Fosters i USA

Om ni missat eller inte hittar själv bröllopet har ni en direktlänk här:
https://webcasting.cashmanpro.com/lx/viewweddings.cfm

Datum 11/11

Äntligen hemma, men hur kallt var det inte här i Sverige. Fy bubblan! Vi har ju varit i öknen och blivit bortskämda med t-shirt och sandaler, så vi börjar längta tillbaka redan. Resan hem gick för de flesta av oss bättre än förväntat, sov och tittade på film gjorde resan ok, dock var det inte helt skoj att vänta på Heathrow eftersom dom inte sätter ut en gate förrän i sista minuten, så man spenderar väntetiden med att gå och titta på tavlan om gaten är utsatt ännu och sen får man springa dit för att sen stå och vänta i ytterligare en stund. Får man gaten på en gång kan man sitta där och slappa, mycket bättre.

Kul grej på resan från London och hem var att vi satt bakom Idol-vinnaren Agnes, hon var väldigt uppsminkad och uppsnoffsad, man kände sig väldigt grå bredvid speciellt eftersom vi redan gjort en 10 timmars resa. Första kändisen vi spottat på hela resan.  :-)

Och idag är det bara mörkt och blaskigt, var ju inget skoj. Har sovit länge och hoppas vi är i rätt tidszon illa kvickt, för på måndag ska många av oss tillbaka till verkligheten igen.

Ska försöka lägga upp lite bilder också, så titta in igen om ni vill se dom.

Människor vi mött
New York kan väl sammanfattas med störtcoolt. Synd att invånarna är så otrevliga där, man fick ett stort SUCK när man ville beställa mat på tex McDonalds och i klädaffärerna blev man snäst åt, enda stället med trevliga expediter var nästan bara Victorias Secret.

På landsbygden var människorna hur trevliga som helst, Kingman, Williams och Grand Canyon. Alltid trevligt bemött och ett leende.

I Las Vegas är dom proffstrevliga, enda otrevliga människa vi stötte på var på en pantbutik där vi tänkte oss kunna köpa en billig guldring till mig, men han ville knappt hjälpa till, så vi gick igen. Men när man gick in i en affär ropade alltid någon hello och frågade om man behövde hjälp med något och flera gånger fick man frågan om man hittade allt och om man behövde hjälp.

 Tack och hej för denna resa!

Sitter på en av världens minsta flygplatsterminaler, näst efter Skavsta förstås... Finns här bara 8 gater. Helskumt tycker jag och taxfreen är nästan skrattretande liten och var är Starbucks? Nåväl, vi har bara drygt en timme kvar innan vi ska boarda och börja flygresan hemåt. Sen är det bara 12,5 flygtid och 3,5 timmars väntan på Heathrow kvar innan vi är på svensk mark.

Eftersom jag själv tänkte klara av den mesta delen i sovande tillstånd så är det inte så jobbigt som det låter.  :-) Bävar mest för att möta den svenska kylan efter t-shirt väder i Las Vegas.

Efter bröllopet igår tog vi en segerrunda på hotellet och utanför. Blev stoppade ett par gånger för att dom ville fota oss, det var lite annorlunda. Förstås var dom mest intresserade av David som var snyggast i världen, men även jag fick vara med. Mycket stressande och fixande under dagen gjorde att vi var hyfsat trötta när vi väl var tillbaka på hotellet. För att fira det lite lagom åt vi på en restaurang med bordsservering.

Nu är iaf resan slut och det känns jättetråkigt fast samtidigt skönt att komma hem. Tänkte försöka att äntligen få upp lite bilder, har ju inte varit helt lätt detta med att få internet att fungera i detta landet.

Vi har bokat Luxor för idag och för att titta live går ni in på www.luxor.com och leta upp weddings och view live wedding. Man kommer att kunna se det under 30 dagar.

Vi har det Las Vegas tid 16.00, vilket gör 01.00 svensk tid om ni vill se det live.
 

Dom har de mest raka vägarna jag någonsin åkt på här, man åker mil efter mil efter mil och vägen är tokrak, med farthållare så känner man sig verkligen passiv och funderar på varför sitter jag ens bakom ratten, finns det inte en autopilot?
Death Valley var för övrigt en besvikelse, såg ut som en isig åker. Vi var ner till en uttorkad saltsjö, där saltet låg som ett knastrigt lager på toppen, så det såg ut som en skridskobana. Det coolaste var att detta låg ”meter under havet” istället för ”meter över havet”, som hade satt en skylt en bit upp på berget för att illustrera detta.
 

