DC 3

Det börjar kvällas, solen håller på att sänka sig bakom trädraden vid horisonten och skuggan blir allt längre från det bommulsträd som jag står bredvid. En efter en kommer storkarna seglande för att sätta sig tillrätta inför natten. Bommulsträden är stora med enorma stammar och jättelika grenar och jag skulle uppskatta att en 30 till 40 storkar stannar till där under natten.

Intressant det här med storkarna, första gången jag var här och såg dem i massor frågade jag om dom var här hela året? Nej, fick jag till svar, dom försvinner under regnperioden. Regnperioden det är här från maj till september, alltså under sommaren i Europa, och då finner man ju dessa storkar häckande överallt, förutom längst uppe i norr.

Jag stod intill min bil vid ena änden av den grusbelagda landningsbanan i staden Molual Kon och väntade på ett flygplan som skulle anlända med delar till en radiomast. Jag hade lovat några kompisar att hjälpa till med transporten. Plötsligt såg vi några landningsljus från ett plan komma in över bortre änden av banan och jag tyckte att det kom ned lite konstigt, liksom satte sig på landningsbanan istället för att svepa in med hög fart. Snart kom det rullande mot oss med nosen i vädret och då såg jag vad det var för plan, jag trodde inte det var sant! Framför oss stannade en ”livs levande” DC 3a, det kändes som en gammal film, eller en historisk flygdag. DC 3an har ett högt landningshjul under vardera vingen och sedan ett mindre stjärthjul och får därmed ett mycket karakteristiskt utseende när det står på marken, med stjärtfenan nästan i marken och förarhyttens nosparti pekande mot himlen.

När vi lastat ur planet hoppade jag in för att se mig omkring och frågade piloten hur gammalt planet var? Detta enstaka plan togs i trafik första gången 1945, var svaret. Här stod jag alltså i ett plan som var ett år äldre än jag själv och var ”still going strong” och fantasin flödade. Hur många hade det fraktat över atlanten på ”hop, skip and jump” rutten via England, Island, Grönland till Amerika. Ja, det var ju ett litet plan och hade inte så lång räckvidd.

Att vara i Afrika är inte bara att flyttas mellan olika kulturer, att inte förstå vad folk säger, att barnen ständigt ropar ”white man” när man rör sig bland människorna, att ge sig ut på milslånga och väglösa turer, att vara med om att bygga den första skolan på en plats, utan som idag att förflyttas mellan olika tidsepoker. Att stå gämte en DC 3a som just har landat och väntar på att bli avlastad så att den kan lyfta igen innan det blir mörkt.

Det är detta som gör Afrika till en så spännande kontinent.