Ina i Indien

19/2 Slut p� semestern

Sun, 19 Feb 2012 17:51:21 +0100

Klockan är nu 22.00 och vi är tillbaka på hotellet efter en god mddag och promenad på byn. Vi lyckades göra av med några rupies till och de som finns kvar ska räcka till taxiresan till flygplatsen och förhoppningsvis också en frukost där. För säkerhets skull har vi även ringt taxikillen för att få bekräftat att han finns på plats och plockar upp oss vid 02.00 i natt. Allt verkar flyta på.

Det känns rätt overkligt att över fem veckor nu har passerat och att jag snart är på väg hem igen. Samtidigt ska det bli skönt att komma hem och in i vanliga rutiner igen. Flytta in i nya lägenheten, komma igång på jobbet igen och att börja träna. Hade förväntat mig att jag skulle tappa i vikt här men har nog snarare lagt på mig lite.

Tack Indien för den här gången och vi kanske ses igen.

// I n a

18/2 Semester

Sat, 18 Feb 2012 18:11:38 +0100

Solen steker och vågorna rullar sövande in mot land. Plötsligt bryts de vanliga ljuden på stranden av skrik och rop. Yrvaket sätter jag mig upp i solstolen och tittar lite förvirrat runt omkring. På strandpromenaden ovanför står en kvinna och ropar och pekar mot havet. Jag vänder blicken utåt och får se en kaskad av vatten och några sekunder efter ser jag den stora stjärtfenan avteckna sig mot den blå himlen. Kort därefter slår den med full kraft ner i havet igen.

Under ett par minuter får vi möjligheten att följa valen när den kommer upp till ytan och andas för att sedan igen gå ner och visa upp den stora stjärtfenan. Det är gott om småfisk i bukten som lockar till sig delfiner och delfinerna i sin tur lockar till sig valarna. Det var mäktigt att se och jag lyckades få till en hyfsad bild.

Imorgon blir sista dagen i Kerela sedan är det hemresa. Ikväll gick vi bort till taxibilarna och bokade in en taxi som ska ta oss till flygplatsen. Vi behöver åka kl 02.00 natten till måndag. Hoppas verkligen att taxin står där när vi kommer. Inga bilar kan ta sig ända fram till hotellen utan vi har ungefär fem minuters promenad och jag håller tummarna för att strömmen funkar då.

// I n a

17/2 Semester

Fri, 17 Feb 2012 18:02:42 +0100

Tack för alla uppmuntrande kommentarer om att jag ska njuta. Jag gör det verkligen. Om det var kallt och jag ständigt kände mig småfrusen i Delhi är det motsatsen här. Jag transpererar utan att göra någonting.

Idag började det dock krypa i kroppen av allt stilla sittande i solstolen så vi tog en promenad bort till nästa vik. Det är fantastiskt vackert här i Kerela och fortfarande rätt genuint även om det börjar bli mer och mer turister. Det är främst britter, tyskar, skandinavier och många ryssar. Ryssar överallt.

Ikväll hade vi bokad bord på en takrestaurang för att äta grillade jätteräkor. På samma ställe hade ett stort sällskap ryssar fest. 20 stycken som firade en födelsedag och de hade hyrt in ett par indiska kvinnliga dansare. Gratis uppträdande till maten är inte helt fel.

Vi tar en dag i taget men har lagt ner ambitionen om att göra någon utflykt då värmen tar för mycket på krafterna på dagen. Ta dagen som den kommer känns helt rätt.

// I n a

16/2 Semester

Thu, 16 Feb 2012 13:06:39 +0100

Gårdagkvällen blev en ny upplevelse då vi blev serverade middag i mörker. Som ni har förstått går strömmen rätt ofta och här i Kerela än oftare. Men vad gjorde väl det. i köken har de gasolspisar och levande ljus kom fram i mängder. Den grillade fisken med citronris smakade bra trots att det var lite skumt.

Tänk att det är så jobbigt att inte göra någonting. Idag har vi inte gjort många knop utan det blev ytterligare en dag på stranden men vi tog oss faktiskt en promenad över hela stranden. Det är glest med turister. Inga packade kanarieöarstränder här och killarna som hyr ut solstolarna har superkoll på grejerna när vi är i badet eller vandrar iväg.

Till lunchen frossade vi oss åter på var sin frukttallrik. Tallriken är full med banan, ananas, papaya, mango och idag fick vi även smaka på färsk jackfruit. Jackfruit har vi tidigare bara smakat tillagad med masala. Frukten är väldigt köttig och när den är tillagad känns konsistensen nästan som kyckling och den kallas då för "Indien chicken". Färsk påminde den lite om mango men var något trådigare.

Ikväll är vi inställda på att äta de jätteräkor som fiskarna fångar utanför bukten.

// I n a

(Lunchleverans)

15/2 Semester

Wed, 15 Feb 2012 13:06:32 +0100

En riktig slödag på stranden där vi har legat som två kraschlandade sälar i var sin solstol under ett parasoll. Vi behövde inte ens flytta oss för att få lunch. Utefter hela strandpromenaden sitter det kvinnor som säljer frukt och de har sina inmutade områden av stranden. Så lagom när det började kurra i magen så kom det en kvinna till oss med ett stort fat fruktsallad.

Dagen har varit lite mulen men det har nog bara varit bra med tanke på vårt, i alla fall mitt, bleka nordiska skinn. Gittis blir brun som en pepparkaka bara av att man säger ordet sol. Trots att det har varit lite mulet och trots att det blåser på en del är det sagolikt varmt och skönt. Vattnet är säkert en 28 gader och jag fick mig en volt i en våg som genererade ett skrubbsår på knät :-)

Under eftermiddagen fick vi sällskap vid våra solstolar. Det finns gott om herrelösa hundar i Indien och flera håller till på stranden. De är rätt så harmlösa och gör inte mycket väsen av sig. Den hund som vi fick sällskap av grävde helt lugnt en grop under Gittis solstol och la sig till ro där så länge vi var kvar.