Vaknade upp i Las Vegas och vi började dagen med vår dyraste måltid hittills, frukost för $70 på hotellet. På dagen tog vi bilen och åkte mot Valley of Fire för att släppa av David i öknen och sen åka tillbaka och uträtta ärenden inför bröllopet, dock visade det sig att detta låg mer än en timme bort och att parken mer eller mindre stängde vid solnedgången så det skulle bli att sitta i mörkret och vänta och det är ju aldrig skoj, så vi stannade kvar och inväntade att han fick några foton. På vägen tillbaka införskaffade vi en kostym till David att ha på bröllopet, ojojoj säger jag bara.   

Det var hårt för David, vi stannade hela dagen och inväntade solnedgången så vi skulle få riktigt många bra foton. Dom flesta större utsiktspunkter hade en egen tillhörande giftshop, så jag och Amanda lyckades fördriva lite tid med shopping. Klockan 18.00 Arizona time lämnade vi det vackra landskapet och började resan tillbaka till Las Vegas, vi hade en bilresa på cirka 6 timmar framför oss och jag är totalt kär i vår hyrbil – automatväxlad med fartkontroll – en sån ska jag ha när jag blir stor. Bilfärden var lång men det gick bra tack vare dom små hjälpmedlen. Vi stannade och åt och lite, men annars körde vi rakt på. Jag är också evigt tacksam för att vi var så kloka att vi skaffade oss en GPS, utan den hade vi åkt runt ytterligare en timme för att hitta till Luxor. Inte för att Luxor inte syns från ganska långt håll, utan för att vi inte hade tagit den smarta vägen hit isåfall. Framme på Luxor så är vi tvungna att gå igenom hela kasinot med alla bling bling maskiner och allt stoj och stim för att komma till receptionen och checka in. Eftersom vi ville ha tre rum bredvid varandra så uppgraderade dom oss utan kostnad till East Tower. Lite finare rum, men inte inne i pyramiden. Det fick gå tyckte vi.  Dock är det samma problem här som i Grand Canyon, kan inte få internet på rummet, här är det iofs möjligt men måste lägga $100 i deposit per rum och natt plus en extra kostnad per laptop, tror det var $25 per dag och laptop och det blir mycket pengar. Så vi får använda ett business center för att surfa och där kostar det ”bara” $1 per minut. Så vi har inte läst någon mail eller nåt sen i söndags då vi lämnade hotellet i Grand Canyon, vi känner oss helt avskärmade från vår riktiga värld hemma i Sverige.
 

Arizona-time
När vi landade i Las Vegas häromdagen ställde vi våra klockor på Las Vegas tid (3 timmars tidsskillnad från New York) och väl framme i Kingman för att checka in på motellet har vi tydligen missat en timme. Den vänliga mannen som checkade in oss berättade att i Arizona hade dom ingen lust ändra sig två gånger om året så dom använde sig av sommartid året runt, det tyckte dom var enkelt.

Var är motorcyklarna?
I New York såg jag inte en enda motorcykel, David såg ett par dagen han var i Central Park. Men det slog mig hur det otäcka motorcykel ljuden saknades i den annars så ljudliga statsljudet. När vi sedan var i Grand Canyon såg vi en del tuffa bikers som åkte i jeans och tröja utan hjälm. Det kanske var där dom var.

Klockan 5 gick vi upp - för övrigt ungefär som en vanlig arbetsdag - för att ge oss av och jaga en soluppgång. Var svårt att få soluppgången över Grand Canyon, utan den gick upp bakom ryggen på oss.

Eftersom jag är lite höjdrädd är det lite bekymmersamt när folk står nära kanten med eller utan räcke, så jag håller mig lite i bakgrunden.

David och Tim har iaf spenderat dagen med att fota omgivningen. Flickorna plus Max har åkt runt området med buss och sett världens största...  tror det är en typ kronhjort. Den låg utanför ett hus och sov. Vi stannade även till i lilla lilla staden som består av en affär med lite mat, en bank, ett postkontor, en giftshop samt ett cafe som bara är öppet på sommartid. Lite intressanta inköp har vi lyckats göra iaf.

Kvällen och solnedgången spenderade vi vid Hopi point, det var fantastiskt rött och vacket. Tyvärr var resten av turisterna där också så det var hyfsat trångt.

Vi har ätit alla våra måltider på hotellets cafeteria och kanske hade högre standard varit att önska, men finns inte jättestort urval här ute i öknen.

Framme i Grand Canyon har vi upplevt vyer som vi aldrig sett förut, David är glad som ett barn på julafton. Amanda är mest nöjd över värmen. Efter New Yorks kalla lägenhet är vi alla väldigt nöjda över att gå i t-shirt utomhus och svettas. På vägen stannade vi för lunch i vad som måste vara världens gulligaste småstad – Willams. Supertrevliga människor som gärna hjälpte till med allt. Klart vi var tvungna att gynna denna småstad så vi shoppade lite. David och Tim köpte sig varsin cowboy hatt, dom är ursnygga båda två. Sena eftermiddagen spenderade vi vid Hermits Rest och beundrade utsikten. Tyvärr blev inte solnedgången vad vi hoppades på, men allt är fint här ändå.
Hotellet vi bor på nu har tyvärr inte internet på rummet utan man får sitta i cafeterian och surfa.

