1aUSAresan

Hemma igen!

Efter diverse klagomål från läsare kände jag mej tvungen att avsluta resedagboken.

I Söndags efter frukost åkte vi de 20 minutrarna till Flygplatsen. Efter 2 timmar var vi incheckade och säkerhetskontrollerade och färdiga att koppla av tills planet skulle lyfta. Mellanlandning i Chicago och nytt säkerhetsarrangemang. Total restid från SanFrancisco till Köpenhamn var ungefär 14 timmar, men med tidsskillnaden tog det ett dygn.

Sammanfattningsvis kan vi bara skriva att det har varit en helt fantastisk resa, och vi har sett och gjort saker som det är tur att vi skrev ner. Med mitt dåliga minne hade jag säkert glömt hälften om 10 år! Nu har vi både text -och bildbevis!

Budgeten då? Naturligtvis blev den överskriden men det räknade vi med. Fördomar? En och annan blev spräckt, t ex att Amerikansk mat inte går att äta. Det finns bra mat också, och inte så många var så väldans överviktiga. Toaletterna är många och betydligt fräschare än i Sverige, Befolkningen är ett tåligt folk som snällt står i prydliga köer.

Nu ska vi njuta ett par dagar innan vi far vidare på en kortresa till Tyskland, men det är en helt annan historia...( resekartan till höger envisas med att placera vårt hem i Tyskland, men det är inte där vi bor)

Dag 30

Idag var det riktigt kallt! Som en vanlig kall fuktig Svensk sommardag. Första dagen vi frös faktiskt.

Efter en rejäl frukost på hotellet åkte vi iväg på sightseeing med stadsbussarna. Lite lugnare idag när vi kommit på en del av bussystemet. Klev av vid Alamo Square och tog bilder på gulliga smala hus.

Jag hade hört talas om Golden Gate-parken och att där skulle finnas en Japansk Tea Garden. Den letade vi upp och strosade runt i. Den var inte så stor, men otroligt välskött. Här måste det gå många trädgårdsarbetare och pula. Stengångar över vatten, små broar och guldfiskar, många olika gröna nyanser på de olika buskarna, en del formklippta andra "vildvuxna", och fina röda tempel. Lugna kontraster kan man kanske sammanfatta med.

Eftermiddagen avslutade vi med att gå och shoppa godis på Bloomingdales, ett enormt varuhus med "alla kända" klädesmärken, samt en hel del övrigt krimskrams. Shopping i ett helt kvarter och 8 våningar.

Dag 29

Beväpnade med ett 3-dagars busspass och karta var vi beredda att utforska stan. Det var inte helt enkelt. SF-borna verkade också ha problem med vart bussarna gick, och chaufförerna var inte speciellt tillmötesgående. En buss vägrade jag åka med för chauffören var direkt otrevlig!

Till sist kom vi till pirområdet, strosade omkring och åt junkfood. Har någon testat Kycklingcrepes med pommes? Till efterrätt pannkaka med grädde och pudersocker. Vi såg en massa sjölejon som bodde vid pir 39, och ett museum med gamla skepp längs en annan pir. Utställningarna i detta landet är helt suveränt genomtänkta. Mycket sevärt.

Efter de obligatoriska fotona på krokiga gatan (Lombard Street) och GoldenGate-bron (bäst passa på när den inte var inbäddad i moln) åkte vi på kvällstur till Alcatraz. Kvällsturen är lite speciell eftersom man får en extra runda med historia med båten, och även tillgång till områden man inte får se på dagturerna. Iland på fängelseön blev vi guidade med headphones av röster från fångar, fängelsepersonal och en berättare. Mina förväntningar var höga efter allt jag läst och hört och de kom inte på skam! Mycket se- och hörvärt! Omigen, utställningar och museer är helt enkelt skitbra här!

Vi hittade till och med tillbaks till hotellet med buss!

