Andra åker till Thailand...

Tack för den här sommaren!

Paula & Henrik

Så avslutades vår resa med två veckors bilande i Sydafrika, Lesotho och Swaziland.

Vi mötte upp med vänner i Maputo, vilket var ett extra plus på sista delen av resan.

Här kommer de sista bilderna!

Garden route

Lustiga...

Uppe på Table Mountain i Kapstaden

The same

Segregationen syns från rymden

Vardagsmat i Krugerparken

Det är en IMPALA

Babianfamilj. Otrevliga djur.

Djur djur djur...

Attraktivt?

Det stod mellan att kapa benen eller huvudena

Vi såg säkert hundra av dem

Det enda rovdjuret vi såg

Det tog oss tre dygn att ta oss hit, men det var det vart! AAAAAhhhh vara bakar fick antligen valfortjant vila...

"Pristine beach"

Bara Paulas bak sa langt ogat kan na...

Det har med granspassager i Afrika alltsa... Tanzania-Malawi var en pars (som slutade med att vi overgav bussjaveln och drog darifran med taxi) men det har... Tog fan priset.

Det tog oss storre delen av dagen i lordags att ta oss ner fran Blantyre i Malawi till Mocambiquegransen. Nar vi till slut befann oss inom rackhall (bara 25 km till gransen) hade vi slut pa pengar och tiden borjade att rinna ut. Det visade sig till var bestortning att det enda tillgangliga transportmedlet som kunde ta oss till gransen var cykel- det vill saga sitta pa en pakethallare. Det var verkligen inte billigt heller men utan likvida medel i overflod hade vi knappast nagot val.

Efter nastan tva timmar var vi framme vid den malawiska gransposten. Nu passade det givetvis ocksa pa att borja osregna. Vi gjorde en snabb sprangmarsch genom ingenmansland (ganska tatbefolkat, men av vilka, juridisk satt?) i 5 km och forstod sedan att vi nog var i Mocambique. Vi letade runt ett tag och hittade ett gammal ruckel som mycket otippat visade sig vara "Border control". Har kontrollerades vara pass, varpa vi uppmarksammades pa att vi saknade visum till landet. Dessa skulle enligt uppgift utfardas vid gransen men... nej. (Dumma, dumma, Lonely Planet!!!) Det mycket konstiga som skedde sedan var att granspolisen sedan slappte in oss anda. Utan visum och utan stampel.

Vi befinner oss alltsa for forsta gangen illegalt i ett land. Det ar skoj.

Farden till narmaste by fran gransposteringen gick medelst... pakethallare.

45 km. Det tog nastan fyra timmar.

KLART DET GJORDE ONT VAD TROR DU! HUR TROR DU ATT DET KANDES REDAN EFTER DEN FORSTA HALVTIMMEN I MALAWI? HA?

Forsokte halla uppe humoret

Fler bilder fran Nkhata Bay

Vi taltade en halvmeter fran vattnet (ibland var det dock oroande mindre an sa...) for ynka 10kr per person

Paula gungar

Star Trek?

Ett par riktigt javla fula fiskar som tror de kan dyka

Det ar manen

Vi gick inte under jorden, bara under ytan ett tag, hehe..

Efter mycket pust och stank tog vi oss genom Tanzaniahelvetet som bara var dyrt och kasst till Malawisjon. Sjukt fint och vi tog en lugn vecka och passade pa att ta dykarcertifikat.

Sa har gor man om ens kompis far slut pa luft i tanken

Nu flyger vi till Dar es Salaam via Doha, slojan ska av sa fort vi satter oss pa flyget!

Det ska bli skont att vara lite mindre exostisk. Foljande scenario har till exempel spelat upp sig fler ganger om dagen:

-Where do you come from?"

-"We come from Sweden."

-"Sudan?"

Kram alla dar hemma!

Alvsborg-Herat?

Nu nar de flesta listat ut att vi gjorde en liten detour till Kurdistan i norra Irak, tankte vi lagga uppp lite bilder darifran. Vi atervande aven nyligen fran Herat i Afghanistan, som vi heller inte kunde lata bli att besoka. Efter tva underbara dagar i Herat ar vi nu alltsa tillbaka i Mashhad och tar i em flyget till Doha och vidare till Dar es Salaam.

Har kommer lite bilder:

Irak:

Kurdistan har flest flaggor per capita- men vem ar mongot pa bilden?

