Andersson-Andersson i Thailand

Nu är vi snart på väg tillbaka till Ao Nang. Ska uppdatera lite här på resedagboken ikväll, men jag lägger upp lite bilder till dig Bettan....

Vi fick bevittna ett svenskt bröllop igår på stranden vilket var magiskt!!

Hörs senare!

Ps, hur är vädret hemma?

Kram

4 januari
Mycket härliga dagar har det varit här för oss. Vi har varit hemskt försiktiga med solen med tanke på att vi inte hade någon färg alls när vi kom, grådaskighet är inte nådigt i solen.  Vi har myst under parasoller och solskyddsfaktor en miljon. Men idag skulle vi då våga oss ut i solen på riktigt. Och det märks nu... Vi är bortom röda, E i ansiktet och hela överkroppen och jag på ryggen. Tyvärr har det lett till ett tungt beslut att skjuta upp vår snorkel tour som var planerad till imorgon.. Det får bli en annan dag och imorgon får vi återgå till våra säkra solzoner.

Vi har också hunnit med att åka en sväng norr till Saladan. Vi åt på en mediocre restaurang vid vattnet, shoppade lite förnödenheter plus att E lurade på mig ett par Eva Rydbergs byxor... alltså clownbyxor.. På en smal och smärt mörkhyad kvinna är byxorna säkert läckra, på en överviktig, rödhyad kvinna ser det mest komiskt ut.
Vi har också införskaffat oss varsin solhatt och någon t-shirt. Ett rekorderligt skissblock fick man däremot förgäves springa benen av sig för att hitta. Kom inte tomhänt som turist till Lanta om du är i minsta behov av konstnärliga uttrycksmedel. Ett telefonblock och kulpenna får duga så länge.

Dagen idag var faktiskt helt underbar (solbrännan borträknad). Helt fantastisk strand, knappt något folk (förutom några hysteriska Göteborgare, gnolandes Tomas Ledin för att spä på svenssonatmosfären) och iskaffe och en god bok. Mycket bad blev det och en fördel med att ha samlat på mig 20kg extra det sista året är att jag flyter som en kork i vattnet!! Utan minsta anstränging flyter jag upp till ytan och kan ligga och skvalpa runt hur lätt som helst! Vem behöver en luftmadrass när man har extra flytkuddar på baken??!! Strålande.

Vi kom precis tillbaka från en impuls drink på stranden, vi satt vid vattenbrynet i en liten hydda och drack Malibu Pineapple och Capriniya och diggade (hmm nåja) till låten "Båten Anna". Det var lite eldshower och konstigheter (i och för sig mycket mindre konstigt än Båten Anna på en exotisk beach) också runt omkring.
Nu är vi tillbaka i vår bungalow och ska lägga oss och hoppas på att solsvedan ger med sig efter mycket Aloe Vera smörj!
Vad som händer istället för snorklingen imorgon återstår och se... Säkert inget som kräver hemskt mycket fysisk eller psykisk ansträngning. Om någon tvingar på oss mer sol utlovas ett kok smörj.

På återseende...

Ps, Bettan eller Camilla, kan ni boka tvättstugan till den 15e åt mig? Puss

Här flyter jag och min korkrumpa medans göteborgarna trallar i bakgrunden....

Äntligen, vi är i paradiset... Jag har varit lite orolig över att jag skulle vara en av dom få som inte gillar Thailand... Trodde ett tag att det var för att jag var bortskämd med mitt Hawaii. Men det visade sig att vi bara haft otur och inte hamnat riktigt rätt.
Vi anlände till Koh Lanta ganska sent på kvällen och har inte ännu sett paradiset i dagsljus..

Resan hit, ja den kommer vi nog skratta åt i många år..
Tack vare en underbar dam på en Travel Agency blev vi inbokade på bussen som skulle ta oss till Lanta på ungefär 3 timmar. vi blev upplockade som lovat, i världens minsta och skrangliga buss. Nåja, tänkte vi, så länge det bara är vi så funkar detta väl. men det visade sig att vi skulle plocka upp 7 stycken till. med packning. I en buss som bara hade 7 ok säten och inget bagageutrymme. och naturligtvis ingen AC.. Så väskor virades upp på taket och vi tryckte ihop oss så gott det gick, och det gick även fast vi nu i efterhand undrar hur det var möjligt.
Och sen gick det fort... fort fort och attans guppigt.. Inget för den åksjuke eller rädde... Efter en liten stund kom vi fram till... ja, vad ska jag kalla det... vi kom fram till ingenstans. Och detta var då tydligen busstationen där alla skulle byta buss beroende på vart man skulle.
Vi fick alla klisterlappar på oss med vår destination på och sedan fick vi tåligt vänta tills tilltänkta chauffören skulle komma och hämta oss. och det var inte klockan 4 som utlovat utan snarare halv fem. Samma instuvning i bil och väskor på taket. Bättre buss dock, hade lite hål här och var som pustade ut lite kylig luft.  och nu gick det ännu fortare... och vägarna skulle inte klassas som vägar hemma i Sverige. Eric och jag poppade runt som popcorn längst bak och fnissade åt det hela. 2 färjor skulle vi också åka, vilket vi gjorde i mörkret. sen en sista speedway tur fram till... ja, igen...ingenstans. Nu släpptes vi verkligen av mitt ute bland leråker och skog. Hotellet vi bokat hade lovat att dom skulle plocka upp oss eftersom inget annan kommunalt färdmedel fanns den 1a januari (den absolut sämsta dagen alltså att resa på) Men eftersom vi var drygt en och en halv timme sena och vi förmodade att stället vi blivit avsläppta på inte var någon direkt känd knutpunkt så ringde vi hotellet så att dom fick komma och hämta oss. Med oss på resan från Krabi var bla 3 tjejer från Frankrike som nu hade samma problem som oss att inte bli upphämtade så dom ringde samtidigt sitt hotell för upplockning. Så, ni kanske kan gissa vad som händer sen.... Naturligtvis kom det en superfin buss och hämtade mig och Eric och chauffören nickade när vi frågade om han var från Lanta Pavilion. Vi kör upp till hotellet och det är ett superfint hotell. 2 busspojkar kommer och hämtar vårt bagage och rullar iväg det på en sån fin hotellvagn och hänvisar oss att vi ska skriva in oss i receptionen så ska dom ta upp vårt bagage till vår SVIT.. Hoppla Kerstin tänker jag och går för att checka in. halvvägs in i incheckingen så frågar jag kvinnan bakom disken om detta verkligen är PAVILION? Nej.  Och dom väntade 3 tjejer från Frankrike....

