Lasse i USA Kalifornien

Dags att packa igen

Thu, 03 Sep 2009 21:36:03 +0100

Torsdag 13 augusti 2009

Ja, så kom då sista dagen på denna fantastiska semesterresa och alla enorma upplevelser, intryck, smaksensationer och sist men inte minst alla dessa fantastiskt, vänliga människor och nya vänner.

Det känns lite tungt och melankoliskt när jag vaknar, men jag inser ju också att allt har en början och ett slut.

Jag glädjer mig åt att få komma hem, träffa mina härliga barn och att få träffa mina vänner hemma igen.

Jag har ju så mycket att berätta och om jag inte räknat fel har jag en... si så där 2000 bilder att gå igenom!

Heidi och jag diskuterade faktiskt om vi inte skulle låta kameran vila någon vecka efter hemkomsten för att sedan sätta oss en ruggig höstkväll med en god matbit, en flaska gott vin (gärna från Kalifornien) och sedan återuppliva minnen, skratta högt, bli sentimentala, men framförallt att minnas sommaren igen.

Så får det nog bli.

Började morgonen med en stadig frukost och sedan var det dags att plocka fram resväskorna. Ja, resväskan för min del, för fastän Heidi varnat mig och sagt att jag borde ta 2 väskor så hade jag ju naturligtvis bestämt mig för att vara min egen herre, bestämma över mitt liv själv och bara ta 1 väska.

Oj, vad Heidi såg retfull ut när jag upptäckte att jag hade väldigt svårt att stänga min väska.

Hennes gapskratt kom sedan högt och ljudligt när jag väl stängt väskan och sedan skulle väga den.

Reguljärflyg över Atlanten innebär 50 pounds dvs. 23 kg per väska. Min vägde 30 kg!

Jag som "bara" köpt lite småsaker, ja lite tröjor, lite T-shirts, lite barnkläder till mina fina barnbarn, en och annan T-shirt till mina barn, lite whisky, lite Tequila.......ja ni förstår.

Tack och lov har familjen Monsson vanan inne och det reser alltid en eller 2 tomma väskor mellan länderna så det var bara att krypa till korset och låna en väska av Cai.

Han blev faktiskt glad eftersom de kommer till Sverige i mitten av september och då behövde ju han inte ta med en extra väska, han kan ju ta tillbaka den jag lånat.

Enkelt löst.

Vi gav oss av runt lunchtid och Cai hade bestämt att vi skulle köra norrut längs Highway 1 och inte på motorvägen. Allt för att jag skulle få se det sista av detta vackra landskap med klippor, gröna kullar och hav.

Halvvägs upp till San Fransisco blev vi insvepta i gul rök, damm och brandlukt.

Vi hade hamnat mitt i den hemska skogsbrand som härjade längs vägen.

2400 människor och djur hade fått evakueras och det var obehagligt men spännande att titta på helikoptrar som flög i skytteltrafik för att fylla sina stora vattensäckar för att sedan bombardera skogspartier med vatten.

Långa bilköer, många kameror och mycket folk längs vägen som stannat för att på ordentligt avstånd betrakta detta sceneri.

Min vän Phil, sheriffen, hade bråda timmar och senare såg jag en video från ett TV-inslag där Phil blev avtackad av Arnold Schwatzenegger för polisens goda insats.

Kändes lite speciellt att minnas allt roligt jag gjort tillsammans med Phil och Chris på vår resa till San Fransisco helgen innan.

Cai hade, för min skull, letat reda på en liten mysig restaurang strax innan vi kom fram till SF Airport. Heidi hade påmint Cai om att jag ännu inte smakat på dessa fantastiska Baby Back Ribs (revben) med garlic mash (vitlökspotatismos) som serveras.

Vi svängde av vägen, körde genom en mindre stadsdel och kom fram till restaurangen som inte såg något speciellt ut från utsidan - men revbenen - ja, det går inte ens att beskriva. Ett jättefat för oss 4 att dela på (det blev över till en "doggy bag) och om igen något nytt, smakrikt och riktigt mumsigt.

Kladdiga upp runt öronen och om händerna vandrade vi ut med stinna magar, styrde kosan mot flygplatsen och var snart framme.

Vi kramades adjö och enades om att vi ju ses om 3 veckor så avskedet blev inte så tungt som jag hade befarat.

Heidi hade checkat in oss via internet redan tidigt på morgonen så vi gick direkt till drop-off disken, endast 1 person framför, och lämpade av våra väskor.

Kön till den normala incheckning var säkert 100 meter lång i slinga.

Oj vad glad jag var att Heidi fixat detta.

Vi gick igenom säkerhetskollen, passkontrollen och sedan var inne i avgångshallen.

Vi gick runt lite, köpte en dricka och satte oss på varsin bänk för att samla tankar, varva ner och bara känna efter.

Snart var det tid att gå ombord och den långa flighten hem började.

Vi hade en sen flygtur så vi fick middag ganska snart, tittade på en film och lyckades sedan sova större delen av resan.

Vaknade av frukost och sedan hade vi bara 2 timmar kvar. Det gick ovanligt lätt att flyga.

Vi landade i München denna gång, väntade någon timme på planet som skulle ta oss hem, tittade runt lite i affärer och på tax-free varor.

Gick ombord, somnade och vaknade i Köpenhamn 2 timmar senare.

Där mötte Heidis dotter Rebecca oss, vi lastade in väskorna och färden gick mot Staffanstorp.