Traditionell kurdisk utstyrsel

Harlig gubbe som bjod oss pa te i Erbil

Mysgubbar

Henrik och var texichauffor som tog oss sakert till och fran Erbil. Vi kommunicerade ganska bra, trots att han inte kunde mycket engelska. Pa vag till Erbil ville vi forsakra oss att han inte skulle ta vagen genom Mosul- varpa han sager "No Mosul. Mosul Ali Baba."

Nar vi forsokte fa honom att forsta att vi pa vag tillbaka inte ville vara de enda passagerarna i bilen sa visste vi att han forstatt nar han konstaterade: "You, you and two fish"

Och slutligen nar han kart oss tillbaka till gransen sa drabbades var van av akut separationsangest och klagade "Heindrin (han hade hela resan fatt for sig att det var sa Paula heter) I LOVE you!! No bye-bye..!"

Ett par bilder som vi glomde att lagga upp...

Paskkycklingar?

"Look what they made me wear.."

I morse flog vi fran den mest oorganiserade flygplatsen i varlden och landade i Mashad, den flygplatsen i varlden dar man snabbast far sitt bagage.

Mashad ar en valdigt helig stad for alla mohammedaner, och staden kryllar av valdigt ivriga pilgrimer. Vi infiltrerade deras lager och konstaterade att ja, det var faktiskt nagot att hanga i julgranen. Bokstavligt talat med tanke pa att stallet var utsmyckat som Tivoli. Det allra skojjigaste fenomenet var ordningspolisen som bland annat hade till uppgift att se till sa att alla var propert kladda. Detta uppnaddes med gralla dammvippor som de var utrustade med i stallet for batonger.

En sak som vi dock reagerade negativt pa var en flicka pa flygplatsen som var kladd i chador (det heltackande svarta taltet som ar sa vanligt bland kvinnofolket i Iran). Hon var max tva-tre ar och det var sa absurt att hon hade pa sig den religiosa drakten, vars syfte ar att dolja kvinnokroppens form. Vem tanker pa en tvaarings kropp som en kvinnokropp?

Vara planer for kvallen ar att ga hem och koka te i var samovar som vi har i koket pa vart lagenhetshotell och planera Afrikadelen av var resa, som sa snart tar vid. (Vad skont det ska bli att lamna Mellanostern, trots allt!)

Hoppas att ni alla hemma har det bra, och att solen skiner!

Den har varmen tar pa oss bada, till och med pa Henrik, som ju som bekant klarar sig utmarkt utan vare sig somn, mat eller vatten. Sadant ar for veklingar. Sa ni kan ju tanka er hur varmt det maste vara! Paula mar under omstandigheterna prima, men sa tar hon ju flitigt sina vitaminpiller och omega-3-kapslar sa det ar inget konstigt.

Vi ar i Esfahan och haller ett ganska makligt tempo. Vi har varit i den sjalvkronta drottingen av alla moskeer och varldens nast storsta torg.

Paula blev arg nar vi tillsammans med en iransk student avnjot vattenpipa och te pa ett tehus med toppenlage och det kom fram att det nyligen inforts ett forbud for kvinnor att roka pipa, och att den forr fruktade religiosa polisen aterinforts for att bland annat uppratthalla sadana forbud. Vi traffade ocksa pa de mest oversminkade kvinnor vi nagonsin satt. De hade lika garna kunnat vara man under allt det dar spacklet. De hade samma dag blivit arresterade av religiosa polisen for sitt utseende, men sedan slappts ut for allman beskadan igen med sitt clownsmink.

I kvall tar vi nattbussen till Shiraz.

Kvallen var trevlig och vi sag stadens storsta sevardhet utanfor USA:s gamla ambassad.

Vi satt ocksa och puffade ett tag pa ett mysigt tehus som kandes genuint.

Efter att ha anlant till regionens formodligen fulaste huvudstad fattade vi snabbt beslutet att fly storstadens umbaranden och bege oss mot Irans hogsta berg, den i princip utslocknade vulkanen Damavand. Trots Henriks begavning i farsi tog det oss fem timmar och atskilliga bussbyten att tillryggalagga de 55 km till berget. Humoret var lagt nar vi blev avslappta nedanfor byn Reineh, men den sa usla formiddagen fick en ovantad vandning nar vi vid ett vattenstopp bjods in till en liberal och valbargads iransk familj med sitt sommarstalle i byn. Val inne fick vi av den farnsktalande varden den hogst ovantade fragan "Vin rouge?" -JA TACK! Det var hemmagjort och smakade under omstandigheterna alldeles utmarkt. Frun i huset underholl oss med en allt annat an blyg dans medan vi drack och at kakor. Iraniernas gastfrihet visade upp sig an en gang nar vi just lamnat det dekadenta sommarstallet, den har gangen plockades vi upp av ett gang testosteronstinna killar i en Peugeot 206 som korde oss till deras familjs paradisang. Vi blev aterigen godda med iransk mat och drack givetvis chay. Sista biten mot berget blev vi anyo upplockade av en familj och aterigen bjudna pa mat- farmage. Efter detta vagade vi inte folja vagen langre utan gav oss ut i vildmarken och hittade en perfekt plats for vart talt lagom till solnedgangen. Nar vi kurat ihop oss i vara sovsackar kunde vi hora vargarna yla.

