Fam Svensson i USA

SYSTERA ANNETTE 50 ÅR! GRATTIS TILL DIG!

Nu är det morgon i LA, och vi har precis avslutat "frukost" bestående av croissanter och muffins, kaffe, te och juice (vad hotellet har att erbjuda). Vi ska till och packa nu, och det ser lite "besvärligt" ut, då vi har mycket mer saker med oss hem än vi hade till USA. Vi får väl sätta oss på väskorna, för att kunna stänga dem.

Vårt flyg går först vid 9-tiden ikväll, så vi får väl se vad vi gör av dagen. Barnen vill ju gärna ner och kasta sig i vågorna igen, så det får väl bli så.

Ses snart!
 

USA´s nationaldag 4 Juli!

Idag hyrde vi bil hela dagen. Åkte från hotellet klockan 9 i morse. Då LA är stort som Skåne, är det svårt att greppa om staden. Den består egentligen av över 100 städer som vuxit ihop. Jag har iallafall svårt att förstå, hur stort det egentligen är. Vi höll oss iallafall idag mest i Beverly Hills och Hollywood. Återigen hade vi stort nytta av vår kompis GPS, som lotsade oss genom stan. Ett stort nätverk av vägar, både "vanliga" vägar och motorvägar, gör att staden blir lättillgänglig trots storleken.

På fm åkte vi till olika filmstudios, då tanken var att få gå på rundvandring, men inget ställe hade öppet idag. Om det berodde på 4 juli, eller om det var lördag vet vi inte. Däremot har vi ägnat dagen åt viss shopping (Helena), åkt runt i Beverly Hills för att titta på stora hus, och vi såg allt en del flotta hus, men de allra största förstår vi går inte att se från vägen, utan det är höga staket, häckar osv. Men vi kände oss som världens papparazzi när vi åkte omkring. Vi har passat på att bada (och det var vid stranden alla LA´s invånare var förstod vi när vi skulle hit, med tanke på att hitta parkeringsplats). På kvällen var vi i Hollywood på gatan där filmstjärnor, sångare och andra artister har sina stjärnor, Walk of Fame. Vi var förståss framme och tittade på Michael Jacksons stjärna, fast det var svårt att komma fram pga av alla människor. På väg tillbaka till hotellet såg vi mycket fyrverkerier, det var väl egentligen det som vi har märkt av nationaldagsfirandet, + lite flaggor här och var.

Glass inne på Union Station. En fantastiskt fin tågstation. Kolla stengolvet!

Barnen KRÄVDE att få komma till Chinatown. Mycket billiga småsaker drog.

 Värmer sig efter att ha simmat med vågorna.

 Ett av de många husen i Beverly Hills.

 Michael Jacksons stjärna på Walk of Fame.

Tack Anneli, för att du tog reda på fakta om ormen. Och nej, vi längtar inte hem, men är helt inställda på att åka härifrån på söndag kväll. Känns bara konstigt att börja jobba på tisdag morgon...

Idag lämnade vi åter husbilen efter en knappt timma körning först. Tog det långt tid att hämta ut den (2 timmar), så gick det desto snabbare att återlämna den. Så efter 20 minuter satt vi i en taxi på väg mot Santa Monica där vi ska bo på hotell i 2 nätter. Vi bor verkligen perfekt! Hotellet ligger en gata in från gatan nere vid havet, och vi har havsutsikt från vårt fönster. En gata upp ligger ”third street” som under några kvarter är omgjord till gågata, med många bra affärer, restauranger och folkliv. Många som uppträder på olika sätt, gör också att gatans atmosfär förgylls. Så idag har vi gått omkring i stan och bara myst. Vi har även varit på BIO; Ace Age 3 (3-D). Den var jättebra, och vi satt där med var sitt par svarta, snygga glasögon och riktigt levde oss in i filmen. Alla 4 tyckte att den var bra, och barnen tyckte att de förstod mycket, trots engelskan. På kvällen åt vi på en riktig amerikansk pub, med massor av tv-skärmar åt alla håll, och registreringsskyltar i taket. Amerikanskt, så det förslår!

 

Ett annat monster, än vårt!

Detta gillar jag inte alls...

 Utsikt från vårt fönster ner till strand och hav.

Behövs inga kommentarer. 

Idag är det vår sista ”riktiga” resdag med husbilen på väg mot Los Angeles och då passade vi på att åka igenom Joshua Tree National Park som ligger alldeles intill 29 Palm. Här möts den lågt liggande Colorado Desert och den högre belägna Mojave Desert. I parken växer de groteska och underliga joshua-träden. De har fått sitt namn av mormonerna, som passerade området på 1850-talet, och tyckte att trädens grenar påminde om Joshua när han sträckte upp armarna mot himlen. Träden kan bli upp mot 12 meter höga och trivs på höga höjder. Det var väldigt speciellt ökenlandskap och det var varmt.

