Ingrids volontärarbete i Sikar

Hemma igen. Det är verkligen en kulturkrock. Vilket rent och välordnat land vi bor i. Jag har ännu inte riktigt landat och befinner mig någonstans mellan Indien och Sverige. Vistelsen i Rahjastan var en fantastisk upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig. Att försöka förbättra livet för alla dessa barn genom att ge dem skolgång och bättre hälsa är något som alla kan bidra med. Mina upplevelser har givit mig förändrade livsvärderingar och synsätt. Jag kan verkligen rekommendera AVI-organisationen för dig som funderar på volontärarbete i Indien.

Maila mig gärna om du vill ha mer information:

Elisabeth-3@hotmail.com

 En dag kvar med barnen i Banjara. Det ar trakigt att lamna familjerna som jag nu arbetar med. Tva nya tjejer fran Sverige kommer att fortsatta arbetet, en av dem ar underskoterska sa jag kanner mig lugn. Jag har handlat lite presenter till familjen med de sma flickorna som de far i morgon. Foraldrarna ar forsynta och tigger aldrig utan jobbar hela dagarna med sin sopsortering. En del vuxna vill helst ha kladerna jag har pa mig och rycker i dem, det kanns inte sa kul och ger ingen lust att skanka nagot. Pa fredg morgon aker vi till Delhi och stannar dar till lordag morgon da det bar ivag hem igen. Det kanns bra, jag har varit har 5 veckor och blir skont att komma hem.

 Over helgen ar vi pa utflykt till Jaipur, den rosa staden. Vi akta tag hit igar och det ar 9 mil och tog 3,5 timme. Jag fick en halv sittplats. Hotellet ar rena Maharadjapalatset, men anda valdigt billigt. Pa em igar var det shopping som gallde, forst till den gamla marknaden dar allt finns att kopa, sen akte vi till en textilfabrik med hur mycket snyggt som helst. Vi har ocksa tittat pa Vindarnas Palats som man ju ska se. Idag akte jag och Linda ivag till en salong for fotvard och lite manikyr, det behovdes verkligen! Har finns pool, nagot som vi verkligen saknar i Sikar, sa jag simmade tidigt i morse, harligt. Pa em ska vi aka buss tillbaka och det blir antagligen en upplevelse. Tag nog 4 timmar.

Sen ar det bara 4 dagar kvar, och det ar bade sorgligt och kanns bra.

I lordags gjorde vi en dagsutflykt till Fathepur, 6 mil fran oss. Vi tittade pa ett palats, som agts av en maharadja, men som nu var salt till en fransk konstnarinna. Det var intressant att se hur livet var da. De levde i otrolig lyx och rikedom. Vi besokte aven tva andra mindre stader och itttade pa folkvimlet. Nu ar dagarna som vanligt, d v s ivag 08.00 till  Banjara. Jag agnar mig mest at d tva mindre handikappade systrarna, vi har ordnat en gastol som jag ovar dem med varje dag. Sen har vi haft ett allvarligt samtal med mamman att barnen maste tvattas varje dag och deras klader ska vara rena. Det ar sorgligt men foraldrarna behandlar dem som sma apor som de slanger ner var som helst. Deras aldre syster pa ca 8 ar har jag fatt in i skolan hon ar mycket blyg och radd, en vagade till slut komma, da jag lovade henne ett harspanne. Jag ar glad for hennes skull att hon kanske slipper vara analfabet och leva livet som sin mamma. Foraldrarna jobbar pa soptippen med att sortera ut plast som de sen saljer for atervinning.  Det ar svart att forestalla sig, men jag bokstavligen sitter pa soptippen och matar flickorna varje morgon.

Till helgen blir det utflykt till Jaipur, som ju maste ses nar man ar i Rajhastan. Sen ar det inte mycket tid kvar, vi aker harifran den 8 april och sover over pa hotell i Delhi, da vi ska flyga tidigt lordag morgn. Vi blir 4 st pa samma flight.

