Cody 2009

Några reflexioner om denna resa:

Att göra resan i september månad hade många fördelar. Man undviker värsta semesterrusningen, det är kortare köer vid de stora attraktionerna, värmen i södra USA är inte lika pressande som mitt i sommaren.

Bed & Breakfast kan vi rekommendera. Familjärt, mycket kontakter med andra gäster. I många fall är värden/värdinnan mycket hjälpsam med information om restauranger, utflyktsmål, speciella inköp och affärer. Och så ingår ju en ordentlig frukost på B&B.

De hotell vi bott på har varit av mycket god standard. Vi kunde säkert bott betydligt billigare, men boendet är en viktig del i resans helhetsintryck. Använd www.tripadvisor.com för att välja boende!

Alla B&B vi bodde på hade gratis trådlöst internet. På de flesta hotellen fanns internet, ibland var det gratis, ibland kostade det $10 per dygn.

Amerikaner är trevliga och mycket öppna och lätta att få kontakt med. Speciellt lyckat var det att förlägga så pass stor del av resan på landsbygden. Kontrasterna mellan San Francisco-Las Vegas-New York mot landsbygden i Wyoming, Montana, Arizona, Utah och Colorado är stora.

Så mycket ödemark som vi bitvis sett, trodde jag inte fanns i USA. Ibland gick det en hel dag utan att vi såg ett träd, och väldigt långt mellan byar/städer.

Våra förbokningar (boenden, utflykter, resor) fungerade utan problem. Vårt enda missöde var en bilbokning där Resias samarbetspartner inte skötte sig vilket medförde en del besvär.

Vi är inte vana att tänka på dricks i den omfattning som faktiskt förväntas av en. Det kan gälla restauranger (15-20%), serviceyrken (samma), taxi (10-15%), uppassare (någon $ per tillfälle). Samt den skatt (ca 8-10%) som oftast tillkommer vid kassan utöver vad som står på prislappen.

Sign, Ulf.

Allt det goda har ett slut, så även denna resa. New York - The Apple - innebär en känsla av hat/kärlek: Detta gigantiska inferno av byggnader, puls, smältdegel och stress. Men även hur människan kan anpassa sig till förändrade förutsättningar i tillvaron.

Inför hemresan är vi tvungna att köpa oss två resväskor till för att få plats med alla inhandlade presenter och egna inköp. Varje resväska får väga högst 23 kg (50 pound) vid incheckningen (man får ha 2 st per person, förutom handbagaget) och vi klarar vikten med glans.

Som befarat här vi svårigheter att kunna sova på flyget. Helena är undantaget; hon sover stora delar av hemresan. Väl hemkommen kan jag konstatera att den amerikanska tullen letat igenom min resväska (de har lämnat en lapp att så har skett).

Det är roligt att komma hem igen!

Sign, Ulf.

Drygt halvvägs i New York-vistelsen byter vi hotell och skiljer oss dessutom åt. Jag och Kristoffer tar in på Embassy Suites, ett fint hotell ner i downtown vid Ground Zero. Henrik och Helena väljer New York Palace, bara något kvarter från Times Square, där de får ett superläckert rum på 44:e våningen. Men smakar det så kostar det ....

Tanken med att flytta till downtown, är att komma närmare de utflyktsmål som finns där nere. Det blir alltid mycket  att gå i storstäder och tiden är dyrbar. Det naturliga första besöksmålet är byggarbetsplatsen där de två raserade World Trade Center tornen stod. Trots att det gått 8 år sedan tornen rasade, synt inte så mycket nytt ännu.

Först skulle allt bråte forslas bort och det var mängder! En tävling utlystes om hur platsen skulle återuppbyggas. Det vinnande förslaget "Freedom Tower" är en graciös och lika hög byggnad som de raserade tornen. Det är många våningar under markplanet som ska byggas upp (bl.a en tunnelbanestation) innan bygget börjar växa på höjden.

Från Vinterträdgården har man bra överblick över byggplatsen. I närheten finns bl.a minnesplakett över alla de brandmän som förolyckades i räddningsaktionen. Vinterträdgården - med sina palmer och byggd helt i glas - ligger mitt i World Finance Center och är en luftig oas mitt i byggkomplexet. Samtliga fönster förstördes vid tornrasen.

För mig är besöket på Ellis Island och Frihetsgudinnan en höjdare. Alla emigranter som anlände till New York mellan 1880-1924 (ca 12 miljoner) passerade genom Ellis Island. Nu finns där en intressant utställning över hur emigranternas första möte med USA gick till. Amerikanarnas trauma över attacken mot World Trade tornen 2001 märks även vid Ellis Island besöket: Före ombordstigningen på båten sker samma procedur som på flygplatserna med röntgenscreening av oss och under hela överfärden till Ellis Island ledsagas båten av en patrullbåt från kustbevakningen beväpnad med kulspruta. Det hela känns surrealistiskt.

Kristoffers höjdare är besök på alla de platser där filmscener spelats in: Vännerhuset, baren där Crocodile Dundee stöter på en kvinna (som är en man!), låtsas-orgasmscenen på Katz´s restaurang i "När Harry mötte Sally", gudfadernscener mm. Han är smått lyrisk när han kommer tillbaka till hotellet.

Andra måsten vi hinner med är: Wall Street, en promenad över Brooklyn Bridge, Battery Park, samt ännu mera shopping. Tempot och folkträngseln är mindre här nera än uppe vid Times Square. Men storstäder suger musten ur en och vi är mycket tröttare här än på de andra platserna i USA. Det känns bra att bara vara turist här och inte bosatt här bland all betong och stress.

