Lilly & Martin på resan

Langtade tillbaka till varmen i soder, landade for nagra timmar sedan.

Skont att slippa kylan i norr, igar var vi i Halong bay, Vinh Halong och deckade pa vagen till Cat Bi. Magsjuk hela dag igar, sa vi ar super glada att vi ar friska idag.

Vi  har inte haft internet  pa jatte flera dagar, kandes oss precis som vi bodde i byn under flera veckor.

Starten fran Phu Quoc dit var inte sa latt. Sista dag i Phu Quoc fick vi da inte tag i min moster. Det var fel pa nr sa det i telefonen. Receptionisten skulle hjalpa till att ringa, men sa att det fattades nr.

Biljetterna till Hai Phong (narmaste stad med flyg till Quang Yen) var reda n bokade. Nar vi landade hade vi fortfarande inte fatt tag pa nagon av slaktingar, inga hotell hade vi heller bokat. Inga internet fanns pa den lilla flygplatsen.

Utanfor blev vi uppraggade av flera taxichaufforer, men vi fick tacka nej, da vi knappt visste vart vi skulle. Vi hade inte heller nagot adress till min moster.

Jag beklagade till en taxichauffor om att numret var fel och vi inte visste vart vi ska, sa hjaplte han oss att ringa. Vi vistte inte exakt hur han gjort, men han fick tag i henne till slut.

Forst fragade vi hur mycket det skulle kosta, 500tusen VND. Nar moster pratade med honom kostade det 300tusen VND. Vilket blasning det var!! Vi hoppade pa taxin o mitt i stan ringde samtal om att hans kusin hade kort pa nagon o det var en valdig allvarlig olycka. Han fragade om det var ok vi bytte taxi, far han maste till platsen.

Nar vi skulle byta taxi skulle de ocksa ta 300tusen vdn fast fran stan till min moster, det var lite skumt att ta lika betalt trots att det var narmare. Vi tog aldrig det, men jag visade att jag blev riktig arg o de forstod att jag ogillade deras bluffande.

Fick lana hans mobil att ringa, sa kravde han betalt for tjansten, ganska dyrt. Det slutade med att min mosters kompis hamtade oss o visade oss vagen dit. Man var tvungen att aka med pram for att komma till Quang Yen.

Forts foljer...

Igår var vi så trötta efter all bad och sol och bestämde oss för att inte åka till Sao beach där det finns kritvita sand.

Igår tog vi ytterligare några bilder på solnedgång, man skulle ha med sig riktiga objektiv till kameran för att fånga upp när solen smälter samman med vattnet, så vackert att se. Det gick oerhört fort innan solen försvann bakom horisonten.

Utanför hotellet fanns flera familjrestaurang, där de flyttat från fastlandet för att jobba. Mormor som var där berättade hur svårt det var att skaffa jobb i storstan, så de var på Phu Quoc för 6 år sen och fattade tycke för ön. Sakta etablerade de sin restaurang. Hennes dotter hade gått kockskolan och jobbat många år för femstjärnig hoteller, nu är hon huvudkock på restaurangen. Igår serverade de halv kilo brässerade krabba med tamarinmarinad, uppfriskande syrlig och söt i smaken. Vi åt dessutom en hel grillade fisk som var grillad i aluminumpapper. Det fanns så många färska fisksorter att välja mellan, så jag tog bara den som såg godast ut.

När vi satt i restuarangen hade jag beklagat mig om mina nyköpta sandaler som gick sönder och frågade om de vet något ställe där man kan köpa lim och fixa till skorna. Mannen som jobbade där varväldigt hjälpasam, han gick till butiken bredvid och skaffade lim och fixade det. Jag sa att jag inte hade tid o ork att jaga på flera skor.

Vi satt där ganska länge och fick höra tanten berätta en del saker om ön och frågade vad vi gjorde i Vietnam. Jag nämde att vi ska hälsa på släktingar, men hade inte fått tag i min moster när det inte gick att ringa numret. Det var en del tips av henne vi fått. De är otroligt snälla.

Imorgon tänkte vi åka till annan strand och frågade efter prisuppgifter. Vem som helst kan bli helt snurriga på dessa olika priser om man ska hyra moped eller åka taxi till Sao Beach. Receptionisten sa att det ligger 30km härifrån, nästan en hel marran! Skulle kunna springa dit.

Egentligen ville vi till stranden bredvid, tyvärr sa tjejen att den är stängt för alla turister, endast vietnameser får komma dit. Antagligen för att inte exploatera alla stränder, vilket är super bra. Såna stränder ska ses.

På stranden köpte vi 3 goda mango av en dam som gick runt och sålde frukter. Kostade som i Sverige, 3 för 10. Det tar henne 2år att jobba ihop pengarna för att ta sig med båt till fastlandet för att hälsa på sin familj. Båtresan kostar henne 300kr. Själv hyr hon ett rum med el och vatten på ön för 400kr per månad, så hon sliter så mycket hon kunde på stranden med sin fruktförsäljning.

Idag blev inte så mycket att göra, förutom att man fick snygg färg på kroppen :)

Tjohopp!

Inrikesflyg från Saigon till Phu Quoc blev 45min försenad. Väl framme till flygplatsen, en liten en.

