|
Dina bilder
 Huvudalbum
Från dagboken
 Välkommen till vår reseda...
4/7 -09 (Malin)...
4/7 -09 (Jörgen)...
5/7 -09 (Malin)...
5/7 -09 (Jörgen)...
6/7 -09 (Malin)...
6/7 -09 (Jörgen)...
7/7 -09 (Malin)...
7/7 -09 (Jörgen)...
8/7 -09 (Malin)...
Kommentarer
23/07
av Mariann
Nu har jag läst eran rese
15/07
av Malin
Det var inte rummet eller
15/07
av Malin
Det var inte rummet eller
Följ denna dagbok
 RSS-feed
|
4/7 -09 (Malin)
 2009-07-15
Kassel  Inga kommentarer
Vi reste med Scandoramas resa Österrike runt. www.scandorama.se/bussresor/osterrike/osterrike-runt
Upp kl 5 efter ca tre timmars sömn. Det blev lite pyssel med stadsbussar och tåg, men till slut kom vi fram till Öresundsterminalen, där det var strålande solsken. Det var lätt att hitta bussen och snart satt vi däri och kunde pusta ut - vi hann med. Bussen har skön AC och vi fick plats längst bak. Vår guide presenterar sig som Viveca, vår chaufför heter Staffan, och en assistent Vera är också med.
Vi åker över bron och vidare ner mot Rødby, där vi efter lite väntan rullar på en färja. Det var skönt att få sträcka på benen och känna fläktande vindar. Vädret börjar dock bli något sämre. Det är mulet.
Väl i Tyskland tuffar vi på till Lübeck, där vi äter lunch. Min vegetariska lasagne var inte riktigt genomvarm, men god. Med fanta och dricks gick det på 12 €. Efter trekvarts lunchpaus hoppar vi på bussen igen. Nästa paus är vid en rastplats, klockan är 17.45 och vi har 20 mil kvar till Kassel.
Strax innan kl 20 anländer vi till vårt övernattningshotell i Kassel, ungefär en halvtimme senare än beräknat. Våra medresenärer gick åt ett håll, Jörgen åt ett annat. Men på nåt sätt lyckades han få en rumsnyckel. Jag fattar inget....
Kvart i nio fick vi middag. En gulaktig soppa som smakade helt ok, en kyckling-tomat-gegga med pasta som var gott, och till efterrätt ett glas chokladpuddig med vaniljsås. Jag satt nästan och sov, så övertrött var jag. Orkade inte äta upp min mat förutom efterrätten. Trots att det var lagom stora portioner. Nu är klockan 20 över 10, och vi ska upp kl 6 imorgon bitti. Lyckas man ta igen förlorad sömn på den tiden? Vi får se...
Lunchstället
Läs mer och kommentera
4/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Inga kommentarer
Första resdagen började tidigt – på tok för tidigt. För att komma i tid till Öresundsterminalen vid Toftanäs i utkanten av Malmö så behövde vi gå upp fem på morgonen dvs den tid på dygnet då jag normalt ligger och sover som allra godast. Nattsömnen innan dess hade väl inte heller blivit så bra som man kan önska då jag grunnade på tok för mycket på om jag verkligen packat ned allt när jag skulle somna kvällen innan.
Hursomhelst – vår resa började med att vi tog en försenad stadsbuss ner till Lunds järnvägstation. Där fick vi vänta i ungefär en halvtimme på ett Öresundståg som tog oss till Malmö C och med hjälp av stadsbuss hamnade vi slutligen ute i Toftanäs. Busshållplatsen vi hoppade av vid ligger ungefär en kilometer ifrån Öresundsterminalen så vi fick en morgonpromenad innan den riktiga bussresan började. Just den här morgonpromenaden var tyvärr inte så avslappnad som man kunde ha hoppats på då vi aldrig varit ute vid terminalen förut och därför inte riktigt visste hur vi skulle gå. Vi kom i alla fall fram till terminalen strax efter halv åtta dvs god marginal till bussens beräknade avgångstid.
På terminalen fick vi trängas med många resenärer och stora packningslass. Det var många bussresor som skulle avgå samtidigt denna lördag så vid första anblicken kändes terminalen lätt kaotisk. Ganska så snart hittade vi dock fram till rätt bussfålla och kunde invänta bussen tillsammans med våra medresenärer under en klarblå himmel. Just denna morgon bjöd nämligen Skåne på ett underbart sommarväder. Efter en liten stund anlände vår buss med chauffören Staffan, guiden Viveca och assistenten Vera.
Våra väskor stuvades in i skuffen av Staffan och vi kunde ta plats ombord. Då vi var bland de sista att kliva på bussen fanns det nästan ingen möjlighet för oss att sitta bredvid varandra – förutom längst bak i den nästintill fullsatta bussen. Ungefär kvart över åtta rullade i alla fall vår buss iväg och via Öresundsbron kom vi över till Danmark. Transportsträckan igenom Danmark bjöd inte på några överraskningar, vi kom fram till färjeläget i Rødby som vi skulle. Färjeöverfarten till Puttgarden blev en välbehövlig bensträckarpaus. Visserligen var färjan småtrist och dessutom blev himlen gradvis allt mer gråmulen men det kändes ändå bra att kunna gå ut en liten sväng på däcket och känna havsluften.
Vi rullade av färjan i Puttgarden och färdades vidare mot Lübeck där vi skulle ha lunchpaus. Klockan var nu ungefär halv två så jag var ordentligt hungrig. Restaurangen låg vid kajkanten vid en kanal och då vi fick sitta på uteserveringen så blev det en blåsig men ändå rätt mysig lunch. Personalen hastade snart ut med drickor och matportioner och i den allmänna villervallan råkade personalen tappa både ölglas och såskarotter ned på kullerstensgrunden. Till slut blev jag i alla fall serverad min portion ”Sauerfleisch” (inklusive daller - se nedan) med remoulad och stekpotatis kryddad med lök och baconspill samt ett glas öl därtill. Riktigt gott!
Sauerfleisch
Bussfärden gick därefter vidare söderut igenom Tyskland. Tydligen så var det trafikstockning på Autobahn mot Hamburg så vi fick åka en bit på mindre landsvägar istället. Vi passerade igenom flera nordtyska småstäder och byar, bland annat en byhåla vid namn Reinfeld. Dessutom hamnade vi i kö bakom en traktor mer än en gång. Till slut kom vi tillbaka upp på motorvägen igen och färdades vidare söderut mot Kassel.
När klockan var ungefär halv sex stannade vi vid en rastplats ungefär tjugo mil norr om Kassel. Vi kikade in i butiken och förfärades över de höga priserna på snask, dricka och dylikt. Jag investerade i alla fall i en liten gåtfull ”Pizza-snack” som visade sig vara en yttepytte-pirog. Resan därefter bjöd på ett rätt så angenämt landskap då det platta (och enformiga) nordtyska slättlandskapet gav vika till förmån för ett mer kuperat landskap med dalgångar och skogsbeklädda småberg.
Vi kom fram till hotellet i Kassel vid halv nio på kvällen och här lyckades Malin förvirra sig själv vid när hon klev ut ur bussen. När jag väntade på henne utanför hotellets entré så gick hon iväg bort från hotellet och var på god väg att lämna hotellparkeringen. Än mer irriterad blev jag när hon fick för sig att jag försökte lura in henne i fel hotellrum och att vi var på fel våning – trots att vårt nyckelkort fungerade.
Rummet var i alla fall helt OK trots att fönstret vette mot en vältrafikerad väg. Efter att ha lämpat av bagaget gick vi till hotellrestaurangen för att få middagen serverad. Restaurangen var tokvarm och uppenbarligen inkluderade middagen inte någon luftkonditionering. Efter flera svettiga minuter blev vi serverade en varm(!) redd grönsakssoppa som var krämigt god följt av pasta med tomat-och-fläsk-gegga (eller var det kyckling? Stroganoff?) som smakade tämligen ordinärt. Detta sköljdes ned med ett glas kall öl. Som efterrätt fick vi en kall (lyckligtvis!) chokladpudding täckt med vaniljsås.
Jag var nu übertrött och kollapsade i sängen strax före halv elva på kvällen.
Läs mer och kommentera
5/7 -09 (Malin)
2009-07-15
Innsbruck Inga kommentarer
Vi är uppe med tuppen igen, och tar en rask promenad på 20-25 minuter för att få se lite mer av Kassel. Det är klar himmel och luften är frisk. Byn har en bäck, och regnvattnet från vägen kunde rinna ner i den via några käcka kullerstenskonstellationer. Kl 7.20 åker bussen och vi hastar i oss frukosten. Hotellets röd-grapefruktjuice är god.
Nästa destination är Rothenburg, en mysig liten by med hus från medeltiden och tom en ringmur. Det påminner lite om Jakriborg i Hjärup (eller det kanske är tvärtom…) Dit anländer vi kl 10 för att turista lite och införskaffa lunch. Det är varmt så att svetten rinner på ryggen. Vi blir rekommenderade av Viveca att gå in i Käthe Wohlfart Weihnachtsmuseum, en butik som säljer massor med julpynt! Där går vi nästan vilse, hittar knappt utgången, och slösar lite mer tid än vad vi tänkt oss. Så vi får lite bråttom att kika runt på resten av byn samt hitta lämplig lunch. Efter en stund lyckas vi hitta en trappa upp på ringmuren och vi följer den en bit. Väl nere igen lyckas vi äntligen hitta en butik som säljer mackor. Sen hastar vi tillbaka till bussen med endast kortare stopp på vägen för att ta några kort.
