Äventyr i Sydamerika

TACK!

Det ar svart att formedla en kansla... vi bar pa den 24 timmar om dygnet. Att jobba som volontar ar inte ovanligt, men jag hyser stor respekt for de personer som tar initiativet till det, klarar av det och gor en skillnad. For oss var det viktigt att kanna att vi pa riktigt kunde gora en skillnad. Det har vi gjort - men vi hade inte kunnat gora det utan er hjalp.

Vi vill, bade fran vara och barnens vagnar rikta ett stort tack till er som bidragit med en julgava. Det har varit summor i stort och smatt - allt bidrar! Sista dagen gjorde vi ett stort plakat som vi hangde upp val synligt i ett av de storre salarna. Vart tal under julfesten var riktat mot barnen, men budskapet att de alla ar stjarnor med speciella gavor! Personer med potential, intelligens och mycket att ge! Darfor skrev vi stort sa att de alltid ska paminnas om att "Todos son estrellas" = alla ar stjarnor!

Vi har sett en brakdel av varlden, en liten samling barn som lever ett liv med mindre bra forutsattningar. Det ger perspektiv pa livet och de val man valjer att gora. Vi ar medvetna om att kanslan vi just nu bar pa kommer blekna och nar vi kommer hem till vardagen faller man snabbt in i rutinerna fran forr. Oavsett finns vara erfarenheter med oss och forhoppningsvis har det forandrat oss till det battre. 

Att lamna alla barn kanns tungt. Vi har sjalvklart skaffat oss vara favoriter som tytt sig mer an andra till vara famnar dag ut och dag in. For barnen kommer det fler volontarer att kramas med och lara fran. Vi onskar alla vara fina barn stort lycka ocvh valgang i livet och hoppas att vi pa ett eller annat satt gjort en skillnade i deras liv.

 Pengarna som ni skankt har delvis gatt till alla julklappar och forberedelser i samband med den julfest som gick av stapeln i tisdags. En fantastik dag for alla barn, dar ni bidrog med julstamning! Ovriga pengar gar till biblioteketet - skolmaterial for dem att jobba med och detta ar redan inkopt av oss. Lagning av toaletter och vattenledningar. Byggnation av annu en toalett pa projektet, vilket ar jatteviktigt for hygienen. Idag finns en toalett som inte fungerar.

Vi kommer folja upp arbetet med vattnet och toaletterna och vi har en god dialog med projektets ansvarige. Kontakten med projektet haller vi kvar vid och det ar inte omojligt att vi framover startar nya projekt for att hjalpa till med det som behovs.

Aterigen - stort TACK! Vi hoppas att vi kunnat leverera kanslan till er kring den paverkan ni haft och det ni gjort for dessa barn. Ni ar varda en fantastisk och fridfull jul!

God Jul och Gott Nytt Ar till er fran oss!

Stora kramar,

Sara och Emma

(Vill nagon komma i kontakt med oss gar det bra att lamna en skriva en kommentar eller skicka ett mail e_o@live.se)

 

Huachay Yachaq heter projektet vi jobbar pa. Det ar quechua (inkaspraket) och betyder "liten kunskap". Inte signifikant med liten mangd, utan kunskap for unga.

JULFEST

Jag kommer skriva ganska sparsamt eftersom bilderna sager det mesta :)

Outfiten var klar infor dagen... tyvarr var det svart att andas, sa vi fick minska ner tiden i varar fantastiska utstyrslar.

... here we go!

Tisdagmorgon vaknade vi tidigt - kanslan var liknande julafton nar man var barn. Det pirrade lite i magen och vi hade en harlig dag att se fram emot.

Vi borjade dagen med att ha en julavslutning for de allra minsta barnen. De gar i skolan under formiddagarna, lite som forskola innan de sedan forhoppningsvis har mojlighet att fa ga i en "riktig" skola.

De sjongs sanger, holls korta tal, avtackning av larare... ja ni vet som en vanlig skolavslutning. Varje barn fick ga upp pa scenen tillsammans med sin(a) foraldrar (om de hade nagon med sig) och ta emot ett diplom eller en present.

Sa har sag Josef och Maria ut pa julspelet for de mindre barnen :)

Det sjongs for full hals... spanska julsanger!

Dagen till ara var de flesta barnen tvattade och vissa hade till och med kammat haret. Rafael var sa stilig att man vill ata upp honom ;)

EFTERMIDDAGEN och den stora FESTEN!!

Sa var det dags for min och Saras involvering. Under formiddagen var vi mest bara hjalpredor, fixade och donade. Eftermiddagen hade vi stort ansvar. Vi skulle agrera tomtar, dela ut alla julklappar, sjunga sanger pa spanska, engelska och svenska, halla tal och overlamna checken till Marlene. Hjalpa till med julspelet och mycket annat. Jag malade de sista pa bakgrunden till scenen och sara hangde upp alla stjarnor vi gjort med kort pa barnen.

