Fyrstjärnigt hotell i Kuala Lumpur sitter finfint såhär i sista dagarna på en perfekt resa. Igår var vi på bio på Tron som var mycket bra, väl värd att gå och se om någon funderade på det. Jag är glad att vi gick på den då det är en film som kanske ej hade vart mitt förstahandsval om jag vart själv. Vi var inne och knallade på köpcentrat, Suria, där de har allting. Hela varuhuset har fler butiker än vad hela Eskilstuna har tillsammans.. I fredags när jag anlände och fortfarande var själv, efter McDonalds frukosten, tog jag mig tillPatronas Towers, the Twin Towers då jag läste om att varje morgon när de öppnar delas ett visst antal biljetter ut för att få åka upp i byggnaden vilken ej är tillåtet resten av dagen. Jag satte mig på  den lokala bussen och far iväg. Dessvärre kom jag några minuter för sent och missade fribiljetterna. Då jag satte mig utanför med två från England som satt i samma situation som mig och tittade på tornen utifrån såg vi att fribiljetterna endast tog en en liten bit upp i tornen, ej ens hälften. Så helt plötsligt gjorde det ingenting att ha missat biljetten och vi knallade tillsammans tillbaka till gästhuset där vi mötte upp Johan. Eftersom att jag är sjuk fortfarande och det ej är något fint väder har det vart chilla dagar här i Malaysia. Idag byter vi hotell till något annat fint för att få lite omväxling sista natten och kunna jämföra fint boende likväl som man kan jämföra gästhus och hostels. 

Det är blandade känslor med att fara hem. Å ena sidan vill jag hem; Jag saknar mycket hemma som jag vill vara hos och vill vara med. Endast tanken på svensk kranvatten får mig att bli törstig, kunna ringa vänner när man vill prata, ej har något att göra eller bara vill dela med sig av något roande, ha familjen så nära att man vet att de finns där då man behöver dem, krama om mamma och få huskurer från pappa när man har öroninflammation, ha valmöjligheter på kläder i garderoben och hemagjord mat och vara där när det händer saker i ens hemland. Å andra sidan; jag har det så roligt här. Jag har haft en av de bästa tiderna i mitt liv och träffat människor som jag trivs med, sätt och upplevt saker, både materiella och känslomässiga. Jag vill stanna och vara med dem jag träffat, planera kommande veckor och aktiviteter, se nya saker och uppleva nya kulturella skillnader och kontraster. Jag vill besöka nya länder och lära mig nya språk. Jag vill fortsätta utvecklas. Det är så olika känslor med att åka hem. En skön känsla är att jag kan känna mig nöjd och avslutad på denna resa. Vi har gjort det vi planerade och vi har gjort det sjukt bra :) Jag ser fram emot att komma hem till vinter och jul, även fast vi läser om allt snökaos självklart och känner oss lite oroliga för om vi ens kommer att komma hem ;b Jag ser fram emot allting som komma skall när denna resan är över :D 

Varför sitter det en äldre man framför mig på McDonald´s och pruttar? Jag måste ju bara dela med mig av det här för jag sitter rent av och mår  dåligt just nu. 

Jag anlände, som jag sa i tidigare inlägg, inatt och fann det onödigt och ej alls i behov av att hyra en säng när jag kände att jag ej skulle kunna sova utan knallade istället iväg till det enda öppna för att få i mig lite frukost såhär på morgonkvisten. Nu när jag slagit mig till ro i ett hörn med väskor och dator sitter det ett par bestående av två män vid bordet framför mig. Inga problem. När de har ätit färdigt lyfter den ena mannen på rumpan och fyr av en rejäl, hörbar raket. Jag blir endast chockad när sådant händer och förmår ej minen som rent av kan ha kommit att lägga sig på mitt ansikte. Tittar upp i ett - ´vad i hela friden gjorde du nu?!´ Jaja gjort är ju gjort. Det är äckligt och otrevligt, men, nu struntar vi i det. Pruttgubben skall ej få ta någon av min energi från mig. Då jag rent av känner att jag ej ens har någon på lager för tilfället. 

Det går en liten stund och sedan gör han precis samma procedur en gång till. Lyfter på sin äckliga rumpa och fyrar av ytterligare en höjdare. Han är ju ute efter att reta mig! Jag får lite småpanik i mig själv och känner att jag klarar ej av att sitta här längre. Jag struntar nästan i vart jag tar vägen, ut ur restaurangen bara och bort från äckelgubbar och kanonskott. När jag börjar packa ihop ställer sig mannen och gör en gest i form av någon stretching med armarna och sedan lämnar han och hans stackare till polare byggnaden. Tack och lov! jag föll lätt ner på stolen igen, i ju för sig ej alls hungrig längre.. 

I vissa länder är det förbjudet att spotta på på offentliga platser, andra att röka vart som helst. På några delar av världen finns det stränga regler om hur man får rapa, utföra sina behov, visa vissa delar av sin kropp och/eller bära vissa kläder eller säga vissa saker för att det anses opassande eller kränkande. Nog för att jag ej tycker att man skulle behöva ha regler och lagar i den mån som finns idag, men skall det finnas regler för sådant, då skall det väl finnas regler att man avsiktligt ej får skjuta ut äckelluft ut bakdelen med flit!! 

Ytterligare en fredagmorgon för Josefin ute i världen utanför Sveriges gränser. Med nya händelser och upplevelser, lärdomar, ökad mognad och kännedom att dra kunskap av.

Ha en bra fredag och början på helgen mina vänner!

jag såg mig själv hur jag ser ut. Halsduk och långtröja, och en stor filt om benen och hopkurad med gåshud. Vem sa att jag var i ett varmt land? 

Då är jag tillbaka till Malaysia nu. Sitter illegalt på ett hostel som heter Monkee Inn. Jag kom hit nu på natten och satte mig för att prata med  några på boendet. Jag har vart sjuk och nog för att febern är borta så har jag fortfarande ont i halsen och hostar i en otrevlig regelbundenhet. Det var en anledning till att jag bestämde mig för att ej bo i sovsal och sedan känns det dumt, även om det ej är så mycket pengar förstås, att lägga ut en summa för en säng i endast några timmar. Tanken är ju nu att vi har helgen här och skall bo på något lite finare hotell för att skämma bort oss lite. När jag berättade att min vän har bott här flera dagar men sover nu och frågar lite snällt om det kan vara okej om jag stannar här med väskan men utan att hyra en säng. Jag kan gärna köpa något i deras lilla kiosk.

- No No, 25 MYR. Nothing. Nothing for you, Häver mannen bakom disken ur sig och fortsätter sitt - No No-ande när jag förklarar att det ej handlar om pengarna jag vill ej vara i en sovsal när jag är fortfarande är dålig och både stör och rent av smittar folk. Och jag kan ej sova i endast någon timma..

När jag ej bara sådär kan avsluta det samtal jag har med två av de inneboende ber mannen oss att gå en trappa upp i uppehållsrummet. Jag tittar på honom, han tittar surt tillbaka på mig. Även fast jag blivit tillsagd att ej vara kvar sitter jag här och en i mitt sällskap har åkt till flygplatsen för att åka till Filippinerna medan Natalie precis gick och la sig. Jag känner mig riktigt otrevlig som frågade fick ett klart Nej men ändå sitter jag kvar. Vad är det om ej att tala emot sig själv? ;b 

Ja, jag är ej helt frisk och har ej vart det på några dagar. Halsen värker ,jag hostar och idag på flyget, kanske var det av trycket som blir, sprack trumhinnan i vänstra örat med. Jag har ingen feber idag och rösten håller när jag pratar så det är definitivt på bättringsvägen. Känns bra, frisk lagom till hemfärd :b

Tidigt igår morse, 4.30 AM närmare bestämt, lämnade jag Koh Samed för sista gången på denna resa och bar iväg för ett sista besök i Bankok. Dagen var grym. Frukost åt vi hos en thai i ett litet gatukök som vi hittade på en bakgata, lunch på en Filippinsk restaurang, mums mums och middag på Hard Rock café. Vi hade musikaffärs-jakt runt i olika delar av Bankok på jakt efter effekter till en gitarr. Jag har skrattat så jag har träningsverk i kinderna efter denna vecka och det känns tråkigt att lämna Thailand men ändå känner att jag verkligen har utnyttjat min tid och haft så roligt under den tiden jag vart där. Måste bara nämna att miin favoritsnack under denna vecka har vart friterad banan med linfrön. Jag köpte på mig en stor påse idag till flygplatsen och trots att jag blev så mätt av den var jag ytterst besviken när den tog slut. Det är mycket jag kommer sakna med Thailand.

- Bär ej strumpor i denna sko. SOCKS SUCKS!

en rolig undersida  på en sko. Vad menar dem då? socks suck? ;b

Filipino restaurant, Mabuhay, Bankok. Den hade även som en liten Filoppino-shop med typiska Filippinska matmärken och snack om man skulle vara ute efter det. Om ej, maten var kanon. 

Detta var folket jag hade framför mig och lika mycket människor ur lokalbefolkningen hade jag bakom mig. Ljushuvet satt precis i mitten.

Bland gitarr-samling, julpynt och liveband på Hard Rock :) 

Måndag igen. Tiden går för fort när man har roligt!! Dagarna här på Koh Samed har ej handlat om bad och sol utan om mat, mat, skratt, skratt, sällskap, musik och drink-provning, Raiong och Raiong. Två heldagar har spenderats inne i Raiong som är den närmsta staden till Samed. Där inne på ett köpcentra passerade jag en Converse-butik och knallade in för att fönstershoppa lite, som jag har gjort med allting annat på denna resa. Men, där står mina senapsgula converse som jag planerat att köpa och till ett så billigt pris jämförelse med i Sverige att det ej var några funderingar på detta; Det här är ju en investering! Så, det blev två par ;b mina senapsgula låga och ett par gräddvita höga :)  Jag fick två par converse som jag ändå har planerat att köpa till ett lägre pris än vad jag hade fått ett par av i Sverige så jag känner mig skapligt nöjd. Jag har faktiskt köpt mig en blus också för att på onsdag är jag medbjuden att äta middag på Hard Rock café i Bankok med några andra av Naris vänner. Någon av dem arbetar även som musiker där, medan resten är på besök och då skall ett gäng mötas upp för middag :) Skall bli trevligt och jag såg min chans att ursäkta mig för mig själv lite och införskaffa någonting nytt då det är första gången som jag känner att jag faktiskt skall ut i Bankok, om man bortser från Kosan Road där vi var någon gång- vi i gänget från New Road.

