Jojos jordenruntresa

 Tog mig ner till Christchurch och sov en natt innan jag flög upp till Auckland. Christchurch bär fortfarande spår efter de senaste jordbävningarna och stadens centrum är avstängt. När jag anlände valde jag att promenera runt lite men det känns konstigt att se avspärrade gator, hus som ska rivas och när man söker info om vissa platser är de fortfarande inte öppna. När jag satt och åt middag var det ett litet efterskalv och det är något de lever med dagligen. Ingen reagerade och först förstod jag inte vad det var. Enligt många har Christchurch förlorat sin själ då många av de gamla byggnaderna inte har gått att rädda och i dagarna kom beskedet att katedralen måste rivas. 

Vädret på nordön är varmare men det regnar och det har varit en hel del översvämningar runt Auckland. För mig är detta bara transit för att ta mig vidare till Fiji. Det finns mycket att göra här men då regnet öser ner har jag valt att besöka museet och annars gå i affärer. Har bara en hel dag, då jag flyger ut imorgon, 22 mars till Fiji. Längtar nu efter värme och att bo på hotell!

Kommer sakna Nya Zeeland och har redan börjat titta på när jag kan återvända. 

 På väg från Mt Cook stannade vi över natten i Rangitata och passade på att göra rafting. Då det har regnat en del sista tiden var det bra med vatten i floden och vi fick en bra resa nedför. Vi hade ett par forsar med grad fem, och de var en kamp. Efter att ha kommit igenom de stora forsarna och innan vi avslutade passade vi på att bada och hoppa från klipporna. Glad att jag är van vid kallt vatten, kändes som luften sögs ur lungorna första gången jag trillade i. Efter att vi kommit tillbaka till lodgen, bastade vi innan vi grillade och slappade framför brasan. 

Nästa morgon vaknade vi okristligt tidigt. Det var dock värt det när vi till morgonkaffet såg solen gå upp. Då blir livet så mycket lättare! 

Vi begav oss mot Kaikoura som är mitt sista stopp med Stray, sen är det dags att flyga upp till Auckland och avsluta NZ. Vi kom fram runt lunch och vädret kunde inte vara bättre. Jag gjorde en vandring runt Kaikoura Penninsula och kunde beundra NZ fur seals och hade en fantastisk utsikt mot nordön. När jag kommit över på andra sidan mötte jag ett Maoriskt par som berättade om stadens historia om naturlivet. Alltid fantastiskt att träffa på lokalbor som kan förklara vad det är man ser. Om inte vädret blivit sämre hade jag stannat en dag extra men nu valde jag att ta mig ner till Christchurch med bussen. Mer dåligt väder var på väg in från Australien och det känns att hösten har gjort sitt intåg. 

 Efter ett par timmars resa var vi framme vid Mt Cook. Solen strålade från en klarblå himmel och bergskedjan visade sig från sin bästa sida. Efter att ha checkat in bytte jag till vandringskängor för att ta mig upp till Tasman Glacier Lake och en guidad tur bland isbergen på sjön. Vår guide hette Linus och var från Göteborg. Han har bott i NZ i tre år och planerar att stanna här. Lite konstigt att vara så långt hemifrån och ha en svensk guide. Vattnet är mjölkvitt och iskallt och runt om oss flyter stora isberg. Vi åker mellan isbergen och får se olika stadier i isen. Vi hade tur att få se när några vände på sig och den klara blå/svarta isen blev synlig. Tasman Glacier flyter på sjön och minskar varje år vilket gör att de beräknar att glaciären kommer vara borta om hundra år. Vi åkte upp mot kanten av glaciären och jag insåg då hur stor den är, vi började vår åktur sex km ifrån den vilket gjorde att den inte verkade så märkvärdig. Efteråt tog vi oss tillbaka till byn och fick se en underbar solnedgång över Mt Cook. Då himlen var helt klar passade vi på att kolla in alla stjärnor. Hittade Southern Cross men annars var jag rätt vilse bland alla stjärnor. Då det inte fanns något stadsljus framträdde allt väldigt tydligt och vintergatan visade sig från sin bästa sida. 

Vi stannade fyra nätter i Mt Cook och passade på att göra ett flertal vandringar. Den första gick genom Hooker Valley till Hooker Glacier med Mt Cook i bakgrunden. Vandringen tar fyra timmar men är relativt enkel. Det är den de flesta gör så i bland kändes det som att vara på en vältrafikerad väg. När vi kom fram passade vi på att fika och ta det lugnt vid sjön. Solen sken från en klarblå himmel och så fort vi kom i lä för vinden var det skönt att sitta i shorts och linne. Min andra dag gick jag till Kea Point, ca två timmar. Då kommer man upp mot Mt Sefton och Mueller Glacier Lake. Glaciären på Mt Sefton hänger från klipporna och det är en mäktig syn. På eftermiddagen gick vi och såg filmen om Edmund Hillary och när han blev förste man på Mt Everest. Imponerande! Min tredje vandring gick upp till Red Tarns, 300 höjdmeter från byn, och hela vägen är naturtrappsteg. Efter en timme var jag uppe vid utsiktspunkten och alla moln hade skingrats över alptopparna. Vilken utsikt! Hade tagit lunch med mig och då ingen annan var här uppe passade jag på att slappa i gräset och beundra utsikten innan kg påbörjade nedfärden. Önskar att jag hade haft fler dagar, då skulle jag gått med guide och tagit mig högre upp utanför markerade leder. Mt Cook är definitivt värt ett besök!

 Fortfarande hög efter mitt tandemhopp hade jag svårt att sova så när klockan ringde halv sex trodde jag inte det var sant! Efter att ha fått ihop ryggen var det bara att kasta i sig lite frukost innan det var dags att ge sig iväg mot Queenstown. Nu började diskussionerna om vilka som skulle göra bungy och inte. Jag bestämde mig för att inte göra bungy utan istället satsa på Nevis swing vilket innebär ett fritt fall på 70 meter innan man swings genom dalen runt 300 meter. Strax innan vi kom till Queenstown stannade vi vid bron där Bungy en gång startade. Vi bokade in oss på olika aktiviteter och fick nöjet att se tre av våra reskamrater göra bungyn. Efter det tog vi oss till vårt hem för några dagar och möte upp våra vänner från Nanas buss. 

