Charlotte i Nepal!

Hej igen!

Det är väl dags att avsluta denna dagbok. Det var verkligen ett äventyr att vara i väg på en sådan här resa. Så många trevliga och vänliga människor som jag möte under resan. Kan verkligen rekommendera alla att göra en sådan här resa. Att resa som en vuxen volontär är verkligen en upplevelse. Så mycket man kan göra för andra människor i fattigare länder.

Ska försöka här hemma lägga in några bilder till.

Ha det bra/Tack för mig!

Charlotte 

 Hej igen!

Jaha, nu ar det brar en vecka kvar. Kanns skont pa nagot satt. Tycker att jag har varit med om mycket saker har. Aven utrattat mycket av det jag hade tankt jag skulle gora. Sa forbredelserna for hemresan har borjat. Svarast blir det att lamna barnen pa barnhemmet. Men hemlangtan har borjat kannas av ocksa.

Vi forsokte vara i skolan i borjan pa veckan. Men det fungerade mycket daligt. Hade t.ex. 54 barn i klass 2 en dag. Omojligt att kunna gora sig hord, hela tiden nagra barn som pratar med varandra hela tiden. Sa vi har bestamt att endast vara pa barnhemmet den tid vi har kvar. Kan gora mycket mer for dem da. Sa det kanns bra att vara med dem istallet.

De stora barnen har lart sig sa mycket engelska nu, sa de kan beskriva hur det kommer kannas for dem nar vi akt hem till Sverige. De kommer kanna sig mycket ledsna da. De har ingen som gor sa sa mycket for dem som vi gor. Hade kanns bra om det hade varit en varm person som tagit hand om dem da. tyvarr finns det inte hos dem. De har blivit svikna av sa manga flera ganger forut.

Pa fredagen fick de en gammal liten Tv av en av familjens dottrar. Det var de mycket glada for. Det blir morkt nu vid halv 6- tiden. De har mycket dalig belysning i deras hem, sa det ar inte mycket de kan gora da.

Pa fredagkvallen var ute ock at med de andra volontarena i Lokhantali, pa en ratt trevlig resturang for att vara har i narheten. Var van spanska Aizpea sa da att hon kunde tanka sig sponsra en av de 3 pojkar till privat skola, som inte har nagon som gor det. Det blev Ganesh, 12ar, som hon kommer ta ansvaret for. Valdig kul att hon gor detta for honom.

Sen igar lordag var vi pa Zoo i Patan, med vara 8 barn tillsammans med dottern Urmila. Akte public buss dit, fungerade bra. Barnen tyckte det var jattekul att vara dar med oss, sa det blev en mycket trevlig utflykt tillsammans med dem. Djuren hade det ratt sa bra for att vara i ett sa har fattigt land.

Da syns vi om drygt en vecka. Ska bli trevligt!

Manga halsningar fran Charlotte

Hej igen!

Tiden gar verkligen fort har, har nu bra tva veckor kvar. Men tycker att jag hunnit med mycket har,av det som jag ville gora under den har tiden. Sa det kommer sakert bli riktigt skont att komma hem igen. Troligen kommer jag inte langre tycka att det ar speciellt hogljudt pa min arbetsplats. Pa skolan som jag nu ar halva dagen, ar det valdigt hogljudt nastan hela tiden.

Veckan har rullat pa med arbete dels pa barnhemmet samt skolan. Trivs bast med arbetet pa barnhemmet, marker tydligt vad vi har forandrat for barnen dar. De har lart sig otroligt mycket av oss. Riktigt duktiga pa engelska har flera blivit. I skolan kanns det svart att forandra sa mycket pa den lilla tid vi har dar.

De tva barnen, Sushma 10 ar och Madom 14 ar, som jag och Marianne ska sponsra till privat skola. Fick reda pa det i mandags av var vardfamiljs mamma. De blev verkligen mycket glada. Sushma, var flicka stallde manga fragor till mig. Tyvarr blev de pojkar som nu inte ha nagon som ska gora det samma for dem nagot ledsna. Skulle varit kul om man kunnat hjalpa alla pa samma satt.