Trevliga dagar inne i Raiong, med andra ord :)

Sedan kommer vi till det där med drinkprovningen. Några dagar här hade jag sällskap av David och Anna från Umeå. Då vi satt och kollade igenom drinklistan för att se vad att beställa in kommer samtalsämnet upp att vissa drinkar har så genanta namn att man finner det rätt jobbigt att beställa dem. Säger gärna ej namnet på drinken utan istället pekar på vilket nummer det är på drinken man vill ha. Samtalsämnet övergick i hur många drinkar på listan vi ej ens visste vad det var, över huvudtaget. David kom med den briljanta iden att för att helt enkelt få reda på det tar vi alla och beställer någon som vi ej har någon som helst blekaste om vad det är. Därefter började fnissandet då man märkte hur drinkarna övergick från lite snuskiga namn till rent av skrattretande. Dagarna tillsammans slutade med att vi satt och drack halv-äckliga drinkar med de roligaste namnen på listan. Vi har bl a testat på Flying Kangaroo, Zombi, Kimikaize, Scorpion, Pink Lady, Golden Dragon. Det var riktigt roligt, att se vad man tycker om för smaker, hur olika smaker man faktiskt har  jämfört med varandra och att se-- Att efter 12 drinkar tillsammans under tre dagar vart jag ej nöjd en enda gång. Min favorit drink på denna resa är (nu kommer en av de lite genanta drinknamnen) Orgasm och White Russan. Men, sen har ju drickan under denna resa vart Thaiwhiskey, som för mig smakar lite mer som rom -och rom och cola går ju alltid ner ;b

Jag blir endast mer säker varför man skall hålla sig till vad man vet tycker om! Tyvärr är jag en liten chicken vad det gäller att testa nya maträtter till och med. Ber någon mig smaka så smakar jag mer än gärna men att beställa in en hel rätt med något man ej vet vad det är är för mig rätt skrämmande när jag vet att chansen är stor att jag ej blir nöjd. Nu har jag haft tur att jag umgåtts med människor som testat nya maträtter som jag kunnat naffsa åt mig lite av och/ eller att jag rent av haft någon som beställt in mat åt mig. I indien hade vi ju vår chufför som vi åt tillsammans med som beställde in. Och nu umgås jag med Nari, en liten feeder, som mer än gärna vill att man skall smaka så fort det är något han hittat som han tycker om eller när han presenterar maträtterna från Filippinerna. Den maten är för övrigt, precis som thaimaten, något som faller Josefin rätt i smaken! Nog för att jag ser fram emot den Svenska maten och att få komma hem vet jag fortfarande ej hur jag skall klara mig utan Thai - och Filippinsk mat! Det är något jag måste lära mig att laga för jag kan ej se hur jag skall klara mig utan den, och Ja, så illa är det faktiskt ;b 

Samed-hänget ;b :D 

och Malene som jag är med här. En dansk tös som humoristiskt nog arbetar på öns Svenska restaurang. Jag har faktiskt ej vart där och ätit. Av flera anledningar, jag är djupt förälskad i Thai-och Filippinsk mat, det är lätt att man blir besviken när man vet hur den svenska maten skall smaka och jag känner väl även att svensk mat har jag så det räcker och blir över när jag kommer hem :) 

Hoppas alla har en trevlig start på veckan :) och glad Lucia-firande alla därhemma. Hoppas det går bra för 2010s Eskilstuna Lucia Nadine Melkie också :)

hej hopp

Nu är jag här i slutet på denna resa och jag står fortfarande när jag skall iväg på kvällarna och väljer ut vad jag ska ha på mig trots att jag har ett ytterst begränsat ytbud att välja på. Detta är ju av flera anledningar; 1. jag har ej haft med mig kläder för att festa eller vara speciellt fin i, det skulle vara så praktiskt som möjligt var tanken när jag packade min ryggsäck. 2. Allting jag bär på och behöver i livet måste helt enkelt få plats i ryggsäcken och därför prioriterades kläder bort och mediciner och allt vad man nu har istället till. 3. Eftersom att jag ej känt att jag haft plats väskan och att jag valt att lägga pengar på annat än nya kläder har utbudet heller ej kommit att utökas något heller. 4. Man har ju helt enkelt använt det som är skönt när man reser, knallar runt och gör utflykter och de dagar man faktiskt har haft på stranden har man ju heller ej några kläder sådär. Men, nu när jag är tillbaka på Koh Samed märker jag vad snålt jag faktiskt har det med kläder och det börjar nu bli riktigt tråkigt att komma i samma outfits Hela tiden. Även fast man varierar sig från dag till dag och försöker så gott det går att trolla fram nya sätt att bära upp dem på. Frisyrer och olika sätt att sminka mig, med de lilla sminket jag valt att ta med mig, har kommit till stor nytta för att kunna känna att jag varierar mitt utseende någorlunda. 

Men, nu när jag stått här och laddat upp lite inför kvällen. Lagt på av det smink, som ärofyllt fick följa med, samtidigt som jag lyssnat på peppande musik. Satt upp håret och tatt på mig rentvättade kläder så kan jag ändå känna att jag gjort det bästa av situationen och är redo för ytterligare en kväll här i Thailand ;b 

Hoppas alla hemma har en sjukt bra helg!! 

Idag är det exakt två veckor kvar till jag sätter mina klövar på Svensk mark igen. Efter att ha vart i Singapore, för snart en vecka sedan, och funderat på hur vi skulle lägga upp de sista veckorna kom vi fram till följande, då vi kände att vi hade lite olika behov att avsluta på; Jag tog min väska för att ensam bege mig till Malaysia. Spännande tänkte jag. Malaysia var dock ej riktigt som jag förväntade mig och då jag ej kände mig riktigt säker på att knalla runt i det landet för mig själv kom det åter att fundera ut hur jag ville spendera mina två sista veckor på resande fot. Det härliga med att leva såhär är ju just att man kan göra Precis vad man vill. När man vill och hur man vill. Så länge resekassan tillåter förstås. Så, hur det än kan låta, är jag tillbaka på Koh Samed för en vecka med chill, bad och välkänt  trevligt umgänge :) 

Men, för att denna dagbok även skall få lite action och kanske rent av bli lite roligare att läsa än att jag tänker bada i en vecka kan jag ju få förklara min resa från Malaysia till jag äntligen kom tillbaka till Koh Samed. Efter flera om och men under resans gång- - Det hela började då på lördagen då jag bestämde mig för att åka tillbaka. Eftersom att jag skulle vara tvungen att ta mig genom hela Malaysia och nord ost i Thailand ville jag ju endast komma igång så fort som möjligt. Men, det gick ju ej att checka ut efter kl 12 och eftersom att jag betalat för rummet, som för övrigt har vart det dyraste boende hittentills, tänkte jag att det var ju värt att stanna kvar över natten och resa tidigt på söndag morgon istället. Visst, säger den trevliga flickan i receptionen. Bussen går 09.30 Kanon! taxin in till stan var bokad och kl 09.00 stod jag på busshållplatsen inne i Seremban för att betala min biljett tillbaka till Thailand. Nehe, den missade du ju. Den avgick 08.30. SURT! Jag fick helt enkelt ta nästa, vilken gick på kvällen. Kl 21.30. ööh... va?! Det var ju bara att betala för att vänta då inga andra alternativ fanns, inga bussar eller tåg som skulle gå snabbare. Efter att ha suttit där ett tag kollade jag även flyget vilket kunde ha vart ett hett alternativ såhär i efterhand. Jag hade dessvärre ingen möjlighet att lämna bussbiljetten i retur för några slantar tillbaka och då flyget ändå var tre gånger så dyrt tänkte jag väl att backpacker som jag är kan jag väl ändå vänta några timmar. och det gjorde jag. Bussen var klart sen och 22.30 var vi äntligen påväg. Det tog oss 8h att komma in i Thailand och där var det ju inga konstigheter att ta sig till ett resecentrum för att boka direktbuss till Rayong, Banpo, där färjan avgår till Koh Samed. 

- Koh samed, säger jag leende

- koh samoi. säger damen på andra sidan disken.

- No, Koh samed, svarar jag med ett fortsatt leende.

- Koh samoi, säger damen otåligt.

-No no, Koh samed säger jag med ett lite stelare och något mer tillgjort leende. För att vara extra säker visar jag även på kartan som ligger framför henne. 

- oooh Koh Samed. ler damen. 

- Yes, exactly. Äntligen förstår vi varandra. Tänkte jag, ja...

Bussen avgick 30 minuter efter och allting kändes ju gott. Nio timmar senare stannar bussen och jag känner ej riktigt igen mig. 

-Rayong? frågar jag busschuffören.  Han svarade med en djup nickning och såg så nöjd ut. där bytte vi buss och jag tänkte då att den tar oss väl till Banpo, piren, där båten avgår ifrån. När vi väl är framme där efter en timme kommer en man fram och frågar

- Koh Samoi or Koh Pangang? 

-oooh  herregud det är det enda som kommer fram innan tårarna börjar rinna och jag förklarar sedan att jag fortfarande är i söder och jag skulle till Koh samed. Jag ser endast framför mig den långa resvägen tillbaka och jag hann bli både trött och åksjuk på endast någon sekund. En trevlig man häver ur sig

- No cry! no cry! I´ll fix this. Everything can fix. I´ll fix. 

Och det gjorde han verkligen. Nog för att det blev en himla mycket mer åkande men han körde mig själv hela vägen tillbaka och jag var på ruta ett igen. på en buss påväg till Bankok. ytterligare nio timmar och kl 06.00 stod jag på Kosan Road i desperata försök att få tag på en taxi som kunde köra på taxameter. Efter ett tag märkte jag hur jag hade en taxi-chufför som följde efter mig, som om han var sur på mig sa han till alla sina taxichufförs-polare att ej köra mig på taxameter på thai för att jag ej skulle förstå. Detta märkte man då chuffören först såg så glad ut och säger OKEY och sedan när man hör stackern bakom mig säga något på thai ändrar mannen sig framför mig och häver plötsligt ur sig 300 bath. Nehejdu.. Det var bara att börja knalla en bit ifrån förstörarn. Där, en bit ifrån står det en man i 45-50 års åldern och domderar med en taxi chufför och då han hör mina små försök säger han högt

- och så vill jag släppa av henne på vägen. Najs tänkte jag och där satt jag nu med en taxi chufför som äntligen gått med på att köra på taxametern, men hade låtit sig övertalas av en medelålders man. Det var väl nackdelen. Resan kostade då 80 bath istället för de tre hundra som de andra chufförerna ville ha men då den trevlige herren i framsätet som övertalat chuffören på taxameter säger att det är lugnt du, jag tar det där. Tack och bock! ut ur taxin och i tjatandet på chufförerna hade kl redan hunnit bli efter sju och det var bara att ta sig fram till Minivanen som skulle ta mig till mitt välkända Samed. 

Min resa tog sin början då jag checkade ut från hotellet i Port Dickson, Malaysia kl 07.00 söndag morgon och avslutades idag tisdag kl 11.00 då jag stod utanför SINSAMUT, hotellet som jag bor på, och checkade in. 52 h, så nog kan jag säga några om och men. Även där behövde jag aldrig känna mig stressad då jag visste att jag har två veckor på mig att göra precis vad jag känner för och jag kan endast säga att hela vägen tillbaka oavsett komplikationer var det mer än värd. och nu sitter jag här i ordninggjord för att äta middag med ett faktsitkt ett svensk par från härliga umeå :D 

Ha det gott !! 

Nu sitter jag här sista natten i Singapore och har kommit till ett riktigt bra guesthouse som jag vill rekommendera om någon tänkte ta sig till Singapore. Det heter Inn-Crowed och ligger i den lilla söta stadsdelen Little India. Här betalar jag 20 SGD vilket är dryga hundralappen. Imorgon bär det iväg till Malaysia för min del medan resesällskapet stannar några dagar till i Singapore för att sedan möta upp mig. Alltså på egen hand igen, till ett helt nytt land. Spännande värre! Men, det är ju ej för resfebern som jag sitter uppe när kl är närmare tre på natten utan av, egentligen två, enkla anledningar. Ett; är att jag, för nästan första gången på resan har placerats i en övre säng i en våningsäng. Just min säng är placerad precis under ACn. Jag överdriver heller ej då utan om jag satt upp i sängen så hade jag ACn precis ovanför huvudet. Trots att jag såg detta och tyckte mig förbereda med dubbelt av allting att sova i så blev det trots mina tappra försök ruskigt kallt. anledning Två; människan under mig verkade ha seriösa problem, något som jag personligen tycker att man skall kolla upp. Eller eventuellt överväga om det rent av är lämpligt att sova i sovsal när man har sådana grava problem med sina snarkningar. 

Så nu sitter jag nere i uppehållsrummet och dricker te. Laddar inför min bussresa till Seremban för att sedan dra vidare till Port Dickson :) 

Idag har det vart  heldag med promenad runt i Singapore. Ett besök i Little India gjordes och jag kan ju uttrycka mig som så, att det är bra att ha vart i Indien först så att man ej får några falska förhoppningar om det är något som skulle ha besökts senare på resan. Man blev så fäst vid den lilla stadsdelen där det hördes vagt av indisk musik, små butiker i indisk anda och små stånd där man kunde köpa frukt, grönsaker kryddor och mycket annat, som Indien. Skillnaden är ju den att det är rent på gatorna exklusive fattigdom och hemlöshet och i jämförelse med Indien är det rent av folktomt på gatorna. Men, det var ett mysigt område som var ett väl uppskattat besök.