I Staffanstorp lastade jag in mina väskor i min bil som väntade på mig där, kramade Heidi god natt och tackade henne än en gång för en helt underbar semester som sent ska glömmas.

Hemma i Lund var det gott att få stiga in i sitt eget boende, bekanta sig med den egna miljön, öppna väskorna och sedan falla i säng.

Jag kommer aldrig att glömma sommaren 2009 i California, USA med min bästis Heidi och hennes familj. OTROLIGT.

......och jag gör gärna om det - så det så!

resan g�r vidare

Thu, 27 Aug 2009 20:17:30 +0100

Efter frukost åkte vi iväg allihop utom pojkarna eftersom de arbetar över sommaren. De arbetar som life guards på olika stränder i Santa Cruz county. En frivillig utbildning som påbörjas redan som små killar och tjejer. När de är ca 18 år får de genomgå en tuff test som kan jämföras med "Ironman" och klarar de det så har de fast anställning som livvakter varje sommar så länge de vill och orkar. Testen måste dock genomgås varje sommar innan de får fortsatt godkännande.

Vi plockade upp goda vänner till familjen och körde sedan ner mot Montery. Vi skulle besöka ett akvarium där.

Det mesta här i USA är stort och detta akvarium är inget undantag. Det är ett akvarium som är placerat vid havet och en del av akvariet är faktiskt bitar ute i havet.

En fantastisk upplevelse med mängder av ny information om alla djur och växtarter runt om i Stilla Havet.

Vi åt lunch i Monterey och nu har jag lärt mig portionsstorlekarna så Heidi och jag delade på en sandwich med Mahi-Mahi (hawaiiansk fisk) och Heidi beställde in en Mohito.....jag hakade på och fick om igen smaka på en underbart god drink. Ideligen nya matupplevelser och drinkarnas drinkar!

Efter lunch promenerade vi i Monterey och det är hela tiden nya synintryck.

Montery (där Hemming Steinway spenderade mycket tid) har haft en stor fiskeindustri med sardiner och en liten sillsort som specialitet. Av någon anledning tog sardinerana slut i havet och fiskeindustrin här dog ut.

Tack vare akvariet har turisterna kommit tillbaka till denna idylliska ort och orten har verkligen blommat upp igen med sin boardwalk och havsuttrar och pelikaner.

Vi tog adjö av Montery och vi körde vidare längs kusten söderut längs Highway 1.

Vilka hus ! Oj, oj, oj! För att inte tala om naturen - ömsom sandstränder och ömsom sten och klippor.

Färden fortsatte ner mot Carmel med den berömda golfbanan Pebble Beach. Clint Eastwood var en gång borgmästare i denna lilla stad och har en egen restaurang här.

En fantastisk stad med bilar man inte ens visste att de fanns och hus som ser ut som pepparkakshuset i Hans och Greta. Underbara, fantastiska och här frågar man tydligen inte vad saker kostar, här köper man bara. Prislappen är mindre viktig!

Denna dag var om igen fylld av nya intryck med mängder att smälta - massor av "wow och jösses".

Vägen hem går längs Highway 1. Solen håller på att försvinna ner i Stilla Havet, ett rött sken lägger sig över horisonten.

Innan vi påbörjade resan hem besökte vi en liten, lummig italiensk restaurang som faktiskt tillät att hundarna följde med in. Det fanns t.o.m. en hundmeny! Bara att välja New York steak, filé och annat gott för hunden!

Själva var vi inte jättehungriga utan beställde lite blandat som vi alla plockade av: Fritterad calamaris med tartarsauce, kronärtskockor, musslor, grillade hot texas chicken wings. Till detta serverades nybakat bröd och smör samt öl och vin . Phuuu.....mätt igen.

Väl hemma fixade Cai o Diane en lätt kvällsmåltid med ost, bröd, te och några stekta turkey-korvar. Natti-natti. Klockan hann bli 00.00.

Onsdag 5 augusti 2009

Heidi är alltid uppe först. Hon simmar gärna i poolen och jag vill försöka, men sängen är lockande.

Idag blev det äggröra med korv och köttbitar och hackad sweet onion (en sötaktig lök). Skivad färsk frukt och nybryggt kaffe. Cai jobbar några timmar på förmiddagen och sedan har han gjort sitt dagsverk.

Vi skulle fixa en slang på taket till solfångaren. Cai drog fram stegar och jag klättrade upp och fixade problemet. En slang hade lossnat så det var inget allvarligare problem. Där sparade jag 100 dollar sa Cai.

Det var bara roligt att kunna stå till tjänst och göra någon nytta.

Efter jobbet blev det bad i poolen, Cai simmade sina 1000 meter. Lunchen bestod av stora härliga kronärtskockor och majskolvar med smör och salt. Därefter åkte vi till Santa Cruz för att besöka deras "Farmers Market". Trevligt och intressant och framförallt gott. Många av odlarna har provsmakning på sina produkter och jag provar allt! Vi köpte frukt och grönsaker med oss hem. Efter marknaden körde vi till en butik "Trader Joe's" där köpte vi lite öl, nötter och vin och jag köpte en flaska Tequila Reposado som jag ska ta med hem.

Efter shoppingen körde Diane till en mysig restaurnag - Michel's on Main -där vi skulle inta något tuggbart eftersom vi nte var direkt hungriga, bara sugna.

Vi beställd in varsin fish taco och en skål garlic potatoes (fritterade). Öl för Cai och mig och damerna tog vin. Stefan dök upp efter jobbet och gjorde oss sällskap.