På kvällen åt vi troligen världens bästa burgare! Fergburger, troligen det enda stället där du får vänta upp mot en timme på din burgare. Efter det var det dags för lite utgång.

Passade på att sova ut innan vi gav oss ut på stan under förmiddagen. På eftermiddagen åkte vi upp till Nevis och jag gjorde Nevis swing. Kul även om det är lite skrämmande när du faller fritt innan du fångas upp och swingas framåt. Kan definitivt göras om! 

Jag började känna mig sjuk så då det regnade nästa dag passade jag på att sova och tvätta. 

Vår sista dag i Queenstown var det strålande sol, dock lite kyligt men vi begav oss upp med skyliften till lookouten 400 meter över stan. David skulle göra sina sista hopp och vi hängde på. Hittade något som heter Luge, typ lådbilar, som körs på bana nerför en kulle. Detta roade oss i timmar, vi hade olika race och av någon konstig anledning gick det fortare för varje gång vi åkte. Till slut var det dags att ta sig ner till stan för att packa ihop och en sista middag med en del av gruppen. Känns vemodigt att behöva säga adjö till personer som man lärt känna och haft otroligt kul med. 

Queenstown har så mycket att erbjuda men vi ville vidare till Mt Cook för att göra fler vandringar. 

 Från Abel Tasman tog vi oss söderut mot Franz Josef där det var dags att pröva glaciär vandring. Jag bestämde mig snabbt för att jag ville ha så mycket tid på isen som möjligt så jag valde att flyga helikopter upp till glaciären istället för att vandra ca 3,5 timme först. Vi gav oss av vid niotiden efter att ha blivit utrustade med kängor, crampons och jackor. Jag var den lyckliga som fick sitta bredvid piloten och hade en underbar utsikt när vi flög upp genom dalen mot glaciären. Vi fick en sightseeing tur först innan han släppte av oss för att möta våra guider. När jag först steg ner på isen var jag som bambi men så fort vi fått på crampons på kängorna var det hur stadigt som helst. Efter att vår guide Ian instruerat oss i tekniken med crampons var det dags att börja vår utforskning. Vi begav oss högre upp mot ena sidan där ett vattenfall störtar ner för att sedan försvinna ner under isen. Ju närmare man kommer intensifieras ljudet av brusande vatten men samtidigt ser det ut som om vattnet är rök då det är så kallt, enligt Ian runt två grader. vi fick klättra igenom tunnlar, lära oss att ta oss upp för glaciär väggen, ta oss ner för densamma, otroligt spännande. Nu hade solen stigit över bergstopparna och vi hade skalat av oss till shorts och t-shirt. Konstig känsla! Glaciären är väldigt smutsig då den för med sig massor av stenar och annat men på många ställen är isen som inte är direkt utsatt för väder och vind blåskimrande. Såg bilder som är tagna under vintern och då är isen isblå på många ställen men då sommaren kommer skiftar den över mot vitt. Efter att ha klättrat runt i två timmar var det dags att ta sig tillbaka mot helikopterplattan. Fick även flyga ner! 

Efter detta äventyr var det dags för lite lunch och därefter skämde jag bort mig med massage. På agendan för kvällen stod tandem skydiving. 

Så var det dags för mitt första fallskärmshopp någonsin! Hade bestämt mig kvällen innan då vädret var perfekt. Whales bokade in mig för att hoppa i solnedgången vid Fox Glacier med Mt Cook i bakgrunden och solen på väg ner i Tasmanska havet. Först var jag den enda men efter att ha pratat med Alexander så hängde han på. När vi kom fram till flygfältet fick vi skriva under massa papper sedan var det dags att sätta på sig utrustningen. Planet såg otroligt litet ut men ingen tid för att backa ur. Jag hoppade med Nic, han såg ut som en surferdude, och han var otroligt bra. Efter att vi kommit upp till 6000 feet kopplade han ihop oss och jag tillbringade resten av flygburen i hans knä. Konstigt att känna varje andetag och rörelse han gör. Vi var sist ut och när vi gled ner mot dörren fanns det ingen återvändo. Nic räknade ner och så faller vi genom luften. Vilken adrenalinkick! Fritt fall var 45 sekunder sedan var det dags för fallskärm och tid att se solnedgången.  Tystnaden var total och vi kunde föra ett vanligt samtal. Detta kommer jag göra om! 

 Efter en jobbig överfärd från Wellington var vi äntligen på sydön och tog oss till Abel Tasman. Vi kom fram efter mörkrets inbrott och famlade oss fram till våra övernattningsstugor, nästa gång ta med en ficklampa. Efter att ha lastat av allt satte vi oss vid brasan och snackade halva natten. På morgonen åkte jag och Lis aquataxi längs kusten för att ta oss längre in i nationalparken. Under båtfärden såg vi sälar och små pingviner. Efter 1,5 timme blev vi avsläppta vid Tonga Bay och påbörjade vandringen tillbaka mot Anchoragre Bay. Vandringen tog oss genom regnskog och över stränder, längs raviner djupare in inåt land, över bergskammar innan vi slutligen efter fyra timmars vandring var framme. Under stora delar av vandringen ser man ut över havet, passerar ett antal brusande vattenfall och hoppas på att det ska vara lågvatten vid en del stränder för att slippa gå runt vikarna. Det kan addera ett antal kilometer till vandringen och vi hade en tid att passa då vi inte ville missa båten tillbaka. Hade inte lust att gå 11 km extra, det räckte med 15 km. Abel Tasman är otroligt vacker och om jag hade haft tid skulle jag stannat ett par extra nätter. Det finns otroligt mycket att göra och många vackra platser att se men det får vänta till nästa gång. 

