|
Dina bilder
 Huvudalbum
Springbook farm
Rainbow Beach
Från dagboken
 2010/ 4 – 13 dec...
2010/ 23 nov – 4 dec...
2010-11-22...
2010-11-21 ...
2010-11-19...
2010-11-18...
2010-11-17...
2010-11-16...
2010-11-15...
2010-11-14 ...
Kommentarer
12/12
av Johan N
Hej på Er! Kul att kunna
04/12
av Maria
Alltså detta är värsta fö
26/11
av Maria
Hur går det för er därbor
14/11
av Liselott Donnerhag
Ja detta skall bli kul at
11/11
av Xenia
Önskar er all glädje därb
Följ denna dagbok
 RSS-feed
|
2010/ 4 – 13 dec
 2010-12-12
Cairns  1 Kommentar
2010/ 4 – 13 dec
Cairns
Kvällen vi anlände till Cairns firade vi med god mat och vin på en mysig restaurang. Vi har haft kanonfint väder hela veckan trots alla varningar om regnperioden som tydligen kan börja när som helst. Det har blivigt mycket badande och allmän avkoppling under dessa dagar. Vi har även hunnit med att gå i regnskogen (som skulle vara en lagom dagsutflykt men som slutade på 30 mil), vi var på en båttur då vi fick nöjet att se fria krokodiler. Vi har snorklat bland stora fiskar (skulle finnas hajar också men dem såg vi aldrig) i det stora barriärrevet. P.g.a. de farliga maneterna så fick alla ha våtdräkt på sig och förvandlades där med till smurfar så det var inte så lätt att hålla koll på varandra. Det blev en väldigt trevlig och lyckad utflykt och på vägen tillbaka låg vi och solade på däck.
Elin har äntligen hoppat fallskärm (johanna avstod detta då hon redan har haft ganska mycket otur och inte vill utmana sitt öde ytterligare). En tre timmars utflykt slutade i det dubbla då vädret var lite opålitligt och det var tveksamt i fall vi skulle få hoppa eller ej. När det tillslut blev klart att det gick att hoppa var Elin först upp i planet och hoppade ifrån högsta höjd med 60 sekunders fritt fall. Kändes dock väldigt tryggt att hoppa tillsammans med en expert och det tog därmed bort lite av spänningen.
Kvar i Cairns blev Johanna ganska orolig då Elin fortfarande inte återvänt när kl började närma sig 5 (Elin skulle vara tillbaka vid 2). De i receptionen var inte heller till särskilt mycket hjälp då de heller inte visste något mer. Som tur var återvände Elin, dock en hungrig sådan (hade inte ätit sedan frukost) och vi kunde gå gemensamt och äta något.
Vi har besökt en fin botanisk trädgård och strosat runder på marknader. Den bästa marknaden var den gigantiska fruktmarknaden där priset var mer rimligt än i de övriga affärerna. Detta var verkligen bättre än ett godisparadis!
Vi har även blivit erbjudna jobb på en Turkisk restaurang men då vi redan har bestämt hem datum så tackade vi artigt nej men passade på att fråga om han ville ha en tysk istället, då vi tänkte på tjejen som tog över vårt jobb på farmen. Detta blev han väldigt intresserad av och det blev även tjejen på gården. Så vi får väl se vad det kan leda till. Med den lilla kontakt vi har haft med tjejen så har vi förstått att hon tycker precis som vi om jobbet på gården så får hon möjlighet så tror vi att även hon lämnar gården så snart som möjligt!
Så ikväll kommer vi att fira med två trevliga Göteborgare och turken som erbjöd oss jobb. Kvällen till ära har vi köpt öl, Australiensiskt vin och chips så det ser ut att kunna bli en riktigt lyckad kväll!
Inatt börjar vår långa resa hem till Sverige. Vi lämnar hostelet 03.30 för att sedan ta flyget 05.25. Våra flyg går från Cairns – Brisbane – Sydney – London – Danmark där vi sedan blir upphämtade på tisdag eftermiddag för att sedan anlända till Svensk mark! Underbart med snö och kyla och att få fira jul hemma!
Vi ses snart och en riktigt God jul från oss alla till er alla!
