Europa 2010

Barnen ville gärna upp på en ny alp denna morgon men det fick bli en heldag i bilen istället. Då vi var helt förskonade från köer på autoban på vår resa söder ut så fick vi igen idag. De första nio milen tog två och en halv timma och till slutmålet kom vi tre timmar sent. Alla var dock vid gott mod, utom Håkans öra då. Efter en grillkväll vid hotellet i Kassels entre (inte världens charmigaste kanske men mätta blev vi) så stundade sängen. Imorgon stundar en heldag till i bil – och efter ”Calles”, en tung bil.:) Nedan lite bilder från gårdagens vandring.

Idag blir det inga bilder för vi är helt slut! Vi valde att aka upp pa en nü alptopp idag. Väl uppe märkte vi att här fanns inte mücket att göra, bilderna som lurat upp oss med lekpark, djur och fin bar med utsikt lag visst en bit ner. Ja, ja vi är väl inte sämre än alla andra - bara att börja vandra. Lite sämre än alla var vi i och för sig om man tittade pa utrustningen. Här gällde rejäla vandrarkängor, rüggsäckar med vatten och annan proviant och sa vandringsstavar/käppar. Själv körde jag med mina välanvända Reef, barnen med Crocks och den enda som faktiskt var lite skeptisk, Hakan, hade i alla fall löpardojjor pa sig. Hattar, kepsar och andra solsküdd, njaee inte vi. En liter vatten hade vi!:)

Vi nadde tillslut Panorama-alm och visst var det fint med damm, getter, hönor och nagra solsängar. Restaurangen visste ocksa att ta betalt för sig men nagra Coca-Cola och glass blev det. Nu visade det sig dock att här ifran kunde vi inte komma pa nagot annat sätt än att fortsätta ga - och den här gangen lite längre... Efter nagra svettiga kilometer i ökenen... förlat nerför berget, kom vi i allafall till kabinbanansmittstation och vi kunde hoppigt och skuttigt glida ner resten av biten.

En välförtjänt lunch blev det pa stans italienska restaurang med pizza och tomat/mozzarella! Imorgon bär det av norrut! (Beklagar det tüska tangentbordet...)

Vi kom iväg som planerat och lämnade ett hett Italien bakom oss. Det var så asfalten brann när vi stannade för paus i norra delarna av landet, detta trots att alperna kunde skönjas längre fram. Lite lägre temperaturer hade vi väntat oss men trots att vi i Österrike hade snöklädda toppar runt oss höll sig termometern envist över trettio grader. När vi till sist nådde Saalbach var klockan 19 och middagen stod uppdukad åt oss på vårt Gasthaus var tempen 32grader. Vi fick sedan höra en förklaring om luft från Saharaöknen och det kan gott stämma. Det var med en vidunderlig utsikt vi satt i skuggan på hotellrestaurangens balkong och åt vår österrikiska soppa med efterföljande rätter.

Väl utvilade, släntrade vi in till frukosten straxt innan de började plocka undan, på söndagsmorgonen. Som boende på detta hotellet fick vi något som kallades Joker Card och det skulle visa sig mycket förmånligt. Vi åkte t ex gratis i alla liftar i Saalbach-Hinterglem-området. Detta utnyttjade vi och åkte på fm upp på toppen av Schattberg-ostgipeel, dryga två tusen m ö h. Där uppe rådde ”normal” sommarvärme och det var riktigt skönt. Vi såg flera snöklädda toppar runt oss men dessa gick ej att komma upp till. På toppen fanns en restaurang med solterrass och nedanför den en ordentlig lekpark – nöje för alla med andra ord :). Lunchen avnjöts efter nedfärd på torget i Saalbach. En riktigt mittpunkt för afterski när den säsongen råder. Just idag var det aktivitet värre trots brist på brädor och skidor. Istället var torget målgången för finalen av en veckas Down-hill-åkande på cykel.

Eftermiddagen var varm så den tillbringade vi i stadens lilla vattenland. Då det var söndag var det tjockt med besökare men ett antal vattenrutschbaneåk blev det allt och så naturligtvis lite mer övande på den nyvunna färdigheten från Italien. Nöjda med dagen intog vi så småningom hotellets restaurang och middagen som ikväll var nudelsoppa, wienerschnitzel och glass, vilket fick alla magar på gott humör.