Singapore är en stad i min smak. Det är ett lugnt och modernt samhälle utan någon egentlig brottslighet, vandalism, eller någon typ av nedskräpning. Jag kan som utländsk, turist och tjej gå helt ostört var helst jag vill och känna mig helt trygg.

Det är varmt och det har fallit några droppar regn här på eftermiddagen då jag gick för att sätta mig på Starbucks café för att återkoppla med hemvärlden och få vara lite för mig själv en stund. 

En dotter syster och vän känner några ord -- 

Ibland när ensamheten tränger sig på för nära,

gör jag så att jag tänker på mina kära. 

Jag vänder mig inåt och blickar ibland tillbaka i tiden

tänker på min familj och från tiden då jag var liten. 

Då allting var världsliga ting 

problem var som stjärnor på en molnig himmel

bus och spring, lek och påhitt var som ett hav av mitt Allting.

För att lätta tyngden av ensamhet ytterligare ett slag

tänker jag på min framtid och mina framtida tag. 

Mina kommande strapatser, chansningar och äventyr

är något som jag med mina vänner tillsammans styr.

Mina problem tyckts plötsligt vara som stjärnor på en molnig himmel

jag blir så ivrig att jag ser allting som i ett stort vimmel!

Även fast jag kan känna mig ensam för ett tag

jag kan känna mig liten, otrygg och svag

Så gläds jag åt att kunna tänka på er därhemma

för det är just ni som faktiskt får mig att känna. 

Ensamhet för att jag har något så fantastiskt till min ära

lycka och tacksamhet för att ni alltid finns mig nära.

Mina sinnen är åter öppna och ögonen klarvakna

Mina problem tycks återigen vara något för en molnig himmel att sakna.

 Ytterligare en dag på denna resa har passerat fortare än förväntat. Natten såg annorlunda ut då det skall påtalas igen att vi ej bor på det mest kliniska och välskötta av boenden. Vi sover i sovsal och inatt hade våra rumskamrater något ytterst intressant att prata om då de satt och prasslade med sina påsar och väskor och pratade ivrigt ända in på sena natten med det skarpa lyset från lysrören på. Eftersom att vi bor i en sovsal säger jag ingenting utan tänker att detta är vad man får ta när man bor i en sovsal och delar med andra. Pratet pågick in närmare 3 AM. Vilket absolut ej hade gjort någonting men efter natten tidigare på bussen kändes det som att en natt med ordentlig sömn skulle vara på sin plats. När jag ser att sällskapet börjar slumra till en efter en ser jag min chans att somna. Kl var nästan 5 AM när prasslet börjar och pratet sätter igång, då sällskapet vaknat upp. Detta pågår till kl halv 8 då jag bestämmer mig för att gå upp. Jag säger ingenting av respekt för att jag bor i en sovsal. Men, tanken slår mig också, att respekten från deras sida eftersom att de faktiskt bor i en sovsal var som bortblåst. Det är som en ond cirkel, eftersom att man bor i en sovsal. Ingen skada skedd ;b 

Idag besöktes Singapores Zoo. Det var riktigt roligt. Fint konstruerat och uppbyggt men en mycket bra balans mellan natur och vardag för djuren tillsammans med en bekväm och logiskt tur för besökare. Regnet stod som spön i backen, men detta gjorde ju ingenting då det fanns regnponchos på plats för försäljning. Denna regnponcho bar jag även på mig hela vägen på bussen, på tunnelbanan och sedan den lilla promenaden tillbaka till guesthouset, för att hålla värmen. Jag försökte undvika lokalbefolkningens blickar då man såg hur de tänkte eller, ibland inbillade jag mig att de rent av mimade "Hmm, Turister" jag mimade bara tillbaka "Hm, praktiskt!" 

Kanske är det för att vi har så bra djurparker i Sverige, eller rent av för att jag växt upp i Eskilstuna där vi har ett ett riktigt bra Zoo där alla utflykter med skolan har gått, som gör att man känner sig så van vid exotiska djur. Medan det står ett killgäng och som galna tar foton på de vita tigrarna sitter jag lugnt ner och beskådar dem vackra, för mig rätt bekanta, djuren. Samtidigt som jag bläddrar bland informationen och letar efter info jag ej visste om dem. Nog har jag sätt djur idag som jag ej sätt tidigare och jag har vart uppspelt och exalterad hela dagen för att just få ta mig en liten extra titt på dem. De har även ett nattsafari man kunde besöka men efter en heldag på Zoo´t i regn kände vi oss helt enkelt nöjda och begav oss inåt stan igen. Samma sak där, hade det vart så att man ej var så van vid att gå på zoo eller se de djuren som skulle visas upp på nattsafarit kanske det hade vart ytterst spännande och väl spenderade pengar. Men, vi sparar de slantarna till något annat helt enkelt. 

Idag är det exakt tre veckor kvar till vi sitter på planet hem till Sverige. Det är en konstig känsla att veta att tio veckor har farit förbi och nu återstår endast tre. Det roliga är ibland när man får lite småpanik när man för ögonblicket ej vet vart man är. När man skall hälsa på någon,  "Swadi kaa", nej thailand.. öh Cambodia? "Namaste!" nej, det är ju Indien. Oj jag är i Singapore. Vad roligt dit har jag alltid velat åka :D 

 Nu har vi lämnat Thailand för denna resa och anlände imorse efter ca 26h resande i Singapore. Världens renaste land. Ja, det vet jag ej riktigt något om men att jämföra med Indien och Cambodia, vilket jag egentligen borde undvika just av anledningen att det egentligen Ej går, är det kliniskt. Vi har dock hamnat på ett av de mindre kliniska ställena, ett rent av lite äckligt guesthouse, i Singapore men för endast 15 Singapore Dollar, 1 SGD är 5,3 SEK. Men, att genom endast sätta foten utanför boendet kommer man ut i en mycket finare miljö, ej så långt ifrån Sverige. Med, stads- och vägplanering! Rakt över gatan har vi ett stort köpcentra där vi nu sitter på ett litet fik för att återigen ta kontakt med omvärlden.

Resan från Koh Phi Phi, Thailand började lördag morgon kl 09.00 med att ta färjan in till Krabi. Vår minivan far iväg ner till Hatyai där vi sedan bytte till den större bussen där vi skulle tillbringa natten och våra timmar genom Malaysia. Den bussen skall sägas var en positiv överraskning och jag har till och med lyckats sova någon timma! Efter många passkontroller och in och ut med väskorna för att de skall kollas, in i bussen igen, några fler passkontroller och 26h på det så var vi framme i Singapore. 

Har hört att Singapore skulle vara dyrt och jag har förberett mig på att vara riktigt snål och eftertänksam. vad det gäller att kunna göra och välja bort.  Vi har hittat ett billigt boende, vi åt vår middag hos en liten inhemsk tant i ett gatukök där jag betalade 1,5 SGD för min rätt. Nog går det att få ner priserna om man bara kollar efter det! Samtidigt som man även säkerligen kan hitta ett bra mycket fräschare boende,  eget rum med badrum och eluttag och äta på annat än plaststolar, men, man får också  betala därefter och jag känner mig nöjd med hur vi snirklar oss runt de dyrare priserna och löser situationerna med att kunna gå ut på ett fik och sätta sig när man använder internet istället för att bli så bekväm med att man har det och allting annat på boendet. 

Vi har dock pratat om att vi någon gång under resan kanske skall till och lyxa till det ordentligt  med ett fint hotel och gå på en riktigt fin restaurang och jag börjar mer och mer känna att jag faktiskt kan vara värd att unna mig det. Så som jag har vart tvungen att tänka på budgeten för att den skall hålla, med mat, boende, utflykter, resor och transportsätt och shopping. Nu är det endast tre veckor kvar och jag tror rent av att budgeten kan hålla för det om jag endast fortsättningsvis till dess tänker på alla de ovanstående punkterna. Men det får allt bli i slutet på resan då för nog tycker jag det är skoj att springa runt och jämföra priser och blir måttligt stolt över mig själv när jag hittar något som är billigare än vad som förväntats hitta av mig! 

Detta är mitt sätt att fira första advent 2010. På ett litet fik i ett stort Shoppingcentra i Singapore, 30grader varmt och sittandes i klänning samtidigt som jag tittar på de fina juldekorationerna de har maxat till det med och lyssnar på julmusiken som sprider en ovanlig men mysig julstämning i luften. 

Hej då Thailand! 

Min sovplats inatt. 

och man såg lagom rolig ut när man halvvaken står mitt i natten, precis lyckats slumra till något och musiken högt i lurarna, uppsliten för att pallra sig ut med allt sitt bagage för scanning och passkontroll. Tur att man är lättväckt och flexibel säger jag ;b 

 Fredagshälsningen till Sverige blev denna :D Skratta gott mina kära! 

http://www.youtube.com/watch?v=9PaYVNrMCk8

Söderut var det. Just nu sitter jag på ett mysigt litet fik som både är fik och bokaffär, ett av de få ställena där de har internet på denna ö, om man bortser från vissa hotell förstås. Nu befinner vi oss på Koh Phi Phi och jag kan nu säga att jag är så glad för att vi hållit oss norrut och att det faktiskt tog så lång tid innan vi begav oss söderut i Thailand. Ej endast för att det fortfarande är regnperiod utan för att under dessa två månader som jag vart iväg har jag aldrig känt mig så turistig som jag gör nu. Detta är ett perfekt ställe för kära par, kompisgäng eller ett ställe för en ensam person som endast vill ha tillgång till en strand och en öl på kvällen. Det är kalla scandinavier som är här för att tina upp från vinterkylan och bli lite smålulliga mitt i veckan. Det är precis lika vackert här som man har hört! Men, det är minst lika fint på andra håll! Jag saknar de små gatuköken eller krypin man kunde hitta med en trevlig liten thailändska eller cambodianska med den där unika, såå goda inhemska maten. Så, eftersom att vi har värmen uppe bär det snart iväg och redan på söndag morgon anländer vi i Singapore efter en rätt skrämmande lång bussresa. 

Jag är glad för att ha vart här nere i södra Thailand och kommer säkerligen komma tillbaka någon gång. Men, på denna resa är livet som charterturist ej riktigt vad som efterfrågas. Så nu blir det en dag till och då passar vi på att ta en heldag ute med en båt för att snorkla, något som jag märker att jag ej kan få nog utav! Sjukt kul! 

Idag har jag haft en heldag med Erica, tuff tjej från Göteborg, i Bankok. Vi har  vart på MBK köpcentra och shoppat loss. Eller så loss som det går att gå med den budgeten jag har att hålla mig till. Men några julklappar har jag skrapat ihop till :) vi passade på att variera kosten med lite japanskt, mycket gott.  Nu sitter vi med resväskorna redo och skall lämna Bankok, fast åt olika håll. Johan och jag beger oss ner söderut och Erica far hem. Separationsångest finns mer hos vissa än andra kan jag säga. Personligen tycker jag att det skall bli skönt att åka vidare och om endast några timmar bär det iväg med nattbuss. En liten chansning med vädret eftersom att regnperioden fortfarande håller i sig där nere men vi får se :) 

Hej hopp och bye bye Bankok!

Det härliga fillippinska gänget från Koh Samed! 

Erica.

  Nu är mina dagar på Koh Samed över, nu befinner jag mig i Bankok och har huckat up med Johan för att planera resans, som börjar ta sitt slut, söderut  :) 

 Nu är jag inne på min tredje dag som ensam resande och jag kan meddela att jag klarar mig finemang. 