Dag 28

Vad göra i Napa Valley, Californiens vindistrikt, om inte åka på vinprovning? Vi gjorde det bekvämt för oss och tog ett charmigt 30-tals lyxtåg med 3-rätters gourmetlunch på förmiddagen (lite svårt att äta så mycket redan vid 11.30), och vinprovningar på eftermiddagen. Först hamnade vi på ett ställe där vi fick lära oss lite basic om hur man först håller upp glaset för att se färgen, sen lukt  med näsan helt ned i glaset, och slutligen slurpet runt i hela munnen. På ställe nr 2 fick vi en genomgång av hela historien om just deras framgång. Från kämpandet med att få licens och sålda kanske 12 flaskor i veckan, till hel fabrik och export över världen.

Vi fick vänta en stund med att köra eftersom det inte är lämpligt att dricka och köra bil. Slutligen bar det iväg mot San Francisco. Enligt lilla GPS skulle det ta 45 min, men naturligtvis fastnade vi i vår första bilkö i detta land. Över 2 timmar tog det, och Christer svor på att aldrig köra bil i SF igen! Vilken trafik! Smala gator och folk som kör som galningar. En och annan cyklist med dödsförakt också. När vi äntligen hittat rätt (naturligtvis skulle vi bo mitt i smeten), var vi bara glada åt att få bilen bortkörd och parkerad i ett garage för 36 dollar om dagen + skatt.

Dag 27

Nu reste vi genom jordbrukslandskap som omväxling. Plommon, nötter, aprikoser, majs och, naturligtvis, vineyards.

Eftersom somliga av oss led av mycket besvärlig träningsvärk, blev det till att slappa vid poolen och simma runt lite resten av dagen

Dag 26

Nu skulle vi till Yosemite valley, dalen vi blickat ned mot dagen före. En god idé var att parkera sin bil och utnyttja de fria shuttlebussarna, ett attans smidigt system.

Naturligtvis måste vi gå en hike och se ett vattenfall. Vi bestämde oss för de två vi sett från Glacier Point, främst för att där föll vatten nu i "torrperioden". Det var nog tur att vi inte visste vad vi gett oss in på... Iklädda våra sandaler, (hikingskorna ordentlig nerpackade i resväskor på hotellet) och flera vattenflaskor började vi gå. I min fantasi låg fallen utefter floder vid gräsklädda ängar, men i verkligheten var det inte riktigt så. Det började gå uppför, och uppför och uppför...Gisses vad uppför det gick. Flåsandes som flodhästar samsades vi med de övriga hundratals hikarna, alla med ordentliga hikingskor, uppför knöggliga stentrappavsatser uthuggna i klippväggarna. Efter ett tag stannade vi var 50:e meter, vilade och drack vatten. Till slut orkade vi inte ens gå så långt. Kanske 10-15m i taget. 2,5km höll vi på så. Jag begriper inte hur andra kunde ha barn på 3-4 år med sej. Helt obegripligt för det kunde lätt bli livsfarligt om man inte var väldigt försiktig. Äntligen kom vi fram till Vernal fall och visst var det värt det. Begriper inte hur man kan bli så fascinerad av en rejäl dusch, men vi satt verkligen och njöt. Dessutom gick vi till nästa också, Nevada falls. Jaha, det var bara att traska ner igen. På vägen ner mötte vi en kille med bara ett ben och kryckor. Tuff kille!

När vi kom tillbaks till hotellet duschade vi, tvättade fötterna ett antal gånger, samt badade i poolen. Fötterna blev fortfarande inte rena! Vi sov gott ialla fall, stenhårt i 10 timmar.

Dag 25

Vi körde ca 40 mil och kom till ett superdupergulligt Hotell. Fullt med stockrosor, andra blommor och Pine trees med enorma kottar. På balkongen satt vi i varsin rejäl gungstol och åt middag, medan vi blickade ut över trädtopparna. (behöver jag nämna att det var bergigt?)

Hotellet var beläget ca 6 km söder om nationalparken och vi drog raskt dit. Wow!! vilken utsikt! Vi gick upp till Glacier Point och blickade ner i Yosemite Valley. Fån utsiktspunkten kunde man även se ett par vattenfall, och Half Dome, ett rundat högt berg som var "avhugget" på mitten, hm, därav namnet. Verkligen breathtaking!