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010/ 23 nov – 4 dec
2010-12-12
Strathmore Farm Inga kommentarer
2010/ 23 nov – 4 dec
Strathmore farm
Vår första arbetsdag var extrem. Vi gick upp i god tid för att vara på den säkra sidan men istället slutade det med att vi fick börja arbeta en halvtimme tidigare med att mata kalvarna. Sedan blev vi snabbt visade morgonstädningen men blev ganska snabbt lämnade själva då dessa två tjejer fick sparken med omedelbar verkan. Där stod vi i storköket med var sin sopkvast och på avstånd kunde vi höra när Belinda skällde ut dem. Lagom förvirrade fortsatte vi städa och väntade på att någon skulle komma tillbaka. Efter mycket om och men så fann vi Belinda och vi fick övriga instruktioner för dagen. Det var verkligen full rulle hela dagen och vi fick lägga plattor utan handskar i stekande sol, utan skugga och i jobbig värme. Kl 16.00 fick vi börja med maten, vi hade ingen aning om var någonting fanns eller fungerade. Vi hade fått ett recept och några få instruktioner. Därmed måste vi tillägga att vårt matförråd var stort som en liten affär vi hade ett stort kylrum och ett stort kök till vårt förfogande. Belinda hade lovat att komma och hjälpa oss men dök inte upp förrän vi gick och hämtade henne. Då hade vi en timme kvar innan maten skulle stå framme och vid detta laget hade vi listat ut det mesta själva utom hur och i vad vi skulle steka köttet. Den ena blev lämnad med köttet medan den andra fick springa iväg och mata kalvarna med knappa instruktioner. (Kalvarna skulle vi bara ta i nödfall men det slutade med att vi fick ta dem varje dag sedan första dagen). Vi lyckades med nöd och näppe få maten klar i tid och var helt slutskörda runt 8 på kvällen då vi äntligen var färdiga med vår första arbetsdag! Denna dag stupade vi i säng kl 21.00.
Våra resterande dagar på farmen avlöpte i ungefär samma stil, rätt ofta fick vi dra in på raster av olika anledningar, visade vi oss före vi skulle börja slutade det alltid med att vi fick börja jobba på studs och ibland kom de även till vår bod och knackade på och sa att vi var tvungna att börja jobba på en gång. Det var helt sjukt mycket som vi skulle hinna med på en och samma dag. Så redan efter två dagar bestämde vi oss för att vi inte tänkte vara slavar mer på denna farm. Utöver det sjuka arbetstempot, stressen och de långa arbetsdagarna så fick vi reda på att vi bara tjänade 50 kr i timmen efter skatt. Vi hade ingen fritid på vardagarna och på helgen då vi ”bara” städade, lagade mat och matade kalvarna (detta tog ca 5 h) så fanns där absolut ingenting vi kunde göra, förutom att läsa och sitta vid datorn. Tidigt en morgon försökte vi gå en promenad men insåg ganska snabbt att det var lönlöst. Så när vi skulle göra något annat än att läsa och sitta vid datorn blev vårt enda nöje att leta känguru och krokodiler med fyrhjulingen. Dock fann vi bara wallabees (små kängurus).
Vi var evigt tacksamma för det slöa och oberäkneliga internet vi hade där, då vi med mycket om och men tillslut kunde ordna buss biljetter tillbaka till Cairns. Allt som allt stannade vi två veckor på gården och var överlyckliga den dag då vi återvände till civilisationen i Cairns. På dessa två veckor fick vi dem till från att inte säga ett ljud om maten och salta ofantligt mycket utan att ens smaka på maten till att knappt salta något alls och verkligen älska vår mat! Efter vår andra dag var vi trötta på att de öste salt på maten så vi kryddade lasagnen rejält och efter den dagen blev de mer försiktiga med saltkaret! De sa sällan särskilt mycket till oss men mycket beröm för maten fick i alla fall!
Vi tyckte innerligt synd om den tyska tjejen som skulle ta över vårt jobb, hon kom dagen innan vi lämnade farmen. Vi gjorde det bästa vi kunde för att hon skulle få en så bra start som möjligt. Hon fick panik över situationen då hon inte ens hade sin laptop med sig, så på kvällen fick hon låna en av våra datorer så hon kunde beställa dit en dator.