Igår var det och badade och testade på cyklopet som mamma skickade med mig, det fungerar utmärkt för övrigt. Då det kommer en ryss förbi med sin dotter och berättar att han tappat dotterns cyklop någonstans i närheten av där jag befinner mig. Eftersom att det ej är så mycket fiskar här inne vid stranden så tänkte jag att jag kan ju börja söka runt efter ett cyklop likagärna som jag följer efter, i stort sätt, den enda fisken som fanns på grundare vatten. Fyra stycken är vi tillslut som snorklar runt för att hjälpa dottern så hon kan vara med i jagandet på fiskar. Vem tror ni hittar cyklopet om ej Josefin?! Självklart var det jag som hittade det och då ryssen slår ut med armarna av glädje och bjuder in oss letande på en drink. En drink? varför ej? Jag är ju svensk, ej den som spottar i glaset om det ändå bjuds och själv tycke jag väl att jag var väl värd något att dricka efter det hårda letandet :b  Ryssen dukar fram liter-stora plastglas med Pokimon på och ler stolt när han visar upp flaskan ´Vodka!!´ häver han ur sig med ett stort leende. Tur nog så såg jag en flaska Cola på bordet och pekar lite fint om det är okej att den enda tjejen kring bordet blandar ut. En rejäl skvätt med vodka och en betydligt mindre skvätt Cola serveras vi skålar och i ett enda svep har ryssen tömt sitt glas. Jaha, det är väl endast att göra likadant tänkte jag och sveper artigt i mig mitt glas med sprit precis som ryssen förespråkat. Vipps har jag en slående större skvätt vodka i mitt glas igen och några droppar av cola fick också plats. SKÅL ler ryssen och sveper sitt egna nypåfyllda glas. Jahaja, SKÅL! och så var det glaset också tomt. Alla tar i hand och på runda fötter skuttar en rosenröd Josefin tillbaka till sin egna solstol en bit bort. Så gick det till när sakletaren Josefin kom till undsättning och blev kalas på köpet. 

Eftersom att jag ändå var igång där med ryssen så tänkte jag att det var väl dumt att sluta där. På kvällen tog jag mitt gladaste leende och satte mig på en restaurang och middag och lyssnade på bandet som jag pratat om i tidigare inlägg. 

Idag är en betydligt mer händelselös dag med sovmorgon, mindre soltimmar, några moln på himlen, lite rita och Take Away- middag :D 

Måndag igen och idag är ej endast början på en ny vanlig vecka utan början på en vecka helt på egen hand ute i den vida världen. Eller ja vida världen känns det ej längre då jag börjat känna mig bekväm i livsstilen jag befinner mig i och börjar små trivas sådär. Idag vet jag att det var ett riktigt novemberväder i Sverige. Regnigt, grått och blåsigt. Skulle det vara någon dag som någon vill vara lite avundsjuk på mig skulle det nog ha vart idag och igår, då det har vart riktigt fina dagar här på ön. Kring 35-40 grader, klar himmel, strålande solsken och lika varmt i vattnet nästan som i luften. 

Min kära mormor skänkte mig och min resa en tanke och även ett bidrag för att kunna nyttja min resa till det yttersta. Det tackar jag stort för och tänkte säga att hennes donation bidrog till att jag och Cissi testade Para Shooting  tandem går. När man sitter i en sele uppe i en typ av fallskärm och en båt drar runt på en ute på havet, ungefär som en drake ;b Det är någonting som jag verkligen velat testa och igår fick jag chansen. Det var häftigt. En skön känsla att sitta där uppe och blicka ut över havet och stranden uppifrån. 

En vecka på egen hand har tagit sin början och det är lite semester från semestern att få ligga i havet hela dagen och avsluta med The lord och the Ring  och med hemköpt mat från 7 Eleven såhär på kvällen:D 

God natt!

 Idag har vart en chill dag med helt okej väder, lite sysselsättning och glassätande. Då solen gick i moln och myrorna i brallan började krypa hoppade jag och Elin upp för att bygga världens coolaste sandslott, vilket vi ur egen mening lyckades med. Nog fick vi många roliga blickar av folk som gick förbi där vi låg två stycken fullvuxna barn täckta i sand och i full koncentration i byggandet. När en tysk knallar förbi och säger något med en litet hånfullt leende tittar Elin upp lite förvirrat och häver ur sig 

- Vadddå? Har du aldrig sätt en pandahäst?! 

Sandslottets härskare blev en skalbagge som vi råkade gräva upp ur sanden då vallgraven var på väg att bli till, under faktiska många om och men då Elin var osäker på om en vallgrav var coolt nog medan jag insisterade. Men, då hon blev mutad med lite glass ändrades inställningen helt och en vallgrav var helt plötsligt en självklarhet. 

Då vi är väl är klara och sitter i vattnet för att vila upp oss efter mycket hårt slit ser vi helt plötsligt en liten flicka, som från första anblick såg rätt söt ut, men, då vi ser hennes mål och hur hon bestämt närmar sig vårt ärade slott förstår vi att detta är inget annat än en snorunge. Då hon står vid slottet tar hon bestämt tag i tornen och river ner dem. Tar sats och trampar med foten och mosar största delen av det som nu finns kvar av vårt arbete. Detta händer på några sekunder och sedan, då det endast är ruiner kvar, skuttar snorungen glatt vidare. 

Vi har badat, byggt, ätit glass och skrattat. En mycket bra kombination om jag får säga det själv för att bygga en perfekt dag på semestern :D 

Nu är jag vid stranden igen och är tillsammans med min härliga barndomsvän Elin och Cissi. Endast hitresan var bara att tala om då det var en minibus-resa utan dess like med en rallyförare bakom ratten. Levande tog vi oss vidare ut på ön och vi har gottat oss i lite för mycket glass och upplevt för oavnlighetens skull mycket illa smakande efterrätt. Idag har vi vart och snorklat och badat från båten mitt ute på havet och haft en heldag mitt ute i, som det kan kännas Ingenstans! Helt underbart. Idag kunde man känna en längtan efter att ha en vattentät kamera då det var sjukt häftigt att kika runt på livet under ytan. 

Kanske är det för att man har växt upp med härliga sommardagar ute på ön i Mälaren, kanske är det för att världen under ytan är så avlägsen och att den ej finns i ens vardag eller endast för att den fascinerar mig så. För kärleken till vattnet är så stark och man blir lätt lite sentimental när man ligger där ute på havet, badar från en båt och endast ligger och flyter och tittar på det fantastiska livet under ytan. Vackra koraller, färglada fiskar och små stim simmar runt en som att de vet att man kan tycka att det är lite ensamt att ligga där och endast höra sig själv andas, konstiga växter och stenar. Det är livet. och det är Underbart. 

 Jag har världens bästa familj. Vart jag än befinner mig i världen vet jag att dem är de jag kan lita på och räkna med. Som inatt när jag ej kunde sova, tyvärr som så många andra nätter på denna resa. Men, just inatt låg jag där och runt fyra tiden då kl endast var 22 hemma i Sverige behövde jag endast prata med mina kära. Någon timma i telefonen med mina föräldrar gjorde mig helt plötsligt mycket lättare och det är oumbärligt att få dela sitt innersta och få den respons man endast kan få av sina föräldrar. Endast av att få smaken av att vara hemma en liten stund räckte gott och väl för att jag skulle bli mitt lugna lilla jag igen och sjukt taggad inför ytterligare en morgondag!

Ni är värda guld och jag är så tacksam för att jag har er som mina. 

 Idag har vart en sådan dag som man har hunnit känna så mycket. Dagen började med att ta en powenap. Från kl 06.30 då vi kom fram till Phnom Penh och guesthouset OKAY igen, efter en lång och mycket obekväm resa med nattbussen. Sedan bar det iväg till Dödens fält en bit utanför stan för att göra ett besök i Cambodias historia. Resan tog oss ej så långt bak i tiden, närmare bestämt runt 70 år. Då, , närmare känd som Pol Pot och hans kommunist parti tog över för att göra samhället till vad de ansåg rätt och riktigt. Vilket betydde ett Cambodia utan klasser, då menas ej klass som ett röd-grönt parti i Sverige suktar efter utan några grader lägre på skalan av standard, utan avancerad teknik eller kontakt med omvärlden. Han ville tillbaka till stenåldern och Khmerernas ursprung. De som ansågs kunna göra något typ av motstånd, togs till Fängelser där man torterades och eller togs till avrättningsfälten där man brutalt mördades. Sjukhus stängdes, industrier samt skolor lades ner och man ville satsa allt på ett eget försörjande land på Cambodias jordbruk. Detta pågick i tre år och man räknar med att ca 20 000 människor vistades i fängelserna, varav sju stycken överlevde dem och nästan 9000 människor fick sätta livet till på det avrättningsfältet som vi besökte. Det finns runt 350 avrättningsfält i hela Cambodia. På hela tre år dog ungefär 2 miljoner människor, vilket är ca 20% av befolkningen. Ett av de största folkmorden i historien i förhållande till folkmängden. För mig är det viktigt att man är öppen med sådana saker i ett lands historia. Att man gör precis såhär, gör ett museum och informerar om vad som faktiskt hände. För att kunna motarbeta att någonting sådant här skulle kunna hända igen. Det är förskräckligt och man blir lätt illa till mods där man går mellan massgravarna och beskådar alla de dödskallar man hittat, för att sedan placera dem i åldersordning. 

Därefter åkte vi till en marknad så jag fick laga min väskas rem som brast för några dagar sedan. Jag har hittat ett skärp som jag letat efter och införskaffade en BH för 4 dollar, 28 SEK. Mycket bra! När jag sedan kom tillbaka till boendet efter att regnet öst ner var det kanske ändå dags för en dusch. usch! Men, då jag står där och muttrar över duschen samtidigt som jag sätter på kranen så kommer det varmvatten! Även hur illa jag tycker om att duscha så blev jag faktiskt glad och jag rent av njöt av att duscha! Det är andra gången på denna resa som vi har haft varmvatten så det kom att bli en glad överraskning såhär på eftermiddagen. 

 Nu har det gått tre heldagar i Siem Reap för att besöka Tempel staden, Angkor Wat. Det har vart fint och intressant, men framför allt mäktigt att ha vart i ett område under tre hela dagar och fortfarande ej hunnit sätt allt. Mäktigt då man tänker på att staden är 1000 år gammal och hur man lyckades bygga staden och sedan glömma bort den. Jag har min egna teori om varför staden övergavs. Vilken lyder; när Aythayarna, Thailändarna, kom för att kriga här övergav man staden i form av att skydda den. Den låg långt inne i skogen och snart nog blev den igenvuxen av naturen vilket gjorde det omöjligt att se några av templen om man endast var på genomresa. Det är en tanke. 

Medan man knallat runt bland ruinerna och kvarstående delar av alla tempel blir man förundrad. Dels för att mycket står kvar och är så hållbart än idag, med viss hjälp av renovering sedan det blev ett turistmål. Man har valt att göra de flesta byggnaderna väldigt höga och man blir, varje gång man orkat sig upp i varje tempel, förundrad hur man byggde dessa för över tusen år sedan. Jag har funderat på om de hade slavar, vem bestämde att templen skulle se ut som de gör? De är genomtänkta i sin design men absolut ej om man tänker i effektivitet, hållbar design eller enkelhet i sig. Eftersom att det är en hel stad man byggt upp av tempel är saken glasklar att man var religiös. Min fundering blir då, i jämförelse med andra historiska händelser, att tron i sig om någonting större var så överväldigande och stor att man byggde byggnaderna för att kunna mäta sig med den storheten man trodde fanns. Men, man gör ju ej så dag. Även fast religion och tro ej har minskat kanske rent av ökat och utvecklats. Vad var det som gjorde att det man trodde fanns då gjorde att man lät bygga en hel stad av enorma tempel, medan människorna bosattas i enklaste typer av bostäder runtomkring? 

