Mange och Johanna go to Asia

God morgon! Äntligen har vi vaknat från jul-o-nyårs-dimman, krutröken har skingrats och vi befinner oss i framtiden: år 2009! Mkt förvirrat. De senaste två veckorna har varit innehållsrika och kanske bäst kan beskrivas som en resa genom den thailändska kulturens förlovade land, i ett tillstånd som har pendlat mellan feberfrossa och dyngraka. Det har varit höga toppar och tyvärr också djupa dalar (en del ledsamma besked hemifrån) – men vi är nog redo att ta oss an det nya året, frågan är alltså bara:  är det nya året redo för oss?

 

 

Sawaddee Kaa/krab

Hej Schweiz,

Kära dagbok. Det är nu på tiden att du dammas av och att vi återupptar vår bekantskap.

 

.

 

(Johanna och Michi kör mitsar. Michi är förövrigt en galen tysk som är på gymmet)

 (ringen på gymmet)

 Sist men inte minst, vår nyfunna vän i Hua hin med en något nerkissad tröja. Lite skabbig var han men ganska gulli i alla fall.

Adjö

Igår kände vi för att vara lite kulturella. Valet stod mellan buddhastatyn i Kamakura och Disneyland Tokyo. Utan att avslöja vilket vad det blev hittade vi en fin låttext som kanske kan ge en hint.

 

 

Genom tunnlar under trädbevuxna frodiga berg åkte vi på det taktfast skumpande tåget söderöver till Nagasaki som är vackert beläget vid det japanska havets kust.

Vädret klarnade upp och när vi var framme syntes inte ett moln på himlen, vilket fick mig att associera till en boktitel, en bok som jag har för mig var obligatorisk läsning på mellanstadiet: ”Molnfri bombnatt” eller nåt sånt. Ironisk tanke eftersom Nagasaki egentligen var andrahandsval som mål för atombomben, och valdes ut i sista sekund medan bränslet höll på att ta slut i planet som bar bomben. Förstahandsvalet Kokura var allt för molnigt för att man skulle kunna släppa bomben där, och Nagasaki var egentligen också för molnigt, men man hittade en lucka i molntäcket. Att något så slumpmässigt som vädret kan avgöra så många människoöden, en svindlande tanke. Det låter kanske fånigt, men man känner verkligen historiens vingslag i Nagasaki. Utanpå är staden såklart helt återhämtad från a-bomben. Det är till och med en jättefin stad. Helt omgiven av berg,

en typisk hamnstad med trånga gränder och hus som klättrar uppför berget som staden är byggd på. Nagasaki hade stor europeisk invandring under 1800-talet då många handelsresande från Holland, England och Portugal bosatte sig i staden och många av husen finns bevarade i en del av staden som inte skadades så mycket av bomben.

Vi hade bara en hel dag i Nagasaki och den inledde vi med ett besök i atombombsmuseet.

(Sten som markerar bombens epicenter)

Efter det var vi mest nere i hamnen och strosade och tittade på de gamla gubbarna och gummorna som satt och fiskade.  

En känd opera utspelas i Nagasaki. Gissa vilken! Till er hjälp en liten rebus:

Lycka till! Snart är vår Japan-resa över för den här gången och då drar vi till Thailand.

Beppu

En vänligare plats får man leta efter.

Vi kom fram till Beppu den 9 november och detta skulle visa sig bli startskottet på 3 underbara dagar på ett SPA. Vårt Ryokan var ett riktigt lyft från vårt lilla krypin i Kyoto. Priset var en aning högre men det var värt varenda krona. Beppu kan till storleken jämföras med Staffanstorp, dock tror jag inte att Beppu bebos av lika många fina, bra och vackra människor som Staffanstorp. Men detta kompenserar de med en otrolig gästvänlighet, mycket vackra naturupplevelser och privata varma källor J. Vårt Ryokan hade tre privata Onsen (varma källor) och två allmänna som stod till gästernas förfogande.  Vårt första dopp i en privat Onsen tog vi redan första kvällen i Beppu och vi fick verkligen bada i lyx! Vattnet var hett och nästan brände av skinnet, men det var ändå härligt! Vi tvättade oss med olika peeling-produkter och något som troligtvis var ask-tvålar, de var väldigt svarta i alla fall och luktade suspekt.
Vi inledde första dagen i Beppu med en rundtur i ”De åtta kokande helvetena”, betydligt trevligare än vad namnet antyder. De åtta helvetena är åtta naturligt varma källor som alla har särskilda egenskaper.