Ikväll blir det toligtvis igen en middag med fisk. Efter gårdagens middag har vi bara fått mersmak. Det finns flera fisksorter att välja på och även skaldjur. Restauranger finns det hur många som helst och imorse vid frukosten såg vi hur fiskarna var ute och hovade in sina nät från stranden.

// I n a

(Efter en dag i solen)

14/2 Semester

Tue, 14 Feb 2012 14:00:45 +0100

05.30 lämnade vi vårt Bed & Breakfast hotell i Delhi och begav oss med taxi till flygplatsen. Flyget tog oss sedan vidare till Trivandrum via Mumbai. Nu var vi spända må ni tro. Sol, semester och lyxhotell stod på menyn.

När vi klev av planet i Trivandrum mötes vi av 32 grader och sol. Dunvästen lyckades jag med visst våld trycka ner i handbagaget. Vårt bagage kom inom 15 minuter och med raska steg klev vi ut från terminalen och spejade efter en chaufför med vårt namn på sin skylt. Såg ingen. Vi väntade i 10 minuter och slog sedan en signal till hotellet som skulle ha fixat med hämtningen. Ingen hämtning var bokad så istället tog vi en prepaid taxi.

Väl framme i Kerela visade det sig att taxin inte kunde köra ända fram till hotellet så vi fick dra våra väskor i ca fem minuter. Givetvis hade vi en skock indier efter oss som gärna ville hjälpa till och bära men efter fyra veckor i detta land har vi blivit rätt snikna på att ge en peng hit eller dit.

Väl framme vid hotellet möttes vi av nästa överraskning. Det fanns ingen bokning! Men allt löste sig. Vi har nu ett rum som är helt okey och imorgon har vi blivit lovade ett med havsutsikt. Hotellets läge är fantastiskt. Det ligger precis nere vid Arabiska havet i en bukt där det finns mängder av restauranger, affärer och gatuförsäljare.

Imorgon blir det stranden och nu är det dags för middag. Vi är båda inställda på fisk vilket vi inte har ätit sedan vi lämnade Sverige.

// I n a

13/2 BSFPC Hejd�!

Mon, 13 Feb 2012 13:54:59 +0100

Bye bye mam, nice to see you! Diddi, when will you come back? We will miss you!

Idag har vi varit runt och sagt hejdå till alla våra indiska vänner och det känns lite sorgset samtidigt som det är lagom i tid att åka vidare. Vi har varit här i fyra veckor och fått träffa och lära känna så många nya människor. Det är stora skillnader i kulturer som du säkert har förstått av mina tidigare inlägg och ändå inte. Vi är alla människor som i grunden har samma behov av uppmärksamhet och bekräftelse.

Till skolan kom vi lagom till lunch och killarna såg till att vi inte gick hungriga därifrån. Det blev utdelning av många kramar och klappar. Vi fick även feedback från Vino och Niharika vad de har sett för förändring hos killarna sedan vi kom. Precis som vi har upplevt det har alla killarna klivit fram och vågar nu ta mer plats. De är i grunden osäkra på grund av sin bakgrund och anser sig inte värda något, för det är så de har blivit behandlade på gatan. Att stärka killarnas självförtroende är något de jobbar med på skolan och förtroendet har fått sig en extra skjuts av att vi, två västerlänningar, har gett dem extra uppmärksamhet. Vino poängterade skrattande även att han inte en enda gång har fått påpeka att de måste städa i köket. Killarna har gjort det utan tillsägelse och själva sagt att "Diddi are coming so it must be clean".

Efter vårt avsked begav sig några av killarna iväg till Fatipuri, ett annat shelter, för att vara med i i en "health quiz".

Vi begav oss till kontoret för nästa hejdå-stop.

På kontoret fick vi oss en pratstund med både Zaved och Rita (Director of Butterflies). Rita är en dam med mycket integritet och respekt. Antingen har vi gjort ett bra intryck eller så var hon på extremt bra humör för vi blev inbjudna på hennes kontor, erbjudna thé och satt i över en kvart och diskuterade Butterflies framtidsvisioner med skolan. Rita vill öppna en större skola och angränsande till den en mindre restaurang och en utökad cateringverksamhet. Vi sköt på med förslaget att hon då skulle fundera på att förlägga de nya lokalerna i angränsning till områden med kontor. Precis som i Sverige försöker företag i Indien ha ett CSR-tänk och ta ett samhällsansvar. Skulle skolan finnas nära dem så tror vi att de har bra förutsättningar att sälja in sig hos dem. Rita nickade instämmande till vår idé och vi kom överens om att ta diskussionen vidare över mail.

Många avsked blev det och många önskningar om en härlig semester i Kerela. Och som alltid en uppsjö med tips om vad vi kan göra där. De kan inte riktigt förstå att vi även kan tänka oss att bara ligga på stranden en eller ett par dagar:-)

// I n a

(Tillsammans med Zaved)

Helg Bes�k hos Niharika

Sun, 12 Feb 2012 16:29:53 +0100

En enorm skruvmejsel, en hammare, en fickkniv och diverse andra tillhyggen. Tillsammans med fyra indier vad mer kan behövas för att öppna en flaska italiensk shiraz ...

Söndag och värmen har äntligen kommit till Delhi. Vi började med en långpromenad i en park och blev sedan upplockade av Niharika och hennes man i deras bil. Vi åkte 45 minuter sydväst om Delhi till ett område som hette Gurgaon. Här bor Niharikas svärföräldrar i ett enormt hus som de flyttade in i för ett par år sedan. Niharikas svärmor har arbetat som jurist och hennes svärfar arbetar fortfarande som ingenjör på Bectel.