Rothenburg
Någonstans i närheten av München går det charmiga kull-landskapet över till mäktiga alper. Det var lite häftigt att se.
Vid femtiden är vi framme i Seefeld och vårt Waldhotel. För första gången stöter vi på regn, men det är inga större mängder. Hotellrummet som är i källarplanets ena hörn är stort men känns svalt på ett lite rått sätt. Fukten klibbar sig på sängkläderna osv.
Medans de flesta ”grå-håren” (=våra medresenärer) åker iväg på en utflykt på kvällen, ger vi oss ut på upptäcktsfärd i Seefeld. Vi hittar en restaurang och sätter oss. Jag beställde kyckling med mandelris och kokosfriterad banan(!) samt en drink kallad Testa Rossa. Den består av grape, kokos och grenadin. God men lite besk. Sen gick vi runt lite för att skaka ner maten. Fick se en ring av stenar samt den lokala sjön Wildsee. Nu sitter vi i hotellbaren och smuttar på Baileys resp. öl. Dagens ord: pittoreskt! Plötsligt dyker personalen upp med salta snacks (tänk typ pinnar). Men vi faller inte för tricket – när vi väl druckit upp det vi har i glasen säger vi gonatt. Det blir tidigt imorgon med.
Läs mer och kommentera
5/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Inga kommentarer
Väckarklockan väckte oss klockan sex. Jag klev motvilligt upp ur den sköna sängen men upptäckte snart att jag började den här dagen betydligt mer utvilad än gårdagen och därför kunde jag också få mer ut av den här resedagen. Före frukosten passade vi på att ta en liten promenad utanför hotellet och njuta av morgonsolen. Hotellet låg vid ett bostadsområde fyllt med ganska tjusiga villor och mindre lägenhetshus. Lite skoj hade vi också åt gatunamn som ”Uschlager weg” och ”Bunte Berna”.
Hotellfrukosten avlöpte planenligt dvs jag blev ordentligt mätt. Vi hastade därefter ner med packning till bussen och kunde lämna Kassel strax före halv åtta. Förmiddagen bjöd på ett fortsatt angenämt sommarväder när vi passerade igenom ett vackert mellantyskt landskap. Bland annat passerade vi förbi de djupa dalarna vid Fulda som tydligen var ett nervöst område på tiden när Tyskland var uppdelat i öst och väst. Under kalla kriget antogs det nämligen vara just här som Warszawapakten skulle angripa ifrån Östtyskland.
Några timmar senare pausade vi i turistfällan Rothenburg (o d Tauber). Den här staden innehåller vacker bebyggelse, bland annat en ringmur, ifrån medeltiden och framåt. Under andra världskriget blev staden delvis förstörd av de allierades bombräder men undgick lyckligtvis samma omfattande förödelse som till exempel grannstäderna Nürnberg och Würzburg. Många år av omsorgsfullt restaureringsarbete har resulterat i en riktigt pittoresk stadskärna med genuin atmosfär samt massor av turister – däribland vi.
Vi började vårt Rothenburgbesök med att gå igenom ringmuren via en sidopassage. Därefter promenerade vi upp mot Marktplatz och kikade in i den närliggande ”Käthe Wohlfart”-butiken. Just den här butikskedjan har specialiserat sig på julpynt. Änglar, tomtar, kulor, stjärnor samt generellt krimskrams och glitter av alla de sorter och storlekar fyllde rum efter rum i den labyrintartade butiken. Vi gick in för att njuta av luftkonditioneringen samt glo som hastigast men gick snart vilse ibland alla mystiska trappor och gångar. Som tur var kom vi ut innan jag fått en dödlig överdos av julpynt.
Därefter strosade vi vidare österut mot ringmuren. Vi gjorde ett försök att klättra upp på muren via en hiskeligt brant och smal trappa på Weiβer Turm men möttes bara av en låst dörr. Ett par kvarter längre bort kom vi fram till Galgentor och där lyckades vi ta oss upp på ringmuren. Efter att ha njutit av utsikten gick vi en bit söderut uppe på ringmuren innan vi letade oss ned i markplan och tillbaka in mot centrum. Nu försökte vi jaga ifatt något slags lunch och lyckades få tag i dricka i en lätt kufisk närbutik följt av varsin stor smörgås på ett ”Bäckerei”. Smörgåsarna var stora och flottiga men rätt goda ändå.
Klockan började nu bli mycket så vi traskade tillbaka till bussen. En liten stund senare färdades vi vidare söderut på Autobahn mot staden Ulm där vi svängde av mot München. Tyvärr fick vi inte se mer än utkanterna av Bayerns största stad. Strax söder om München stannade vi till vid en rastplats för en sedvanlig bensträckare/fikapaus. Viveca, Vera och Staffan dukade snabbt fram ett bord med diverse fikavaror till försäljning. Själv investerade jag i den första av de många kopparna busskaffe jag skulle konsumera under resan.
Vi åkte någon mil längre söderut och nu började det relativt platta landskapet omkring München ge vika för ett bergigt alplandskap. Först skymtade vi ett par höga berg i horisonten och snart därefter for bussen fram i en dalsänka inklämd mellan respektingivande alptoppar. Det bildsköna landskapet hemsöktes dock av småtrista regnskurar. Det var ungefär här som jag avslutade Belgarion-boken (Profetians tid) jag hittills avnjutit som reselektyr. Resten av resan skulle jag fylla med storslagen rymdopera dvs science-fiction-boken ”Pandora´s star” av Peter Hamilton.
Nåväl – vi färdades igenom den tyska vintersportorten Garmisch-Partenkirchen och mycket riktigt kunde vi se både skidhoppningsbackar samt skidskyttebanor svischa förbi. Via en krokig väg och ett par tunnlar kom vi slutligen in i Österrike och var snart framme i byn Seefeld. Vårt hotell ”Waldhotel” låg i utkanten av byn och var rätt mysigt trots en inredning extremt präglad av nittiotalets modefärg terrakotta.
Vi fick ett rum i källarplanet som vid första anblicken kändes smått exklusivt. Rummet hade en extra dubbelsäng, uteplats mot trädgården samt två separata rum för WC och badkar. Altandörren till uteplatsen lyckades vi dock inte öppna. Snart blev vi också varse en fuktig och smått unken källarluft i hela rummet – inklusive sängkläderna.
Nu utmanade vi vädergudarna och strosade ner till byns lilla centrum. Bebyggelsen dominerades av überpittoreska villor och hotell med en tveklöst alpin målgrupp. Vi parkerade oss på en restaurang vid ett av stadens små torg och blev snart uppvaktade av en nästan påträngade effektiv serveringspersonal. Jag smaskade i mig en vitlökskryddig nötbiff med stekt potatis och skysås samt sköljde ned allt med ett stort glas av det österrikiska påfundet Radler (öl + citronsaft). Efter en kopp gott kaffe spankulerade vi sedan vidare i Seefeld.
Efter några minuters virrande lyckades vi promenera upp på en kulle bredvid kyrkan och kom då upp till en lokal sevärdhet i form av en astronomisk kalender. Tolv stenblock namngivna efter Jesu lärjungar var utplacerade för att kunna ange väderstreck samt olika himlakroppars placering vid sommarsolståndet. Efter att ha beundrat utsikten gick vi över en gräsbevuxen kulle ned mot den närbelägna sjön. Pinsamt nog visade sig nu att kullen vi traskat över var privat område med tillträde förbjudet – som tur var dök det aldrig upp någon irriterad inföding.
Lokal sevärdhet i Seefeld
Vi letade oss tillbaka till hotellet och efter att ha kastat av mig ytterkläderna kopplade jag av en stund med ett glas öl i baren. När drycken närmade sig sitt slut försökte den snälla värdinnan muta oss med lite gratissnacks för att stanna längre men vi traskade istället ner till vårt källarrum och kollapsade i den ena dubbelsängen.
Läs mer och kommentera
6/7 -09 (Malin)
2009-07-15
Salzburg Inga kommentarer
Klockan ringer 6.30. Jörgen sussar sött och störs varken av skrikig klocka, att jag vevar upp persienn-markis-kombinerad sak eller den högljudda fläkten på toan som kör igång ca 3 minuter efter att man tänt ljuset. Strax innan jag kliver in i duschen ringer telefonen för väckning och jag låter Jörgen lyfta luren så att han väcks ur sin dvala. Jag lyckas med en mindre översvämning vid duschen, med det torkades upp av de använda handdukarna sedan. När även Jörgen fått skvabbat av sig går vi till frukost, kl 7.30. Denna hotellfrukost var mindre god än förra hotellets, men var bättre på fiber-fronten i alla fall. Den råa kyligheten på rummet fick mig att sova halvdåligt, så jag gick som lätt drogad genom dan.
Det är ömsom regnigt och ömsom bara mulet när vi tar oss från Seefeld till Innsbruck. På vägen får vi se ett antal kyrkor i småbyarna, vars torn har häftiga lökkupoler. Enligt Viveca var det turkarna som satte sin prägel på arkitekturen när de erövrade delar av landet i slutet på 1600-talet. Sträckan tog ungefär 1½ timme och vi anländer vid 10-snåret. Av någon anledning får man böter om man försöker guida i stan, så Viveca pratade lite i bussen på vägen dit istället, och på plats pekade hon lite diskret ut ett par ställen som hon berättat om. Tex kyrkan där en Kristina deklarerade sin katolska tro.