 Barnen var helt speedade och ljudnivan var extrem. Jag och Sara satte oss ner och log at - att vi tillsammans med alla er som gett en julgava  - kunde vara orsaken till all denna gladje :) Det berorde oss starkt.

Julspelet var superbra, de hade ovat manga ganger. Det handlade om givmildhet, att bry sig om sin nasta och inte bara tanka pa sig sjalv. Det var karlekens budskap som barnen med inlevelse och passion formedlade till alla 300 narvarande.

Perus version av Maria :)

La Estrella - stjarnan som ledde herdarna och visemannen till krubban.

Herden med sitt far. Bakom honom ser ni stjarnorna vi satt upp med bilder pa barnen i deras vardag.

Sang var det mycket av. HAr sjunger de mindre barnen som ar dar pa kvallarna (3-5 ar). Vi sjong tva sanger tillsammans med de andra volontarerna pa plats: Stilla natt och Bjallerklang. Alla fick sjunga med och taken lyftes nastan, sa mycket tog barnen i :)

Jultomte pose! Lite for smal midja bara ;)

I vantan pa julklappar till alla. Vi visste inte har vilket kaos det skulle bli. 170 forvantasfulla barn som stod runt oss, som pa nalar...

Sa har glad blev de flesta.. nagons radsla for fotografen tog over handen, men i ovrigt var det gladje! I paken fanns bilar, dinosarier, barbies, fotbollar, volleybollar, dockor osv.

Snacka om nodj min!

Det blev lite kaos nar alla julklappar skulle delas ut, men allt slutade val och vi var valdigt nojda med dagen. Alla drack choklad och at paneton. Det kramades och skrattades, sjongs och busades.

Vi kanner att vi hade mojilgheten att ge barnen en harlig julfest med mycket julkansla och for det har vi ALLA ER att tacka!! Totalt samlade vi in strax over 20 000 kr (alla bidrag har annu inte kommit in). Det gjorde att vi stolta kunde overlamna en redig check till projektets ansvarige!

Om tomten funnits pa riktigt hade han gratit floder i sondags… historien vi nu kommer att beratta skakade om oss ordentligt.

Vi hade haft en lugn dag, fixat lite hemma, last pa lite infor den kommande resan osv. Vi kom hem i niotiden och mottes av en mycket allvarlig Americo. Han bad oss ringa var kontaktperson pa projektet, det var bradskande. Vi sag pa honom att nagot allvarligt hade hant, men han ville inte saga mer.
 
Jag ringde upp Yessica och mottes av en tung rost. Jag var helt saker pa att nagon av barnen kommit till skada eller nagot liknande... Hon berattade med sorg att alla... ALLA 200 julklappar som vi med omsorg valt ut, kopt, slagit in med karlek, handskrivit fina namnlappar - hade blivit stulna.

De var inlasta pa projektet i ett rum langt in i byggnaden. Du maste ta dig igenom forst en huvuddorr, sen en innergard, sen en fet tradorr med tre hanglas.. ja ni hor ju. Vagen dit gar knappt att kora pa, den ar sa brant att  man knappt klarar av att ga upp for. Ingen klarar av att med latthet bara 200 julklappar (daribland 60 bollar) utan ett fordon. Allt var valdigt markligt och det tog ett tag innan vi forstod vad som hant.
 
Polisen besokte platsen under sondag eftermiddag, men kunde inte hitta nagra direkta ledtradar. Nog for att summan var betydande – men det har ar vardagsmat for dem. Vi formodade att guldgruvan med klappar antagligen spridit sig till nagon som sag mojligheten till ett klipp att salja dessa grejer vidare pa den svarta marknaden. Behovet av pengar ar stort speciellt i juletid och detta ar ytterligare ett bevis pa fattigdomen i det omrade vi arbetar. Bara det att ta fran dem som redan fran borjan INGET har, ar ju helt sjukt. Att dessa sedan ar barn gor ju inte saken enklare att forsta.
 
Jag och Sara var helt eniga- det ar inte stolden av grejerna som stor oss och som gor oss ledsna. Det ar allt jobb vi lagt ner och framfor allt PRIMART alla barns forvantan att fa en julklapp den har julen. Vi har ju sett deras forvantasfulla och lyckliga blickar infor julavslutningen och vad som komma skall. Det skar i hjartat pa oss...

Var tanke var direkt att kopa nya, vara barn skulle inte vara utan lyckan att fa sin julklapp.  Vi forstod att vi skulle fa jobba dag och natt for att hinna allt innan julavslutningen… men det fanns inga andra alternativ for oss. Beslutat var taget och vi gick och la oss.

Natten till mandag var somnlos, kanslan pendlade mellan ilska, besvikelse, sorg och kamparglod. Pa mandagmorgon taggade vi till ordenligt och akte upp till projektet. Val pa plats gick vi direkt till rummet dar alla klappar sa fint lag staplade innan helgen. Inte ett spar av tomteverkstad… det brande i ogonen och tararna kom.