Huset låg i ett område med ett antal liknande hus där de mer välbärgade indierna bor och precis som vanligt så låg den vanliga lilla byn angränsande intill. Huset var tre våningar högt med en mur omkring och terasser på varje våning. Alla golven var i marmor och jag tror att jag räknade till åtminstone 7- 8 badrum och lika många sovrum. Ett kök på varje våningsplan.

Niharikas svärföräldrar var väldigt gästvänliga och vi bjöds på både thé och lunch. I vanliga fall brukar de laga två rätter till lunch men nu bullade de upp med en hel buffé. Alla rätterna var vegetariska och jättegoda. Indierna är väldigt öppna och pratsamma och de är inte rädda att fråga om diverse olika saker. Niharikas svärmor har nu höga ambitioner om att jag ska hitta ett jobb till hennes son (Niharikas man) i Sverige då han så gärna vill jobba utomlands. Vi får väl se hur det blir med det.

Vi hade en trevlig eftermiddag och satt mycket ute i solen och pratade. När vi närmade oss fem-tiden så frågade Niharika om det nu passade med vin eller om vi hellre ville ha thé. Vi hade tidigar under veckan pratat om vin och att det inte är så vanligt att man dricker vin eller alkohol över huvudtaget i Indien. Niharika har även berättat att hon och hennes man gör det ibland och att det skulle vara trevligt om vi ville dela en flaska.

Min gissning är att de inte har druckit vin så många gånger. De hade tagit med sig en flaska hemifrån som de hade fått i present och vi skulle nu öppna den tillsammans. Jag fick äran att öppna flaskan och bad om en korkskruv. Niharikas man sprang glatt iväg för att hämta en och kom tillbaka med den längsta skruvmejseln jag någonsin hade sett. Därefter utbröt ett hysteriskt fnitter. Det fanns ingen korkskruv i huset och jag tror inte att det någonsin har funnits någon. Diverse försök gjordes med att få upp korken och det visade sig att senaste gången som de hade druckit vin hade de lyckats trycka ner korken i flaskan.

Det hela slutade med att Niharikas man och en pojke som hjälper till i huset tog bilen och åkte iväg till en affär för att handla en korkskruv. De kom tillbaka utan men med en ny flaska rött vin. Denna gång ett inhemsk vin, Sula, med skruvkork.

Vinet var inte så tokigt och när vi hade delat flaskan med Niharika och hennes svärfar var det dags att bege oss hemåt.

Det blev en härlig dag med många skratt och nya vänner. Vi lovade att nästa gång vi kommer till Indien och Delhi ska vi bo hos dem. De har ju utrymme.

// I n a

(Med Niharika hos hennes svärföräldrar)

Helg

Sat, 11 Feb 2012 14:06:19 +0100

Sista lördagen i Delhi och solen sken när vi klev upp på morgonen. Vi bestämde oss för att ta metron en bit nordöst om Delhi och besöka Indiens största hinduism tempel, Akshardham.

Resan tog oss ungefär 45 minuter och när vi klev ut från metron såg vi templet på långt håll i soldiset.

Det här blev det enda kortet på templet då vi fick lämna ifrån oss allt utom pengar och pass vid entrén. T o m väskan fick vi lämna in. Om du bestämmer dig för att åka till Indien och Delhi är det här templet något jag varmt kan rekommendera. Byggnaden består inte bara av själva templet utan är ett helt komplex med flera byggnader, vattenduschar, fontäner och en Lotusträdgård. Komplexet blev klart 1968 och är inte gammalt men otroligt vackert med fina ornament och figurer.

Efter att ha vandrat omkring på området i över 2 timmar och fått en uppsjö av andligspis åkte vi tillbaka in mot stan och hoppade av vid I.N.A (min station) där marknaden, Dilli Haat, ligger. Det blev inga inköp men det är en trevlig marknad att gå runt på med mycket färger och krimskrams.

Vi avslutade dagens utflykt med att äta på en av våra favoritrestauranger i Hauz Kaus Villiage. En sydindisk restaruang med vegetarisk mat och specialister på pannkakor av alla de slag. Samtliga med mycket kryddor, masala.

// I n a

(Det är min jättepannkaka i förgrunden. I mitten finns en potatisröra)

10/2 BSFPC Dansparty

Fri, 10 Feb 2012 13:53:29 +0100

När dagens leverans var klar i köket satte killarna igång med att göra snacks, puri. Ett slags små friterade bollar som man fyller med en bit kokt potatis och sedan doppar i en masalasoppa. Under tiden hade vi vår intervju med Hasim vilken jag kommer skriva ner i ett eget dagboksinlägg.

Snacksen fick vi sedan smaka ute på terassen och i vanligt ordning fick jag och Gittis våra snacks först och när vi var nöjda blev det killarnas tur. Efter lunchen blev det - Party time!!!

Discokulan glittrade ikapp med musikens dunkande toner och alla var på festhumör. Killarna hade dagen till ära städat upp i sheltret och vi släpade med oss högtalarna från kontoret på skolan. Till högtalarna kopplades sedan den ena mobiltelefonen efter den andra. Alla ville att just deras favoritmusik skulle spelas. Dansgolvet, vilket är det golv som killarna i normala fall sover på, blev fullt och de uppskattade att även jag och Gittis visade våra talanger på golvet. Någon discokula hade vi givetvis inte utan vi fick nöja oss med den kalla belysningen från de två lysrör som finns i sheltret men vad gjorde väl det. Vi hade vansinnigt kul och det blev många skratt.

Innan vi drog igång dansen delade vi ut de kläder som vi hade bestämt att lämna kvar. Det var jeans, t-shirtar, långärmade tröjor och mitt fleeceunderställ. Killarna tog glatt emot kläderna. Min rosa "munkis", som jag mer eller mindre har bott i under mina veckor här, hade jag reserverat till Bheem. För någon vecka sedan satt han och jag och pratade om vilka som var våra favoritfärger och Bheem berättade att hans favoriter var gult, rött och rosa. Flera av killarna var och rykte i munktröjan och Bheem blev överlycklig när han fick den. Det värmde.