 På väg till Whakahoro körde vi längs Lake Taupo och njöt av en fantastisk utsikt över sjön mot bergen på andra sidan. Vi är på väg mot en isolerad plats uppe i bergen och det känns lite märkligt när mobilerna inte har någon täckning och vi inte kommer ha någon internet för ett par dagar. Jag har vant mig vid att inte alltid vara uppkopplad men nu finns inte alternativet. Bergen reser sig brant på ena sidan bussen och på andra sidan stupar det brant ner till floden men inget kan ta bort intresset för utsikten som är enastående. Efter att ha snirklat oss fram i nästan en timme är vi framme vid Blue Duck Lodge som är en privatägd farm med en del av sin mark förklarad naturreservat. Överallt finns hagar med köttdjur och får. Vi har en del aktiviteter att välja på och jag ska pröva på att rida igen för först gången på 20 år. Efter att ha blivit tilldelade hästar gav vi oss iväg. Efter att ha följt skogsvägen en bit svängde vi upp i skogen för att ta oss högre upp i bergen. Stigen gick längs bergskammar och jag fick verkligen kämpa med min höjdrädsla. Alice sa efteråt att hon vid vissa tillfällen blundade när det stupade för brant. Efter att i nästan en timme tagit oss uppför kom vi till en bergstopp där vi stannade. Utsikten var otrolig, nu kunde vi se hur området hade utvecklats med vägar och hur floden flöt fram mellan bergen. Förstår varför många gav upp sitt jordbruk här. Bergsluttningarna är så branta så bara djur kan gå där. Efter att ha fotograferat en del var det dags att ta sig ner igen. Det var ännu mer skrämmande då man såg rakt ner i ravinen samtidigt som vi letade oss ner. Drog en lättnande suck när vi väl var nere och svängde in på skogsvägen tillbaka mot lodgen. När vi satt av vid stallet kändes det som om benen skulle vika sig. Mina stackars muskler är helt möra! Efter en lång varm dusch var det dags för middag innan vi gjorde upp en brasa och njöt av kvällen. Alla visste att en tidig morgon väntade. Nästa dag körde vi till Tongariro National Park för att göra en åtta timmar vandring. Tyvärr blev vi tvungna att ändra våra planer då vädret snabbt försämrades och lederna stängdes. När vi kom fram till nationalparken blåste och regnade det men vi bestämde oss för att göra en två timmars vandring till ett vattenfall. Blir rastlös av att sitta i bussen. Även om vädret var dåligt njöt vi av vandringen och hade en bra dag. I väntan på att Nana skulle hämta upp oss pratade vi med några guider om leden vi skulle gjort och de berättade att det var vindbyar upp mot 100 km/h på fjället samt att det börjat snöa. Vi var glada att de stängt passet och när vi kom till lodgen slappade vi i poolen och njöt av en god middag. Nästa morgon fortsatte vi till Wellington där vi besökte museet Te Papa. Tyvärr drabbades Nya Zeeland av en väder bomb vilket innebar att vi fastnade en extra dag i Wellington då alla färjor till sydön ställdes in. Vår extra dag tillbringade vi inomhus då vinden och regnet gjorde det omöjligt att vara utomhus. 

 När vi lämnade Uncle Boy's styrde vi mot Rotorua som är känt för sin geotermiska aktivitet. När vi närmade oss området kunde vi se ånga stiga på olika ställen och så småningom även lukten som påminn om ruttna ägg. Insåg snabbt att detta inte var ett ställe för mig men vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan vi fortsatte söderut. Vi tog en promenad genom stan innan vi gick upp till parken och åt lunch. Inte den trevligast doften men det gick. När jag nu var här var jag tvungen att kolla in de olika källorna och måste erkänna att det är häftigt att se vattnet som stiger upp och plötsligt blir en geijser innan källan fortsätter koka. Vi såg även en del källor med kokande lera. Efter att vinden vänt och gett mig en dust bestämde jag mig att det fick vara nog och tog mig tillbaka till mötesplatsen. Glad att vi inte stannar här över natten! 

Vi tog oss vidare mot Taupo och vårt hem för natten. Efter ett tag började det regna och vårt stopp vid Huka Falls blev tyvärr kort. Huka falls är inte endast elva meter högt men var 3:e sekund rinner tillräckligt mycket vatten igenom för att fylla en olympisk simbassäng. Vattnet ser ut att ha samma färg som poolvatten och det är häftigt att stå på bron över fallet då man känner vibrationerna. Efter att ha checkat in var det bara och dra på sig badkläder och åka vidare till en naturlig hot pool. Donna, trainee driver, känner till ett bra ställe med en varm ström uppifrån bergen som rinner ut i Waikato river. Även om det fortfarande regnade så gav vi oss iväg. När vi kom ner tog vi oss ner i floden, som var kall, för att sedan simma upp i den varma bäcken/strömmen. Då det har regnat en del har vi tur då det finns tillräckligt med vatten i floden för att man lätt ska kunna ta sig upp i det varma vattnet. Härlig känsla att stå under ett vattenfall som är varmare än en dusch! Vi tillbringade två timmar med att ligga i det varma vattnet med avbrott för att kyla ner sig i floden. Ibland blev det lite för varmt och det var bara och ta sig ut på djupare vatten för att kyla av sig. Perfekt uppvärmning inför kvällens pubafton med frågetävling. Gör att alla engelsmän känner sig hemma. Vi kom tvåa och hade otroligt kul! 

 Lite sovmorgon då vi lämnade Raglan först klockan 8. Efter en kort bussresa var vi framme vid Waitomo Caves där vi hade en möjlighet att få se glowworms. Jag valde att gör en tur som kallas Spellbound där man slipper bli våt när man går ner i grottorna. Vår guide tog oss till ett grottsystem 20 minuters bilfärd från Waitomo där vi promenerade ner i en ravin och fick sätta på oss en hjälm innan han ledde oss in den första grottan. Första delen fick vi ha våra pannlampor tända men så fort vi kom in i den första större grottan fick alla lampor stängas av. Efter ett tag lyste grottaket av glowworms. Häftigt! Efter ett tag fortsatte vi längre in i grottsystemet. Lite längre in fick vi åka båt in i ett par tunnlar där taken var täckta av glowworms. Ingen lampa var tänd men de producerar tillräckligt med ljus för att lysa upp stället. Jag liknade taken med vintergatan då det såg ut som en stjärnbeströdd väg. Efter att vi fått vårt lystmäte var vi tillbaka vid bryggan. Vi fick inte slå på våra lampor utan tog oss tillbaka till den första grottan med hjälp av räcken. När vi nu kom in där var hela grottan upplyst av glowworms och vi kunde se grottans konturer tydligt samt varandra. Otroligt hur mycket ljus de producerar, tyvärr ingen värme då det var ca 13 grader och jag nu började känna av kylan. 