Efter besöket i NP var det då dags att styra kosan mot LA, där vi imorgon fredag ska lämna tillbaka husbilen. Inatt bor vi i en förort en timme från husbilsfirman. Men redan idag började de jobbiga (enligt min mening) motorvägarna. Jag tycker det är jättejobbigt att åka där, men alla filer och trafik, och där vissa kör med mycket små marginaler. Mycket handsvett blir det…

Vi unnade oss ett par timmar vid poolen, innan vi ikväll packade och städade husbilen.

 Kaktusar i trädgården

 På Visitor Center på NP såg vi denna (ej levande orm), som Thomas är ganska säker på var en sådan han såg igår. Den heter Coachwhip eller red racer. Någon som vill kolla upp om den är giftig eller ej...

 Joshua Tree 

 Fika vid utsiktspunkt i NP. I dalen nedanför ligger San Andreas förkastningen. Där rör sig varje kontinentalplatta 2 tum/år åt vardera håll. 

 På väg mot LA, åkte vi förbi ett ställe med tusentals vindkraftverk. Det här är bara en liten del av vad som fanns.

Gav oss idag av västerut till TwentyNine Palm, lämnar samtidigt Arizona för att åter komma tillbaka till Californien. På vår väg körde vi över halva vår sträcka i Mojavi-öknen. Mycket varmt! Vi brukar stanna och göra lunch på vägen i vanliga fall, men kände att det inte var aktuellt här mitt i öknen. Det var på sina håll väldigt likt Death Valley, bl.a. med sina saltsjöar. Här såg vi tom hur de utvann saltet.

När vi såg på GPSén att det bara var 2 miles kvar till vårt mål, undrade vi ärligt talat vart vi var på väg, för det var bara ökenlandskap vart vi än såg. Men helt plötsligt dök det upp lite mer växtlighet och hus. 29Palm är som en liten semester-resort för Kalifornie-bor. Men vem vill semestra i 44 graders värme!!! För det var det när vi kom kl 14:00. Senare mulnade det på och började blåsa mer och det var helt uthärdligt. När vi väl var framme på campingen skulle Thomas och jag flytta ett bord, när Thomas helt plötsligt få syn på en 1,5 meters orm!  Jag var tydligen mindre än 2 meter ifrån den, fast såg den inte. Det var förmodligen ingen skallerorm, för "de låter vi vara", sa camping-värden, "då de håller borta möss och sån´t". Ja, det känns ju tryggt, att vi inte kommer att möta någon liten mus eller så. Men då denna orm var lite smalare och mer kopparfärgad än en skallerorm, var det troligtvis ingen giftig en. Hur nu de vet det...  Ja, jag ser mig iallafall lite extra om när jag går ut.

GPS förresten, det är vår bästa kompis, som en femte passagerare. Var mycket nytta vi har av den, och vad vi antagligen sparar tid. Sen måste man tänka på äktenskapet också, annars hade jag suttit med karta och Thomas bakom ratten - hur skulle det ha gått!

 Mycket trafik...

Vem kan bo här?

Saltsjö

Eftermiddagen har barnen tillbringat i poolen och Thomas och jag försökte få lite färg trots molnen. Men det var tur det var lite moln, annars hade vi inte klarat att ligga och "sola". Vissa badar så att händerna skrumpnar...

 Solnedgång i 29 Palm!

Vaknade i morse efter en kall natt, där vi var tvungna att gå upp och sätta på värmen. Att det är kallt på natten, med tanke på värmen på dagen, beror kanske på att Williams ligger på över 2200 meter ö.h. Idag åkte vi västerut, och tanken var att känna av lite nostalgi på route 66, som går genom några samhällen på vägen, bl.a. Williams. Route 66 var under 20-30-talet ”The Mother Road”, en viktig sammanhållande väg från öster till väster. Hela sträckan var över 400 mil och gick genom 8 delstater. På 70- och 80-talet kom alla motorvägarna och Route 66 miste sin tidigare funktion. I vissa samhällen har man bevarat lite 50-talshus och affärer som ligger intill vägen Route 66. Men det var helt o hållet en turistfälla. Det var nästan inte ens mysigt. Vi tog en glass på ett ställe, där det dock fanns en gammal skivspelare och stolar från förr, i övrigt var det bara väldigt varmt och inte speciellt på något sätt.

Väl i Kingman, åkte vi och handlade och slappade sedan de två sista timmarna på em vid poolen. Jätteskönt för här är riktigt varmt, ungefär som i Las Vegas. Efter grillning o mat, var det dags för minigolf (fast det hann mörkna innan det var färdigt…).

Bad och körsbär och en bra bok! 

Oh, vad kul att höra från ER! Vi har det verkligen så bra som både text och bilder visar, fast bilderna kan tyvärr inte alltid göra omgivningen rättvis.