På hemväg ringde Cai upp Phil och Chris och i princip bjöd in oss. Han skyllde på mig.

Jag vill så gärna provsmaka amerikansk whisky - Bourbon och Phil är en mästare på denna dryck.

Väl där tog Phil fram 2 olika slags Bourbon, berättade om skillnad, tillverkning och kvalitet. Provsmakning. Ganska likt Scotch men något sötarei smaken...mmmm...

Phil, som ursprungligen är kriminalpolis har nyligen utsetts till sheriff för Santa Cruz county. Vi kan väl jämföra det med vår länspolismästare här och S.C county är ungefär lika stort som Skåne.

Jag frågade om jag fick titta på hans sheriff-stjärna och visst fick jag det. Mäktigt! Han tog även fram sitt tjänstevapen och visade mig dem. Wow. 2 Glockpistoler varav den en såpass liten att man kan dölja den under kavajen. HAn visade också sin present han fått av vänner när han utsågs till sheriff: En revolver COlt 45 singel action (typ westernrevolver).

Därefter blandade Phil några riktigt goda drinkar med Bourbon, bl.a. en Manhattan som jag aldrig smakat. Provade även straight Bourbon.

Damerna drack vin och Cai skulle köra. En jättetrevlig dag igen och en härlig kväll som led mot sitt slut och Phil o Chris skulle jobba nästa dag.

Torsdag 6 augusti 2009

I morse väckt Heidi mig och vi simmade i det sköna vattnet i poolen. Idag serverades havregrynsgröt och färsk frukt. Gott och vällagat. Det är verkligen skillnad på gröt och gröt.

Som vanligt jobbade Cai några timmar på f.m. och strax innan lunch körde vi iväg på en utflykt. Diane skulle först till tandläkaren och under tiden körde vi iväg för att handla lunch.

Vi körde dessutom in om en Ford-handlare för att titta på Mustanger. Det fanns några men inga cabbar. Heidi vill köpa en Mustang Cabriolet och ta med den hem till Sverige.

Diane ringde och berättade att hon var klar hos tandläkaren så vi plockade upp henne och färden gick sedan vidare norrut på Highway 1. Denna Highway 1 löper längs hela kustremsan och varje gång upptäcker man nya utsikter med varierande naturscenerier.

Vi hittade en mysig rastplats med soffor och bord i en lummig cypresslund och där åt vi vår medhavda lunch - tacos och tortillas med olika fyllninar. Vidunderlig utsikt och fantastiskt gott.

Vi fortsatte genom denna fantastiska natur och när vi är ute och kör berättar Cai hela tiden intressanta saker om platser vi kör förbi och igenom och också mycket om Amerika helt generellt.

Så småningom kom vi fram till en liten ort som heter Pescadero (betyder fiskarna). Byn har bara en enda gata som löper rakt igenom orten.

Pescadero har ett mycket välkänt café som är berömt för sina underbara fruktpajer. Det var verkligen ingen överdrift!

Jag beställde mexixan coffee och en rabarber/jordgubbspaj. Heidi tog coffee Bayley med grädde och en pecan nut paj. Cai tog svart kaffe och en persikopaj och Diane tog svart kaffe och en paj med olally berries (söta björnbär). Till detta serverades en underbart gräddig vaniljglass - gissa om vi slickade tallrikarna.

Efteråt blev det en liten promenad och ett besök i byns lanthandel.

Vi vände tillbaka hem till Capitola efter en härlig utflykt i varmt, soligt väder.

På hemvägenstannade vi i 2 butiker och jag handlade en del T-shirts, lite andra tröjor och en halv gallon Bourbon (1,7 liter).

Väl hemma kopplade vi av en stund, drack en och annan pilsner och skrev vykort (10 stycken!) Det är väldigt bekvämt att skicka kort och brev härifrån, man hänger bara ut det som ska skickas så tar brevbäraren som ändå kommer med post med sig utgående post. Mycket smidigt!

Dagens middag skulle intas på en salladsbar fick jag veta . Fresh Choice med alla tänkbara grönskaer och sallader, soppor, spännande bröd i olika former och smaker, pizzor, pasta och ja...desserter som inte går av för hackor. Allt detta som en slags buffet på olka stationer...gissa om jag var proppmätt när vi lämnade stället.

Vi fortsatte till Longs, en butik som säljer mediciner likt vårt apotek men där finns allt annat också. Vin, sprit, parfymer, chops, nötter, godis, batterier och faktiskt en del kläder också.

Kvällen var slut och vi körde långsamt hem.

Fredag 7 augusti 2009

Då var dagen kommen när vi skulle åka upp till San Fransisco. Väskorna var packade för en lång weekend och efter frukost körde vi för att plocka upp Phil och Chris. Sedan bar det iväg. Vi svängde in om en liten butik som sålde doughnuts som vi skulle ha som färdkost. Phis visste var just denna butik låg eftersom polisen alltid stannar där för att fika.

Phil och Cai kom tillbaka till bilen med en enorm tårtkarton och den var full av doughnuts i alla former, färger och smaker. Jösses vad goda de var.

En sak är säker: Tur att jag inte bor här i detta land för då hade jag inte sett ut som jag gör nu, jag hade vägt betydligt mer!

Färden gick vidare i ca 11 mil mot San Fransisco. Jag kan berätta hur mycket som helst men för att göra det hela kortfattat så kom vi fram till hotellet på eftermiddagen. Ett riktigt flådigt hotell Intercontinental Mark Hopkins hotel. Ett 4* hotell och jag var övertygad om att jag kommit fel. Har aldrig sett något liknande, Tunga kristallkronor, äkta mattor, vackert arbetade träslag...ja you name it!