När vi kom ju i dagsljuset igen fick vi en värmande kopp te innan vi promenerade över till nästa grotta där vi fick se stalaktiter. Inte lika imponerande men fortfarande klart värt att se. Lite längre in fanns glowworms, men inte i samma mängd.

Efter detta fortsatte vi till Maketu och till Uncle Boy's placering för en kulturell kväll. Vår övernattning var hos en Maori familj där vi fick se en uppvisning innan vi själva fick lära oss (kvinnor) poi dans samt (män) haka. Detta var otroligt roligt och det blev en bra start på kvällen. Efter detta sov vi alla tillsammans i möteshuset (marae) på madrasser. Uncle Boy välkomnade oss i sin familj och berättade om deras traditioner och historia. Vi satt med honom och pratade halva natten och fick oss många historier till livs. Detta har gjort mig ännu mer intresserad av Maori kulturen. Då kvällen var stjärnklar bestämde vi oss för att se soluppgången över havet. I slutändan var det bara jag och Darius som gick upp kvart i sex och gick ner. Vi fick en otroligt vacker morgon och konstaterade att det var värt att kliva upp så tidigt. Efter att ha kommit tillbaka och alla blivit väckta med musik från ABBA så var det dags för avfärd.  

Lämnade Hahei tidigt för att åka mot surfparadiset Raglan på östkusten. Det som är så härligt är att det är korta avstånd och inte speciellt mycket trafik. Nu är det ju inte jag som kör men ändå. 

På vägen blev det en del stopp för sightseeing i småstäder vi passerade. Det kan ibland kännas som om tiden stannat här, vilket är rätt härligt, och tempot är väldigt lugnt. Undrar hur det kommer kännas att komma till New York i april!? Vi stannade vid Bridal Veil Falls. Ett vattenfall som är 55 meter högt och ganska mäktigt måste jag säga. Vi promenerade ner de 281trappstegen för att få en bra vy över fallet. Ljudet av fallet var bedövande och vi var tvungna att ropa till varandra för att göra oss hörda. Vi klagar en del på vädret då detta är den sämsta sommaren på länge men en fördel är att alla vattendrag är välfyllda och allt är grönt och lummigt. Efter att ha beundrat fallet var det dags att "bestiga" trapporna igen, lätt att glömma att man ska tillbaka upp igen. 

Efter att rökarna fått sitt åkte vi vidare mot Raglan. Denna lilla ort handlar om stränder och surfing. Vi kom fram vid lunch och sedan var det bara att hoppa i badkläder och packa ihop lite lunch innan vi åkte ner till stranden. Stranden består av svart finkornig lavasand som tar sig in överallt. Det blåste en hel del så det var bra vågor. Jag provade dock inte att surfa men vi lekte i vågorna och försökte bodysurfa samt provade body boarding. Efter att ha kämpat i vågorna lapade vi sol resten av eftermiddagen och beundrade surfarna. 

Efter en härlig barbecue åkte vi ut med båt för att se solnedgången. Inser att det är mycket kallare här än i Australien. Om jag någon gång ska lära mig surfa är detta definitivt det rätta stället. Raglan är otroligt avslappnat och alla verkar äga en surfbräda. 

Sa tog jag mig med buss till Hahei. Det ar mycket roligare an jag trodde att aka med bussen da man moter otroligt mycket folk. Var chauffor heter Nana (smeknamn) och han ar helt underbar. sa lange jag inte stannar nagon extra dag kommer jag aka med honom hela vagen. Just nu planerar jag att ta snabbaste vagen soderut for att stanna nagra extra dagar i nationalparkerna pa sodra on.

Forsta stoppet efter Auckland ar Hahei som ar kant for Cathedral Cove och Hot Water Beach. Nar vi kom fram promenerade vi ner till Cathedral Cove som ligger nere vid vattnet och man kan lugnt saga att Nya Zeeland inte ar plant. Har aldrig varit med om sa mycket branta backar och stigningar som har. Alla promenader tar mycekt langre tid an vad jag ar van vid. Att komma ner pa stranden och se alla klippformationer var helt otroligt. Vi promenerade langs stranden och in i olika grottor for att sedan ga tillbaka till vart vandrarhem. Efter liten paus tog vi oss over till Hot Water Beach for att grava gropar i sanden och ligga i det varma vattnet som kommer fram. Kanns lite konstigt att sta 10 meter fran stranden och grava en grop som snabbt fylls av framvallande varmt vatten. Pa vissa stallen var vattnet for varmt, det var bara att grava nagon annanstans. Precis nedanfor i strandkanten blandades det varma vattnet med den kalla oceanen och det var underbart att sitta dar. Vi satt i en av groparna i sakert en timme och varmde oss, det var en kall kvall da vi var tvugna att vanta pa ebb innan vi kunde grava. Nar vi hade fatt nog akte vi tillbaka och hade en underbar barbeque under bar himmel. Forsokte identifiera stjarnbilder lite senare men det gick inte sa bra da jag inte fick ihop vaderstracken. Men vad tusan, det ar otroligt att ligga pa stranden och studera stjarnorna och fundera pa livet. Ett glas vin hade inte varit dumt.

Sa var jag framme i Nya Zeeland! Lite ledsamt att lamna Australien men jag har redan hittat platser som gor att jag kommer aka tillbaka.

Anlande till Auckland den 22 februari och har nu en manads resa att se fraam emot. Jag kommer resa med Stray, ett bolag som kor Hop-on Hop-off bussar enligt vissa rutter. Jag har valt att ta ett pass som tacker bade norra och sodra on.

Min resa i nya Zeeland borjar med en liten tur upp till Paihia, Bay of Islands. Hela resan upp sporegnade det och jag kunde knappt se nagot av omgivningen. Trist men har insett att denna del av varden har en otroligt dalig sommar detta ar. Typiskt! Bay o Islands ar otroligt vackert och vi begav oss ut tidigt pa morgonen for att simma med delfiner samt aka en guidad tur mellan en del av oarna. Det var lite molningt vilket vi klagade over men insag snart att det var det basta. Solen branner och man branner sig otroligt sanbbt. Bay of Islands ar helt otrolig! Naturen ar fantastisk och att aka mellan oarna och se olika landskap ar helt otroligt. Vi hittade en flock dlefiner som inte hade nagra ungar vilket gjorde att vi kunde ga i vattnet. Otroligt kul att simma och dyka ner for att fa dem att interagera med oss. En otrolig upplevelse att se dem simma under mig och hoppa upp ur och leka med oss. De kommer aldrig for nara och nar de trottnar simmar de bara ivag. Vi fick mojlighet att ga i vattnet 2 ganger men sen var det bara flockar med ungar. Sen eftermiddag tog jag mig mot Auckland igen for att paborja min resa soderut.