Dagen då vi återvände till Cairns var vi väldigt glada, men samtidigt kände vi stort medlidande för den tyska tjejen som blev kvarlämnad på gården alldeles själv. Trots den korta tiden tillsammans fick vi väldigt bra kontakt med varandra.
Trots att bussresan var närmare 60 mil var det en stor befrielse att gå på den och lämna farmen bakom os för gott!
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-22
2010-12-03
Cairns Till Strathmore Inga kommentarer
2010-11-22 Cairns till Strathmore turn off
P.g.a. allas olika svar om var bussen skulle avgå ifrån så beslöt vi oss för att gå upp tidigt på måndag morgon för att vara säkra på att inte missa bussen. Vi hade förberett dagen innan med att handla baguetter som vi kunde ha till frukost och lunch under bussturen.
Vi gick till busstationen som de på hotellet hade sagt och där fanns folk vi kunde fråga och som tur var så fann vi två andra som också skulle till Georgetown så vi kunde slå oss ner och vara helt säkra på att vi var på rätt ställe. Ett steg avklarat! Bussen kom och vi gick på och vi hade en lång bussfärd på ca 50 mil framför oss, (detta viste vi dock inte förrän vi var på plats på gården). Vägen dit var väldigt lång och vi hade väldigt svårt att slappna av eftersom vi ingenting visste och man fick lita totalt på alla andra. Det vi fasade mest för när vi närmade oss var att bussen skulle stanna mitt i ingenstans utan att någon fanns där för att hämta upp oss. Så varje gång busschauffören lättade på gasen höll vi andan och hoppades på att den inte skulle stanna utan fortsätta köra eftersom man inte såg något hus eller något livstecken överhuvudtaget.
Det som inte fick hända hände! Bussen stannade.. Busschauförren ropade på oss att vi var framme. Vi tittade ut och där fanns absolut ingen där för att hämta upp oss, och då hade vi kört en timme från Georgetown på raksträcka och grusväg eller väldigt väldigt dålig väg. Och såklart ingen täckning på mobilen. Vad gör man? Jo, man går fram till busschauffören, frågar om han har täckning och när man får ett nekande svar får man medlidande från hela bussen. Alla sitter i tystnad tittar ut på grusvägen och hoppas på att någon ska dyka upp. Ett antal minuter senare när det inte verkar som att någon kommer att dyka upp säger busschauffören att han verkligen inte tänker släppa av oss här ensamma eftersom det är lika med mord. Hettan var intensiv och till närmaste hus var det 4 mil. Enda alternativet var att åka med ytterligare 40 minuter och försöka ringa arbetsgivaren därifrån. Innan vi hann säga okej till busschauffören dyker en bil upp i svindlande fart, alla drar en lättnadens suck och allra mest vi. Vi klev av bussen och möter vår arbetsgivare för första gången.
Vår färd fortsätter rakt ut i ingenstans ytterligare 4 mil på en grusväg utan ett enda livstecken. Vid detta läge har vi insätt att HELA Sverige är väldigt tätbefolkat om man jämför med det här. Det här är helt sjukt om man tänker efter.
Strathmore farm
· 13 mil till närmaste by (denna by är ca lika stor som Norrvidinge)
· 2,3 miljoner achres = nästan lika stort som Skåne!
· Här finns 50 000 kor utspridda (hur hittar man alla dem!?)