Dag 5 gick åt till resdag. Vi lämnade lägenheten och åkte till JFK. Resan till Las Vegas gick för min egen del smidig eftersom jag spenderade största delen med att sova. Flyget var fullt och vi lyckades inte få säten tillsammans utan blev utspridda. Jag lyckades byta till mig sätet bredvid Max så han inte behövde sitta ensam iaf.
När vi landade i Las Vegas hämtade vi ut en hyrbil, en automatväxlad minivan – Dodge Caravan. Sedan styrde vi kosan emot Kingman, där vi spenderade natten på ett riktigt motell.
 

New York var högljutt, trångt och livligt. Vi som gillade shopping och storstad tyckte det var toppen, de som inte gillade mycket folk och trångt om utrymme var mindre nöjda. Inga namn, men alla vet vilka som gillar vad. :-)

Det var urläckert att se alla skyskrapor och kända platser. Lägenheten var kall, trång, 4 trappor upp och lite lagom snuskig. Pissigt internet och iskalla duschar, jag fick ta mig en varmdusch först sista kvällen.
  

Dag 4 tog vi oss gemensamt till Central Park där vi skildes åt och pojkarna gick på Central Park Zoo och flickorna gick på shoppingtur och sedan åkte en tour i Sex and the Citys fotspår, vi fick se parker och caféer som tjejerna var på i tv-serien och det var en bra tur, fast vi saknade ett par viktiga ställen.
När vi kom tillbaka hem vände vi direkt och gick till Empire State Building (eller som dom coola människorna säger ESB). Fruktansvärt högt upp, tyvärr var vi uppe på kvällen och hade svårt att få foton över staden. Otroligt att man kan vara så högt upp och hissresan var läskig bara genom att tänka sig att man under fötterna hade fritt fall på hur många meter som helst.

Vi är tillbaka, och saknade hoppas jag.
Internet i New York var under all kritik, fungerade till och från på morgonen och dagen och först på kvällen när vi var för trötta för att vara aktiva på internet.

Dagen då Amanda glömde att lyssna slutade med att vi gick till Times Square och beundrade alla skyltar, det var coolt. Därefter fortsatte vi promenaden till Rockefeller Center och vi var inte säkra på vad vi skulle titta på för det fanns nästan inget att se. Skridskobanan var jätteliten och inte alls som vi föreställt oss. Men hann med ett par shoppingställen ändå på kvällen. MOMA store hade en del trevliga saker. Och på Times Square hittade vi en M & M affär – tre våningar stort.
 

Dag 3 vaknade vi tidigt och David och jag tog en lite promenad i närområdet klockan nio på morgonen, vi är nog inte helt inställda på rätt tidszon. Vi gjorde ett viktigt inköp – en GPS. Vi gick förbi studion där de spelar in Martha show och Tyra Banks show. Jag har försökt få biljetter dit, men ingen respons.  Resten av dagen spenderade vi på södra Manhattan, vi tog tunnelbanan till Ground Zero och det var nog en av de största besvikelserna hittills. Det enda vi såg var ett staket. Hade ingen lust att betala inträde för att få en bättre titt.
Fortsatte ner till Battery Park, det var fantastiskt vackert och vi gick längst vattnet ända bort till färjan som åker till Frihetsgudinnan. Vi fastnade i en ”street show” med ett gäng killar som var otroligt duktiga och underhållande. Vi var ut till en stora gröna damen (Frihetsgudinnan) och hon var verkligen stor, otroligt stor.
Så mycket mer blev det inte den dagen, men det räckte gott. Tror att David har fler skarpa iakttagelser att dela med sig av senare.
 

Dag 2. Skrivet 2/11 klockan ca 15:30

Staden är fortfarande lika stor men det känns som att den krymper för varje gång man tittar på byggnaderna. Självklart känner man sig fortfarande som en myra i jämförelse med staden men från att vara en myrbebis känner jag mig nu mer som en lite lätt överviktig myra som inte kan sluta leva på cola och skittles.