En "spökstad" som var betydligt trevligare än den förra visade hur de första parkomhändertagarna levde. Rejäla stockhus med lika rejäla öppna spisar! Det nyaste av dessa hus bygdes 1913 och innehöll både elektricitet och telefon!

Nästa stop blev de enorma sequoyaträden med fantasifulla namn som Fallen Monarch, föll för över 300 år sedan med spretiga rötter still in good shape, Grizzly Giant, ett av världens äldsta träd, över 2700 år gammalt med basomkrets på mer än 30m!och ca 70m högt! Ett träd, California Tunnel tree, gick att köra igenom, men det fick man inte.

Dag 24

Det var det här som satte igång hela reseplaneringen för ungefär 1 år sedan. Jag såg ett TV-program med Jay Leno som handlade om en av världens största bilutställningar, Concourse de´elegance i Pebble Beach. Packat med folk och bilar, bilar, bilar! Gamla och nya, utställningsobjekt och supersnabba.

Bugatti, Duesenberg, Rolls, Audi, Pierce Arrow, Aston Martin, Porche, Chrysler, Cadillac Ghia, Packard osv, osv...Och en och annan fin motorcykel.

Det märktes att detta var ett ställe att synas på. Christer och jag stack ut i all vår fattiga vanlighet. De "välmakeupade" damerna sippade champagne med höga klackar och fina hattar, medan herrarna gick omkring i blazer. Ett och annat barn fanns med, och de små pojkarna var klädda som miniherrar. (utan cigarr dock...) Vi shoppade inga souvenirer här.

Efter det tog vi en sightseeingtur till Monterrey och åt hot Mexican food

Dag 23

Fortsatt vackra vyer. Highway 1 är av många ansedd som en av världens vackraste vägar. Tja, visst var det jättefint, men nog har vi sett vackrare både här i USA och hemma.

Vi tänkte besöka Hearst Castle men det var både dyrt och vi var tvugna att vänta 2 timmar för obligatorisk guidning, så vi åkte vidare till Carmel-by-the-sea istället och åt middag på Clintans hak

Dag 22

Våghalsigt slängde vi oss ut i trafiken igen. Man kan ju inte sitta inne på hotellet och uggla. Efter tips var nästa besök  Paul Gettycenter. Främst Europeisk konst,med skrifter från 1300-talet, tavlor, statyer och möbler till modern tid. Fantastiskt. Byggnaderna var flera, också de otroligt  genomtänkta och vackra. (Christer retade mej för min fixering vid räckena.) Många foton blev även tagna i den konstfulla trädgården, men efter ungefär 5 timmar fick det räcka.

På tur stod Santa Monica beach och piren med nöjesfält. Härliga vågor och den mest fettiga jättegoda Funnelcace med jordgubbssylt!

Sedan körde vi upp längs Sunset Boulevard, men såg mest bara garageuppfarter. (Michael Jacksons garageuppfart råkade vi på efter en liten avstickare) Genom Rodeo Drive och tillbaks till Hotellet.

Dag 21

Det här blev den tradigaste dagen hittills. På vår väg till Los Angeles tog vi en avstickare till en gammal övergiven gruvstad vid namn Calico. En spökstad som det kostade oss 80 bortkastade spänn att besöka. Tur att det inte var mer än ca 1 mils omväg.

Vägen var annars rak och platt och tråkig.

När vi kom till Los Angeles gällde det att ha tungan rätt i mun! Tack GPS!

Queen Mary som vi bodde på, en berömd gammal gumma var betydligt vackrare på utsidan från lite håll. Utställningen med dess historia som först lyxskepp, sedan krigsskepp, därefter lyxskepp igen, för att slutligen bli hotel, var fin ialla fall

Dag 20

Lyxigt värre på Bellagio Hotel med sina berömda fontäner utanför fönstret, till Elvis: Viva Las Vegas. Hotellet var så stort att det inte var svårt att gå vilse. Ska man bo i Las Vegas, är det en god ide att bo på Strippen som vi gjorde. Då slipper man det sjabbiga på dagtid. Vi hade blivit varnade, men upplevde inget sådant.