Väl framme på gården blev vi visade vår bod som vi skulle få bo i. Vi möttes av ett väldigt ostädat och omysigt ställe. Det första vi fick göra för att överhuvudtaget kunna bo här var att göra en snabbstädning innan det var dags för mat. Middagen blev också en märklig upplevelse på 11 personer. Teven slogs på direkt, alla kastade i sig maten i tystnad och lämnade sedan bordet. Det var ingen som presenterade sig för oss och vi fick inte en enda personlig fråga från någon om man bortser ifrån Belindas frågor under bilfärden till gården. Detta kändes väldigt märkligt och vi var väldigt chockade när vi återvände till vår lilla bod för att sova.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-21
2010-11-29
Cairns Inga kommentarer
2010-11-21 Cairns
På lördagen lämnade vi Springbook farm med ytterligare en resdag framför oss, buss, flyg och sen buss igen. Det är inga små sträckor man får transportera sig här. När vi kom till Cairns blev vi positivt överraskade över denna stad, det tog inte många sekunder innan vi trivdes här. Denna stad skiljde sig helt ifrån Brisbane, den kändes både trevlig, mysig och nära till allt! Tyvärr tillbringade vi bara en hel dag i Cairns men under den dagen hittade vi en jätte trevlig nattmarknad, vi badade, njöt av solen och uppskattade faktiskt till och med MC Donalds för ett kort tag. Eftersom vi tidigare blivigt upplysta av våra nyfunna vänner att dessa erbjöd ”gratis” internet (man var tvungen att köpa något för att kunna sitta där). Johanna bröt därför sina principer om att inte gå dit, till att till och med gå dit två gånger samma dag. Dock insåg vi ganska snart att gratis inte alltid är det bästa alternativet, för det funkade bara halvt om halvt så vi fick snart ge upp det.
Utöver detta spenderade vi allt för mycket tid åt att leta efter en busshållplats som vi skulle till tidigt dagen därpå. Vi irrade runt som vilka dåraktiga turister som helst, frågade folk hit och dit och fick hela tiden olika besked, alla hade dock samma häpna reaktion som var: ”Vad tusan ska ni dit och göra?!” När vi då svarade att vi skulle jobba där, så flinade de lite smått och fällde någon kommentar om att: ”ja mm det är väl det enda man kan göra där!” Det var även någon som frågade hur länge vi skulle vara där, och vårt svar blev ”två månader”. Då flinade de ännu mer och sa: ”Det kan lika gärna bli fyra månader eftersom Georgetown blir avskärmat då regnperioden är i full gång”. (Regnperioden kan börja när som helst nu). Trots alla olika besked så var det hotellpersonalen som vi till slut lyssnade på, som tur var så hade dem också rätt och dagen där på var vi på väg till Georgetown.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-19
2010-11-28
Springbook Farm Inga kommentarer
2010-11-19 Springbook farm
Dag 4: Fösning av boskap och ”lek” med nötkreaturen
På morgonen fick vi välja om vi ville rida eller köra motorcykel då vi skulle fösa boskap. Johanna och Elin och en annan tjej valde ridning medan de andra valde motorcykel. Vi gjorde i ordning hästarna och gav oss ut för att leta rätt på djuren. Efter ett tag hittade vi några men alla var inte beredda att på att fösa dessa kor, så vi missade dem och lämnade dem till motorcykelgänget i stället. Vi fortsatte vår ritt och fann ytterligare några kor. Denna gång var det perfekt eftersom där var en kossa var att fösa då en redan hade smitit undan. Lagom svår uppgift som vi klarade galant. Dessa fyra kossor sammanförde vi med de övriga och i slutet hade vi ett helt gäng av kor, tjurar och kalvar framför oss. Dessa lyckades vi omringa och få dem att gå in i en mindre paddock. Där vi lät dem vara medan vi gick och käka lunch.
Efter lunchen var det fortsatt information om kossorna. Vi fick höra och även praktisera infångning av enskilda kor. Det blev nästan som en lek då vi valde ut två nummer i mängden som skulle in i en separat bur medan de andra skulle ut i hagen igen. Detta gjorde man genom att öppna och stänga grinden ut till hagen och även prata och putta på korna så att rätt kossa stannade kvar. Alla hade jätte skoj och alla hade sin egen stil, vissa pratade mycket medan andra klättrade upp på staketet av skräck för kossorna. En sak var gemensamt för alla och det var att stod man utanför staketet på tryggt avstånd kunde man skratta och heja på dem som var innanför.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-18
2010-11-28
Springbook Farm Inga kommentarer
2010-11-18 Springbook farm
Dag 3: Stängsla staket och skötsel av hästhovar
Denna dag slogs båda grupperna samman, några fick ta motorcyklar och några fick åka bil ut till stället där vi skulle lära oss att stängsla. Vi började med att åka bil och på väg dit började man fundera på om man verkligen kunde köra där eftersom det inte fanns någon väg eller stig att följa. När vi väl kom fram så fick vi ta bort den gamla och nerramlade taggtråden medan några började röja undan alla grenar och träd där den nya taggtråden skulle upp. Sen var det bara att mäta ut var alla stolpar skulle stå och banka ner dem. Sen var det dags att spänna fast taggtråden och när team Sweden (Elin och Johanna) skulle göra detta så gick det till precis som hemma. Johanna fick sköta allt praktiskt medan Elin försökte se sysselsatt ut och ev. komma med en och annan kommentar om att nja mm det ser ju inte så bra ut (men utan någon tanke på att hjälpa till). Men trots detta fick ”vi” tillslut ihop det.