Vi motte Marlene som ar ansvarig for projektet och hon skakade pa huvudet, men med ett leende pa sina lappar. “Vi har aterfunnit dem” sa hon med lattnad i rosten. Dar, pa hennes kontor skymtade vi vara klappar J Hon beklagade allt och berattade hur det gatt till nar julklapparna hittades.

Sondag kl 21 blev hon sa forbannad over det som hant, satte pa sig sina ytterklader (vill tillagga att det OSREGNADE den kvallen) och bestamde sig for att gora ett forsok till att hitta julklapparna. Hon – tillsammans med ett 20-tal foraldrar till de barn som deltar i projektet gick runt i 5 timmar for att knacka dorr och prata med foraldrar och barn i omradet. Efter 5 timmar var det en pojke som till slut berattade att han sett och hort nagot om det.

Julklapparna aterfanns hos en 9-arig pojke som tillsammans med tva andra pojkar (13 och 15 ar) hade brutit sig in mitt i natte och stulit klapparna. Vi vet vilka pojkarna ar  eftersom de deltar i projektet. Precis som manga av de andra barnen har de tuffa hemforhallanden och har nog utstatts for bade det ena och det andra. Det ar ingen ursakt for det som hande, men det ar en beskrivning av miljon dessa har barn tvingas vaxa upp i. Projektet ger dem mojlighet att fa andra vuxna forebilder, kunskap om att det finns andra satt att leva. For oss var upplevelsen tuff, men an mer en bekraftelse pa att de har barnen behover oss och det stod de kan fa.

Julklapparna ar tillbaka – nyinslagna (eftersom de rivit bort allt papper), nya handskrivna lappar med allas namn och an en gang fyllda av karlek J Imorgon galler det!!

For ett ge er in liten forsmak pa morgondagens handelser har jag och Sara idag hyrt tva tomtedrakter som vi ska dela ut alla klappar i. Det kommer att bli succee garanterat! Vi utlovar bilder senare i veckan.

Vi vill aterigen rikta ett stort tack till alla som gett en julgava – er givmildhet ar overvaldigande och vi kan bara niga och tacksamt ta emot!

Vi tankte att vi i all enkelhet skulle halla er uppdaterade pa de forberedelser vi just nu jobbar med infor julfesten pa tisdag. Idag har det varit julgran- och julklappsinslagardagen! :)

Visst hade vi forestallt oss att barnen skulle uppskatta var overaskningen med en julgran pa projektet, men vi hade inte i var vildaste fantasti kunnat forestalla oss de reaktioner vi fick. Det var dans, spontana gladjerop och vissa fick tunghafta. Det blev definitivt dagens hojdpunkt :)

Vi har slagit in  paket idag tills vi fick trasmak i baken. Jattefina julklappar, med olika innahall beroende pa alder. Vissa av de har barnen far ingen annan julklapp - det har blir deras enda. Glad er ni som bidragit till detta, ni kommer verkligen vara anledningen till genuina gladjerop pa tisdag. Vi ar sa enormt tacksamma for alla som donerat till dessa barn, eftersom dem ligger oss valdigt varmt om hjartat. Det kanns overkligt och fantastiskt att vi kan gedem julkanslaoch uppmarksamhet de annars inte skulle fa.

Sa har fin blev den till slut. Imorgon ska vi framkalla bilder och gora silverstjarnor med bilder pa barnen som vi hanger upp pa vaggen bakom granen.

 Vi fortsatter gora det vi kan for att hjalpa till med laxor, kramar och att vara forebilder. Barnen berikar vara dagar och kanslan att lamna smyger sig pa som magknip (som vi for ovrigt far en del av eftersom vi ater kolhydrater hela tiden)

Trivia: visste ni att det finns over 700 sorters potatis i Peru. Jojo, det har vi fatt hora och erfara sa det star harliga till...

Idag satt Sara brevid mig och sa, va det luktar illa har... -men det ar ju jag! Man blir enormt skitig eftersom det ar torkad lera precis overallt. Sen att vi fryser for jamnan gor det ju inte mer tilltalande att duscha i kallvatten direkt. Ja, ni hor ju... vara prioriteringar blir lite annorlunda an hemma. Det ar ingen annan an vi sjalva som reagerar over att haret inte ar nytvattat eller att kladerna inte luktar hallontarta. Barnen ar smutsiga, vi ar smutsiga - men vi skrattar och leker lika bra for det! Perspektiven blir lite annorlunda.
 

 Aventyret fortsatter!

Battre sent an aldrig heter det ju...

For tva helger sedan var jag och Sara lediga nagra dagar for att gora en kortare resa. Vi tog sikte pa Arequipa- kusten och lite varme for omvaxlings skull :) Det blev en avkopplande och skon langhelg med god mat, strosande och lite aventyr. Det var skont att fa skingra tankarna en stund. Nedan ser ni nagra bilder.

Det var verkligen kontraster att lamna Cusco for okenlandskap. Haftigt att uppleva. Vi var nagra timmars resa fran Nascalines, men valde att inte stressa runt utan ta dessa dagar i lung och ro.