Shoppade och spelade gjorde vi också. Det är inte svårt att göra av med pengar här! Vi gick in i flera av de finaste hotellen, bl a The Venetian där vi verkligen gick vilse bland kanaler och torg, allt i mniatyrstil från Venedig. Inklusive solig himmel! Inomhus!

På kvällen var vi och såg Cirque du Solei i showen O. En trapetsuppvisning över och i vatten av den högre skolan! Effekterna med musik, scenografi och akrobater gjorde det till en helt sagolikt otrolig upplevelse. Jag kan rekommendera att åka till Vegas enbart för showen!

Dag 19

Gick upp tidigt (kl5.45) för att se den berömda soluppgången. I dörröppningen såg jag elks, dom liknar kronhjortar och har enorma horn! Flera st stod utanför hotellet. Lite respektingivande faktiskt.

Den här resdagen körde vi på route 66 mellan Seligman och Oatman. Sista biten är i "original" och det märktes! Guppigt och svängigt. (och bergigt naturligtvis). Tillbaks till Seligman. Skithäftiga affärer som man inte trodde var riktiga. Christer fotade ett ruggigt utedass, när det plötsligt klev ut en gumma. Gamla skyltar och krimskrams blandat med bilar från alla tider.

Oatman då? Berömt för sina "förvildade Burros (åsnor från gruvtiden) Som gick omkring och tiggde godis. Hela stan liknade en dålig kopia av High Chapparall och stank åsnepiss i 40-gradig hetta. Hamburgarna smakade skosulor. En och annan turistfälla får man allt stå ut med.

Vidare mot Las Vegas. 8 filer, phuh...

Dag 18

Snacka om att vara nervös! Jag var på toa ett antal gånger innan vi kl. 6 på morgonen kom ut till en tiny flygplats. Vårt plan var en Cessna med plats för 6 passagerare. Ingen tid att tveka, bara rätt in!

Över och ner i Grand Canyon, fram och tillbaks för att få fina foton. MÄKTIGT! Efter rejäl frukost, blev vi skjutsade av indianer till en bensinmack. Där fick vi vattenpåfyllnad och en indiandans mitt bland bensinpumparna. Han var jätteduktig och dansen handlade om välbefinnande och skydd mot ont.

Efter det for vi återigen iväg på flaket till en 4-hjulsdriven pickup rätt ut i sandöknen. En omskakande upplevelse. Målet var Antelope Canyon. Sandstenen har här formats av åtskilliga monsunregn till en supersmal vindlande grottlik ravin. När solen lyser ner bildas eldfärgade effekter blandat med skuggor. Vår guide gav oss varsitt armband som skydd mot allt ont. Precis då fick jag ett myrbett på stortån som gjorde jätteont! Hmmm...

Dagen var inte slut där. En rafting i stilla mak på Coloradofloden stod på tur. Visst har vi det jobbigt!

Tillbaks till El Tovar (hotellet) åt vi en fine dine. En person tar hand om reservationen, en visar oss till bordet, en tar emot beställningen, medan slutligen en annan fyller på vatten ideligen. Maten var jättegod!

Dag 17

Egentligen skulle vi köra 45 mil idag, men vi tog en omväg för att få in ännu mer i vårt resprogram. Det blev 65 mil istället. Visst blev vi trötta, men det var det värt. På vägen kom vi in i Navahoeindianernas reservat och köpte jyveler. Det blev vi tipsade om redan i Durango, där det var 50% dyrare. Fler konstiga bergsformationer och vi var framme i Grand Canyon lagom till solnedgången.

Det går inte att beskriva så det gör jag inte. Bara att vi, efter vår gedigna erfarenhet av berg, blev djupt imponerade.

Dag 15-16

Efter Durango hade vi ca 45 min bilresa till 1200-talets indianliv. Mesa Verde nationalpark. Howevwer, det kunde ha fått en bättre början. Guidad busstur och boende var betalt i förväg, vilket var ett stort misstag. Vi höll på att bli blåsta på ca 1500 spänn eftersom de inte godtog mitt "kvitto" Detta höll vi på att tjafsa om en halv dag, vilket förtog upplevelsen en hel del. För det var en upplevelse!