Lägenheten vi bor i är en klass för sig... just nu är det kallare inomhus än utomhus, för att få något som inte känns som minusgrader i duschen behöver man vänta minst tio minuter, om jag sover på en madrass eller en planka vet jag inte. Det känns mer som en planka tyvärr. Trapphuset är slum så det bara skriker om det! Mamma visar bilder sen!  Obeskrivligt. Fyra trappor upp och trappstegen är så höga så när vi väl anlänt till lägenheten flåser vi mer än en grupp hundar. Internet är något som fungerar var tionde försök så att föra en msnkonversation med någon är inte det lättaste. (publicera det här tar också sin lilla tid ska ni veta!) Men trots allt är staden underbar!

Klockan är nästan halv fyra här och vi har hunnit med några timmars shopping och en långpromenad än så länge. Ikväll väntar frihetsgudinnan och har vi tur kanske vi även får se solnedgången på båten dit (eller tillbaka).

Som mamma skrev om finns det inga mataffärer här men jag klarar mig superbra, jag är ju trots allt en överviktig myra så att leva på cola och skittles är inga problem. Det är också nästan det enda jag tål. (nästan!) Men jag klagar inte! Skittles finns ju trots allt inte i Sverige så man får passa på när man väl har chansen.

// amanda.

Update ca 16:14
Vi har fortfarande inte kommit iväg. Frihetsgudinnan verkar bli imorgon och istället väntar.. ja ni.. jag glömde lyssna så den som lever får se helt enkelt.

update ca 21:00
'ÄNTLIGEN internet.
Alldeles för trött för att skriva något  om vad som blev av.
Mamma styr upp det, jag vill bara sova!

1/11
Att vakna i New York var som att vakna var som helst (självklart).
Fönster som vetter emot en sunkig innergård och gråtungt väder gör att vi tror att vi är i England. Det var New York Marathon idag, men dom rörde sig inte i samma område som vi, det enda vi märkte var några löpare som vi mötte på gatan med ett sorts plastskynke omkring sig.
Vi rörde oss i närområdet, pojkarna tog en tur bland skyskraporna och flickorna tog en shoppingtur till bland annat Victorias Secret. Även David fick lite shopping gjord – fotoprylar.
Kvällen tyckte vi att vi skulle avnjuta i Brooklyn och titta ut över NY skyline. Vi tog tunnelbana dit och en taxi tillbaka. I New York är det numera förbjudet att använda stativ när man fotar. Ett problem att fota New York skyline är att det måste göras utan blixt och det blir väldigt väldigt lång slutartid. Vi tänkte att vi ställer upp stativet och tar ett snabbt kort iaf. Vårt första försök inom brottets bana – slutar med att det plötsligt kommer en polisbil åkandes på Brooklyn Promenade och vi drabbas av panik för att få ihop allt så smidigt som möjligt, så dom inte ser vad vi egentligen gör. Så vi är ett gäng misslyckade brottslingar som inte ens lyckas med detta, brottets bana förblev kort.

Sen detta med mat är ett helt eget kapitel. Vi har hyrt en lägenhet för att bland annat kunna laga mat själva. Så långt är det bra, men vi måste ju kunna köpa mat som man lagar. Det finns inte! Jag har frågat runt lite, jag pratade med en poliskvinna som stod utanför det närmaste vi kom en mataffär och hon skakade på huvudet och sa att det finns inget sånt här och hon precis som vi förstod inte vad dom boende får tag på sin mat någonstans. Så det blir take away och snabbmat iaf. Surt sa räven!
 

Äntligen framme i New York, via Heathrow, London. Klockan är nu halv sju på morgonen svensk tid - är trötta så vi nästan ser dubbelt.
Själva resan gick hyfsat smärtfritt med egen tv skärm på flyget och gott om utbud att titta på.

Köerna för att komma igenom passkontrollen var väl dryga 45 minuter. Väskorna fanns på banden när vi väl kom igenom, men sen började strulet - Jakten efter vår SUV vi hade beställt och som skulle ta oss till lägenheten. Den stod inte där utan vi fick hjälp av en trevlig man att ringa och jaga på dom. När bilen äntligen dök upp hade vi fått en biltjuv till chaufför, han höll inte en enda hastighetsbegränsning, hoppade över bilbältet, körde gärna i två filer samtidigt och var nära att krocka. Men fram kom vi snabbare än beräknat. :-) När vi kom fram till lägenheten fanns uthyraren inte på plats utan vi fick ta hjälp av närstående deli att få nyckeln och komma in i lägenheten. Till slut kom vi in och gick för att köpa något att äta - torr kyckling och coca cola stod på menyn.

Det är Halloween och överallt är det fest och människor är utklädda och fulla. Kul att se alla fantasifulla kostymer, dom tar det verkligen seriöst.

Nu är det iaf hög tid att sova några timmar för imorgon ska vi göra stan.

Sista kvällarna före avfärd. Tvätta, packa, städa och ordna sista detaljerna.

Skriver mest för att testa hur det fungerar.

/L