Pa morgonen klattrade vi varsamt och forsiktigt ner fran det branta och farliga berget och delade taxi tillbaka till Bajs-Teheran med nagra bergsklattrande studenter.

I natt beger vi oss till Esfahan med tag.

Dagar utan dusch: 4 and going strong...

Den morka skepnaden i forgrunden ar Henrik- aterspeglar hans humor vid denna tidpunkt.

Tabriz var en trevlig stad som inte erbjod nagra sevardheter. Paula forsokte handla lite hejab-enliga klader for att undvika skandal genom att blotta en handled, men med tanke pa iraniernas paljett- och glitterfettisch var det lattare sagt an gjort. Till slut inhandlades en gravidskjorta som inte ens den mest bokstavstrogne ayatolla skulle kalla sexig. Henrik tyckte att den var lite dyyyr (35kr) och forsokte forgaves fa Paula att lova att anvanda den i skolan hemma i Sverige.

Efter att ha provat iransk husmanskost i form av dizi och hangt lite pa stans hetaste vattenpipekafe (dar de enda ljud som hordes var ett par kanariefaglars kvitter och ett halvdussin pipors bubblande) tog vi nattaget till Teheran.

Fruktfest i 1:a klass...

De sista dagarna i Turkiet var bara en massa dyra transporter som tog sjukt lang tid da busschaufforen hade en massa affarer som skulle ga i las och en massa kontakter som skulle knytas pa vagen... Lagg sedan till checkpoints, ibland sa ofta som varje kvart, som tog minst 5 minuter var- sarskilt nar de fick se vara superonstiga pass. Nej, Turkiet kan inte ga med i EU, det vet vi nu bestamt.

Den har usla bilden far representera de sista dagarna i Turkiet. Notera kossorna pa vagen som vi tyckte var lite kul och ville fota, men da skulle nagra skitiga barn halla pa och dra i och stora Henrik. De hoppade framfor kameran sa det var omojligt att ta ett kort. Javla ungar de fattar inte ett dugg. Paula fick losa problemet genom att orfila ledaren for ganget som nog hade cerebral pares.

I morse passerade vı gransen tıll Turkıet efter en dryg vecka ı Syrıen och Lıbanon.

Egentlıgen sa var vı framme vıd gransen redan ıgar kvall, men tıllats ınte passera da gransen hade stangt :(

Latt utlamnade blev vı ınbjudna pa kaffe och te tıll en syrısk famılj, som tog hand om oss, gav oss presenter, och sag tıll att vı hamnade pa ett basıc hotell.

Storebror ser dıg- Assad vakar over Syrıerna overallt.

Ruinerna i Palmyra

Jag stallde mıg dar sa att vı ogenerat skulle kunna fotografera ınrednıngen...

Marmorgolv, lila plaststolar, plastbommor och lysrörsbelysning. Och tunga guldgardıner!

Vı och famıljen

Inga bilder i dag, bara en kort notis om att vi nu har avslutat Syrien efter grundlig turism och aker tillbaka norrut till Turkiet.

Brandvaggen har i Syrien ar hard, befolkningen far inte ens tillgang till facebook- en mansklig rattighet!

Under dagen har vi gatt omkring i Beirut. OBS har finns inget att se!!!

Dar emot ar det nog en fantastisk partystad, det ska vi testa i kvall...

Sa fick Henrik antligen passera gransen till Libanon, LAND 50.

Notis till oroliga: givetvis hade vi noga forhort oss om sakerhetslaget, bland annat med tjansteman pa ambassaden i Damascus. Laget ar kolungt, so no worries.

Vi akte forst till Baalbek som forutom enastende ruiner aven ar Hezbollahs hogkvarter. Vi sag en massa gulgrona flaggor, men annars inga tecken pa oroligheter.