Idag avslutade vi vårt besök i Grand Canyon med en 40 minuters helikoptertur. Wow, säger jag bara! Först åkte vi med helikoptern några minuter över höglandet med ganska gles skog, och helt plötsligt kör vi över klippkanten och en enorm ravin öppnar sig, då säger piloten: "Welcome to my office". Vi hade hörlurar på oss under färden, ffa för att dämpa helikopterljudet, men även för att kunna höra piloten prata ibland. Mest lyssnade vi på musik. När vi körde över klippravinen och hade en pampig musik strålande in i örat, tårades ögonen på mig. Det var något av det pampigaste jag har varit med om! Vi körde länge nere i ravinen, och ofta kändes det som om vi stod stilla i luften, då det är så stort. Barnen tyckte att det var en häftig upplevelse och berättade efteråt att det ibland hade pirrat i magen.

 Det ljusa bergspartiet man ser här, och kan skönja på bergen längre bort är, 100 meter högt. För att få en uppfattning om hur högt det är...

 De två bilderna över här, är taget på längst ner i ravinen, detta är ingenting man ser när man står på en klippkant. Så ravinen är MYCKET större än det man ser här.

Efter helikopterturen åkte vi vidare till nästa camping en timma bort bara. Tog det lite lugnt, fick tvättat, spelat lite skitgubbe mm. Vi kan alla 4 behöva en avslappnad eftermiddag och kväll utan bilkörning eller titta på sevärdheter.

Det här med bilder, det tar tiiid! Idag har vi en långsam internetförbindelse, så det tar nästan 5 minuter för att lägga in varje bild. När jag sedan går tillbaka till gamla inlägg, så har bilderna helt plötsligt bytts, och blivit en helt annan än vad som blev lagd in från början. Så om ni ibland tycker att bilden inte passar, så beror det på det.

Imorse gick Thomas upp klockan fyra, tog bussen till en look-out, och såg soluppgången. Vi andra tre fortsatte att sova vår skönhetssömn. Efter några timmar kom han hem och sov en stund till.

I samtliga nationalparkerna vi varit i, har det funnits parkeringsplatser centralt, och sedan har man nått olika delar av parken med hjälp av shuttle-bus. Så fungerar det även här. Så idag har vi varit runt med buss, stannat till vid olika utsiktspunkter och bara njutit av utsikten. Några vandringar ner i dalen har vi inte gjort, då det handlar om en ganska tuff vandring, och vissa tom sover över med tält i dalen. Däremot har vi gått lite längs med klippkanten mellan två hållplatser. Det är förståss en fantastisk utsikt. Grand Canyon är verkligen imponerande i sin storlek. Den är 443 km lång (längre än till Sälen, i alla fall från Thn), 1600 m djup och upp mot 30 km bred och går genom de 3 delstaterna Utah, Arizona och Nevada. Coloradofloden flyter igenom klippravinen. Det är fascinerande att läsa om hur klippravinen bildades, och man är inte helt säker på hur det verkligen gick till. Men man tror att den förmodligen uppstod för mellan 5-20 miljoner år sedan och att det är Coloradoflodens erosion, dels förkastningar i jordskorpan, dels vind- och vattenerosion som bildat ravinen. Klippravinen blir djupare och djupare – 15 meter per miljonte år (så återkommer vi om ett antal år, så är den lite djupare…).

På kvällen tog vi en buss ut till en look-out och njöt av solnedgången. Denna gång var hela familjen med. Det är härligt att se färgerna på klippväggarna förändras iochmed att solen går ner. När vi skulle hem igen, hade vi 10 min att gå från busshållplatsen och det hade hunnit bli mörkt. Då gick vi där själva i mörkret, stampande med våra fötter och väsnades…ifall en liten skallerorm låg på lur ute i bushen…

Delstaten Utah, som vi nu lämnar idag, är en naturskön delstat. Mycket berg och ganska grönskande dalar. Här är också husen/tomterna mer välskötta i jmf med både Kalifornien och Nevada. Vad det gäller mormonerna, ÄR Utah den delstaten som det bor flest mormoner i, i USA, enligt en kvinna som Thomas pratade med på ”Utah State Liquor Agency” när han var inne och handlade inhemskt vin. Enl. henne är det också en av orsakerna till att det är mer välskött här än i andra delar av landet, att mormonerna är ett ”flitigt och arbetssamt” folk. Man är här också mer restrektiv med alkohol, därför säljs alkohol inte i vanliga matvaruaffärer som i de andra delstaterna vi varit i. Fast efter OS i Salt Lake City, var man tvungen att rucka lite på restrektionerna. Brottsligheten är även låg här.

På vår väg mot vårt nästa mål, Grand Canyon, gör vi ett litet stopp vid Lake Powell, som uppstod när man byggde Glen Canyon Dam och då fördämde upp Colorado River. Hela 450 km av Coloradofloden dränktes och man fick då en knappt 200 meter djup sjö med en omkrets av 3200km!!! Lake Powell lär vara den näst största sjön i världen. I sjön kan man se toppen av det som en gång var stora bergspartier före sjön bildades.