Bilden visar hur det såg ut. Tack vare klimatet har klippstäderna klarat sej utan att förfalla särskilt mycket. Indianerna odlade på platåerna och tidvis bodde de i dessa städer. Man tror att stor torka, (det regnade inte på 23 år) med medföljande svält, gjorde livet osäkert  här. Man började stjäla och slå ihjäl varandra. Det måste ha varit med stor ångest och osäkerhet man slutligen gav sej iväg till bättre trakter. Här hade levt folk i ca 800 år, men på 1300-talet var i princip alla borta.

Dag 14

Det här blev en av "highlightsen" på vår resa. Tidig avgång med koleldat cho choo längs smalspårig räls över floder och genom berg (jag vågar knappt skriva ordet mer) till en campsite: Tall Timber där dollarstinna turister tidigare kunde koppla av. Enda sättet att ta sej dit var med tåget eller helikopter.

Väl framme blev vi utrustade med selar som bergsklättrare använder (säkerhet, säkerhet osv) och fick våra första instruktioner. Både Christer och jag är en aning höjdrädda så det här blev en verklig utmaning! Framförallt innan vi kom fram till stället.

Vi gick in genom en dörr och gick upp en våning och ut genom en annan dörr och sedan var det utan återvändo! Ca 3m upp i luften var det bara att segla iväg. Skitläskigt! Nu hade vi bara 23 linbanor kvar att ta oss över. Efter ett par omgångar var det enbart roligt och vi svävade fram upp mot 30m över mark och flod. Ibland tillochmed upp och ner när vi väl kom på hur man gjorde. Avslutningssvävningen: över floden 500m i 65 km/timmen

Dag 13 Halvnakna tjejer

Efter gulliga Ouray kom några miles längre in bland bergen, ännu urgulligare Silverton! Det passade oss egentligen bättre för här var mer äkta. Mindre turister och lite mer medfaret. Ena huvudgatan var inte ens asfalterad. Här fanns massor av gamla bilar och vinterfordon som vi inte kunde låta bli att fota. Sedan fortsatte vi till Durango.

Hotellet vi bor på ett par nätter nu, Strater hotel, är ett välkänt hotell från 1800-talet och gissa om vi gjorde stora ögon när vi stod i lobbyn för incheckning! Förbi ilar en halvnaken tjej i  knallröd korsett , kortkort svart kjol, och fjäder i håret. Det var serveringspersonalen som var klädd som en glädjeflicka från 1800-talet. Sedan var det dags för lite obligatorisk shopping.

Dag 12 Ouray

Mitt bland de höga bergen (börjar nästan bli lite tjatigt) dyker en urgullig liten by upp i dalen. Den har 2 huvudgator och ca 7 block, sen är det slut. Fullt med westernhus nya och gamla men faktiskt inte så överdrivet. De måste ha någon sorts reglering här i denna historiska silvergruvby. Ouray var i ropet i slutet på 1800-talet då guld och silverbrytning gav stor avkastning, Namnet kommer från en indianhövding.. Lyckligtvis har stan överlevt och fått förbli så genuin som man kan önska.

Vi gjorde en egen offroadtur idag. Man skulle ha 4-hjulsdriven bil och det kan vi förstå! En riktigt ruffig grusväg som ledde oss till en övergiven gruvby. Lutningen på vägen uppskattas till ungefär 15% med stup på ena sidan och berg på den andra. Scary men kul.

Vi har sett många vilda djur och idag fick vi äntligen ett mountainlion framför kameran!

Dag 11

I min vildaste fantasi kunde jag aldrig tro att ett företag kunde ta ut turister på en sådan här biltur. Dessutom ta betalt för det! Det var SKITKUL! Vi åkte upp längs branta berg, ner i uttorkade flodbäddar, över stenbumlingar, och upp på platåer. Man kan säga att vi åkte omkring i bilen som potatisar i en torktumlare.Vår guide tyckte det var kul att skrämmas, särskilt vid stupen!

Vi stannade givetvis vid sevärda platser och allt var hur fint som helst, men inget går upp mot själva bilturen!