Ruinerna var imponerande, men det basta var precis efterat nar vi gick och funderade pa om vi skulle ta bussen vidare till Beirut. Det kom fram en man till oss och fragade var vi kom fran. Nar vi svarade Sverige blev han overfortjust och borjade prata med oss pa danska! Det visade sig att han bott i Danmark i 20 ar. Knappt hann vi reagera forran mannen som presenterade sig som Osama forran en annan arabisk man kom fram och Osama utbrast "O det har ar min norsk!". Han ville visa oss staden och vi tacka glatt ja.

Det blev rundvisning, utsokt glass och till sist akte vi upp en bit utanfor staden, drack ol och at vattenmelon. Killarna var stortskona och vi pratade en massa skit!

Venustemplet

Ephesus slang dig i vaggen!

Det har ar faktiskt varldens storsta pelare.

Emil slog folje med oss i Damascus och vi gick runt heeeeela daaaaagen och at sjukt god mat.

Souqen

Kul...

Vara special clothes for att fa besoka Umayyad-mosken, bara snappet mindre helig an Mekka

Pa vag mot Damscus akte vi for att besoka Syriens prime highlight, korsriddarnas slott Crac des Chevaliers. Knappt nargra turister (whyyyyyy!!!) och supercoolt. Latt det coolaste vi sett jamte Goreme.

 Look, no hands!

30 meter till marken...

Lordagen i Latakia var nog sinnesbilden av en perfekt resedag for Henrik. Ett superbilligt land, livligt pa gatorna, varme och bad. Och sa en air av kaos, harligt!

Vi klev av taget fran Aleppo som var tre timmar sent och kande snart stadens charmiga puls. Vi akte och badade och avslutade dagen efter att ha irrat runt en del med en superkvall pa ett av staden basta stallen, Zekrayat.

Vi slogs av hur otroligt vanliga alla var mot oss, vi mottes sallan av nagot annat an valvilja och generositet. halften av allt vi at i Latakia blev vi bjudna pa med repliken "Ni av vara broder och systrar, ni ar valkomna till Syrien!"

Toppenstad.

Henrik lyxar till det... Bara i Syrien!

I fredags korsade vi gransen till Syrien och under sagen var vi i den mest konservativa staden i Syrien, Aleppo. Vi kande oss bada noterade av alla, men det var faktiskt inte lika illa som Egypten... Paula kande sig naken trots langkjol, troja och sjal...

Staden hade inte sa mycket att erbjuda, och det var valdigt hett i solen. Efter att vi checkat in tog vi darfor ett snabbesok pa citadellet som var ganska coolt och fick en bra overblick over staden. Citadellet ligger pa en hojd mitt i centrum medan allt runtomkring ar platt.

Inomhussouken som var en av sevardheterna var i princip stangd (fredag) men vi forfarades anda av att nastan snubbla over blodiga farhuvuden i gangarna. Det stank gammalt far och varmen gjorde det hela till en ganska obehaglig upplevelse.

Vi tog en valbehovlig siesta och festade pa en prisvard honungsmelon. Pa kvallen spatserade vi runt i de kristna kvarteren och fangades upp av en syrier som pratade god engelska, franska och polska (!). Han hade tydligen jobbat i Polen nagra somrar pa attiotalet (barplockare??). Det var trevligt till en borjan, men sedan blev det hela lite konstigt nar vi aldrig blev av med honom. Han var visserligen trevlig hela tiden, men behandlade oss som dumma barn.

Vi avlutade med att kopa tagbiljetter till den mest liberala staden i Syrien i stallet. 

Absolut Aleppo?

Uppe i Citadellet

Ga, ga och ater ga skulle kunna sammanfatta var hogst effektiva dag i Goreme, den mest kanda staden i landskapet Capadoccia - kant fran TV. Eller film snarare - det var namligen har scenerna till en av Star Wars-filmerna spelades in. Landskapet ar som ni kan se pa bilderna aningen ojordiskt och paminner mer om ett manlandskap, vaxtligheten till trots.

Efter annu en unerbar natt pa buss borjade vi dagen med en 15 km strapats genom en dalgang. En hund slog oss sallskap i borjan och foljde sedan med oss hela vagen till nasta by. Darefter besokte vi det av Lonelu Planet prisade Open Air-museet, vilket for oss lagom freskintresserade visade sig vara en dyr besvikelse. Det hindrade dock oss inte att efter en vattenmelon till lunch ge oss ut pa en ny 15 km strapats genom fantastiskt landskap, denna gang dock utan hund.