Vi fick spankulera fritt fram till kl 11. Regnet slutade lagom till att vi hade köpt oss paraply. Inne i ett varuhus plockade vi på oss lite buss-godis, jag köpte Kinder Schoko-Bons, som inte finns att hitta i Sverige längre. Innsbruck i övrigt tyckte jag kändes ganska trist. Vid bussparkeringen fanns en turistbutik. Jörgen provade en Tyrolerhatt, och den satt förvånansvärt bra på honom! I väntan på att bussen skulle rulla iväg, provade jag buss-toan. Men buss-motorn var inte igång så jag fick pinka i mörkret.
Jag är ihop med en Tyrolare!!
Vid kl 12 kom vi fram till vårt lunchställe i Wörgl. Tydligen hade Mozart stannat till där en gång för att äta och sova, på sin väg till Italien. Jag åt en sallad med mycket dressing och ättika. Det småregnade i Wörgl så vi var snart på väg igen. Vädret klarnade upp, och förutom alperna såg vi ett häftigt vattenfall samt några lamor. Dessutom tvingade Viveca oss att lyssna på tysk/österrikisk skvalmusik.
Strax efter kl fyra kom vi fram till hotellet KaiserHof i Anif utanför Salzburg. Den här gången fick vi ett mindre, och varmare, rum på tredje och översta våningen. Toaletten var mysig! Vi ligger nu och slappar lite medans vi väntar på avresan till utflykten vi ska med på, kl 18. Jörgen ger mig lite skön massage.
Utflykt: Salzburg by night. Med höga förväntningar kliver vi på bussen – vi ska få se platser där filmen Sound of Music spelades in. På vägen vad dock inte Viveca överens med GPS:en, så vi snurrade runt en del. Väl på plats såg vi inte så mycket. En järngrind som öppnades och stängdes var det mest konkreta. Efter en stund var vi framme på stället där vi skulle äta. Min spontana reaktion då var ”skulle vi inte se på mer??”, jag hade inte ens tagit fram min kamera.
Men tydligen var det inte mer än så, och vi gick in på ett ställe som var ett kombinerat bryggeri och matställe. Det hade i princip sett lika dant ut sen munkarna började med bryggandet på 1600-talet.
Det serverades en buffé med kyckling, lite olika fläskkött, bröd (tex salta kringlor), lite sallad, samt ett urval av mäktiga bakelser… Jag plockade på mig en med marängkladd inuti nån croissantliknande rulle. *slurp* Till dricka fick Jörgen in ett lerkrus med EN liter öl… jag fick en 33:a cola. Viveca gick runt och bjöd på persikosnaps, jag smakade bara en droppe, från Jörgens glas.
När vi sen kom hem till hotellet igen hade det börjat mörkna. Men vi tog oss en 20 minuters promenad i området för att skaka ner maten. Det behövdes..! Sen kröp vi till kojs med öppet fönster. En fluga hittade in men försvann så fort ljuset släcktes.
Läs mer och kommentera
6/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Inga kommentarer
Telefonväckningen tjöt en stund före sju och jag vaknade upp i ett k-k-k-kallt rum. Hotellfrukosten avlöpte planenligt dvs jag blev ordentligt mätt. Vid åttasnåret lämnade vi hotellet och färdades snart på branta alpvägar vidare mot Innsbruck. Landskapet var riktigt storslaget och bitvis färdades vi så högt att vi kunde se ned på molntäcket.
Strax efter nio kom vi så fram till ett regnigt Innsbruck. Viveca ledde oss ifrån bussparkeringen igenom parken Hofgarten och vidare förbi Hofburg samt Hofkirche. Det var tydligen just i denna kyrka som Drottning Kristina konverterade till katolicismen år 1655 efter att ha abdikerat ifrån Sveriges tron året dessförinnan. Vi leddes snart vidare till den pråliga sevärdheten Goldenes Dachl och släpptes därefter fria att turista bäst vi själva kunde innan bussens avfärd.
Den friheten inledde vi med att gå in i en souvenirbutik och införskaffa lite vykort och ett paraply. Någon minut efter att vi gått ut ur butiken slutade regnet. Vi passade då på att strosa runt lite på gatorna i Innsbrucks innerstad och fick bland annat avnjutit en espresso samt införskaffat lite bussgodis. Därefter traskade vi tillbaka till bussen och omedelbart innan vi klev på bussen fick jag provat en tyrolerhatt i ännu en av alla souvenirbutiker.
Lagom till att vi fått plats i bussen började det regna igen. Vi åkte iväg ifrån Innsbruck klockan elva och var framme drygt en timme senare i byn Wörgl. Där stannade vi för lunch vid ett ”gasthaus” med riktigt gamla anor. Bland annat så har tydligen W.A. Mozart stannat till där en gång när han var på väg mot Italien. Lunchrätterna serverades i ett makligt tempo vilket senare visade sig bero på att kocken ville göra alla lunchrätter med färskgrillat kött utan att fuska med mikrovågsvärmning. Själv hade jag beställt ”Grillbrot” och serverades mycket riktigt ett par grillade köttbitar på bröd samt en syrlig potatisröra och ett glas öl. Helt OK lunch även om rätt många medresenärer gnällde över långsam servering.
Efter middagen fick jag dokumenterat den gamla speldosan (storlek: moraklocka) som stod bredvid vårt matbord. Jag fick även inspekterat herrtoaletten och kunde inte låta bli att prova pissoarerna som var utrustade med små fotbollsmål för att bättra på träffsäkerheten. Några avslappnade minuter senare kunde vi slutligen färdas vidare mot Salzburg ungefär kvart över ett.
Det bildsköna alplandskapet fortsatte en bra stund så trots det gråtrista vädret var bussresan rätt så angenäm. Vi passerade förbi och igenom flera pittoreska småbyar innan vi pausade vid Kneipass i utkanten av byn Unken cirka 35 km sydväst om Salzburg. Just vid Kneipass låg det visst en gammal fästning uppe på bergsidan, jag bemödade mig dock inte att traska upp för att kika på den då vi bara pausade för en liten stund. Enligt rastplatsens informationstavla var det i alla fall ytterst sällan som fästningen fyllt någon funktion i krig.
Vid tresnåret åkte vi vidare igen mot Salzburg och för att spara lite tid åkte vi genvägen igenom sydöstra spetsen av Tyskland dvs förbi byn Berchtesgaden. Den här byn är nuförtiden mest känd för Adolf Hitlers örnnäste under andra världskriget. Vi stannar dock inte till här utan färdas tillbaka in i Österrike och anländer snart till utkanterna av Salzburg. Här börjar det dramatiska alplandskapet tunnas ut till förmån för ett mer låglänt, böljande landskap.
Vårt hotell Kaiserhof ligger en bit utanför Salzburg, närmare bestämt i byn Niederalm i utkanten av förorten Anif. Vi får ett rum på översta våningen med ett takfönster. Om man ställer sig på tå (eller på sängen) får man en rätt fin utsikt mot Salzburg. Vi slappar en stund på rummet och hinner bland annat med att beundra den tjusiga badrumsinredningen inklusive toaholken med tysk inspektionshylla.
Vid sexsnåret sätter vi oss i bussen för att få följa med på kvällsutflykten ”Salzburg by night” med temat Sound of Music. Staffan, Viveca och Vera kämpar med en trilskande GPS och vi snurrar runt på mindre gator i och omkring Salzburg. Vi åker förbi slottet Hellbrunn upprepade gånger utan att se skymten av den paviljong som förekommer i musikalen. Allt jag lyckades se var en hög mur. Därefter åker vi ut mot Leopoldskron där andra scener har spelats in. Efter att ha hoppat ur bussen och gått till fots på en vältrafikerad bilväg utan vägren bredvid en hög mur kom vi fram till en pampig grind i muren. Skylten ”Privatgrund – Kein öffentlicher Zutritt. Danke!” angav tydligt att vi inte var välkomna in på området. Ett par av våra medresenärer valde dock att strunta i skylten och traskade glatt in i trädgården när grinden råkade öppnas. Några minuter senare började grinden att stängas automatiskt och då fick våra medresenärer bråttom.
Sound of Music - grind
Vi traskade tillbaka in i bussen och färdades nu in mot Salzburg igen. Klosterbyggnaden ifrån musikalen pekades ut men var inte lätt att se bakom alla andra hus. Till slut anländer vi i alla fall till ett Augustiner-klosterbryggeri. Där får vi gå in och snart serveras vi en omfattande buffé med flera sorters kött, potatis och bröd samt en smaskig efterrättsbuffé. Till detta får jag in ett lerkrus med en liter öl. Viveca bjuder dessutom på persikosnaps till måltiden så vårt resesällskap blir bitvis rätt muntert. Efter att ha försett mig med generösa portioner av den goda maten dyker en kypare upp och frågar om vi önskar mer att dricka. Just då kändes det som en bra idé att beställa in ytterligare ett lerkrus öl. Halvvägs igenom sejdeln upptäcker jag hur övermätt jag hunnit bli så det blir rätt besvärligt att dricka ur vad jag beställt in. På väg ut ifrån matsalen och till uteserveringen passerar vi en avdelning där man kan köpa smakprover av olika sorters öl och just den avdelningen hade varit ett mycket roligare alternativ än två enliterskrus av samma sorts pils.
Det börjar bli dags för bussfärd tillbaka till hotellet och jag kastar en sista beundrande blick på det klosterbryggeri vi nyss besökt. ”Sound of Music”-temat kändes mest som en hastigt improviserad ursäkt för få åka hit och äta (och dricka) gott. Det hade blivit en mycket roligare utflykt om ”Sound of Music”-bitarna slopats helt till förmån för en ordentlig rundvisning på bryggeriet med möjlighet att få prova flera av de sorters öl som tillverkades här.