Nar jag kommer tillbaka till Bay of Islands kommer jag stanna ett par dagar och segla! (nasta resa)

Vad gor man i Sydney en lordag, jo man tar sig till stranden. Det finns en hel del att valja pa sa vi bestamde oss for att borja med Bondi och promenera langs kusten till ett flertal andra strander under dagen. Promenaden ar 6 km sa det ar inte sa farligt om man stannar och badar vid varje strand. Vi borjade i Bondi vid niotiden, annu inte sa mycket folk sa det var underbart att bara strosa i strandkanten och kanna pa vattnet. Efter att ha varit i och badat tog vi oss mot Tamarama som ar nasta strand. Det tar ca 20 mminuter och utsikten ar helt otrolig. Vid en del av strackan kan man se Bondi till vanster och Tamarama och Bronte till hoger. Det var simtavlingar mellan stranderna som pagick, utbildning av badvakter och massor av surfare. Vi var tacksamma att det var ratt blasigt da himmeln var klarbla och det inte fanns nagon skugga under hela promenaden. I Bronte stannade vi lite langre da de hade en bra oceanpool dar man kunde simma eller bara slappa i. Efter lite rannsakan tog vi oss vidare mot Coogee, troligen den basta stranden pa hela strackan. Vid Coogee fanns det dels en sandstrand men ovanfor den finnns stora grasmattor dar man kunde fa skugga under stora trad. Jag forstar varfor de pratar om hudcancer hela tiden har da solen ar sa stark samt att ozonskiktet ar nastan obefintligt. Har nog aldrig anvant sa mycket solkram som nu. 

Maste erkanna att jag var lite besviken pa Bondi, pa alla bilder och fran TV ser stranden fantastisk ut men jag har sett battre stander. Pa Coogee stannade vi till sen eftermiddag innan vi tog bussen tillbaka till city for en sen lunch/tidig middag. Vi valde att hanga nere runt Darling Harbour resten av kvallen da det var live-musik och fyrverkerier. Skon stamning och mycket folk

Sa var jag framme i Sydney efter en kort flygresa fran Melbourne. Sjalvklart var det problem med hotellet som jag bokat. Det hade blivit nagot fel i overforingen sa hotellet hade fatt min bokning som male backpacker for delat rum. Tror inte det! Efter en diskussion med hotels.com som varade i 2 timmar slutade det med att hotellet gav mig ett dubbelrum utan extra kostnad. Da det ar hogsasong samt cricketmatch mot Sri Lanka ar Sydney packat denna vecka. Jag ar glad att de ville hjalpa mig annars hade min vistelse i Sydney borjat med hoteljakt.

Efter att ha pustat ut tog jag mig ner mot hamnen operahuset. Solen sken fran en klarbla himmel och det var runt 25 grader. Det tog ca 20 minuter att promenera ner till operahuset, vilken kansla nar forst Harbour Bridge dykar upp och sedan nar jag gar at vanster far jag den forsta glimten av operan. Jag strosade forbi en massa uteserveringar ar folk satt och drack, vissa uppkladda till tanderna, andra i shorts och linne. Harlig stamning! Jag tog mig sakta upp miot operahuset och cirklade det. Efter att ha beundrat underverket tog jag mig in for att hamta min biljett itll sondagens forestallning. Innan jag sa sakta tog mig tillbaka till hotellet stannade jag for ett glas vin och beundrade solnedgangen over bron. Ljust var helt otroligt!

Nasta morgon gav jag mig ut pa sightseeing i stan. Tog mig upp till The Rocks, dar bron har sitt faste och borjade min utforskning for att sedan ta ta bussen over till Darling Harbour. de jag pratade med sa att det var for langt att ga men icke. Insag det nar jag skulle tillbaka och bestamde mig for att jag inte orkade vanta pa bussen. Men bussen var dock bra da jag fick en mojlighet att orientera mig i stan samt se vilka delar som jag inte behovde besoka. Efter en underbar lunch i Darling Harbour promenerade jag genom China town tillbaka mot mitt hotel vid Hyde Park. Passade pa att besoka lite underbara butiker pa vagen. Aven om jag inte kan hadla sa ar det aldrig fel att lata ogonen fa sitt!

Pa fredagen kom Ann, som jag motte pa vag fran Adelaide, till Sydney. Vi begav oss till Botaniska tradgarden och fick se otoligt vackra blommor och planteringar, dofterna var helt underbara. Upptackte aven en del av parken som bebos av fladdermoss! Lite konstigt nar du gar dar och beundrar parken och plotsligt ser du att traden ar fulla med sovande fladdermoss. Vi tog oss i sakta mak mot operahuset for en guidad tur. Ett maste skulle jag saga da man far tilltradde till delar av huset och framforallt utsiktsplatser som man inte far annars. Turen tog en timme och sedan blev det en underbar lunch vid en av resturangerna med utsikt over bron och operan.

Melbourne ar en riktig storstad aven om citykarnan ar valdigt latt att ta sig runt i. Under resan fran Adelaide traffade jag Ann fran Belgien och vi bastamde att vi skulle gora lite aktiviteter tillsammans. Sa under tre dagar gjorde vi museeum, konstutstallningar, Botaniska tradgarden, en guidad promenad pa tre timmar genom staden, Eureka Tower och mycket mer.

Den mest fantastiska utstallning som vi besokte var Tjukurrtjanu: Origins of Western Desert Art. Helt otroligt att fa se dessa konstverk med sina farger och sin historia. En upplevelse att fa ta del av aboriginal art och dreaming. Skulle ha kunnat spendera mer tid dar men samtidigt vill jag se sa mycket som mojligt av staden och omgivningarna sa efter ett par timmar lamnade vi museet. Tyvarr kommer jag inte ha nagon mojlighet att kopa med mig nagon konst da jag ska vidare. Har ocksa insett hur dyrt det ar att skicka nagot harifran! Ett dyrt land!