De två sista dagarna vi hade i Lido di Jesolo avverkades i en rasande fart. Vi hann dock uträtta en del stordåd. Håkan blev mycket piggare även om hans öra fortsatte att göra ont och han fick ta ett piller då och då. De stora framgångarna röntes hur som helst i vattnet och ibland de kortare i resesällskapet. Elton började med att klara av att simma i havet, men bara under vattnet. Han kunde också flyta – men på mage och med ansiktet under ytan. Sista dagen upptäckte han att det faktiskt inte var svårare att simma med huvudet ovan ytan och trots en hel del vågor blev det ett antal meter. Elle skulle inte vara sämre och på eftermiddagen i poolen simmade även hon iväg som en liten fisk. På kvällen (den sista) firades det vilt och belöningar i form av ny baddräkt och ytterligare en matchtröja till Eltons samling införskaffades, Real Madrid denna gång. Håkan kände viss samhörighet med det Italienska landslaget och belönade sig själv också medan jag höll mig till det italienska vinet – igen (man sover så gott då :)).

När vi imorgon packat ihop och lämnat denna lilla stad så är vi mycket nöjda med vår vistelse. Vädret har ju varit fantastiskt om än i varmaste laget men det har ju å andra sidan gett oss ett riktigt varmt hav att bada i. Stranden var verkligen fin och att komma hit lite innan högsäsong kan verkligen rekommenderas, kan tänka mig att man ligger som packade sillar där annars. Alla är väldigt trevliga, turisterna är till största delen italienare, i alla fall i början av juli och inte många svenskar syntes till (bortsett från Falköpings musikkår då...). Glöm därför menyer på vårt språk, har du tur är finns det på tyska eller engelska. Imorgon åker vi norr ut och där lär det garanterat bara finnas menyer på tyska.

Tisdag Venedig

Att vara så nära Venedig utan att åka dit kan man naturligtvis inte. Då vi tyckte oss skymta moln på himlen igår morse bestämde vi oss för att göra slag i saken. Ska sägas att molnen skingrades snart och svettigare stadsvandring har vi inte varit med om. Sju timmar härdade vi dock ut men litervis med vätska gick åt. Vi tog båten från Cavallino till Venedig. Barnen fascinerades av busshållplatserna längs med kanalerna och gondolerna och dess gondoljärer. Håkan var mest förvånad över hur stor staden var, trots att vi bara såg en bråkdel av den, och tyckte de trånga vindlande gränderna var mysiga. Att Venedig var en dyr stad att besöka insåg vi snabbt. En gondol-tur på en halvtimma kostade 1000sek, något vi avstod. Varsin pizza blev det i alla fall och dessa låg runt 150sek vardera – om du inte ville ha svamp eller något annat ”dyrt” på :S. Barnen var ett tag besvikna över att det inte blev någon gondol-tur och Elton försökte som vanligt förhandla med sluga argument; ”Jag tycker det är lika bra att vi tömmer era bankkonton här, för hur ska annars alla pengar få plats när ni få lön?!” Roligast i Venedig tyckte nog annars barnen att duvorna på Marcusplatsen var, även om de inte var i närheten så många som jag förvarnat dem om – kanske var det för hett även för dem.

Onsdag – Lido di Jesolo

Gissa vad som hände idag??? Eller det kanske inte är så svårt att gissa kanske – Håkan = sjuk! Han veknade i ärlighetens namn redan igår och vi inhandlade världens dyraste Ipren i Venedig, för att han skulle härda ut. Det är inget från den tidigare magåkomman som gjort sig påmind, ena örat värker som sjutton och han var allmänt nere. Han gick och la sig när vi kom hem igår och när vi andra gick till stranden i morse låg han kvar i sängen. Symptomen är misstänkt lika de han hade under den låååånga hemresan från Egypten i våras. Någon form av reseallergi kanske ;). Han kom ner till stranden vid lunchtid och var redan då mycket piggare. Vårt badande var lite mer äventyrligt idag då vinden friskat i och vågorna slog höga mot stranden. Barnen fick inte bada ensamma men men tillsammans surfade vi och gungade med. (Ja , inte den sjuke så mycket då.)

Nu sitter vi åter igen på McDonalds en bit utanför centrum. De erbjuder nämligen fri Wi-Fi vilket annars är dåligt med där vi bor. Detta är förklaringen till de numer stötvisa inläggen här. Inget McDonalds -  inga uppdateringar :)! Ikväll gäller det – Tyskland mot finale!

Åh, tänk om alla måndagar vore så här! Först en skön natts sömn med AC och barnen i sina sängar hela natten. (Nej, ac'n hade inte gått sönder, vi hade bara inte betalt för den:S) Gårdagens grillade filé på en uteservering nära vår lägenhet kändes fortfarande som bomull i magen.