Sedan började vi närma oss Grand Canyon som ligger i delstaten Arizona. Mycket av vår bilfärd idag var på bra landsvägar med måttligt med trafik, en riktig behaglig körning. Vad som förvånar en är att man ofta kör på höjder på mellan 1500-1900 meter, fast man inte är medveten om det då man har höga berg omkring sig. När vi närmade oss Grand Canyon var det som att köra på ett högland och då och då kunde man skymta raviner som brant stupade neråt. Vi har nu kommit till campingen och bor mitt inne i nationalparken, kanske 500-600 meter från ravinen. Ja, vi har något att se framemot de följande två dagarna, vi har redan fått en försmak…

Början på det vi kan se av Grand Canyon...

(Tommy, nu finns bilder från semesterns början!!! Titta tidigare inlägg.)

Idag åkte vi vidare mot Cannonville där vi ska stanna en natt. När vi lämnade campingen i morse åkte vi åter in i Zion NP för det var den närmsta vägen dit vi skulle sedan. Efter att vi kommit in i Zion NP började vi köra uppför, och en bra bit upp åkte vi igenom en tunnel som inte var tillräcklig stor/hög för oss Monstrar, så man var tvungen att stänga av trafiken från andra hållet. VIP eller! (fast monstrar fick betala 15 dollar för det) Väl upp en bit i bergen, var inte utsikten mindre vacker än nere i dalen. På vår väg genom Zion NP mötte vi massor av gamla veteranbilar, typ T- och A-Ford. Det var säkert minst tvåhundra bilar vi såg eller mötte på vår väg. Det var som en riktig cruising, precis som hemma i gamla Trollhättan.

I morse gjorde vi ordning matsäck och tog sedan shuttle-bus in i parken. Zion National Park är en ännu mer fantastisk nationalpark (om man får lov att jämföra) än Yosemite som vi tyckte var fantastisk. Zion NP anses som en av de vackraste nationalparkerna i västra USA och besöks varje år av två miljoner människor! Det är höga sandstensberg i färgsprakande färger, mycket röda nyanser. Landskapet med höga klippraviner med  bergssidor i många färger och en frodig grön botten där Virgin River rinner igenom är helt otrolig. Man åker igenom en dal och kan gå av bussarna vid olika ställen och göra lite avstickare. Vi åkte bl.a. längst bort i dalen och gick en vandring på några kilometer där vi hade klippravinerna på var sida om oss och Virgin River vid sidan om vandringsleden. Där vandringsleden tog slut fortsatte Virgin River och vi såg många som vadade vidare på den. Det gjorde vi med förståss. När vi såg att folk vandrade med vatten upp till midjan, vadade vi inte längre. Hade vi fortsatt 2-3 km i vattnet hade vi kommit till ett ställe där de jättehöga klipporna bara är ca 0,5-1 meter emellan. Det var vissa som gjorde det, hade vi vetat att man var tvungen att vada så långt hade vi varit mer förberedda och kunna gjort den turen också. Vattnet var skönt avsvalkande, kanske 18-20 grader skulle jag tro. När vi först kom till dalen var det varmt, ca 38 grader, men det blev lite mer mulet och svalare framåt dagen. Normalt brukar det vara varmare här än vad det är nu.Det är så svårt med temperaturer, avståd mm här, då de har helt andra mått än hemma. Där vi har Celsius har de Farenheith, längd har de inch, foot, yard och mile, vikter har de ounce och pound. När vi ska handla mat vet vi inte hur mycket t.ex. kött vi verkligen har handlat, likadant med bensin.

Nu slutar jag för idag, jag tror att maten kan vara klar. En god köttbit och självklart grönsakerna som är jättegoda här. Ett glas rött skulle inte heller vara så dumt, se vad kocken har att erbjuda...  Bilderna får jag ta i efterhand, Thomas måste lägga in de först i datorn.

Ok, brorsan här kommer mer bilder (se tidigare inlägg). Jag har precis gått "lägga in bilder i texten-kurs", men det tar så ofantlig tid, om det beror på datorn eller trådlösa nätverket vet jag inte. Idag lämnar vi iallafall Las Vegas. Var tvungna att ta ett dopp i poolen före vi gav oss av, för här är verkligen varmt, skulle tro nästan 40 grader. Vi skulle kunna åka vidare direkt till nästa ställe, men ville först åka till Hoover Dam, som ligger 45 min från LV. Där var det ännu varmare, vi pratade med några som sa att det var 43 grader, puh. Mycket vatten, hatt på huvudet och inte röra sig för fort, så går även detta bra. Enligt vår guide-bok är detta världens största uppdämda damm, men med tanke på vad som byggs i Kina kan man undra om den är uppdaterad. Kraftstationen är enorm och man kan åka med bil över den (fast först efter säkerhetskontroll). Det var intressant att ta turen hit, men vi stannade inte längre än nödvändigt, men tanke på värmen.