Kvinnan bakom disken är snäll och roddar om så att fransyskorna ska få bli hitskjutsade och vi hämtade av Pavilion. Inte samma sorts buss kom från Pavilion för att hämta oss... En öppen jeep med flak fick vi hoppa in i med vår packning. Här är jag fortfarande övertygad om att jag nog inte gillar Thailand så himla mycket. Men sen svänger vi in i en liten bungalowby med små gulliga hus med verandor framför. Och receptionen kanske inte är lika påkostad som på det andra stället men dom är snälla och det är charmigt. Vi får vår nyckel till vår bungalow (som kanske inte heller är top noch eller ens nära, med Stockholmsdusch och bidétoalett) men när vi senare ska gå till restaurangen för att äta så blir vi helt överraskade av paradiset. som sagt det är mörkt men restaurangen ligger på stranden, dom grillar färskfångad fisk, levande ljus på borden, underbart fantastisk mat och jättesnälla människor. inte alls stressade och "på" som i Krabi. Dessutom är det billigt! Det är verkligen sant, att äta gott kostar inget (förutom i Krabi). Eric åt mega mega räkor med mega mega stark sås, panerat på något sätt, thom ka gai soppa (MUMS) och en bananpannkaka ringlad med honung. Jag åt stekt kyckling i sötsur sås med ris, vegetariska vår rullar och avslutade med en friterad banan med glass..... 5 stjärnor av 5 möjliga från Andersson Andersson
så, nu är vi tillbaka i vår bungalow, mätta, med sand mellan tårna och helt frälsta på Thailand... Vill inte åka härifrån alls... och det var inte samma känsla jag hade för några timmar sedan. Underbart!!! Nu är livet gott.. Vi hoppas på sol imorgon, lite beachvolley, bad, thaimassage på stranden och färgglada drinkar med paraplyer i.... 

Vad som händer i övriga världen? Har inte en aning och den får klara sig utan oss i några dagar nu, för nu ska vi njuta!!! SÄMÄSTÄÄÄR!!!!!
Kram

Och för dig, Bettan, lägger jag upp lite bilder på en gång... Krama alla hemma!!

Trots tidig nyårsnatt och lugnt firande sov vi länge idag. Blev lite stressigt för att hiina checka ut från hotellet.

Efter ganska mycket möda och stort besvär har vi nu hittat ett ställe på Koh Lanta... http://www.lantapavilion.com  
 

Tydligen går inte båten mer än en gång idag så vi får snällt sätta oss på en buss.

På återseende...

Efter ett första omtumlande dygn har vi nu greppat verkligheten lite. Thailand har väl inte helt charmat oss med sin bästa sida ännu, vi har haft regn sen vi kom och med lite jetlag och ganska många kulturella och språkliga missförstånd så har vi kliat oss i huvudet och skrattat gott åt vardagliga saker.

Krabi är inte jättecharmigt i regn, jätte mycket svenskar, pyttipanna på menyn och Aftonbladet går att köpa här och var. Det är hemskt turistiskt och det ihop med regn gör att vi styr kosan härifrån imorgon.

Vi trotsade dock vädret och åkte båt till Rai le beach idag. Men även den vackra platsen var måttligt mysig i regn... Så när vi kom tillbaka till Krabi så hoppade vi in och tog varsin Thai massage och foot scrub. Det var en upplevelse för både E och mig men framförallt för dom små Thailändska damerna som fick den stora äran att skrubba E's fötter... Många suckar och skratt... Men nu är även han len som en baby...

Nu sitter vi på hotellrummet (Black Canyon Hotel) och slappar lite och dricker Spy winecooler och ska snart ut och se på nyårsfirandet. Internet har tydligen varit nere sen igår men nu är det tillbaka och vi kan kommunicera igen.

Gott Nytt ÅR på er alla hemma i snön (och på Koh Samui)

Kram

Andersson-Andersson