Allergies and Dolphines

 Jag har nu spenderat två dagar i Picton, nästan två dagar i alla fall. Jag kom hit sent söndag kväll, efter att jag fick träffa Karl innan jag lämnade Christchurch! Jag måste nämna det också. Vi gick till high school tillsammans och det var skoj att se honom igen! Också innan det så gjorde Lindy wåfflor till frukost som vi åt med färska jordgubbar! Hittade även konstiga kiwibär i affären som vi provade. Gröna, som stora krusbär, men när vi skar itu dem såg de precis ut som kiwifrukt. Smakade inte riktigt som dem dock. Kändes som det var något helt och hållet påhittat. Muterat och genmanipulerat. Återigen konstig sushi upplevelse på mallen; Sushi-sandwich. What the hell?!

Dag ett i Picton var en latdag för mig. Var faktiskt riktigt trött, sömnig hela tiden. Men eftersom jag inte hänge med någon kunde jag bara ta det lugnt. Jag vandrade omkring, tittade på omgivningarna, funderade på några museeum eller om jag skulle se en Stieg Larsson film med engelsk text, men beslöt mig för att lägga mig på stranden med en bok. Eftersom jag var så trött hela dagen såg jag fram emot att gå och lägga mig tidigt och sova ordentligt eftersom jag visste att jag skulle upp tidigt dagen efter. Däremot vaknade jag mitt i natten av att jag fått en allergisk reaktion av sandflugebetten! Inte så roligt. Mina ben brann och jag ville bara ta en kniv och skära av huden! Ush vad jag hatar insekter! Och Picton är en liten stad så det finns inte så många apotek öppna mellan 4 – 7 på morgonen. Jag hittade en allergitablett i min (gigantiska) necessär men ingen kortison. Så det fick bli att ducsha med kallvatten och smörja med en tjock kräm som jag har. Jag tog även en aloe vera kräm att ha på betten. Överallt! Varför kan de inte bara bita mig en gång så är det bra sen? Och när det är så många bett, det gör så ont och man (jag i alla fall) får den där panikkänslan, det är inte roligt. Dessutom var jag lite orolig inför simningen idag. Betten och kådan kanske går att behandla tillfälligt så jag inte dör i vattnet, men illamåendet, sjukkänslan och feberkänslan är de som slår ut mig. Det gick bra trots allt. Det kliade inte så farligt under våtdräkten, det var mycket värre när jag tog av den och torkade mig. Det första jag gjorde när jag kom tillbaka till Picton hamn var att snabbt som attan springa in på närmaste apotek och skaffa hjälp!!

Delfinerna då. Vad säger man egentligen? Det är en upplevelse som bör upplevas, det är nog det bästa sättet att se det som. Vi var ute i Sound Queen Charlotte (fint va?!). Fick åka rätt länge för att tillslut hitta delfinerna, vi fick se lite mera sälar och fåglar och grejjer på vägen. Det som var det mest slående med delfinerna var nästan energin de omgav. Med risk för att låta flummig. Men i delfinernas närvaro så var alla hänslagna bara. Tror jag. Det var en fantastisk känsla att höra dem under vattnet. Jag hade fått två stenar som jag kunde slå med för att göra ljud som lockar till sig delfinerna. Det var flasknosdelfiner så de var stora. Först var det nästan lite läskigt. Inte helt van med att använda snorkel och man blir lätt disorienterad i vattnet. Men att ha dessa stora delfiner simma under dig, mot dig och runt dig. Att känna när de simmar omkring och förbi dig, se dem så nära, se i deras ögon och höra deras skrik. Så jäkla koolt! Vi är ju helt ute på deras territorium och det är helt och hållet de som styr. När du tittar upp över vattnet ser du dem när de hämtar luft, du ser fenan ovan ytan bara ett par meter från dig och när du tittar under vattnet är det het som att man är med dem. Helt fantastiskt och något jag starkt rekommenderar att göra om man får chansen. Jag kommer ta alla chanser jag får! Det var en liten grupp delfiner kanske 5 – 7 stycken och de var ute på jakt så vi fick jaga dem ganska mycket och försöka få deras uppmärksamhet. En tre fyra gånger var vi nere i vattnet och simmade bland dem. Eller simmade gjorde vi egentligen inte på mycket, vi mest flöt omkring och lockade på dem och de kom och simmade med oss. Det var svårt att inte räcka ut och försöka ta på dem men det var jättehäftigt ändå! Jag trodde flera gånger att jag skulle bli delfinkrockad! Men jag klarade mig! Jag förstår helt klart att många är väldigt fascinerade av dessa djur för det var en fantastisk upplevelse bara att se dem så nära, det räcker nog. Jag tyckte det var hur häftigt som helst att se dem i Milford. Det var häftigt. Ashäftigt!