Jag tror vi hittade det basta cafet hittills, ett litet belgiskt cafe i Royal Arcade som har den absolut basta chokladen jag nagonsin smakat. Himmelsk! Tog mig aven till Docklands dar de har ett fantastiskt shopping centra med over 200 outlet butiker. Melbourne ar staden att shoppa i tror jag.

Har aven hittat underbar graffitti, de har hela grander som lamnas ororda och de ar bland de basta jag sett. Fick aven mojlighet att vara med och leta efter nya konstinstallationer med en kille harifran. Staden placerar ut nya konstverk i borjan av varje ar utan att tala om var och sedan ar det upp till melbourne-borna att hitta dem. Var forst lite fragande da man som turist inte vet om detta men det ar ett satt att fa lokalbefolkningen att upptacka sin stad. Mycekt bra ide! Vi hade fantastiskt kul och hittade ett par, jag tror Ian visste om en del men var gjorde val det. Efterat tog vi oss ner pa de lokala haken och drack fantastiskt vin!

Melbourne ar definitivt en stad med manga ansikten och definitivt ett stalle jag skulle kunna bo pa. Inte aktuellt dock men man vet aldrig.

Nu ar det dags for Sydney!

Sa var det dags att lamna Adelaide, dar jag haft formanen att fa bo hos Jim och Carol. Fantastiskt skont att bo hemma hos dem och fa lite normalt liv istallet for att bo pa vandrrarhem. Sista dagen i Adelaide tillbringade jag pa South Australien museum och larde mig mer om aboriginals, inhemska djur, aventyrsresor till Antarktis och opaler. Ska alltid ta tillfallet i akt att lara sig mer om skona stenar!

Sa var min forsta busstur dags att ta sin borjan. Trodde jag skulle vara aldst men sa icke, tack! Under tre dagar ska jag ta mig till Melbourne via Grampians National Park och en massa harliga strander langs Great Ocean Road. Forsta dagen fardades vi mestadels genom ett jordbruksomrade och det var forst nar vi narmade oss Grampians som jag kande att nu startar aventyret. Efter alldeles for manga timmar var vi antligen framme vid vart forsta stopp som inneholl en aktivitet. Dags att promenera ner till Mackenzie Falls och fa uppleva dem. Australiensarna har forbrett otroligt bra med gangvagar och trappor vilket gor det latt att ta sig fram, dock insag jag snabbt att ga nerat ar sa mycket lattare an att ga uppfor. men det var vart anstrangningen for att fa se fallen. Da solen sken fran en klarbla himmel spreds sig en fantastisk regnbage over fallet och misten som bildades gav svalka. Efter att ha beundrt fallen och promenerat langs raviens kant tog vi oss mot dar vi skulle stanna for natten. Utanfor koksfonstret betar kangrur och i traden flyger papegojor. Lite annorlunda an hemma kan man lugnt saga. Da jag inte hade kokstjanst passade jag pa att ta en promenad med nagra av de andra for att fa en narmare titt och kanske se lite mer djur. Helst inga ormar! De berattade vilka ormar som finns i omradet och jag marker att jag tittar lite extra nar jag gar.

Nasta dag var det dags for en hike upp till The Penniclas, som ar en underbarutsiktsplats over dalgangarna i Grampians. Nar de sa att det skulle ta nastan tva timmar att ga 4,2 kilometer trodde jag de skamtade. Insag snabbt att de forsta 2,1 km var ren bergsbestigning. Var otroligt glad att jag hade riktiga hikingboots da fastet pa vissa stallen inte var sa bra. Vandringen var jobbig men sa vart modan da utsikten var helt otrolig. Jag ar glad att vi borjade tidigt pa morgonen da solen brande pa nervagen. Efter detta tog vi oss ner mot kusten och ett antal otroliga strander, tyvarr inga man kan bada vid men vilken skonhet. For att ta sig ner till alla strander var det bara att klattra nerfor trappor och stigar men underbart att kunna strosa i strandkanten och njuta av dagen. Mot kvallen kom vi fram till 12 Apostels dar vi fick njuta av solnedgangen efter att ha avnjutit en "barbie".

Tredje dagen kom vi ut pa Great Ocean Road, som byggdes av soldater efter forsta varldskriget. Otrolig kansla att aka precis langs kanten av oceanen och se vagorna sla in mot klipporna. Passade pa att gora lite strandhugg langs vagen men havet ar kallt. Inga langa dopp for mig! Under dagen gjorde vi en hike genom regnsskog innan vi fram emot kvallen var framme i Melbourne.

 Efter en allt för tidig morgon kom jag till Kangaroo Island. Ön ligger 45 minuter från fastlandet och har varit förskonade från alla skadedjur som kom med immigranterna till Australien. Nu var det dags att få se Australiens snälla djur i sin naturliga miljö. Efter en bussresa på någon timme (ön är den 3:e största i Aussi) var vi framme vid Sealmis Bay där vi fick promenera ner på stranden och se sälar komma surfande in på vågorna, sälungar med sina mammor vilandes på stranden, hur de tog sig ut till havs, hannar som bråkade lite mm. Helt underbart att få vara så nära! Det som slog mig var tystnaden. Jag har alltid trott att de förde ett rejält oväsen men det är bara när mammorna ropar på sin unge. Efter detta åkte vi vidare för en lunch och en titt på rovfåglar som var på ett center för skadade rovfåglar. Mäktigt att se en örn up close! 

Under 2007 var det enorma bush fires som ödela stora delar av vegetationen men mycket har börjat återhämta sig. Märkligt att se träd som ser ut att ha döda stammar men att kronan är alldeles grön. Tyvärr dog väldigt många koalor då de inte kunde fly när träden fattade eld. Vi hade dock turen att få se ett antal, som vanligt sovandes i träd. Vi tog oss ner till Admirals Arch och fick möjlighet att se sjölejon med ungar. De låg bekvämt utsträckta på klipporna medans vågorna sköljde in. Det är så otroligt lätt att ta sig ner för gångvägarna men sen är det bara uppför, men det är en bra ursäkt att stanna på vägen för att titta på utsikten. Vi stannade även till vid något som heter Remarkalbe Rocks, ser ut som en vilande kamel på avstånd, men när man kommer närmare så är det bara fantasin som sätter stopp. Vi tog oss till Flinders Chase national park och fick möjlighet att se hjordar med kängurur som betade. Häftigt! 

