Emma & Josefin på två hjul genom Sverige

Efter att tagit mig en ordentlig funderare på hotellet i Sundsvall bestämde jag mig för att inte fortsätta ända till fredag. Kroppen klarade mer men huvudet ville inte och då är det ingen mening.

Nu är jag hemma hos familjen Hultin och återhämtar mig. På söndag bär det av mot Sala igen och det ska bli skönt. Har inte vart hemma på väldigt länge.

Även om vårt projekt inte gick som vi hade planerat vill vi passa på att tacka alla för allt stöd vi fått.

Ett speciellt tack går till Kurt Winzell som stöttat oss under hela vägen. 

Inom en snar framtid kommer lite fler bilder att laddas upp så håll gärna ett öga.

Tack för oss
Emma & Josefin

Då har man cyklat halva Sverige. Känns bra. Jag har träffat Sara så nu ska det bli en lyxkväll. Inte var dag man har någon att prata med. Det blir desstom en natt på hotell.

Detta kanske är sista dagen på min resa. Jag får se i morgon om jag fortsätter till fredag då mamma kan komma och plocka upp mig.

//Emma

Idag har det gått lite lättare trots många backar. Jag har under dagen passerat Höga Kusten. Det var fint men många jobbiga backar. Höga Kusten-bron bjöd på magnifik utsikt. Det var synd att jag inte kunde stanna och fota lite. Bilarna svischade förbi hela tiden och jag var tvungen att hålla tungan rätt i mun för att hålla mig på min smala del av vägen.

Som jag berättade i förra inlägget kommer denna resa inte ta mig ända till Smygehuk. Efter att tagit mig genom halva Sverige kändes Sundsvall som ett bra avslut på detta äventyr. Men ävertyret kommer nog fortsätta några dagar till efter att jag passerat Sundsvall. Mamma kan hämta mig först på fredag så jag kämpar på tills dess. Vi får se var jag hamnat då.

Natti

//Emma

Idag har det gått tugnt, trots det fina vädret. Jag har bestämt mig för att stanna i Sundsvall. Smygehuk får vänta till en annan gång.

//Emma

Hej hopp!
Kan det vara sant? Ännu en dag med sol!
Vinden har jag haft mot mig men man kan ju inte få allt här i världen.
Trots solen har det vart en tung dag. De dryg 100 milen i kroppen börjar kännas och idag har det kännts som om att Smygehus är väldigt avlägset. Men bara jag sätter mig framför datorn och läser alla kommentarer så blir jag genast på bättre humör och vill vidare.
Är nu en bit utanför Ö-vik hos Carina.

Kan passa på att svara på Robins fråga...

Nej jag är faktiskt inte så känd så jag kan slagga vart jag vill.. inte än iaf. Det är våran sponsor Titti på POSTEN i SALA som fixar och donar och helt plötsligt hamnade jag här :)

Som svar på Jens erbjudande tackar jag gärna Ja (Får se om vi kan hålla sams :P ) men jag har ju som sagt en bit kvar. Jag hör av mig när jag närmar mig/om jag närmar mig.

Till Ann-Marie: Jag planerar att vara i Sundsvall på Tisdag.

Jag vill åter igen passa på att tacka ALLA själar som hejar på det betyder oerhört mycket!

Till Isac.
Lite felstavat men jag tog den bara för din skull

 
Till Jämten.
Den påminner mig om Fjällvandringen :P

Till Mamma.
Tror du vet vart den är tagen :)

Äntligen!! Idag har det varit strålande solsken och klarblå himmel. Desstom har vinden inte blåst i ryggen. Allt går så mycket lättare när det är fint väder. Umeå var en fin stad som jag kunde tänka mig att stanna lite längre i.

Idag var målet campingen i Nordmaling. Det gick lätt att cykla och solen stekte då en orm plötsligt slingade sig över vägen precis framför mig. Den var nog också glad över det fina vädret men jag höll på att få en hjärtattack. Med de sista bullarna som tröst trampade jag vidare de sista milen till campingen och för första gången sen Töre slog jag upp tältet.

I morgon ska jag till Carina utanför Ö-vik. Kul att så många följer min resa och stöttar mig på alla möjliga och omöjliga sätt.