Gissa vår förvåning när Falköpings Ungdomsmusikkår marscherade förbi ovan nämnda restaurang igår kväll. Jag som tidigare under dagen förundrats över att vi inte stött på eller ”hört” några svenskar här, inte ens en svenskreg'ad bil.

Att det var måndag märktes verkligen på stranden. Alla helglediga italienare var som bortblåsta, fler lediga solsängar än de som var besuttna och fri tillgång att busa runt i havet utan att riskera att trampa ner någon (visserligen bara en av oss som beter sig så men ändå). Det är tydligt att högsäsongen har inte kommit igång än. Nattens åskväder hade också gjort temperaturen och luften i allmänhet betydligt behagligare, förmiddagens 32 grader kändes riktigt svalt. Den klara himlen gjorde dock så tempe3raturen steg under eftermiddagen men vi börjar vänja oss. Och som de riktiga ”Spaggar” vi blivit, blev det mozzarella och tomatsallad samt Pasta pesto till middag hemma i lägenheten och ett besök på närmsta glasseria till efterrätt.

Sitter i skrivandets stund med ett vinglas på vår jättebalkong och det börjar skymma. Klockan är halvtio och termometern som hänger över gågatan nedanför visar 31 – det får nog bli en dusch till innan läggning...

Förresten – Elle ska inte lära sig simma, för när hon blir stor så når hon ändå botten!

Eftersom ”staden med de trånga gränderna” stängde för all trafik klockan 10 på förmiddagen, packade vi ihop och lämnade hotellet efter frukost. Bilresan till vårt huvudmål i Italien – Lido di Jesolo, gick snabbt, drygt tre timmar. Detta trots att gps'n skapade lite förvirring på grund av alla nya vägar.

Väl på plats blev vi mycket nöjda med vår enkla men funktionella trerummare. Balkongen på 40m2 som sträckte sig längs hela husets sida med utsikt över poolen var en riktig bonus. Efter att snabbt ha slängt in all packning gick vi över den lilla gatan och ner till stranden – nu började verkligen semestern! Att hålla sig på land var svårt, det är riktigt varmt här. Att tillbringa tiden i ett 26-gradigt hav var dock inga problem ens för familjens badkruka.

När vi inte kunde hålla oss ifrån fotbollen (och Tysklands grymma vinst:)) gick vi hem och såg slutet av matchen medan barnen plaskade runt i poolen. Nu började vi också inse att ac'n i lägenheten inte fungerade. Yttertempen visade 31 grader klockan tio på kvällen och det var minst lika varmt inne. Ska vi kunna sova i det här? Och ska vi kunna få den fixad imorgon på en söndag?

Hur som helst – Tyskland mot VM-guld och Elton ser coola Gäspor överallt å vill att morfar köper en sådan till honom! God – varm -natt!

(Ovan) Sirmione, och i bakgrunden den lilla landbrygga och port vi körde in igenom.

Inne i Sirmione

(Detta hände igår men då kom vi inte åt ngt nätverk...)

En händelserik dag som började med att vi inte kunde lösa ut oss från vårt Gasthof – de tog inte kort på småsummor vilket gårdagens middag tydligen var (720sek?). Det blev att ta serpentinvägar till närmsta kyrkby och hämta cash. Till italienska gränsen valde vi att inte köra på Brennerauto, utan små vägar uppför, nerför, över och under alper. Håkan kände sig som ett cykelproffs i Giro d'Italia om än inte så andfådd.

På väg ner mot Gardasjön i Italien somnade kartläsaren och den vackra vägen längs med sjön från norr till söder ”tappades bort” och det blev stora vägen via Verona istället.

Vi hade vissa förhoppningar om vårt nästa stopp, en stad på en halvö längst ner i södra delen av Garda. Dessa förväntningar överträffades med råge, vilken fin och mysig stad! Håkan fick dock hicka och lite magont när vi skulle ta oss igenom den gamla stadskärnan. Här fick bara fordon med särskilt tillstånd köra. Gränderna var precis lika breda som bilen vilket ställde till problem då turisterna i staden antog att de var gågator och inget annan. Till slut kom vi alla fall fram till hotellet som var både fräscht och mysigt. Vi som vant oss vid vackert väder och behagliga 28grader på vår färd fick nu lite svårt att andas när termometern visade 36grader. Promenaden längs de shoppinggränder där vi tidigare kört blev därför inte så långvarig. Istället byttes det om till badkläder. Gardasjöns gröna alpvatten var riktigt skönt att slänga våra kokande kroppar i. Lite stenig botten men ett par sköna eftermiddagstimmar vid vattnet blev det.