Palmer, hav, varme... ja det var magiskt. VI borjade med en dag  ILO, en liten kuststad i sodra Peru som vi hade fatt tips om. Lungt och skont. Jo, det var det minst sagt - det fanns mycket litet att gora, vi var nog den storsta turistattraktionen den dagen. Inte en turist sa langt ogat kunde na. Dock testade vi Cheviche for forsta gangen sedan vi kom till Peru, det var spannande, gott och fick efterverkningar... vi lamnar det dar.

Behover jag sagar mer... vilket brud! ;)

Arequipa var en vacker stad, ocksa den i likhet med Cusco inbaddad i bergen. Nojda, utvilade och glada tog vi oss ater till Cusco, barnen och kylan.

Idag har varit en fantastiskt mysig dag hitentills. Jag och Emma och rektorn for skolan har hela formiddagen sprungit omkring och kopt julklappar till de 200 sota barnen. Bade jag och Emma kanner i hela kroppen hur otroligt roligt det ska bli att fa ge dem dessa och se hur deras ansikten lyser upp!! Imorgon ska vi sitta hela dagen och sla in alla paket och jag glader mig som ett litet barn. Vi kopte aven en julgran med glitter och julgranskulor.....de har tydligen aldrig haft det pa skolan sa det blir oerhort kul att lamna efter oss! Sen haller vi just nu pa att framkalla kort pa alla barnen och sa ska vi gora julgranskulor av dem!!  =)

Det vi fortfarande letar efter ar tomtedrakter vi tankte namligen att vi skulle vara tomtar pa festen och dela ut alla julklapparna!!! Sen ska vi ocksa framfora en liten sang pa festen jag och Emma. De kanns val sadar.....lite lattare  for Emma som kan sjunga sa bra men men det blir sakert fint!!

Det ar tack vare alla er darhemma som det ar mojligt for oss att gora detta for barnen och vi uppskattar det oerhort mycket och jag ska forsoka ta med mig all den karleken hem som jag vet att vi kommer fa uppleva pga av detta!!

Nu ska vi ivag och laga peruansk mat pa skolan.....jag glader mig inte oerhort mycket eftersom jag inte ar overfortjust i maten har men det blir sakert intressant!!

Igar var det helgdag i Peru, nagot helgon som skulle firas. Darfor var det stangt pa projektet och vi fick vara med var peruaska familj. Leo konfirmerade sig sa vi halkade in pa allt firande, ceremonin, slaktmiddag och korttagning. Kul att fa ta del av deras kultur pa lite narmare hall. Nagra bilder:

Cesar gillar popcorn :)

Organisationen vi aker med "El Puente" staller som krav att volontarerna ska inkludera ett antal veckors sprakstudier. For oss har det varit ovarderligt eftersom vi inte skulle kunnat gora halften av det vi gor tillsammans med barnen utan spanskan.

 Vi har av den anledningen spenderat de senaste veckornas formiddagar i skolbanken och eftermiddagarna pa volontarprojektet. Ha ar Sara med en av vara larare. 

Sara klev upp pa morgonen och gjorde sin beromda paj, vilken aterigen blev en succe :)

Kara vanner!

Om ni inte redan last foregaende inlagg, gor garna det for att fa enmer heltackande bild av vad vi vill formedla.

Vi har tagit beslutet att forsoka samla ihop pengar till det projekt vi idag volontararetar pa. Projektet stods normalt av privata givare. Vi ser och vet att det just nu ar skralt med inkomsterna. Det ar manga smagrejer som behovs som vi redan fixat, men vi behover hjalp med mer. Nedan ser ni var plan med de pengar som ramlar in. Vi kommer gora sa mycket vi an under tidenvi ar pa plats, menom det ar mojligt att forverkliga de lite storre drommar vi har - kommer vi givetvis ta ansvar for att se till att donationen forvaltas pa ratt satt. Vi har goda kontakter bade pa sjalva projektet och utanfor som kan hjalpa oss med det.

Julklapp och julfika - kommer vi genomfora med eller utan hjalp

den 20 december ar det julfest pa projektet, ca 250 personer kommer att delta. Den lilla tid som finns over efter alla laxor forsoker vi ova nagra julsanger och ett julspel.Vi kommer se till att alla barn (80-100 st) far varsin julklapp i form av en boll, ett spel, en malarbok etc. Vi kommer ocksa se till att alla far ta del av det traditionella julfikat- varm choklad och "paneton" ett sott brod de ater har pa jul.

Oavsett de gavor vi far in komer vi att genomfora detta.

Vattenforsorjning till skolan

Vissa dagar finns det vatten, andra inte. Det innebar att barnen inte har mojlighet att tvatta sina hander varje dag och som ni forhoppningsvis sattpa korten vi tidigare lagt upp ar de smutsiga. Vi skulle sa garna vilja hjalpa dem med hygienen och mojligheten att en gang per dag tvatta sina hander med tval och vatten. Detta ar ett storre projekt som kraver storre resurser och dte kan bli ett projekt for oss att driva under ett langre perspektiv.