Så var det dags för femte och sista etappen av vår resa, New York! Halvtid!Resan från Phoenix till New York via Chicago tog en dag och väl framme var det varmt och fuktigt, väldigt varmt! Här ansluter Helena (Henriks tjej) som haft en lång resa, hon är trött och jetlaggad. En oförskämd och ohyffsad taxichaufför som jag höll på att hamna i gräl med körde oss till Manhattan, skillnaden är stor mellan småorterna vi varit på ja till och med San Francisco och New York. De är mycket otrevligare folk i New York än på något annat ställe vi varit på. Till råga på allt ger min bror honom dricks, om än bara lite!

Hotellet är kanonfint med 2 rum och kök mitt i Midtown just ovan Timesquare vid Rockefeller center. Första kvällen hinner vi bara till Timesquare och hämta ut våra New Yorkpass samt äta på T.G.I Fridays.

Hittills har vi hunnit vara på Gugenheims, till toppen av Empirestate building, Rockefeller, båttur runt Mahattan, droska i central park med efterföljande promenad i stora delar av parken, Michael Jordans steakhouse på Grand central station, guidad tur i Madison square garden samt shoping på anrika Bloomingdales och längs Fifth avenue. FN är stängt då de har höstsessionen där just nu så det är hur många poliser som helst i rörelse och då menar jag hur många som helst. Höjdpunkten hittills var premiären av musikalen "Kristina" (Kristina från Duvemåla) här i New York på Carnegie Hall som vi var på med efterföljande träff och mingel med skådespelare och skapare. Kul att träffa Björn Ulveaus, Benny Andersson och Helen Sjöholm.

Som ni märker så blir det otroligt långa dagar och nätter och vi går mycket, blir inte så många timmars sömn men det är så fantastiskt roligt här så mycket att se, göra, äta, uppleva att det bara inte finns nog med timmar på dygnet! Det är dock väsentligt mycket dyrare här inte minst på Fifth avenue. Var in en snabbis på "World of Disney" som var precis som att gå in i en film, originaltavlor, förstenade ögonblick ur filmer, kostymer, leksaker, kläder och mycket mycket mer! Upplevelserna är många och det händer så mycket mellan våra inplanerade saker och på väg till och från dem så det inte ryms här men summan av allt är KUL! Nu ska vi ut och fortsätta göra Manhattan!

Många presenter blir det åt Åsa och barnen då man hittar saker både här och där förutom det jag hade tänkt köpa men det är så kul att köpa till dem! Bloomies och Fifth avenue är lite väl roligt :os

Sign Kristoffer Överhem

Pima Air and Space Museum är förmiddagens utflyktsmål innan vi lämnar Tucson. Det fungerar både som ett museum över olika typer av flygplan och helikoptrar som använts i USA från andra världskriget och framåt, dels som en parkeringsplats för avställda plan som med relativt kort varsel ska kunna tas i bruk igen. Totalt finns ca 4400 flygplan på Pima och på den guidade turen får vi berättat för oss om ett 80-tal olika flygplansmodeller. Mest kända för oss är de nya F 15 och F 16 planen, de gamla bombplanen B 52 samt transportplanet Hercules (som även används av det svenska försvaret).

En pikant detalj är utställningen av de olika ryska Migplanen, det modernaste de har är en Mig 23. Många av museets anställda och guider är f.d piloter som själva flugit de plan som de pratar om.

De ca 20 milen till Phoenix går fort. Värmen håller i sig, idag är det 39 grader! Vi lyckas även tanka bensin till det lägsta priset hittills under resan, 3.80 kr/liter. Framme i Phoenix lämnar vi tillbaka hyrbilen som nu under dessa dryga två veckor gått 475 mil. Tillsammans med första veckans hyrbilssträcka har vi alltså kört ca 625 mil!

Det blir återigen en tidig kväll eftersom vårt flyg till New York avgår redan kl 06.00 och vi har väckning två timmar tidigare.

Sign, Ulf.

På vägen från Tombstone till Tucson besöker vi två grotter, som båda är intressanta men sinsemellan mycket olika. Den första -  Kartchner Caverns – är mycket tillgänglig med ledstänger runt hela den vandringstur som görs i grottan. Formationerna är stora, vackra och fantasieggande. Men tyvärr är det fotograferingsförbud i grottan (företaget vill tjäna pengar på av dem tagna fotografier) så de vackra stalaktiterna och stalagmiterna finns inte förevigade av våra kameror. Den andra grottan – Colossal Cave – är motsatsen: trånga passager, trappsteg huggna i stenen, inga ledstänger. I den är det tillåtet att fotografera, och trots att det är fantastiska urgröpningar i berget, är inte droppstensformationerna lika vackra. Just innan Tucson beser vi även den östra delen av Saguaro kaktuspark med kaktusar som är bortåt 10 meter.

Vi bor i Sam Hughes Bed and Breakfast i Tucson. Ett trevligt boende med en ytterst hjälpsam ägarinna. Stället kan verkligen rekommenderas! Själva har vi planerat ett besök i Old Tucson, en mindre stad uppbyggd av filmindustrin i sann västernanda. Bortåt 300 filmer är inspelade i dessa kulisser och besöket fylls med olika uppträdanden som äger rum. Bland annat cancandans inne på Grand Hotell, och där blir Henrik och ytterligare en manlig åskådare uppraggade på scenen och förda bakom scendraperierna. Efter en stund får vi veta att två nya flickor just anlänt med diligensen och ni kan ju gissa vilka det var. Tillsammans med de ordinarie dansarna genomför det två nya ”flickorna” en dans med diverse bensprattel. Vi fick oss ett gott skratt!

