Första stoppet

Höll som vanligt på ganska länge igår kväll med att få allt klart, det är ju ganska länge jag skall vara borta och det är ju nästan till världen ände, ja, inte riktigt, men det känns ibland så när jag är där. Efter några timmars sömn lämnade vi Huskvarna, vi är jag och Bertil som skulle ta hem bilen, klockan 04:00 för att hinna till Landvetter i tid för flyget, vi kom fram strax före sex, det lite längre tid än vanligt på grund av snöstorm hela vägen och väldigt moddig vägbana. Jag checkade genast in till Khartoum och satt snart på första flyget till Frankfurt. Väl framme i Frankfurt är det dags för den vanliga snabbmarshen mellan dom olika terminalerna, det tar nästan en halvtimma. Jag hann i alla fall och nästa flyg gick utan problem, om man undantar den stackars mamma som hade en hysterisk tvååring och inte fick honom lugn, mycket för att hon också hade en liten bebis och bara skrek åt tvååringen att vara tyst. Hans hysteriska skrik fortsatte att ekade genom hela flygplanet och personalen som hade försökt så gott dom kunde, men dom kunde inte arabiska, började tala om att ta ut dom från planet. Då kom en annan kvinna, tog honom i famnen och pratade lugnt med honom på ett språk som han förstod. Efter den medmänskliga och tröstande stunden lugnade han ner sig och vi kunde fortsätta till Khartoum, dit vi anlände omkring sex, lokal tid, efter cirka sex timmars flygning. Utanför lfygplatsen stod min vän Mahmoud och hälsade mig med ett stort leende, "Welcome back to Khartoum, Mr. Lindgren", och sedan började den vanliga fraserna som tillhör hövligheten här, hur är det i Sverige? hur är det med familjen? hur mår du? osv, osv. Temperaturen i Khartoum var i denna tidiga kväll fortfarande 35°, skönt efter kylan och snön i Sverige. Efter att ha checkat in på gästhuset tog jag en promenad och passade samtidigt på att besöka en närbelägen pizzeria innan det var dags att krypa mellan lakanen, eller snarare ovanpå med tanke på temperaturen.