Frukost på paradisön Fiji, solen skiner, 30 gr i skuggan, nära det blågrönskimrande havet, trevliga människor… varför inte… det är ok att vara här istället för Sverige f.n.!
Åkte ut tillsammans med de nyvunna vännerna i deras hyrbil och träffade lokalbefolkningen i ett litet samhälle ”Rukurukulevu village” nära vår Resort, och fick en mycket häftigt guidning av David, en kille (57) som bott här hela sitt liv, men studerat i Australien! Han har jobbat på Shangri-La med barnen, sjungit och dansat där fram till sin pension, men jobbar bara extra där nu.
Få hur var det dessa nu fungerade????....
Lynn och Ramon skjutsade oss till den närmaste staden Sigatoka och innan vi skildes drack vi cappuccino.
Sedan strosade vi omkring i Sigatoka, handlade lite, säljarna försökte lura oss… en kall öl nära havet och bad i vår pool, sedan middag på resorten… man kan ha det sämre! Avslutade kvällen tillsammans med två killar ur personalen.
En tog fram gitarren och sjöng, A-K var även med och sjöng några sånger svenska. Enligt nyheterna ska det bli regn och åska i morgon men våra vänner sa att ovädret skulle gå runt vår resort, vilket varit fallet allt sedan vi kom. Varje dag varning för storm och åska, men vi har haft 90 % sol och 30-40 gr varje dag!
Davids berättelse och rundvandring:
Han är utbildad som barnskötare och underhållare och berättade levande om Fijis och samhällets historia. Fantastiskt hur alla 79 familjer tar hand om varandra och har koll på varandras barn. Om något händer eller någon tonåring gjort något man inta ska så vet alla det snabbt. Varje månad har man byaråd i den stora rådssalen där alla träffas och diverse frågor behandlas, bl.a. tillrättavisades de föräldrar som ej haft koll på sina barn/ungdomar med uppmaning om att ta sitt ansvar… kanske något för Sverige att ta efter!
Vi fick en tur genom byn och lärde oss deras seder och bruk. Ex. ej hatt/keps o solglasögon inom byn. Respektera varandra. Skolan var obligatorisk från 3-5 år mellan 8.30 – 12 varje dag (kindergarten). Vid 5 år tog man en form av examen med pompa och ståt, alla är då uppklädda o inte ett öga torrt! Befolkningen är kristna metodister och varje dag 04.30, 12, och 16.30 slår man på kyrkklockorna som består av urholkade trädstammar. Då stannar alla upp för att be en kort bön tillsammans eller enskilt, vilket inträffade då vi satt i rådssalen, David bad då tillsammans med oss (AK, LÅ, Lynn och Ramon), vilket vi upplevde fint och känsloladdat. Vi avslutade turen med mer information om personer som startat upp byn och hur det gått för dem. Såg även den stora gravkullen bakom kyrkan som grävts för hand av människorna i byn tillägnad den förste ledaren som skapade byn och Shangri-La resorten. På kullen är även ett monument rest.
Mr Baker var den siste prästen som kannibalerna åt upp 1837. Ungefär samtidigt kom missionärerna, Fijiborna rustade sig då för strid, men den styrande mannen kom då på en idé han skulle testa deras Gud. Tack vare att hans son då var sjuk, gav han missionärerna ett ultimatum: ”-Rädda min son eller bli ihjälslagna och uppätna allihop!” De lade sina händer på pojken och bad då till Gud om att göra pojken frisk, vilket skedde. Sonen öppnade ögonen och sa ”–Jag är hungrig!” Tack vare detta fick missionärerna behålla livet och hela befolkningen blev omvänd till kristendomen och är nu mestadels metodister. Vi lovade att komma på deras gudstjänst på söndag.
'
Ännu en dag slut!
2010-04-10 14:04