Angkor Wat är som mycket annat på denna resa. Man kan förklara, visa bilder och berätta. Men, det är för imponerande och mäktigt att man måste se det själv för att faktiskt förstå. Det ger en speciell känsla när man går där och bara känner in känslan av att gå kring ruiner som är 1000 år gamla och ha sina frågor utan att man egentligen kan få svar på dem, endast grubbla fundera och försöka förstå på egen hand. Hoppa runt mellan stenarna, klättrarna i dörröppningarna och trappor som har trappsteg längre än mina ben och smalare än mina fötter, sitta högt uppe i ett tempel med utsikt över träden och blicka ut över ett, för mig, i största del okänt land. Det är häftigt och jag försöker med all min kraft att ta vara på det. Suga in varje liten minut av historik och upplevelser.

Dessa tre dagar har gått fort och inatt bär det tillbaka till Nhom Penh med nattbuss! Dessa tre dagar i Siem Reap har jag gjort av med 95 dollar. Vilket är nästan 700 SEK. Då är det boende, mat, inträde (vilket var 40 dollar) Tuck Tuck i tre heldagar, för att köra runt mellan alla platser i staden, samt bussresa till Nhom Penh. Det är ej så dåligt ;b :D 

Idag har vart en aktiv dag upp 04.00 för fatt sedan komma hem kl 19.00. Angkor Wat från soluppgång till solnedgång och en massa spring mellan alla ruiner har det vart. Dagen har liksom speglat sig i uttrycket "Finns det en skylt?" Anledningen till detta är för att säkerheten är så hög, både för turisterna eftersom att vissa byggnader är höga och riskfyllda att bestiga men även för byggnaderna i sig då de är gamla och måste tas väl om hand för att kunna stå för att prydligt visas upp för nästkommande turister. Har det alltså ej funnits någon skylt har det vart som Fritt fram Josefin och lek.  Detta visade sig vara mindre eftertänksamt av mig och jag kan såhär i efterhand själv tycka att mitt vuxna omdöme om vart man kan hoppa runt, vilka branta klippsatser och fönster man bör undvika att hoppa runt och ut för. För att berätta varför. Vi var påväg att överstiga en bro på brons räcken, som även dem som allting annat på Angkor Wat är av sten och väldigt stora, fanns där massa kroppar. Kroppar av människor vissa med och andra utan huvuden. Josefin tycker självklart att det skulle vara en rolig ide att stå bakom en sådan kropp med sitt egna lilla huvud sticka upp från en stor manlig stenkropp. När jag tagit mig bakom räcket och står bakom den enorma stenkroppen märker jag att den är uppåt en meter längre än jag själv, inga problem säger ni som känner mig! Medan andra tänker att "Tråkigt, det blev inget roligt foto" Joho, Josefin tar tag i halsen på den stora stenkroppen trycker till ordentligt med foten och tar ett ordentligt skutt upp. Ett roligt foto blev det. Sedan kommer själva historiens vändpunkt, där Josefin av någon anledning släpper den jättelika kroppens hals på vägen ner, hittar inget fotfäste att landa på och faller bakåt, ner från bron. Eftersom att jag sitter och skriver här i efterhand så förstår ni att det ej var någon fara men jag hann tänka både det ena och det andra på vägen, där jag föll med ryggen neråt och blicken upp mot skyn. "Herregud, jag har ej ens kollat hur högt det var. Jag har ingen aning om hur marken nedanför är. Ojoj det Kan sluta illa." Lyckligtvis gjorde det ju ej det. Det var endast två meters fall och jag hamnade i en liten sjö, mer lik en jättelik gyttjepöl. Det var endast att kravla sig upp blicka lite uppmuntrande till de glada ansikten som förundrat tittade på mig och undrade vad jag höll på med, åka tillbaka till Guesthouset och byta om. Så kan det gå.. 

och därefter hördes endast ett plask av att någon hamnade i vattnet under bron ;b 

  Yes, mama! Ja, klänningen är ny. Det föll i glömska någonstans emellan att det fanns en herrans  massa andra saker att rapportera om här. Fin va. Klänningen såldes för 300 bath jag fick ner priset till 220 :D Jag kände att jag behövde ha en till klänning och någon som gick ner över knäna medan man besöker tempel osv. Mycket stolt över köpet. 

och vart skall jag lägga mitt knark, mina handgranater och mina vapen som jag tagit med mig när man ej får ha de med sig på hotellet? Attans ;b

Idag har vi vart och knallat i Nhom Penh och lärt känna staden lite mer. Jag hade fått höra att det var dyrt i Cambodia men so far är det billigare än både Thailand och Indien, mycket bra. Idag besöktes Russan Market, varför den heter så har jag ej den blekaste aning om. Det var kul ej alls lika stor som Helgmarknaden i Bankok men absolut värd ett besök! och även Nationalmuseet. Efter att ha besökt en massa tempel och museer kan jag nu börja jämföra lite grann, och tyvärr säga att jag börjar få lite halvt med avsmak för turistmål. Av museer är Gandhi museet i Delhi det absolut mest välgenomtänkta och intressanta som jag besökt på denna resa Nationalmuseet i Nhom Penh kommer tyvärr längre ner på listan. Det var självklart fint och mycket intressant! 

Det var skönt att ha en dag av att bara knalla runt. Ta in vilken atmosfär som ligger i luften, hur människorna beter sig och hur man skall agera. Här betalar man med amerikanska dollar och kommer man under en dollar handlar man med Riels. 1 dollar är 4200 riels och ca 7 SEK. jag avrundar dollar i 10 vilket jag tycker är mycket enklare och det gör heller inget att avrunda uppåt då blir det alltid lite billigare än man räknat med. 

Just anländ till Nohm Penh, Cambodias huvudstad. Efter att ha blivit tillsagd att det är en ren kulturchock att komma till Cambodia förväntade jag mig helt enkelt det värsta. Men, jag tror att efter rivstarten i Indien kommer jag, iallafall ej under denna resa, få samma chock igen. Vi befinner oss nu i ett högerstyrt trafiksystem men det är också det enda som går att skilja från den Indiska. Det första intrycket av Cambodia är att det är något mellanting mellan Indien och Thailand. Det ser ut som Indiens lite finare kvarter och Thailands lite mer slumkvarter. Jag kommer fortfarande ej att jämföra med Sverige, för det går helt enkelt ej. Det skall bli intressant detta här. Vädret är varmt, mycket avgaser och molnigt- samma som de föregående veckorna, bortsätt från dagarna på Koh Samet. 

Att flyga tyckte jag personligen var dyrt. Det gick på ca 700 SEK för en enkel resa/pers. Men, så mycket som jag sätt av priserna på taxi och mat hitentills är det rätt billigt. I natt bos det på ett guesthouse som heter OKAY guesthouse  och betalar 8 dollar/ natt vilket är ganska exakt 50 SEK, känns helt OKAY ;b Det är okej-fräscht, restaurang, go personal och en herrans massa backpackers. Har även hört att när man är i Cambodia skall man testa på ´insekter´ att äta. Dels för att det är något som de äter här men även att det är en av de maträtterna/tilltuggen som skall vara ett av de säkra att stoppa i sig här, om man bortser från kära 7eleven. Får se om man vågar sig på det eller om jag får samma känslor som när jag ser en handbugare då blir det svårt kan jag meddela. 

Nu är gänget splittrat från New Road guesthouse alla far vi åt olika håll. Nu är vi endast två kvar och det ser till och med ut som att jag kommer bli helt själv när vi sedan anländer till Thailand, det kan bli spännande. Vilken utmaning. Hur tror ni där hemma att jag skulle klara av det? ;b 

Idag blir det sängdags tidigt så jag kan göra Nhom Penh imon för fulla muggar. 

Efter fem veckor på resande fot med ej en enda dag av soft solhäng eller bad var det på tiden att söka upp en strand och få smälta alla intryck som man har dagligen. Koh Samet lät som en fin liten ö och dit bar det iväg, ett ihopsamlat litet gäng av olika bakgrunder, åldrar och egentligen grundläggande mål med resan. Men, där var vi alla samlade och enade för en vecka tillsammans; några dagar på stranden skulle ej sitta fel och det kan jag meddela att det heller ej gjorde. Härliga stunder och Koh Samet bjöd på helfestligt väder, roliga nya möten, fest, chill och fyra trötta men ack så nöjda ansikten när det bar iväg därifrån. Tanken har vart att det skulle firas Halloween för fulla muggar men här sitter jag med ont i halsen med en kopp te och sojamölk och ett brett leende på mina läppar, en liten början på solbränna har jag också lyckats få till. Det blir ett eget litet Halloween firande för mig med att pyssla om mig själv, kura mig så jag ej blir sjuk då halsen värker, läsa vad som händer runt om i världen, lyssna på lite musik och avslutningsvis skall jag läsa några kapitel i min allmanacka, boken som jag fått låna av pappa som för övrigt är fruktansvärt spännande, Hypnotisören. 

En av de första dagarna på ön sprang jag runt bland barerna på stranden i desperata försök att få tag i någonting annat än alkohol att dricka. Eftersom ingen av personalen på de olika ställena verkade förstå varför man ville ha någonting annat när det fanns coctails kom det en vänlig själ förbi som hjälpte till och visade vart man kunde ta vägen. Efter att ha hälsat och sedan stött på varandra igen visar det sig att människan är musiker och en duktig sådan om jag får säga min mening. Många kvällar tillbringades att dansa genom natten till bandet vars namn är Straikats, om jag uppfattat det rätt ;b det är ej så lätt alla gånger. Det är ett band som består av en massa goa människor som ursprungligen alla kommer från en och samma stad i Fillippinerna. Vill man söka på två av hans låtar har jag två förslag här;

Malin! nästa parylåt har du här :D - Bulag el Amor   

och nästa låt är en fin en som jag har fått översatt- Tiene ves 

Det är två låtar som är på Chavacano, ett av Fillippinernas alla språk men jag finner låtarna mycket givande ändå :) 

Jag tänkter ofta på er där hemma, hur vädret är vad ni har för er, hur ni mår och hur många av er skulle reagera i de situationer jag befinner mig i. Pappa skulle ha älskat att sitta och lyssna på livemusik varje kväll efter en dag i solen, Lukas skulle tycka det var sjukt kul att åka med båtarna runt på ön där man kan snorkla osv. Malin och jag skulle spela fotboll eller skapa vollybollteam på stranden. Mamma skulle vara lika engagerad som jag om ej mer med att faktiskt lära sig språket och på kvällarna ligga repetera med mig vad vi lärt oss under dagen och Linda skulle vara med mig på dansgolvet. Nyktra som två vattendroppar och bara studsa runt och bara äga. Ni skall veta att jag saknar er men också att jag har det gott! 

Kram på er 

Mina underbara gladiatorskor som inhandlades för två år sedan på barnavdelning på DinSko för 120 kr har tyvärr knallat sina sista steg. Eftersom att det har regnat en del så har det resulterat i blöta pjux, inga konstigheter med det egentligen. Men, efter att de fick ligga i väskan över helgen utan att få torka riktigt blev det ett resultat jag ej riktigt räknat med. Mögel. usch. Mina älskade skor härdades i solsken, har knallat över lera och sprungit i sandstränder och vart med mig på utekvällar men, de avslutade med att Mögla sönder och det var inget slut jag räknat med för dem. Det vart ett smärtsamt kort avslut och så fick det köpas nya. Hittade dessa för 160 bath vilket är 40 svenska kronor. Det blev en liten förälskelse direkt och ett okejpris. 

