1aUSAresan

Hemma

Wed, 26 Aug 2009 20:48:22 +0100

Hemma igen!

Efter diverse klagomål från läsare kände jag mej tvungen att avsluta resedagboken.

I Söndags efter frukost åkte vi de 20 minutrarna till Flygplatsen. Efter 2 timmar var vi incheckade och säkerhetskontrollerade och färdiga att koppla av tills planet skulle lyfta. Mellanlandning i Chicago och nytt säkerhetsarrangemang. Total restid från SanFrancisco till Köpenhamn var ungefär 14 timmar, men med tidsskillnaden tog det ett dygn.

Sammanfattningsvis kan vi bara skriva att det har varit en helt fantastisk resa, och vi har sett och gjort saker som det är tur att vi skrev ner. Med mitt dåliga minne hade jag säkert glömt hälften om 10 år! Nu har vi både text -och bildbevis!

Budgeten då? Naturligtvis blev den överskriden men det räknade vi med. Fördomar? En och annan blev spräckt, t ex att Amerikansk mat inte går att äta. Det finns bra mat också, och inte så många var så väldans överviktiga. Toaletterna är många och betydligt fräschare än i Sverige, Befolkningen är ett tåligt folk som snällt står i prydliga köer.

Nu ska vi njuta ett par dagar innan vi far vidare på en kortresa till Tyskland, men det är en helt annan historia...( resekartan till höger envisas med att placera vårt hem i Tyskland, men det är inte där vi bor)

Kallt

Sun, 23 Aug 2009 16:45:27 +0100

Dag 30

Idag var det riktigt kallt! Som en vanlig kall fuktig Svensk sommardag. Första dagen vi frös faktiskt.

Efter en rejäl frukost på hotellet åkte vi iväg på sightseeing med stadsbussarna. Lite lugnare idag när vi kommit på en del av bussystemet. Klev av vid Alamo Square och tog bilder på gulliga smala hus.

Jag hade hört talas om Golden Gate-parken och att där skulle finnas en Japansk Tea Garden. Den letade vi upp och strosade runt i. Den var inte så stor, men otroligt välskött. Här måste det gå många trädgårdsarbetare och pula. Stengångar över vatten, små broar och guldfiskar, många olika gröna nyanser på de olika buskarna, en del formklippta andra "vildvuxna", och fina röda tempel. Lugna kontraster kan man kanske sammanfatta med.

Eftermiddagen avslutade vi med att gå och shoppa godis på Bloomingdales, ett enormt varuhus med "alla kända" klädesmärken, samt en hel del övrigt krimskrams. Shopping i ett helt kvarter och 8 våningar.

Alcatraz

Sat, 22 Aug 2009 18:40:52 +0100

Dag 29

Beväpnade med ett 3-dagars busspass och karta var vi beredda att utforska stan. Det var inte helt enkelt. SF-borna verkade också ha problem med vart bussarna gick, och chaufförerna var inte speciellt tillmötesgående. En buss vägrade jag åka med för chauffören var direkt otrevlig!

Till sist kom vi till pirområdet, strosade omkring och åt junkfood. Har någon testat Kycklingcrepes med pommes? Till efterrätt pannkaka med grädde och pudersocker. Vi såg en massa sjölejon som bodde vid pir 39, och ett museum med gamla skepp längs en annan pir. Utställningarna i detta landet är helt suveränt genomtänkta. Mycket sevärt.

Efter de obligatoriska fotona på krokiga gatan (Lombard Street) och GoldenGate-bron (bäst passa på när den inte var inbäddad i moln) åkte vi på kvällstur till Alcatraz. Kvällsturen är lite speciell eftersom man får en extra runda med historia med båten, och även tillgång till områden man inte får se på dagturerna. Iland på fängelseön blev vi guidade med headphones av röster från fångar, fängelsepersonal och en berättare. Mina förväntningar var höga efter allt jag läst och hört och de kom inte på skam! Mycket se- och hörvärt! Omigen, utställningar och museer är helt enkelt skitbra här!

Vi hittade till och med tillbaks till hotellet med buss!

Vint�g

Sat, 22 Aug 2009 17:59:23 +0100

Dag 28

Vad göra i Napa Valley, Californiens vindistrikt, om inte åka på vinprovning? Vi gjorde det bekvämt för oss och tog ett charmigt 30-tals lyxtåg med 3-rätters gourmetlunch på förmiddagen (lite svårt att äta så mycket redan vid 11.30), och vinprovningar på eftermiddagen. Först hamnade vi på ett ställe där vi fick lära oss lite basic om hur man först håller upp glaset för att se färgen, sen lukt med näsan helt ned i glaset, och slutligen slurpet runt i hela munnen. På ställe nr 2 fick vi en genomgång av hela historien om just deras framgång. Från kämpandet med att få licens och sålda kanske 12 flaskor i veckan, till hel fabrik och export över världen.