Vi enades om att träffas på vårt rum efter lite uppfräschning och vi öppnade flaskan med Mackmyra som vi haft med oss för att fira Phils utnämning till sheriff.

Cai visste om en gammaldags lönnkrog som behövde ett lösenord för att släppa in oss gäster. Han lyckades få portiern att ta reda på lösenet och vi begav oss av till denna mörka, mystiska och roliga krog.

Några drinkar i en värld som såg ut att vara hämtad från en film på 1930-talet. Härligt.

Vi fortsatte till en mysig italiensk restaurang men innan dess besökte vi en japansk restaurang där vi åt plockmat av olika typer av sushi och drack varm saké.

Ännu en ny erfarenhet.

Vi gick hem så småningom och backarna man ser på film och på TV är verkliga i San Fransisco....oj det var kämpigt, men skönt att gå efter all mat.

Lördag 8 augusti 2009

Cai hade nu bestämt att jag skulle få äta frukost på en riktigt genuin frukostrestaurang i SF. Vi hittade en inte långt från hotellet och den såg verkligen ut som filmerna på 50-talet. Vi blev placerade i ett bås och sedan kom menyn.

Här gällde det att välja mellan amerikanska pannkakor, scrambled eggs, stekt ägg, bacon, korv, french toast, omelett med allsköns fyllningr, toast på ljust eller mörkt bröd, med eller utan marmelad och till detta amerikanskt kaffe som fylls på snabbare än man hinner dricka upp det. Ja att jag om igen blev proppmätt behöver jag väl inte skriva.

Färden gick sedan vidare efter utcheckning från hotellet och vi styrde norrut mot Sonoma och Napa Valley, vindistrikten.

Vi besökte först Gloria där vi gjorde en champagneprovning med 3 olika champagener.

Underbar utsikt över vingårdens alla vinplantor och böljande dalar.

Tänka att börja morgonen med champagne kl. 10.00. Gissa om jag mådde bra när vi fortsatte till nästa vingård och nästa flight. (Så heter det när amn gör provningar på vingårdarna)

Vi kom fram till Vingården Cline där både familjen Monsson och fam. Wowak är medlemmar. Här skulle det hämtas upp någon låda medlemsvin, jag minns inte hur många flaskor och samtidigt skulle vi ju provsmaka deras goda zinfandel (som har blivit Heidis favoritdruva). Oh...så gott och oj vad man mår bra att i lugn takt få lite information om de olika druvorna, få smaka, leta aromer, hitta smaker och dofter och diskutera med vänner. Riktigt härligt.

Nästa vingård blev Jacuzzi och där fick vi dessutom lite historia om denna vingård. Familjen Jacuzzi började sin bana med pumpar, uppfann så småningom jacuzzikaret eftersom de hade en reumatisk son som fick hjälp av jet-strålar och varma bad, och familjen köpte sedan upp land och börjad odla viner.

Här gick det vilt till och allt som allt bjöd vingården på 17 olika vinprover. Ska villigt erkänna att man mot slutet inte känner någon skillnad på de olika druvorna men allt blir väldigt roligt och trevligt.

Heidi påpekade någonstans i mitten av provningen att behållaren som står på bardisken är en spott kopp, men jag såg då ingen som smakade och spottade ut.

Stämnningen blev högre och mot slutet skrattade vi oss alla ut mot bilen för att återvända hem.

Phil hade inte provsmakat så det föll på hans lott att köra oss lulliga individer hem.

Strax innan vi kom hem stannade vi och köpte in lite grillprodukter och sedan grillade vi kött och drack vin hemma hos Phil och Chris. Samtidigt blev jag presenterad för deras son Kyle och även en annan god vän till familjen, Norbert.

Kvällen började ta slut och vi stuvade in oss i bilen , tackade fam Wowak för en underbar helg och körde hem till Monssons. Tack och godnatt !

Söndag 9 augusti 2009

I dag blev en slapp och lugn dag, packade upp alla inköp, och skrev lite dagbok. Känner mig så nöjd med min helg.

P å eftermiddagen körde vi och handlade lite och framåt kvällen blev det en underbar middag med pastapesto och pilgrimsmusslor.

Måndag 10 augusti 2009

Följde med Cai till Costco och gjorde en del matinköp och resten av allat jag ville ta med hem.

Lite senare på kvällen åkte vi till en exotisk restaurang som ligger en bit ner för ett berg och man får åka linbana dit. Vägen ner till restaurangen är upplyst med små, små lampor och sedan stiger man rakt in i restaurangen. Vi satte oss vid den stora eldstaden och beställde varsin god drink, njöt av utsikten. Så vackert.

Heidi åkte linbanan upp igen och jag gick upp med Cai och Diane. Hela kullen upp är odlad mark och restaurnagens egna kryddträdgård. Shadow Brook heter restaurangen.

Tisdag 11 augusti 2009

Idag gör Heidi och jag de sista inköpen, går ut och in i affärer i lilla Capitola, njuter av denna underbara lilla ort, äter lunch med Cai, Diane, Stefan på Zeldas. Zeldas ligger nere på stranden och vi tittar på surfarna och pelikanerna medan vi intar vår lunch.

Cai o Diane fortsätter tillsammans med Stefan för att spela golf och Heidi och jag går ut på boardwalken (piren) i Capitola. Köper en munkjacka med Capitola text på.