Efter ett tips från vår boendevärdinna, bokar vi en kvällstur på observatoriet på Kitt Peak. Det visar sig vara en fullträff. Observatoriet ligger på drygt 2000 meters höjd ca 8 mil från Tucson. Det är totalt kolsvart uppe på berget och stjärnorna verkar vara hur många som helst. Vintergatan syns mycket tydligare här än hemma i Sverige, som ett gasmoln som sträcker sig tvärs över hela himlen. Vi får studera olika stjärnor, galaxer, nebulosor och planeter i deras teleskop och alla blir lika fascinerade. Guideturen tar hela 5 timmar och vi är inte hemma förrän just före midnatt. På vägen hem blir vi återigen stoppade av Border Patrol som letar efter illegala mexikanska invandrare och skamligt nog har vi återigen glömt passen hemma i boendet. Det hela löser sig dock genom en förstående polis.

Det enda vi kan klaga på är värmen. Idag är det 38 grader varmt.

Sign, Ulf.

Namnet väcker pojksinnet i en. Det finns en aura av mystik kring denna stad. Staden grundades 1877 som följd av att man hittade rika silverfyndigheter i kullarna. Nyheten om silver drog till sig lycksökare långväga ifrån och stan växte snabbt. Den blev den sista riktiga västernstaden och försöker än idag slå mynt av detta faktum. Byggnaderna längs Allen Street är i gammal stil, även om bränder i slutet av 1800-talet tagit många av de ursprungliga byggnaderna. De som bor här lever glatt med i historien och många bär hela cowboymunderingar inklusive skjutvapen.

The Bird Cage Theater är dock en originalbyggnad som gjorts om till museum. Den fungerade inte bara som teater, utan även som saloon, horhus och spelhåla. Till det exklusiva spelbordet en trappa ned var inträdesavgiften 1000 $, motsvarar i nuläget 30.000 $ - bara för att få deltaga i spelet!

En lättfotad dam kostade 25  $ (= 750 $ i dagens värde), men då ingick även en flaska whiskey. Det enda som inte gick att göra på The Bird Cage Theater var att sova; då spenderade man inga pengar och blev därför utkastad.

En tur ner i en av de gamla gruvorna - The good enough mine - var intressant. Med primitiva brytningsmetoder, mestadels med huggmejslar och hammare eller slägga, bröts den rika silverådran. För brytningen anställdes vana engelska gruvarbetare som per månad tjänade 75 $. Som jämförelse tjänade en cowboy 25 $, en soldat 15 $.

Gruvan gick dygnet runt med ett 10-timmars skift för brytning samt sprängning under två timmar, sedan tog nästa arbetslag vid. För varje skift fick arbetaren tre stycken stearinljus som vardera brann 1,5 timme. Dessa sparades dock ofta för att inspektera ådrornas förekomst och spridning, varför själva brytningsarbetet mestadels skedde i mörker!

Ett besök i Tombstone utan att bese showen "Duellen i OK-Coral" är inte komplett. Stans attraktionskraft anspelar mycket på denna händelse i oktober 1881 när bröderna Earp (tillika sheriffer) hade sin omtalade uppgörelse med bröderna Clanton och McLaury. Facit blev tre döda och tre sårade. Händelsen framtvingade såsmåningom Earps att lämna staden.

Stan är geografiskt liten och vistelsen har fungerat som viloställe för oss. Vi kan verkligen rekommendera ett besök i Tombstone!

Vi är ca 5 mil från mexikanska gränsen och detta märks genom närvaron av Border Patrols som hela tiden jagar illegala mexikanska invandrare. Vi fastnade i en sådan kontroll utan att ha våra pass på oss och blev beordrade att vända och hämta passen. "Tekniskt sett kan jag deportera er utan pass" meddelade polisen och angav vänligt men bestämt diskussionsläget. Resan går nu vidare norrut mot Tucson och Phoenix.

Sign, Ulf.

Vi ställer kosan mot Petrified Forest (Förstenade skogen), ännu en nationalpark som vi fastnat för. Inträdet per bil är $ 25 men eftersom jag införskaffat ett årskort för $ 80 så har vi nu tjänat in kortet gott och väl.

Parken innehåller förstenade träd i stor omfattning. Träden får en vacker och färggrann framtoning i genomskärning, nästan som glacering. Skivade och polerade bitar, ca 5 cm tjocka och 60 cm i diameter finns att köpa. Men de kostar skjortan, ca $ 3000 styck.

På eftermiddagen börjar det dagliga åskovädret med blixtar och buller. vi ska ta oss över tre bergspass och vid det andra passet börjar det regna. Regnet övergår till hagel, och vilka hagel sen! Lika stora som våra naglar. vi blir t.o.m oroliga för bilens lack.

3 mil före Tombstone kommer vi på den goda iden att ta en genväg och samtidigt bese tre spökstäder. Det visar sig vara en dålig ide: dels ser vi inte spökstäderna, dels leder vägen oss till allt sämre grusväg och upp över ett stupt bergspass. Vi pustar ut lyckliga när vi kommer fram till Tombstone.

Dagen börjar med frukost i Cameron vartefter vi surfar lite i restaurangen som är den enda platsen med täckning. Vi sätter oss därefter i bilen mot Grand Canyons södra kant.

Väl framme vandrar vi på stigarna just vid kanten och beundrar några fina utsiktsplatser. Vi får också reda på att "The skyebridge" inte finns här utan 40 mil närmare Vegas varför vi bestämmer oss att strunta i denna. Efter att ha vandrat runt ett tag rör vi oss mot flyget.

Flygturen över G.C. var riktigt intressant med fina vyer och en fin översikt av området. Vi tog några läckra bilder och filmade en hel del innan vi flög in i ett åskoväder där det lilla flygplanet skumpade runt ordentligt innan det landade.