Vi fick vänta en stund med att köra eftersom det inte är lämpligt att dricka och köra bil. Slutligen bar det iväg mot San Francisco. Enligt lilla GPS skulle det ta 45 min, men naturligtvis fastnade vi i vår första bilkö i detta land. Över 2 timmar tog det, och Christer svor på att aldrig köra bil i SF igen! Vilken trafik! Smala gator och folk som kör som galningar. En och annan cyklist med dödsförakt också. När vi äntligen hittat rätt (naturligtvis skulle vi bo mitt i smeten), var vi bara glada åt att få bilen bortkörd och parkerad i ett garage för 36 dollar om dagen + skatt.

Slappedag

Thu, 20 Aug 2009 04:55:39 +0100

Dag 27

Nu reste vi genom jordbrukslandskap som omväxling. Plommon, nötter, aprikoser, majs och, naturligtvis, vineyards.

Eftersom somliga av oss led av mycket besvärlig träningsvärk, blev det till att slappa vid poolen och simma runt lite resten av dagen

Helt utmattade!

Thu, 20 Aug 2009 04:23:06 +0100

Dag 26

Nu skulle vi till Yosemite valley, dalen vi blickat ned mot dagen före. En god idé var att parkera sin bil och utnyttja de fria shuttlebussarna, ett attans smidigt system.

Naturligtvis måste vi gå en hike och se ett vattenfall. Vi bestämde oss för de två vi sett från Glacier Point, främst för att där föll vatten nu i "torrperioden". Det var nog tur att vi inte visste vad vi gett oss in på... Iklädda våra sandaler, (hikingskorna ordentlig nerpackade i resväskor på hotellet) och flera vattenflaskor började vi gå. I min fantasi låg fallen utefter floder vid gräsklädda ängar, men i verkligheten var det inte riktigt så. Det började gå uppför, och uppför och uppför...Gisses vad uppför det gick. Flåsandes som flodhästar samsades vi med de övriga hundratals hikarna, alla med ordentliga hikingskor, uppför knöggliga stentrappavsatser uthuggna i klippväggarna. Efter ett tag stannade vi var 50:e meter, vilade och drack vatten. Till slut orkade vi inte ens gå så långt. Kanske 10-15m i taget. 2,5km höll vi på så. Jag begriper inte hur andra kunde ha barn på 3-4 år med sej. Helt obegripligt för det kunde lätt bli livsfarligt om man inte var väldigt försiktig. Äntligen kom vi fram till Vernal fall och visst var det värt det. Begriper inte hur man kan bli så fascinerad av en rejäl dusch, men vi satt verkligen och njöt. Dessutom gick vi till nästa också, Nevada falls. Jaha, det var bara att traska ner igen. På vägen ner mötte vi en kille med bara ett ben och kryckor. Tuff kille!

När vi kom tillbaks till hotellet duschade vi, tvättade fötterna ett antal gånger, samt badade i poolen. Fötterna blev fortfarande inte rena! Vi sov gott ialla fall, stenhårt i 10 timmar.

Mot Yosemite

Thu, 20 Aug 2009 03:41:40 +0100

Dag 25

Vi körde ca 40 mil och kom till ett superdupergulligt Hotell. Fullt med stockrosor, andra blommor och Pine trees med enorma kottar. På balkongen satt vi i varsin rejäl gungstol och åt middag, medan vi blickade ut över trädtopparna. (behöver jag nämna att det var bergigt?)

Hotellet var beläget ca 6 km söder om nationalparken och vi drog raskt dit. Wow!! vilken utsikt! Vi gick upp till Glacier Point och blickade ner i Yosemite Valley. Fån utsiktspunkten kunde man även se ett par vattenfall, och Half Dome, ett rundat högt berg som var "avhugget" på mitten, hm, därav namnet. Verkligen breathtaking!

En "spökstad" som var betydligt trevligare än den förra visade hur de första parkomhändertagarna levde. Rejäla stockhus med lika rejäla öppna spisar! Det nyaste av dessa hus bygdes 1913 och innehöll både elektricitet och telefon!