Vi går upp på ett litet café - Mr Toots - och dricker varsin god kaffe, tittar på folket på stranden och pratar en stund. Börjar inse att min semester i detta paradis närmar sig sitt slut.

Vi promenerar hem, det är varmt och trevligt att titta på alla hus och trädgårdar längs vägen. Börjar känna i gen mig och vet var jag är.

Trötta kommer vi ehm, byter om och hoppar in i poolen. Tänk vad bra man kan ha det!

Onsdag 12 augusti 2009.

Sista dagen innan hemresan. Vi tar det lungt idag och åker med Cai o Diane ut till Seabright Beach där Stefan arbetar som livvakt idag.

Badar, solar och äter medhavd lunch, burritos med räkfyllning. Mums. Dricker öl ur flaska gömd i bruna papperspåsar. Klassiskt!

Cai hade tagit med en buggyboard och jag fick lära mig bodysurfing. Sååå kul när man väl lär sig fånga vågorna. Underbart roligt och jag var ute flera gånger. Tappade min silverring i havet, men är lycklig ändå.

Väl hemma påbörja Cai vår middag. Tritip steak. En marinerad och välkryddad stek som grillas på Cais enorma grill i trädgården. Till detta Dianes fantastiska sallad och majskolvar som jag verkligen kommit att älska här. Vinet: en Zinfandel från Cline - smakade utmärkt denna underbart goda måltid.

Efter middagen åkte vi ner till stranden igen - åter dags för Twilight Conserts på Capitola Beach.

Träffade på en del bekanta ansikten och jag blir lika förvånad varje gång hur vänliga och omtänksamma dessa amerikaner är.

När konserten var slut fortsatte vi till Margarita Ville och där blev det en vild avskedsfest med mängder av Tequila flights. Provade även att dricka tequila med kanel och apelsin och inte bara som brukligt är med salt och citron. Åter något nytt.

Kvällen tog slut och jag sa adjö till mina nyfunna vänner - imorgon ska jag packa för att återvända hem till Sverige.

Torsdag 13 augusti 2009

Min USA resa

Fri, 31 Jul 2009 20:40:21 +0100

Äntligen!! Idag är det den 28/7 2009 o äventyret börjar.

Tisdag morgon Heidi väcker mej 05.30 sovit gott hela natten så efter lite snozzi så steg jag upp o in i duschen o där vaknade jag skönt av mjukt varmt vatten.

Heidi hade varit vaken ett bra tag så hon hade som vanligt förberett o gjort klart frukosten som bestod av youghurt nötter o svart kaffe. Precis lagom så tidigt på morgonen. I vanliga fall äter jag inget så tidigt men ibland får man göra undantag.Nomi kom o hämtade oss vid halv sju tiden och det bar iväg till Kastrup. Vi kom i god tid och checkade in så blev vi av med våra väskor.

Första flyget till Frankfurt tog 1 timma och 20 minuter. Därefter blev det väntans tider innan vi fick veta vår gate.

Äntligen GATE A 63 och vi befann oss redan i rätt byggnad. Det hela gick smidigt, lite mer omständigt med incheckningen visserligen, men Heidi har vanan inne så det var ingan problem.

Nu är vi på väg - ingen återvändo för min del.

Planet lyfte 14.15 och efter 3 filmer, mat, fika, sömn och promenader på planet så landade vi ca 00.30 svensk tid (15.30 Kalifornientid).

Efter att ha lämnat fingeravtryck och blivit fotad i passkontrollen gick vi igenom tullen. Vi hade deklarerat, bröd, kaffe, dansk ost, godis, whisky, öl och annat. Problemfritt.

Alla var mycket vänliga med sitt "Welcome to USA" Ett mobilsamtal och Cai och Diane stod utanför på flygplatsens parkering med sin Nissan Armada - häftig bil.

En SUV med plats för 7 pers. och en häftig V8.

Äntligen nu börjar äventyret. Det ska bli så skoj och jag är så spänd på dessa nästan 3 veckor här.

Det blev ett kärt återseende. Äntligen få träffa dessa fantastiska, härliga människor igen.

Väskorna lastades in och färden söderut började. Först skulle vi till Santa Cruz och ut på boardwalken (piren) och en restaurang som heter Oleta's. Björn med flickvän Marielle och Stefan mötte upp. Härliga ungdomar och det blev många kramar och "Welcome".

Vi fick bord och Cai beställde fish tacos och margaritas samt öl.

"Förtugget" bestod av nachos, salsa och guaccamole. Åhh....så gott!!

Ölen fantastiskt smakrik och margaritan sanslöst härlig. (Margarita = tequila, triple sec blandat med limejuice och massor av is).

Därefter en sväng på boardwalken som är uppbyggd på träpålar och under dessa, ca 1,5 m över vattenytan, låg flertalet sälar!!. En fantastisk syn. Att få se dessa vilda djur på så nära håll. På taken satt jättestora fåglar med stora och långa näbbar - Pelikaner!!! Heidi bara tittade på mig och smilade. WOW.... Massor av intryck redan. Vilken fantastisk plats jag har hamnat på!.

Vi hade ytterligare någon mil att åka tills vi kom hem till familjen Monsson, så resan fortsatte.

Cai körde småvägar och helt plötsligt var vi i Capitola.

En liten pittoresk stad med låga hus och fantastisk arkitektur. Husen är inte som hemma här är det vinklar och vrår och de flesta husen inte speciellt stora men mycket charmiga.

Väl framme på Columbus drive och hemma hos fam. Monsson.