Om man besöker Adelaide är Kangaroo Island ett måste. Tyvärr hade jag bara en dag, skulle jag göra det igen skulle jag definitivt lägga minst två dagar.

 Så har jag kommit till mitt andra stopp på min resa i Australien. Jag har genom en vän fått kontakt med en familj som jag ska bo hos. Det ska bli lite speciellt men samtidigt skönt att slippa bo på vandrahem under en vecka. Jim och Carol har båda gått i pension så de kommer ta med mig på en liten rundresa i ett av vindistrikten. Jim har jobbat med vin i 40 år! Annars kommer jag mest strosa omkring i staden och göra några dagsutflykter på egen hand. Det är skönt att inte stressa utan kunna ta dagen som den kommer.

Jag kommer vara i Adelaide tom den åttonde då jag beger migmed buss mot Melbourne, vilket kommer ta tre dagar. 

Igår och idag har jag strosat runt och försökt få en känsla för stan. Var med Jim på marknaden och handlade mat, helt underbart att se alla färska matvaror och kryddor. Även en fredagsmorgon var det många som gjorde sina inköp. Just nu är det final clearance och jag önskar att jag inte var begränsad i hur mycket bagage jag kan släpa runt på. Hoppas på bra shopping i New York! 

Adelaide känns mycket mer som en storstad än vad Perth gjorde. Citykärnan är kompakt och vibrerar av liv o rörelse, har dock inte riktigt vant mig vid vänstertrafik. Tittar fortfarande åt fel håll när jag ska över gatan. Sen har de något som jag älskar, i vissa korsningar blir det grön gubbe för alla vilket gör att du korsar även diagonalt. I början undrade jag vad de höll på med men det är ju briljant!

 Bestämde mig för att besöka Kings Park då utsikten över Perth är slående. Man ser hela Perths skyline och ner mot de södra förorterna. Jag tog mig ner mot Swan river då jag ville ha lite svalka, döm om min förvåning när det var helt vindstilla. En klar missbedömning men jag tog mig mot parken, utan karta, och trodde jag hittat entrén till parken. Det gjorde jag inte men däremot en gångväg som ledde upp till Botaniska trädgården. Jag bestämde mig för att ta gångvägen istället för att leta efter entrén. I början gick den svagt uppför, sedan kom jag till några trappor och ser en skylt, 110 m kvar. Ovanför trapporna säg det ut att plana ut men det var inte riktigt så. Istället svängde vägen och sedan var det en trappa hela vägen upp. Kan lugnt säga att jag var lite varm när jag kom upp men utsikten över floden var värt besväret. Hade dock önskat mig en liten bris som svalka. I parken finns många monument över de krig som män och kvinnor från West Australia har deltagit i. Men något som jag tyckte var speciellt är installationen till minne av när kvinnor fick rösträtt samt den betydelse de haft och har för utvecklingen av delstaten. Installationen består av en stor damm med en kvinnostaty, därifrån börjar en Bäck med att antal vattenfall och dammar och vid varje damm finns en skulptur gjord av en kvinnlig konstnär från staten. Otroligt vackert och fridfullt! Jag tog en tur i den Botaniska trädgården och slogs av alla underbara dofter o växter, fick även utmana minhöjdskräck då de längs parkvägen har en glasbro. Visst, jag kunde vänt men då missat en fantastisk utsikt. Efter ett par timmar tog jag en lunch med utsikt över Perth. Kändes som en bra avslutning på mitt turistande i Perth. Nu var det dags att tvätta o packa ihop för att imorgon ta flyget till Adelaide. Blir hämtad redan vid 05.05!

 Ännu en tidig morgon för att åka till Rottnest. Ön ligger 25 minuter med båt från Fremantle. Himmelen är klarblå och solen glittrar i vattnet, en perfekt dag för sol och bad. När jag är framme hämtar jag ut min cykel och ger mig iväg över ön. Rottnest är bara elva kilometer lång och fyra kilometer bred och är ett naturreservat. Detta gör att det är begränsat med biltrafik och det enklaste sättet att ta sig runt är på cykel. Längs vägen dyker det upp stränder som ligger öde och bara ber att man ska komma och bada. Tur att badkläderna är på! Efter att ha cyklat ett par kilometer är det dags för första doppet. Helt underbart att få kasta sig ut i det kristallklara vattnet, tyvärr inte lika varmt som det såg ut. Det kan i och för sig bero på att det är närmare 40 grader i luften! Efter att ha slappat lite cyklade jag vidare mot fyren mitt på ön. Efter ett tag förstod jag varför de flesta parkerade sina cyklar nedanför backen och gick upp, men inte jag...

\r\n

Efter att ha beundrat utsikten, så pass klart att man såg Fremantle och de stora lastfartygen på väg in och ut ur hamn. Stränderna lockade och jag hade en bestämd plats jag skulle ta mig till men det var fortfarande ett par kilometer dit. När jag kom fram var det bara några få personer  stranden men däremot en del ankrade båtar så det var bara att hoppa i. Här skulle jag kunna stanna ett bra tag men vet att båten lämnar vi fyra. Jag simmar och solar in i det sista innan jag kastar mig på cykeln tillbaka till hamnen. Tyvärr visste jag inte att det nästan var uppförsbacke hela vägen men det var bara att trampa. Hann precis och sedan var det bara att koppla av. Det är så härligt att då man reser själv är det väldigt många som tar kontakt, på återresan började jag prata med ett sällskap från norra Australien. Fick massor av tips om andra ställen att besöka och var jag borde gå när jag är i Sydney. Min lista över saker att göra blir bara längre o längre. Det är nog bra att jag har en deadline när jag måste vara hemma. 