Nästa stop blev de enorma sequoyaträden med fantasifulla namn som Fallen Monarch, föll för över 300 år sedan med spretiga rötter still in good shape, Grizzly Giant, ett av världens äldsta träd, över 2700 år gammalt med basomkrets på mer än 30m!och ca 70m högt! Ett träd, California Tunnel tree, gick att köra igenom, men det fick man inte.

Bilar, Bilar...

Mon, 17 Aug 2009 02:42:28 +0100

Dag 24

Det var det här som satte igång hela reseplaneringen för ungefär 1 år sedan. Jag såg ett TV-program med Jay Leno som handlade om en av världens största bilutställningar, Concourse de´elegance i Pebble Beach. Packat med folk och bilar, bilar, bilar! Gamla och nya, utställningsobjekt och supersnabba.

Bugatti, Duesenberg, Rolls, Audi, Pierce Arrow, Aston Martin, Porche, Chrysler, Cadillac Ghia, Packard osv, osv...Och en och annan fin motorcykel.

Det märktes att detta var ett ställe att synas på. Christer och jag stack ut i all vår fattiga vanlighet. De "välmakeupade" damerna sippade champagne med höga klackar och fina hattar, medan herrarna gick omkring i blazer. Ett och annat barn fanns med, och de små pojkarna var klädda som miniherrar. (utan cigarr dock...) Vi shoppade inga souvenirer här.

Efter det tog vi en sightseeingtur till Monterrey och åt hot Mexican food

Highway 1

Mon, 17 Aug 2009 02:13:47 +0100

Dag 23

Fortsatt vackra vyer. Highway 1 är av många ansedd som en av världens vackraste vägar. Tja, visst var det jättefint, men nog har vi sett vackrare både här i USA och hemma.

Vi tänkte besöka Hearst Castle men det var både dyrt och vi var tvugna att vänta 2 timmar för obligatorisk guidning, så vi åkte vidare till Carmel-by-the-sea istället och åt middag på Clintans hak

Kultur

Mon, 17 Aug 2009 01:43:45 +0100

Dag 22

Våghalsigt slängde vi oss ut i trafiken igen. Man kan ju inte sitta inne på hotellet och uggla. Efter tips var nästa besök Paul Gettycenter. Främst Europeisk konst,med skrifter från 1300-talet, tavlor, statyer och möbler till modern tid. Fantastiskt. Byggnaderna var flera, också de otroligt genomtänkta och vackra. (Christer retade mej för min fixering vid räckena.) Många foton blev även tagna i den konstfulla trädgården, men efter ungefär 5 timmar fick det räcka.

På tur stod Santa Monica beach och piren med nöjesfält. Härliga vågor och den mest fettiga jättegoda Funnelcace med jordgubbssylt!

Sedan körde vi upp längs Sunset Boulevard, men såg mest bara garageuppfarter. (Michael Jacksons garageuppfart råkade vi på efter en liten avstickare) Genom Rodeo Drive och tillbaks till Hotellet.

Transportdag

Sun, 16 Aug 2009 16:30:22 +0100

Dag 21

Det här blev den tradigaste dagen hittills. På vår väg till Los Angeles tog vi en avstickare till en gammal övergiven gruvstad vid namn Calico. En spökstad som det kostade oss 80 bortkastade spänn att besöka. Tur att det inte var mer än ca 1 mils omväg.

Vägen var annars rak och platt och tråkig.

När vi kom till Los Angeles gällde det att ha tungan rätt i mun! Tack GPS!

Queen Mary som vi bodde på, en berömd gammal gumma var betydligt vackrare på utsidan från lite håll. Utställningen med dess historia som först lyxskepp, sedan krigsskepp, därefter lyxskepp igen, för att slutligen bli hotel, var fin ialla fall

Syndens Stad

Sun, 16 Aug 2009 16:16:21 +0100

Dag 20

Lyxigt värre på Bellagio Hotel med sina berömda fontäner utanför fönstret, till Elvis: Viva Las Vegas. Hotellet var så stort att det inte var svårt att gå vilse. Ska man bo i Las Vegas, är det en god ide att bo på Strippen som vi gjorde. Då slipper man det sjabbiga på dagtid. Vi hade blivit varnade, men upplevde inget sådant.

Shoppade och spelade gjorde vi också. Det är inte svårt att göra av med pengar här! Vi gick in i flera av de finaste hotellen, bl a The Venetian där vi verkligen gick vilse bland kanaler och torg, allt i mniatyrstil från Venedig. Inklusive solig himmel! Inomhus!