Väl i bilen igen styrde vi mot slutdestinationen Holbrook, på vägen hade vi två intressanta stopp. Vi stannade vid en meteoritkrater utanför staden "Winslow". En kilometer bred och 200 meter djup, Apollo testkapsel, stjärnkikare och mycket mer finns inne i "Visitors center" vid kratern. Amerikanerna vet dock hur man profiterar på allt och har naturligtvis ett rejält inträde för att se kratern!

Nästa stopp är den gamla klassiska vägen Route 66 som går från Chicago till L.A.. Den har varit med i otaliga filmer, inte minst MC-filmer. I Flagstaff cruisar vi en bit längs den gamla sträckningen och tar kort vid de välkända originalskyltarna till vägen. Senare när vi kommit fram till Holbrook äter vi middag vid ett gammalt "Steak house" längs en annan gammal del av vägen. Restaurangen har funnits där ända sedan innan vägen började brukas som motorväg, idag är den bara kvar i små delar i nostalgiskt syfte.

Min son gillar Disneyfilmen "Cars" och i denna finns både "Monument valley" och "Route 66" med, som tecknad version såklart :o)

Imorgon väntar Tombstone och ikväll ser vi filmen med samma namn som uppladdning!

Sign Kristoffer

Jo du Matte vi har det riktigt skoj här i staterna och det är bra annorlunda än Sverige, Vegas var verkligen surrealistiskt!

Jo Anna o Jan min bror är glad för att uppfattas som för ung för öl, faktum är att även jag fått visa legg ett antal(!) gånger, vete tusan om jag är lika nöjd :o/

Dagens långa bilresa - ca 55 mil - påbörjas tidigt och milen rullar snabbt undan på de fina vägarna.

Förutom lunch (i Kayenta) så har vi två stopp under dagen. Det första är vid Elephant Feet, två stora stenstoder som är förunderligt lika elefantfötter - till och med tårna kan man se.

Det andra stoppet är vid förhistoriska spår av dinosaurier. Vid utgrävningar 1942 upptäcktes dessa 150 miljoner år gamla lämningar. Vi får under en kortare guidetur se fotavtryck av både mindre och större djur, även T-Rex. Även förstenade skelettdelar och ägg (!) får vi se. Mycket intressant!

Henrik hittade ett intressant stenblock som han plockade upp och studerade noga just innan indianen upplyste oss om att det var dinosauriebajs! 

Övernattningen sker vid Cameron Trading Post, en handelsplats som är ca 100 år gammal. Motellet är uppbyggt i gammal stil på samma plats och är riktigt trevlig. Stan i övrigt är så liten att man hinner köra igenom den innan man bokstaverat namnet.

Det börjar bli varmare igen nu (+30) när vi kört ned från bergen och mot södra Arizona.

Sign, Ulf.

Vår första riktiga vilodag, nu när resan är halvvägs i tid. Dagen tillbringas på vårt B&B, Apple Orchard Inn (Äppelfruktträdgården) som har 4 rum och 6 stugor (se inlagda bilder). Enda aktiviteten är promenader; Henrik tar en riktigt lång en.

På aftonen kör vi 15 km in till Durango där Henrik ska hitta en frisör. Middag på restaurangen Steamworks som är ett microbryggeri med gott öl. En avslutande runda på Carvers restaurang där Henrik blir nekad ölservering eftersom har inte har legitimation på sig och tydligen ser för ung ut.

Det blir en tidig kväll.

Sign, Ulf.

Soluppgången bakom stenstoderna i Monument Valley med det alldeles nybyggda "The View hotel" är som taget ur en västernfilm med John Wayne eller Clint Eastwood. Knallrött ökenlandskap med höga stenklippor som står hundratals meter loträtt rakt upp i landskapet kilometer ifrån varandra. Hotellet är byggt och förvaltas av indianer då det är på deras reservat, det är nästan ett med klippan det är byggt på och håller väldigt hög klass mitt ute i ödemarken.

Uppe med tuppen sitter vi på en klippa med en kopp kaffe och ser solupgången bakom stenstoderna just utanför vårt hotellrum.  En tripp med vår Chrysler Town & Country i dalen visar sig vara utmärkt, underbara vyer på de kolossala stenstoderna mitt i ökenlandskapet och det röda dammet.

Vi cruisar vidare mot Durango och hinner med en lunch på den amerikanska institutionen "Wendys" innan vi svänger in till "Mesa Verde" en indianby 2500 meter upp bland klipporna i södra Colorado. En bevarad stenstad som numer förvaltas av de amerikanska "Park rangers". Fascinerande med en murad indianstad från 1200-talet högt uppe bland klipporna under ett utskjutande klippblock på några hundra meter. Guiden, en Ranger, är duktig på att berätta om livet de levde, maten de åt, kulturen, konsten, byggnaderna och mycket mer. Vi håller oss i skuggan då värmen och den tunnare luften gör en lite dåsiga, vi klättrar upp för stentrapporna och de tre stegarna till klippans överkant och kör vidare.

Väl framme i Durango installerar vi oss, kör ett gympass med en efterföljande simtur innan vi far ut på stan där jag (och lyssna nu Danne Magnusson) hittar ett gammalt lokalt litet mikrobryggeri "Carver Brewery & Co.". En riktig liten saloon med träbar och allt, vi beställer kvällens specialitet, babyback ribbs med stekta potatisklyftor och äppelmos tillsammans med deras eget öl. De har tio olika ölsorter (från pilsner till Indian pale ale) som de brygger själva i det gamla huset innanför restaurangen och som är prisbelönt. Väldigt säreget och gott öl med alldeles utomordentligt goda ribbs! Bästa restaurangen hittills!

Imorgon bli det mer om Durango och dess guldgruva, nu ska jag sova! På återskrivande.

Sign Krille

Vi stiger upp tidigt för att se soluppgången i Bryce Canyon; den är vacker! Temperaturen i luften är bara 4 grader.