Pa torsdagen akte jag och Marianne pa var 5 dagars lilla semester tripp, som vi har ratt att ta ut. Vi akte buss till Pokhara, en stad som ligger vid en stor sjo, mycket nara Himalya. Vi hade bokat ett hotell nera vid sjon. Det lag valdigt vackert dar, och det var ett frasht och trevligt hotell att bo pa. Tanken var att vi skulle gora trekking och vandringar dar. Vi borjade med trekking upp till Sangankot. Som ar en utsiktplats till Himalya Annapurna. Det tog oss 3,5 timmar att ga uppdit, det var mycket brant emellanat. Vadret var varmt ca.25 grader, men tyvarr inte riktigt klart vader nar vi kom upp. Sag vissa  korta stunder nagra vita toppar. Men vi hade en fantaskiskt utsikt over sjon Fewa pa vagen upp.  Tog bilvagen ner som tog ca.3 timmar.  Trotta i vara ben efterat.

Nasta dag gjorde vi en trekking till World Peace Stupa. Nar vi hade gatt halvags, stod det skylt om att man skulle halla koll pa sina vardesaker.  En man i uniform kom sen fram till, sa att det kunde finnas daliga manniskor i skogen som skulle kunna rana oss. Vi fragade da ifall det inte fanns nagon som kunde ga med oss. En ung pojke kom fram fran ett plathus, som sa att han kunde folja oss. Stigen vissade sig vara mycket smal och aven mycket brant pa vissa stallen Sa det kandes tryggt att med nagon som kande till vagen. Det tog ca. 2,5 timme att ga upp dit. Det ar en verklig fin stupa, tanken med den kanns ocksa bra. Tog en annan vag ner sjalv sen. Sa det blev en bra tur aven denna dag. Kande mer i vara ben. Jobbigt att ga sa mycket brant nerfor.

Sa nasta dag blev det en lang vandring i staden pa platt mark. Dels i gamla Pokhara och nagra museum. Sa vi ar mycket nojda med vara dagar i Pokhara. Kandes bra med ett avbrott.

Bussresan tillbaka blev ett aventyr. Fick platser langt bak. Valdigt ojamna vagar och krokiga, sa det blev mycket hoppigt. Gick inte att lasa, 20 mil har tar ca 7-8 timmar. Det visade att bussen hade ingen fungerade handbroms. Sa vi var glada nar vi var framme i Kathmandu igen.

Allt for denna gang! Manga halsningar Charlotte

Hej alla vanner igen!

Ja, det fortsatter att handa nya saker varje dag. I mandags traffa jag en man, nar vara barn spela fotboll med Marianne. Min ho. fot ville inte spela fotboll forra veckan, trampade fel pa sondags kvallen. sa jag hade ont m.m. Denna man var trevlig, sa att han bor i Londan sen 11 ar, men kommer fran Nepal. Han undrade vem jag var och vad jag gorde dar. Sa jag pratade om Volondar resor och om Barnhemmet. Han sa da att han arbetar med "A penny for Nepal". De vill ha tva barn, en flicka och en pojke som de sa sponstra till privat skola m.m. Barnen ska vara sma. Sa jag fick hans namn och mobil. nr. Sa att jag ska prata med var familj ikvall. Prata med dottern pa kvallen, skulle ringa honom pa tisdagen.

Pa onsdagen borjade skolan igen. Vi var med vara barn fran 08:00 pa morgon. Gick med dem till skolan som borjar 11:00. Mennigen var att vi skulle titta hur det var dar  forsta veckan, for att sen ta nagra lektion nasta vecka. Skolan ar statlig, sa den ar inte bra. Manga barn i rummet 35-45, mycket hogt ljud. Nagra larare ar inte snalla mot barnet. Sa det ar inte latt att vara dar och se det. De minsta barnet fran 3 -7 ar, sitter pa en golvmatta, som inte luktar gott. Manga barn gor inte nagon dar. Skolan slutar 16:00 for alla.

Bade Marianne och jag fick borja lektion sjalv, da det inte kom nagon larare. Inte latt nar barnen inte kan prata engelska.  Jag pratade om kroppen for for de sma och sa sjung vi. Gick ratt bra. Men jag blev igen sjalv med da minsta barnen, lararen sa att hon skulle ga till toalleten, men hon kom inte tillbaka.  Kunde inte prata med sa manga barn dar.Pa fredagen slutar barnen 13:00. Sa nagra mammor kom och sina barn, de andre gick hem med syskon eller sjalv.