Godnatt

/Emma

I morse när jag packade cykeln träffade jag på en tysk vid namn Manfred. Han var också ute på cykelsemester så vi snackade lite. Det visade sig att han cyklat från Tyskland upp till Nordkap och nu var på väg hem. Det skulle bli en resa på 650 mil. Jag ligger lite i lä:)

Efter några mil på hojen stannade jag till i Robertsfors och köpte två yoghurt. Mums!! Med dessa i magen och vinden i ryggen trampade jag vidare i rask takt till Sävar. Väl där var det återigen dags att fylla på i magen. Denna gång blev det en French Hotdog. Mums igen!! När jag satt och njöt av måltiden fick jag ett SMS av Kurt som var på väg norrut. Vi bestämde att mötas i Sävar. Medan jag satt och väntade kom en bekant cyklandes på E4:an, det var Manfred. Han cyklade visst på motorvägen. Istället för mina 77 km hade han cyklat 55 km, men det är ju inte så smart att cykla på motorvägen.

Efter ett tag dök Kurt upp och det var roligt att se ett ansikte man känner igen. Desstom bjöd han på bullar. Jag klämde tre stycken. Mums nr. 3!! Därefter packade vi i min packning i bilen och körde mot Umeå och campingen där jag bokade en natt i lyxstugan med både toa, dusch och TV. Efter att ha ställt in min packning i stugan gick vi och käkade på en restaurang. Ytterligare ett mums!! Mätta och belåtna satte vi oss i bilen och körde tillbaka till Sävar där hojen stod och väntade. Ni trodde väl inte att jag tänkte fuska;) Med en påse bullar på pakethållaren gick de sista milen tillbaka till lyxstugan i ett nafs. Stort tack till Kurt och hans fru för all vänlighet.

Nu sitter jag här i stugan och tittar på fotboll och käkar bullar. Dagens sista mums!! Snart ska jag ut och ge hojen en skvätt olja. Sen somnar jag nog gott.

Idag har jag desstom fått ett SMS från en Carina i Örnsköldsvik som erbjöd mig husrum en natt. Tur att det finns så många vänliga själar runt om i Sverige.

Efter regn kommer sol.

//Emma

Då var dagens etapp avklarad och jag har checkat in på campingen i Ånäset. Det blir ytterligare en natt i stuga. SMHIs rapporter verkar inte vara nåt att lita på.  Regnet vägrar ge sig. Men, men, det höll i alla fall uppe medans jag cyklade.

I morgon ska jag ta mig till Umeå. Det är en lite längre etapp så nu ska jag ta och vila mina ben. Hoppas att jag slipper se regn i morgon.

Gonatt

//Emma

Jaha, ytterligare en regnig dag att lägga till de övriga. Nu ser jag i alla fall att det börjar spricka upp genom fönstret på min stuga. Jag ska knalla ner och försöka hitta ett ställe som säljer juice. Har varit sugen på det ända sen lunch då jag klämde en enorm pizza i Kåge.

Idag har jag fått lite extra träning. En del skyltar saknades så jag cyklade fel och fick vända. Det blev en sightseeing-tur på 2,5 mil i de västerbottniska skogarna.

Min bror gav mig nyss en väderrapport för morgondagen. Enligt SMHI ska det vara uppehåll och medvind hela dagen. Kan det vara sant??

//Emma

Regnet öser ner utanför min campingstuga och jag funderar på vad f-n jag håller på med. Jag hann precis fram till campingen innan regnet kom. Ligger för tillfället i sängen och vilar mina ben och lyssnar på en talbok.

Kvällen kommer att fortsätta i lyxens tecken. På affären har jag inhandlat en pizza, en glass, en flaska cola samt en påse popcorn. Desstom handlade jag en god frukost. Ska bli så skönt att slippa gröten.

Nu ska kvällens gourmetmåltid lagas till och avnjutas.

Snart kommer nog solen....

//Emma

Det var den här dagen alla normala människor satt inomhus med en varm kopp te i handen. Själv var jag ute och cyklade som vanligt. Regnet öste ner. Det började när jag körde på E4:an och då fann jag det inte så smart att stanna och sätta på mig regnkläder så jag trampade vidare tills jag kom av den. Väl av försökte jag så snabbt som möjligt få på mig regnbyxorna. Allt är så mycket svårare när man är själv. Att stå och balansera på ett ben med cykeln lutande mot sig samtidigt som man ska försöka få i foten i byxbenet utan att tappa balansen och ramla över cykeln är inte så lätt vill jag lova. När de väl var på trampade jag vidare. För varje tramptag jag tog kände jag mig mer och mer uppgiven. Tårarna rullade i samma takt som regnet ner för min kind. 

Jag tog mig tillsist genom Piteå och stannade i en tunnel för att försöka få upp mobilen och se om den fortfarande levde eller om den var lika fuktskadad som jag. Den levde och jag ringde till mamma och frågade vad jag skulle ta mig till... Jag behövde ett gott råd från en vettig person. Efter samtalet till mamma ringde jag till John Lundman och förklarade min situation. Han bjöd genast hem mig till sig. Mycket vänligt!! 