Oj vad tiden rullar ivag. Just nu har vi avslutat dagens arbete, dvs jag har tvattat tva sma handikappade flickor, som varit bortresta ett tag med sina foraldrar. De var otroligt smutsiga och satt nakna nar jag kom till deras talt igar. Sa nu tar vi med mat varje dag till dem och ska ordna en gastol da de inte har nagon styrka i benen. Sen har jag som vanligt plastrat om nagra barn och kramat dem. Pojken som jag fick smycket av gav jag idag i present en kartong fargkritor och en raknebok. Han stoppade det under skjortan och gick hem med det. Pa fm gar vi, dvs Sara, jag och Radiesh runt i byn och uppdaterar eller skriver nya halsokort pa barnen. Det tar tid och ar svart att hitta manga samt att vi volontarer inte kan hindi som behovs for att fa fram information. Vi gar i ungefar tva timmar. Det ar stor brist pa vatten i byn ofta finns det inget sa vi tar med som barnen far dricka. Ibland kommer det en tankbil och da vill vi ju bara duscha alla barnen, men det maste forst ga till familjerna dar forstas. Pa tisdagar och torsdagar aker vi tillbaka efter lunch nagra timmar, sa i morgon ska jag nog lata flickorna mala naglarna och kanske fa ett harspanne, det ar otroligt populart och blir rena cirkusen innan alla naglar ar malade. men  de blir sa lyckliga.

Jag har ideer om hur vi ska kunna forbattra halsoprogrammet som jag ska diskutera med Madan, bla a behover vi en egen lokal dar allt material och kort kan forvaras, nu bar vi omkring allting inkl barnvag o d.

ytterligare en vecka har gatt, ofattbart. Pa sondag ar det Holy-festival i hela Indien vilket innebar att alla kastar farg pa varandra. Vi hade det med barnen i fredags och de var helt overlyckliga och fargade ner oss sa mycket de kunde. Barnen ar vilda, osociala varelser, men de har mycket varme och karlek for varandra. Jag har fatt ett litet halssmycke av en pojke, han kommer varje dag vill vara med. De aldre barnen bar ofta pa de sma, ofta lamnar foraldrarna barnen helt ensamma hela dagarna, de far klara sig pa egen hand. D v s i de fall foraldrarna har nagot jobb, det kan vara skoputsare inne i stan, magiker och trollkarl ar ocksa populart.  En  del samlar plast och annat for atervinning pa soptippen i byn. Det innebar att de sma barnen vistas dar ocksa ofta liggande i en hangmatta hela dagarna. Har idag inhandlat nappflaska till den lilla babyn som jag far koka och gora i ordning till mandag Sa ar det i mitt horn av Indien just nu, vad jag laser av nyheterna ar det mycket hemskt som hander ute i varlden!

Vi ar nu tillbaka till vardagen hos vara barn. Mandag och tisdag vandrade vi som vanligt runt och skrev halsokort pa nya barn och tittade till alla som behovde plastras om. Det ar mycket populart att bli omskott av oss och det minsta lilla sar kraver ett stort bandage, men eftersom det ar sa smutsigt gor vi varje dag rent saren i forsta hand. Idag fick jag folja med till sjukhuset, vi samlar nagra stycken ett par ggr i veckan som behover fa lakarvard, sa vi drog ivag i tuktuk med 5 barn och modrar. Jag fick bara vara askadare, inte fraga eller tycka nagot, men det intressant i alla fall. Det var lopande bandprincipen och alla fick ett recept med sig. Sen var jag och guiden till apoteket och hamtade all medicin. Vi hade bl a ett spadbarn med pa ca 2 man. som var mycket illa daran, pga undernaring. Hon fick nagon slags medicin, men hon behover i fortsa hand naringstillskott. Eftermiddagen hander inget speciellt, vi ska nu ata lite lunch i stan och shoppa lite. I kvall ar det hennamalning och yoga pa programmet.