Pa torsdagen var mannen, som jag traffade pa mandag, pa barnhemmet han pratade med mamman och dottern dar. Sa till mig nar han gick, att de ska ta 3 barn till privat skola m.m. Sa bra for desta barn, men synd om de andra 5 barnen. Sa pa kvallen nar Marianne och jag pratade. Sa bestammede vi att hon kommer hon hjalpa en pojke  Madom pa 14 ar och jag en flicka Sushma 10 ar till samma skola som de 3 barnet. "Men nu ar det 3 st. pojkar kvar pa den daligt skolan" 10, 11 och 12 ar gamla. Hoppas det finns nagon som vill hjalpa dem.

Det kanst mycket bra att hjalpa denna flicka, hon har inte haft nagon latt barndom. Har fatt diska pa hotell fran det hon var 5 -6 ar gammal. Inte fatt ga i skolan mer ett ar, fran det hon kom till barnhemmet. Har mer att beratta om henne. Men det gor jag nar jag kommer hem.

I helgen var Marianne och jag i Patan, Kathmandu. Bodde pa hotell, skont att vara sjalv ibland. Sa pa Lordagen sag vi pa en dansk fotograf Mads Nissen, foto utstalling om Nepal. Trevligt.

Detta blir allt fran denna veckan! Ha det bra ! Charlotte

Hej alla vanner!

Har nu varit har halva tiden. Men fortfarande ar jag med om manga nya saker varje dag. Tiden har gar valdigt fort. Det ar mycket man vill gora, sa jag har borjat skriva in i min filofax sa jag hinner med allt.

Vi har fortfarande mycket skont vader, sol och varmt, ca 25-30 pa dagarna nagot kyligare pa natterna. Sa jag gar i trekvarts byxor samt t-shirt eller skjorta. Da man inte ska visa axlar samt kna i detta land. Tycker att man ska respektera seden dit man kommer, nar man bor i vardfamilj som jag gor.

Barnhemmet som jag ar pa har nu en Hemsida pa internet: www. jyotitrust.org.np. Mamman i min vardfamilj har, som jag tidagare namt, startat detta barnhem. Som ett  minne fran hennes yngsta dotter Jyoti som omkom vid en trafikolycka for 2 ar sen.  I huset som jag bor i, finns det en rum for andaktsrum, som alla buddism har i sitt hem. Dar finns ocksa en bild av dottern och ett lagt andaktsbord som dar satt ljus och blommor, som mamman satter nya vare dag.

Forra veckan var det Tihar Festival har. Da firar man i 5 dagar. Man borjar firar krakan, sen hunden, kon, Laxmi och broder och systrar. Alla far Tika och blommerkrans pa sig pa den dag. Men pa broder och syster dagen, ar den mest broden som far mest som alltid har. Systrarna gor mycket for sin bror denna dagen som vanligt.

Pappan i var vardfamilj har 4 fruar! Samt 18 barn. Nu far man inte ha sa manga fruar. Vi har tyckt att han varit konstig, lite markvardig. Vi brukar kalla honom for "Gubben". Vi har hort att han ar bla. politiker och arffarman och darfor resor mycket. Nar han ar hemma skall alltid mamman och dottern Urmila hjalpa honom. Han kallar pa dem hela tiden.

Pa barnhemmet har vi borjat sjunga om Pippi langstrump pa svenska, det gar riktigt bra. Jag har ocksa borjat lasa om Pippi Longstocking for dem. Intressant tycker de,  de flesta av dem har ju inga foraldrar heller precis som Pippi. De kan ocksa sjunga Imse Vimse Spindel pa svenska aven fingersattningen klarar de. De ar riktigt duktiga pa svenska. Vi har nu 8 barn dar. Sa man blir trott efter arbetsdagen dar. Men de ar jattegulliga och trevliga.

I helgen var vi pa lordagen Pashupatinath Tempel. Dar branner de doda, askan kastar  man sen ner i vatten som gar till Indien Gangsen. Man kande sig ledsen nar man gick dar. Tanker pa mina foraldrar. Sen var vi pa det storsta Stupa som finns Bodhnath. Dar var det skont att ga runt. Hittade ocksa god mat, som inte ar vanligt.

