Pia, Henrik och Theo på vift i västra USA
Följ familjen Jakobsson Hanssons roadtrip i Västra USA sommaren 2016!
Namn:  
Lösenord:

Dina bilder

Huvudalbum
Phoenix - Las Vegas
LA - San Diego
Death valley - San Fransisco

Från dagboken

Sista brevet hem...
Hangarfartyg o Bollywood...
Wet wet wet...
Balboa...
Lyxshopping på Rodeo driv...
Slappt värre...
Universal...
Sully, Woody o vi!...
Muscles...
Brandrök o danskt wienerb...

Kommentarer

04/08 av Johanna
Härlig oförglömlig resa!

04/08 av Eva-Lena
Kul läsning😀 Nu h

04/08 av Mona
Ni gjorde resan i verklig

04/08 av Peo
Tack Pia för kul läsning

02/08 av Pia
Sant, Bosse! Fast här i S

Följ denna dagbok

RSS-feed

Plats Plats: Tonopah, USA
Tid och Datum 2016-07-15 06:07

I hetaste laget


Börjar från slutet med att berätta om staden vi hamnat i ikväll - Tonopah. En gammal silvergruvstad som såg sina bästa dagar i början av 1900-talet men som fortfarande har mycket att ge! Vi gick en sväng längs "stritan" efter att vi käkat middag, och det fanns hel del härliga gamla minnen kvar från storhetstiden. Inte minst det gamla hotellet Mizpah, där vi gick in och insöp atmosfären från början av 1900-talet. Allt verkade finnas kvar (även om det stod en ATM-maskin alldels bredvid det gamla roulette-hjulet). Några mil innan vi kom till Tonopah åkte vi igenom en annat, betydligt mindre, samhälle - Beatty (ja, som i Warren:-)). Vi skrattade först åt denna öde lilla ort. Massor av sjabbiga hus och nedlagda affärer. Sen upptäckte vi att det faktiskt fanns en liten skola där. Och när vi stannade bilen och gick in i en affär, fick vi reda på att denna lilla by, som idag hade 200 invånare, i början av 1900t-talet varit Nevadas största stad och att man levt på sina guldgruvor! Staden hette mycket riktigt Goldfield och hade under sin storhetstid mer än 20 000 invånare. Dagen började med att vi lämnade hetsiga Las Vegas, och att vi taggade ner tempot och åkte mot Death Valley - en resa på ca 2 timmar. Det har over lag varit mycket lugn bilåkning hittills - vi har inte råkat ut för några bildårar alls faktiskt. Vi har dock noterat att det här med att använda ytterfilen för omkörning inte gäller här, utan man kan lika gärna ligga i den filen och finåka...Det är också ganska många lastbilar på vägarna - och oj, så mycket snyggare de är än våra hemma! Trodde aldrig att jag skulle ens tänka tanken att en lastbil är snygg, men så är verkligen fallet här. Ett annat lite ovanligt inslag på vägarna är de enorma husbilarna, som många ganger har en personbil på slap. Tänk att ha så stora husbilar att man inte kan ha dom att köra med överallt. De stora fälten som dyker upp överallt, fylls ofta av s k Joshua trees, små ståtliga kaktusträd, som troligen sprider sig som ogräs. Fina! På de här fälten har vi också sett ett antal tornados som snabbt förflyttat sig framåt. Spännande, tycker inte minst Theo. Så - till dagens huvudmål - Death valley. Jag hade föreställt mig ett platt, kargt, varmt och torrt ökenlandskap, utan några stora variationer. Oj, så fel jag hade. Det fanns massor av mäktig natur att se, även om det var ganska hett (51 grader) att gå ut och fota på sina håll. Vid Zabriskie point såg vi en häftig vy over bergen, och när vi åkte till Badwater Baisin hamnade vi vid Nordamerikas lägsta punkt - over 80 m under havet, och en stor saltöken i sikte. Vid Devils Golf Course fanns rimligtvis ingen golfbana, men ett månlandskap "där inte ens djävulen skulle kunna spela golf". När vi lämnade dödens dal mötte vi dessutom 4 st Bugatti Veiron (som "i Ottan") - som enligt Henrik är världens snabbaste bil. Bara en sån sak!

Kommentera

Text

Ditt namn

Din e-post


Skriv in de två orden, som du ser på bilden, i rutan ovanför