Den tid, tre veckor, som vi har tillbringat med killarna har gjort att vi har kommit varandra nära och de är som vilka vanliga tonåringar som helst. Det som skiljer är att de har helt andra förutsättningar. De uppskattade verkligen våra kläder och det blev än mer påtagligt då det blev en argumentation över vilka som skulle få kassarna som vi hade burit kläderna i och vi ska inte prata om kakburken. Vi hade inhandlat en plåtburk med danska smördegskakor med choklad i, typ Maryland cookies. När kakorna var slut var det flera som ville ha burken för att lägga sina egna småsaker i. Vi löste dock problemet med förslaget att burken kunde vara bra att ha i köket för t ex lagerblad eller någon annan ingrediens. Burken blev skolans.

Som ni förstår hade vi vårt party på eftermiddagen och vi avslutade runt fyra. Killarna skulle då tillbaka till skolan och laga mat till kvällsleveransen till Butterlies övriga shelters.

Gittis och jag gick nöjda hemåt och kunde konstatera att även stegräknaren hade tagit sig ett glädjeskutt.

// I n a

9/2 BSFPC

Thu, 09 Feb 2012 14:27:29 +0100

När Yasin var 9 år rymde han hemifrån. Han hoppade på ett tåg och efter ca 24 timmar var han framme i Delhi. Här har han sedan levt på gatan till det att han kom i kontakt med Butterflies. Yasin kom till skolan för ca ett år sedan.

Yasin är en skärpt kille som gör bra ifrån sig i alla ämnen. Han är den som är ansvarig för "decoration" vilket innebär uppläggning av skivade morötter och en typ av rättika på ett serveringsfat. Det är den sallad som följer med varje cateringleverans. Jag har kunnat visa honom några små garneringsknep.

Michael Jackson och Justin Bieber är Yasin's absoluta favoriter och han älskar musik och dans. Moonwalken sitter som en smäck. Han är en kille som ständigt är i rörelse och gör hela tiden "moves" oavsett om han pluggar eller jobbar. Idag hade jag med mig min ipod och vi lyssnade på svensk musik. Precis som jag gissade gick han igång på Roxette, Alcazar och Måns Zelmerlöf. "Cara, cara mia, cara, cara mia...". Jag har i min tur fått lära mig en indisk hitlåt som jag hoppas kunna hitta på youtube. En typisk sån där jobbig låt som sätter sig på hjärnan :-).

Vi hade en intervju inplanerad med en annan kille, Hasim, idag men han behövde åka tidigare till sitt jobb så vi har skjutit på den till imorgon.

Eftermiddagen spenderade vi på kontoret där vi hade en avstämning med Zaved om våra förslag på utvecklingsområden för skolan samt feedback på den broschyr de ville att vi skulle se över. Kontoret ligger i Green Park vilket vårt favoritfik, Costas, också gör så vi avslutade arbetsdagen med en cappuccino.

Imorgon är vår sista hela arbetsdag på skolan och det känns faktiskt lite sorgset men vi har vårt dansparty i killarnas shelter att se framemot:-)

// I n a

(Yasin 18 år)

8/2 BSFPC

Wed, 08 Feb 2012 14:19:58 +0100

Idag var vi tillbaka till skolan igen och så även Vino, föreståndaren. Det var flera dagar sedan vi träffade honom och vi har förstått att han har en hel del administration att utföra. Både vad gäller rapporter som ekonomi. Administrationen av ekonomin på skolan är inte den mest effektivaste. Vino behöver ha ca 4-5 attester för varje kvitto när han konterar dem och de lägger ohyggligt mycket tid på att leta efter papper och böcker. Ni som jobbar på PwC förstår varför Gittis får gåshud och bara måste gå ut på terassen och djupandas:-).

De dagar som Vino har varit på kontoret har han även hunnit med ett par möten med övriga i ledningen och de måste ha kommit på att vi inte ska vara kvar så länge till. Helt plötsligt har vi fått en hel lista med uppgifter att utföra under våra tre sista dagar. Vi ska se över en presentationsbroschyr om Butterflies och komma med förslag på förändringar och lägga in nya foton. Vi ska skriva en meny över de maträtter cateringen lagar för att de ska kunna visa sina kunder och vi ska skriva en rapport över vår tid hos Butterflies (tror vi leverar den via mail när vi kommit hem). Utöver det ska vi hinna med två redan inbokade intervjuer med Hasim och Neeraj. Gissar att det inte blir så mycket lektioner på terassen får vår del resten av den här veckan. Men det känns bra att kunna hjälpa till.

Vid lunchtid fick vi (skolan) besöka av två kvinnor från ett företag i New York. De var i Indien bl a för att besöka de organisationer de ger bidrag till och de var verkligen två New Yorkers som gled in och på bred amerikanska tyckte att alla var "sooo cute and that they really looove India". Killarna himlade med ögonen men ställde snällt upp när de skulle fotograferas. De försvann sedan lika snabbt som de kom och lugnet infann sig igen.

Eftermiddagen ägnade vi oss åt att prata om Facebook. Det är något som verkligen intresserar killarna och vi pratade mycket om vad de ska tänka på, vilka bilder de lägger upp och vad de skriver men också om att de är noga med att inte lämna ut sitt lösenord till någon. Facebook är nytt för dem och de lägger hellre pengarna på att ha internet i sina mobiler än på t ex kläder.

På vägen hem stannade vi i en porslinsaffär och köpte två nya plastskärbrädor, en kockkniv och två mindre knivar. Knivarna var från IKEA. Vi tänkte att det får bli vår present till skolan och ni skulle förstå varför om ni såg de skärbrädor som de har idag.