Det man ser överst på den nedersta bilden är ett brobygge som snart verkar vara klart. Efter besöket på Hoover Dam åkte vi vägen via LV innan vi åkte vidare till Zion National Park. Det var motorväg 2/3 av vägen och måttligt med trafik, så vi rullade på snabbt. Omgivningarna är karga, ökenliknande med mycket berg runt om. Helt plötsligt när vi kör känns som om vi är på väg rakt mot berget i 100 km/tim, men då uppenbarar det sig en klippskreva där vägen går igenom, väldigt härlig känsla att på motorväg snirkla sig genom bergen. Vi lämnar nu Nevada, åker en liten bit i Arizona innan vi kommer in i Utah där Zion ligger och där vi ska bo i två nätter. Väl framme på campingen tänder vi en brasa och grillar goda kycklingfiléer med tilltugg av mycket goda grönsaker och sallader.

Vem var det som kom på att bygga en stad mitt i detta ökenlandskap?! Varm och torr luft. För första gången har vi varit tvungna att ha på AC´n på natten (annars har vi faktiskt haft lite värme på). Staden är mycket större än vad vi hade trott. Det bor nästan en halv miljon människor i Las Vegas (1,5 miljon i stor-Las Vegas) och staden lever mestadels på turismen, som för tillfället har en svacka pga lågkonjukturen. 30 miljoner besökare har staden varje år.

När vi vaknade i morse såg vi att det var bergigt, och fanns en vacker konstgjord sjö. Vi gav oss av relativt tidigt eftersom vi hade en lång resa till Las Vegas. Dit kan man välja att åka mest på ”vanlig” väg som tex motorväg, man kan också åka genom Death Valley, vilket vi ville göra. Eftersom det är en av de varmaste platserna på jorden, finns restrektioner för att köra in, ffa från uthyrningsfirman för monstret. För de får man inte åka in under årets två varmaste månader, dvs juli-augusti, för då gäller inte försäkringen, men nu var vi fortfarande i juni och valde att göra det. Då vårt ena framhjul hade dåligt med luft dagen före, och vi hade pumpat det,, ville vi vara säkra på att det inte var någon pyspunkta, tog vi in på en däckfirma. En däckfirma bestående av ett hus/skjul och 3 gubbar som satt på var sin stol under soltak och pratade. Som taget ur en film. Det skulle INTE vara roligt att få punktering inne i Death Valley. Det var tur vi kollade upp det, för det visade sig att vi hade två skruvar i däcket. Egentligen får man inte laga punktering utan att först kontakta husvagnsfirman, men då vi inte fick tag på dem, lät vi ändå en av gubbarna göra det, och han kunde verkligen sin sak. Medan vi väntade hade vi en trevlig pratstund med de andra två som var väldigt pratsjuka. När vi skulle åka kom ett original till åkande i bil som skulle till dem. Han kom ut med rollator, syrgastub och syrgasslang till näsan. Ja, de fyller nog sin funktion de gamla gubbarna…

Idag ska vi ta oss ner till Lake Isabella. Fortfarande uppfyllda efter gårdagen inne i Yosemite NP, bestämmer vi oss för att på vägen söderut åka in i parken igen från den södra ingången. Där vet vi att man kan se de gigantiska sequoias-träden. De var verkligen enorma. Dessa träd växer på höjden i 800 år, därefter bara på bredden. Vi fyra försökte tillsammans nå kring en av träden, men nådde inte ens halvvägs runt, trots att vi sträckte ut våra händer så mycket vi bara kunde. Det är väldigt bergigt här och var på vår färd, och vårt lilla monster kämpar tappert både uppför och nerför backarna. Nerför gäller att motorbromsa så mycket som möjligt för att inte slita på bromsarna.

Efter att ha lämnat bergen bränner vi mil på motorvägen igen. Då dyker plötsligt skyltar upp som informerar om att 5 miles längre fram finns ”Outlet”. Något vi har förstått, är att är man i USA, kan man inte missa att besöka en ”Outlet”. Vi bestämde snabbt att där skulle vi stanna. Oj, vad här handlades, i alla fall till samtliga grabbar. Pojkarna köpte vi billiga kläder på GAP till, och Thomas köpte 3!! par skor. Frågan är hur resväskorna ska räcka till när vi ska hem…

Vi kom fram till Lake Isabella efter att det blivit mörkt, men förstod att även här var det bergigt och visste att det fanns en sjö, även om vi inte såg mycket av det ikväll.

Yosemite National Park: Ett paradis på jorden! Fantastiska höga berg, med klippor som stupar tvärt ner. En park med porlande bäckar, vattenfall, fantastisk skog (mest barrträd) med höga stora träd som får våra tallar hemma att verka mini. 