I fredags eftrmiddag drog vi ivag 13 tjejer + en av vara guider till Pushkar. For var sakerhet ville Madan att vi skulle ha en man med oss, sa det ar bara att acceptera laget.  Det tog 5 timmar med bil och ar inte nagon skon resa vill jag lova. Men val framme ville tjejerna som varit har forut ga till ett hotell som kostade 7 kr natten, jag var lite skeptisk men hangde med. Vi hittade hotellet och sov alla i samma rum, d v s det slutade med att jag baddade pa golvet da 4 i en dubbelsang blev mer an jag klarade av. Fran hoteller hade vi terrasser ut over sjon, palats och bergen i bakgrunden, otroligt vackert. Det ar mycket pilgrimmer har och det ar en mycket charmig stad. Igar em bar det ivag ut pa kamelsafari, vi red tre timmar, det var brannande varmt men fint att rida genom sadesfalt och sma byar. Nar vi kom fram fick vi middag och underholls av nagot konstigt instrument. Sen tandes brasan och vi tittade pa stjarnorna och njot av tystnaden. Vi sov i talt med riktiga sangar, vita lakan och tjockt tacke. I morse var det frukost kl 07.00 med agg, toast, frukt och chai. Nu ar vi tillbaka i Pushkar och jag ar pa marknadsgatan och strosar. I mitt tycke finns inte mycket fint att shoppa, men de andra tjejerna ar saliga over allt billigt. Fast nagot hittar man ju alltid. Jag ska nog ga tillbaka till hotellet och se om jag kan fa duscha och fa massage, det ar valbehovligt, vill jag lova. Kl. 15 aker vi tillbaka till Sikar.

Har redan varit har en vecka. Jag stortrivs i mitt alskade Indien. Sa har ser dagarna ut for oss volontarer: Frukost 07.45 som oftast bestar av kokt eller stekt agg, havregrynsgrot (valling) joghurt av buffel, bananer och flingor samt chapati som ar goda och nybakade samt kaffe eller te. Sen kommer tuktukarna 08.30 och hamtar och da bar det ivag till Banjara Basti. Med oss har vi da mat, frukt och material for de som jobbar i skolklasserna. Nar vi kommer mots vi av glada, otroligt smutsiga och oftast hungriga barn. Vi busar ett tag med barnen och de vill alltid kramas och de mindre bli burna. Sen ar det uppstallning pa led och de har morgonsamling med sang. Vi har tre indiska guider med som styr upp det hela pa hindi. Nar allt lugnat ner sig och sangen ar klar sitter alla ned och da serverar vi mat, en tallrik ris eller bonor och sen vatten. Nar alla ar matta borjar skolan som ar indelad i 4 klasser + day care center och halsoprojektet som jag jobbar med.

Vid 11.30 avslutar vi och aker hem for lunch. Den kan besta av ris, gronsaksgryta, nudlar, chapati, fruktsallad e.d. Det ar vegetarisk mat utom tva ganger i veckan da det ar jattegod kyckling. Vatten ar drycken som galler. Pa em ar det kaffe the och kakor.

Pa em ar det alltid nagon aktivitet, i borjan var det foredrag om AVI samt om kvinnans situation, traditioner och seder som beror kvinnorna. Mycket bra!

Vi har ocksa lektioner i hindi da och da samt yoga om man vill varje eftermiddag.

Idag var det sovmorgon, d v s jag vaknade kl 07.30 gick ut i solen och fick dagens tidning i min hand. Satt bredvid farfar (som ager garden, han ar 80 minst och laste. sen kom frukosten som alla hjalps at att duka upp. Det var goda pannkakor som man lagger joghurt och skivad banan pa samt te eller kaffe. Sen var vi nagra som ville in till stan sa vi drog ivag i nagra tuktukar, till slut var det 13 st som akte med oss,  da fler och fler kom pa efter vagen. Har finns inga taxibilar utan endst tuktuk och det forstar man da vagarna ar daliga med gropar och gupp hela tiden. Nu ska vi strax ga nagra st och ata lunch nagonstans sen blir det nog besok pa supermarket. Maste kopa ett battre neskaffe och citrusfrukter som barnen ska ata pa mandag. Jag tanker pa barnen och skulle vilja jobba dar aven pa lordagarna.

Har nu hamnat ute i Rajhastans obygder. Resan gick jattebra och jag mottes pa flygplatsen. Igar var vi med som besokare  med volontarerna. Jag kommer att arbeta i halsogruppen med barnen och kvinnorna. Finns massor att gora och man har fria hander att genonfora det som gar. Sa arbetet sker i stort sett i ett stort omrade som ar en soptipp!

Avresan närmar sig och jag irrar runt och försöker komma på vad som ska med. Det blir som vanligt full packning trots att jag vet att jag kommer köpa tunikor och byxor ooch kanske sari hur billigt som helst där nere. Idag är det +23 så det är perfekt. Det är fjärilar i magen men jag är övertygad att det blir ett spännande äventyr som jag inte vill vara utan.

Snart börjar äventyret. Följ min resa på resedagboken!