Taxin var pröjsat o betalad av hotellet (Thien hai Son), men när vi kom fram ville chauffören ta extra betalt för väntetiden. 3dollar, var inte så farligt.

I receptionen såg jag en söt ödla på hotellväggen, kan tänka mig att klappa den. Rummet var slitet, var inte riktigt värt 3,5 stjärna.

På em hade vi bara latat oss och låg på solstolar, det var inte så mycket turister alls, på så sätt var väldigt lugnt, förutom de jobbiga besinlukten från vattenscooter.

Vi hittade en restaurang vid stranden och beställde 5 olika jätte goda rätter och njöt av maten medan solen gick ned i fina färger. Vi satt barfota och kände hur sanden rann ned mellan tårna som från en timerglas. När solen gick ned var allt helt svart, man såg bara lite lampor från båtarna som var ute och fiskade.

Kvällen avslutades med bad i poolen, man såg att det var en del inhemska turister som försökte lära sina barn och fruar att simma.

En annan sak som vi såg vid vatten, när solen hade försvunnit, var att kvinnor badade i sina vanliga kläder medan männen hade badbyxor på sig. Kärlekspar börjar dyka upp ch ta sina kvällspromenader vid stranden.

Frukosten på hotellet var ett plus, så mycket mat att välja mellan. Allt från bröd till gröt och andra vietnamesiska varmrätter till frukost.

Nu ska vi ut till solen för att bada. Imorgon tar vi taxi till en annan strand som finns längst ned på ön.

Kraaaamar så länge! Tjjjooohooo!

Det var lite folk som flog med forsta flygstrackan. Deras gamla plan hade  helt ok benutrymme. Maten var ocksa helt ok daremot var servicen lite langsamt. Killen som satt brevid oss fick inte sin mat och sen var den slut, stackarn som fick vanta och anda inte fick det han bestallde.

Andra flygstrackan i deras nya jumboplan var mycket battre och sa var servicen valdigt fort.

Framme i Ho chi Minh flygplatsen blev vi erbjuden taxi till stan for 20$, vilket vi tyckte var mycket. Nasta man erbjod oss 10$, det var turistpris det ocksa, men sa varmt och fuktigt som det var ute orkade vi inte pruta.

Trafiken var inte som vi var van vid, folk korde som galningar och fotgangare slangde sig ut for att ta sig till andra sidan gatan.

Vart forsta forsok pa kvallen gick ganska bra forsta natt.

Idag blev vi proffs pa att ta oss over gatan, man dansa sig fram.

Jetlagen var i oss anda till eftermiddag och sov halva dag. vid 3 pa em tog vi en promenad runt stan, det ar jatte livigt med folk med tanke pa 4,5miljoner manniskor som bor har.

Vi besokte Ben thanh marknaden och kopte ett par sandaler for att promenera med. Efter 1 timme gick sulan sonder, sa besviken jag blev pa kvaliteten. Nu ar det bara att limma ihop.

Nat som var bra pa med dessa marknader, var att det inte finns nagra paflugen forsaljare. Det var sa skont att de lamnde oss ifred. Det var inte manga turister som vi sett pa andra dagtor, men daremot lite fler pa sana turistgator. Stan fick aven besok av manga vietnamesiska turister.

Pa kvallen var vi pa en restaurang i Pastuer gatan, jatte fin belysning som de hade dekorerat stora blomtrad med. Vi satt ute och bestallde in 5 olika ratter, grillade rakor, vitlok stekta vattenspenat, crepes, farska varrullar och brod med kott for 12$. kryddorna var otroliga goda, inget starka mat, sa man kande olika smaksinne. Till rakorna hademan dipp som var gjort av salt, socker, limer o chili. Saltet smakade inte som hemma, det var mildare i saltan.

Nu tillbaka till hotellet och ska fundera pa vad vi vill gora till imorgon. Fotterma ar trotta och vill vila. :)

Goood natt pa er!

Tyvarr kan vi inte lagga upp nagra bilder, sa vi far visa de nar vi kommer hem.

Har inte packat klart än, funderar istället på vad man ska ge för presenter från Sverige till tjocka släkten. Nog blir det bara present till mormor, morfar, moster och små barn. Resten av släkten får nöja sig med en hälsning eller kanske köpa ngt därifrån och ge bort. Hinner säkert tänka på presenter när vi är där. (bekymmer 1 = borta)

Farbror önskar sig alvedon, då han tycker den är super bra mot allt, huvudvärk, muskelvärk, mensvärk och hela köret. Han har förstått Iprens reklamen! (Men han får alvedon istället eftersom jag tror inte att han ska få mens som man)

Det är en tradition att komma med presenter när man ska hälsa på varandra. Ofta har det varit att man köpt med sig frukter och godisar till familjens barn. På samma sätt som i Sverige att man köper med sig blommor när man ska på middag...kanske inte nu längre i vår unga generation.

Se framemot att komma till Arlanda. Vilken tur att man får skjuts dit, sen är det att slösurfa på plats, tills vi bli insläppt på planet, Qatar.

Skriver mer sen om planet, maten och servicen när vi är på plats.

Snart måste jag hem och köpa all presenter och fixa klart packningen.