Pa sondagen var vi Bhatapur, Suriya Binyak Tempel. Det lag mycket hogt uppe, sa det blev manga steg att ga. Men mycket fin utsikt.

Enligt Resdagbok.se ska det nu ga att kommentera mig. Trevligt att lasa om vad som hander i Sverige. Tanker pa er ibland!

Manga halsningar ifran Charlotte

Hej!

Tredje forsoket att skriva i Resdagboken! Forsokt 2 dagar innan! Men det gick inte att spara?

Jag har varit i Nagakot med mina nya vanner, Marianne, Irma och Aizpea. Men forst hur veckan har varit.

Vardfamiljen  vill att vi ska ha det bra har, de vill hjalpa till med mycket. Mamman ar radd att vi ater forlite. Men vi far alltid formycket mat, fastan vi sagt att vi bara vill ha lite mat. Allting smakar det samma, samt ser likadant ut. Familjen kommer ofta in pa vart rum och vill prata,bada pa morgonen och kvallen. Det bor aven tva barnbarn i huset, Priskina 6 ar och Pinton 2 ar. Sonen bor altid hemma med sin familj har,"Generationshus". Barnbarnen vill vara pa vart rum och leka nar vi ar hemma dar ,aven sent pa kvallen. Sa ibland blir det forbra.

Barnen pa barnhemmet har borjat lara sig en hel del av oss.  De gillar fortfarnde mycket om nar vi kommer dit. De vill lara sig mycket av oss. Jag tar hand om de mindre barnen och Marianne, som ar larare, de storre. Vissa saker gor vi tillsammans. Pa vagen dit halsar manga pa oss med "Namaste". och en hel del vill prata med oss. Manga kan en hel del engelska har.En morgon gick dottern Urmila med oss till barnhemmet, hon skulle hamta medicin pa en Halsocentral till barnen.Det var ett mycket litet rum som bade var vantrum och undersokningsrum. Det var en sjukskoterska som arbetade dar, ingen lakare. Hon kunde gav medicin som hon tyckte. Det var intressant att se hur det fungerade. Det kostade inget att bli undersokt eller att fa medicin. 

Kvinnorna arbetar mycket har, fran 05:00 till 22:00. Manga med hart arbete. Mannen sitter mest och dricker the och pratar, eller ser pa Tv och spelar spel med varandra.Sa det var inte latt att vara kvinna i detta land.

I helgen var vi som jag sagt i Nagakot pa semester. Akte taxi dit, bodde pa hotell tva natter. Det var skont att skota sig sjalv nagra dagar. Vi sag soluppgang over Himalya, fran Mount Everst, Langtang till Annapurna.  Det var fantasiskt att se och uppleva. Vi stod hogt over tradgransen. Vi sag aven solnedgang over Langtang och Annapurna. At nagot battre, men det ar svart med maten har. Pa sondagen vandrade vi till Tharkot, ca 2,5, med mycket fina utsikter. Harligt!

 Da det inte gar att kommentera mig? Har jag en Hotmail adress som ni kan skriva pa. allerumsbostalle58@hotmail.com

Vi hors!

Hej alla vanner!

Da har jag varit har i tva veckor. Vi trivs mycket bra i med var vardfamilj. Mamma Sulochana, dottern Urmila och sonen Bikram gor allt for att att vi ska ha det riktigt bra har under var vistelse i Nepal.

Vi har borjat vart arbete pa barnhemmet. Tar ca. en halvtimme att ga dit, man kan aka buss men vi gar for dett mesta. Just nu ar det 5 barn dar, nar helgen Tihar ar over kommer de andra 3 barnen tillbaka. De har varit hemma hos slaktingar under de har tva helgerna. Barnen blir jatteglada nar vi kommer. Huset de bor i ar mycket enkelt. Antagligen tidigare ett litet stall till djur. Mycket enkelt kok, inget vatten indagit i huset. Barnen sitter pa golvet och ater , de flesta med fingarna som de flesta gor i detta land. Pa ovanvaningen finns det tva jarn-vaningssangar, som barnen ligger tva i varje sang. Nastan ingen madrass i nagon, daligt med sangklader for ovrigt ocksa. I rummet finns det en sang som Sabitri, hon som tar hand om barnen, sover i. Kladerna i plastpasar pa sidornas i rummet. Inga leksaker eller andra personliga saker. Sabitri som tar hand om barnen, ar 30 ar har en dotter pa 6 ar som bor hos sina farforaldrar. Hennes man ar dod. Hon far nastan aldrig traffa sin dotter. vilket hon ar mycket ledsen for.