Mattelarare under ett ar

Vi har tidigare berattat att utbildningssystemet ar under all kritk och kunskapsnivan ar lag for dessa barn. Deras forutsattningar for utbildning ar bristfallig och de behover stod for att klara av skolan. Torts det stalls valdigt hoga krav pa dem, laxorna kan ibland vara 10 sidor matte tal plus allt annat. Matten ar det som verkligen laggs fokus pa. Som volontar an vi gora en del, men skolan ar i stort behov av en mattelarare som ar dedikerade dessa barn pa den niva de behover hjalp. Att mer organiserat kunna stodja dem med en larare som kan sin sak och har god pedagogik vore en drom... Aven detta ar ett storre projekt - men vi tar sikte mot det omojliga for att na hogsta graden av det mojliga.

Vi hoppas att ni alla vill vara med att hjalpa "vara" barn till ett battre liv, battre forutsattningar for utbildning och en ljusare framtid!

Kontonummer: 8420-2 924 180 741 -2                                                            (Vi stanger detta konto den 19 dec och overlamnar det vi da fatt in genom en check pa julfesten den 20 dec)

Tack pa forhand for hjalp och ert stod! Vi kommer att lagga ut bilder under jul sa att ni kan se julfesten och uppdateringar pa vad som skett och komma skall framat.

Stora kramar,

Emma och Sara

Det har tagit ett tag for mig att landa. Trodde inte att det skulle paverka mig sa starkt som det gjort. Innan avresa var jag som alltid noga med att tanka igen den kommande situationen, potentiella scenarier och de tuffa delar som kommer med att volontarjobba. Bade jag och Sara ville jobba pa ett projekt dar vi verkligen kande att vi kunde bidra och gora skillnad. An sa lange har nog barnen paverkat oss mer an tvartom.

I onsdags natt vaknade jag kl 04.30 av att mina tarar rann - jag hade sovit oroligt hela natten och dromt om barnen vi jobbar med. Jag ville bara dit , fast jag visste att de inte var pa plats. Klockan gick och jag sov inte mer den natten.

Vi gor sa gott vi kan, men det ar svart nar vi inte pratar flytande. Det gar fort och spraket innehaller mycket slang i uppe i bergen. Skillnaden ar pataglig nar man kommer uppat. Husen i lera och fattigdomen aterspeglas i miljon. Det ser varckert ut med utsikten over staden, Anderna i bakgrunden och himlen i ljusrosa. Omgivningen ar fantastisk. 

Nar morkret lagt sig packar de ihop sina smutsiga sma ryggsackar, pussar oss pa kinden och sager "Chiao Proffe" - innan de ensamma eller med lite tur tillsammans med en kompis gar hem pa lerstigarna eller gatorna utan lysen. Darmed inte sagt att de har barnen skrattar mindre, de ar helt underbara. Dock lever vissar av dem harda liv, det syns i deras ogon.

Nedan kan ni se nagra bilder fran projektet. Vi har fatt lov att ta dessa, men bilderna maste hanteras med respekt.

Det ar manga leenden som syns har, och det ar vad vi moter varje dag. De har barnen ar fulla av liv och energi, skratt och grat. Deras forutsattningar att lyckas i livet ar bara lite samre an manga andras.

Nasta inlagg kommer vi att lagga ut ett kontonummer for er som vill skanka en slant till projektet vi jobbar pa. Det kan vara en fin julklapp till nagon. 

Det finns mycket att gora och vi kommer att lamna en check till Marlene, som ar ansvarig for projektet, innan vi aker hem. Vi kommer se till att pengarna anvands till det vi i samrad med henne kommer fram till. Pa julfesten den 20 dec hoppas vi kunna overraska med en donation fran Sverige och oss till barnen i vara hjartan...

Hor garna av er om ni har fragor, skriv en kommentar eller skicka ett mail.

Kram!

Vi vill med detta korta inlagg visa er den konsert vi annu inte gatt pa har i Cusco, men ar valdigt sugna pa...

Bronco fans, ar dom inte lackra :) Spana in bonnbrannan pa bringan...

Sara ar den som upplever kylan varst. Det ar som is i hennes skelett. Nagra bilder for att visa hur det kan vara vissa kvallar...

Men vi ar glada anda!! :)

I fredags var vi ut och "dansade" med en av vara larare pa skolan och en annan svensk tjej som bade pluggar och jobbar pa samma stalle som oss. Det ar ju mest salsa som galler har, och varken jag eller Sara kan val skryta med vara kunskaper pa dansgolvet.

Vi fick folja med pa en lite runda for att att inte enbart se de stallen dit turisterna gar, utan peruanernas favorithak i cusco.

 Yessica ager skolan vi pluggar pa och har vissa lektioner med oss. Jordgubbsjuicen ar riktigt god :) Mums!

Pa lordag laddade vi med en kort shoppningrunda, sedan gick vi hem for att laga en festmaltid i svenska anda. Menyn blev inte helt vad vi tankt oss for det var svart att hitta alla ingredienser. Torts det blev det lyckat. Vi startade med en bruchetta (lite italienskt kanske :) fortsatte med potatismos och kottfarsbiffar a la Cilla (tack for receptet) och avslutade med Saras grymma appel och jordgubbspaj med vaniljglass. Alla verkade glada och nojda.