På kvällen var vi och såg Cirque du Solei i showen O. En trapetsuppvisning över och i vatten av den högre skolan! Effekterna med musik, scenografi och akrobater gjorde det till en helt sagolikt otrolig upplevelse. Jag kan rekommendera att åka till Vegas enbart för showen!

Mother road

Sun, 16 Aug 2009 15:59:46 +0100

Dag 19

Gick upp tidigt (kl5.45) för att se den berömda soluppgången. I dörröppningen såg jag elks, dom liknar kronhjortar och har enorma horn! Flera st stod utanför hotellet. Lite respektingivande faktiskt.

Den här resdagen körde vi på route 66 mellan Seligman och Oatman. Sista biten är i "original" och det märktes! Guppigt och svängigt. (och bergigt naturligtvis). Tillbaks till Seligman. Skithäftiga affärer som man inte trodde var riktiga. Christer fotade ett ruggigt utedass, när det plötsligt klev ut en gumma. Gamla skyltar och krimskrams blandat med bilar från alla tider.

Oatman då? Berömt för sina "förvildade Burros (åsnor från gruvtiden) Som gick omkring och tiggde godis. Hela stan liknade en dålig kopia av High Chapparall och stank åsnepiss i 40-gradig hetta. Hamburgarna smakade skosulor. En och annan turistfälla får man allt stå ut med.

Vidare mot Las Vegas. 8 filer, phuh...

Grand Canyon

Tue, 11 Aug 2009 17:13:32 +0100

Dag 18

Snacka om att vara nervös! Jag var på toa ett antal gånger innan vi kl. 6 på morgonen kom ut till en tiny flygplats. Vårt plan var en Cessna med plats för 6 passagerare. Ingen tid att tveka, bara rätt in!

Över och ner i Grand Canyon, fram och tillbaks för att få fina foton. MÄKTIGT! Efter rejäl frukost, blev vi skjutsade av indianer till en bensinmack. Där fick vi vattenpåfyllnad och en indiandans mitt bland bensinpumparna. Han var jätteduktig och dansen handlade om välbefinnande och skydd mot ont.

Efter det for vi återigen iväg på flaket till en 4-hjulsdriven pickup rätt ut i sandöknen. En omskakande upplevelse. Målet var Antelope Canyon. Sandstenen har här formats av åtskilliga monsunregn till en supersmal vindlande grottlik ravin. När solen lyser ner bildas eldfärgade effekter blandat med skuggor. Vår guide gav oss varsitt armband som skydd mot allt ont. Precis då fick jag ett myrbett på stortån som gjorde jätteont! Hmmm...

Dagen var inte slut där. En rafting i stilla mak på Coloradofloden stod på tur. Visst har vi det jobbigt!

Tillbaks till El Tovar (hotellet) åt vi en fine dine. En person tar hand om reservationen, en visar oss till bordet, en tar emot beställningen, medan slutligen en annan fyller på vatten ideligen. Maten var jättegod!

Resdag

Tue, 11 Aug 2009 16:51:04 +0100

Dag 17

Egentligen skulle vi köra 45 mil idag, men vi tog en omväg för att få in ännu mer i vårt resprogram. Det blev 65 mil istället. Visst blev vi trötta, men det var det värt. På vägen kom vi in i Navahoeindianernas reservat och köpte jyveler. Det blev vi tipsade om redan i Durango, där det var 50% dyrare. Fler konstiga bergsformationer och vi var framme i Grand Canyon lagom till solnedgången.

Det går inte att beskriva så det gör jag inte. Bara att vi, efter vår gedigna erfarenhet av berg, blev djupt imponerade.

Bl�sning igen?

Tue, 11 Aug 2009 16:37:00 +0100

Dag 15-16

Efter Durango hade vi ca 45 min bilresa till 1200-talets indianliv. Mesa Verde nationalpark. Howevwer, det kunde ha fått en bättre början. Guidad busstur och boende var betalt i förväg, vilket var ett stort misstag. Vi höll på att bli blåsta på ca 1500 spänn eftersom de inte godtog mitt "kvitto" Detta höll vi på att tjafsa om en halv dag, vilket förtog upplevelsen en hel del. För det var en upplevelse!

