På djupt vatten i Filippinerna

Slutligen efter en ändlös resa hem där jag hållit två plan vakna med allt hostande landagade jag i ett kyligt Stockholm 06.05 på torsdagen. Härligt nog så kom pappa och hämtade mig. Som jag började resan hemma med att stress flytta ihop möblerna för målarna så var nu efterjobbet att flytta tillbaka…. 

Åkte därefter till Sofia hemmet för koll av hostan och sedan hem för en skön sömn.

Så på fredagen business as usal……. Nya risker här i livet, nu dessa välkända istapparna…

Så var denna resa slut, snipp snapp snut:-)

Så var min resa slut i Filippinerna slut. Avslutade med att äta första biffen under resan som var fantastisk. 

Jag har så mycket som jag tar med mig hem. Min minnesbank är överfull likväl som antalet bilder. Både med stor sorg att lämna men samtidigt med en gigantisk glädje att få komma hem till allt och alla.

Kram på er tills vi ses igen.

Per 

Jahopp, så var jag i staden med ca 12 millioner invånare. Å inte vill jag vara här, men jag får se det positivt… Jag slapp ta en nöd taxi från Legaspi vilket skulle ha tagit 10 timmar och en halv förmögenhet. 

Smogen ligger tät som ett fett täcke. Det är tungt att andas även om taxin har aircon, men det beror nog mest på att jag har hostat tjockt i två veckor.

 Även de engelska tjejerna tjejerna skulle resa från Filippinerna så vi gick gemensamt på en tappas krog. 

 Sen avfirades sista kvällen i Fillipinerna med national drycken. En flaska Tanduay och cola.

På förmiddagen 10 januari körde Juliet mig till Flygplatsen i Legaspi. Skulle visa sig bli en lååång dag av regn. Precis som mitt hjärta grät över att behöva lämna Donsol.

Alla flyg ställdes in och jag fick ta in på ett prutt hotell. Sova 4 timmar för att gå upp kl 4 på morgonen för första flyget ut. 

Så kom ett par Engelska tjejer till Juliet. Vi åt och drack gott.  

Sen stack jag iväg på en lokal fiesta med några Filippinska vänner. Åkte bakpå en moppe.

Fick ett infall att det var en bra idé att klättra upp för ett:

Det var ganska högt...

Men jag fick en bra belöning när jag kom ned, kunde då dricka direkt ur kokosnöten jag vridit ned. 

Så kom äntligen solen tillbaka:-)) 

För mig var det dax att ta sista prillan 08.45-09.30... Nu ska detta lägas ned!

Sen tog jag och Julian och plockade lite skräp samt en kortare paddling.

Så skulle jag ta mig till byn för att koppla upp mig..... 

Åter sedan till BARacuda för härliga gambas,

I och med att jag var den enda gästen så kom personalen upp från köket för att snacka och dansa halva natten.

Så tog jag en taxi till Donsol för att de här gången även sova på Baracuda, fisken är helt makalöst god::-)

Himla mysigt rum men vädret var ju klart kasst....

Vädret är som min som min hälsa…. 

 Regnigt och blåsigt, hostan blir bara värre så idag ”köpte” jag apoteket

Mycket piggare blev jag ju inte av synen under promenaden tillbaka 

Imorgon hoppas jag att medecinen hjälpt för då ska jag byta till ett beach hotell.

Efter att ha checka in på Hotellet i Legaspi med både internet och restaurangJ vilade jag några timmar då hostan bara blir värre och värre. Men till slut fick jag nog av väggarna och tog en tribike till ”market market”, rockpuben där två lokala väldigt duktiga band spelade.

Med bil 1,5 timme till norra sidan av Mt Mayone och staden Tabaco. Strax utanför staden ligger ett hotell vid foten av Vulkanen. 

 Hotellet  Dhio Endheka ligger underbart till med porlande källvatten från Vulkanen.

Men det hade nog sin glansperiod för minst 10 år sedan. Vi var ensamma och det fanns ingen restaurang. Bara en gammal gumma som knappt kunde gå och bara kollade till stället. 

Så det vara bara att efter ett dopp i källvattnet ta sig med Jeepny till närmaste hålan Tabaco city, tog 40 min men vi fick mat i oss och handlade för frukost dan efter. 