Nåja, klockan nio åker vi tillbaka till hotellet. Vi är proppmätta och passar därför på att gå en liten promenad i byn runtomkring hotellet. Förutom flera tjusiga bostadshus lägger vi märke till ett postkontor, en brandkår samt en kraftledning. Mätta och trötta traskar vi nu upp på det varma hotellrummet och kollapsar i säng.
Läs mer och kommentera
7/7 -09 (Malin)
2009-07-15
Salzburg Inga kommentarer
Sovmorgon – äntligen!! Vi skulle inte med på dagens utflykt, men tiggde till oss skjuts in till Salzburg. Bussen gick 9.15. Men innan dess hann jag duscha av mig nattens svett, samt snabbäta frukost. Jörgen gick ner till matsalen en halvtimme innan, och kunde äta i lugn och ro.
Det var väldigt fint väder på morgonen och förmiddagen, men vi tog med vårt nyinköpta paraply för att hålla regnet borta. Med en karta i handen strosade vi runt i gamla stan och glodde. Det fanns väldigt många små turistbutiker som sålde kort och souvenirer tex. Jag köpte ett par saker, och vi fick båda investerat i kort och frimärken. När det var klart letade vi upp stället där Mozart föddes, det är numera ett museum (förstås). Vi fick se några porträtt av Wolfgang och hans familj. Det fanns även några handskrivna brev, lite ringar och andra smycken, några hårlockar och en plånbok att se, tex. Samt Wolfgangs första fiol. Specialtillverkad åt en liten pöjk. Den såg välanvänd ut. Efter det gick vi vidare till en annan adress där Wolfgang hade bott i sju år.
I anknytning till de bägge bostäderna/museumerna fanns souvenirbutiker med Mozart-tema. En hel del krims-krams (t-shirts, pennor..), men också fina små speldosor som så klart spelade något stycke från Mozarts alla verk. Jag köpte dock bara några ”Mozart-kulor”, dvs chokladkulor. De säljs flitigt i Österrike.
Vid det här laget kände vi oss ganska hungriga, och hittade ett ”Bäckerei”, ett slags fik, där vi köpte oss var sin macka samt kaffe resp. chokladdricka. Vi satte oss utanför fiket och glodde på folket som gick förbi medans vi åt. Vi fortsatte sen strosa runt, plötsligt blev vi påhoppade av två tjejer i mellanstadieålder som undrade ifall vi pratade engelska. Jag svarade ja, och då blev jag utfrågad om var jag kom ifrån och vad jag tyckte om Salzburg osv. Vi gissar att det handlade om ett skolprojekt. Vidare hittade vi ett kulglass-ställe vi provade. Jag köpte smakerna choklad och skogsbär/yoghurt, Jörgen tog passionsfrukt (som var väldigt frisk och god!) samt nån vaniljhistoria…
När vi sen drog oss bort till Salzburgskatedralen, kände vi några regnstänk. Snart tog det i riktigt rejält och vi tog skydd under ett valv i väntan på att det skulle avta. Men det höll i sig så vi bestämde oss för att gå in i katedralen en stund och vänta ut regnet. Där inne var fint, och högt i tak! Jag köpte ett rött ljus som jag tände. Vi hittade en krypta att gå ner i, och den var ännu mer imponerande! Tex fanns ett rum som var som taget ur en av Dan Browns böcker.
Vilka hemligheter göms i det här rummet..??
Väl ute igen regnade det fortfarande. Vi trängdes under vårt paraply och fotograferade några hästdroskor. Sen sprang vi över ett torg för att se ett klockspel. Jag fick sen läsa i en broschyr att det spelar bara vissa klockslag, och det var långt ifrån vad klockan var när vi var där. Men i samma byggnad fanns i alla fall ett panoramamuseum som vi gick in i. Där fick vi bland annat se en målning från 1800-talet där konstnären varit så ambitiös att han ställt sig på ett berg vid Salzburg och målat i 360°.
Ut sen i regnet igen, korsade gamla stan för att ta oss till en busshållplats. Buss nr 25 skulle till Anif hade vi fått reda på, och vi hade noga kollat vad busshållplatsen heter. 2 € per skalle kostade det, och vi var glada att slippa ifrån regnet. Efter ca 20 minuter var vi framme vid busshållplatsen innan vår, och då viftade chauffören åt oss att gå av (tror vi!). Förbryllade gick vi av och tänkte att nåja, så långt kan det ändå inte vara mellan hållplatserna. Vi stod och laddade en liten stund i bussakuren, lite osäkra på vilket håll vi skulle åt. Men inklämda under vårt lilla paraply ger vi oss av åt det mest logiska hållet. Efter bara ett 10-tal meter var det inte lönt att försöka undvika de västa pölarna längre – skor och fötter var redan dyblöta. Och min högersida blev också allt blötare och blötare.
En bit fram fick vi syn på en vägskylt med bynamnet, som hotellet ligger i, på. 1 km!! Jörgen som gick närmast vägen fick sig en dusch när en bil hänsynslöst körde i en stor pöl. Han blev sur på mer än ett sätt, men jag höll humöret uppe.
Ytterligare förvirring uppstod när bilvägen gick åt ett håll, och fotgängare/cyklister hänvisades bakom några buskar och hus. Vi irrade lite vid en stor fabriksanläggning men hittade sen en grusgång som verkade gå parallellt med bilvägen. Dessutom följde den en å. Om det inte regnat så hade den varit väldigt mysig att gå på.
Långt om länge kom vi fram till ett bostadsområde, och när vi gick genom det så kände vi igen oss från gårdagens kvällspromenad. Vi noterade också hållplatsen där vi skulle gått av. 2-300 m senare var vi äntligen framme vid hotellet, dyblöta. Jag hade mjölksyra i vaderna, och jätteont i ryggen av att ha lutat mig åt vänster hela tiden. Vi hade gått i ösregnet mellan trekvart och en timme. När jag gick upp för trapporna till vårt rum, lutade jag mig ordentligt åt höger för att räta ut ryggen. Det hjälpte en hel del.
På rummet brevid tv:n hittade vi en flaska vitt vin och ett paket Mozartkulor, som vi fick av guiden som kompensation för det varma vindsrummet. Det var väldans gulligt av henne! Vi slängde av oss de blöta kläderna, hängde upp dem bla i garderoben, och tog på oss torra kläder. Sen gick vi ner till hotellets pub där även mat serverades.
För första gången på resan fick Jörgen och jag en mysig middag på tu man hand. Puben var gemytlig, rustik och intim. Bordet hade ljusgul duk, gult stearinljus och två gerberor i en liten glasvas. En gul och en orange. Vi var så klart hungriga, klockan var ca halv åtta. Jag beställde in ” Kärntner Kasnudeln”, dvs nån slags stora ostfyllda ravioli. Det var gott! Det blev en ”sachertorte” (chokladkaka) till efterrätt också. När vi ätit färdigt och betalat notan beställde Jörgen in en öl till, och jag en Baileys, som vi satt och avnjöt medans vi skrev kort och resedagbok. Kvällen slutade med andra ord väldigt bra.
Dagens ord? Ösregn!
Kärntner Kasnudeln
Läs mer och kommentera
7/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Inga kommentarer
Den här dagen hade vi faktiskt lite sovmorgon, vi väcktes vid åttasnåret. Hotellfrukosten avlöpte planenligt dvs jag blev ordentligt mätt. Vi hade inte bokat in oss på någon utflykt utan det stod oss fritt att utnyttja dagen i Salzburg efter eget tycke och smak. Då vi innerst inne är snåljåpar passade vi dock på att åka in till Salzburg tillsammans med de som skulle ut på utflykten ”Standsrundtur i Salzburg”.
Vi hoppar av vid Busspark Nord och strosar för första av många gånger via Staatsbrücke över Salzach-floden och vidare in i gamla stan. Vi tar sikte på Getreidegasse och står snart utanför W.A. Mozart födelsehus. Efter några minuters diskussion kommer vi överrens om att kika in på det museum som numera finns i huset samt även det museum som finns i ett annat hus där W.A. Mozart bott. För en kombinationsbiljett betalar vi då 12€ per person och kliver snart in i lägenheten han växte upp i.
Det finns egentligen inga möbler kvar ifrån hans levnadstid utan rummen är fyllda med diverse texter samt småföremål med anknytning till hans uppväxt. Bland annat får vi se hans första violin – ett litet och flitigt använt musikinstrument. På våningarna under dvs våningar han aldrig bodde i finns flera rum som berättar mer om W.A. Mozarts liv, bland annat får vi se många skisser och modeller av scendekorer och kostymer till de operastycken han komponerat.
Längst ned finns också en liten museibutik som förutom de obligatoriska Mozartkulorna säljer allsköns souvenirer med anknytning till Mozart och Salzburg. Jag passar på att köpa vykort men får tyvärr inte köpa frimärken här. Efter att ha satt sprätt på pengar i butiken går vi ut och går bort mot W.A. Mozarts andra bostadshus vid Makartplatz på andra sidan floden. Den här utställningen visar bland annat upp en hel del instrument som W.A. använt samt vilka resor som W.A. genomförde under sin livstid. Mycket riktigt omnämns byn Wörgl. Överlag får jag dock säga att utställningen i födelsehuset var intressantare.
Vi går ut ifrån museet och finner snart ett postkontor där vi köper frimärken. Det knorrar till i våra magar så därför kliver vi in på ett ”Bäckerei” och lyckas med hjälp av kroppsspråk samt en våldsam blandning av svenska, engelska och tyska beställa in mat och dryck. Jag investerar i en dubbelespresso samt en liten baguette fylld med ost, skinka och annat gott. Vi slår oss ned på fikets enda utebord och sätter med god aptit i oss vår lunchfika. Jag passar också på att skriva och klistra frimärken på samliga vykort jag köpt tidigare idag.