Kvällens middag (pasta såklart) avnjöts på en uteservering med tv och fotbolls-vm till vänster om oss och en chihuahua på stolen till höger, som blev matade med gaffel från mattes tallrik.

Dagens reflektion – man bli mycket snurrigare av en halvliter husets vin än av en halvliter öl.:S

Kvart över fyra på morgonen vaknade jag med en tanke: ”Döda Håkans Wake-up-light!!!” Att lampan tänts gjorde väl inget, solen hade gått upp så ljust var det redan i rummet, men det där jädra fågelkvittret till larmsignal på 95 decibel behövde han väl inte ställt in! Jag tror jag irrade runt sömndrucken och förvirrad i hotellrummet i en hel minut i jakt på Wake-up-lampan innan jag vaknat till så mycket att jag insåg att vi såklart inte hade någon sådan lampa med oss. Istället var det det öppna fönstret och en morgonkackafoni av minst tusen småsparvar som väckt mig :(.

 Efter frukost gav vi oss iväg och valde idag bort autobahn för att istället köra längs Romantische Strasse. Självklart berättade vi inte vad vägen hette för Elton, då hade inte han åkt med, det hade varit för pinsamt!

 Strax innan Österrikiska gränsen vid Fussen gjorde vi dagens längsta stopp och åkte häst och vagn upp till sagoslottet Neuschwanstein.

 Antalet mil blev inte så många idag, 33, men vägarna var branta och slingriga. I Österriken, 15km söder om Innsbruck ska vi nu, efter en Wienersnitzel, övernatta på ett Gasthof mer en 1000m ö h med en vidunderlig utsikt. Imorgon – Forza Italia!

Jo då, vi kom iväg! Första dagen blev verkligen en resdag. 120mil avverkade vi plus två båtresor. Nu har vi dock precis landat på resans första hotel, Land-Gasthof Walkmuhle. Det var riktigt mysigt men vi pep trötta upp på rummet direkt.

Alla mår bra och inget gnäll från barnen på hela vägen - semestern har börjat! Dessutom verkar våra tillfälliga hyresgäster i Kungsbacka nu också installerat sig - undra om det finns något hus kvar åt oss efter deras två nätter;).

Godnatt! Helén

Avresedagen närmar sig dag för dag men om vi verkligen kommer iväg vet vi fortfarande inte. Om inget nytt inträffar kommer i alla fall Håkan hem från sjukhuset imorgon tisdag efter lunch. Han har idag genomgått kontraströntgen och ska imorgon "få se sig själv från insidan". Har vi riktig tur kan hans diagnos vara svullna körtlar i tarmen och då borde vi kunna komma iväg.

Själv jobbar jag, på Håkans inrådan, på med packning och förberedelser. Dammsög bilen idag och monterade in ungarnas Dvdspelare. Barnen ja, hur vi ska få hem dem från Malexander är heller inte riktigt klart. Beslut om detta får tas imorgon. Kommer vi inte iväg behöver de ju inte komma hem alls ;).

Som om inte all denna ovishet var nog så är vi ju mitt uppe i en försäljning av Håkans lägenhet också. En tacksamhetstanke skickar jag till Lena och Krister som lagt semestertid på att hjälpa oss med detta!

Hur ska jag kunna sova inatt med denna introverta resfeber - IMORGON VET VI!!! /Helén 2010-06-28

Det var väl inte riktigt på detta sätt denna reseskildring skulle börja...

"Kommer vi komma iväg?"

Alla kläder är tvättade, strukna, vikta eller hängda. Nya filmer till barnens DVD'er inköpta. Kamerans minneskort tömt och solkrämer nerpackade. Ja, de flesta av förberedelserna inför resan är faktiskt gjorda. Trots att det är fem dagar kvar innan planerad avfärd har jag till och med kollat väderprognoserna och gottat mig för de platser där vi kommer göra våra stopp (vilket egentligen är alldeles onödigt - stämmer de aldrig här hemma, varför skulle de stämma där?).

Nu är det i alla fall midsommarafton och alla våra planer och förberedelser har strandat. Barnen kom iväg med mormor och morfar igår till Malexander som tur är - så de har det bra. Själv tillbringade jag dagen och kvällen på Varbergssjukhus tillsammans med Håkan. Han blev kvar där och jag sitter idag än så länge här hemma. Han har haft problem med magen en tid och nu de senaste två veckorna har det kullminerat med hög feber och riktigt smärta och han får inte behålla någon mat. De har än så länge endast avfärdat tanken "blindtarmen" men annars har vi egentligen inga svar - så frågan kvarstår - kommer vi komma iväg?

/Helén 2010-06-25