Vårt mål för dagen är att ta oss till Monument Valley ca 50 mil bort. Dagens höjdpunkt är ett stopp i staden Page där vi bokat en guidetur till Antelope Canyon. Här är det 30 grader varmt. Den är bara 400 meter lång, eroderad 40 meter djup och otroligt vacker.  Hoppas våra bilder kan ge den rättvisa.

Under eftermiddagens körning till vårt hotell "The View Hotel" kommer jag på två affärsideér för USA: a) engreppsblandare. Man ser nästan aldrig sådana utan det är alltid en kran för varje temperatur. b) snålspolande toaletter. Det är onödigt att besöka Niagara, det räcker med den närmaste toaletten. Vatten verkar inte vara bristvara i detta land.

Kvällen avslutas med ett sprakande åskoväder och en vacker solnedgång.

Sign  Ulf.

Jag kan knappt gå...ni ska få höra varför om en stund. Att bo på B&B på olika platser här i USA visade sig vara ett riktigt klokt val av vår käre far. Vi träffar nya människor hela tiden från alla håll i USA och man hinner diskutera mycket under en frukost. Vi har träffat folk från Texas, Oregon, Delaware och många andra ställen och får den vanlige amerikanens syn på saker och ting.

Idag har vi tvättat på en lokal Laundromat vilket var ett mindre äventyr i sig. Nu luktar vi alltså som vanligt igen :o) Nä vi passade bara på att tvätta här då vi bor två dygn här i Tropic.

Vi är precis hemkomna från 4 timmars ridtur genom "Red Canyon" längs Butch Cassidy and the Sundance kids flyktstig, vi såg till och med deras gamla gömställe i en klyfta. Butch Cassidys hus står fortfarande kvar och det sägs här att han inte sköts i Bolivia efter gruvrånet utan att han avslutade sina dagar här i Utah. 

Mina svårigheter med att gå beror alltså på min ovana i en hästsadel, jag har använt muskler jag inte trodde jag hade :) Detta var min tredje ridtur någonsin och jag är faktiskt lite besviken på att vi inte fick galopera utan på sin höjd trava.

Nu ska vi ut och äta på ett riktigt "hill billy" ställe med  lokal mat och en Bud!

Ha det gott och på återskrivande!

Sign

Krille

Vår sena ankomst till stugan medför att programmet läggs om lite, och vi ägnar förmiddagen åt att bese alla fantastiska formationer runt omkring oss. Norra kanten är högre och mer kuperad än den södra, men hit kommer bara ca 10% av alla turister i Grand Canyon. Anläggningen här drivs av indianer och är av god standard.

Efter lunch åker vi vidare mot Bryce Canyon ca 25 mil norrut. De snabba vägarna - oftast 55-65 miles i tillåten fart - tar oss snabbt till vårt boende i Tropic, Utah. Samtidigt flyttar vi fram klockan 1 timme. Vårt rum här är ett av de bästa hittills (www.BryceTrails.com) , hittat via tripadvisor. Vi slappnar av och avslutar kvällen kring en läbbig skräckfilm "Ghostrider".

Sign Ulf.

Natten mot tisdag blev orolig. Jag hade lite svårt att sova, var orolig att jag skulle missa min upphämtning för avresan mot flygfältet där jag skulle hoppa fallskärm. Ingen i mitt resesällskap tänkte hoppa med mig men brorsan följde med som moraliskt stöd och för att filma.

På resan mot flygfältet fick man ett fyra sidor långt avtal i handen där man skulle skriva under på minst tjugo ställen. Avtalet gick ut på att - om något går snett får du skylla dig själv. Lagom rolig läsning precis innan man ska hoppa, men jag skrev på och hoppades på det bästa.

Först fick alla vi som skulle hoppa en genomgång om hur man hoppar, vad man inte får göra och vad man absolut inte får göra. Det var en kort genomgång som lämnade många frågor och bland annat var det en tjej som frågade: "Hur många dödsfall har ni haft?" Svaret blev noll, så det kändes lovande.

Efter detta var det bara att hoppa i alla utrustning. Hoppet var ett s.k. tandemhopp där du har en instruktör på ryggen som egentligen sköter allt åt dig. Just då var jag extra tacksam för det. Vi tog oss in i planet och eftersom jag var först in var jag även sist ut.

Vi flög högt upp, nästan fem kilometer. Den tunna luften fick en att må ganska skönt så nervositeten uteblev. Jag såg alla de andra hopparna flyga ut ur planet och hoppade sedan själv ut. Det var en känsla som är svår att beskriva. Givetvis gjorde man först allt fel "Titta inte nedåt" sa de under instruktionen och vad gjorde jag tror ni? Nåja, jag fick upp huvudet tillslut och fick mig en otroligt upplevelse. Vyerna var otroliga, jag såg hela "The strip" i Las vegas, jag såg Hooverdammen och röken från alla skogsbränder i Los Angeles. Helt otroligt!

Ned kom jag i alla fall. Det blev en fin landning som min käre bror förevigade med filmkameran. Efteråt var man en aning skakig i benen men mest nöjd över att man faktiskt genomfört något så totaltokigt! Vi tog oss tillbaka till hotellet och efter vissa problem fick vi oss sedan en hyrbil som tog oss till Grand Canyon - North Rim

Sign, Henke

Sovmorgon och slappartid innan vi lämnar San Francisco via dess internationella flygplats kl 13.00 för flygning till Las Vegas. Väskorna börjar bli tunga (efter inköpen på vinturen) och handbagaget får alltmer tyngd.

Las Vegas möter oss med en värme som känns som en vägg. Det är 40 grader och luftkonditioneringen är tacksam. Vi tar Shuttle bus till vårt hotell The Mirage som är ett jättekomplex mitt i smeten längs "the strip". Lobbyn i hotellet är surrealistisk: tropisk skog under en enorm glaskupol, vattenspeglar och vattenfall, butiker, restauranger och massor av spelautomater. Lobbyn är flera fotbollsplaner stor!