// I n a

(Niharika tog med sin laptop idag så att killarna kunde komma ut på nätet och Fb)

Bes�k Pratham

Tue, 07 Feb 2012 13:53:15 +0100

Pratham Delhi Education Initiative - "Every child in school...& learning well"

Organisationen startade upp i Mumbai 1994 och når idag ut till 425.000 barn i över 30 städer. Pratham Delhi har funnits sedan 1999 och här arbetar man med barn i åldrarna 3-14 år. Under de senaste tre åren har Pratham främst engagerat sig i tre projekt på gräsrotsnivå.

Samarbete med den kommunala skolan genom att lära barn läsning och upprätthålla intresset för studier genom att dela ut sagoböcker.
Lokalt baserade lärocenter med kompletterande undervisning och läxhjälp före eller efter den komunala skoldagen.
Lokalt baserade förskoleprogram för barn mellan 3-5 år för att förbereda dem inför skolstarten.

Idag fick vi möjligheten att besöka ett lokalt baserat lärocenter och en förskola. Vi tog metron till den norra delen av Delhi och mötes upp på stationen av Pallabi som arbetar sedan fyra månader som resurskordinator hos Pratham. En ung tjej som nyligen har blivit klar med sina studier.

Pallabi tog oss till en förskola ute i ett slumområde och helt plötslig var det som vi befann oss i filmens värld. Det var så nära "Slum dog millionaire" vi bara kunde komma. Smala gränder med små hus, sophögar och järnvägen som gick precis bredvid. På vår väg gick vi över minst 8 järnvägsspår och runt omkring lekte barn samtidigt som tågen tutade på avstånd, pust.

Väl framme vid förskolan, som låg utanför en moské, var verksamheten redan igång. Barnen var uppdelade i två grupper, en med de yngre och en med de något äldre. Inget barn var över 5 år. När vi kom reste sig barnen upp och hälsade med ett glatt "Good morning!" Precis som vid andra lärocenter vi tidigare har besökt sitter barnen på mattor utomhus och deras sandaler står prydligt uppradade utefter den ena mattkanten.

Efter besöket vid förskolan begav vi oss in i än trängre gränder och helt plötsligt blev stanken olidlig. Pallabi bad om ursäkt flera gånger men vad kunde hon rå för att en soptransport hade vält och låg nu och rök mitt på den trånga gatan. Det var bara att dra upp sjalen över näsan och försöka andas genom munnen.

När vi hade snirklat oss genom trånga gränder i ca 10 minuter var vi framme vid lärocentret. Vi gick in genom en smaldörr och uppför en än smalare trappa. Väl uppe kom vi in i en mindre korridor som det låg flera små rum utefter. Vardera på ca 5-6 kvadrat. I varje rum satt det ca 10-12 barn på golvet och en lärare höll utbildning. Återigen reste sig barnen och hälsade när vi tittade in. De ämnen som Pratham fokuserar på är engelska, matte och miljövetenskap (kommunikation, miljö och idrott).

Vår upplevelserika dag avslutades med ett besök på Prathams kontor där vi fick träffa deras Vd och vi fick mer information samt möjlighet att ställa frågor.

När vi senare klev upp ur metron vid vår station, Green Park, hade det börjat regna.

// I n a

(Undervisning vid en förskola i slummen. I bakgrunden barnens hem)

6/2 BSFPC

Mon, 06 Feb 2012 15:00:56 +0100

Sista veckan på skolan och det känns faktiskt lite trist.

När vi kom var det återigen full fart i köket. Chefskocken, Baghwan, är ledig i två dagar då han har sin bror på besök. Istället var det en av de mer erfarna killarna som höll ställningen i köket, Neeraj. På morgonen hade skolan fått in en stor beställning från ett av de företag de leverar till. Företaget skulle ha ett större event under dagen och behövde catera mat. Framförhållning? Nej, varför då? Det löser sig ju alltid.

Det blev en vanlig dag i skolan. Efter att allt var klart i köket satte vi oss och pluggade tillsammans. Jag försökte bl a lära Babu fingerställningen när han skrev på datan. Han hade dock rätt svårt för att vara tillräckligt mjuk i fingrarna. Det var svårt för honom att sätta fingrarna på rätt plats och han nästa skruvade dem ur led samtidigt. När fingrarna väl var på plats och han tittade upp på skärmen kunde han konstatera att hade fått ner ett antal bokstäver på skärmen. Det blev mycket skratt.

I fredags kom det två nya killar till skolan och jag fick möjlighet att prata med en av dem, Sarchin. För att vara ny tyckte jag att han var duktig på engelska. Han berättade för mig att han egentligen inte var ny utan att han hade gått på skolan tidigare. Under tiden han gick på skolan hade han fått kontakt med sina föräldrar och valt att flyttat tillbaka till sin hemby. Dessvärre var det något som inte funkade hemma (han ville inte berätta vad) utan han rymde hemifrån igen och kom tillbaka till Delhi och skolan. Det är en vanlig berättelse för flera av killarna och precis som alla andra verkar Sachin vara en gullig kille. En anna kille som har fått kontakt med sin pappa (mamman finns inte längre) får inte komma hem för att pappans nya fru inte tycker om honom.

Efter skolan gick vi till en marknad med en affär där de säljer en hel del västerländska produkter. På fredag ska vi ha party i killarnas shelter och vi tänkte bjuda på något som vi brukar äta i godisväg. En större påse m&m visade sig kostade 700 rupies vilket är nästan 100 sek så det fick bli en burk med danska småkakor istället. Vi får se om vi hittar något mer eller så gör vi kanske chokladbollar.

Imorgon ska vi besöka Pratham, en annan hjälporganisation som PwC också ger bidrag till och som det även finns möjlighet att åka som volontär till.

// I n a

(Alla hälsar!)