Vi har åkt runt i en liten del av parken som är enormt stor, gjort lite vandringar på några ställen och har bara myst. Här skulle man lätt kunna stanna en vecka, vilket vi förstod att många också gör. Men tyvärr måste vi vidare imorgon. Vad som skiljer här mot nationalparker i bl.a. Sverige är att här är så MYCKET folk. Vi förstod att det var extra mycket idag då det är lördag. Det var bl.a. svårt för oss att få en parkeringsplats på vissa ställen (vi kan ju inte parkera hur som helst med monstret, jag menar den lilla söta). Vill man ta en bild på det natursköna, så får man alltid ett gäng japaner eller amerikanare med, för de finns överallt.  En av våra vandringar gick vi över en kall bäck/fors, något som uppskattades av barnen, som var tvungna att ta det i repris även om benen höll på att domna bort av kylan.

Vad smidigt det är med husbil. Vill man ta med sig en fika, ordnar man det innan man går ut. Lunchen fixar man i husbilen (även om vi förberett mycket av den kvällen innan). Behöver man gå på toa och det är 10 meter kö till den offentliga toaletten, ja då går man i husbilen. Vi börjar nog gilla detta livet mer och mer.

Väl tillbaka på campingen vid sju-tiden, hann barnen med ett dopp i poolen före den stängdes kl 8. Där pratade de med en jämnårig kille och hans pappa som var från kusten i Californien. Det är så kul att de vågar prata engelska. Oskar har ju gjort det vid tidigare tillfällen, men nu vågar även Jakob. De tyckte att det var jätteroligt, och kom tillbaka och berättade om olika tips på sevärdheter de hade fått.

Nu börjar ögonen gå i kors, dags att lägga sig, även om kl bara är 10...

Midsommarafton!

Idag lämnade vi SF efter ett par härliga dagar. Vi kunde dock inte låta bli att åka in till stan först för att köra över Golden Gate-bron. Idag var det klart och fint och det var en mäktig känsla att köra över denna berömda bro. Vi stannade till på andra sidan och tog lite utsiktbilder innan vi körde tillbaka igen. Sen har vi mest kört på motorväg till vår nya destination. USA är helt tokigt vad det gäller bilkörande. Oavsett när man kör på dagen, är motorvägarna fulla med bilar. Dock flyter det i regel bra, fast det går fort och bilarna ligger otroligt nära. Chauffören i vår bil har stränga order om att hålla avstånd!! I SF "var det inte mer än 5 filer" i förhållande till 7 filer på vardera körriktning på motorvägarna i LA. (Jag är glad att jag hittills sluppit att köra, och jag tänker göra mitt bästa för att slippa också. Då diskar jag hellre...) 

Så kom vi då äntligen fram till Yosemite, där vi bor 6 mil utanför en nationalpark som tydligen ska vara helt fantastisk. Då det är midsommarafton idag, var vi tvungna att ha lite gott förståss. Så efter att vi grillat så åt vi sockerkaksbotten, vaniljglass, "burk-sprut-grädde" och stora härliga söta jordgubbar. Mums tyckte vi alla.

Vi bor på en härlig camping i skogen som sluttar ganska kraftigt. På alla campingarna vi bott på hittills finns el, vatten och avlopp vid varje plats! Lyxigt värre. Så man bara kör in monstret på platsen, kopplar in sig och så är det klart. Trådlöst internet har det också varit på de flesta campingarna. Vad det gäller vårt monster har jag börjat ändra uppfattning, det är ju egentligen bara en liten söt husbil på 9 meter. Iallafall om man jmf med många av de andra husbilarna - de är jättemonster! Det är som stora bussar de kör runt med, ibland med en separat bil som man monterar fast "huset" på. Vi har tom sett en jättehusbil som hade en vanlig personbil på släp!!! Och inte nog med det, när de väl är framme på campingarna, så liksom växer deras monster åt olika håll. De kör ut väggar från huset som gör att de får lite mer kvadratmeter inne. Så egentligen har vi det ganska trångt...

Idag gick vi upp tidigt för vi skulle vara i stan 8:30 då vi skulle med på en 3-timmars stadstur med buss. Innan vi åkte såg vi faktiskt skymt av en val ute i vattnet. Det är ju inget man gör var dag precis... SF är verkligen en härlig stad. Väldigt backigt, då stan är byggd på sju kullar. Det är häftigt med de branta vägarna inne i stan och "Cable Cars" (som en spårvagn men den dras fram av en wire i backen med 9 miles i timman) som går där. Man kan inte riktigt förstå att de orkar dra sig upp och vågar köra utför. Naturligtvis var vi vid brofästet på Golden Gate, men dimman låg tät över bron, och på håll kunde man bara se toppen av bron. Men vid kunde iallafall "känna" på bron och promenera ut på den en bit. Efter att stadsturen var över åt vi en snabb lunch på pir 39 (turistfälla) innan vi begav oss till pir 33 där vi skulle åka ut på en färja till Alcatraz. Fam Svensson från Sthlm hade bokat in sig på samma tur och vi hade en härlig em ute på ön. Fast det var kallt och blåsigt. Alcatraz var ett fängelse fram till 1963 för de farligaste förbrytarna. Det var då man bara pratade om straff inte vård. Det var verkligen vidriga förhållanden som fångarna hade där. Vi gick runt i fängelset med "egen" guide i form av hörlurar och typ MP3-spelare. Jätteinstressant. På bandet hördes även ljud som skulle föreställa vara från när Alcatraz användes som fängelse. Det var tom en fd fånge som var där ute och signerade en bok han skrivit.