Inatt beger vi oss till Atakya, for att imorgon korsa in i det forlovade landet Syrien.

So long...

Lite langre har haret blivit. Eller?

Vovva leker

Marschen forsatter

En by uthuggen ur lavastenen

Innanmatet av en kyrka i en grotta

Tintin och jattesvamparna

Snart tillbaka...

Hade vi vetat battre hade vi inte akt till Olympos. Det var extremt omstandligt att ta sig dit, och pa morgonen visade det sig att stranden inte alls var sa lattillganglig.

Pa plussidan sa var boendet valdigt mysigt och nar vi val kom fram till stranden sa var det ocksa helt underbart.

Mycket bilder pa Paula nu...

Vikingarna var foga imponerade av Hagia Sophia

Biblioteket i Ephesus

Jag gor grodan

Och ramlar

Kvall i Pamukkale

Vart hotell (lyx!!)

Henrik och kalkbassangerna

Oversiktsvy

Usch vad jobbigt det har varit. buss hela dagen, och det var inte alls tank sa! Vi trodde att bussresan skulle ga pa sex timmar, i stallet gick den pa nastan det dubbla.

Vi ska bo i en bungalow i natt efter att ha tittat pa Sverige-Grekland.

God natt!

Okej, familjen Rybacki undrar visst hur det kom sig att Henrik kande att han behovde raka av sig allt har som en buddistisk munk och sedan vara ute och steka aggbulan tills den blev alldeles rod. Nu ser han verkligen rolig ut och varenda gang han gar forbi en spegel sa hander foljande:

1) Han kanner inte igen sig sjalv

2) Han tittat igen med misstro och faller sedan alltid kommentaren

"... Men hur ser jag ut..."

Lugn, det vaxer ut. Det ser redan mycket langre ut an igar. Jag lovar.

Trots att vi betalat for att komma anda fram till Pamukkale fastnade vi tillsammans med tre andra blaogda turister, som alla valt att lita pa bussbolaget, 20 kilometer utanfor staden. Humorsankare.

Men men! Vi later oss inte nedslas sa latt och val har har vi hittat ett supermysigt, superprisvart litet hotell med gangavstand till kalkgrejerna vi ska se i morgon bitti. Tidigt. Vi tankte se dem i kvall men det askar sa vi simmade runt lite i hotellets pool i stallet. 

Turkarna sover visst inte pa sina nattbussfarder har vi erfarit. Men vi kom fram hyfsat pigga fran Istanbul till Selcuk for att sedan ga sista biten till Ephesus. Det var mycket turistigt, men val vart ett besok. Vi var ocksa ett par timmar pa stranden, dar jag applicerade solskydd det forsta jag gjorde medan Henrik valde att experimentera. Nu ser han ganska kul ut, folk skrattar at honom bakom hans rygg.

Efter ett prisvart mal fortsatte vi mot Pamukkale med buss.

Nagonting har hant. Jag dricker kaffe, det ar sa gott har i Turkiet!

Hej alla! Nu drar vi om några timmar, Riga blir första anhalt, sedan Istanbul på lördag.

Vi hör av oss så snaaaaaart vi bara kan, lovar!

Ha det så bra tills vi hörs igen! Massa kramar

Paula&Henrik

Resan hit var rena klyschan! Strålande sol, klarblå himmer, översvallande grönska, loja får, lamm, gräs, idisslande kor och en och annan röd ladugård. Och givetvis så var tåget försenat!

Väl här gick jag och tog mina sista vaccinationer, så nu är det safe att åka.

Med mindre än tre dagar kvar i världens mest lättlevda land hetsar jag i mig allt gott jag kan hitta, bara det är färskt! Jag har gett mig tusan på att jag ska rulla i väg på vår resa, och till målvikten är det bara två kilo kvar! Heja!

Vad gäller själva resan och så vidare har det väl inte hänt så mycket.       Vi håller på att fixa visum fortfarande, och jag undrar hur många       trosor/t-shirts/behåar som det egentligen är nödvändigt att ta med... Och behöver jag verkligen smink? ...Deo? Henrik älskar mig ändå, eller?

Medan jag sörplar i mig portvin är Henrik kvar i Stockholm och kör hårt inför sista tentan, skål och lycka till älskling!

Mindre än två veckor till avfärd, men med två tentor och två viseringar kvar att fixa känns det som evigheter borta. Planeringen fortsätter i ärkefiendens före detta högborg.

12 dagar till avfärd