På morgonen den 5 jan var det dax att lämna och det var en ordentlig strapats då det endast gick att komma till bilen via en ringlande trappa, dessutom hade jag frusit och hostat hela natten så hjälpte inte till..

Efter två flyg (via Manila) var jag åter i Legaspi för att träffa vänner. Denna dag visade sig Mt Mayone från sin bästa sida.. 

Legaspi airport har en mycket kort landningsbana vilket ger att planet tvärnitar så fort det fått markkontakt.. Ger ganska sköna rysningar....

Snorig och täppt I näsan som få lämnade jag regniga Panglao för  biltransport till flygplatsen Tagbilaran.

Där spelade ett band blinda musiker en fantastisk version av Deep Purples "Soldier of fortune".

Flygplatsen är väl mest känd för den något korta inflygningen… 

Se länk: imgres

 Så var jag på mitt nya hotell på Alona beach för nyårJ

Min utsikt:

Så blev det nått som liknade hummer och nästan smakade som vitt vin.....

Efter detta stötte jag på de som jobbar på hotellet och de bjöd på den lokala drinken för vidare utgång under kvällen. Nu har jag varit helt däckad i tre dygn pga av en förkylning som inte vill ge med sig. Ja ja. Imorgon 4/1 drar jag tillbaka till Legaspi för vidare äventyrJ

Efter bilresan en tvåtimmars båttur där en hel välkomstkommitté väntade på migJ Tyvärr låg det här hotellet för långt bort från stranden men det ingick "fri transport". dvs, jag fick köra till stranden i och med att ägarinnan inte kunde backa ut bilen...

Efter två dagar till denna drömlya bara 10m från stranden.  

Så var det dags att lämna Malapascu med viss sorg… Främst för nedskräpningen och de försvunna hajarna.

Skeppshunden och min 20kgs rygga…

Efter båtturen på 30 min var det en 3 timmars resa med bil till Cebu.

Sista möjligheten att se den berömda hajen Treasure shark. Tredje och sista. 

Nä, inte den här gången hellerL

Jim som är den enda just nu som är här för att forska på hajarna var klart oroad då det gått 4 dagar utan att någon sett en enda haj. 

Hyrde en liten båt för att åka runt denna lilla ö och snorkla.

Fick mitt första ”vrak dyk”. Japanskt krigsskepp från andra världskriget, var tyvärr inte så mycket kvar att se. 

Fisken har de tyvärr ätit upp så det är bara småfirrar kvar i vattnen. Det mesta av korallreven är söndersprängt då de fortfarande använder dynamit som fiskeredskap L 

Så åter till stranden och hotellet. Lätt sönderbränd på ryggen. 

Det finns en heldel att utveckla när det gäller konsten att färdigställa husen här.
Detta är pissoaren på mitt hotell the Legend, nån ”glömde” att dra fram vatten. Så det som syns är en lös 90graders vinkel utan nått att kopplas till…

Den 26 dec bytte jag hotell till the Legend på Malapascua.

Ganska härlig utsikt från frukosten, som vanligt bacon och ägg. 

Den 26 fick även jag en julklappJ En snygg T-shirt.

Har nu dykt två dar irad för att se treasure shark utan resultat. Men jag får ju gå upp tidigt i alla fall (kl 04.30).

Det är som rena rama E-4an ner. Hur många dykare som helst som bara sitter still på 23 meters djup och väntar…. 

Igår 27dec drog jag till Gato island för att dyka i en grotta som gick genom önJ  

Fick även se både sovande och klart bevakande white tipped reef sharks. Var super häftigt när vi kom ut genom grottan. Såg ljuset i tunneln och en haj som cirklade precis i öppningen….

Vi tog för säkerhet en annan väg ut. Tyvärr funkade inte min kamera just dåL 

Men solnedgången var fin igår!! 

Efter att jag lämnat fiestan vid 1 gick det inte att sova då musiken fortsatte till 6 på morgonen. Så jag avnjöt soluppgången istället.

Gick sen till dykstället Evolution där jag tog ”traditionella köttbullar” som julmat.

Sen blev jag hembjuden till en familj och deras traditionella Christmas food.