Tillbaka på fastlandet gick vi förbi pir 39 igen för att se på sjölejon som låg på bryggor i solen och värmde sig. Enl. kusinen hade de kommit in mot centrum efter jordbävningen 1989 och sedan blivit kvar. De hade sina egna bryggor där de låg och trängdes. Det var säkert ett 70-tal sjölejon. Efter det gick vi mot det italienska distriktet för att äta mat. Vi passade också på att gå förbi där Gerth och Annette bodde för 14 år sedan. Vi åt gott (och dyyyrt) för att sedan, dagens höjdpunkt: Åka spårvagn!! Barnen ville förståss stå upp och hålla sig i. Lite pirrigt var det nog. Därefter skildes vi åt efter återigen en jättetrevlig dag tillsammans. Kusinfamiljen ska på måndag vidare till Peru. Oskar och Jakob ville inte åka "hem" utan att först varit i Chinatown en gång till. Det var verkligen ett ställe de gillade med alla de små affärerna med billiga saker. Så sent blev det, vi var inte hemma förrän 23:00.

En kortare tur till San Fransisco med Monstret. Checkade in på en camping en bit från city. Campingen var som en stor parkering intill vattnet, där monstrerna stod tätt ihop. Vad som var häftigt med campingen var att den låg precis intill ett stup vid havet. Vårt monster stod 4-5 meter från stupet. Hm, man hoppas att det inte blir något ras...

Vi tog tåget in till centrum, och wow vilken stad. LA var inte speciellt trevlig enligt vår mening, men vi bodde kanske inte i "rätt" område, men SF däremot är nog den finaste stodstad vi har varit i. Staden har verkligen ett centrum, samlat med affärer mm som ligger intill havet. Urtrevligt! Idag hade vi även bestämt träff 14:30 med Thomas kusin Gerth och hans familj Annette, Anton och Ida från Stockholm, som är på jorden runtresa i 8 månader (de har hittills varit ute i 6 månader). Det var så turligt att de skulle vara i SF under samma tid som oss. Eftersom Gerth och Annette tidigare har bott i SF, så kunde de guida oss runt lite i stan. Skönt att själv slippa gå med karta. Det blev lite shopping förståss. Det var även roligt att höra om deras resa, även om vi följt dem via deras resedagbok. Vi hade en urtrevlig em och kväll innan vi tog tåget "hem".

Klockan 6 i morse var vi alla vakna och pigga (fortfarande lite sverige-tid i kroppen). Då kylskåpet +skafferi var tomt (med undantag av 4 muffins och småkakor) och affären på campingen först öppnade kl 8:00, bestämdes det på familjerådet att vi skulle äta det som fanns och sedan åka iväg istället för att vänta till campingens lilla affär hade öppnat. Barnen tyckte det var häftigt med muffins till frukost, men erkände att det inte var som en "riktig" frukost. Därefter åkte vi och storhandlade innan vi körde kusten norrut på highway number 1. Det är inte för intet många tycker att detta är den vackraste vägen i USA. Med Stilla havet på ena sidan och branta bergssluttningar som vi stundvis skulle ta oss igenom, kommer vi aldrig att glömma denna tur. Helt fantastiska vyer. Barnen badade trots ganska kallt och blåsigt i luften och ännu kallare i havet, men det var vågorna som de ville åt. I havet och på stranden fanns jättemycket, ja, jag vet inte var det var, men jag tror det var en slags tång på runt 5 meter. Den var som ett tjockt rör med en "påse" i ena änden och som en koralliknade grej i andra änden. Jättefräcka var dem. (Oskar ffa var helt betagen i dessa och hade helst velat ta med sig en hem! Men då hade vi fått lägga den på Monster-taket.)

Vi stannade även till på ett ställe, där det på stranden låg mängder med stora elefantsälar. De låg där i sanden, skvätte sand på sig och bara njöt. Vissa småbråkade lite, annars var det mest lugnt. Jättehäftigt att se, så många på samma ställe. Det fanns även mängder av de ute i havet. Skulle tippa att det rörde sig om mellan 100-150 sälar.

Vi kom i hygglig tid till campingen (kl sex) och nu håller Thomas och Oskar på att göra upp eld så vi kan grilla. Gott kött med kokta grönsaker och sallad! Ja, ni hör att vi redan börja tröttna på fast food...

Vi överlevde kvällen o natten med tanke på allt liv det var! Vid 23-tiden på kvällen stod minst15 poliser på rad mitt i vägen så att bilar inte kunde komma fram + minst lika många polisbilar. Så efter det lugnade det ner sig. Men det är ju alltid mycket ljud i en storstad.