Mätta och belåtna strosar vi återigen över Salzach tillbaka till gamla stan för att njuta av all vacker bebyggelse och mysig stadsmiljö. Butiksutbudet domineras av olika sorters souvenirbutiker och överallt säljs det Mozartkulor. På väg mot Mozartplatz hittar vi bland annat en märklig butik som säljer målade äggskal. Butiken har flera rum som samtliga är fullproppade med målade äggskal i alla upptänkliga material, färger och mönster. Dessutom säljs det omålade skal för personer som känner sig konstnärliga.
Vi hittar också en butik som säljer folkdräkter av österrikiskt-tyrolskt snitt dvs massor av lederhosen och dirndl-klänningar. Mycket fina dräkter men tyvärr ingår det inte riktigt i vår resebudget att köpa sådana kläder. Vi traskar förbi Mozartplatz och stannar till vid en glasskiosk på en av bakgatorna. Efter mycket funderande slår vi slutligen till med varsin kulglass, jag väljer två smaker som jag aldrig tidigare hört talas om och upptäcker snart att den ena smakar sötsyrlig passionsfrukt. Den andra smakar som en märkligt kryddad vaniljglass, den smakar inte äckligt men inte heller lika gott som passionsfrukten.
Vi går vidare mot Kapitelplatz och känner av lite regnstänk. När vi kommit till andra sidan – dvs samma sida där det går en bergbana upp till fästningen Hohensalzburg – börjar skyfallet. Vi får snabbt upp paraplyet och hastar vidare mot en pelargång vid domkyrkan. Väl inne under pelargången står vi snart tillsammans med andra turister som överraskats av vädret. Lite avundsjuk känner jag mig på de som plockat med sig kompletta regnställ.
Den närliggande Domplatz blockeras av ett stort läktarbygge som vetter emot domkyrkans entré, några stackars män håller på att färdigställa läktaren i regnet. Mellan läktaren och kyrkan finns också ett scenbygge så uppenbarligen är det någon sorts uppträdande på gång. Efter en liten stund traskar vi in i domkyrkan och mycket riktigt visade den sig vara så där stor, pampig och prålig som domkyrkor brukar vara. Vi kikade också ned i kyrkans krypta där man kunde se rester av gamla kyrkor som stått på samma plats under romartiden och medeltiden. Efter att ha lagt lite småmynt i kollekten gick vi vidare till pelargången som förband Domplatz med Residenzplatz.
På Residenzplatz stod det en lång rad med hästdroskor och väntade på turister i regnet. Både hästarna och kuskarna såg smått uttråkade ut – tyvärr fick vi också se hur en kusk snärtade till sina hästar när de började busa. Efter en liten stund trotsade vi regnet igen och ilade över Residenzplatz mot klockspelstornet. I samma byggnad som tornet låg ett postkontor och där passade jag på att lägga mina vykort i den gula postlådan utanför.
Postkontoret delade entré med ett panoramamuseum och efter en liten stunds funderande köpte vi varsin inträdesbiljett för 2€.
Panoramamuseet blev lite av en nostalgitripp för mig då jag besökt samma museum för drygt tjugo år sedan tillsammans med mina föräldrar. Museet var fyllt med många målningar av artonhundtatalskonstnären Johann Michael Sattler. Den konstnären specialiserade sig på närmast fotografiska landskapsmålningar med en oerhörd detaljrikedom. Bland annat visades landskapsmålningar ifrån Österrike, Egypten, USA och Norge. Utställningen dominerades dock av en imponerande panoramamålning av utsikten ifrån fästningen Hohensalzburg år 1829. I det cirkelrunda rummet kunde man med hjälp av kikare beskåda så små detaljer som enskilda människor och djur på Salzburgs gator.
Efter att ha beundrat alla målningarna gick vi ut ifrån museet via en källargång. Vi passade på att besöka de läckert inredda toaletterna, där Malin fick se sitt livs första pissoar, innan vi kom upp i entrén till Salzburgs stadsmuseum. Det regnade fortfarande utomhus men eftersom museet höll på att stänga ned för dagen (klockan var nu ungefär halv fem) så var vi så illa tvungna att gå ut igen. Vi tog sikte på Mirabellgarten på andra sidan Salzach där det skulle gå en stadsbuss ut till vårt hotell strax efter fem.
Mycket riktigt dök buss nummer 25 upp enligt tidtabellen och chauffören tog betalt för oss båda. Jag nämnde klart och tydligt namnet på vår hållplats (Grödiger Straβe) och han släpper ombord oss. Bussen kör igenom ett regnigt Salzburg och jag börjar så smått se fram emot att få komma fram till vårt varma hotellrum. Vi åker igenom förorten Anif och kommer allt närmre vårt mål – men en hållplats före vårt mål tvärstannar chauffören och schasar ut oss i regnet!?!
Vi tar skydd inne i busskuren tillsammans med några andra turister som verkar minst lika förvirrade när vår buss kör snabbt iväg samma väg som vi kom åkandes. Bredvid hållplatsen, som heter St Leonhard, finns något slags linbana samt ett par hotell, dock inte vårt hotell. Bebyggelsen liknar inte alls byn som vi bor i. Efter några minuters muttrande chansar vi i alla fall på att gå ut i regnet. Eftersom vi bara skulle åka en hållplats till så kan inte vårt hotell ligga så långt bort – trodde vi.
Vi hastar över en bilväg mellan alla fartglada bilförare. Jag får mig en riktig dusch av en bilist som mer eller mindre avsiktligt kör igenom en djup vattenpöl bredvid mig. Vi tar sikte på en liten turistinformationsbod men lyckas inte hitta någon vägbeskrivning till hotellet, däremot får jag syn på en vägskylt som anger att det är 1 kilometer till Niederalm. Då vi nu har blivit så blöta om kläder och skor så att paraplyet vi delar på nästan inte fyller någon funktion bestämmer vi oss för att följa bilvägen mot Niederalm. Efter att ha passerat en liten sväng, och upprepade gånger ha blivit mer eller mindre dränkt av gasglada bilister, försvinner trottoaren. Bilvägen vi följer blir nu förbjudet område för fotgängare då det inte finns någon vägren att promenera på. Vi chansar på en sidoväg och efter att ha passerat över en å hamnar vi då vid en stor fabriksanläggning. Då detta uppenbarligen var fel väg väljer vi istället att gå tillbaka över ån och försöka följa bilvägen. En liten skylt visar fotgängare/cyklister ned mot en grusväg som går parallellt med ån vid namn Königsseeache.
Då bilvägen trots allt verkar gå åt samma håll som ån bestämmer vi oss för att följa grusvägen. Den prunkande växtligheten döljer snart bilvägen för oss men det låter i alla fall som vi har biltrafik på vänster sida. Till höger har vi ån som är fylld med grådassigt och strömt vatten, kanske ett resultat av de senaste veckornas myckna regnande? Vi traskar tappert vidare mot vad vi hoppas är rätt håll. Malin suckar över mjölksyra i benen och jag suckar över mina kalla, blöta kläder. Under andra omständigheter, dvs uppehållsväder, hade den här sträckan kunnat vara en riktigt angenäm promenadväg.
Efter flera bekymrade minuter när jag börjar tvivla allt mer på att vi verkligen valt rätt väg närmar vi oss lite bebyggelse. Strax därefter får jag syn på en kraftledning och jublar spontant när jag ser att det är samma kraftledning som vi såg igår kväll. Någon minut senare kommer vi upp till busshållplatsen vi skulle ha hoppat av vid och den ligger drygt 200 meter ifrån hotellet. Nu får vi äntligen syn på våra drömmars mål – hotellet med ett varmt och torrt rum.
Ett par vattenpölar senare står vi så inomhus. Jag hastar upp på tredje våningen för att få slänga av mig alla kalla och blöta kläder. Malin tar betydligt godare tid på sig uppför trapporna då promenaden inte varit i ett Malinvänligt tempo. Den plaskvåta ryggsäcken åker ned på golvet och tyvärr upptäcker jag senare att innehållet blivit fuktskadat. Mina guideböcker samt tysk-svenska ordboken har blivit rejält fuktskrynkliga och min mp3-spelare har massor med fukt innanför displayen. Böckerna gick att använda igen när de väl torkat men mp3-spelaren gick tyvärr inte att rädda. Som plåster på såren ligger det iallafall lite Mozartkulor samt en flaska vitt vin på hotellrummet. Tydligen har vår guide Viveca gett oss en present som kompensation för att vi bor på översta våningen.
Efter att ha fått på mig torra och varma kläder lunkar jag ner till hotellets kombinerade restaurang-pub-avdelning och beställer en Irish Coffee för att verkligen värma upp mig. Sitter och smuttar på den en stund och antecknar lite i resedagboken innan Malin dyker upp och gör mig sällskap. Då vi inte är ett dugg sugna på att ge oss ut i regnet igen bestämmer vi oss för att äta här på hotellet. Vi får byta till ett dukat bord i ett annat hörn av lokalen och blir snart uppassade med matsedlar.
Jag fastnar för sidan med kockens rekommendationer och beställer in en stekt backforell med klyftpotatis tillsammans med ett glas Gösser Zwickl (ofiltrerad färsköl). Vår mat serveras snabbt och mycket riktigt visade sig backforellen smaka riktigt bra. Fisken var dessutom helstekt, så när som på inkråmet, så jag får in en extrakniv tillsammans med min mat för att pilla loss benen, huvudet och fenorna ifrån allt gott fiskkött .