Hela stan är för övrigt overklig. Uppbyggd kring en enda sak: casinon och spelande. Som socialarbetare blir man lite beklämd och börjar leta efter centrat för spelmissbruk. Det är väldigt mycket folk i Vegas: bara i vår lobby när vi anländer mitt på dan ser det ut som på Piteå dansar och ler lördag kl 22.00.

På kvällen ser vi showen "Love" på hotellet (tack Anna-Lena för tipset !). Det är en föreställning vävd ihop med Beatlesmusik. Publiken - säkert 1000 personer - fängslas av den fantastiska koreografien och det höga tempot. Vi fick platser 4 rader fån scenen formad som en jättestjärna. Man blir upprymd.

Efter showen tar vi några Romdrinkar samtidigt som vi vandrar runt på "The strip", middagen avnjuts på kända "Serendipity" vid Caesars Palace.  Pizza, steak sandwich och Frozen Oroeo chocolate icecream with hot fudge.

Kvällen/natten avslutas i spelhallen, dock utan högvinst.

Sign

Uffe och Krille

För er som inte känner till Napa Valley så är det USAs mest kända vindistrikt. Härifrån kommer bl.a. Opus One som är en vingård gemensamt ägd av den Franska familjen Rothschild och Mondavi från USA, ett väldigt väldigt ansett och dyrt vin (vi provade inte detta, 75 dollar för ett tredjedels glas).

Nej vi var på 5 vingårdar och provade totalt 20 viner, vi åkte med en grupp som bestod av två tjejer och två killar från Brasilien, en kille och en tjej från England och ett par från USA. Otroligt fina gårdar som alla var så små att de bara sålde sina viner i Californien och/eller hela USA. Vinerna var dock mycket goda och vi var in i grottorna där ekfaten stod på lagring samtidigt som vi fick en föreläsning om just den gård vi för tillfället var på. Vid sista gården var smakerna emellertid svåra att urskilja och samtliga satt dåsiga och stirriga på uteplatsen vid de många och långa raderna av rankor då värmen var stark...vinerna gjorde sig kanske också påminda ;o)

Resan till Napa Valley sluatde i köp två röda, två vita viner samt en i Portstil.

Då "The bay bridge" var stängd tog det lång tid över Golden Gate men vi fick se en fantastisk solnedgång över San Francisco samtidigt som vi lyssnade på Venessa Carltons "I`m back in San Francisco" och många andra låtar med "The city by the bay" som gemensam nämnare!

Sköt om er där hemma!

Sign

Kristoffer Överhem

Idag delar vi på oss så att Ulf far på en bokad tur till Yosemite nationalpark. Resan till parken tar ca 3,5 timmar så hämtningen sker redan 06.20. Dimman ligger tung i staden men snart ser vi solen på resan söderut och innåt landet. Parken har mäktig natur, höga utskjutande bergstoppar som exempelvis El Capitan och Half Dome, samt mäktiga träd.

En stor skillnad mot svenska nationalparker, är att här finns gott om vägar, besökscenter, campingplatser, toaletter och restauranger i parkerna. Detta reducerar vildmarksfaktorn men gör parkerna tillgängliga för de flesta.

Några funderingar på USA hittills: a) de flesta människorna är väldigt trevliga, artiga och lätta att ta kontakt med. b) vid frukosten dricker man först kaffe och sedan själva födan. c) man är hygglig mot varandra i trafiken och gående har absolut företräde. d) gröt och filmjölk verkar inte finnas, det är istället mycket vitt bröd, marmelader och annat onyttigt. e) mat är billig har och portionerna är stora.

Ulf

Hela dagen ägnas åt att se San Francisco. Vi bor i ett område kallat Lower Nob Hill. Stan är mycket kuperad! De gamla spårvagnarna "Cable Car" är ett måste att prova och att se vagnens bromsare i aktion är en upplevelse i sig.

Lombard Street - "världens krokigaste gata" - har mycket besökare med alla sina serpentiner i nedförsbacken. Undrar just hur många som kör där som inte är turister?

Efter en stunds avkoppling med öl och tilltugg på en irländsk pub, är Pier 39 nästa mål. Sjölejonen ligger packade som sardiner och påminner om solbadande turister en varm dag. Lukten/odören från dem är påträngande men vad gör man inte för att få en bra bild.

Kvällen ägnas åt Alcatraz, den ökända fängelseön mitt i bukten. Kvällsdimman väller in så sikten är bara 100 m. Guideturen med hörlurartar oss runt i fängelsets olika interiörer: C-block, D-block (isoleringsceller), matsal, kontrollrum och rastytor. Berättelserna väver ihop fängelsets historia och kryddar med ökända fångar (Al Capone, Rickard Strout), flyktförsök mm. Vi är tacksamma när förjan senare tar oss tillbaka i dimman. Kvällen avslutas med middag på Hard Rock Cafe till dånande musik.

Kommentera gärna för det ger oss en kontakt med nära och kära i Piteå.

Ulf.

Svalaste stället hittills, runt 18 grader och blåsigt i SF. Vi kommer flera timmar före vi får checka in på hotellet och efter att ha kommit till Carlton Hotel så hinner vi inte ens betala chauffören så har Piccolon burit in vårt bagage till förvaring på hotellet, medan vi ska ut på stan, och nu står han och fiskar efter dricks. Vi betalar och frågar receptionisten om tips om stan som de är mycket villiga att ge, trevliga och hjälpsamma.

Vi ger oss ut i stan som är ganska kall och blåsig, jag och min bror har bara t-shirt och trekvartsbyxor (vår far fryser aldrig). Vi är mosiga efter lång torsdag, kort natt och högt tempo på morgonen men vi går ut och käkar lunch på en riktigt god pizzeria (Village Pizza) inte långt från Hotel California en bit upp på stan. Vi häpnar över hur många uteliggare det är och hur sliten stan ändå är, vi bestämmer oss för att hålla till längre ner mot Fishermans Warf samt i de mer centrala kvarteren bortsett från någon promenad eller två.

Vi går en sväng före vi återvänder till hotellet där vi får vårt rum och precis hinner slänga på oss varmare kläder innan vi hoppar på den guidade turen runt stan. En dubbeldäckare tar oss runt i hela stan city hall, andra kända byggnader t.ex. den där FN, eller NF som det hette då, bildades samt Golden Gate, Fishermans Warf, Philbert Street (känd från en stor bilscen i "Bullit" med Steve Mcqueen), Twin Peaks med utsikt över hela SF inkl. Golden Gate, Chinatown, Little Italy, Russian Hill med mera. 5 timmar tog den turen och nu var vi alla men speciellt vår far rejält trötta så vi bestämde oss för att ta en kort tupplur innan vi skulle ut och äta samt ta några öl (de skulle prompt fira min födelsedag med att bjuda på middag), klockan var då sju på kvällen.

Jag menade att vi inte behövde ställa någon klocka då jag ändå inte var så trött, vi lade oss och jag hade svårt att få ro men måste ändå ha somnat ett tag för jag vaknade tjugo i tio på kvällen och svor över min egen enfaldighet. Jag väckte de andra och vi kom då överens om att fortsätta sova. Jag fick dock en rolig överaskning iform av ett MMS på mina gulliga pojkar som skrek grattis tillsammans med Åsa och det räcker gott för mig.

Halv fem på lördagmorgonen vaknade vi och vi har nu gjort oss i ordning, laddat över kort på hemsidan samt skriver inlägget på hemsidan....det blir en tidig morgon ut på San Franciscos gator som fortfarande sjuder av nattlivet från fredagskvällen och natten.

Det är kul att läsa alla era kommentarer och få en liten kontakt med Sverige så kommentera gärna mera!

Här finns många ställen att se från filmer Åsa och jag ska på alla :o) eller nästan iaf.

Tack för alla grattulationer både på mail, facebook och här i resedagboken!

Mot San Franciscos gator!

Sign Kristoffer

Väckarklockan ringer 04.10 på fredagmorgonen och det känns oändligt tidigt med tanke på den långa torsdagen. Käcka som vi är så studsar vi dock upp ur sängarna direkt (eller efter 15 minuter iaf). Flyget lyfter 06.00 och med tanke på de rigorösa säkerhetsrutinerna före man får gå på flyget (skor och bälten ska separat i detektor och man blir nästan alltid visiterad (eller är det bara jag ho ho) så är det bäst att vara lite tidig. Boendet dena korta natt var kanon (stort rum igen med sköna sängar och riktigt fräsht badrum). Planet lyfter som planerat och vi somnar direkt, mot San Francisco!

Sign Kristoffer

Vi började dagen med att köpa jeans i Cody. Kristoffer fick sig två par Levis 501 för 84 dollar (ca 600 kr). Så kostnaden för ett par Levis är ungefär 300 kr. I Sverige så får man betala närmare 1000 kr per par.

Efter jeansaffären åkte vi mot Walmart och köpte med oss lite lunch som vi skulle ha i parken. Efter viss tvekan bestämde vi oss för en (1) macka som var av lämplig storlek (se bild nedan).

Därifrån tog vi oss sedan till parken. Målet för dagen var att få se den berömda "Olf Faithful" - geysern som är väldigt punktlig i sina utbrott. Det var en läcker upplevelse om än "den gamle trogne" inte var precis så exakt som man kunde tro. Parken är stor så trots att vi endast hade tänkt se geysern fick vi köra långt. Vägen kantades av massor av djurliv, vi fick några fantastiska närbilder av Bison som var så nära som en meter från vår bil. Man vill verkligen inte att de ska få för sig att stånga bilen, de har stora vassa horn som nog kan orsaka både smärta och skador på bilen.

Så vi begav oss mot utgången från parken, klockan var redan mkt så vi fick snabba oss på lite om vi skulle hinna i tid till att lämna tillbaka vår hyrbil. Då kom resans första, om än ett litet, bakslag. Vägen ut var avspärrad p.g.a. att brandkåren spolade bort färg från vägen. Det tog längre tid än väntat och vi blev ca 45 min sen. Sedan så hade vi programmerat in gps:en att ta oss ut ur parken. Men det blev något konstigt, gps:en valde hela tiden den längsta vägen, så vi trotsade "henne". Efter några mil så började vi förstå varför hon ville välja en annan väg. Vi hade kört in på "Scenic highway". Ordet "high" i highway var nog där p.g.a. den extrema höjd vi kom upp på. Som högst var vi upp på 3500 meters höjd, jag var chaufför och efter några timmars körtid började man bli lite nervös, om man missade en kurva så behövde man inte oroa sig för fortsättningen.

Vi blev sen till biluthyraren men hon var förlåtande och efter många om och men tog vi oss till hotellet där vi skulle övernatta.

Sign. Henke

Yellowstone nationalpark, det låter mäktigt. Redan kl 06.45 har vi ätit frukost, packat och är på väg.

Yellowstone är USA:s första nationalpark grundad redan 1871 och är även världens första park. Ungefär 8 x 13 mil stor med mycket att se. Till skillnad från svenska parker finns en väg genom parkens olika sevärdheter.