Bilden visar hur det såg ut. Tack vare klimatet har klippstäderna klarat sej utan att förfalla särskilt mycket. Indianerna odlade på platåerna och tidvis bodde de i dessa städer. Man tror att stor torka, (det regnade inte på 23 år) med medföljande svält, gjorde livet osäkert här. Man började stjäla och slå ihjäl varandra. Det måste ha varit med stor ångest och osäkerhet man slutligen gav sej iväg till bättre trakter. Här hade levt folk i ca 800 år, men på 1300-talet var i princip alla borta.

soaring treetops

Tue, 11 Aug 2009 07:04:42 +0100

Dag 14

Det här blev en av "highlightsen" på vår resa. Tidig avgång med koleldat cho choo längs smalspårig räls över floder och genom berg (jag vågar knappt skriva ordet mer) till en campsite: Tall Timber där dollarstinna turister tidigare kunde koppla av. Enda sättet att ta sej dit var med tåget eller helikopter.

Väl framme blev vi utrustade med selar som bergsklättrare använder (säkerhet, säkerhet osv) och fick våra första instruktioner. Både Christer och jag är en aning höjdrädda så det här blev en verklig utmaning! Framförallt innan vi kom fram till stället.

Vi gick in genom en dörr och gick upp en våning och ut genom en annan dörr och sedan var det utan återvändo! Ca 3m upp i luften var det bara att segla iväg. Skitläskigt! Nu hade vi bara 23 linbanor kvar att ta oss över. Efter ett par omgångar var det enbart roligt och vi svävade fram upp mot 30m över mark och flod. Ibland tillochmed upp och ner när vi väl kom på hur man gjorde. Avslutningssvävningen: över floden 500m i 65 km/timmen

Halvnakna tjejer

Fri, 07 Aug 2009 01:39:19 +0100

Dag 13 Halvnakna tjejer

Efter gulliga Ouray kom några miles längre in bland bergen, ännu urgulligare Silverton! Det passade oss egentligen bättre för här var mer äkta. Mindre turister och lite mer medfaret. Ena huvudgatan var inte ens asfalterad. Här fanns massor av gamla bilar och vinterfordon som vi inte kunde låta bli att fota. Sedan fortsatte vi till Durango.

Hotellet vi bor på ett par nätter nu, Strater hotel, är ett välkänt hotell från 1800-talet och gissa om vi gjorde stora ögon när vi stod i lobbyn för incheckning! Förbi ilar en halvnaken tjej i knallröd korsett , kortkort svart kjol, och fjäder i håret. Det var serveringspersonalen som var klädd som en glädjeflicka från 1800-talet. Sedan var det dags för lite obligatorisk shopping.

Ouray

Thu, 06 Aug 2009 04:49:18 +0100

Dag 12 Ouray

Mitt bland de höga bergen (börjar nästan bli lite tjatigt) dyker en urgullig liten by upp i dalen. Den har 2 huvudgator och ca 7 block, sen är det slut. Fullt med westernhus nya och gamla men faktiskt inte så överdrivet. De måste ha någon sorts reglering här i denna historiska silvergruvby. Ouray var i ropet i slutet på 1800-talet då guld och silverbrytning gav stor avkastning, Namnet kommer från en indianhövding.. Lyckligtvis har stan överlevt och fått förbli så genuin som man kan önska.

Vi gjorde en egen offroadtur idag. Man skulle ha 4-hjulsdriven bil och det kan vi förstå! En riktigt ruffig grusväg som ledde oss till en övergiven gruvby. Lutningen på vägen uppskattas till ungefär 15% med stup på ena sidan och berg på den andra. Scary men kul.

Vi har sett många vilda djur och idag fick vi äntligen ett mountainlion framför kameran!

Offroad

Thu, 06 Aug 2009 04:28:08 +0100

Dag 11

I min vildaste fantasi kunde jag aldrig tro att ett företag kunde ta ut turister på en sådan här biltur. Dessutom ta betalt för det! Det var SKITKUL! Vi åkte upp längs branta berg, ner i uttorkade flodbäddar, över stenbumlingar, och upp på platåer. Man kan säga att vi åkte omkring i bilen som potatisar i en torktumlare.Vår guide tyckte det var kul att skrämmas, särskilt vid stupen!

Vi stannade givetvis vid sevärda platser och allt var hur fint som helst, men inget går upp mot själva bilturen!

På eftermiddagen åkte vi Jetboat på Coloradofloden. Svalkande när Guiden körde fort (nästan 40 knop), men så fort vi stannade av höll vi på att smälta ner till blöta fläckar och rinna ner i floden. Christer liknar numera en polkagris. Han solar bitvis och är inte vän med solslyddskrämen.

Här i Moab spelas det in mest filmer i Usa förutom Hollywood. De allra flesta med John Wayne, slutscenen i Thelma och Louise, startscenen i Mission Impossible 2, eller var det 3?, och Cityslickers för att nämna några.

Så fort vi var klara dök vi in på Hotellet med aircondition igen