Marre i Ryssland

 Efter att ha samlat tillräckligt med mod (samt att min trogna reseguide olyckligtvis blivit sjuk) beslutade jag att på eget bevåg släpa mig ensam ut i den bittra kalla ryska vintern. Detta efter att ha försäkrat alla om att jag klätt mig i ett lager kläder till gärnsen av att jag kände mig som en uppstoppad panda att jag inte skulle frysa det minsta lilla.Väl ute märkte jag att temperaturen var utan svårigheter under tjugo minusgrader och faktumet att staden ligger precis bredvid en sjö  dubbelt så stor som Sveriges största sjö Vättern; leder detta till att temperaturen sjunker väldigt snabbt ju närmre sjön man går.

Jag har på senaste tiden lärt mig några kyrilliska bokstäver vilket lett till att jag numera kan fonetiskt uttala ord på ryska och läsa skyltar. Detta är till stor användning när man går och kan identifiera affärer och byggnader. Även om dom ord man läser är på ryska så finns det likheter med vårt språk som gör att man kan med enkelhet förstå vad det är för affärer och vad vägskyltar säger. Det är bättre att man har något hum om vad det är för affärer man är på väg mot än att ha intrycket av att kyrilliska är rena rama kinesiskan och att man inte har en blekaste aning om vad man är på väg. Det ryska alfabetet är väldigt systematiskt och nekelt när man väl förstått vad bokstäverna står för. Dock är det lätt hänt att man blandar ihop latinska bokstäver med ryska bokstäver när man läser om man är som jag väldigt van med latinska bokstäver!

Jag styrde kosan åt kusten och ju närmre jag kom stranden desto kallare vindan blåste i de enda få bit hud som blottades under det extremtjocka lagret kläder vilket under jag mig gömde. Jag märkte att på gatan hur välklädda alla ryssar var. Den ryska vintern är något att frukta  - även bland inbitna hårda ryssar! När jag väl kom ner till stranden forsatte jag längst strandkanten bland de statyer som stack ut ur snötäcket. Dock kunde man knappt se att det var en sjö för denna hade blivit täckt med säkert flera meter is och detta i sig cäkt med säkert någon meter snö. Ett enormt vitt täcke var allt man kunde se. Jag har visserligen vittnat om Riddaholmen hemma när den frusit igen men denna vy var ett av sitt slag!

Ute på isen fanns det fiskare som pimplade i isen vilket måste ha krävt en otrolig tolerans mot kyla. Män utav ryskt virke minsann för när jag väl befann mig ute på strandkanten var det en omöjlighet att greppa kameran utan handskar. Så fort jag tog handen ur handsken för att ta en bild kändes det på sekunden en ilande brännande känsla i handen och känseln i fingrarna domnade bort direkt. Det var säkert tjugofem minusgrader här ute och de iskalla vindarna var inte nådiga mot de våghalsiga nog som vågade sig ut i stranden. Med halsduken uppdragen ovanför näsan och händerna i handskarna väl gömda innanför jackärmarna släpade jag mig långsamt över meterhöga snön mot strandkanten. Det gällde att vara försiktigt för snötäcket var så tjockt att det var näst intiill omöjligt att se var marken slutade och sjön började. Tack vare att man lagt upp ett snyggt marmol-räcke kunde jag följa denne längst vattnet med vetskap om att om jag gick över denne så befann jag mig ovanpå vattnet. Solen sken och lustigt nog var jag inte den enda som begett mig ut för att ta en strandpromenad. Minst ett par och två män och en gammal dam med sin hund vandrade i olika riktningar från stranden.

Efter ett tag tog marmolräcket slut och strandvägen därmed också och då var jag tvungen att ta mig tillbaka in mot staden. Jag hade knäppt en och annan bild under turen på de många monument jag stött på under vägen. Jag önskade att jag hade orkat med en längre promenad men kylan samt att vada i meterhög snö gjorde det betydligare jobbigare än uträknat att gå och med trötthet knatade jag tillbaka hem.

Med en och annan frisör som jag använt som rikt- och landmärke tog jag mig sakta men säkert hem. Det var verkligen inte ett dåligt sätt att spendera juldagen på!

Därmed önskar jag er alla en riktigt God Jul.

Eller som Ryssarna säger: С Рождеством Христовым!