Ett fantastiskt hus med helt underbart kök och stor matplats. Alla skåp och dörrar är handgjorda i ljuvligt körsbärsträ. Säkerligen blir det en rundvandring lite senare.

Klockan är sent - California time 23.00 och hemma 08.00. Dax att sova ordentligt !! Natti Natti.

Onsdag 29 juli 2009

Vaknade vid 5-tiden, pratade en stund med Heidi och somnade om. Vaknade lite senare, gick upp och följde med Heidi på en lång promenad tillsammans med Angel, familjens hund. Angel är en blandning mellan en cockerspaniel och en golden retriever. 9 år gammal, mycket snäll, tillgiven och klok.

Nikonkameran fick följa med även nu. Nikon och jag har blivit ett par!

Promenaden varade drygt 1 timme med massor av nya intryck och mängder av foton.

Vi vandrade längs Stilla Havet, tittade på surfare i vattnet och lyssnade på sälarna.

Husen här är väldigt olika våra hus hemma. Mycket vinklade tak och burspråk.

Hemma igen vid 8-tiden, en dusch och frukost. Cai hade gjort iordnung ägg-croissants med svamp, kaffe med vispad varm mjölk. Mmmmm så gott och alldeles lagom efter promenaden.

Borstade tanden och sedan var det iväg igen. Nu hade Heidi o Diane bestämt att vi alla skulle sitta ner och få pedikyr!

Svarade väl nej först, men lite eftertanke och övertalning gjorde att jag hade en underbar upplevelse.

Vi satt i bekväma stolar och små, söta vietnamesiska flickor tog hand om våra fötter på bästa sätt. Behandlingen var skön och avslutades med massage med varma stenar.

Jag måste medge att det var ljuvlig skönt och avkopplande trots att jag var tveksam från början.

Behandlingen: Först varmt fotbad, massagem skrubbning och klippninga av tånaglar, massage med små mjuka händer och god doftande lotion. Därefter varma stenar som masserade fötter och underben.

Längesedan mina fötter mått så bra! Riktigt härligt.

Efter fotvården bar det av till byn och Whole Food, en livmedelskedja med endast ekologisk mat. Oj vilka grönsaksdiskar! Allt är dessutom upplagt mycket snyggt och naturligtvis i mängder av alla produkter.

Intressant var den varma buffén man plockar mat i behållare och betalar efter vikt. Utmärkt lösning för att slippa dålig snabbmat!

Fri provsmakning på oliver av alla de sorter, korv, kakor, ost etc.

Eftermiddagen tillbringades hemma vid poolen, slappade, badade och drack en och annan pllsner.

Runt 17-tiden blev det middag. Grillade New York steak med sallad, spenat och quinoa med solrosfrön. Tilldetta serverades nykokta majskolvar, söta, krispiga och inte ett dugg lika dem vi ahr hemma. Naturligtvis drack vi ett gott vin till maten!

Avdukning och sedan körde Stefan oss ner till stranden i Capitola. Levande musik fram till 20.00, kallas Twighlight music. Övertid till 20.30 med härliga rytmer och folk som dansar på stranden, pratar och dricker vin/öl.

Blev presenterad för några av familjens vänner, bl.a. Judy och Greg Tedesco, Woody med fru Nancy, en annan Nancy och några jag inte minns namnen på.

När musiken tystnat fortsatte vi till Margaritaville, en lokal restaurang med provsmaknig av tequila. Intressant! Provade 3 olika kvaliteter: silver som är bastequilan, reposado, mellankvalitet och anejo som är den bästa kvaliteten.

Kvaliteten bedöms genom framställningen och en toppkvalitet ska innehålla 100% agavesaft från agavekatusen.

Personligen föredrar jag reposado.

Vi fortsatte till nästa ställe "Fog Bank" och drack Long Island Iced tea.

Jätteglas med is och 5 olika sorters sprit! Vodka, gin, tequila, rom och triple sec blandas med limejuice och en skvätt Cola (eller kallt te). Tequilan är smaskens men oj vad den slår på!

Vi dansade, drack och skrek av skratt. Björn hämtade oss - skönt att slippa gå för alla 4 var lite runda under fötterna.

Torsdag 30 juli 2009

Morgonen blev lugn! Frukost som bestod av yoghurt med färsk frukt av olka slag och hackade nötter, kaffelatte. SÅ GOTT !! Frukten är verkligen smakrik här.

Cai jobbar lite på förmiddagen och vi åkte iväg med grannfrun Lisa. Blev upplockad i en skraltig Volvo 745 - Lisas hundbil! Diane, Heidi, jag och Lisas dotter Danielle åkte till hundstranden Oak Live. Lisas 2 hundar och Angel och vi blev en härlig samlign. Lisa kastad boll till hundarna med en härlig bollkastare (långt sviktande skaft med en bollhållare i ena händen. Bollen flyger verkligen långt med denna leksak.

Strandpromenaden varade ca 1 timme och på väg tillbka stannade Lisa så att jag kunde fotografera lite andra sevärdheter än på den väg jag redan åkt.

Väl hemma åkte vi alla till en Cash&Carry (snabbgross) för att handla. Där fanns ALLT!, mat, kläder, elektronik etc. etc. En speciell butik där man som egen företagare och medlem får handla. Man får även ta med gäster, dock högst 2 åt gången.

Jag åt en Polish till lunch (en slags välkryddad korv med alla tillbehör och dricka som man får fylla på så mycket man vill.

På väg hem tankade Cai, här kostar bensinen ca 4,30 litern!!!