 

Alla har de dock en sak gemensamt, de luktar riktig äggafis. Vid varje varm källa kunde man köpa mat (ägg och nån creme caramel-liknande pudding) som tillagats genom ångkokning vid de varma källorna.

När vi kom tillbaka till vårt Ryokan lånade vi en annan privat Onsen som också var helt underbar, den påminde lite om ett romerskt bad tror jag, helt i mosaik.

Dag tre gick vi mest runt i Beppu och traskade i gränder och längs med strandpromenaden. Under traskens gång hittade vi ett utomhusgym där vi fick för oss att träna lite och sen badade vi lite mer onsen.

Vi har inte haft så fina träningsfaciliteter under vår resa så vi har fått vara ganska kreativa. Mange har till exempel hittat ett utmärkt räcke i vårt rum som fått tjäna som chinsstång.

Beppu är helt klart en av de bättre orterna som vi besökt här i Japan. Lugnet, vänligheten, den goda maten (bild tagen på en koreansk barbecue-restaurang),

och de alldeles fantastiska varma källorna och de snygga kläderna

On the road again.

Nu är vi åter på resande fot och sitter i ett av Japans fantastiska tåg. För första gången i våra liv får vi uppleva hur det är att flyga fram på marknivå i business class standard. Shinkansen, eller bullet train som de kallas, är väldigt bekväma, snabba och rymliga. Vi har nu lämnat Kyoto och åker längre söderut mot de varma källorna i Beppu på ön Kyushu. Vår sista dag innan avresan från Kyoto ägnades åt sightseeing, version light, för en gångs skull, och vi gick stilla promenader bland Kyotos många tempelkvarter. 

Och en gång till fick vi syn på dem, vita som snö i ansiktet och med läppar röda som mogna smultron och skinande sidenkimono, geishorna! Efter att tidigare letat och letat efter dem, dök det nu upp ett tiotal som kom vandrandes i par eller i mindre grupper om tre, fyra stycken. De skrattade och var glada, bugade och neg och log sina små leenden när turisterna (inklusive en hord av japaner) bad om att få bli fotade med dem.

Som flera gånger tidigare under resan sprang vi på ett par fina trädgårdar.
Under dagen hann vi även med det som var målet med dagens sightseeing, att besöka den berömda butiken Kungyokudo. Nä, vi hade inte heller tidigare hört talas om butiken men den är tydligen mycket känd i hela japan. Det är inte undra på att butiken är känd, när vi gick in i butiken möttes vi av en ljuvlig doft som fyllde lungorna med en len och värmande känsla. Vi var i rökelsehimlen! Aldrig tidigare hade vi doftat något så ljuvligt =) och nu pratar vi inte om massproducerad rökelse som går att köpa i Thailand där man får 100 stycken rökelsepinnar för 5-10 kronor, här fanns det rökelse som gick på 75.000 yen, lite under 7000 kronor för tio stickor. Det var kort och gott mycket exklusiv, handgjord rökelse i alla möjliga former: flisor, koner, kulor och stickor. Det blev ingen 7000-kronorsrökelse för oss men vi hittade ett och annat fint i butiken som vi ska njuta av en kall vinterdag i Sverige J.
Vi har efter någon veckas tid här i Japan förstått att japanerna tar varje chans de får att ta igen sig. Det är inte bara stående, sittande och liggandes i tunnelbanan som de sover utan även på Starbucks. Vi fick detta fina lilla par på bild som tog sig en tupplur på en av bardiskarna.
Återigen har vi fått uppleva det mångkulturella Japan i Kyoto där uråldriga traditioner mixas med ett allt mer amerikaniserat samhälle. Prylar finns en masse i Japan och överkonsumtionen är total, här finns allt man behöver samt ännu mer som man verkligen INTE behöver! Japanerna återvinner mycket och källsortering är stort här. Men fortfarande så har vi inte upplevt en stad där man inte konsumerar äckligt mycket mer än vad den gamla zenbuddhistiska läran föreskriver. Vi vet inte riktigt hur det går ihop. Nästa anhalt hägrar so until then bye bye.