 Sov bra till den 25 dec då jag och min Divemaster  JoJo åkte ut för mitt första dyk i Filippinerna.

På eftermiddagen hade jag blivit inbjuden till Steve (Dansk) och ett gäng tokiga Engelsmän för Julmiddag. Här skär Steve upp tonfisken som vi åt som Sushi. 

Min annandagsmiddag, Gambas, tonfisk och kyckling.  

 Sen var det dags för ”snö”. Jag som svensk fick givetvis hälla detta på Steve och Orin, typ 2m engelsman (därav att jag stod på en stol). 

 Så var Julen slut för migJ

Efter att ha sovit i ett par dygn visade min massös Hofmarie runt byn för att avsluta på en lokal fiesta. 

 Det var kröning av baby and adult queen and king. Jag blev även inbjuden till familjens bord som de ”köpt” för kvällen. Jag bjöd på ölen, 3 kr per flaska....

Så flög jag vidare från Legaspi till Cebu för vidare transport till Malapascua. Bilresan tog 3 timmar, när jag var framme vid hamnen 20.00 var det beckmörkt och halvstorm. Först fick jag lösa ut besättningen på båten så de kunde pröjsa soppan. Sen hoppa jag på en mycket liten och EJ sjövärdig roddbåt som var till hälften fylld med vatten. Vi var 5 pers och det gick höga vågor. Hade min 20Kg ryggsäck i knät och var livrädd… Sen vidare till en större båt för en tur som skulle ta 20 min. Fick sitta på fördäck och hålla i mig krampaktigt i över en timme för att till slut komma fram till hotellet Cocobana.

Så åter från berghelvetet till hotellet Gibbys i Donsol. Där visade det sig att jag var ensam på hotellet.

Efter en varmdusch och några timmars välbehövlig vila så skulle det vara Julfest. Denna ställdes in då ägaren till hotellet inte kunde komma då flygplatsen var avstängs pga av regnet. Så då drog jag och Janice och Harold (jobbar på Gibbys) till BARacuda. Där väntade ägaren Julie på oss. F.d. fotomodell som adopterat sin kusins son för hon ville inte förstöra figuren…. 

Här åt och drack jag gott för att sedan sova på två soffor utomhus för att se soluppgången.

Ha en härlig Jul!

När du svullat i dig det härliga Julbordet så skänk en tanke till all nedskräpning vi belastar denna planet med. Daxfärsk bild från "paradiset" i plast.... 

Äntligen var det dags att bestiga en vulkan… Denna hade ett utbrott senast för något år sedan. Hur många som dog är som vanligt något oklart här i Filippinerna. Har fått siffror på allt från 2 000 – 30 000 personer. Det svarta på vänster sida är lavan från det senaste utbrottet. 

Så halvsprang vi upp genom den ofta täta djungelliknande vegetationen. Då blev jag så här slut..

Enligt min guide Darwin skulle det ta 4 timmar att ta sig till Camp 1 där vi även skulle sova. Nu tog det bara 2,5 timmar. Inte undra på att jag var utmattad. 

Sen fixades det middag och ett tält till mig i det Tyfon säkrade ”huset”. Turligt nog började det ösregna först när vi kom fram. Ja, det regnar in i huset…

Men snart klarnade det upp och utanför fixade killarna källvatten som kom från vukanen, snygg utsikt. Skulle visa sig vara det sista jag så förutom regn under detta äventyr. 

Klockan 5 gick vi upp för att vara klara att påbörja uppstigningen kl 6. Jag hade nog bara sovit ett par timmar pga. av hällande ösregn och åska hela natten. Dessutom hade vi apor på besök runt 2 tiden som letade mat. När vi gick ut hällregnade det fortfarande, och skulle så fortsätta. 

Oftast var det väldigt brant så det var mer klättring än att gå upp. 

Det var givetvis väldigt halt men det fanns bra grepp upp. Väl när vi passerat Camp 2 med några hundra meter (upp) ca 1500 meter, beslöt guiden att det var för farligt att fortsätta i och med att det regnade så mycket så var det mycket stor risk för ras av sten. Nä, vi hade ingen skydds utrustning. 

Sen var det dags att ta sig ned… ja om det var halt upp så var det värre ned. Fick hålla balansen då det ibland var stup på 30-40 m rätt ned. 

Väl nere i Camp 1 gjorde jag för första gången korstecknet, och detta för ”madonnan” för berget.

Väl nere var det regnkaos i staden Legaspi. De hade även stoppat all flygtrafik på grund av monsun regnet. 

Här tre lyckliga överlevare, Darwin min guide till vänster som var fd ”gang member” vilket väl syntes på hans ryggtatueringar, en av hans drömmar var att ha råd att ta bort dem. Nu slipper han drömma, jultomten kommer från SverigeJ Till höger Albin, bärare och kock. 

REFLEKTIONER: Att jag själv upplevt en nära döden upplevelse var inte så konstigt. ALLA Filippiner jag sedan pratat med bekräftade bara att det var helt vansinnigt att klättra upp under rådande väder, även att det är totalt förbjudet. Jag fick någon form av chock när jag kom ned, uppe i berget var det bara överlevnad som gällde och fullt fokus att ta sig ned helskinnad. Nu 4 dagar senare har jag fortfarande träningsvärk. Första två dagarna kunde jag knappt gå på grund av denna. Men jag lever….

Så var det lördag 18 dec och min Tyske butanding kamrat Alex åkte tillbaka. Jag hade bokat att dyka men det fanns ingen ledig divemasterL Så då valde jag att ta en snorkeltur där det skulle ingå att snorkla i en grotta.

Här kommer min Bangka båt som ska köra runt mig. 

Så kom vi till första stället, tyvärr var vattnet fyllt av manetrester som gav mig en hel del stick och svidande. Min guide letade efter något:

Vad han tvingade fram var en blåsfisk.

Efter att jag plockat skräp på botten till besättningens förvåning drog vi vidare till ett underbart (ca. 40m) vattenfall. 

Självklart var vi tvungna att klättra upp några meter.

Sedan ett dykJ

Vidare till en ”öde” ö för lunch.

Tyvärr skräpar de ned överalltL när jag gick iland vad det detta som mötte mig.

Efter detta skulle jag få snorkla i dessa grottor. 

Men då det blivit skitväder så var vågorna för höga för att ankra och jag frös som tusan.  

Fick i alla fall en fin regnbåge. 

Lycklig  i hågen efter valhajs succén blev det ett traditionellt besök till the local baber för klipp och rakning.
Den här barberaren ansåg att size is everything;-). En något imponerande sax.. 

Efter klipp och rakning ingick även ansikts, huvud och ryggmassage:-) Allt för 80 peso (13 kr), men han fick 100 jämnt!

Senare på kvällen drog vi ett stort gäng till en lokal festival (Fiesta) i grannbyn.

En halvtokig Kanadensare (genomgår en jobbig skilsmässa, den tredje!!!)  med sin vuxna dotter (hade ett något begränsat ordförråd, skrek varannan minut gällt FANTASTIC eller FABOULUS) med pojkvän (mest muskler och dyngrak). Även "mama san" som var Kanadensarens bästa kompis Indonesiska fru, av henne blev jag hembjuden till dem i Manila när jag kommer dit i januari..
En Aron, (halvhög Holländare) som varit på resande fot i världen i 7,5 år och försörjer sig som flamenco gitarrist. Han tar sig fram på cykel.
Förutom dessa så var även de flesta från personalen på hotellet med.

Vi var inte helt oväntat de enda ”vitingarna”. Men kul hade vi.

Den valhaj vi dök med var runt 8 meter lång och munnen ca 1,5 m bred.

Från Wikipedia:
Valhaj (Rhincodon typus) är världens största haj och likaledes den största levande fiskarten. Valhajen är den enda arten i släktet Rhinocodon som i sin tur är det enda släktet i familjenvalhajar (Rhincodontidae).

Arten identifierades och beskrevs 1828; 1984 beskrevs familjen Rhincodontidae. Kunskapen om valhajen är förhållandevis begränsad.

Det största tillförlitligt mätta exemplaret uppmättes till 12,5 meter. Det finns gott om historier om valhajar på 18-20 meter men än så länge finns inget bevis för detta. Valhajen tros bli upp till 60 år gammal.