Denna helg har vart lugn och utan speciella aktiviteter med massa mat, trevligt sällskap och massa whiskey. Lugn pappa, jag blandar ut den med cola ;b 

 I onsdags var en äventyrsdag som innehöll alla känslor som jag tror att man kan hinna med att känna under en och samma dag. Förutom waterrafting, åka lina mellan träden i djungeln, fjärilsfarm och flottränning som fick mig att känna mig lite exalterad, nervös och spänning. Det var även elefantridning, det har undvikits att göra turer eller events där djur är inblandade, har det enda färdmedlet vart djur har det valts att promenera om man ej kan vara hundra procent säker på att djuren behandlas rättvist. Där gjordes ett misstag under denna resa. Det var en äventyrstripp och vi skulle vara i djungeln efter att ha frågat hur elefanterna blir behandlade och noga övervägt kommit till den slutsatsen att de är i sin hemmiljö och vandrar och att det låter okej. Är det någonstans man skall rida elefant så är det väl där. Läser någon detta som planerar en resa till Asien så säger jag bara Låt bli. Det spelar ingen roll vad som sägs, de behandlas sjukt illa och det värsta man kan göra, enligt egen mening, är att stödja den verksamheten. Jag tänker ej gå in mer på det än att säga att den var den stunden på dagen, och på hela resan, där jag var arg! Ruskigt arg så jag stod i tårar framför elefantguiderna. 

Dagen fortsatte med att ta sig till waterrafting där jag och några medresenärer fick för oss att sitta på taket på bilen det måste ju vara outstanding och så fick det bli. 40 minuters resa på ett biltak, när man i vanliga fall ej ens tycker om att åka bil. Där skrattade jag så jag fick ont i magen. Det var som en 40 minuters lång berhochdalbana! Vägarna är ej de bästa om man studsade runt samtidigt som man försökte hålla i sig och på något vänster var detta ytterst underhållande! 

Torsdag var resedag och chill på kvällen. New Road guesthouse i Bankok har blivit som ett litet andrahem och några från boendet tillsammans med jag själv blev hembjudna till en i personalens, Sodsai, familj ute på landet under fredagen. Dagen blev dock ej som räknat och efter att ha åkt någon timma ut från Bankok mottas ett telefonsamtal med att Sodsais två systrar vart med om en bilolycka, där två personer omkommit, påväg hem till föräldrarna och befann sig på sjukhus, stabilt tillstånd. Vägen vändes mot sjukhuset och efter ytterligare några timmar fortsatte vägen mot huset på landsbygden. Där färdades det förbi ytterligare en olycka och innan jag hann blunda när vi åkte förbi såg jag två döda offer ligga på olycksplatsen. Väl hemma hos föräldrarna visades vi runt och fick vara med under en bön i templet med munkarna. Hela dagen speglade ordspråket `Tur i oturen` och efter att ha svängt förbi sjukhuset en gång till med föräldrarna var resan, senare än planerat, på väg hemåt mot Bankok igen.  Olyckorna slutade ej där utan vi kom ytterligare en gång på samma dag några minuter senare än en olycka hade vart framme. Där var det kaos och det var två bilar som kolliderat, jag blundade och öppnade ej ögonen förrän jag fick bekräftelse på att vi åkt förbi. Det var lite för mycket för mig och jag satt och funderade på hur tur man kan ha, även fast det är otur på samma gång. Hur man klarar av sådana situationer när man sitter med människor man egentligen ej känner och hur man väljer att hantera det. Automatiskt slänger jag upp armen för att slippa se, jag vet att det ej gör någonting åt saken men jag känner mig lugnare för en liten stund. 

 Igår har vart en dag där ingenting var planerat. Dagen skulle komma att tas lite som den kom och det gjorde den sannerligen. Efter att ha vaknat efter ytterligare en natt med taskig sömn var det promenadpjuxen på för att knalla runt i Chiang Mai. Efter att ha ätit frukost på en restaurang med en söt liten servitris som var lite mer förvirrad än man egentligen först kan förklara passerades det förbi en liten frisörsalong med en thailändsk kvinna i rutan som såg så glad ut att det ej tog lång tid att övertala mig själv att gå in för att klippa topparna hos henne för 100 bath. vilket är 22 svenska kronor. Måste man så måste man och har man en frisörsalong måste man ju, även om man ej har någon utbildning, ha någon typ av arbetserfarenhet. Så topparna fick det bli. Det gick över förväntan, men då besöket var avklarat gick jag därifrån skapligt stolt över att jag överlämnat mitt hår i en annan kvinnas händer ej är min mammas och dessutom ej talar samma språk som mig. Creds till mig själv!

Efter det har det promenerades det hela dagen och ett väl värt besök på templet Wat Phrathat Doi Suthep. Det ligget på 1600 meters höjd och en legend säger att platsen särskilt valdes ut av en helig vit elefant som trumpeterade tre gånger och sedan knäböjde inför Buddah. Det var riktigt häftigt, ett av de finare templen som besökts under denna resa och då har det besökts många, då räknas förstås hindutemplen även med från Indien. Man kunde även beskåda utsikt över hela Chiang Mai uppe från templet vilket var en riktigt fin utsikt. Där stöttes det även på en tysk kille som berättade om hur han bestämde sig för två år sedan för att ut och resa lite grann, hamnade i Australien och har backpackat och småjobbat i två år. Nu såg han fram emot två år i Asia och sedan vidare mot Nya Zeeland. Det är riktigt häftigt att människor lever så och trivs så bra med den typen av liv. Samtidigt att det finns så olika sätt att vara nyfiken på världen och välja att upptäcka den. Jag beundrar den typen av viljestyrka och tycker att de som väljer att leva och se världen på det sättet gör helt rätt! Men, påminner mig om att det finns fler sätt att resa och upptäcka på då jag kommer på mig själv med att ej vara avundsjuk på den typen av resande. 

Då var det dagen kommen att ha anlänt till Chiang Mai för första gången i livet. Vädret är inget annat här, det är fortfarande regnperiod även om den har börjat på något typ av avslut här till slutet av oktober. Jag har läst i flera böcker att om man vill besöka Thailand kan man lika gärna åka under regnperioden då det ej regnar så mycket per dag och att priserna är betydligt billigare då det ej är turistsäsong. Det tippset jag har att ge angående detta är; självklart beroende på vad för typ av resa du skall på! Skall man besöka Thailand för lite äventyrsevent så skadar ju aldrig lite regn. Men, skall man till Thailand för några veckor av relax gärna lite sol och bad så skulle jag personligen vänta några veckor till regnperioden är över lägga några extra slantar för att vara här under säsong. Det regnar som sagt ej så mycket, några stänk om dagen i olika perioder beroende på vart man är. Men då det är uppehåll är det varmt men fortfarande molnigt och inget, enligt egen mening, direkt sol-semesterväder. Nu har ju jag ej vart något söderut under denna period men de som jag stött på under resans gång och hållt sig mer söderut än en själv säger att vädret vart lika som de platser som jag vart på och därför utgår jag ifrån det. 

Det finns massa saker om man kan jämföra Thailand med Sverige och hitta dess olikheter. Men, jag tänkte endast ta upp två saker denna gång. 

1. I Bankok har de stopplysen som i Sverige. Rött när man måste stanna och grönt när man får åka, inga konstigheter. I Bankok tycker man även att alla förare bör veta exakta sekunder till lyset skall slå om så de har en sekundtimer som även den byter färg beroende på vilken tid den räknar ner. Kanske är det för att man på något vis har börjat tänka ur miljöperspektiv. Det sägs ju att om man är utomhus i sex h i Bankok är det som att röka ett paket cigaretter, vilket normalt är 20st om jag ej har helt fel. Det är alltså som 3,33 cigaretter i timmen, i avgaser. Vilket i mina öron låter sjuukt mycket! Så kanske är det för att alla förare skall kunna planera sin körning bättre annars har jag ej kommit på varför man har en timer till hur många sekunder det är rött respektive grönt ljus. 

2. Något som jag tycker är rätt äckligt samt ytterst ohygieniskt och jag har många gånger funderat lite kort över hur man skulle bära sig åt för att göra någon ändring på Toalettborste-systemet. Det finns säkert i Sverige utan att jag har sätt det, men, här har jag sätt det. Det hygieniska alternativet till Toalett-borsten är som en liten handbar toalettspolare. Ser ut som en liten trevlig trädgårdsslang med rätt stark stråle vatten. Mycket bra! En sådan skall jag definitivt skaffa när jag får min egna bostad. Jag säger endast Bort med toalettborsten! 

Ett stort intresse som mina nära och kära vet är att rita och jag har självfallet med mig ritblock. När man är iväg såhär, från vänner och familj, ser nya saker varje dag och lever i en vardag som är så annorlunda från den man har hemma blir vissa känslor man har i sig starkare, andra är nya. Dessa är enklast för mig att visa genom några drag med pennan. Då jag egentligen ej behöver säga så mycket utan endast få ut det jag behöver. 

De flesta av mina bilder lägger jag upp på min blogg; http://Ljungblom.blogg.se 

:)

Nu har en närmast en vecka spenderats på ön Koh Chang på Thailands östkust ca 5h från huvudstaden. Ja, det var en upplevelse kan man väl säga.. eller ej. Det beror kanske på hur man ser det. Det har ej vart en så händelserik vecka trots att den har vart mer givande än kanske många andra veckor i ens liv. Det som först skall nämnas är att det fortfarande är regnperiod i Thailand, som varar ungefär kring oktober och därefter avtar successivt, vissa år snabbare än andra. I måndags, som var dagen för att anlända på ön, tog det istället för de ordinarie ca 30-45 minuter att ta sig till Lonley Beach tog 2,5h och det på grund av översvämningar över hela ön. Elektriciteten var helt död på ön de första dygnet och internet har ej vart att tala om. Det har regnar konstant sedan i måndags förutom onsdag eftermiddag då det var uppehåll och rent av en timma med sol så man kunde få bada första gången såhär tre veckor in på resan. Inatt var jag sjuk igen så att komma tillbaka till Bankok, som för övrigt har börjats kallas för Hem på resan då Bankok fungerar som en centralpunkt mellan alla resmål, fördröjdes med en dag. Jag kommer väl ihåg när mamma så många gånger sagt att "Det är nyttigt att ha tråkigt"  - jag har aldrig förstått varför och håller absolut ej med, men det är ett uttryck som har legat nära om hjärtat denna vecka som vart lång, och helt avskärmad från omvärlden. En liten utflykt försöktes dock på, att åka ut med en båt och snorkla. Men, både för att det regnade så mycket fick hela trippen att kännas lite si-så-där och sedan efter ca tre timmars väntan på att få fara iväg i tron om att det var vädret som krånglade, men icke! det var båten som en ville starta och hur länge de stackars instruktörerna och båtägarna försökte att få den gamla goingen att brumma igång var alla försök utan resultat. Det var endast att få skjuts tillbaka till resorten och fortsätta sitta och titta på regnet läsa en bok, lyssna på ödlorna som gör sina creepy ljud och lite nyttig långtråkighet. 

På tal om böcker. Tyvärr läser jag alldeles för lite när jag är hemma men har kommit igång helt okej här borta i Asien och jag har därför ett tipps! Hundraåringen som klev ut genom fönstret och frösvann- Jonas Jonasson. Huvudpersonen heter Allan och han är sorg-respektlös som Pippi Långstrump och aningslös och naiv som Nalle Puh. Boken är, samtidigt som den är sjukt humoristisk och bjuder på underhållning och spänning på precis varje sida, en tillbakablick av 1990 talets största historiska händelser, sedda ur huvudpersonens ögon. Det visar sig genom berättelsens gång att Allan har vart med och påverkat eller rent av skapat en majoritet av händelserna. Allan är sjukt cool och han är lätt att börja tycka om. En härlig farbror, med humor, sarkasm som aldrig skulle dra sig för en sup. 