Vid skötseln av hovarna på hästen var det även Johanna som höll sig framme medan Elin höll sig i bakgrunden och fann hunden som mer intressant. Denna uppgift var väldigt svår och den farligaste hittills, vi skulle kratsa hovarna, klippa och även fila dem. Till en början gick det ganska bra men man var ganska rädd för att klippa för mycket på hovarna så det skulle göra ont på hästen. När det var en hov kvar på den första hästen var det Johannas tur att testa på det. Hästen hade börjat bli ganska otålig vid det laget och så klart var det bakhoven som var kvar. Johanna tog upp hoven kratsade den utan problem. När jag satte hoven mellan benen för att klippa den så kunde jag klippa två klipp sen ville inte hästen vara med på detta längre så då sparkade den till med bakhoven och träffade Johanna på knäet och låret (detta resulterade i två fina blåmärken och ett smått svullet knä). Med tanke på Johannas otur i Sverige så var det säkrast att lämna över till tränarna vid detta lag. Dock var det inte så lätt för dem heller utan det slutade med ett antal sparkar och några träffar och en evighet i väntan.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-17
2010-11-27
Springbook Farm Inga kommentarer
2010-11-17 Springbook farm
Dag 2: Traktorkörning, motorsåg och jobberbjudande
Onsdagen började i samma grupper som på tisdagen men nu med traktorkörning. Det var redan väldigt varmt då vi stod och fick instruktioner på traktorn. Här blev det mycket väntan då bara en kunde köra i taget. Alla uppgifter utfördes fast med väldigt blandade resultat. Höjdpunkten enligt många var dock när Johanna skulle köra tillbaka till gruppen, då hon med lite för hög fart körde över stigen som var upphöjd och hela traktorn började hoppa och låta och till slut stanna i ett motorstopp. Då kommer Elin med kameran och Yaan med videokameran springande och filmar och tar några bilder och sen bara går där ifrån och lämnar Johanna smått förvirrad. Halvägs kommer Yaan på att någon kanske ska hjälpa Johanna med traktorn och går tillbaka. Dock blev det ingen jätte insatts eftersom han själv har glömt hur alltting fungerar så tränaren fick komma till undsättning. Traktorövningarna fortsatte med balflyttning, vagnkoppling, backning med släp och grässlagning.
Efter traktorkörningen hade vi en kort paus då vi fick ett jobberbjudande. Detta jobb ligger i Georgetown utanför Cairns. Det skulle innebära matlagning, städning och trädgårdsarbete 6 dagar i veckan mellan 7.30 till 18.30 och två timmars paus, då vi kunde göra vad vi ville. Vi skulle ha tillgång till internet bara vi hade egen dator. Arbetsgivaren lät jättetrevlig på telefon och det blev att vi bestämde oss för att testa det. Det blev sagt att vi skulle komma dit på måndagen den 22/11 och stanna två månader.
Med blandade känslor fick vi fortsätta vår träningsdag på träningsgården som nu bestod av att köra motorsåg. Vi blev utkörda i området där vår tränare lät oss gå an på skogen och träden som hon inte markerade. En körde motorsåg medan en annan ”sprang” efter och sprutade stubbarna med någon form av kemikalier. Vi tillbringade eftermiddagen i skogen och sen åkte vi tillbaka för att testa på att köra fyrhjuling. Detta fick vi dock bara testa ett par minuter var innan det var dags att hålla kväll!