KYOTO
eller
Åh Geisha, var är du?

Till Kyoto anlände vi en solig och sensommarljummen förmiddag. En liten stad i förhållande till Tokyo så vi tänkte att benen var det smidigaste transportmedlet.

Vi märkte snart att avstånden var betydligt längre än vad de såg ut på kartan (detta har hänt mer än en gång på denna resa) och vi var ganska möra när vi kom fram till mrs Tani, värdinnan på vårt lilla inn. Stället ligger i ett gammalt zen-buddhistiskt område och stigen som leder fram till det lilla huset är kantad av bambu och en liten damm med guldfiskar. När vi kom in på detta typiska japanska värdshus fick vi ta av oss skorna, ungefär som man gör i svenska hem med andra ord =) Så efter vi hade kommit in blev vi visade till vårt rum som är täckt av tatami-mattor och med ett bord i mitten. (Sängen ligger ihoprullad i sängskåpet). Mrs Tani bjöd oss på te och en jätteäcklig kaka som vi tvingade i oss av artighet…
Vad mer kan man säga om stället? Tja, hon öppnade det 1970 i samband med världsutställningen, för att kunna inhysa utländska gäster, och vi misstänker att det har sett ungefär likadant ut sedan dess. Skitigt är här och slitet. Men på sitt sätt ändå hemtrevligt och dessutom billigt!

Vår första dag här i Kyoto ägnade vi åt en skön morgon i ett gammalt zen-buddhistiskt tempel med tillhörande trädgård (Zen-buddhismen kommer från Kyoto). Det är mycket svårt att sätta ord på all den skönhet som vi fick uppleva därinne, och det lugn som omgav tempelområdet. Själva området är jättestort och rymmer flera olika tempel.

Vi lyckades komma in i ett tempel som för det mesta var stängt för allmänheten. Vi gjorde en liten rundtur i templet, på små stigar av prydligt lagda stenar genom underbara trädgårdar och in i templet som ligger upphöjt. Trädgårdarna finns i massa olika varianter, den typiskt zenbuddhistiska är uppbyggd av krattat grus och stenar som symboliserar hav och berg. Finessen med japanska trädgårdar är just att de försöker efterlikna naturen, som små minilandskap. Mycket smukt är det i alla fall!

Vi fortsatte med en tur till den gyllene paviljongen, ett bildskönt hus täckt av bladguld, vackert beläget vid en spegelblank sjö och, förstås, en vacker trädgård.

Vackrast här var väl förstås huset, roligast var definitivt alla horder av japanska skolungdomar som fnissade och gjorde det i Asien så populära v-tecknet i tid och otid.

Vi hann också med en prommis på filosofens stig, en vacker promenad helt enkelt, längs en körsbärsallé som säkerligen är ännu finare på våren när träden blommar.
Som ni hör så börjar vi mer och mer likna ett gammalt par, vi promenerar mest omkring och njuter av naturen!
Idag har vi varit i Nara som ligger en timme här ifrån med tåg. Nara har precis som Kyoto varit huvudstad. Den stora attraktionen i Nara är den gigantiska buddha-statyn, 16 meter hög är den!

Den ligger i en enorm park som bebos av 1000 tama hjortar.

Så det blev en hel del promenerande även idag, vi gick och gick genom fler japanska trädgårdar,

matade hjortar, lät oss imponeras på riktigt av den enorma buddhan mm mm och nu är vi hemma igen.

Det var allt härifrån, på söndag beger vi oss ner till Beppu med sina kokande helveten i världens mest vulkaniska område! eller vänta lite….Geishan då? Vi glömde visst berätta om henne!
Jodå, vi var inne i Kyotos Geisha-distrikt. Ett område med den typiska slutna och hemlighetsfulla atmosfär som genomsyrar hela Japan. Ingen Geisha så långt ögat kunde nå. Bara en och annan kostymklädd business man som diskret slank in bakom skynket i ett av de låga trähusen i området. Efter någon timme gav vi upp och drog vidare inåt till lite mer centrala delar för att få i oss lite mat. Längs med en kanal hittade vi en italiensk trattoria. Under hela måltiden satt vi och observerade en vit elegant Bentley som stod och höll vid gatan. Inne i bilen satt fyra suspekta kostymklädda herrar och rökte. Och hela tiden kom män och slank in i huset bredvid vår restaurang. De pratade lite med männen i bilen och slank sedan in i huset. Vi skojade och sa att det förmodligen var en av de många sexklubbar som finns i landet. Men så när vi reste oss för att gå så såg vi äntligen en spöklik gestalt komma trippandes ut från huset i sina höga träsandaler, vitmålad i ansiktet och med blodröda läppar! Ja, där var hon äntligen, vår Geisha!
Bara några sekunder var hon ute innan hon var tvungen att gå in igen och återgå till sitt arbete. Så med en bild av henne, en bild av uråldrig (och kanske förlegad) japansk tradition, färsk i minnet, gick vi hemåt igen. 
Godnatt