Tillbaka till Bankok nu över helgen och på måndag far det vidare till Chang Mai uppe i norr. Där skall Thailand få visa upp sina extra ordinära tempel, bjuda på lite bergsvandring och nattmarknad. Det ses mycket fram emot! Pappa, kul att du tycke om min tröja och att du la märke till den. Den är ej ny utan en fin present jag fick för nästan precis ett år sedan. Men, du skall veta vilken modig dotter du har! Idag efter att jag kurerat mig efter natten med sjuka så var det ödlejakt i rummet. Det hade lyckats smita en bebis och han var envis med att vilja vara kvar. Det har fortfarande ej lyckats få ut ödlebebisen så han får gott sova i rummet inatt, hoppas bara att ödle-mamman ej blir allt för sur och värntar utanför rummet imon bitti ;b

Det är ej så mycket kläder nerstoppat, allt för ofta kommer jag på mig med att kanske ha packat ner lite för lite och lite för varmt än vad som behövs här.. Typisk resenär här; läser turistbok om BANKOK. Här fattades endast min nya gula klocka för att vara lite mer street !Den inhandlades strax därefter. 

 Händelserika dagar i Thailand. Första hela dagen i Thailand tisdag besöktes Chinatown och irrade runt i timtal bland små marknader och stånd. Onsdag besöktes ett stort köpcentrum där man i stort sätt kunde köpa allt, vissa äkta märkesvaror och andra ej lika fullt så äkta märkesvaror. Dit testades även att åka skytrain, vilket ej var någon särskild upplevelse i sig förutom att den kändes något bättre än tunnelbanan, när man kunde blicka ut över staden som man for förbi och ej blev lika åksjuk! Onsdag kväll besöktes även ute på ´Tursistgatan´ där det vimlade av massa människor som såg ut att komma från världens alla hörn. Där är det håll i gång ända in på sena natten om man vill det. Torsdag vaknade man med tuppen kl 06.00 har haft en aktiv dag besökt de kända templen i Bankok, åkt båt på kanalen genom stan, som fungerar istället för buss ungefär och passerat ytterligare av de härliga marknaderna som står längs de flesta vägarna man knallar runt på. Idag fredag bar det iväg på en dagsutflykt till en ruinstad, Ayutthaya, utanför Bankok, med ett par Anton och Ellen, några härliga smålänningar som bor på samma hostel. Ruinstaden måste tyvärr sägas att om man förväntade sig något speciellt skulle man ha blivit besviken. Däremot piffades dagen upp av att hyra moped och köra runt på. Det skall erkännas var en upplevelse, att köra moped i ett annat land med annan rytm och i vänstertrafik, rätt stolt över mig själv måste jag säga.  Paret småland har det planerats med över helgen och sedan bär det iväg till Kambodja för deras del och egen rutt fortsätter mot ön Ku Chang. 

Hattletandet fortsätter, dock finns det ett helt annat utbud här än i Indien och den skall säkert ej vara långt borta. Här är den mer användbar eftersom att det är så varmt, kan vara skönt att täcka huvudet, medan i Indien var den mer utav ett måste för att täcka det blonda håret från all nyfikenhet. Klocka hittade jag för 250 bath och kunde ej hålla mig, allt är så billigt och det kliar i fingrarna. Eftersom att jag ändå vart på jakt efter en klocka i Sverige och nu hittade en för ett bra mycket bättre pris slog jag till. Det blev en gul. 

Har äntligen hittat lite gatukonst. I Indien skall det för övrigt påpekas att jag ej såg ett enda klotter någonstans, ingen tag, ingen målning. Jag trodde att i ett sådant typ av land skulle det vara mycket för att markera budskap och politiska åsikter, men icke. Här finns det däremot, ej i samma utsträckning eller i samma goda potential som finns öppet i Sverige. Jag har heller ej sätt något som tyder på att man vill få ut något typiskt budskap med målningarna eller klottret utan det är endast i ruiner eller för ögat bortglömda byggprojekt som det finns vissa, simpla men iallafall, målningar. Kul. 

Igår när jag satt och ritade kom en av personalen och satte sig bredvid, tog ett papper och en penna och satte sig för att rita bredvid. Det var tyst men trevligt med lite sällskap tänkte jag spontant sådär. Denna teckning fick jag sedan då han knallade vidare. Oavsett hur man mår så utåt sätt syns man vara en glad person, vilket alltid är kul att höra! Denna person heter Happy, namnet betyder Happy på Thai men jag kommer aldrig ihåg vad ordet är så det får kort och gott bli Happy.  

I måndags anländes det till Thailand och staden Bankok, omställning på att dra fram kl ytterligare två timmar. Ligger nu 5h innan Sverige. Tanken var att ta en liten semester från semestern, åka till kusten och ta några dagar av endast sol och bad. Vädret ser ej ut att tillåta den typen av sysselsättning utan sätter resan på sin absoluta spets att upptäcka Nya saker och det har blivit heldagar i Bankok. Perfekt. Bath står i 4, någonting. Då kan det ju tyckas att Thailand skall vara dyrare än Indien, kan tyckas. Men, så är det ej. Jämfört med Indien så är själva priserna billigare i Thailand. En middag, kostar det 70 kr i Sverige kostar det lite mer än 250 rupier så att kostnaden kommer upp i samma värde, i Thailand däremot kostar en middag 70 Bath, vilken gör att Thailand är billigare.

 Bor just nu på ett ställe som jag starkt vill rekommendera om någon skall till Bankok. Det är ett gruset house som heter New Road Gusethouse. Det bligger centralt, är billigt, fräscht, har bra mat och frukost, trevlig personal och det fina med det är att det är ett hotel på ena sidan och sedan ett litet camp på den andra för backpackers. Med en liten bar och ett sot häng med soffor, biljardbord, tv, datorer samt en fin liten bokhylla där man kan byta ut en läst bok mot en annan som står där. 

Bankok. Ja, bara av att komma hit var en stor omställning i jämförelse med Indien. Allting är så organiserat, trafiken är som i stora drag som i Sverige, om man bortser från att det fortfarande är vänstertrafik. Det har endast vart några dagar i Thailands storstad så nya reflektioner kommer säkerligen när man närmar sig landsbyggnaden. Men, endast att det är rent på gatorna, det finns papperskorgar på trottoaren, som för övrigt ej är befolkningens hem utan människor lever sina liv i bostäder. Det finns säkerligen hemlösa här precis som i andra länder men ej så synligt och i den omfattningen som var i Indien där jag skulle tippa på hälften bodde på gatan, helt öppet. Man kör i filerna på gatorna, man tutar ej på varandra vid omkörning, människor går i skor på gatorna och det finns skyltar! En positiv sak är också att jag kunde äta mat igår, jag åt varm mat för första gången på nästan två veckor vilket var mumsigt värre! Slut på kexätandet på ett tag tror jag ;b

En sak däremot som försöktes att förberedas på var prostitutionen här i Thailand. Visst visste man att den fanns och att den var betydligt mer omfattande om man fortsätter att jämföra med Sverige. Men, personligen förstod jag aldrig att det skulle vara Så påtagligt. Det står flickor i gathörnen och bara av att ta sig till hotellet for det förbi en och annan ´Erotica-krypin´ med tjejer utanför som skyltdockor eller visningsexemplar. Det sköts rätt snyggt om jag har förstått det hela rätt eftersom att det regelmässigt är olagligt i landet men ej i praktiken, då jag läst att myndigheter och poliser ej bryr sig om det eller rent av ibland står bakom den typen av ´affärer´. 

Thailand går fortfarande ej att jämföra med Sverige på det viset då det är mycket som är annorlunda och jag har alltid vart medveten, men det är som att man blir extra medveten om  hur mycket man uppskattar Sverige.

 I Indien skall en kvinna täcka större delen av kroppen, det innebär knän och axlar. Jag gjorde en liten egen kompromiss med Indien då jag hade två klänningar med mig. En långklänning som visade armarna och sedan en lite kortare med långa ärmar som visade knäna. 

och här är den enkla men ack så sköna resekläderna mellan Indien och Thailand. 

Nu har ju den lilla bilen endast farit korts och tvärs i Rajhastan men skall någon besöka Indien och hålla sig just i de områdena, ej längre norrut där det säkerligen finns helt andra upplevelser att upptäcka eller söderut likaså. Men, skall upplevelsen vara i Rajhastan är en rekommendation Odhaipur, The lake city. Det var en hemtrevlig liten stad, endast 400 000 invånare ;b som staden kallas lake city är för att det finns två stora sjöar mitt i staden vilket var mycket trevligt det var en helt annan känsla där av små gator som till skillnad från andra städer kunde kännas helt hemtrevliga att vistas på och bara gå och knalla runt och titta sig omkring. Självklart var Taj Mahal en upplevelse, ap-templet utanför Jaipur var helt klart en av resans höjdpunkter!

I Indien är valutan rupier vilken står i ca 6. Alltså få en svensk krona går det alltså sex rupier så det är rätt lätträknat när man står där med pengar i hand och huvudräkningen skall ta till. Turistpriserna är liknande de priser i Sverige, alltså ej speciellt dyrt men heller ej speciellt billigt. Tar man sig istället och letar reda på de kämparna som finns på gatorna då man letat sig ifrån de turistiga ställena litegrann blir priserna helt annorlunda. Resan i Indien har gått på för boende i två veckor, resa mellan städerna med både bil och tåg, även om man hade önskar resmål, frukost, en safarituren (dock utan tigrar) inträde på Taj Mahal med guide och en kameltur gick för mig på 35 000 rupier vilket är ca 6tusen svenska kronor. Utöver det har det vart övriga inträden, dricks, mat, vatten och andra mindre utgifter som gått på ca 5000 rupier vilket motsvarar ca 800 svenska lite drygt. Då skall det även nämnas att jag ej är överdrivet generös med dricks men det är någonting som är helt nödvändigt, generellt. 

forts TRAFIKEN:

För att fortsätta på det mer än intressanta ämnet trafiken så fick jag några frågor som självklart måste besvaras men även andra reflektioner som ej kom med i tidigare inlägg. Jag börjar med svar på frågorna. Vem tankar: Bensinmackar är som oftast bemannade, där står det trevliga män som tankar åt en, bara man meddelar vilken typ av bensin som skall ner i tanken. Priserna: 

SPEED 53,85

PETROL 51,45

DIESEL 37,62

HIGH SPEED DIESEL 39,60

CNG 27,50

Den som chauffören tankat med är PETROL som ur  min uppfattning motsvara vanlig bensin typ 85a i Sverige.

Skyltningen är ej något som överdrivs här heller jag skulle vilja uttrycka mig som så att skyltning Till Eskilstuna i Sverige är mycket bra och tydlig i jämförelse med skyltning till i stort sätt allt här. Jag har under dessa veckor sätt ett fåtal hastighetsbegränsningar vid lite mindrevägar som legat på 40km/h men absolut ej hållits. På motorvägen har chauffören aldrig legat i mer än 100km/h vilket har känts tryggt då trafikrytmen är som den är. Då frågan kom upp vad hastighets begränsningen låg på fick jag som svar 90km/h, det finns ej skyltat man bara vet det. Men som sagt varken cyklar, mopeder eller oxar kommer upp i närheten av den hastigheten samtidigt som vissa bilar skulle låtsas om att det ej fanns någon hastighetsgräns. Det ska erkännas att jag är förvånad över hur lite olyckor som fart förbi under resans gång, jag har hela tiden vart beredd på att den bilen jag satt i snart var nästa att vara med i en olycka. 

En information som är, för mig, rätt relevant är att det ej behövs något körkort i Indien. Det går självklart att ta, men, det är inget krav. Det kostar pengar och tar tid, så ofta är det säkert ett uteslutet alternativ för många. En reflektion är väl att om man tar trafikskolekurser och sedan ger sig ut i trafiken får man säkerligen en chock. Kanske är det just i Indien bättre att ej veta alla regler för fatt ej göra fel i trafikrytmen, det går helt enkelt ej att hålla strikt på alla trafikregler för då är man säkerligen nästa att hamna i en tragisk olycka eftersom att majoriteten ej ens känner till dem. 