Vägen hem var tjock med trafik dock utan att stå still. Morgon och eftermiddag är det s.k. rush hour med dessa mängder bilar.

Hemma påbörjades dagens middag - turkey burger. Kalkonköttfärs blandat med oliver, vitlök, fetaost och kryddor. Gott fransecebröd till och grönsaker. GOTT!!!

Efter maten bar det av till Santa Cruz för ett besök på stranden och restaurangen Crow's nest" (Kråknästet). Musik och grillparty på stranden + en bar.

Vi hade stämt möte med Phil o Chris Cai o Dianes bästa vänner. Phil är sheriff i Santa Cruz county. Ett par öl, trivsamt snack och vi lyssnade på bandet och tittade på folk som dansade på stranden. Kvällen var sen och horisontalläge intogs.

Fredag 31 juli 2009

Heidi stiger upp tidigt för sin obligatoriska simtur i poolen utanför vårt fönster. Cai simmar nästan 1000 meeter varje morgon. Det skulle man behövt!

Ytterligare en fantastisk frukost, yoghurt med färska frukter och caffelatte.

Strax innan lunch ba det av mot Big Basin Redwwod State Park. Vi körde i Cais lilla bil en BMW M3 cab. Härligt med vinden och solen och Diane körde.

Träden i denna Redwood nationalpark är enorma! - Vilka träd! Våra träd ser ut som små tandpetare i jämförelse. Redwoodträden kan bli upp emot 100 meter höga med en diameter på över 6 meter.

På väg till nationalparken svängde vi in på TOGO's och köpte lunch. Sub's som görs medan man väntar. Superba och vår lunch när vi kom fram till nationalparken.

Härlig promenad genom nationalparken och eftermiddagen blev sedan ännu trevligare. Vi stannade vi en vingård (Beauregard Vinery) där vi köpte varsin flight (vinprovning). Denna flight bestod av 5 olika viner och vi fick också lite information om druvan, växtplatsen och lagringen.

En halvtimme senare bar det av igen och nu åkte vi längs Highway 1 en bit ner mot Santa Cruz. Mer vinprovning och sedan fortsatte vi in på en ölbar med ölprovning!!!

In i bilen igen och in i Santa Cruz och down town (centrum). Nu hamnade vi på en bar/restaurang vid namn The Red Room - allt går i rött där, röda sammetsoffor, röda mattor, röda gardiner etc. Mysigt och spännande.

Vi beställde stora tallrikar med olika maträtter - friterade jätteräkor, calamaris, spare ribs och marinerad tonfisk på grönsaksbädd....åhhh såååå gott!

Efter denna delikata måltid tog vi en kvällspromenad i down town och slank in på ett café (Hoffmanns) för varsin kopp kaffe och en chokladmoussekaka. Tvärstopp - jättemätt!

Ytterligare en liten promenad innan vi styrde kosan hemåt.

Väl hemma tackade vi omigen för en underbar dag med mängder av "ohh, oj och jösses". Helt otroligt och jag är mycket imponerad av det mesta här. Fantastiska upplevelser!

Nu är sängen välkommen...natti!

Lördag 1 augusti 2009

Vaknade vid 7-tiden av att Cai var igång med sin morgonsimning. När Heidi o jag stigit upp hade han startat juccuzzin och den var varm. Bara att hoppa i badkläderna

Massage i 40-gradigt vatten - jag ville verkligen inte stiga upp! Nåja, efter ett tag hoppade jag i poolen och simmade 10 längder - mer orkade jag inte! Ska försöka simma varje dag för att öka på min kondition.

Frukost och därefter promenad till Farmers Market tillsammans med Diane, Heidi och Angel. Det är deras torgmarknad där ekologisk frukt, grönskaer, fisk och blommor säljs.

På eftermiddagen planderade man för ett "Safety Meeting" här hemma hos Monssons. Det innebär att man bjuder in grannar och vänner för att diskutera, äta och dricka gott.

Ursprunget till detta möte var att herrarna bildade en liten grupp som skulle diskutera säkerhetsregler i kvarteret. Mötet utökades så småningom med kvinnorna och nu har en värdfamilj ett möte (alla får ta på sig erbjudandet när som helst) och grannar som kommer tar med sig någon typ av ätbara produkter. Värdfamiljen håller med alkohol.

Medan familjen förberedde lånade Heidi och jag Cais BMW och åkte ner till shoppingcentrat i byn.

Vi besökte ett flertal butiker och Heidi hittade ett par snygga shorts till mig som passade min vackra kropp :-).

Vi stannade dessutom till på ett café för att provsmaka deras cinnabun = våra kanelbullar.

Natruligtvis är de dubbelt så stora som hemma och innehåller flera kilo smör och socker. Sedan täcks de med en smet av florsocker och måste ätas med kniv och gaffel! Amerikanskt kaffe smakar inte som hemma men är fullt drickbart.

Väl tillbaks hemma började tiden för att gästerna skulle anlända närma sig och Cai och Diane hade förberett en svensk kräftskiva. Spännande att se hur amerikanerna skulle hantera detta.

Själv hade jag lite fjärilar i magen, skulle ju prova på att hantera språket på riktigt nu i konversationer.

Totalt anlände 16 pers och på bordet sattes det fram alla möjliga godsaker förutom kräftor, svenska köttbullar, stinkande ostar, stekta tigerräkor, fruktpajer, chokladdoppade jordgubbar - det var en syn för ögat.

Den danska Havartin fick verkligen gästerna att undra var Cai hade haft den någonstans, men den slank ner den med.