Barnen satter sig i ring pa golvet efter de halsat pa oss med "Namaste". De langtar efter att vi ska borja halla vara lektioner med dem. Vi lar dem engelska, klockan, lite matematik och varlden samt om Sverige m.m. Vi har ocksa spelat fotboll med. de tycker det ar jatteroligt. Vi har ocksa lart dem Imse Vimse Spindel pa svenska. De tranar finger sattningen flitigt. Frukt anses vara mycket dyrt har, sa vi koper med frukt till till vara barn har.

Jag har gjort en liten trekkning har igar. Vi var fyra som gick upp till ett mycket fint stalle Changu Naravan Tempel. Det blev over tva mil vi gick i 30 graders varme. Men vilken vacker utsikt vi hade hela vagen. Sag manga som haller pa att skorda riset nu. Risfalten ar verkligen vacka. Kvinnorna sliter mycket hart med arbetet pa akrarna. De har mycket enkla hjalpmedel.

Sa jag angrar verkligen inte att jag akt hit. Det finns sa mycket att uppleva och gora for barnen pa barnhemmet. 

Hej alla vanner!

Har nu varit har en vecka, som har varit fantastisk. Sol och varm ca. 25-30 gr. varje dag.Ett mycket vacker land med verkligen mycket gastvanliga manniskor. Efter en knapp vecka har jag och min reskamrat  Marianne fran Kalmar, flyttat fran Ideal Friendships Nepal Hostel, Bhaktapur till andra sidan floden till ett mycket trevlig vardfamilj i Pepsicola, Khatmandu. Hostelt var mycket enkelt, rum i en barack med presenig och plattak som tak. Ett mycket enkelt kok, som var kokerska lagade Dal Bhat tva gangar om dagen till oss, fick aven nagon enkel frukost.Vi var ca. 10 st Volontarer dar samtidigt. Fran Tyskland, England, Australien och Spanien. En toalett med dusch med kallt vatten, utomhus. Strommen forsvann da och da. Liksom vattnet var slut ofta. Fick en mycket bra Information om landet och vad vi ska gora dar. Var i tisdags pa Swayambhunatht. 'Ap-tempelt'

Men nu har vi som sagt flyttat till mycket fint hus i Pepsicola. Pepsicola har en fabrik dar. Huset skulle kunna vara som hemma, men mycket sparsamt moblerat. Varmvatten i duschen och riktig toalett. Mamman i huset kan ingen engelska, hon utstralar mycket varmer. Har 8 barn, ett dotter 24 ar och en son 26 ar som bor i huset, som kan engelska. Sonen bor med sin familj. Maten smakar mer har. men ar ocksa Dal Bhat. I huset har 4 barn fran barnhemmet varit under den stora helg som har varit nu.  Mamman har startat den Barnhemmet, som jag ska vara pa, for hennes minsta dotter 15 ar, som dog i trafikolycka for tva ar sen. Sa det ar ett minne for henne. Har ett rum for henne kvar ocksa som minne.

I helgen har jag och tre andra akt via taxi, mycket billigt. Lordag till Bhaktapur Durbur Square och sondag till Thampel och Durbur Square i Khatmandu. Varit mycket trevligt.

Sa allt ar bra med mig. Ha det bra hemma!

Flygresan gick mycket bra. Vi har kommit fram till vart Hostel. Varit har nu i knappt ett dygn. Allt ar annorlunda an hemma.Traffat manga trevliga och spannade personer. Tror fortfarande att det har blir en verklig ny upplevelse.

 Tanken med denna lilla blogg, är att jag ska försöka delge er där hemma lite om mina uppleverser under min Volontär resa till Nepal.

Om en vecka är jag där.