Då vi först kunde hämta husbilen kl 14 på em, checkade vi ut och tog en buss till en marknad 40 minuter bort. Det märktes att vi kommit till ett finare område. (Märktes tydligt att det var fler "vita" människor. Annars ser vi många svarta och mexikanare här i LA) Marknaden var jättemysig, och vi var så sugna på frukt, så vi köpte mycket god frukt och satt och myste med.

Då var det dags att hämta husbilen; Det var ett Monster på 9 meter!!! Efter att sett film om Monstret, fått genomgång av densamma, skrivit massa papper så bar det äntligen iväg efter 2 timmar. Vi hamnade mitt i rusningstrafiken och efter mer än en timma hade vi äntligen lämnat LA. Det var sedan en vacker tur med havet på ena sidan och bergen på andra. I mörkret kom vi sedan fram till campingen i Santa Margarita Lake, bäddade upp och la oss trötta efte en lång dag.

Klockan 6 i morse var vi alla vakna och pigga efter många härliga sovtimmar. (Fast vissa av oss hade vaknat kl 3 - säger inte vem) Gick ner och åt en god frukost. Kl 8:15 skulle vi bli hämtade av en pick-up-buss för en tur till Universal Studios. Men den dök inte upp, och efter en stund ringde Thomas bolaget och de kom överens om att att vi istället skulle ta en taxi. För att göra en lång historia kort: Orsaken att bussen inte kom berodde på att vi inte hade bekräftat turen enl de, men det hade vi.

Väl på Universal Studios hade vi en jätterolig dag alla 4. Var på mycket olika attraktioner såsom 3D-filmer, berg o dalbana, vattenåkabana, vattenshow, eldshow mm och allt gick i filmens tecken. Dagens höjdpunkt tyckte vi var "The Simpsons ride". Där satt man i vagnar 8 och 8. Hissades upp genom taket och kom in i en annan värld. Sen åkte vi på världens tur genom forsar, vattenfall, berg o dalbanor, genom väggar osv samtidigt som vagnen rörde sig, det blåste och kom dofter. Filmduken var hela rummet. Det kändes hur verkligt som helst.

Väl hemma kl 7 var vi både nöjda och trötta. Gick och åt på en restaurang/pub bredvid hotellet. Precis när vi kom dit, hade finalen för Nordamerika i basket avslutats och "Los Angeles Lakers" hade vunnit. Tror ni att det är liv här,det är rena rama gatloppet. Gatorna är fulla med bilar som tutar, människor som gapar och polisbilar som kör med sina sirener. Servitören på puben varnade oss för att gå ute, men vi kunde lugna honom med att vi bodde 20 meter bort. Det står vakter vid hotell och restauranger mm för att undvika att någon tränger sig in. Självklart ska ju Thomas ut och videofilma! (Helt oansvarligt för att vara tvåbarnsfar) Men jag  börjar vänja mig, då han brukar ta sina nattliga fotograferingsturer när vi är i storstäder. Nu är det läggdags, barnen sover sedan en timma, värre blir det med mig (Helena), får väl ta en av mammas insomningstabletter igen...

(2:a gången jag skriver detta, det förra försvann, men gör nu ett nytt försök. Förresten, kom Thomas precis.)

Efter en tidig morgon, bar det äntligen iväg - till USA! Förväntansfulla och glada för att äntligen ha fått sommarlov och semester åker vi hemifrån strax före kl 5. Först två timmar till London och sedan ytterligare 11 timmar till LA. Det var ju hela tiden dag för oss, så det kändes inte så naturligt att sova på planet, även om det försöktes. Oskar sov ngn timma i övrigt var det sämre med det (fast att Helena tagit en halv insomningstablett och efter 11/2 timma ytterligare en halv, men tyvärr mamma, det funkade inte).

Väl framme i LA tog vi taxi till hotellet och sedan flanerade vi i ett par timmar. Sedan somnade vi alla före 7!

Vi har ännu inte lämnat gamla Trollhättan och redan har flera hittat "hit"! Vad jag kommer ihåg har jag bara nämnt vår resedagboks namn för Sofia, men djungeltelegrafen går snabbt, ffa från Schweiz! Ja, vi packar och planerar för fullt. Hörs snart igen!

Nu är det mindre än en vecka kvar innan vi åker på vår efterlängtade resa till USA. Vi, är mamma Helena, pappa Thomas, Oskar 13 år och Jakob 11 år. Det mesta är fixat gällande biljetter, pass, internationellt körkort, försäkringar, växlat pengar, bokningar av boende mm mm mm. Vi kommer att börja och avsluta vår resa i Los Angeles med två hotellnätter var gång, däremellan kommer vi att åka runt i husbil. Vi kommer att, från Los Angeles, åka kusten upp mot San Fransisco och därefter in i landet. Vi kommer på vår väg besöka många nationalparker, däribland Grand Canyon. Vi kommer att vara på resandefot i 3,5 vecka.