Cool Marengue

”Vad heter stället?”, frågade jag de som hade åkt med mej och fick ett svar som lät som kall maräng, fast på engelska ”Cool Marengue”. För att vara säker på att jag hört rätt upprepade jag ”Cool Marengue”, och det uttalet av ortsnamnet var dom nöjda med. Vi hade parkerat jeepen under ett stort mangoträd, den enda skuggan som fanns i närheten. Det fanns fullt av mango på trädet, men det är lite tidigt på säsongen, de är mogna först om en månad, men då är de utsökt goda. Solmogna mangon är en verklig delikatess, men ät inte för många ty då blir lilla magen en lika stor metangasproducent som en idisslande kossa. Tro mig, jag vet!

”Cool Marengue” ligger så avlägset man bara kan komma. Jag skulle skjutsa hem en man och hans son som hade besökt kliniken i Akuem, ja så heter platsen där jag har min hydda för tillfället. Efter några mil på grusvägen sa mannen helt plötsligt, ”Här svänger vi av åt vänster!” Vadå, tänkte jag, här finns ju ingen väg och det fanns det inte heller, bara en liten slingrande kostig. Mannen pekade ömsom åt höger och ömsom åt vänster och tog oss genom snårskog, grässlätter och ibland rena öknen. Här och var träffade vi på små grupperingar av hus, att kalla dem byar vore att ta i för mycket. Det märktes att det inte var varje dag som det kom en bil och körde förbi för oftast kom det en grupp ungar helt utan kläder springande från hyddorna så fort som benen tillät bara för att vinka när vi snabbt for förbi.

Plötsligt dök det upp ett vattendrag som vi måste ta oss över, det såg gyttjigt ut och jag ville inte chansa, det var ju inte första gången jag åkte över ett vattendrag i afrika. En av grabbarna som åkte med tog av sig långbyxorna och började vada ut. Det var ungefär en meter vatten på det djupaste stället, men han tecknade att bottnen var ganska fast. Får väl lita på det då, i med fyrhjulsdriften och full fart så att vatten och lera yr åt alla håll. Det finns en del drifter som inte är bra, men fyrhjulsdriften är en klar välsignelse i dessa trakter. Snart var vi på fast mark igen och fortsatte ytterligare en mil i detta väglösa land innan vi kom till detta underbara ”Cool Marengue”.

Två och en halv mil från närmaste väg, en helt annan värld. Hit räcker inga GSM master, inga tidningar, ingen TV, någon i byn kanske har en radio. Halva året, när det regnar, kan man inte ens ta sig fram med fyrhjulsdrift och då slipper man utlänningar som tycker att ”Cool Marengue” är ett lustigt namn.

NOW THAT’S COOL!