Helg Shopping

Sun, 05 Feb 2012 17:05:49 +0100

Har nu varit i Indien i tre veckor och det känns fortfarande så overkligt att jag är här och att jag har fått den otroliga möjligheten att få uppleva detta land av kontraster. Denna mångfald av upplevelser slår emot mig varje dag oavsett vad vi gör.

Idag har vi ägnat större delen av vår tid i ett av de gigantiska shoppingcentrena. Efter mycket "fönstershopping" har tankarna och besluten landat i vad jag vill köpa med mig hem. Kontrasten att gå i dessa exklusiva köpcentrum med västerländsk musik, minst 7 bidräden i varje butik samt säkerhetskontroll varje gång du går in i ett nytt köpcenter förändras drastiskt när vi bestämmer oss för att "snåla in" på taxipengen och gå till tunnelbanan. Från shoppingcentrat till tunnelbanan tar det ca 10 minuter att gå. På vägen passerade vi säkert 3 stycken "sopstationer". En sopstation innebär ett större betongrum med en eller ett par containers som ligger utefter en större väg. Här slängs alla de slag av sopor och här arbetar människor med sopsortering och bor vägg i vägg. Lukten är ohygglig.

Utefter vägen och speciellt i närheten av shoppingcentrena finns också de mest fattiga människorna som har gett upp allt vad gäller att försöka få jobb och istället livnär sig på att tigga av turister. Oftast kvinnor med spädbarn på armen. Kontstrasten mellan gatan och livet inne i shoppingcentrena är så långt ifrån varandra som man bara kan komma och det är svårt att ta in att den faktisk finns där. Samtidigt är det bara att acceptera och det är inget jag kan göra något åt.

Vi sparade inte mycket pengar på att gå istället för att ta en autorickshaw, det kanske rörde sig om 20-30 rupies vilket högt räknat är 5 kronor men vi gillar att gå. Gittis har med sig sin stegräknare och vi har bestämt oss för att komma över minst 10.000 steg varje dag. Genom att gå får vi också möjligheten att se mer av det riktiga Delhi och att komma närmare människorna som bor här.

Vi avslutade denna härliga söndag med att promenera ner till Hauz Kaus Village, den stadsdel som ligger närmast där vi bor (tror vi), för en middag på Yeti, en Himalyansk restaurang. På vägen möte vi Leo, en kille som också jobbar hos Butterflies. Världen är bra liten.

// I n a

(Första glaset vin på tre veckor och det var sött:-))

Helg

Sat, 04 Feb 2012 16:49:46 +0100

Sight-seeing
Shopping
Lunch
Föreläsning om diabetes
High Tea mingel
Hemfärd i ambulance :-)

Har du svårt att komma på vad du ska göra en lördag i Delhi är ovanstående förslag på några aktiviteter. Vi hann med samtliga idag och då började vi ändå med både sovmorgon och långfrukost.

Humayun’s Tomb stod först på listan och är lite av ett måste att se om du är i Delhi. Palatset är byggt av en föregångare till den ”kung” som senare byggde Taj Mahal även om det långt ifrån är lika majestätiskt. Palatset är omgivet av flera trädgårdar, fontäner och vattendrag. Det måste vara otroligt vackert när allt blommar men fördelen med att vara här lite utanför säsong är att det är betydligt mindre med folk.

Från Palatset tog vi sedan en autorickshaw till en marknad en kvarts resa därifrån. Här vandrade vi omkring i dryga timmen och gjorde flera fina inköp. När vi nu börjar lära oss en hel del om indisk matlagning är det kul att handla hem både kryddor och thé. Medan vi handlade väntade vår autorickshawförare på oss utanför och tog oss sedan till en inhemsk restaurang. I veckorna äter vi främst vegetariskt och på helgerna blir det att vi gärna väljer något med kyckling. Mätta och belåtna hoppade vi in i rickshawn igen för att bege oss till India Internationell Center.

Diabetes är ett stort problem i Indien. Landet toppar listan över alla länder i världen och problemet bara växer. Som mycket annat handlar det i grunden om okunskap kring kost, hälsa och motion. Det är få indier som känner till om deras far- eller morföräldrar har haft diabetes eller någon annan ärftlig sjukdom. I Indien går man bara till läkaren/tandläkaren om man har ont. I princip aldrig i förebyggande syfte.

Rita Panicker’s (Director of Butterflies) make Gerry gick bort för ett år sedan just på grund av sin diabetes. Gerry var den som startade Butterlies för över 20 år sedan. Idag hade hon anordnat med ett seminarium om diabetes till minne av sin make och för att sprida kunskapen om sjukdomen. Alla medarbetare på Butterflies var inbjudna och en mängd andra gäster. Det hölls föreläsningar mellan kl 15.00-17.30 och på scenen fanns det många kända indiska doktorer och professorer.

Det var återigen en upplevelse att få vara med om och det är naturligtvis inte som att vara med på ett seminarium i Sverige. Folk kom och gick, mobiltelefoner ringde och självklart så gick strömmen och hela salen blev svart. Det händer rätt ofta. Oavsett det så var det bra föreläsningar och vi kan konstatera att vi ligger långt fram i Sverige vad gäller diabetes och hur vi kan förebygga sjukdomen men visst brottas vi med liknande problem. Skräpmat, för mycket data/TV tittande och för lite tid utomhus i solen.

Efter föreläsningarna bjöds det på sandwiches, snacks och thé i trädgården. Det kändes rätt coolt att kunna mingla runt bland gästerna då vi nu har träffat flera av dem. Många kom även fram till oss och pratade. Vi fick bl a träffa Niharikas svärföräldrar som vi ska hem till på middag nästa helg.

Och det är nu vi kommer in på sista punkten, vår hemfärd. Givetvis var Butterflies ambulance på plats och med den även föraren. Även han var inbjuden till seminariet. Vi liftade helt enkelt med honom hem och vi var inte ensamma. Det var fler som hakade på. Totalt var vi 13 stycken som trängde in oss i bilen tillsammans med några stolar som skulle tillbaka till kontoret.

// I n a

3/2 BSFPC

Fri, 03 Feb 2012 17:44:25 +0100

Har jag berättat om mitt rum på Jaybee's? Det Bed & Breakfast hotell vi bor på ... tror jag har lagt upp en bild tidigare.

Det är ett trevligt rum med babyblå väggar, två sängar och mörka möbler. Badrum med handfat, toa och "dusch". Duschen innebär en kran med varmt och kallt vatten och en stor hink samt en mindre att ösa med. Försöker låtsas att jag är på Yasuragi :-).

Det jag saknar är ett fönster så att jag kan se ut och få in lite dagsljus Jag har ett fönster men det jag ser är bara en "holk". Jag har döpt den till det. Det är ett mindre utrymme som är utomhus, se framför dig en micromini utegård med tak över. I holken händer det massor med saker. Ibland sitter där en man på huk och harklar sig högljut, det finns ett vattenutkast där de spolar vatten tidigt på morgonen och katterna använder holken till något helt annat. Alltid händer det något.

Vi sitter därför i Gittis rum på morgonen när vi äter frukost. Hon har ett fönster. Sedan sitter vi i mitt rum, antingen innan eller efter middagen, och intar vår dagliga dos whisky. Vi är helt övertygade om att det är den som har gjort att vi inte har fått någon Delhi Belly än. Peppar, peppar ...

Idag när vi såg ut genom Gittis fönster såg det mulet ut så den rosa munkjackan åkte på igen. När vi sedan kom ut och gick till skolan märkte vi att det inte var kallt utan snarare rätt varmt. Promenaden till skolan tar ca 20 minuter och vi är nu igenkända av flera när vi går vägen fram. Idag var det många som både vinkade och nickade glatt. De mindre barnen springer oftast efter oss och ropar hi/hello och bye, bye :-)

På skolan hade chefskocken, Bhagwan, en praktisk utbildning med killarna och oss. Han gick igenom hur man gör kinesiska nudlar med vegetariska köttbullar. Baghwan vill gärna briljera framför mig och Gittis när han demonstrerar för killarna och vi har alla väldigt roligt åt det. Killarna himlar med ögonen och småler tillsammans med oss. Men vi låter honom hållas.

Efter genomgången och avslutad lunch var det dags för engelska och att öva välkomst- och hälsningsfraser. Niharika hade skickat en av killarna att köpa nya högtalare till datorn då de gamla var trasiga. Vi trängde sedan ihop oss, ca 15 st, på det lilla kontoret där datorn finns för en genomgång av ett interaktivt program. Killarna fick sedan öva genom rollspel. Det blev mycket skratt och efter en och en halv timme började alla flippa ur då luften hade tagit slut. Vissa av killarna har svårt för ord i pluralis som t ex teachers. De får inte till det sista s'et. Vilket blir vansinningt kul efter att ha försökt sådär en 10 gånger.

Imorgon lördag ska vi besöka Humayun’s Tomb och en marknad, Kahn Market. På eftermiddagen är vi bjudna av Butterflies på en föreläsning med efterföljande thébjudning. Tror jag får ta på mig något annat än min rosa munkjacka då.

// I n a

(Idag ville killarna ta kort på oss. Även deras egna mobiltelefoner kom fram)

2/2 BSFPC

Thu, 02 Feb 2012 14:00:08 +0100

Ännu en härlig dag i Delhi!

Vi började dagen som vanligt på skolan med matlagning och undervisning. Efter lunch begav vi oss sedan iväg för att besöka ett av de större shelterna, Fhatipoori, som ligger i närheten av den stora tågstationen i Delhi. Vi tog tunnelbanan tillsammans med Niharika (en av lärarna), Bheem (vår ständiga följeslagare) och två andra volontärer (studerande från Norra Indien).

När vi kom upp ur tunnelbanan vid Chandi Chowk var vi tillbaka till den misär vi upplevde i början av vår vistelse i Delhi. Runt centralstationen samlas många uteliggare och det är så trångt med folk, cykelrickshaws, autorickshaws, bilar och kärror av olika de slag. Bheem kryssade fram mellan dessa och vi följde efter. Mamma, du skulle få hicka om du hade sett mig korsa den trafiken :-).

Överallt låg det uteliggare. Inte som i Sverige, att de sitter snällt vid en husväg, utan precis överallt. På en bänk vid busshållplatsen, bredvid busshållplatsen, mitt på trottoaren eller mitt på en refug. Det tog oss ungefär 10 minuter att nå sheltret och utefter hela vägen omgavs vi av en "doft" av urin.

När vi väl kom in till sheltret gick det att börja andas igen och här mötes vi av en annan värld. Glada barn som kom "hem" från skolan och fick sin lunch. Maten kommer från kockskolan. Det här sheltret är mycket större än det som våra killar bor i och totalt bor här 65 barn i åldern 8 till 16 år. Sheltret är väldigt välorganiserat och drivs av en mycket bestämd man.

Efter att barnen hade ätit klart och diskat undan sina tallrikar la de ut stora filtar på golvet som de satte sig på. Till oss plockade de fram stolar och vi satt kungligt på rad framför dem. Vi fick presentera oss, "Mera nam Ina he", och barnen presenterade sig. Många kände igen oss från idrottsdagen. Efter pratstunden blev det dansuppvisning. Deras danslärare, Ajay, hade kommit för att ha en lektion. Ajay har precis som många andra en bakgrund som gatubarn. Han har bott på just det här sheltret under 9 år. Butterflies jobbar mycket med förebilder och de är viktiga för att barnen på shelterna ska se att de har möjligheter trots allt. Alternativet, ja det finns ju utanför dörren.