Sonog vi en tur till Pisaq som ar en arkiologisk plats. Vi tog en snabb titt pa Incaruinerna och agnade sedan dagen till shoppning. De har en jattestor marknad for hantverk.

Vi at lunch pa ett trevlig stalle dar vi kunde bestalla maten direkt pa foljande satt... Dock valde vi att ata enchiladas istallet. Men innan vi aker hem ska vi ata "CUY" som ar marsvin.

Idag hade vi vart forsta mote med volontarprojektet... det kommer bli bade tufft och givande. Vi akte buss ca 30 min fran centrum, ju langre upp i bergen vi kom desto mer kunde vi urskilja fattigdomen. Innan vi hann oppna dorren ropade barnen "Hola Profa" Hej froken! EN liten tjej tog mig i handen och fragade om jag kunde hjalpa henne mala en bild av hennes familj. Hon kramade mig hela tiden och ville inet slappa taget nar jag forsokte ta mig ivag for att traffa ansvarg for centret.

Pa centret mottes vi av en peruansk kvinna som idag ar ansvarig for projektet. Hon berattade (mycket snabbt pa spanska) om verksamheten och vilka forvantningar som fanns pa de volontarer som hjalper till.  Det fanns ett enormt stor behov av karlek och uppmarksamhet. Barnen gar till och fran projektet pa egen hand eftersom deras foraldrar jobbar och inte hinner ta hand om dem. De ar fran 3 ar upp till 16 ar. Fattigdomen ar pataglig och manga var smutsiga och sarade. Alla har inte foraldrar utan tar tillfallet i akt att vara pa centret for att kunna kanna lite trygghet och fa ett mal mat om det finns mojlighet.

Vi blev tillsagda att det viktigaste ar att vi inte far lova barnen nagot vi inte kan halla. De har blivit svikna i livet for manga ganger och behover stabilitet och trygghet.

Pa mandag borjar det pa riktigt och det kommer bli en utmaning. Spraket och otillrackligheten...

I lordags tog vi oss en barrunda i Cusco. En trevlig kvall dar i borjade pa ett stalle som heter Mama Africa, gick vidare till Paddys Pub som ar en irlandsk pub och avslutade kvallen (efter Saras onskemal) pa en Reggaebar :)

En trevlig kvall dar vi traffade manga trevliga filurer bade lokala profiler och turister fran andra delar av varlden. Vi har bada konstaterat att att det ar mycket lite svenskar i Cusco. An sa lange har vi inte traffat en enda.

Lokal ol fran Cusco - cusqueña! Ol ar betydligt mer vanligt har an vin, sa sara ar den som ar dyr i drift :) Snal-Olsson haller i stalarna som vanligt :)

...nar man inte reser och ror sig hela tiden blir det inte lika mycket att dela med sig av. Vi har kommit in vardagen efter tva veckor och det ar bade skont och lite trakigt ibland. Att strosa runt i Cusco ar fantastiskt, smala gator och mysiga torg. Marknaderna fullkommligt exploderar av farg.

Nu tankte vi ger er en bild over var vardag och var peruanska familj. Bilden ovan visar innergarden dar vi bor. Grinden ar alltid last och pa gatan gar det "vakter" som blaser i en visselpipa med jamna mellanrum for att vi ska veta och tjuvarna ska veta att nagon bevakar gatan. Tog ett tag innan vi forstod vad visselpipan var till for :)

Har ar Americo som inhyser oss, han ar 75 och valdigt pigg. Han forlorade sin fru for tre ar sedan och bor nu  sjalv i huset.

Dock ar det alltid fullt i huset med resten av familjen. Hans dotter Adriana bor vagg i vagg med sin familj. Nedan se ni bilder pa Adriana och OScar hennes man som ar Professor i Konsthistoria har i Cusco. Samt deras tva barn, Leo 16 ar och Cesar 9 ar.

Det finns en dator i huset, men vi far valdigt sallan tillgang till den eftersom grabbarna sitter som klistrade vid den hela kvallarna :) kanner igen det fenomenet fran nagonstans ;)

Haromdagen gjorde jag givetvis bort mig (Sis, du kommer forsta detta mer an de andra antagligen). Vi satt vid matbordet hela familjen och at lunch. Americo plockade upp foljande ur sin ficka... och sager "kolla vilken rolig krabat"

Utan att anvanda mig av de kloka orden "Tank forst, tala sen..." sager jag, med min mycket raa och sarkastiska humor "¡como t'u!". For er som inte kan spanska betyder det "som du".... jag menade givetvis inget illa. Americo tittade pa mig som om jag svor i kyrkan, sen skrattade han sa att han fick tarar i ogonen och sa skamtsamt att jag var en elak flicka :) Sara skamdes grymt mycket for mig... Men summan av det hela ar anda att i likhet med oss svenskar har peruanerna en mycket bra humor. Det ar mycket ironi och tuffa ord, det gillar vi!