Till allt detta inmundigades 3,5 flaskor aquavit, en flaska gin, en flaska tequila, 4 flaskor vin och massor med kall öl. Man tror inte det är sant!

Alla pratade och skämtade med mig och konversationsproblemet var löst, jag klarade det hela utmärkt.

Amerikanen är mycket gästvänlig, pratsam och öppen.

Tiden går fort när man har kul och vid 23-tiden (mötet började 16.00) så trillade mina kläder av mig och jag själv somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden.

Söndag 2 augusti 2009

Vaknade vid 5-tiden, drack mängder med vatten. Heidi hoppade i poolen lite senare och simmade sina 40 längder. Frukost vid 9-tiden. Amerikanska pannkakor med lönnsirap, stekt ägg och en sorts medisterkorv, skivad och stekt samt frukt till detta.

Två av fam. Monssons och Heidis vänner (även de var med på festen igår) kom hit och vi åkte iväg alla 6 i Armadan. Det var en bilfärd som gick söderut på Highway 1 till en liten stad ca 5 mil hemifrån. Staden heter Marina. Vi besökte en friluftslivs shop. Phil skulle ha tag på en ryggsäck.

Söder om Capitola hittar man jordbrukslandskap och många farmer. Man odlar jordgubbar, olika kålsorter, kronärtskockor och andra frukter. Det är enorma fält som odlas.

På väg hem stannade vi till vid en liten mexikansk bar och restaurang. Där åt vi varsin fishtacos och drack gurk-margarita. Supergott!

Väl hemma igen blev det kaffe och en timmes slappande vid poolen. Skönt, för gårdagen blev lite tuff.

Tidigt på kvällen körde vi upp till Mountain Vinery, en stor vingård som även arrangerar konserter m.m. Denna fantastiska plats ligger på en bergssluttning högt ovanför San Jose och i Silicon Vally. Dagtid syns inte mycket av staden, några skyskrapor och några hus kanske men mycket grönt, men på kvällen när det är mörkt – då är det helt annorlunda.

Oj, ljus i hela dalen och så vackert. Vi kom till Mountain Vinery för att lyssna till Beach Boys! Ja just det, The Beach Boys! Cai hade fixat biljetter i förväg till oss!

Konserten varade i 3 timmar med en inlagd paus på ca 20 minuter.

Vilken upplevelse att få uppleva dessa killar på egen hemmaplan – California!

Visst, 5 av killarna är inte de ursprungliga medlemmarna men 2 av de gamla finns kvar och de är inga ungdomar längre, men de låter fortfarande som förr med sitt speciella sound.

En helt underbar, fantastisk konsert!

En timmes bilfärd hem och ytterligare en makalös dag är till ända.

Måndag 3 augusti 2009

Vaknade vid 8-tiden till en härlig frukost. Därefter tog Heidi och jag Angel och vandrade iväg på en härlig strandpromenad. Vi passerade hus som låg ovanför stenklippor, hus som stod på pålar och en camping-site med ett 50-tal husbilar och trailers.

50 minuter hemifrån kom vi fram till en 50 meter lång brygga som gick ut till ett sänkt betongskepp från 1920-talet. Enligt Cai gjorde man ett provbygge i betong som skulle bli ett krigsskepp. Detta med anledning av brist på stål. Kriget tog dock slut innan skeppet färdigställts och det blev aldrig utrustat. Någon köpte skrovet av staten och bogserade ner det till Capitola. Där sänktes det men halva skeppet blev kvar över vattenytan. Man byggde en restaurang på ovansidan men efter ett antal år brändes det ner och nu har stormar knäckt skrovet. De enda som idag har nytta av skeppet är pelikaner, skarvar och sälar. På väg till skeppet passerade vi faktiskt 4 döda sälar som låg på stranden. Enligt Björn, äldsta sonen (22 år), beror detta på att det just nu finns överflöd av sälar och för lite mat till dem.

Vi återvände hem och efter nästan 2 timmars promenad var det härligt att hoppa i Cais svalkande pool.

Senare körde Heidi och jag iväg i Cais Armada och utrustade med GPS körde vi upp ibland gröna kullar för att besöka ”Mystery Spot”. Ett ställe i Red Wood Forrest med oförklarliga naturfenomen som bara inte går att förklara - de måste upplevas! Varje dag är en enda ny fantastisk upplevelse.

Väl tillbaka hemma skulle Cai rengöra poolfilterna och jag hjälpte till.

Vid 18-tiden serverades middag – även denna måltid var mycket speciell. Cai och Diane har en riktigt stor vedeldad italiens pizzaugn i köket. Cai visade mig allt, kavlade ut degen på en välmjölad pizzaspade i trä, ingredienser lades på efter eget val och sedan in i pizzaugnen. Hålla koll hela tiden, snurra pizzan lite och efter några minuter var de klar att äta - Voila!

Behöver jag tala om att det här var supergott??? Det var så gott att jag åt nästan 3 pizzor. Lugn, lugn de är inte fullt så stora som våra pizzor hemma men det blev mycket mat ändå. Till detta drack vi ett kaliforniskt rött vin. Cai hade gjort en jordgubbs-rabarberpaj som dessert. Naturligtvis med vispgrädde och smält vaniljglass med kardemumma. Oh jösses jag tror jag spricker!

Efter denna makalösa måltid plockade vi undan, sjönk ner i soffan och såg en film med Jim Carrey ”Yes Man”. Filmen slut, vi också och kvällen är till ända!

Resan går vidare........