När vi kom tillbaka hem till våra lugna kvarter slank Gittis och jag in på vårt favorit café, Costa Coffee, och tog oss en välförtjänt cappuccino. Värt att nämna är att cafét bara har dövstumma anställda.

// I n a

(Jag tillsammans med två andra volontärer som kommer från norra Indien, på gränsen till Burma)

1/2 BSFPC

Wed, 01 Feb 2012 14:15:52 +0100

Varje morgon när vi har gått till skolan har det varit kyligt och en aning dimma i luften. Idag när vi klev ut genom dörren från vårt hotell kunde vi konstatera att det var varmare och en mer torrare luft som möte oss. Himlen var något klarare även om den troligen aldrig blir så blå som i Sverige.

På skolan var tempot ett helt annat än vad det var igår. Lunchen till night-sheltrena var på gång och det var endast ett fåtal övriga leveranser som skulle iväg. Som vanligt kom en av killarna med vårt förmiddagsthé som idag var gingerthé. De brukar alternera mellan ginger och lemon men jag föredrar ginger.

Då det inte var så mycket i köket idag hamnade vi snabbt ute på terassen och Gittis och jag tog platserna i solen :-). Killarna kom igång med sina studier och vi hjälpte som vanligt till. Däremellan diskuterade vi gårdagens idrottsdag och skrattade över det vi hade varit med om.

Det blev en lugn dag vilket jag tror att vi alla behövde. För mig och Gittis har det hänt så mycket under den tid som vi har varit här och vi behövde nog ett andrum. Istället blev det mycket samtal med killarna och med Niharika. Jag och Niharika gick bl a igen det utvecklingsprogram vi började diskutera förra veckan. Hon har nu haft ett samtal med en av killarna och ville bolla vissa fundering med mig.

Under lunchen kom vi in på mer kulturella skillnader mellan Sverige och Indien. Vi pratade bl a om föräldraledighet, möjlighet att flytta ihop innan giftemål och när man förväntas skaffa barn. Det blev intressanta diskussioner. Niharika kommer från en modern familj och hon gillar det svenska sättet att se på de här frågorna. Hennes man är öppen för mer jämställdhet men förstår inte vissa delar. Då hon är äldst i en syskonskara av fyra förväntas hon vara den som först skaffar barn. Diskussionerna utmynnade i att vi på söndag är inbjudna till Niharika och hennes familj på middag. Det ska bli spännande.

När vi gick för dagen passade vi på att besöka det shelter som killarna bor i och som ligger ca 20 meter ifrån skolan. Sheltret är ett rum på markplan på ca 20-30 kvadrat. Där finns några plaststolar, ett bord och en tv. I sheltret har de sina personlig ägodelar. De har var sitt skåp där de kan låsa in sina pengar och värdesaker. Idag hade en av killarna, Asim blivit av med sin plånbok och de hade imorse varit turbulent då de misstänkte att en av de nya pojkarna ha tagit den. Asim hade 500 rupies (75:-) i plånboken men det han var mest arg över var att han även hade blivit av med några nedskrivna recept. Tillbaka till sheltret ...

Rummet är ett betongrum, tänk dig ett garage, med galler för de få fönstren som finns och som dessutom sitter högt upp utan glas. Det finns en separat toalett och ett tvättrum. Här vågade jag inte gå in. Totalt bor det 18 killar i sheltret tillsammans med chefskocken. När det är dags att gå och lägga sig rullar de ut sina bäddar på betonggolvet.

Hur som hade vi en trevlig husvisning och vi kläckte tillsammans den briljanta idéen om att vi ska ha ett dansparty någon kväll nästa vecka. Kamlesh ska vara duktig på Bollywood dans och det ser jag fram emot :-).

// I n a

(Dagens lunch)

31/1 Sports Day

Tue, 31 Jan 2012 14:50:37 +0100

Idag var det idrottsdag för alla Butterflies barn. En gång i månaden anordnas en idrottsdag och det är en omtyckt aktivitet hos barnen. Syftet med dagen är att få barnen att interagera med varandra och att ha kul.

Det kom barn från alla 12 contact points, health post, de mobila utbildningsplatserna och givetvis också från kockskolan. Totalt var det ca 200 barn som samlades i en stor park i närheten av India Gate. Barnen kom i grupper tillsammans med sina respektive lärare.

För våra killar på kockskolan innebär idrottsdagen att de ordnar med frukost och lunch till alla barnen. Jag och Gittis var med i köket på morgonen och sedan åkte vi med frukostleveransen till India Gate. En av killarna från skolan var med och ansvarade för utdelningen av frukosten. Barnen fick en vegetarisk pirog, en banan och vatten.

Till lunch serverades en risrätt med raita, en yogurthsås, och en "sweets". Det är vanligt med efterrätt i Indien och de är verkligen sööta. Dagens "sweets" var en kokosblandning med russin.

Under dagen var det en mängd olika aktiviteter och barnen var uppdelade utifrån ålder. Det var fotboll för både killar och tjejer, det spelades kricket och för de yngre barnen var det en mängd olika lekar. Dagen avslutades med dragkamper och prisutdelning där jag och Gittis fick äran att dela ut pris.

En härligt dag att få uppleva med alla barn och alla skratt. Det var även kul att få träffa alla igen som vi träffade under vår första introduktionsvecka, både lärare och barn. Vi blev riktigt imponerad av en tjej, 12 år, som kom ihåg att vi kom från Sverige, det gröna landet på kartan, att både Gittis och jag har söner och att två av dem har flickvänner.

Det som värmde extra i hjärtat var att de killar från kockskolan som var med under dagen tog hand om oss hela tiden. De såg till att vi fick lunch, de hämtade vatten åt oss och de ville att vi skulle sitta med dem när vi åt. Sedan presenterade de oss för sina fotbollskompisar och de såg till att vi kom hem ordentligt.

Vilken härlig dag!

// I n a

(Lunchutdelning)