Nu nargra bilder fran huset, koket, badrummet, matsalen, mitt sovrum etc.

Nu har ni fatt lite inblick i hur var miljo ser ut. Det ar ett hus som ar kallt, men fullt av karlek. Manga skratt blir det  och vi kampar vidare med att forsta spanskan och formedla det vi vill saga.

Over and out! :)

 Måndag kväll å precis varit å centrum me hela söta familjen! Skulle pröva några peruanska specialiteter till middag...kohjärta å njure med potatis! Mycket speciellt...ganska glad att jag inte visste att det va njure förrän efter jag smakat för vände sig lite i magen! I övrigt rullar dagarna på...shoppat en tjock kofta så jag slipper frysa vilket underlättar. På torsdag ska vi besöka projektet vilket ska bli oerhört spännande! Tydligen 84 barn på 3 lärare så tror att de behöver mycke hjälp! 

... intrycken fran Inkaleden borjar sakta sjunka in. Precis som Sara skrev tidigare idag var det en helt fantastisk och nast intill obeskrivlig upplevelse.

Tank att befinna sig ovanfor molnen. Den hogsta punkten vi befann oss pa var 4200 m. Alla madde inte helt hundra den dagen och klarade inte av altituden. Det kraktes, grinades och flasades hela vagen upp till toppen dag 2. Det var brant... alla 8 timmar. Men det var vart modan. Machu Picchu besoket kommer vi nog aldrig glomma.

Dagen innan avresa var jag riktigt dalig. Sara fick pa egen hand inhandla de grejer vi behovde infor vandringen - sjalv lag jag i feber och sov for att forhoppningsvis ta mig ivag. Pa lordagmorgon kl 05 stod frukosten redo, Senior Americo hade ordnat med allt, (han ar helt otrolig) och vi paborjade aventyret. Tapt nasa, kallsvettig och inte alls pa humor for att socialisera med vara nyfunna vanner - bestamde jag mig for att det var bara att kora. Jag knaprade piller hela resan (for er som kanner mig vet ni att de inte hor till vanligheterna) och nar jag inte hade piller blev det cocablad :) Ja, det ar sant. Det hjalper mot hojdsjuka och tydligen ocksa mot forkylning.

Det var spindlar (storre an jag nagonsin sett), lamadjur och saker mycket annat som vi inte sag. Sara gjorde ett jattejobb trots hennes skrack for smadjur. Vi kan i alla fall klappa oss pa ryggen for att vi holl hogst tempo av alla och hade ocksa det basta humoret i gruppen. Sara drog fram nagra one-liners nu och da, vilket gjorde susen for de som var pa vag att ge upp i de brantaste partierna :)

Val tillbaka i Cusco har vi idag agnat dagen at att plugga lite. Vi hittade ett mysigt fik pa Plaza de Armas da rvi slog oss ner i solen och prentade in nagra val valda verb. Livet i Cusco fortsatter aven om vi numer ar under molnen.

Los echamos de menos! Vi saknar er!

Kom hem fran vandringen igar och var da efter en lang och galet varm dag redo for att fa sova i en sang. Vandringen till Machu Picchu har varit helt magiskt och jag kan nog inte riktigt forsta an att jag gjort det! Det kommer sakert sjunka in om ett par dagar vilken fantastisk natur vi fatt se och vilka vyer vi fatt uppleva. Borjade lite trogt forsta dagen da vi inte kande var grupp och det var galet mycket vantande innan vi antligen kom oss ivag....men val vart denna vantan for resan visade sig bli nagot av det basta jag nagonsin gjort.

Vi hade en helt underbar grupp och tro det eller ej sa var vi de enda svenskarna vilket inte ar speciellt vanligt. Vi hade ett gang fran den franska delen av Kanada och aven ett par Kanadensare fran Toronto, 4 spanjorer, 2 italienare, 1 danska, 1 hollandska och sa var det da jag och Emma. Har inte skrattat sa mycket pa lange och jag hoppas verkligen att jag kommer ha kontakt med dessa underbara manniskor framover.

Kockarna och guiderna var helt underbara och har verkligen sett till att vi far ett minne for livet. Sjalv slet jag lite under andra dagen da vi gick upp pa valdigt hog hojd och jag kande mig bade illamaende och hade ont i huvudet men klarade anda att kampa mig upp till toppen!! Att till slut sen efter fyra dagars vandring antligen anlanda till Machu Picchu var helt otroligt. Att denna stad i bergen existerar ar bara helt galet! For att toppa denna dag sa fick vi aven vara med nar en i var grupp friade till sin flickvan pa toppen av machu picchu och jag grat som ett litet barn. Det var bara sa himla fint!!

Nu ar vi ater tillbaka i Cusco som idag ar valdigt soligt och varmt. Har en dag ledigt for att aterhamta oss fran turen men jag och Emma maste satta oss pa nat cafe och plugga lite infor imorgon. Kanns som saker borjan falla pa plats och inatt sov jag bara med ett par byxor och en troja! =) Emsen kommer skriva ett litet inlagg senare idag och da kommer aven lite bilder fran vandringen.