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-16
2010-11-27
Springbook Farm Inga kommentarer
2010-11-16 Springbook farm
Dag 1: ridning och motorcykel
Tisdagen bjöd på en glad överraskning, dels hamnade vi i samma grupp som Yaan och Tailer (de trevliga kanadensarna som vi mötte första dagen). Sen fick vi en jätte trevlig tränare och det var ridning och motorcykel som stod på schemat. Vi blev tilldelade hästar efter våra tidigare ridningskunskaper. Sen gjorde vi vid hästarna och började rida lite nätt i en paddock innan vi gav oss ut i området runt omkring. Vi red omkring i nästan tre timmar och under vår ritt så fick vi uppleva naturen, korna och två roliga kanadensare som aldrig tidigare hade ridit. Det blev en lugn och härlig förmiddag som var fri från olyckor.
På eftermiddagen blev det lite mer fart då vi fortsatte utforska området fast då på motorcykel. Det var en häftig upplevelse i denna terräng, dock började Yaan med att trilla i första backen! Han klarade sig undan utan någon större skråma men hade stora problem att få motorcykeln i neutral så efter ett par minuter kunde vi fortsätta vår färd. Terrängen är ganska svårbeskrivlig, men tänk er väldigt backigt, lösa stenar, smala stigar och inga stigar alls och kor på sina ställen.
Kvällen fortsatte lika lyckad då alla samlades i poolen och vi fick lära oss en mycket rolig ny lek. Den gick ut på att en blundade och skulle säga Marco (denna roll tilldelades en smått förvirrad Elin). Alla andra skulle svara Polo för att ge ett tecken på var man befann sig i poolen. Sedan skulle ”Marco” försöka hitta de andra. När man hade fått tag på en så var det dens tur att vara ”Marco”. Detta låter kanske inte så skoj, men det bjöds på mycket skratt och skoj.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-15
2010-11-27
Goomeri Inga kommentarer
2010-11-15 Mötet med Visit Oz
Idag tog vi bussen från Rainbow beach till Goomeri och träffade Visit Oz för första gången. Det stod att denna buss skulle ta en timme men den tog drygt två och en halv timme. Ingen visste riktigt vart vi skulle eller vad vi hade att förvänta oss.
När vi väl var framme blev vi in schasade i restaurangen, där vi fick slänga i oss välkomstlunchen samtidigt som de informerade oss om att så fort en från banken kom skulle vi släppa allt och fixa med bankkonton. Lunchen gick på tre röda sekunder och sen satt vi vid ett annat bord med bankmannen för att fylla i viktiga papper. Vid det läget hade vi fått veta att ingen kommer att ha internet i outbacken och att det kryllar av spindlar och ormar och pratar vi något annat än engelska så kunde vi få sparken och bli skickade på engelska lektioner på egen bekostnad! Som ni alla förstår så var detta en väldigt bra start för oss tillsammans med Visit Oz! Och det fortsatte i samma anda.
Allt skedde i en rasande fart, vi var i Goomeri i ca en timme och då hann vi med detta:
Ø Äta välkomstlunch
Ø Bli fotograferade både enskilt och i grupp
Ø Fixa bankkonto + kontant insättning
Ø Kort skrämmande information om arbetsplatserna och träningsgårdarna
Ø Handla alla kläder som vi skulle behöva ha på jobbet
Ø Fylla i 6-7 viktiga papper som också skulle signeras
Ø Skriva en säljande presentation om oss själva till arbetsgivarna
Ø Lämna ifrån oss pass, körkort, visum, försäkringspapper + bankkonto nr (hur klarar man sig utomlands utan detta!? :S )
Ø Ta vars en tröja, hatt och vattenflaska
Ø Bli indelade i två grupper
Ø Testa Australiensiskt simkort till telefonen som vi hade fått information om att vi skulle få vars ett men det visade sig att vi var tvungna att köpa det och det rekommenderade dem starkt till alla
Samtidigt som allt detta hände försökte vi prata med någon från Visit Oz för att få lite mer klarhet i hela situationen, och det fanns ingen tid och möjlighet att kunna diskutera eller byta ens ett ord sinsemellan. Så det var en kaotisk eftermiddag!
Sen var det bara att slänga på sitt bagage på två jeepar som tog oss ut till träningsgården. Som tur var hamnade vi på Springbook farm där dem hade begränsad tillgång till internet (den andra gården hade inget internet).