Nu har jag fått av mig alla blöta kläder och fått på mig torra. Jag har också fått en bit mat i magen. Väldigt gott! Nu känner jag mig mycket piggare och gladare igen och ser fram emot morgondagen då jag far vidare.

Tack och hej från Piteå  

Efter vila i Övertorneå med bastu och dusch drog jag vidare mot Töre på egen hand. Dagen började med lite regn och jag försökte trampa på så fort jag kunde för att slippa vara ute i ödemarken helt själv. När jag kom till Kalix var jag överlycklig över att få se lite människor. Jag hade cirka 3 mil kvar till Töre. Den biten var ganska tung men tillsist rullade jag in i Töre. Yrade runt ett tag innna jag hittade campingen jag skulle bo på. Jag slog upp tältet och satt mig ner och solade. Mycket skönt. På kvällen kom brorsan och hälsade på vi käkade ute och gick runt och tittade lite. Sedan gick vi och lade oss. Snäll som han är så stannade han och tältade med mig över natten.

På morgonen bar det iväg igen. Fredrik tog det mesta av min packning i sin bil. Vi hade räknat ut att det var bara ca 6 mil till Luleå där jag skulle stanna så jag tog inte med mig någon mat. Det visade sig vara 8 mil istället för 6 och jag var vrålhngrig. Motvinden sög i benen men tillslut rullade jag in i hans lägenhet. Jag duschade och sedan blev det en hambrgare på vägen upp till Storforsen där vi skulle fira midsommar med hans kompisar. Jag var som en död sill hela kvällen. Vi åkte hem ganska tidigt och jag kröp ner i sängen och somnade som en stock.

Imorgon planerar jag att rulla vidare. Vart vet jag inte än men håll ögonen öppna. Kul att så många hejar på, läser och kommenterar. Fortsätt med det :)

Vill också passa på att tacka Malin och Jonas för den goda maten, bastun och tak över huvudet.

nu har sommaren verkligen kommit, midsommar har kommit!

tyvärr har inte jag kunnat fortsätta, kroppen svek mig. men emma, vår tappre kämpe är på väg till Luleå. ( om hon inte redan har kommit fram) där ska hon fira midsommar med sin bror ferdrik.

men än är inte projektet slut, så forsätt gå in och kolla, och skriv komentarer.

forsättning följer. fortsätter emma från Luleå....

vetlanda

Då har vi återigen slagit upp tältet och smitit undan från de blodsugande djuren utanför. Vi har ca. 7 mil kvar till Övertorneå där nästa hållplats är. Väl där nalkas bastu och andra bekvämligheter såsom vattenklosett och myggspiral.

Idag stannade en lastbilschaufför som berättade att vi hade ett stort vägarbete framför oss. Han erbjöd oss skjuts till andra sidan vägarbetet. Som tur var tackade vi ja till hans erbjudande då det hade varit stört omöjligt att korsa det med cykel. Stort tack till den snälla chaffören.

Inom en snar framtid kommer vi desstom bli världskändisar i Tornedalen. En journalist från Haparandabladet intervjuade oss idag. Vi räknar med att få minst hela mittuppslaget i tidningen och ha en kilometerlång kö med autografjagande mygg efter oss i morgon.

Pill i maggropen, nu slår vi ihop dagboken.

Idag har vi tagit oss 10 mil söderut från Karesuando. Vi har ca. 8 mil kvar till Pajala. De öppna landskapen med myrar har under dagen övergått till skog. Och mygg. Nattens tältplats ligger granne med ingenting mitt ute i ingenstans. Tack och lov är tältet myggtätt, så odjuren kan flyga omkring bäst dom vill där utanför. Nu ska det bli skönt att vila inför morgondagens etapp.

Tack å hej, leverpastej

Framme i Karesuando efter en ganska tung dag med regn, värk i kroppen och en j#¤la massa backar. Nu ska det bli skönt att hoppa in i tältet och vila. I morgon tar vi nya tag.

Gonatt.

Äntligen är vi framme på startplatsen för detta äventyr. Cyklarna stod och väntade på oss när vi kom fram. Nu börjar den långa resan söderut.

//Emma & Vetlanda

Då var det dags att ge sig av. Väskorna är packade och cyklarna är förhoppningsvis på väg upp till Kilpisjärvi. Vi själva tar tåget upp ikväll för att sedan börja cykla på Söndag. Vi skriver några rader så fort vi får möjlighet.

Adios

Den torkade maten.

Tiden går fort och snart är det bara 3 veckor kvar tills starten i Kilpisjärvi.

Allt går enligt planerna än så länge, vi har bara lite småsaker kvar att fixa.

Vi hoppas ni kommer att följa våran resa i sommar!

Hej så länge!