Jag har hittat en skylt jag är rätt fäst vid vilken är den som visas nedan. Jag har ej riktigt förstått vad den betyder, första intrycket var typ Varning för stressad medelålders herre!  

Här är resans färdväg i Indien.

MED BIL: Delhi-Agra-Jaihpur- Odhaipur- Jodhpur-Pushkar- Rantambore-  Jaipur

och så från Jaipur till Delhi igen med tåg. Från Delhi far det sedan vidare till Thailand, Bankok. 

 Tillbaka i Delhi. Sista veckan har vart hektisk för att hinna med allting som skall ses, upptäckas och testas på. Sista veckan har helt enkelt bestått av tidiga morgnar, mycket åka bil från nytt ställe till ytterligare nytt ställe, närmare bestämt 250-300 mil har den lilla bilen färdats med bakom ratten privatchuffören Vinod.  Det har vart tigersafari, tyvärr såg man inget mer än några hjortar och fotspår från en tiger och självklart mycket djungel vilket var häftigt. Det har även vart kamelridning i bergen, en hembjudan hos en indisk familj där mamman i huset gav en lektion i Indiens välkända chai-te och mycket information om kryddor, matkultur, recept och hur deras liv ser ut i en liten bostad i mitten av Jodhpur. Det besöket var väl uppskattat. Det har vart politikprat då det aktivt hålls en diskussion uppe i norra Indien där historien kortfattat är följande: En Gud föddes i denna by i norra Indien där då byggdes ett hiduiskt tempel, år därefter rivdes templet för att i stället ersättas med en moské, varför kan tyvärr ej rapporteras korrekt från denna tredjehandsvy. Det har därefter vart konflikt mellan hinduer och muslimer om vilken typ av byggnad som egentligen skall stå där. Det är ett beslut som skall fattas av Indisk regering nu imorgon, men ingen verkar tro att ett faktiskt beslut kommer att ges ut även på den givna dagen, att diskussionen ej är färdigdiskuterad. Det har även testas på att åka tåg här i Indien, vilket är en helt annan upplevelse än i Sverige, förutom att det är ett lok längst fram fler personer får plats och det går på en räls är mycket annorlunda. Där serverades fyra mål mat, förrätt, mellanrätt, varmrätt och därefter efterrätt i form av vanlijglass vilket för övrigt var ungefär det enda man fick i sig, som nämt tidigare inlägg var hälsan lite på svikt några dagar förra veckan och varm mat här har tyvärr ej längre vart någon frestelse. 

Indien har sannerligen visat sig från sin bästa sida denna vecka och känslan av att någonting är slutfört och att man verkligen fått ut det man ville har kommit och det känns mycket bra att lämna Indien för Thailand, Bankok, imorgon. 

Att Indien har dessa kontraster av människor, lukter och framför allt mijön, är någonting som är väl värt att upprepa. För så är det verkligen. Under kamelridningen tog kamelen och dess  skötare upp bland bergen och ut över en stor äng, kanske närmare en slätt. Det var solnedgång, fåglar satt lungt på vissa av de kossor som fritt gick och betade på ängen tillsammans med några barn som sprang och lekte. Längre bort såg man människor som gick bland sina grödor och donade ute på den vackra landsbyggden. Det var en härlig känsla av stillsamhet och allting var så tillfreds med sin omgivning. Miljön var vacker med berg som omgav en och för en stund på Indiens landsbyggd glömde man bort att det endast några kilometer bort fanns det stadsliv, hungernöd, fattigdom och mycket orättvisor som ej visade sig i den stillsamma miljön där människorna hälsade vänligt och var tillfreds med sig själva. 

Egentligen är det endast en sak att faktiskt säga om Indien för att beskriva det; Ta Sverige och byt ut typ allt mot antingen det motsatta eller bara vrid det några grader. För Indien är bara väldigt annorlunda från hemma.

Igår natt blev jag sjuk, jag tror att det är för att jag råkade skölja tandborsen i kranvattnet. Hela dagen igår gick åt till att vara sjuk, tur att hela dagen endast var en lång resdag så att jag ej missade någonting sevärt, mer än landsbyggen som for förbi. Igår kväll alltså anländ till Odhaipur, The lakecity. Anledningen till att man kallar den det är för att den har två stora sjöar mitt i stan. Fint med lite vatten inne på fastlandet. 

Trafiken. Det skall ju börjas med att det är vänsterstyrd trafik här.. Ja, den är ej som i Sverige. Igår färdades bilen 40 svenska mil. Det tog tio timmar. Ändå så flöt trafiken på rätt bra, men efter den restiden kan man enkelt dra en slutsats att vägarna ser helt annorlunda ut. Ej minst för att det rätt som det är kan ligga några kossor och vila sig mitt på vägen eller hundar springades ikapp med bilarna eller att det på motorväg tillåts alla typer av färdsätt. Bilar, och långtradare, mopeder, som det för övrigt finns gott om, cyklar, häst och vagn, åsnor, oxar och kameler. På motorvägen finns det två filer men varför det är utritat har jag ej riktigt förstått än för det är ingenting man kör efter. Så många som får plats i bredd utan att krocka är helt okej, vilket kan vara två långtradare eller åtta cyklister och några mopeder. 

Inne i stan har de inga filer alls utritade utan endast lite bredare vägar så att man kan få plats. På vissa ställen finns det heller ej några asfalterade vägar utan endast lite mellanrum mellan husen så att ett fordon skulle kunna ta sig fram. Trafiklysen är ingenting som har överdrivits med, är det ingenting ivägen då kör man. Rondeller, även där inga filer utan man kör där ingenting är ivägen. Vanligt är också att om det finns möjlighet och vägen känns kortare så kör man åt fel håll. Stör det ingen direkt så är det en helt okej utväg för att spara några extra sekunder. 

Tutor. Hemma i Sverige tutar man när man är arg på någon eller en mer lite ursäktande tutning om bilden framför ej åker direkt vid grönt ljus. Vi har ingen direkt snäll tuta, vi har en arg tuta i bilden som ej använts allt för flitigt. Här, å andra sidan, tutar man hela tiden. Det finns ingen arg tuta. Man tutar när man åker förbi någon som säger lite Här kommer jag! man tutar för att visa att man kommer om det står någon vid vägkanten eller man har något djur i vägen som kanske ej riktigt uppmärksammar en, men oftast, för att vara på den säkra sidan att man blir uppmärksammad. Man hela tiden. Vissa bilar har till och med en gjorde tuta som har en liten melodi. I början kunde det tyckas rätt charmigt, men eftersom att tutan används så flitigt i Indien blir den med melodin rätt uttjatad och långdragen efter några dagar. 

Jag ar fortfarande i Jaipur, The Pink city. Idag besokte jag den rosa staden, vilken ar Indiens forta planerade omrade. Anledningen till att den Maharadjan planerade den att bli rosa var for att hans fru alskade den fargen. Vilken karleksforklaring va? ;b

Jag har aven vart uppe i Amberfortet dar var det roligt kan jag saga. Det var verkligen ett fort jag sprang runt i alla kanter och vrar och det tog mig ca tre timmar. Det var riktigt stort och vacker utsikt bland bergen. och det var massa turister dar. For en gang skull var man ej den enda som sag lite halvvilsen ut, vit och uppspelt. 

Jag har vart pa jakt efter en hatt eller sa, for att skydda fran solen men aven for att kunna stoppa in mitt har. Hemma i Sverige ar jag van vid att vara hon som ej sticker ut sa mycket, kanske som fler svenskar med mig. Har, for att jag ar vit och framfor allt mitt blonda har ar synonymen Vacker. Det ar en konstig kansla att bli uttitad sa mycket som man blir och jag vill kunna neutralisera mig. Skulle jag se en manniska i sverige som var av icke-svenskt ursprung kanske jag kunde fraga vart den manniskan var ifran, men jag skulle aldrig krava att jag fick ett kort pa den personen! Har gor de det, en person i halvtimmen. Efter fem dagar borjar det bli trottsamt att folk tittar pa en som om man var fran en annan planet.

Jag skall endast beratta om min allmanacka jag sjalv hittade pa har idag. Jag fick lana en bok av min alskade far innan jag akte. Jag borjade lasa andra kapitelet idag, sa, om jag laser ett kapitel for varje arbetsdag som ar i sverige alltsa mandag-fredag laser jag ut sista kapitlet till precis innan jag far hem. Det kanns bra, hemresan kanns ej langre sa langt borta, jag haller reda pa dagarna och jag laser ej ut den spannande boken direkt.

Pa aterseende mina vanner!

Just nu sitter jag i en stad som heter Japur, Rajastan. Vilken ar den storta 'delstaten' i indien. Kand for the pink city pga att de har en del i staden som ar helt rosa. Det skall jag besoka imon. Idag har jag vart och kollat pa faglar och besokt ett tempel uppe bland bergen aven kant som Monkey-temple, vilket ar som det later for att det bort aport tillsammans med munkarna. Sa idag har jag matat aporna och umgatts med min fina 'guide' som foljde med mig. Han var kring tio ar och hette Mikaj.

Jag har vart har i fyra dagar nu och forst idag forstar jag vad alla menar med att Indien har sadanna kontraster. Idag nar jag kom till Japur sag jag endast en man som satt pa trottoaren som en kastlos bade i Agra och i Delhi dar jag bodde forst har suttit och bott manniskor kring vagarna overallt. Och da menar jag verkligen Overallt. Har finns det papperskorgar, det ar alltsa de forsta papperskorgarna som jag satt i Japur pa fyra dagar! jag har samlat pa mig mitt skrap i vaskan da det kanns helt onaturligt att slanga det mitt i stan, speceillt eftersom att det faktiskt ar folk som bort dar. Aven att det ibland ar regnskog som man aker forbi och idag var det stora berg. 

Jag har satt Taj Mahal och besokt Mahatma Gandis museum samt hans dotters musieu. Flera olika tempel och sma byggnader. Indisk mat skall jag saga ar helt underbar och det ar fantastiskt att det knappt ar nagra kolhydrater och de flesta har ar vegeterianer :D

Det ar sa fattigt och elandigt har. och det ar svart att ej ryckas med jag vill volontararbeta pa en gang! Jag forsoker hitta nagon gladje i landet hos manniskorna. Jag ser en grupp av manniskor som har en viss nyfikenhet i sig. En nyfikenhet om vart man kommer ifran hur det ar dar och helt enkelt om det som de sjalva ej vet nagot om. Annars, folk lever for att overleva ej for att utnyttja livet. aven fst nyfikenhet ar en kansla och den ar nyttig sa ar det ej nagon typ av gladje och det tynger mig..  

Nu ar kl har 21.30

Detta är föresten vad jag far iväg i. Soft, skönt men ändå det där lilla som även får mig att känna mig bekväm!

Ha det! 

Jaha, då sitter man här snart bär det iväg. Nervös? Nej. Jag är upprymd och det skall bli häftigt att äntligen få se de platser som jag så länge har pratat om. 

Jag sitter nu endast och njuter. Både av att jag är klar med att köra med epilatorn på benen (alla vi tjejer vet hur ont det kan göra från och till) men även av att endast vara hemma. Jag har lyssnat på svensk hip hop och efter valet igår så tycker jag att Promoe- Ge Sverige tillbaka, är helt rätt ;b lyssna på den! 

http://www.youtube.com/watch?v=IxIWwqQLOaw

För er som är intresserade så kommer det vara regnigt som det ser ut iallfall fram till lördag så det blir ett blött Indien jag kommer till. 

Arlanda Munchen 15.50

Munchen Delhi 20.20

svensk tid är vi framme i Delhi kl 02 inatt Indisk tid runt kl 07 så jag kommer alltså åka till framtiden och ligga fem timmar före er. 

Så nästa gång ni hör av mig befinner jag mig i framtiden ;b men nästa gång ni ser mig kommer det förhoppningsvis se ut såhär: