Miss Judkins Back on Track

  Tanken var att jag skulle vila igår. Men jag kan inte riktigt sova. Jag är väldigt trött men slappnar inte av. Jag beslöt mig igår(fredag) för att ge mig ut på stan. Jag har ingen aning om var jag var någonstans eftersom jag inte planerade att vara i HK och har därför inte gjort någon som helst form av efterforskning. Men hotellet var i ett väldigt posh område och hade alla de fina butikerna runtomkring. HENCE inte jättebillig shopping omkring. Tog en sväng runt hamnen, jättefin utsikt mot andra sidan stan. Avenue of the stars tror jag den hette också, med stjärnor av kända människor. Jätteflash shoppingcentre omkring. Jag vet att hela min familj skulle gilla en resa till HK! Det var jätteskönt att komma ut lite i frisk luft och få röra å mig lite. Tänka på något annat. Kolla i affärer och prata med folk.

 Jaha, inte kom jag hem som jag hade tänk heller. Inte nog med allt besvär för att jag inte vill lämna nz. Inte blir det lättare av att sitta fast halvvägs emellan. Det har hela tiden varit väldigt lockande att styra om och åka tillbaka ner igen!!

Kom som sagt till HK igår kväll kl 9 efter en elva timmars flyg från Akl. Hade tre timmar på mig innan mitt nästa flyg så jag slår igång datorn och har fått meddelande från min mamma om utbrottet. Efter en stund hajjade jag att jag nog inte skulle komma iväg.  Efter många om och men var jag iallafall klockan tre på natten på mitt hotell. The Royal Garden. Jättefint!! Trött som attan men svårt att sova. Flygbolaget ville att vi skulle vara tillbaka kl 8 imorse. Jag vaknade och kollade på tv och insåg att det fanns inte en chans att mitt plan skulle åka kl 11 så jag var inte sär till 8, jag var där till 9. Nytt besked skulle komma kl 10. Framåt 11 kom besked om att planet är framskjutet ytterligare 24 hrs. Vi kunde få hämta ut vårat baggage om vi ville det. Klockan 14 var vi tillslut på rull mot ett hotell. Det var ganska mycket folk och vi stod i kö och väntade. Det tar tid innan beslut fattas, och det är ganska många resenärer i hela Hong Kong som är fast och ska portioneras ut på lediga hotellrum. Men väl här på hotellet är det ganska lugnt. Eftersom vi var väl en 100 pers som ramlade in öppnade de upp lunchbuffen igen. Det var jättesnällt. En jättefin buffé. Med ostron. Som smakade dy och havsvatten utan salt. Yuck!

Men mat och allting är fixat så det ska nog gå bra det här. Vila lite, bada lite, äta lite till och kanske ge mig ut på stan en snabb sväng. Hotellet ligger i ett shoppingcentrum med alla de fina affärerna. Tur för mig (eller min plånbok kanske) att mitt baggage fortfarande är incheckat och att jag har så mycket handbaggage att mina armar håller på att trilla av!

Nu har jag fått vara lite i Kina iallafall. Fick en ny "å nej!" upplevelse när jag kollade på nyheterna imorse men insåg sen att jag var ganska långt ifrån jordbävningen. Så det var skönt iallafall. Hade varit lite i överkant med en jordbävning på det hela. Men det är ingen annan i familjen som har varit i Kina va? Hehehe! inte för att jag utnyttjar det så jättemycket men herregud har jag sett världen största hamn!!?? Ett oändligt legohav av kontainrar som ska iväg åt alla håll. Kanske jag ska lifta?

Och så har jag blivit telefonintervjuad också. Alla vet att jag har världens mest nyfikna mamma så hon pratade med någon på tv4 som ringde upp mig. Jag tror han ville att jag skulle säga att det här ställde till med mycket problem med att mitt plan var inställt. Det är det inte! Det är bara sent. Jättesent.

 Jaha nu sitter jag här i Hong kong igen då. Inte så jätteroligt kanske. Flyget hit var ok. Rörigt på planet så jag sov typ ingenting, slumrade lite till Avatar. Plus att det var turbulens typ hela vägen! Tänkte först att det är kanske av årstiden. Det var mycket turbulens när jag flög över Tasmanen tidigare i veckan också.

Hem, hem till Sverige. På ett sätt är det skönt att komma hem till mina saker och komma i rutin igen med allt. Men. det stora Men:et.

Jag är egentligen alldeles för trött för att skriva, sitter fast här för att en viss vulkan på Island skulle utbryta. Och mitt i natten är det också, så ingen är vaken och kan säga men kom tillbaka, du kan bo hos mig. Förutom  Sverige då, pratar med Mamma, Chris och Rico. Men dit kommer jag ju inte. Sux to be me! Big time!

Mina sista dagar i landet har jag spenderat i Auckland. Jag har bott hemma hos John och Elise. Det har varit så mysigt! Så otroligt roligt att få John igen. Han har vuxit upp och blivit en stor man! Jag och Jane pratade om det tidigare, om hur John var den som hon var mest orolig för men som har klarat sig bäst. Vi satt hemma en dag när han tog "ledigt" från jobbet och bara hängde, kollade på tv, visade bilder, lyssnade på musik och bara tog igen. John och jag hade en väldigt nära och speciell relation när jag bodde hos dem. Familjen hade gått igenom flera allvarliga händelser och var väldigt splittrad. Och John var väldigt ensam. Jag vet att jag betyder mycket för honom och det finns nog inget som känns bättre!

Så vad har jag gjort mer då? Sky Tower, ar ju tvungen att. Jag hoppade inte och jag gick inte på det. Lite fegt kanske men jag tycker jag har blivit så otäckt rädd för höjder.... Hmmm...Dumt påhitt.

Auckland musem har jag gjort också, mer museum jag tycker det är roligt! Och shopping! Jag hade så mycket pengar kvar att jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem!! Så jag shoppade för dem! Ångrar det kanske lite just nu för det är ganska tungt att bära på....

Den sista saken jag såg innan jag lämnade Auckland var en Airbus 380-800. Den var stoooooor! Hahah kände mig lite nördig när jag hoppade upp och började ta bilder på den INNAN alla pojkar och pappor kom fram. Men jag har aldrig sett ett så stort plan förut! Alla de anrda planen såg bara ut som små flugor nära den! 

Mina sista dagar i landet har jag spenderat i Auckland. Jag har bott hemma hos John och Elise. Det har varit så mysigt! Så otroligt roligt att få John igen. Han har vuxit upp och blivit en stor man! Jag och Jane pratade om det tidigare, om hur John var den som hon var mest orolig för men som har klarat sig bäst. Vi satt hemma en dag när han tog "ledigt" från jobbet och bara hängde, kollade på tv, visade bilder, lyssnade på musik och bara tog igen. John och jag hade en väldigt nära och speciell relation när jag bodde hos dem. Familjen hade gått igenom flera allvarliga händelser och var väldigt splittrad. Och John var väldigt ensam. Jag vet att jag betyder mycket för honom och det finns nog inget som känns bättre!

Så vad har jag gjort mer då? Sky Tower, ar ju tvungen att. Jag hoppade inte och jag gick inte på det. Lite fegt kanske men jag tycker jag har blivit så otäckt rädd för höjder.... Hmmm...Dumt påhitt.

Auckland musem har jag gjort också, mer museum jag tycker det är roligt! Och shopping! Jag hade så mycket pengar kvar att jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med dem!! Så jag shoppade för dem! Ångrar det kanske lite just nu för det är ganska tungt att bära på....

Den sista saken jag såg innan jag lämnade Auckland var en Airbus 380-800. Den var stoooooor! Hahah kände mig lite nördig när jag hoppade upp och började ta bilder på den INNAN alla pojkar och pappor kom fram. Men jag har aldrig sett ett så stort plan förut! Alla de anrda planen såg bara ut som små flugor nära den! 

 Då har jag spenderat en vecka i Brisbane. I början var jag inte alls så himla imponerad, men nu när jag ska åka är jag igen jätteledsen och har kommit på att jag trivs jättebra här (också)! Vi har haft en veckas semester, vi har gjort turist turerna i Brisbane city, vi har gjort WB Movie World, vilket var skoj men den var väldigt liten. Roligt med bergochdalbanor och showerna var riktigt bra! Det var ganska exakt som Universal Studios, men jag kommer inte riktigt ihåg hur stort det var, Lena kanske gör? Det jag tyckte var lite konstigt var att parken stängde klockan fem på eftermiddagen. Det var egentligen inte stort nog att den behövde vara uppe på mycket längre, men det förutsatte att man var där från att de öppnade 10 på förmiddagen, och då var ju alla som var där den dagen där samtidigt. Så mycket kö och mycket folk. En del fest har det varit också! Yippie! Och barbeque. Jag har fått träffa hela Manaias familj, en dag på stan och runt om stan spenderade vi med hennes pappas fru och barn; Nat, Jenny och Grace. Det har varit farbröder hit och brorsbarn dit blandat med kusiner. Vi har bott hos hennes farmor och farfar i Chermside. Jag har haft superkul med Manaias farmor! Hon och jag var på stan en dag och fikade och shoppade när Manaia fixade håret hos sin farbror. Och igår kväll, lördag när vi hade en stor barbeque med hela familjen satt jag och farmor uppe med en flaska vin! Men jag har hängt lite med grabbarna också. Jag, farfar och en av farbröderna drack öl och tittade på rugby en dag! Var ju tvungen att lära mig det också! Jag kan inte komma över hur store rugbyspelarna är! Dem är massiva! Vi träffade ett gäng rugbyspelare i fredags och de är verkligen så stora! Jag har nog haft en av mina största stekar här. Manaias farfar bjöd oss på lunch på the breakfast creek någonting och jag var mätt i två dagar efter det! Men den var god! Petite eye tror jag den hette.

Jag vet inte om jag skulle säga att Brisbane är en särskilt fin stad. Den är ganska intetsägande egentligen. Bara en stad. Men jag har haft en del skoj och jag gillar atmosfären ändå. Det finns anledningar till att jag gärna skulle stanna längre. Jag har haft roligt. Jag har inte alls varit lika imponerad av Sydney den här gången som jag var sist. Och då har jag även varit ut och tittat på stränderna. Men Brisbane har varit riktigt varmt. Det är nog det som är jobbigast. Och det är kvavt. Riktigt kvavt. Så jag skulle nog ha det ganska jobbigt i sommaren om jag var här ett år eller så.

 Söndagen har jag spenderat i Sydney med Hayley och Manaia innan jag åker tillbaka till Auckland. Det har varit härligt, vi har egentligen bara suttit ute i solen. Skönt med värme som bara är varm, som inte bränner sönder dig och som inte kväver dig heller! Det känns fortfarande inte alls som att jag har varit borta så länge. Jag är så glad för det! Det är så avslappnat hela tiden och vi har så kul! Det har inte varit stelt och konstigt någonstans! Så nu ska jag försöka ta mig tillbaka till Auckland och leta reda på John!!!

 Igår kom jag fram till Sydney! Planet var två timmar sent och på Auckland flygplats hade de fri smakprov på den Nya Absolut vodka! Yum! Hayley och Manaia mötte mig på flygplatsen och det var helt sjukt roligt!!! Vi åkte hem till Manaia där hennes man Mark hade dukat fram fint med snacks och allt. Det var så mysigt att sitta uppe till alldeles för sent på natten och ta igen massa gamla goda tider!

Idag, påskafton har vi farit runt i Sydney, vi har egentligen inte gjort något utav det vanliga turist grejjerna eftersom jag har klarat av de flesta sist jag var här. Jag fick köra Manaias lilla skruttbil som INTE hade servostyrning! Gissa om jag fick jobba! Dessutom var den manuell så jag hade fullt sjå hitta växelspaken på fel sida samtidigt som jag hängde på ratten för att få bilen att svänga! Det var en upplevelse! Men vi hade roligt!! Nu håller vi på att göra oss och saker i ordning. vi ska fria Manaias födelsedag ikväll, och imorgon flyger vi ut till Brisbane. Vi väntar på att Hayley ska komma hem från jobbet och vi ska få allting i ordning. Det är ganska mysigt att sitta på balkongen och dricka rödvin samtidigt som jag tittar på papegojorna, Det väckte mig imorse, ett himla liv på dem!

Jag skriver mera sen, men det är härligt att vara tillbaka här i Sydney också! Jag tycker bara om alla ställen jag kommer till!!

 Jag har nu spenderat två dagar i Wellington. En stad som jag aldrig har varit i tidigare. Och en stad som nästan höll på att blåsa iväg förra veckan. Samtidigt som Milford Sound stängde för att det hade blivit översvämmat. En rätt mysig stad. Jag spenderade nästan en hel dag på deras stora museum. där hade de en jättebläckfisk som de hade dragit upp ur havet ett par år sedan. det var mycket om landets historia, både geologosk, maori och massa annat. Intressant. Sedan tog jag en gammal rälsvagn upp på mt victoria och promenerade ner genom den botaniska trädgården. Min mamma ska inte åka dit. Vad jag gjorde var mest att jag utforskade staden. Innan jag lämnade för Auckland och Sydney!

 Jag har nu spenderat två dagar i Picton, nästan två dagar i alla fall. Jag kom hit sent söndag kväll, efter att jag fick träffa Karl innan jag lämnade Christchurch! Jag måste nämna det också. Vi gick till high school tillsammans och det var skoj att se honom igen! Också innan det så gjorde Lindy wåfflor till frukost som vi åt med färska jordgubbar! Hittade även konstiga kiwibär i affären som vi provade. Gröna, som stora krusbär, men när vi skar itu dem såg de precis ut som kiwifrukt. Smakade inte riktigt som dem dock. Kändes som det var något helt och hållet påhittat. Muterat och genmanipulerat. Återigen konstig sushi upplevelse på mallen; Sushi-sandwich. What the hell?!

Dag ett i Picton var en latdag för mig. Var faktiskt riktigt trött, sömnig hela tiden. Men eftersom jag inte hänge med någon kunde jag bara ta det lugnt. Jag vandrade omkring, tittade på omgivningarna, funderade på några museeum eller om jag skulle se en Stieg Larsson film med engelsk text, men beslöt mig för att lägga mig på stranden med en bok. Eftersom jag var så trött hela dagen såg jag fram emot att gå och lägga mig tidigt och sova ordentligt eftersom jag visste att jag skulle upp tidigt dagen efter. Däremot vaknade jag mitt i natten av att jag fått en allergisk reaktion av sandflugebetten! Inte så roligt. Mina ben brann och jag ville bara ta en kniv och skära av huden! Ush vad jag hatar insekter! Och Picton är en liten stad så det finns inte så många apotek öppna mellan 4 – 7 på morgonen. Jag hittade en allergitablett i min (gigantiska) necessär men ingen kortison. Så det fick bli att ducsha med kallvatten och smörja med en tjock kräm som jag har. Jag tog även en aloe vera kräm att ha på betten. Överallt! Varför kan de inte bara bita mig en gång så är det bra sen? Och när det är så många bett, det gör så ont och man (jag i alla fall) får den där panikkänslan, det är inte roligt. Dessutom var jag lite orolig inför simningen idag. Betten och kådan kanske går att behandla tillfälligt så jag inte dör i vattnet, men illamåendet, sjukkänslan och feberkänslan är de som slår ut mig. Det gick bra trots allt. Det kliade inte så farligt under våtdräkten, det var mycket värre när jag tog av den och torkade mig. Det första jag gjorde när jag kom tillbaka till Picton hamn var att snabbt som attan springa in på närmaste apotek och skaffa hjälp!!

Delfinerna då. Vad säger man egentligen? Det är en upplevelse som bör upplevas, det är nog det bästa sättet att se det som. Vi var ute i Sound Queen Charlotte (fint va?!). Fick åka rätt länge för att tillslut hitta delfinerna, vi fick se lite mera sälar och fåglar och grejjer på vägen. Det som var det mest slående med delfinerna var nästan energin de omgav. Med risk för att låta flummig. Men i delfinernas närvaro så var alla hänslagna bara. Tror jag. Det var en fantastisk känsla att höra dem under vattnet. Jag hade fått två stenar som jag kunde slå med för att göra ljud som lockar till sig delfinerna. Det var flasknosdelfiner så de var stora. Först var det nästan lite läskigt. Inte helt van med att använda snorkel och man blir lätt disorienterad i vattnet. Men att ha dessa stora delfiner simma under dig, mot dig och runt dig. Att känna när de simmar omkring och förbi dig, se dem så nära, se i deras ögon och höra deras skrik. Så jäkla koolt! Vi är ju helt ute på deras territorium och det är helt och hållet de som styr. När du tittar upp över vattnet ser du dem när de hämtar luft, du ser fenan ovan ytan bara ett par meter från dig och när du tittar under vattnet är det het som att man är med dem. Helt fantastiskt och något jag starkt rekommenderar att göra om man får chansen. Jag kommer ta alla chanser jag får! Det var en liten grupp delfiner kanske 5 – 7 stycken och de var ute på jakt så vi fick jaga dem ganska mycket och försöka få deras uppmärksamhet. En tre fyra gånger var vi nere i vattnet och simmade bland dem. Eller simmade gjorde vi egentligen inte på mycket, vi mest flöt omkring och lockade på dem och de kom och simmade med oss. Det var svårt att inte räcka ut och försöka ta på dem men det var jättehäftigt ändå! Jag trodde flera gånger att jag skulle bli delfinkrockad! Men jag klarade mig! Jag förstår helt klart att många är väldigt fascinerade av dessa djur för det var en fantastisk upplevelse bara att se dem så nära, det räcker nog. Jag tyckte det var hur häftigt som helst att se dem i Milford. Det var häftigt. Ashäftigt!

 Så, jag har tagit mig uppåt till Christchurch. Det var jättejobbigt att lämna Invercargill. Jättetråkigt och jag tycker inte alls om det. Jag saknar alla redan. Resan gick via Dunedin så jag fick se Craig igen! OCH! Jag fick se Keri!!!!!!! Va glad jag blev att hon kunde vakna ner och se mig! Hon såg helt fantastisk ut! Och är också precis som hon altid har varit! Som jag kommer ihåg henne. Va bra jag mår av att jag fick se henne och va glad jag blev! Jag blir helt glad bara jag tänker på henne! Kära solstrålen!

Jag har boat in mig hos ljuvliga Lindy och hennes man Lance (de är inte gifta). De har ett fint litet hus med två hundar och en katt. Supermysigt! Vad har vi gjort då? Lindy jobbade i torsdags så hon visade mig en mall. Inte bra. Väldigt roligt! Jag hängde där lite grann och tog mig ner på stan sen. Tittade omkring lite grann. Jag vill minnas att Chch har vuxit och blivit modernare sen jag var här sist. Inte för att jag såg så jättemycket utav staden då men ändå. Överlag så tycker jag att Nya Zealand har urvecklats. Jag tror att det har satsats mera på turism och det har väl helt enkelt blivit mer exploaterat. Trots det har det lidit en del av den senaste tidens ekonomiska kris och de pratar mycket om ressessionen. Jag har kollat in katedralen, staden och konstmuseumet egentilgen. Lite shopping och lite strollande omkring. Avkännande av atmosfären =) Staden är ju rätt så liten trots att det är landets andra största stad. Dessutom är ju ingenting så himla gammalt eftersom NZ blev upptäckt av europeerna så himla sent så ett hus som är 100 år gammalt, är gammalt! Dessutom är mycket utav universitetet och de gamla stadsbyggnaderna byggda i gotisk stil så de ser ut att vara från en äldre tid än vad de egentligen är.

Igår tog jag och Lindy och gav oss iväg till Hanmer Springs. På vägen stannade vi vid the Mud House för en fika. Vi tittade omkring i druvgården en del och vi lyckades sno åt oss några druvor som vi  smakade på! Blå druvor var de som vi åt. Jättegoda! Väl i Hanmer tittade vi omkring i de få butikerna som fanns. Och alla var jättedyra. Såklart. En mysig lunch och sedan hoppade vi ner i källorna! Skönt var det1 de varmaste var 41 grader! Det var rätt så varmt! 36/37 grader var de skönaste polerna! Så vi hände där ett par timmar. Ett par av polerna stank riktigt illa! Svavel tror jag det är som luktar. Vi visste inte riktigt så vi bestämde oss för att så måste det nog vara. Det sägs att det ska vara br för musler och leder och det tror jag verkligen, frågan vi undrade var om hur det är med bakterier och så? Det var klor tillagt i vattnet men ändå? Vi funderade på det eftersom jag fortfarande är skapligt förkyld. Snörvel.

Idag har vi gjort lite mer utav stan. Det är marknad i konstkvarteren varje helg så det spenderade vi en hel del tid med. Massa olika saker och uppträdanden och allt. Sen så var vi ju tvugna att titta på kiwi! De ser så konstiga ut! Inte så jättesöta faktiskt. Mest konstiga. precis som pungdjur eller näbbdjur. Men jag fick se dem bra och länge faktiskt. Och så fick jag se när hajjar, stingrockor och andra fiskar blev matade. det var roligt att se stingrockor betee sig som katter eller hundar runt mat!

 Så, barbequen var ute hos darrens föräldrar. Där var jag med om ett par culinariska uppevelser. Jag åt paua, white bait och toheroa. Paua – njä, smakade mest dy. Och lera inte så gott. Toheroa var gott! Det är väl en mussla som gräver ner sig i sanden. Dydjur men dem var god! White bait – yuck!!! Jag vet inte vad det var som gjorde det, förmodligen allting på en gång. För det första var Aaron, Vanessas bror dålig härom natten och han skyllde det på dålig white bait, så där hade jag dåliga assosiationer redan från början. Sedan kan jag väl erkänna att jag inte var i allra bästa form fortfarande rätt så utslagen från kvällen innan. Det smakade egentligen ingeting, men äta något som ser ut som typ maskomelett var bara för mycket för mig. Dessvärre är det en delikatess så jag fick ju höra att jag slängde den. Det var nästintill att gubbarna hoppade ner i soptunnan efter den! Tack men nej tack!

Jag Vanessa och Ryan var rätt slitna, som alla andra, men vi gav up på kvällen och åkte hem via videoaffären. Vi lade oss alla tre i Vanessas säng med en påse popcorn och somnade sedan där!

Måndag. Först och främst var jag och Vanessa tvungna att se klart filmen vi somnade till igår. Sen gav vi oss ut på stan. En tjejdag på stan egentligen. Lite lunch, lite tittande. Vi hälsade på hennes mormor. Hon var inte riktigt säker på om hon kom ihåg mig.  Yvonne lagade mat åt oss och vi åkte sen ut och bowlade! Vägen hem fick vi lite sightseeing av Rog, han visade gamla hamnen, som inte lägre finns kvar men som fundade Invercargill. Han visade var hans pappa var förr, var han hade bott och var han gifte sig. När vi kom hem studerade vi stjärnorna ett bra tag. Södra korset och Vintergatan. Roger och jag stannade uppe och tittade på en massa foton av allt möjligt!

Idag for jag, Carla och Vanessa på en dagstur! Vi tog med oss picnic och gav oss ut i the Catlins, där jag och Nicky var tidigare. Det var inte alls så blåsigt och mycket varmare idag. Skönt! Vi spanade jätteläge efter Hector delfinerna men vi såg aldrig några. Just min tur! Ett sjölejon fick jag se men det var ju inte lika roligt. Det var mest roligt att komma ut och göra något med tjejerna. Vi pratade mycket om gamla minnen och om hur det är nu. Och så lekte vi billekar!

Vi var förbi Nicky på kvällen och hälsade på. Sista kvällen i Invercargill. Jag är så ledsen. Jag skulle möta Philip ikväll men han och Stephen har fastnat så jag hinner nog inte se honom. Det gör mig ledsen. Det känns så konstigt att säga hejdå för det känns inte som jag ska iväg. Förmodligen för att jag är kvar i landet en bra stund till och jag har flera att hälsa på. Men ändå. Det känns som jag alltid är här. Carlas bror har lämna en present till mig som jag blev jätteglad för! Så fint att få en liten present!

Jag har inte orkat skriva så mycket för jag har inte haft så mycket tid. Så när jag sover vill jag sova. Dessutom hade Vanessas bror Aaron med sig en hemsk liten förkylning från Welington som nu har snurrat runt i familjen och Vanessa hostar och jag snörvlar. Typiskt. Därför måste jag sova nu och vila ut viruset. Peace and out. Jag får se när jag skriver nästa gång men jag är vid liv!

 Carlas bröllop var på lördagen. Den stora dagen. Det var ju liksom lite därför jag kom hit. Hela gänget som jag var med skulle dit. Vanessa var hos Carla tidigt på morgonen och fixade allas hår. Jag tog lite sovmorgon, sprang en vända och åt frukost med Roger istället! Men själva cermonin var väldigt kort. Avslappnad. Foton skulle tas med det började regna så vi sprang alla omkring på gräsmattan. Jag kände att spendera en timme på att platta håret på morgonen var ganska bortkastat! Mellan cermonin och middagen var vi på puben brevid och dödade lite tid! Middagen var också jätttekul! Jag hade Aliesha som min bordsdam och allting var så fint! Jamie x2 var där, det var kul att få komma igen lite med dem! Och Jamies föräldrar. Darren var typ likblek och spak när vi kom på dan. Men han var ganska avslappnad senare. Carla trivdes bra och Tyler stod för underhållningen när han uppträdde med Bob the builder!

Kvällen slutade med att jag, Vanessa, Ryan och Adriaan (Carlas storebror) åkte ner på stan. Vi mötte där upp ett gäng av Ryans polare och jag träffade en gammal kompis från senast! Det var kul! En av Ryans polare, det är han som var bartender på möhippan, har en del utav texten till Take this life – In Flames tatuerad på sin arm. Det blev ganska sent igår och vi alla lite trötta, jag sitter i vardagsrummet med Aaron och Roger. Vanessa tupplurar här på soffan och Ryan har nog inte kommit upp ännu. Vi ska väg till Darrens föräldrar på barbeque i eftermiddag. 

Nu har jag lärt mig att det finns en översättningsknapp på den här sidan. Jag vet inte var den är, men jag har förstått att den finns!