På eftermiddagen åkte vi Jetboat på Coloradofloden. Svalkande när Guiden körde fort (nästan 40 knop), men så fort vi stannade av höll vi på att smälta ner till blöta fläckar och rinna ner i floden. Christer liknar numera en polkagris. Han solar bitvis och är inte vän med solslyddskrämen.

Här i Moab spelas det in mest filmer i Usa förutom Hollywood. De allra flesta med John Wayne, slutscenen i Thelma och Louise, startscenen i Mission Impossible 2, eller var det 3?, och Cityslickers för att nämna några.

Så fort vi var klara dök vi in på Hotellet med aircondition igen

Dag 10 Berg, berg, berg

Sista etappen till Moab och vi körde genom berg nästan hela tiden. Visst, vi är i Rocky Mountains. Undrar om det finns så branta ziczackiga vägar ens i Österrike? På vissa ställen är bergen som i Jönköpingstrakten ungefär, för att efter några hundra meter vara ”ökenberg” där man kan tänka sej indianer ur en cowboyfilm. Hur mycket går det egentligen att variera berg?

Väl framme gick vi ur bilen i mer än 40-gradig värme. Yellowstone hade svenskt sommarklimat när det är som bäst, så snacka om värmechock! Vi skulle stanna här i 3 nätter, men jag avbokade raskt den sista natten. Vi får dra oss till lite kyligare trakter.

Sent på eftermiddagen trodde vi att det skulle vara svalare, men icke sa Nicke. Vi körde upp i de ”lokala” bergen i alla fall, till Arches natl park. Här såg vi knallröda berg i de mest fantasifulla formationer. Det kallas Navahoe sandsten, och har av extrem temperatur, väder och vind eroderat till spännande figurer. Själv såg jag tre gummor som stod och viskade, sfinxen vid Ghizapyramiderna, en örn och en farao, bl annat. Huvudattraktionen är en Arch (triumfbåge) dit det är 2,5 km vandringsled enkel väg. Alltså, den var inte enkel. Vi fick klättra en del och flåsade som flodhästar,om nu flodhästar flåsar... men vi gjorde det! I denna hetta kändes det som en stor seger ska jag säga. Jag var så trött, att när stigen gick nära stupen på ena sidan var jag inte ens höjdrädd.

Dag 9. Resdag

På vår väg till Moab 90 mil bort sov vi över i Rock Springs. Jisses när vi gick ur bilen!!! Det var varmt!

Vi testade KCF för första gången. Så, nu har vi gjort det.

Dag 8. easy exploring

Upp med tuppen och iväg. Strax utanför hotellet stop 1. Ungefär 40-gradigt vatten som kommer ut ur bergssidan och bildar terasser. Olika färger kommer sej av thermofila bakterier. Vi såg några fler märkliga thermala sighter innan vi på eftermiddagen åkte till en sjö för att sova en stund på stranden. En av oss fick färgen av en kokt kräfta, jag säger inte vem.

Vi checkade in på nästa hotel, namngivet efter en av parkens huvudattraktioner. Vi satte oss på verandan, drack öl och såg Old Faithful få utbrott. Det sker ungefär varje 1½:e timme. Hotellet är friluftslivens friluftshotell! Byggt 1904 i 40-60 cm tjockt stocktimmer och väldigt tjusigt. Här lever man friluftsliv med fiske, naturupplevelser och djurliv. Då finns varken TV eller internet.

(På natten kunde Christer inte sova på magen...)

Dag 7 Naturupplevelser utöver det vanliga

Efter en hejdundrande frukost, med både julskinka och korv, skinkstuvning och fruktsallad, blandat med mer sansad mat som french toast, scrambled eggs, brödpudding med wiskysås och-givetvis-pannkakor med sirap, besökte vi Buffalo Bill Historic Center med 5 fantastiska utställningar! Malmö museum, släng dej i väggen!

Man blev ganska nedstämd av Indianutställningen som krasst visade den vite mannens makt och svek Imponerad av Lewis och Clarke som upptäckte vägen från Östkusten till Västkusten, blasé av vapenutställningen som visade 7800 (äsch, jag bara drog till med något) gevär och revolvrar, betagen av konstutställningen, samt utbildad av den naturhistoriska delen med alla djur och natur.

Till Mammoth Hot Springs Hotel i Yellowstone hade vi ca 20 mil. Det tog oss ungefär 8,5 timme! Hela tiden fanns saker att titta på och filma eller fotografera. Bergen, det ena mäktigare än det andra ändrades hela tiden, gamla  enorma kalhyggen eller trädrester efter bränder, vackra sjöar, kullar eller dramatiska klippor. Vattenfall, forsar, grizzlybjörnar (såg vi 2 gånger) och stora hjordar av bisonoxar. Tänk om man kunde få med sej utsikterna hem och varför är vi så urusla fotografer… Något jag inte vill få hem är doften av mud pots, kokande pölar av ruttnaäggstinkande gas.

Dag 6 Keystone-Sturgis-Cody

När vi lämnade Keystone körde vi förbi den del som vi missat alldeles. Det såg trevligt ut men vi skulle ju vidare…

Vi tänkte köra genom en nationalparksskog, men lilla GPS var inte riktigt på humör, och efter en del tjafs tog vi en annan väg (snabbare)till motorcyckelmecka. Varje år under en vecka kommer ca ½ miljon motorcyklister till Sturgis. Vi kom dit några dagar tidigare, men redan var där fullt med motorcyklar och det kom hela tiden in fler, fler, fler…ett konstant muller av till 97 procent HD. Lika stor procent såg dessutom sprillans nya ut. Vi ville se gamla hojar  så vi gick in på museet. Riktigt fint!

Längsta dagen det här! Ungefär 65 riktigt häftiga mil. Det började med slättlandskap nästan utan träd (vi är i Wyoming igen.) I de här trakterna utspelades flera av de sista stora indiankrigen, t ex slaget vid Little Big Horn. Sen kom bergen och vilka berg! Big Horn Mountains tog oss någon timme extra för vi var tvungna att fota överallt. Efter bergen kom prärien, nästan öken, och vi var i Cody. Här bodde vi i ett hotell som Buffalo Bill Köpt till sin Dotter Irma. Tidstrogen interiör och restaurangen går inte av för hackor. Man förflyttas 100 år tillbaks i tiden.

Naturligtvis gick vi på rodeo. Kul!

Ofta när man går in i en vanlig supermarket, souvenirbutik, träffar på sin guide eller i övrigt träffar på folk, kan det låta så här: Hello, how are you? -Fine thanks. - Well isn´t that just terrific! Och folk man möter på gatan kommer med ett leende och en hälsning. Inte alls så dumt faktiskt. Man blir på gott humör inför nya äventyr. Christer fick visa leg när han köpte öl! De mistänkte att han var under 21! Sånt blir man också på gott humör av.

I dag har Christer och jag ridit! Det var på väg från Mount Rushmore, som för övrigt var en positiv upplevelse,.Turistig, visst, men om man tänker förbi det och ser framför sej de 400 arbetarna som jobbade på under 14 år med att karva ut 4 presidenter(Washington, Jefferson, Roosevelt och Lincoln) ur granitberget. Lite overkligt faktiskt.

Ja just det. Ridturen, Vi var på jakt efter ett matställe när vi kom förbi Ponderosa Ranch. Vi åt och gick för att titta på hästarna. Som av en händelse ordnade de med ridturer och råkade just ha 2 platser över på nästa ritt! Vilken tur Christer tyckte jag! Vädret var dessutom perfekt för att rida ut i skogen. Christer fick beröm och måste själv inse att han "är född att rida"

Dag 4 präriehundsjakt

Vår vana trogna gick vi upp vid 4.30 på morgonen och startade dagen helt underbart med bubbelbad, bastu, varmt golvliggande… undrar om någon använt hotellets faciliteter så tidigt någongång…

Vi lämnade den charmiga och mycket lugna hålan och for igenom Custer national park. Där fanns      bl a olika sorters hjort, buffalos och präriehundar. De sistnämnda var hur gulliga som helst när de kikade upp ur sina hålor, skuttade omkring och reste sej raklånga för att se bättre. De fanns nästan överallt och alldeles intill, men tror ni de fastnade på bild? Jag begriper inte hur de kunde göra sej så osynliga så fort man satte på kameran! Vi tillbringade nog 1 timme med att försöka få  bra bilder på nån ialla fall.

Några miles senare kom vi till Custer. Vi gick in på visiters center och träffade general Custer himself. Han gick omkring helt självklart i stan och ”ägde den”. Wherelse förutom i US kan man träffa på vuxna karlar som leker vilda western, helt seriöst? Han var hursomhelst mycket artig och trevlig.

Jewel cave, världens näst största grotta, stod på tur att besökas.  Vi kom ner 130 m under jorden och gick ca 500m upp och ner i en massa trappor. Det var hur fint som helst och vi fick dagens motion. Man har upptäckt  17 mil och beräknat att det är ca3% av hela grottsystemet.

Vi har en liten GPS som inför varje biltur talar om för oss att ta på säkerhetsbältena. Det är ju bra. Mindre bra var att lilla GPS inte kunde hitta till Keystone där vi skulle sova nästa natt. Låt oss oss bara nämna att vi kom till Custer 4 gånger den dagen och långt om länge äntligen kom fram!

Dag 2 Första blåsningen

Efter  en rejäl frukost gick vi ut till vår 4-hjulsdrivna Subaru som under natten förvandlats till en Houndai…  Hade vi varit trötta i går kväll? Fick Christer tuppjuck? Sa han en massa oskrivbara saker?

Strunt samma, vi har semester och ska göra turistiska saker. Vi åkte till en gullig håla strax utanför Denver som heter Gold. Där finns världens största (enligt dom själva ialla fall) bryggeri som man kan gå på tour i med headphones. Mycket sevärt och trevligt. 50 stora kopparbehållare, som dagligen tillverkar 27000 6-pack var, med Coors olika ölsorter. Naturligtvis inklusive provsmakning och souvenirbutik.

När vi skulle åka tillbaks till Denver såg Christer att däcken på bilen var helt uppslitna. Skulle vi åka 500 mil med dom fick vi förr eller senare punka! Vi åkte till Avis igen och bytte bil. Den här gången blev det en ur GM-familjen. En Saturn Vue som oss veterligen inte finns i Europa.

Dag 1, Orås-Denver

Första delen av resan över Atlanten gick förvånansvärt smidigt. Vi flög från Kastrup över Island och Grönland, som hade en fantastiskt mäktig vy! Maten var helt ok och filmerna många. SAS-planet hade inte så stor plats för Christers ben dock…

Washington-Dulles var en STOR flygplats. Köer, köer och köer. Vi anslöt med Unated Airlines till Denver, och fick vänta i planet både innan start och landning pga åskstormar. Maten var gräslig och av sätena fick man nackspärr!

 Väl i Denver åkte vi buss till biluthyrningen (AVIS) och blev givetvis övertalade att gradera upp till en Subaru 4x4. Egentligen var det nog lika bra eftersom vi ska resa över 500 mil, bl annat i The Rockies med vad det nu kan vara för vägar.

Till hotellet, bara någon halvmil från flygplatsen kom vi 22.30 lokal tid efter att ha varit på resande fot i 22 timmar. Snabbt i säng och ..Ping..en klarvaken Gunilla 01.30!

I fjol började planeringen för vår första riktiga semester sedan vi gifte oss för 20 år sedan. Det är dags nu, och vi ska göra massor med "turistiga saker"

I princip har det varit jag(Gunilla) som planerat, medan Christer kommit med lite synpunkter emellanåt. God hjälp har jag haft av olika resedagböcker, Lonely planet, samt google.

I stora drag går resan från Denver Colorado norröver mot Mount Rushmore, vidare till Yellowstone, söderut via Colorado igen till Arizona med Grand Canyon(givetvis). Därefter fortsätter vi västerut till Las Vegas och Los Angeles för att efter lite avstickare till bl a Yosemite avsluta i San Fransisco

Idén fick jag när jag såg ett TV program med Jay Leno som handlade om Concourse d´elegance i Pebble Beach Californien. Där går varje sommar av stapeln ett veteranbilsevenemang som inte går av för hackor!!!

Vi hörs igen om ca 2 veckor...