Kramar

...Sara far sta for de humoristiska inlaggen i vara reseberattelser. Jag kan forsoka va rolig, men vet av erfarenhet att det inte ar min grej. Men, for att latt upp stamningen en aning poserade jag i Saras nyinkopta mossa (jag bjuder pa den :) 

Cusco ar en fantastiskt vacker stad, man kan inte annat an bli glad over alla farger som lyser upp overallt. Marknaderna ar som att vandra i en regnbage, helt magiskt!

Vi gor vart basta for att acklimatisera oss i en kultur som tar det aningen mer lungt an vi ar vana vid. Spanskan gar framat sakta men sakert och vi har valdigt bra larare pa skolan. Var peruanska familj fortsatter att foda oss sa att vi spricker. Mycket kolhydrater sa hoften lar vaxa lite under den har tiden ;) Sara och jag har haft konsert med Americo som ar makta imponerad av vara musikaliska talanger. Och ja, ni forstod det ratt...aven Sara har sjungit sa det stod harliga till!

Just nu laddar vi som mest for Machu Picchu. Vandringen gar av stapeln pa lordag morgon och vi ser mycket fram emot spannade dagar i Inkariket.

Kanslan att vara pa plats ar som alltid lite delad. Helt grymt att fa dela den har upplevevelsen tillsammans med Sara. Vi har mycket tid att ta igen och vi skrattar sa vi grater emellanat. Saknar er dar hemma.

Sara ville garna skriva nagra rader, men hon ligger fast under tio filtar i sangen, sa hon halsar sa gott. Fortfarande lite kallt, men vi ar ju vikingar!

Stora kramar!

Cusco here we come. Som den flygradda 31 aring jag ar sa gruvande jag mig oerhort for nedresan som skulle ta ENDAST 2 dygn. Borjade med resa fran Arlanda 20.55 pa sondagen och ett litet "kort" stopp pa Heathrow i 9 timmar innan resan fortsatte till Miami och darefter vidare till Lima dar vi aterigen hade ett "litet" stopp pa 6 timmar.

Bifogar lite bilder sa ni avundsjukt kan se hur fantastiskt skont och mycke jag sovit pa nedresan. =) Efter nastan 2 dygns resande landade vi till slut i Cusco dar vi hamtades upp av var vard Americo som direkt visade sig vara en helt underbar liten man. Sa otroligt trevlig och valkomnande och fick oss genast att kanna oss som hemma trots att jag knappt forstod ett ord av vad han sa. Om nagon vecka kanske jag till och med kan svara pa nagot han sager!! =)

Hunnit sova var forsta natt har i vart nya hem och gjorde det med endast 2 par byxor, 4 trojor, 2 par sockar och 4 tacken......galet kallt! Men det ligger nog nagon charm i detta oxa som jag sakert finner ut av om ettt tag!!

Later sakert negativ nu men gor det med glimten i ogat for sitter och ler medan jag skriver.....vet att jag kommer trivas i denna familj och lara mig massor.

Forsta dagen i skolan idag och lararna var valdigt trevliga....utnyttjar vi denna situation med privatlarare och Peruansk familj sa kan vi nog lara oss en hel del spanska som kan sitta ett tag framover!

Nu ska jag och Emma bege oss in mot centrum for forsta gangen.....skriver mer snart! Hasta luego mis amigos! (Ps Emma halsar)

 ... med en blandning av ångest och spänd förväntan inväntar vi morgondagen. Kl 21 avgår planet från Arlanda. Just nu sitter jag och Sara i Midsommarkransen och packar det sista. 

Saras sista dag med snus, så det får vi se hur det går... :) men vi har fått tips om att tugga kokablad för att slippa höjdsjukan - så det blir väl substitutet :) 

Med hopp om en fantastisk sista kväll i Sverige. Snart börjar äventyret!

Kramar, Emma och Sara

...så närmar sig resan som jag med stor förväntan ser fram emot och kommer att bli minnesvärd och spännande. Både jag och Sara börjar nog förstå att vi faktiskt ska genomföra det som vi, på en stinkande indisk restaurang vid Odenplan, skakade hand på i våras. Vi behöver båda en break från vardagen och vad kan då vara bättre än att se mer av världen.

Jag har känt länge att rese nerven kittlat, men beslutet att åka har inte varit helt lätt. Tjänstledigt för volontärjobb  och resande är inte enligt regelboken. Men en öppensinnad chef gav accept, och jag var plötsligt på tåget.

Den 30 oktober lyfter planet mot London - Miami - Lima - Cusco. Ingen mer älgjakt detta år, men å andra sidan känner jag mig rätt nöjd med min insats så här långt :) tre fällda första jakten är väl inte så pjåkigt?!

Uppladdningen inför resan fortsätter och jag hoppas kunna uppdatera er med jämna mellanrum. 

//Emma