Stressen fortsatte även här. Vi hann precis sätta av bagaget när en från Visit Oz beordrade oss till att byta om till arbetskläder inom 14 minuter och vara redo ute på gården. Måste då också tillägga att vi var 8 personer på en toalett och ingen hade haft möjlighet att gå på toaletten sedan i morse.
Spontan fråga: Skickar dem fortfarande slavar till Australien?!
Ute på gården fick vi träffa ytterligare en person som snabbt drog en kort information om hur en motorcykel fungerar, vad man ska tänka på och hur man kör! Sen var det bara hoppa upp och köra iväg några runder för att testa på det!
Kvällsmaten var också intressant, för det första så påminde maten väldigt mycket om svensk mat. För det andra så satt alla knäpptysta förutom en ledare från Visit Oz om helt plötsligt börjar prata svenska med sin fru och sina två barn, (och det var han från Visit Oz som hade poängterat att det absolut inte fick förekomma något annat språk än engelska på gårdarna).
Som ni nog förstår så undrade vi väldigt mycket vad vi hade gett oss in på och hur detta skulle fortlöpa.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-14
2010-11-21
Rainbow Beach Inga kommentarer
Johannas födelsedag 2010-11-14
Dagen började tidigt eftersom vi hade bokat in en delfintripp som skulle innehålla matning och möjlighet till att bada med delfinerna. Förväntansfulla satt vi och väntade på bussen, då började det ösregna. Dock slutade det ganska fort och vi befann oss snart på båten som skulle ta oss till delfinerna. Redan här började vi ana oråd. När vi kom fram väntade massa folk på en strand som var väldigt liten. Till denna strand kom endast två delfiner. Vi fick noga instruktioner om vad vi inte fick göra och det innefattade i princip allt. 1. Vi fick inte gå ner i vattnet. 2. Hålla sig på avstånd. 3. Tvätta händer och fötter rent från solkräm och annat om vi skulle köpa en fisk för 5 dollar (35 kr) för att mata delfinen. 4. Processen skulle gå så fort som möjligt, fick absolut inte röra dem. 5. Det fick bara vara en i taget i vattnet under tiden.
Som ni förstår var vi lagom roade, fann till och med pelikanen en bit bort som mer intressant. Så detta blev vår första turistfälla som vi hamnade i. Efter detta kunde vi konstatera att delfiner var mycket roligare att se på zoo än här, trots de skulle vara ”fria”.
När vi kom tillbaka hade det klarnat upp och det blev en utmärkt dag att tillbringa på stranden. Vågorna var riktigt häftiga och där blev enormt strömt, men enormt skoj att bada i. Vissa vågor var en till en och en halv meter höga. Mäktigt!
Senare på kvällen träffade vi våra nya kompisar som planerat gemensam grillning för att fira min födelsedag. Dagen till ära hade de fixat känguru kött att grilla, både korv och grillspett. Det var första gången för alla att prova grillad känguru så alla var lika förväntansfulla. Korven var dock ingen höjdare, medan grillspetten faktiskt var goda. Kvällen fortlöpte med mycket snack och skoj medan två ”diskret” smet iväg. Plötsligt ser vi ett ljussken och vi börjar undra vad de håller på med. Den första tanken var att de lekte spöken då vi såg dem med ett lakan och ljus därunder. Kunde aldrig i min vildaste fantasi tänka mig att de fixat en tårta med 23 ljus i och sen började alla sjunga Happy Birthday för mig. Det var en väldigt glad överraskning och gjorde att ens födelsedag verkligen blev minnesvärd. De var ett helt underbart gäng vi hade blivit på bara dessa dagar.