 Min andra dag i Perth åkte jag med båt till Fremantle. Efter en härlig morgonpromenad kom jag ner till hamnen och klev på båten. Ju närmare hamnen jag kom desto bättre, när kl är nio ska det inte vara 35 grader. Glad att jag inte behövde vara jobbkläd. Led med kostymnissarna. Båtturen tog mig längs Swan river där miljonvillorna kantade stränderna. Jag skulle tro att detta är ett av de båttätaste ställena i världen då det var båtklubbar hela vägen ner till Fremantle. Då det blåste en hel del fick jag det stora nöjet att se kite-surfare och vindsurfare in action. På ett ställe var luften fylld av skärmar i alla möjliga färger och de visade upp sina tricks för passagerarbåtarna. När vi närmade oss Fremantle under broarna började jag skymta de stora lastfartygen. Lite stolt blev jag när jag såg ett av Wallenius rederiernas containerfartyg. Detta är tydligen den stora inkörsporten från Asien och Europa. När jag kom i land hoppade jag på en av gratisbussarna och åkte ett varv, ett bra sätt att se stan. Tog en tur genom Fremantle Market och tittade bl.a. på opaler. Blev lite sugen  att shoppa men jag kunde motstå. Efter det promenerade jag genom universitetsområdet som påminde mig väldigt mycket om campus vid Harvard. Känns konstigt då jag är på andra sidan jorden men det är ju engelmännen som anlagt båda universiteten. Jag kom ner till fiskehamnen och passade på att äta lunch på en fiskerestaurang. Härligt att sitta längs med piren och titta ut över Indiska oceanen och se hav och himmel mötas. På andra sidan är Afrika där jag var för en vecka sedan. Strosade tillbaka till passagerarhamnen och inväntade återresan. När jag kom tillbaka till vandrarhemmet var det dags för middag och att krypa i säng. Efter utbyte av restids med rumskompisarna släcktes lampan. Önskar bara att tågen inte tutade varje gång de passerar en vägkorsning!

 Efter en nio timmar flygresa från Johannesburg landade jag i Perth, Australien. Under inflygningen flög vi över Rottnest Island och där och då bestämde jag den platsen är ett måste. Jag var lite nervös inför att passera gränskontrollen då jag kom direkt från en safaricamp. Var dock noga med att kryssa i att jag varit på en gård så att det inte skulle kunna bli några missförstånd. Efter en del frågor och en massa konstiga tecken på mitt entry card så var jag igenom första kontrollen. Nästa kontroll var precis innan man hämtar väskorna. De kollade mina skor, godkände min rengöring o stämplade kortet. Efter en nervös väntan på väskan, ej elektroniskt reggad i Victoria Falls, så kom den äntligen åkandes på bandet. Då jag valt att inte handla något i Afrika slapp jag genomgången av väskan. Det var ungefär 10 % av alla anländande som fick gå direkt igenom. Tack! 

När jag kom ut från terminalen slog hettan emot mig, Perth hade drabbats av värmebölja och det var strax över 40 grader. Ville inte veta exaktdå jag höll på att smälta bort i värmen. Efter en kort bussresa var jag så framme vid vandrahemmet. Såg inte ut mycket för världen men det är rent och sängarna är OK. 

Det var lördag eftermiddag (28/1) och jag insåg snabbt att allt stängde kl fem. Inte riktigt vad jag är van vid. Nu fanns det precis tid för mig att handla lite mat och sedan var det bara att försöka hitta en resraurang som hade ett ledigt bord. Att tänka på är att jag anlände till Perth två dagar efter Australia day och att det var en stor rugbymatch denna eftermiddag. Inte lätt att hitta någonstans att äta då alla verkade vilja njuta det sista av helgen. Lyckades till slut hitta ett turkiskt ställe som serverade en fantastisk mat. Nöjd promenerade jag tillbaka till vandrahemmet. Planen för mina fyra dagar planerades med tips från receptionisten. Måste utnyttja lokalkännedom när man reser. 

Första dagen tog jag en promenad genom Perth city. Citykärnan känns väldigt liten och man får en snabb överblick. Otroligt lätt att ta sig runt, orkar man inte gå hoppar man på någon av gratisbussarne som trafikerar city. Jag tog mig igenom stan och tittade på officiella byggnader, kyrkor, var inne i köpcentrum och kom slutligen ner till Swan river som flyter genom Perth. Längs floden finns cykel- och gångvägar och jag valde att följa dessa då detta troligen var den svalaste platsen i Perth. Kom så småningom fram till Bell tower som står precis nere vid hamnen där alla turistbåtar avgår från. Klockorna ringer varje kvart och de har en underbar klang. De är inte påträngande utan det är först när man är i närheten som man hör dem.

Då priserna 

 Nu har jag påbörjat min jordenruntresa i Zimbabwe med att besöka de magnifika Viktoria Fallen. Helt fantastiskt att stå på kanten av ravinen och höra dånet av fallande vatten och se misten stiga ur dalen. Platsen omges av ett otroligt lugn även om dånet är öronbedövande, det är något speciellt med att få bevittna naturens krafter. Det är regnperiod i området och på eftermiddagarna kommer helt otroliga åskväder. Fantastiskt att beskåda från hotellets terass. Någon timme senare är ovädret förbi och det är bara att ge sig ut igen. Efter två dagar i Victoria Falls åkte jag vidare till Hwange National park, en av de största i Afrika. Nu var det dags för safari! Redan första turen fick jag se geparder, zebror, impalor osv. Vi kom till ett av vattenhålen och fick en fantastisk solnedgång samtidigt som ett åskväder pågick bakom oss. Jag var tre dagar på The Hide, en privat  camp som är mycket familjär. Det var som att komma hem. Jag bodde i ett "tält" som var ungefär 30kvm med allt du kan önska dig. Varje kväll tog jag en dusch utomhus under stjärnorna, en speciell känsla! Vid vattenhålet framför Campen strövade impalor, waterbucks, zebror mm. Otroligt att ha dessa djur direkt utanför där man bor. Sista kvällssafarin beslöt jag mig för att stanna i Campen, det var dags att packa. Knappt hade jag börjat då Ian ( platschef) kom och sa att vi skulle ut, Painted dogs var i området och hade precis dödat en impala. Painted dogs är utrotningshotade i zimbabwe och i parken pågår ett projekt för att stärka stammen. Vi åkte inom 5 minuter och fick möjlighet att studera dessa djur under en lång stund. De är otroligt vackra och det var en speciell stund att få sitta i jeepen o se solen gå ner och samtidigt få se dessa hundar. Efter tre helt magiska dagar på The Hide är jag nu på väg till Perth. Landar där den 28:e och blir där i fem dagar. 

Detta var min första resa i Afrika men definitivt inte den sista!