Efter middagen kommer vi snart fram till att vi vill ha en dessert vilket vi också beställer in. Tyvärr får vi då vänta längre på att bli serverade men den som väntar på något gott … väntar otåligt. Till slut kommer i alla fall våra efterrätter in och jag blir inte besviken. Min ”Fruchtknödel in Topfenteig” smakar friskt av aprikos och varm kakdeg och lägger sig som bomull kring magen. Efter maten sitter vi kvar en stund och njuter av lite dricka dvs Gösser Zwickl för mig och Baileys för Malin. Vi uppdaterar våra dagboksanteckningar och bara njuter av livet i största allmänhet innan vi drar oss tillbaka till vårt rum och kollapsar i sängen.
Fruchtknödel
Läs mer och kommentera
8/7 -09 (Malin)
2009-07-15
Wien Inga kommentarer
Kl 7.30 går bussen och jag hastar iväg till närmsta brevlåda innan vi kliver på.
Strax före 12 är vi framme vid hotell Prinz Eugen. Vårt rum är på sjunde våningen, så vi får åka hissen upp. Vi dumpade grejerna, haffade en karta, och ger oss ut på stan. Mina skor var ännu inte torra från gårdagens äventyr, så jag fick låna Jörgens gympadojor som han hade med som reservskor. Jag kände mig som en clown när jag gick på stan. Men med dubbla hossor på, glappade det inte alltför mycket.
Dagens ord: pampigt! Det var en strålande fin sommardag i Wien. Vi tog tunnelbanan från Südtirolplatz in till centrala Wien, Stephanplatz. Gick in i Stephandomen, köpte och tände ett ljus, tog lite foton och konstaterade att allt är mycket dyrare där än i katedralen i Salzburg. De tog betalt för att gå ner i kryptan som fanns där, och tom för att få ett informationsblad. Så vi gjorde/köpte ingedera.
Magarna började bli lite för tomma, så vi gick till närmsta korvkiosk. Jag köpte mig en wiener würstel, så klart! Vi traskade sen vidare genom stan och såg alla möjliga pampiga byggnader. Tex gick vi förbi Spanska ridskolan, men eftersom inträdespriset var för högt så gick vi inte in.
Sen kom vi fram till ett parkområde med stor gräsmatta. Det verkade vara nåt slags hundparadis, för vi såg flera hundar springa fritt och lekte, hälsade på varandra, osv. Vidare kom vi till ett ställe som verkade vara en mat-festival av Malmöfestivalen-stuk. Fast trevligare bås. Där satte vi oss och åt var sin glass (strut med två kulor). Sen gick vi tillbaka till parkområdet, fast på andra sidan gatan. Där satte vi oss i gräset och njöt av solen en stund. I närheten skulle nämligen vår buss plocka upp oss och köra tillbaka till hotellet, kl 16.
Slappande i gräset.
Åter tillbaka på hotellet var det dags att svida om, efter en stunds slappande. Då var det nämligen dags för den tredje och sista utflykten vi hade anmält oss till – Wienerkonserten! Kl 18 satt vi på bussen igen, först skulle vi äta middag på en restaurang som tydligen var poppis bland Wiens innefolk. Jag hade beställt knödel och till dricka en Gespritzer. I priset ingick även efterrätt – en pannkaka med glass och chokladsås. Allt var mycket gott!
Sen bar det av till konserten. Kursalongen låg vid en park, och Viveca visade oss en staty av Johann Strauss där. Kvällen var härligt sommarljummen. Väl inne i byggnaden var det kö till damtoaletten. Jag blev lite orolig att jag inte skulle hinna ifatt min grupp, men de väntade på mig. Man fick var sin drink-kupong, som man skulle använda i pausen. Mousserat vin och apelsinjuice fanns att välja på. Vi tog så klart vin.
Konserten var en upplevelse! Det var något speciellt med att lyssna på en sån där orkester live. Jag kände igen flera av låtarna, vissa från tecknad film. Föreställningen varade 1½ timme, inklusive paus på ca en kvart. Det hade hunnit bli mörkt ute när vi satte oss på bussen och åkte i stillhet hem till hotellet, den speciella upplevelsen färskt i minnet.
Läs mer och kommentera
8/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Inga kommentarer
Vi blir väckta strax före sex och masar oss upp ur sängarna. Hotellfrukosten avlöpte planenligt dvs jag blev ordentligt mätt. Bussen rullar iväg från Niederalm och snart befinner vi oss på en motorväg med målet inställt på Wien. Det dramatiska alplandskapet lämnar vi bakom oss och får istället åka igenom ett böljande jordbrukslandskap med många byar och småstäder i dalgångarna. Ungefär halvvägs till Wien stannar vi till vid en rastplats och i sedvanlig ordning inspekterar vi butiken. Roligaste upptäkten här var nog den gamla äppelpress(?) som står till utsällning i entrén.
Klockan tio åker vi vidare och ungefär vid halv tolv har vi kommit till utkanterna av Wien. På väg in till centrum passerar vi bland annat Wienerwald och slottet Schönbrunn. Efter en timme och flera märkliga omvägar är vi framme vid vårt hotell Prinz Eugen. Vårt rum visar sig vara färdigstädat så vi tar hissen upp till sjunde våningen och lastar allt bagage. Bussen åker vidare in mot centrum med resenärerna som valt att följa med på utflykten ”Upptäck vackra Wien”. Vi väljer dock att upptäcka Wien på egen hand. Mina promenadskor har nu hunnit bli hyfsat torra efter gårdags skyfall så jag kan använda dem när vi går ut på stan. Malin blir dock tvungen att låna mina extraskor eftersom hennes egna fortfarande inte hunnit torka.
Jag nappade åt oss en gratis stadskarta i hotellobbyn och efter att ha glott på den en liten stund ser vi att vi ska ta oss till höger för att komma till närmsta tunnelbanestation. På andra sidan gatan ligger visserligen järnvägstationen Südbahnhof men där går inte tunnelbanan vi tagit sikte på. Istället promenerar vi ett par hundra meter till Südtirolplatz. Nere i tunnelbanestationen får vi hjälp med biljettautomaten av en snäll vaktmästare. Han är nästan för snäll och börjar berätta om olika rabattkort för turister när vi bara är intresserade av en enkelbiljett in till centrum.
Några minuter senare kliver vi i alla fall ombord linje U1 mot Stephansplatz. Tunnelbanetåget kör fort så det känns knappt som om vi har suttit oss tillrätta innan det är dags att kliva av. Vi tar rulltrapporna upp och kommer direkt upp på ett soligt torg som domineras av den stora domkyrkan Stephansdom. Runtomkring oss finns det ett myllrande gatuliv med olika sorters färgglada gatuförsäljare, välklädda affärsmän på väg till eller ifrån något möte samt en massa turister. Folkmängden blir dock aldrig riktigt påträngade så vi kan röra oss rätt så obehindrat in i domkyrkan.
Vi strosar runt och beundrar den pampiga inredningen med alla vackra detaljer och njuter även av svalkan inomhus. Det visar sig dock kosta pengar att besöka kryptan varför vi låter bli och traskar ut på torget igen. Vi går runt ett kvarter via en bakgata och Malin passar på att skaffa lite mer vykort samt inspektera en exklusiv chokladbutik. Därefter går vi ut på det stora turiststråket Graben. Vid den här gågatan hittar vi en korvkiosk och slår till med ett mellanmål. Jag beställer en portion av det tyska snabbmatsfenomenet Currywurst samt en öl (Zipfer). Ölet serveras till min förvåning i ett riktigt ölglas och inte i en plastmugg. Malin passar på att skriva sina nyinförskaffade vykort och jag njuter i godan ro av det myllrande men ändå sommaravslappnade gatulivet. Våran guide Viveca passerar förbi och vi hejar som hastigast.
När vi ätit och skrivit färdigt följer vi gågatorna Graben och Kohlmarkt mot nästa turistmål Hofburg. Det är ett område med flera gamla pampiga hus som innehåller massor av museer och andra institutioner. Bland annat håller den spanska ridskolan till här. Inträdet dit var dock skyhögt (16€) så vi lät bli att gå in. Istället gottade jag mig åt det fina sommarvädret som vi promenerade i. Senast jag strosade runt i Hofburg, drygt tjugo år sedan, var det tvärtom rätt risigt väder.
Via ett par valv kom vi ut Heldenplatz där jag fotograferade ett par statyer av österrikiska kungligheter. Bredvid statyerna fanns en stor gräsplan som verkade ha blivit en inofficiell hundrastgård. Där fanns många vovvar som sprang runt och hade hur skoj som helst under överinseende av hussar och mattar. Via Burgtor kom vi sedan fram till Maria-Theresien-platz. Den platsen bestod av en stor staty och lite gräsmattor inklämt mellan ett naturhistoriskt och ett konsthistoriskt museum. Det var här som vår buss skulle hämta upp alla medresenärer som följt med på utflykten tidigare. Då vi har nästan en hel timme kvar innan bussens avfärd klockan fyra passar vi på att jaga ifatt en postlåda samt upptäcka lite mer av Wien.
Vi börjar med att gå nordväst utefter Burgring och kommer fram till parlamentet som är utsmyckat med statyer och kravallstaket. Därefter går vi igenom en park vidare mot Rathausplatz. Här upptäcker vi att någon sorts filmfestival är i full gång och det finns många stånd som säljer all möjlig sorts mat. Festivalträngseln har dock ännu inte börjat på riktigt så vi har gott om plats för att avnjuta varsin glass i sommarvärmen.
När glassen är uppäten går vi runt Volksgarten tillbaka till hundparken vid Heldenplatz och på vägen dit hittar vi en postlåda så att Malin kan få posta sina sista vykort. Vi traskar återigen mot Maria-Theresien-platz och kopplar av en stund på gräsmattorna där innan det blir dags att kliva in i bussen. Väl tillbaka till hotellet passar vi på att slappa lite samt byta om till finare kläder. Snart är det nämligen dags för utflykten ”En oförglömlig Wienerkonsert”.
Vi kliver på bussen i sista minuten före avfärd vilket får medresenärerna att applådera. Jag bugar och tackar för uppmärksamheten men Malin blir lite mer purken. Vi åker till restaurangen Bauernbräu på Gumpendorfer Straβe där jag smaskade i mig en Steirisches Wurzelfleisch samt ett glas av husets egenbryggda hausbier. Maträtten smakar generöst av pepparrot och salt men roligast var ändå ölet som bjöd på en fyllig smak av torr, brödig malt med lämpligt diskret humlebeska. Efter maten bjuds vi på efterrätt i form av pannkaka med vaniljglass, vispgrädde och chokladrippel, jag sätter även i mig en kopp gott kaffe. Därefter åker vi med bussen till Stadtpark där konserten ska äga rum.
Johann Strauss
Framme vid parken leds vi av Viveca först till en staty en bit in i parken. Statyn föreställer Johann Strauss och det är fritt fram att bli fotograferad bredvid statyn. Ingen av oss nappar dock på det erbjudandet.
Därefter går vi i samlad trupp till konsertlokalen Kursalon. Salongen ligger två trappor upp och snart sitter vi tillsammans med ett par hundra andra människor och väntar på musiken. Våra platser är rätt långt bak i salongen men det visar sig att musiken hörs bra ändå. Efter några minuter tågar ett femtontal musiker in beväpnade med varjehanda instrument och vi serveras ett pärlband av Wienerklassiska örhängen såsom Eine kleine nachtmusik, An der shönen blauen Donau och Radetzkymarschen. Till flera av låtarna bjuds det även på sång eller dans. Konserten är knappt två timmar lång inklusive en tjugo minuters paus i mitten samt två extranummer på slutet.
Därefter färdas vi tillbaka till hotellet och kollapsar i sängen.
Läs mer och kommentera
9/7 -09 (Malin)
2009-07-15
Jena Inga kommentarer
Ännu en tidig morgon. Hotellfrukosten hade en liten kakbuffé men var annars ganska lik de andra vi ätit. Jörgen hade missuppfattat tiden som bussen skulle gå, själv var jag lite stressad. Jörgen som dock äter fort, stack upp på rummet för mig för att borsta tänderna och packa det sista av sina grejer. När jag med andan i halsen skulle ta hissen från våning ett till sju så kom det antingen en full hiss eller en som skulle ner. Så det tog tid att komma upp. Så när jag äntligen kom upp på rummet så fick jag slänga ner mina saker i alla hast, och sen rusade vi gemensamt ner till bussen. Hissen krånglade så klart, stannade på våningar som ingen hade tyckt. Men väl nere i lobbyn så stod våra medresenärer och väntade på att bussen skulle köra fram till entrén. Plötsligt var det inte lika bråttom, och Jörgen kunde ta några foton på hotellet. Hopp på buss och småslumra.
Lunchen åt vi i Passau, Tyskland. Jag åt fläskfilé med ”rätblocksformade” potatiskrocketter. Väldigt gott! Efter lunchen hade vi lite tid på oss, och jag hade målsättningen att hitta en favoritchoklad innan vi lämnade Tyskland, och jag trodde inte jag skulle få några fler tillfällen på mig att leta. Det fanns ett shoppingcenter mitt emot restaurangen och vi sprang in där. Vi letade på alla tre våningarna men hittade ingen livsmedelsbutik. Sen gick vi ut och rundade centrat, i hopp om att hitta någon butik där. Men nej. Minst 3 apotek noterade jag dock. Lite slokörad gick vi tillbaka till bussen. Precis brevid såg det ut som det fanns en livsmedelsbutik! Det var bara några få minuter till avresan, men bussen var stängd och ingen annan i resesällskapet hade dykt upp än, så vi skyndade oss in i butiken. Jag ”wii-ade” av glädje när jag fick syn på mina Schoko-Bons! Jörgen hittade två öl han ville ha och när vi kom ut till bussen igen var det precis lagom att kliva på.
Chokladmums!!
På vägen till Jena fick vi se film på bussen. Det blev Sound of Music, förstås. Framme vid hotellet var Jörgen dum mot mig. Man kunde välja att gå in via en svängdörr där man själv puttar på dörrarna i den takt man vill, eller gå genom en vanlig dörr. Jag sa att jag ville gå i svängdörren och klampade före Jörgen. Då sa han nåt i stil med ”ja sväng på du!” och puttade på med väldans fart. Jag blev jätterädd, och med ett tjut hoppade jag ut ur dörren innan jag blev klämd. En stackars tant skrämdes av tjutet, och Jörgen fick en utskällning, en smäll i magen samt onda ögat av mig. Vi blev tilldelade ett rum på fjärde våningen, och tog hissen upp. Den hissen kändes stabilare och säkrare än den på förra hotellet. Jörgen fick ”the silent treatment” tills han sagt förlåt, sen fick han en kram. Hotellrummet hade fina mörka trädetaljer (dörrkarm, tak) samt en fin takfläkt. Den hade behövts i Anif…
Det var samling till middag på hotellet kl 20. Men pga lite magknip hos mig, blev vi ett par minuter sena. Vi dök upp när Viveca var mitt uppe i ett tal. Jag hoppas vi inte missade något viktigt eller kul. Middagen bestod av en buffé, men jag åt inte så mycket, så att magen skulle hålla sig i schack.
Efter maten gick Jörgen och jag ut på en kvällspromenad. Det var lite småkyligt men vi klarade oss med shorts och t-shirt. Vi hittade ett parkområde nära hotellet som var väldigt fint, men hade massor av knott eller liknande flygfän. På vägen tillbaka följde vi en stig som gick bakom hotellet, och hittade då en lekplats med en linbana. Den såg fin och säker ut, och jag blev sugen att prova. Med lite hjälp av Jörgen för att kliva på, susade jag lite försiktigt iväg, skrapade ena foten i marken för att bromsa upp lite. Men det gav mersmak. Så efter att Jörgen fått åka en gång så åkte jag igen, denna gång i full fart. Det var skoj! Och vi skrattade båda gott. Om folk som bodde i området såg oss så måste de tänkt ”tokiga turister” eller nåt.
Läs mer och kommentera
9/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Inga kommentarer
Vi blir väckta vid halv sju och masar oss upp ur sängarna. Hotellfrukosten avlöper dock inte helt planenligt. Jag sitter och smaskar i mig maten i godan ro och tror att vi ska vara nere vid bussen kvart över åtta. En allt mer stressad Malin får mig dock att inse att det var kvart i åtta vi skulle samlas. Frukosten avslutas därför abrupt men vi hinner ändå i tid ned till bussen.
Klockan åtta rullar vi så iväg ifrån hotellet och ut ifrån ett sommarsoligt Wien. Vi passerar slottet Schönbrunn igen och efter en stund passerar vi även förbi byn Preβbaum där jag bodde ett par nätter under min förra resa till Österrike. Tjugo i tio stannar vi för att tanka bussen samt ta en fikapaus. Den fina turistbutiken LandZeit inspekteras och snart så har jag investerat i en burk Radler att konsumera under bussfärden.
Schönbrunn
Strax före halv elva så åker vi vidare mot Passau där vi ska ha ett lunchuppehåll. Vi passerar staden Linz och här börjar det dyka upp lite regnskurar. Tjugo i tolv passerar vi gränsen till Tyskland och åker också över floden Donau. Halv ett har vi slutligen kommit fram till staden Passau där vi äter lunch på Bayrische Löwe inne i stan. Jag serveras en sejfile samt kokt potatis tillsammans med en lokal pils som smakar tämligen ordinärt. Efter lunch spanar jag lite på värdshusets meny och upptäcker att även här serveras det lokala ölsorter som hade varit mer spännande att prova.
Vi har en liten stund ledig före bussens avfärd så vi går in i ett stort, nybyggt köpcentrum som ligger tvärs över gatan ifrån lunchstället. Där finns det många butiker men ändå hittar vi ingen vanlig mataffär. Vi går ut och runt köpcentret och får se lite mer av Passau innan vi kommer tillbaka till bussen. Tvärs över ett litet torg alldeles bredvid bussen ser vi då en mataffär. Med bara ett fåtal minuters marginal hinner vi då shoppa loss olika sorters godis. Själv skaffar jag två lovande flaskor med veteöl. Dessa får följa med hem till Sverige.
Tjugo över ett åker vi iväg ifrån Passau och nu börjar musikalfilmen Sound of Music visas på bussens tv-skärmar. Det var många år sedan jag såg den filmen så det var många scener jag glömt. Lite kul var det allt att vi nu kunde känna igen en del gatumiljöer och vyer som vi nyligen beskådat i Salzburg. Dock tyckte jag att den beryktade grinden såg lite annorlunda ut i filmen jämfört med verkligheten.
Vid halv fyra tar vi en fikapaus i bussresan (och filmen) någonstans mellan Regensburg och Hof i nordöstra Bayern. Vädret är nu skiftande med regnskurar och solsken om vartannat. Under pausen är det dock uppehållsväder. Jag tar det långa steget före till en butik vid rastplatsen och hinner först i toalettkön. Det är en frivillig toalettavgift på 50 cent här så jag lägger lite mynt i skålen utanför toaletterna, mest för att göra den uppenbart uttråkade toalettvakten lite gladare. Inne på toaletten hittar jag, förutom det normala sanitetsporslinet, en automat som säljer suspekta gummiartiklar för 3€ styck. Jag är dock för snål för att köpa något.
Ungefär kvart i sex på torsdagsaftonen passerar vi över den forna gränsen mellan väst- och östtyskland dvs vi åker in i delstaten Türingen. Landskapet häromkring är riktigt vackert med djupa dalar och små skogsbeklädda berg. Vi åker vidare mot staden Jena där vi ska sova över och anländer till hotellet vid sex. Hotellet ligger i utkanten av staden och är lite märkligt inklämt i ett stort bostadsområde modell svenskt miljonprogram dvs omgivet av höga, gråtrista betonghus. Själva hotellbyggnaden är dock av mer modernt snitt med snygg inredning.
Efter att ha försökt skoja med Malin i hotellentrén betalar jag för den whiskyflaska jag beställt och sedan åker vi upp till hotellrummet på fjärde våningen. Rummet, som ligger på ett hörn av våningen, är riktigt tjusigt inrett och har bland annat en takfläkt. Vi slappar en stund på rummet innan vi går ned till hotellets restaurang för att få vår middag. Malins toalettbesök drar dock ut på tiden så vi anländer ungefär en kvart efter angiven middagstid. Därmed klampar vi också in i diverse tacktal och skålar till Viveca, Vera och Staffan.
Middagen visar sig vara en buffé bestående av tomatsoppa, kycklingfilé, fiskgryta, ratatouille, och kulpotatis samt en syrlig äppelkompott med vaniljsås till efterrätt. Allt detta sköljdes ned med ett glas öl. Efter middagen promenerade vi en stund utanför hotellet som visade sig ligga precis vid ån Saal. Vi traskade ned till grönområdet vid ån och blev genast anfallna av ett par tjocka knottsvärmar. Förutom å och knott fick vi även sett en bro för fjärrvärmerör, en amerikansk fotbolls-plan, kaniner samt ett par lokala undomsgäng. Gängen höll sig dock för sig själva och var inte ett dugg hotfulla.
När vi går tillbaka hittade vi också en lekplats, inklusive en linbana, bredvid hotellet. Givetvis fick vi provat linbanan och under glada tjut och skratt upptäckte vi att den höll även för fullvuxna människor. Därefter gick vi tillbaka in i hotellet, upp på rummet och kollapsade i våra sängar.
Läs mer och kommentera
10/7 -09 (Malin)
2009-07-15
Rostock Inga kommentarer
Väckning 5.45, frukost 6.15 och avfärd 7.15. Urk. Hotellets frukost var rik på frukt – mums! De hade även goda croissanter och mini-choklad-banan-muffins. De fick dock minuspoäng för att de inte hade kalaspuffar till yoghurten, och de hade förväxlat ”pink grapefruit” och ”orange nektar” i juiceautomaten. Vanlig apelsinjuice var dessutom slut när jag skulle ta. När vi ätit färdigt och gått ner i lobbyn med våra väskor fick jag en kram av en glad norrman som läste på min Krama mig-tröja. Det var lite kul. Vid packningen av bussen fick vi stränga order om att packa in våra väskor på höger sida om bussen. Där skulle nämligen alla väskor in som skulle av vid hotellet i Malmö, och eftersom det är närmare till tågstationen från hotellet än från Öresundsterminalen så ville vi så klart av där. På väg ut från Jena blev jag lite besviken - jag hade sett fram emot en liten tur inom stan, för att spana in ett visst fallosformat torn jag hört talas om...
Vera, Staffan samt Viveca.
På ett ställe utanför Rostock åt vi lunch. En tant snodde min Fanta (det var bara beställt en till vårt sällskap), men efter lite förvirring bland personalen så fick även jag apelsin-läskeblask. Tallriken jag fick var överfull med en massa grönsaker, Jörgen fick hjälpa mig med säkert hälften. Färjan från Rostock gick vid ca kl 15. Överfarten tog 1 timme och trekvart. Vi köpte oss lite snask i butiken och satte oss och fikade. Viveca kom förbi och blev nyfiken på vad jag satt och skrev på. När jag berättade att det är en resedagbok blev hon exalterad och ville veta webadressen. Så den ska jag maila till henne när vi skrivit in allt på nätet. Nästan framme i Danmark bad jag Jörgen köpa en cola från en automat till mig. Den kostade 20 DDK, men tog även emot euros. Han stoppade in 2 € och 50 cent, och automaten spottade ut min cola samt 11 DDK. Märklig växlingskurs, men det var bara att tacka och ta emot.
Snart var vi framme vid Öresundsbron, och eftersom vi satt på sätet längst fram så var vi först in i Sverige (förutom guiden och chauffören då). I Malmö hoppade vi av vid Gustav Adolfs torg, Jörgen plockade åt sig whiskeyn han köpt i bordershoppen, vi kramade om Viveca och sa hejdå. Klockan var ca 19.10. På stationen gick det ett öresundståg kl 19.38 och det hoppade vi på. I Lund fick vi vänta en kvart vid Clemenstorget på buss nr 1 som gick 20.07. Ungefär halv nio var vi äntligen innanför hemmets dörrar. En brandvarnare skrämde halvt ihjäl oss och sa ifrån om att han ville ha nya batterier. Och kvart i nio ringer min lilla mamma och säger att hon är vid öresundsterminalen och har väntat på oss där sen tio över sju….. Stackars lilla mamma!! Hon ska få en extra go kram när vi ses.
Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med resan. Vi fick på ett bekvämt sätt få se mycket av Österrike, samt även en del av Tyskland. Inte alls omöjligt att jag åker bussresa fler gånger, det här var min andra totalt - åkte till Prag år 2000 med Ölvemarks.
Dock väljer jag i så fall hellre en resa där man stannar i alla fall 2-3 dagar på samma ställe, så man hinner med lite mer turistande.
Tack till alla inblandade på Scandorama, och Viveca i synnerhet, för en angenäm resa!
Läs mer och kommentera
10/7 -09 (Jörgen)
2009-07-15
Lund Inga kommentarer
Den här dagen blev vi väckta av en ilsken telefonsignal kvart i sex. Hotellfrukosten avlöpte planenligt dvs jag blev ordentligt mätt. Vi åker ifrån hotellet kvart över sju och tyvärr åker vi direkt ut på motorvägen så vi får inte se något av den vackert belägna stadskärnan i Jena. Vädret är gråmulet men det är ändå uppehåll så gott som hela dagen. Efter en liten stund byts det vackra Thüringen-landskapet ut mot ett mer långtråkigt nordtyskt slättlandskap. Här och var ser vi dock stora solrosodlingar vilket livar upp landskapet litegrann.
Omkring halv tio passerar vi Berlin men motorvägarna vi åker på ligger så pass långt utanför staden att vi inte kan skymta någon egentlig stadsbebyggelse. Strax efter tio tar vi en fikapaus och därefter åker vi vidare mot Rostock. Framme vid Rostock besöker vi först en dryckesdepå för att hämta ut diverse varor, därefter åker vi till vår lunchrestaurang Hotel an der Hasenheide. Jag serverades en schnitzel och potatis samt ett glas öl vilket smakade rätt så ordinärt. Efter lunchen passar vi på att gå ut en sväng och upptäcker snart att det regnar. Vi tar skydd under ett skjul tillsammans med en trädgårdstraktor och en släpkärra innan det blir dags att kliva in i bussen igen.
Vi åker nu mot färjeläget vid Rostock och får stå i kö en stund innan vi kommer ombord. Färjeresan tar ungefär en timme och trekvart i anspråk och under den tiden passar vi på strosa ut på däck, inspektera färjebutikerna samt fika lite. Det är ganska kraftig sjögång den här dagen så färjan gungar fram och tillbaka nästan hela resan. Jag investerar i en stor kaffe samt en burk med färjegodis. Jag upptäcker också vilka märkliga växlingskurser som råder mellan euro och danska kronor då jag köper en läsk i en automat.
Färjegodis
Strax före fem åker vi iland i den danska hamnstaden Gedser. Resan går sedan igenom Danmark och Köpenhamn utan några incidenter. Kvart i sju åker vi upp på Pepparholmen och får se Skåne för första gången på flera dagar. Framme i Malmö passar vi på att hoppa av bussen vid Gustav Adolfs torg tillsammans med de resenärer som ska tillbringa natten på hotell i Malmö. Vi går till fots till Malmö Centralstation och känner oss rätt nöjda med att slippa undan den rätt så avsides belägna Öresundsterminalen.
Via öresundståg och stadsbuss i Lund kommer vi så hem till vår lägenhet där vi möts av en tjutande brandvarnare. Det är dock inget som brinner – brandvarnaren tjuter bara för att den behöver ett nytt batteri. Precis när vi ska gå ut och köpa lite nya batterier samt lite mat inför morgondagens frukost ringer telefonen. Jag lyfter luren och får prata med en måttligt road ”svärmor”. Tydligen så har hon suttit och väntat på oss vid Öresundsterminalen i en och en halv timme.
Så vad blir då mitt slutliga omdöme om den här resan? Klart godkänt!
Kan jag rekommendera Scandorama? Ja!
Vill jag göra fler bussresor? Ja, troligen. Men då kommer jag hellre att välja resor där man stannar en längre tid på en och samma ort just för att slippa åka buss varenda dag samt även få fler morgnar där man inte behöver stressa igenom frukosten för att komma i tid till bussen. Å andra sidan fick jag se väldigt mycket av Österrike och Tyskland på den här veckan så jag är nöjd ändå.
Läs mer och kommentera
|
Resekarta
|
|