 Jag och Stephen åkte på en utflykt till Queenstown. För det första var det jättemysigt att hänga lite med honom. När jag åkte sist var han bara en liten pojke. Men han ville gärna ta mig till Qtown och vi hade jättekul! Vi hälsade på hans morfar på apoteket i Arrowtown, tittade på den kinesiska delen, och spenderade massa tid i affärer. Vi bodde hos deras morföräldrar uppe i Kelvin Heights, jag älskar det huset det är så fint! Jag kommer ihåg det men vad jag inte visste var att de hade designat det själv. Mormor bjöd på hemlagad fish and chips på kvällen och det var nog det godaste jag har ätit i det här landet! Jag hade torsk när vi var ute och åt med tjejerna också, och det är ganska gott när den är färsk! Det var mysigt att hänga där, de har en bra familj! Stephen och jag åkte jetboat på fredagen och det var så hysteriskt roligt!! Jag skulle kunna bo i en sån båt! Vi tjöt hela turen igenom och var dränkta när vi klev av! Fantastiskt sätt att komma nära och se Lake Wakatipu. Vi åkte hem på fredag och jag flyttade in hos Vanessa. Barbeque på kvällen. Hur mysigt som helst! Jag fick träffa Yvonne och Roger också! så kul att sitta ute på kvällen och grilla och bara ha det mysigt!

Jag har nu gjort det mest turistiga jag någonsin har gjort! Men det var helt klart värt det! Jag åkte med en liten gudiad buss upp till Milford Sound och sedan en två timmars båttur.

Jag blev upphämtad först, och sedan typ 14 stycken till mest Amerikaner. Och en tysk tjej. Simon körde och han var väl mer eller mindre en lokal snubbe. Vilket faktiskt var bra för man får veta väldigt mycket mera än om jag hade kört själv. Men det kändes lite fånigt när han stannade för att v i alla skulle kunna gå ut och ta photon eller gå på toa. Däremot var han en jätteskön snubbe som var trevlig och kunnig. En passus!! Jag blir inte behandlad som en turist! När folk frågar var jag är ifrån, och jag säger Sverige, får jag ett lyft ögonbryn och en frågande min. Tills jag säger att pappa är från usa och att vi har spenderat mycket tid där. Då får jag en "ah that explains that adorable american accent!". Sen om jag säger att jag är från Invers eller gick i high school i Southland, då räknas jag som en "local"! Om jag sedan tillägger att min pappa var en locum at the southland hospital så blir det ännu bättre eftersom det står ganska högt i kurs. Simon berättade att han har ett strandhus ute på Oreti beach och att han hade en locum anestheseologi..... narkosläkare!! där... Också, mycket han berättar vet jag redan och även jag kan svara på frågor. Det kändes lite lustigt, jag satt ju längst fram och diskuterade rätt mycket med Simon och svarade även på frågor folk frågade, jag berättade vad jag hade läst i tidningen och vad jag hade sett tidigare. saker jag redan visste. Bara sådär.

Anyhew.... Att vara ute i skogen idag var verkligen som att vara ute i Lord of the Rings trilogin och Avatar samtidigt! Det var verkligen så det såg ut! Jag förstår verkligen att det spelade in de filmerna här! Men jag antar ändå att det ser lite grann ut som Norge, fast med regnskog. Vi körde igenom en tunnel, ni har säkert gjort det också, man måste liksom typ göra det för att nå Milford från Te Anau, och på Milford sidan av den var det typ helt sjukt, för det var verkligen en hel bergvägg som just gick rätt upp i himlen. Och sedan var det bara en fjord ner. Tyst var det också. Stenvägg. Koolt!

Milford var blött. Jag skulle vilja säga att jag aldrig har sett så mycket regn förut men det skulle nog inte vara sant... =( men det var blött. Men det var vackert, Fick se sälar och delfiner. Delfinerna var koolast för dem ser man ju inte hela tiden liksom! Jag filmade en bit och la på min fb sida!

Det var när vi åkte tillbaka som vi stannade vid the Chasm, regnskogen som det kändes som att vara i the Avatar och Lord of the Rings. Det regnade mycket, jag var genomblöt. Men det var inte kallt och det gjorde ingenting. Det liksom försvann när man blev uppslukad av skogen. Och vattenfallen och stenarna. Det var så koolt!!

Väl tillbaka i Te Anau skulle jag ta mig hem. Först tog jag mig ut till gården från igår för jag trodde att jag hade glömt min tröja där, men jag kunde inte hitta den, så jag är en tröja kort =( Om den inte ligger i bilen, eller någon annan väska... Jag tog iallafall den sörda vägen hem. the Southern Scienic Route. Lite längre men jag tänkte att värdet var ok på en sidan bergan så jag ville prova. Rätt mycket koolt landskap där också, som överallt annars!! Jag kom förbi Monkey Island!! Där var jag tvugen att stanna! Jag kommer ihåg att jag var där med Jenny, Carla och Jamie. Men det var inte lika stort som jag kommer ihåg. Grejjen med Monkey Island är att det är typ en kulle, inte alls långt från stranden. Du kan lätt gå ut dit när vattnet är lågt. Men vattnet stiger fort igen och då är du fat där ute. Det är häftiga laguner där och avståndsvis skulle du kunna simma in till land. Om det inte vore för hajarna. Det är ett jättepoppis ställe för hajar att hänga när vattnet är högt. I de där fina lagunerna som ser så badvänliga ut..! DONT!!

Jag åkte igenom vänliga Riverton. Tittade lite, på Paua"fabriken" och lekparken vi brukade stanna och leka i, på våra roadtrips. Och även därifrån hittar jag. Jag kommer mycket väl ihåg vägen. inte för att det är så svårt att hitta, det finns ju inte allt för många vägar att välja mellan..

Nu är jag hemma iallfall, Craig! Berätta för mig sen om du har lyckats översätta det här!

Igår (måndag) körde jag upp till Te Anau. Jag hade bokat en ridtur ut i nationalparken. Det var jättevindigt när jag lämnade Invercargill men 2 timmar senare var jag i ett varmt och soligt Te Anau. Vägen var bra, utsikten fin. Jag tog INTE bilder samtidigt som jag körde.... Vägen upp till Queenstown åkte jag ju ett gäng gånger så den biten kom jag ihåg. Men västerut mot Fiordland har jag inte varit förut!

Det var riktigt skoj att komma ut på hästryggen igen. Även om turen var väldigt lugnt. Det handlade mest om att komma ut upp på bergen och se naturen än avancerad ridning. Men det var en jättefin gård och en Andy som var väldigt passionerad för sina hästar, så jag fick ta en liten svängom i paddocken!! När jag kom ner till ”stan” igen passade jag på att shoppa lite. Dumt kanske, turistpriser. Men samtidigt turistutbud. Kikade lite på sjön och runt om i staden. Jag gick på bio. Andy tipsade om en film om/över Fiordland som en kille som har jobbat länge som helikopterpilot och föst boskap, tillsammans med några som var med och filmade Lord of the Rings trilogin. Den var jättefin! David borde inte se den. För Lenas bästa.

Det är väldigt känslosamt att vara här och när jag tar in av atmosfären och intrycken blir jag väldigt känslosam. Överhuvudtaget är det väldigt mycket känslor för mig hela tiden. Det känns ungefär som röd/rosa bomull, eller ett moln, som jag försöker omfamna men det går inte. Det är för stort samtidigt som det är för abstrakt så det går inte att ta på. Jag är i vilket fall som helt väldig glad över att vara här. Jag mår bra av det och känner mig lycklig. Lugn och bra och att jag faktiskt tog mig tillbaka hit. Det betyder väldigt mycket för mig. Jag känner mig fri liksom.

 Jag har fått höra att filmen om Burt Monro har visats hemma på tv. Det måste ju vara världens mest kända Invercargillare. Så vad gjorde vi åt det? Jo vi åkt ju och tittade på motorcykeln såklart! En del utav filmen var filmad i Invercargill och eftersom det är en liten stad så hjälpt alla till på något sätt. Husen är filmade på Lithgow St, de blev ommålade, i alla fall framsidan. Det var även i Invercagill de byggde de nya motorcyklarna som användes i filmen. Det står också där i affären. Anledningen till att det var just den affären är att det är en lokal familjeägd affär som har gått i arv i ett par generationer. Och Burt Monro både kände och fick hjäp utav de som då hade den affären. Fortfarande samma familj.

Så det blev en dag på stan i Invercargill. Southand Museum. På Southland Museum har de Tuataras som bor. Inte ödlor utan dinosaurier. Jag är inte så himla påläst så jag ska nog forska lite mer om dem också. Men vad jag vet och kommer ihåg så blir de himla gamla. Henry, en utav ödlorna, han var över 100 innan han bestämde sig för att det var dags att skaffa tjej och familj. Men de har som sagt överlevt sedan dinosaurierna fanns kvar på jorden. Det är inte heller en vanlig ödla utan släkt med dinosarna närmare. Det har något med skellettet att göra. Anderson’s Park är ett stort gammalt hur som tidigare tillhörde den rikaste familjen i stan och också en av de rikaste i landet. Byggt 1925. Pappan blev adlad. Men när han dog ville han att gården skulle ges till staden Invercargill och användas som konstutställning. Det är en allmän park som är öppen nästan alla dagar om året, med trädgård och allt. Under dagen hann vi också med ett par stopp hemma hon några vänner och på kvällen myste vi med film! 

 Idag är det söndag förmiddag. Fredag eftermiddag åkte jag och Nicky upp till Dunedin för att hälsa på Craig och Amie. Det var så mysigt! Vi satt hemma hos dem, uppe typ hela natten och snackade skit!!

Lördag gjorde vi Otago Museum! Kollade på valskelett och framförallt så var vi in i ett fjärilshus! Det var så roligt att bara hänga. Jag tycker jättemycket om Craig och vi har alltid haft en väldigt bra vänskap. Det var tråkigt att säja hejdå och behöva åka så fort igen, men vi sa att vi får se till att ses lite oftare! Jag är ju trots allt kvar i landet en stund till så jag kanske kommer tillbaka till Dunedin. Jag gillar Dunners väldigt mycket och tycker det är en jättemysig stad!

Resan hem gick via the Catlins. Det är ett område som ligger längst söderut på Sydön och det är en fin väg som går längs där med en massa sevärdheter längs vägen. Det kan ta hur lång tid som helst om man stannar och tittar på allting men vi var tvugna att köra expressvarianten eftersom vi hade en möhippa att gå på. Vad vi verkligen stannade och tittade på var Canibal Bay. Mest för att det lät så roligt! Vet inte riktigt historien bakom det, jag måste forska lite mer i det. men Maorierna var ju cannibaler. Iallafall vissa stammar. Jag tror att den sista människan de vet blev äten var någon Irländsk eller Skottsk kille på 40 talet!

Mest var det ju naturen som var så himla fin. Vi stannade och tog en snabb promenad in i skogen till ett fint litet vattenfall och vi åkte till Slope Point och Petryfied Forest som ligger längst söderut på ön. Så jag har verkligen varit på den mest södra biten land innan Antarktis. Och jag såg en pingvin! Den gulhuvade som också tydligen är världens ovanligaste. Det blåste ganska skapligt där nere! Jag trodde mina ögon skulle ploppa ur!! Fast det var inte så kallt. Rätt varma vindar faktiskt.

Möhippan var hos Vanessas föräldrars hus. Jag hade inte varit där ännu men jag hittade min väg exakt! Jag hängde där rätt så mycket back in the days och vägen via Pomona st kan jag uppenbarligen med mina ögon stängda! Inte för att jag körde med stängda ögon men det kändes som det. det var lite mörkt ute då. Vanessas föräldrar var uppe i Chch, men jag fick prata med Yvonne i telefon! Carlas mamma Nathalia var där och lite annat folk jag kände! Hur kul som helst! Aleisha var där också, fast henne överraskade jag på hennes jobb i fredags när jag kom för att hälsa på. Ingenting har förändrats här heller egentligen. Alla har sina roller och Vanessa är precis som hon ska. Underhållande och omhändertagande! Vi hade alla mes oss våra dekorerade coctailglas. Jag köpte ett plastglas på the Warehouse och köpte glitter och klistermärken som jag pysslade med hemma hos Carla i fredags. Det var lite lekar, vi hade en bartender och vi skulle dela med oss om våra första minnen av Carla. Jag vet inte vilket som var mitt första men jag antar att det borde vara från när Craig bjöd med mig på Vanessa's, Carla's och Carly's 17års fest. sen kommer jag ihåg att vi hänge en del vid mitt hus vid sjukhuset runt Thanksgiving.

Det blev en liten vända ner på stan. Jag åkte med en tjej Tori och vi utforskade Molly's, The Frog och Saints. Alla var där sist med. Med Saints hette the Globe. Ganska lugnt ute på stan. De är väldigt hårda med leg i den här delen av landet, och jag hade mitt pass med mig. Jag tror de som kikade car mer intreserade av passet än min ålder. Sen frågade de var jag var ifrån?! Fast de klart och tydligt står usa på passet! Stupid...

Idag är det söndag och jag får se vad vi hittar på. Så småningom ska jag tillbaka till McQuarrie St och hämta bilen. Sen får vi se!

Carla! This time im telling about Duneding with Craig. How we sat up and the went to Otago Museum to se all the butterflies! How me and Nicky drove back and did some of the catlins. About your hen's night. The decorated coctailglasses. Oh im sorry! Im off to town now so ill get back to you soon! love ya!

 This note is for Carla BELL, i'm just gonna have to get used to that. Now I have written something you understand, since you can't keep yourself from not trying to read it!

Love ya sweets!

 Jag gjorde igår en liten runda med mig själv. Jag åkte till min gamla skola och kikade runt lite gran. Damen i receptionen sa att hon kom ihåg mig, men jag är lite skeptisk. Jag kommer inte ihåg henne. Hon trodde nog att jag skulle finna att en del saker hade förändrats. Det hade det inte. Det såg typ exakt likadant ut! Jag tog en sväng förbi Pomona St och tittade på gamla huset. Det var så fint! Det var så mysigt! Jag saknar det huset! Vi hade många riktigt roliga stunder där! Synd bara att den som bor där nu har satt upp ett stort staket och grind in till planen och ställt upp bilar där. Jag tog en snabb förbi sjukhuset. Som är helt nybyggt förresten. Den gamla huvudbyggnaden är riven. Det ser större och modernare ut. Ganska fint. Det var jättemysigt att åka på den lilla vägen som går runt området och in på baksidan. Det var ingen hemma i huset när jag var där så jag kikade omkring lite grann! Jag tor det har tagits bort lite träd på baksidan också men jag är inte helt säker.

Stan i Invercargill har inte förändrats så mycket. Det är andra affärer och flera matställen, typ cafeer.

Hängde hos Carla på eftermiddagen men jag och Nicky tog en sväng till Bluff på kvällen. Lands end och Look out point. Vi åkte hem till Jamie och Jamie!!! Hur kul som helst att se henne! Satt där och myste hela kvällen innan vi tillslut åkte hem och sov. Jamex2, hennes man alltså kom också ihåg mig. Men jag kom inte ihåg att jag hade nånsin träffat honom heller...

Ikväll ska jag och Nicky iväg till Dunedin och hälsa på Craig! Jag skulle egentligen gått ut med Vanessa och Carla, men Nick hade planerat Dunedin för hela helgen, fast Carlas möhippa är imorgon. Så vi fick kompromissa lite.

Frukost - sen ut!!

 Min mamma undrar varför jag inte har skrivit något sen igår. Hon är nyfiken. Hon kanske tror att jag har rest runt halva jorden för att skriva i min dator hela tiden. Eller? =)

Världen roligaste lilla historia. Igår var missionet ta sig från Auckland till Inver's. Planet skulle gå vid tio så vid åtta började jag ta mig ut till flygplatsen. Jag skulle flyga inrikes nz. kommer till terminalen och ska checka in. Det går bara att checka in själv vid maskin. Maskinen skriver ut boardingkort och baggage tag. Sen lägger du din väska på ett band. Det är allt. En fråga i maskinen som undrade om jag hade något explosivt i min väska. Sedan skulle jag igenom säkerheten. Och när man är ute och far lite grann så får man en viss rutin. Så jag började plocka upp dator och kamera, vätskepåse. Och eftersom dem är sommar här hade jag varken jacka att ta av eller sådana skor. SANDALER!! De i säkerheten tittade bara konstigt på mig och lät mig gå förbi. Inte en enda gång tittade de på mitt pass eller något. Men det ännu roligare kommer i Christchurch. Kliver av planet och kan gå rätt ut i gatan. Jag söker efter min gate och går mot säkerhetskontrollen igen. Hittar inte min gate när jag kommer igenom förens jag upptäcker att jag måste gå runt en vägg och UT igen för att komma till min gate?? Aja... bestämmer mig för att jag ska gå på toaletten innan jag kliver på planet så jag går bort mot toaletterna (som ligger utanför "säkerhets"området). Sen går jag tillbaka direkt till gaten. Då hör jag hur de ropar flygplatsmeddelanden i högtalarna, om att man inte ska lämna väskor osv. My ass! It's all just an act! Ingen har kollat pass på hela vägen och jag hade kunnat ta med mig precis vad som helst på planen! Terrorister - Ett tips, Nz!! Hur kul som helst! Planet ner till Inver's var egentligen bara en buss med vingar. Och när jag kliver av väntar min lilla välkomst komtiee, Carla, Nessa och Nicky!! Så hysteriskt fantastiskt! Men det var mitt i lunchen så det var rätt snabba drag. Hem till Nicky och dumpa väskan och sen hem till Carla och dumpa mig. Så jag hängde hos Carla hela eftermiddagen. Supermysigt! Precis som förr! hennes pappa och syster kom förbi och lämnade Tyler efter dagis och sen kom Darren hem. Så jag fick se nästan hela familjen!

Vi pratade om hur det känns. Jag har fortfarande inte bestämt mig om det känns som jag har varit borta jättelänge eller inte alls. Det känns bara helt sjukt. Surrealistiskt på något sätt. I can't belive it!! Carla frågade om det kändes som jag hade kommit hem igen. Det gör det inte men det känns absolut som att jag har kommit tillbaka. Och överallt jag är så poppar en massa minnen upp! Inver's har vuxit en del. idag ska jag ut på en riktigt explorer själv. Men det känns inte som USA, som vi återkommer till hela tiden. Men här var jag under en såpass lång tid att jag lärde känna stället bra. Och nu är jag tillbaka. Och det är precis samma fast lite annorlunda. Det är lite som en dröm, lite abstrakt.

Jag var ut och åt med Nicky och Rick igår, sen åkte vi och knackade på hemma hos Jane! Hon väntade sig inte direkt att jag skulle stå där. Hon visste att jag skulle vara omkring någon gång men hon visste inte mera. Vi blev kvar där hela kvällen, Stephen kom hem direkt och jag fick prata med Phil i telefon. supermysigt! Så avslappnat och bara skönt. Jag trivdes jättebra. Jag försöker förklara för folk att det känns NZ här. Det är något i atmosvären och framförallt luktar det NZ. Det är svårt för folk som inte har varit omkring att hajja, de tycker mest att jag är konstig. Men det har väl med sinnesintryck att göra.

Idag, torsdag åkte jag med Nicky till hennes jobb. Därifrån skulle jag promenera runt genom stan och kika mig omkring. Men jag hittade ett gym på vägen och slog ihjäl en timme där. återigen fick jag känna och tycka att jag är ganska bortskämd med gymmet jag har hemma. Det är fint! Eller så är jag bara van. För jag tycker verkligen inte att det är lika bra gym dit jag kommer annars.

Dagens första mission var att hämta min bil. Jag höll på att få hjärtstillestånd när jag öppnade bilen och det första jag såg var att det var en automat!!! Sen gjorde jag bort mig totalt när jag inte fick igång den. Så den snälla farbrorn fick komma ut och visa hur man gjorde. Inte heller här kollade de på körkort en enda gång. Inget leg ingenting! Kara kreditkortet. Att köra går bra. Men binkersen sitter på fel sida!!  Gissa om jag har mina vindrutetrokare på typ jämt!! Det är lite läskigt att svänga, jag fick på vägen hit faktiskt nästan stanna till och tänka. Vifta med häder och grejjer. Carla höll på att avlida när jag berättade för henne. Jag sa att jag ville ha en turistskylt på min bil men hon sa att det skulle inte behövas! Jag pillar på dörren så fort jag ska göra något för jag letar efter växelspaken. Men min högra hand. Men det går bra!!

Jag åkte förbli gamla goda Countdown för att handla lite. Jag skämms lite grann ibland över min mathållning. Men jag måste ju äta! Jag klarar mig inte på en tallrik Cornflakes med mjölk på morgonen och sen kanske nån mat på kvällen. Så jag fastnade i grönsakshyllan! Det finns så mycket fin frukt och grönt ute i världen. de hade även en riktigt bra mejeri och charkbetjäning. Bröd vad däremot svårare. jag vill gärna ha bröd med lite textur i och lite frön och grejjer. sen ville jag ha musley eller liknande. Däremot är Rick så hysteriskt allergisk mot nötter att jag vågade knappt. Nu har jag fått i mig lite mat iallafall. Jag ska avsluta det här, ta en dusch och tvätta lite kläder. Ut och utforska och ett åker jag hem till Carla! Sweet!!

See ya!

 Jag fick sova lite grann inatt, en tio timmar iallafall. Känner mig inte så trött eller sliten alls faktiskt! Jag får hoppas att det inte kommer ifatt mig. Jag la ut mitt nummer på nätet igår, och en massa mess fick jag under kvällen och idag av gamla vänner som vill träffas. Det känns så himla roligt! Jag sitter på Aucklands flygplats igen inrikes och håller på att spricka av förväntan!! Jag fick i mig lite frukost, fruktsallad och yoghurt med lite musley. Yoghurten var sockrad men jag antar att man kan väl inte få allt här i välrden! Jag hittade en bit mörkt bröd som jag ville ha men det visade sig vara bananbröd... Så mycket för det du! Jag ska åka och handla riktig mat!

När jag landade igår, så måste man ju röntga väskorna, och där stod en stor maori och skulle hjälpa till. Jag lyfte upp väskan på bandet och sa att om jag har packat den får jag väl själv ta och bära den också? Världens största flin med ett Cheers mate! Good on ya! fick jag av honom. Han stäckte fam en knytnäve och hälsade Have a good one! Gissa om jag blev glad!! i'm back!! Däremot när jag var påväg till duschen på hostelet mötte jag tre tjejer som kom ut ur hissen med en massa saker. En tjej tappade en bok och skriker rätt ut Fitta!! *Suck...*

Det är allt för mig för stunden. Jag får se vad eftermiddagen och kvällen har att erbjuda. Cant wait!!

 Då har jag nått Auckland. Flygresan hit var inte så jätterolig. Den var lugn och så men så jobbigt det var att sitta ner!1 Hur jag än vred och vände på mig så gjorde det ont! Så ingen sömn för mig inte. Lite film, lite DH, lite stirr och väntan. Klockan var väl runt ett på eftermiddagen när jag kom fram. Det kändes väldigt bra. Himla roligt! Känns bra att jag äntligen har tagit mig hit igen! Först tänkte jag att jag ville fortsätta söderut direkt! Så pirrig och förväntansfull att jag inte ville stanna i Auckland. Men det känns bra. Det var rätt känslosamt och jag kom i en viss sinnestämning som var ”nya zeeländsk”. Får se hur det blir imorgon då! Jag tog mig till mitt hostel. Jag tog en dusch och bytte om till träningskläderna! Så jag gav mig ut på en liten löprunda. Det var jätteskönt eftersom man är trött och sliten efter resan men det är skönt att skaka liv i musklerna och sätta fart på blodet och syret. Tillbaka igen och duschade igen och sedan gav jag mig ut på stan. Promenerade egentligen bara Queen St upp och ner, till hamnen och upp igen. Och så köpte jag sushi. Och frukt. En sak som jag kom på. Sist jag var här hade jag himla svårt med mathållningen. Nya Zeeländarna äter ju inte så jätterolig mat, och gissa vad jag hittade i sushibaren? FRITERAD sushi!! What the hell?!?! Nu ska jag lägga mig iordnig. Kankse kolla på ett avsnitt DH till och försöka sova, jag ska upp igen om lite drygt 12 timmar. Det är förresten varmt här!!! Hur skönt som helst! Jag låg på en gräsmatta i en park och gjorde min stretching. Typ 25 grader, och rätt så kvavt.

Nu är jag i alla fall nästan hela vägen framme. God natt för nu! Jo juste ja!! Mitt nya nummer; +64226930677

Nu sitter jag här på flygplatsen i Hong Kong och väntar på mitt nästa flyg! Jag måste säga att flighten jag just klev av, London - Hong Kong kan nog ha varit en av de behagligaste 10 timmar + flight jag har varit på! Planet va aslugnt så jag fick en helt tvåsits för mig själv så jag kunde stäcka ut! En fördel med att inte vara så stor på jorden. Jag kollade på Michael Jacksosn's This is it och somnade sen till Up in the air med G. Clooney. Så jag sov jääättelänge! Fanns gott om utrymme att knata omkring, hittade en plats jag kunde slå mig ner och köra lite hobby yoga och stretcha ordentligt. Och ett par vändor med utfall gångarna upp och ned. Skönt för jag känner mig riktigt pigg och fräsh faktiskt! Cathaty Pacific rekomenderas! Jag hoppas jag lyckas hålla mig lika bra på nästa flyg också. Till min tröst så är det bara 11 timmar i luften. Så det går åt rätt håll. 

Jag funderade på om jag skulle ta några bilder här på Hong Kong, men det ser iallafall ut som vilken flygplats som helst i världen så det gör nog ingen större skillnad.

London klarade jag av ganska smärtfritt också. Jag kom att prata med en lite äldre (gubbe) när vi garvade åt en mindre smal engelsk tant som var asjobbig när hon pratade i telefon med sitt genomskärande gnällande: Njää Njää Njää Njää Ok Lov you byyyyyyyyyyyyyyeeeee! Två gånger om! Huvudvärk! Jag försökte koppla upp mig där men deras WiFi var inge bra, man var tvungen att betala månadsvis och grejjer, jag hajjade inte riktigt. Konservativa britter tänkte jag bara. I Hong Kong fungerar det bättre. 

Nu har jag inte mer att dela med mig utav. Jag ska nog kolla på ett avsnitt av DH till. Förresten så finns det eluttag vid platsen på planet. Lycka! Och alla som inte har en Macbook air - skaffa en! They roule! Finns nog inget bättre att släpa på!

Vi ses nästa gång!!

Bye for now!

Oh! En sak till! De är lite läskiga, det manliga kinesiska vakterna eller om de är poliser. Som går omkring och håller i maskingevären. Jg sköter mig väldigt exemplariskt och försöker se jättesnäll och oskydlig ut när jag möter dem!