Trots delfinbesvikelsen så blev hela dagen jättelyckad, som en avslutad tid på Rainbow Beach och födelsedags firande.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-13
2010-11-21
Rainbow Beach Inga kommentarer
Rainbow Beach 2010-11-13
Den här dagen utforskade vi området här och lärde känna de andra från Visit oz. Vi badade i det härliga havet här och låg på stranden större delen av dagen. Senare på kvällen hade vi bestämt att hela gänget skulle gå till en jättefin utsiktsplats där vi skulle kunna se en vacker solnedgång. Folk hade köpt med sig ost och vin för att lyxa till det hela. Det var en ganska bra bit dit att gå i terräng och ingen av oss visste riktigt vart vi skulle eller hur det skulle se ut när vi var framme. Men trots detta kom vi till slut fram och det var ingen tvekan om att vi kommit helt rätt. Vi häpnades över den stora sanddynan och naturen där. Åt ena hållet hade vi utsikt över havet och åt det andra över byn omgiven av höga kullar täckta av skog. Helt fantastisk miljö och solnedgången var unik kombinerat med allt annat där. Vi kunde inte riktigt slita oss från platsen så det hann bli riktigt mörkt och allt folket var borta när vi bestämde oss för att gå tillbaka. Då blev vi lite oroliga med tanke på terrängen i skogen på vägen dit, de smala stigarna, det höga gräset och med tanke på alla farliga djur som finns.. Ingen hade ficklampa… Som tur var gick vi i grupp och vi hittade en mycket bättre väg hem som dels var asfalterad och till och med kortare.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
2010-11-12
2010-11-21
Brisbane Och Rainbow Beach Inga kommentarer
Brisbane och Rainbow Beach 2010-11-12
Vilket skämt.. tro att man ska bli väl omhändertagen redan från första dagen när vi har betalt in massa pengar till en organisation som har planerat de första 9 dagarna för oss.. Har vi då sett röken av visit oz ännu!? Retorisk fråga, såklart har vi inte gjort det… Första dagen, (torsdag) anländer vi till ett ganska sjaskigt budgethostel, får ett välkomstbrev och information från receptionen att vi inte kan fixa vårt visum eftersom immigrationsverket stängt för nån timme sedan. I brevet står det att det absolut är ett måste att fixa det just denna dag… Suck.. Vad gör man? Bara gilla läget och hoppas på att det ska lösa sig ändå. För att göra det bästa av situationen tillbringade vi eftermiddagen och kvällen i en fin park med pool och Elin tog sitt första dopp medan Johanna satt på kanten och max doppade ena foten, detta trots den australiensiska våren. Vi fotograferade vår första ödla och avslutade kvällen på en trevlig restaurang.
Vi hade även fått information om att följande dag var det samling halv tio för en gemensam promenad till bussen som skulle vara 5 minuter bort. Men som allting annat så stämde det såklart inte. Kvart över nio kom vi ner till samlingsplatsen och fick efter många om och men reda på att de flesta redan gått och att vi kunde börja gå själva. Därav ska vi tillägga att Brisbane inte alls är en promenadvänlig stad. Men mitt i allt hade vi turen att två trevliga kanadensare dök upp precis när vi skulle gå så vi kunde slå följe med dem till tågstationen som var gigantisk och inte alls lätt att hitta på. Under dagen har vi även fått träffa andra i samma situation och alla är mycket förvirrade och konfunderade över vad detta egentligen är. Alla hoppas på att det blir mycket bättre och ingen vet särskilt mycket om vad som kommer hända härnäst.
När vi väl kom till Rainbow beach visade det sig vara ett mycket trevligare ställe. Vi blev dock chockade när vi öppnade vårt rum och vi möttes av 8 rumskamrater . Vi tillbringade eftermiddagen vid stranden tillsammans med de övriga deltagarna från visit oz, vi hittade sedan ett ställe att äta på och hade en mycket trevlig kväll.
Så det är blandade känslor, det är förvirrande att vi vet så lite om vad som händer här men folket här är jättetrevliga och vi har den här helgen att göra vad vi vill på. Imorgon planerar vi att ta oss ner till stranden här och bada och umgås med folket här.
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
Dagen före avresa
2010-11-08
Sverige 7 Kommentarer
Norrvidinge 2010-11-08
Våran 4 månaders resa till Australien börjar imorgon! I skrivandets stund har vi ingen aning om var i Australien vi kommer att hamna eller vilket jobb vi får. Efter en viss överblick har vi förstått att Australien är STORT men trots detta så hoppas vi att hitta alla pusselbitar under vår resa, så detta blir mycket spännande!
Johanna & Elin
Läs mer och kommentera
|
Resekarta
Resebilder
|
|