Vi har bokat en tur med vår värd Bob som engagerat och kunnigt berättar om de olika saker parken bjuder på. Det är stora slätter, höga bergsmassiv oftast av basalt eller eroderad sandsten, stora vattenfall och djupa raviner. Och det konstigaste av allt - Mammuth Hot Springs - varmt framvällande vatten som med sina salter och sulfitavlagringar bygger i terrasser i vit färg.

Stort intryck gör också den skogsbrand som för 21 år sedan härjade i parken. 900.000 hektar (!) av parkens yta brann och lämnade sönderbränd spökskog efter sig som fortfarande står kvar som förkolnade pinnar i naturen.

Efter en nästan 11 timmars tur och 40 avverkade mil är vi tillbaka i cody. Och då har vi nästan halva parken kvar till imorgon!

Varmt och soligt i Cody, 25 grader celsius. Cody Wyoming ja, en tvättäkta cowboystad. Här finns en hel del rancher och varannan människa har boots och hatt. Men till din stora glädje Jan-Åke finns det många "steel-horses" också, har ej sett någon BMW ännu men det kommer nog. Det är många bikers här och vi slutade faktiskt dagen på en biker-bar med en öl från ett lokalt mikrobryggeri.

Morgonen började vi dock med en typisk amerikansk frukost här på vårt B&B, alltså ingen mer mat förrän 17:30. Sedan bar det av till William "Buffalo Bill" Codys museum. Fem museer i ett och jag tror min svärfar Göran Överhem skulle stortrivas i ett av dem, fem tusen vapen från tidig "western" fram till nutid samt en hel del uppstoppat vilt. Museet tog i stort sett hela dagen men jag och min bror tog en avstickare för att köpa mig en riktig cowboy-hatt, en "Stetson", samt för ett besök på det lokala Walmart som har Levis och Wranglers för ca 250 spänn.

Sedan köpte även min far en "Stetson" men min bror avvaktar något annat som minne.

Imorgon väntar Yellowstone!

Ps. Har sett hattar åt både dig Åsa (en rosa "Stetson") och en åt Carl ;) Ds.

Sign, Kristoffer

Det blev en lång dag. Uppstigning strax före sex på morgon och sedan avresa mot Little Big Horn - slagfältet där Custer tackade för sig.

Det var en varm dag men bilen har bra AC så vi led inte. Kristoffer var chaufför medans pappa och jag fick agera kartläsare och miljövänner. Kristoffers högerfot hade en tendens att bli väldigt tung på raksträckorna. Man tar sig fram snabbt, vi låg i 125 km/h under stora delar av dagens körsträcka. Bensinen är billig och kostar strax under 5 kr/l.

Vid Custers slagfält så besökte vi massvis med gravar efter amerikanska kavallerister och sedan lyssnade vi på en föreläsning som hölls av en "Ranger" med stor inlevelse. Det var väldigt intressant och gav nya infallsvinklar på vad som egentligen hände där vid Little Big Horn för 130 år sedan. Helt oväntat visade det sig att ALLT var inte indianernas fel. Det var tydligen de som ägde hela Black Mountain-området före den vite mannen, tyvärr innehöll dessa berg tonvis med guld och då vet man ju hur det brukar sluta.

Nu har vi i alla fall kommit fram till Cody, en liten stad i Wyoming där vi ska spendera de kommande tre dagarna. Cody ligger strax utanför Yellowstone nationalpark. Ikväll så avslutade vi dagen med att gå på rodeo föreställning, det var verkligen läckert och så snart som vi överfört bilderna från kvällen så kommer det upp lite smakprov här på bloggen. Nu är det dags att sova!

(23 dgr kvar nu Helena!!)

Sign, Henke (som kallas Rick här i USA)

Nyss vaknat!

Nu blir det fukost på detta otroligt fina hotell som faktiskt har frukost som ingår utan att det kostar skjortan.

Vi skriver mera ikväll (se - svensk natt)

Sign. Henke & Krille

Som vanligt ingår ingen frukost i rumshyran så vi beslutar oss för att fara tidigare till flygplatsen och äta där.

Vår flygning ska ta oss till Rapid City, ca 100 mil väster om Chicago. Där hyr vi bil och kör mot Mount Rushmore med de fyra uthuggna presidenthuvudena (Washington, Jefferson, Roosevelt & Lincoln). Arbetet pågick under 14 år (1927-1941) och är i kolossalformat. Varje huvud är 18 meter högt. Berget - som ligger på 2000 meters höjd - är noga valt. Det syns långt omkring och ligger mitt i siouxindianernas heligaste område, Black Hills.

Bara 1,5 mil därifrån finns en lika monumental staty av en av siouxindinanernas mest berömda hövdingar, Crazy Horse. Hela anläggningen sköts av siouxer, så det känns vördnadstfullt.

På väg till vårt övernattningsställe i Sheridan åker vi under kvällen genom ett hejdundrande åsk- och blixtoväder.

Sign, Ulf.

Vi överlevde ovädret och kom fram till ett väldigt fint hotell i Sheridan. Alla är vi lite trötta och slitna eftersom omställningen blev ganska ordentlig när vi landat. I skrivande stund är klockan 08.00 hemma i Sverige, här är den 24.00. Så under dagens biltur var min brors vakna minuter lätta att räkna, imorgon är vi nog piggare skulle jag tro.

Vi har nu fixat bilder så att det går att se lite vad vi har för oss. Detta var första kvällen vi hade internet så förhoppningsvis blir det bättre uppdateringsintervall hädanefter. Alla mår bra och ser fram emot den fortsatta resan. Lämna kommentarer på vad ni vill veta och se.

Sign, Henke

• Yellowstone-området (1 vecka)
• San Francisco (½ vecka)
• Las Vegas (1 dygn)
• Rundtur i Arizona (drygt 2 veckor)
• New York (1 vecka) (Helena ansluter)