Vi hann som sagt inte fota miss Geisha, men efter lite paintande är hon nu återskapad.

Resedagbok

Yoyogi park

Inga björnar här inte men dock några medeltida samurajer, äntligen. Mange började bli orolig för att han inte skulle få se några ninjas eller samurajer.

(Pga lite tekniska problem med resedagbokssidan har vi inte haft möjlighet att uppdatera dagboken)

Mediamarkt släng er i väggen! Idag kom vi till nördarnas paradis, Akihabara. Om denna stadsdel funnits i Sverige hade Barsebäck fortfarande varit i drift. Så mycket eldrivna mojänger på ett och samma ställe, julafton har kommit tidigt i år.

Förutom elektronik rymmer Akihabara även Manga-kulturens absoluta centrum, här finns otaliga affärer med böcker, serietidningar, prylar, dockor, dräkter och andra Manga-attribut, för att inte tala om alla människor som själva ser ut som seriefigurer.

sova på golvet på tatamimattor, också här på vårt lilla Ryokan, bli tvättade av en toalettstol som sprutade varmt vatten i en fin stråle rakt upp i stjärten, tittat på ninjasvärd 

Mushi mushi Magnus- och Johanna-dess

Första rapport från första anhalten på vår resa: Tokyo

Eller ska kanske börja med en minirapport från resan hit, jobbigt att flyga länge, Johanna trodde att hon skulle dö hela resan och att flyget skulle störta, givetvis fanns den obligatoriska skitfulla svensken sittandes nån plats bredvid oss och gav hela planet dålig karma samt spädde på fördomen om att svensken inte kan uppföra sig, det kunde helt enkelt inte sluta väl. Men hör och häpna, vi kom till slut fram till detta kaos som är Tokyo.

Vet inte riktigt från vilket håll man ska angripa staden eller hur man bäst ska kunna beskriva den med ord. Det är en plastig stad full av neonljus, skyltar och spelautomater. Man får känslan av att befinna sig på ett gigantiskt tivoli, wwiiieeehoooo!! När vi kom igår, trötta och jet-laggade ingav den mest en känsla av ångest, eller av att inte räcka till! Vi hade varken lust eller ork att snurra med alla dessa japaner i deras speedade tempo. Dock var mat eftertraktat och vad kunde sitta bättre än lite real sushi? Inte mycket. Problemet var väl att Mange och pepparrot inte alltid går hand i hand vilket medförde en sällan skådad uppvisning i roliga miner och grimaser blandat med ganska panikartat uppträdande då denna illasinnade rot träffade Manges gom. Inte förrän 5 tuggor senare var pepparrotsattacken över och det var med nöd och näppe Mange överlevde J.
Efter att ha sovit gott i nära 12 timmar var vi vid gott mod igen i morse och bestämde oss för att utnyttja vår jet lag till en tidig morgon på Tokyos fiskmarknad nere i hamnkvarteren. Tidig morgon = rusningstrafik i Tokyos tunnelbana.

För att verkligen komma i rätt stämning och bättre förstå fiskarna provade vi under Tokyos morgonrusning på hur det känns att vara en packad sill. En mysig stämning rådde på tåget och alla deltog i ”en slank han hit och en slank han dit” under tågets accelerationer och inbromsningar. Japanerna är banne mig ett mysigt folk som gillar att umgås i stora grupper med mycket närhet. Fiskmarknaden bestod till stor del av fisk, en massa fisk helt enkelt. Somliga stora somliga små och några med fjäll utanpå.