Vid särskilda tidpunkter på året samlas valhajar på olika platser, som exempelvis Ningaloo revet i västra Australien, Utila i Honduras, Pemba och Zanzibar i Tanzania, vid Donsol på södra Luzon,Filippinerna,  

 Man hoppade av i farten från båten, var bara att hålla hårt i masken och se till att undvika propellern och sidostöttan på båten.. Sen ner i planktonsörja för nya upplevelserJ 6-7 gånger dök vi med Valhajen….

Ryggfena

Ögat

Så åkte jag och Axel  ut en tredje dag… Här med Vulkanen Mayon i bakgrunden. 

 När vi börjat misströsta efter 3 timmar utan något så kom denJ

Så bara var monstret där.

Munnen

Överallt tar man sig fram via trbike, 20 pesos resan vilket är ca 3 kr. 

Mitt hotell Gibbys place i bakgrunden.

 Så blev det inte bättre att det gick ytterligare en dag för att leta Valhaj. På onsdagskvällen stötte jag på en Tysk doktorand i vulkaner (Alex) som var intresserad att dela båt. Så väl torsdag morgon tidigt som tusan var det denna soluppgång.

Sen var det ut att leta igen.

 Tyvärr hittade de andra båtarna valhaj men inte vår halvsovande besättning, men Alex såg glad ut ändå.

 Har du ätit sisig i en Videokibar? Gör inte det...

Janice på hotellet skulle visa mig ”the local pub”. Där åt jag sisig som visade sig vara skrapet från ett gristryne. Hud och lite kött, kan inte rekommenderasL Hursom så älskar de att sjunga och spela oavsett tillstånd eller begåvning, härligt att se. Alla sjöng förutom jag, men vem vet…

Nu e jag inbjuden till Gibbys (hotellets) Julfest på måndag. Ska snart upp för att leta butading (valhaj) igen.

Så äntligen skulle jag få se valhaj, huvudmålet med första stoppet….

Fick se regn och sova på en båt i 2 timmar .

Första bilden är min guide som för 4 dagar sedan ramlade på motorcykeln efter för mycket alkohol (kolla handen).. Don’t drink and drive!

Å här en bild på regnet... 

Så körde Abel mig den vackra men väldigt slingriga vägen från flyget under en timma. Enligt honom själv så jobbade han lika mycket med underrättelse tjänsten för militären då de har en gerilla här som heter New people army NPA. Men nu är det tydligen lugnt…. Det var spontana vägspärrar varannan kilometer med militärförläggningar längs vägen där de bor i hyddor av palmblad. Ofta var även ena körfältet upptaget av ris som låg för tork.

 Efter en något rörig flyresa så landade jag på Legaspi airport med en för kort landningsbana... Men det är snygg utsikt med vulkanen Mayon i bakgrunden. Ja det är rök som kommer ur den..

Äntligen frammeJ Det tog ett tag… Fick nog bara en timmes sömn under hela resan.

Stress in i det sista innan jag drog med taxi till Arlanda, ska låta måla om lägenheten och fick flytta ihop det sista medan Taxin väntade..

Hursom, nu e jag här på ett relativt skabbigt hotell vid flygplatsen, men jag tog mig en härlig massage i 1,5 h som kostade 200 kr. En öl (6 kr) har jag hunnit med i ”hotellbaren” där några packade Filipiner slaktade en katt (försök till karaoke) ska upp tidigt imorgon för första riktiga anhalten Donsol. 

-7 grader nu men dagen har mest varit snöblask och rädsla för att få en istapp i huvudet. Ikväll så fick jag klart mina första två veckor, Manila 1 natt sedan Donsol och förhoppningsvis valhajar i 7 dagar. Därefter bär det av till (vad jag hört dykparadiset)  Malapascua där 5 dagar är bokat. Resten är ett oskrivet blad....

 Nu börjar det närma sig. Än så länge är bara resan dit (12/12) och hem 12/1 bokad. Imorgon ska det fixas visa och förhoppningsvis även ha en plan hur jag kommer till den första planerade anhalten, Donsol. Sedan är planen Malapascua, Boracay, Bohol och sedan hem. Men vem vet vart jag hamnar...