Vore:s Resedagbok

Jag vaknade tidigt av någon anledning och låg och tänkte på vilken underbart trevlig dag vi hade igår hos Birgitta och Lennart. Halv sju steg jag ändå upp och började rusta frukost. Det regnade inte men det var disigt och luften dröp av fukt. Sittbrunnskapellet var uppe så sittbrunnen var ändå torr och vi åt frukosten där som vanligt. 

  Halv nio gav vi oss iväg på den sista etappen. Smult vatten och en slör med ca 6 m/s och dessutom en medström gör livet trevligt.  Några timmar senare passerar vi Nidingen och känner att nu är vi snart hemma igen.

 Två timmar senare girar vi österut innaför Hosholmarna och ser masterna i Sandö Hamn. Ett kärt återseende. Det mullrar på avstånd och himlen är blåsvart men det kommer inget regn på oss. Vi stannar i gästhamnen och går och letar reda på den plats vi fått oss anvisade.

 När vi lagt till, lagt på bomkapell och tagit in skot och diverse förtöjningsgods känner vi att nu har vi avslutat vårt sommaräventyr. Cirkeln på resekartan är nu sluten och vi har avverkat drygt 2500 Nm. Det markerar vi med lite skumpa. Här väntar jag på smällen då jag känner att korken är på väg upp ur flaskan. Sen blir det en stunds vila innan Kerstin tycker att vi skall äta middag. Som vanligt blir det en festmåltid.

 Hedda och Matilda är springsugna efter de senaste dagarnas myckna seglande så vi tar en promenad på gamla välkända stigar och konstaterar återigen att Sverige är fullt av kontraster och är ett vackert land.

 Gunnel och Bosse har förstått att vi stannar i båten i kväll och kommer ut till hamnen. Det blir ett kärt återseende efter dessa månader vi varit borta. Vi har en mycket trevlig kväll tillsammans och berättar för varandra olika segeläventyr vi upplevt i sommar. Dragspelet kommer fram och vi får snart erfara att Gunnel skaffat sig en utökad repertoar. Det låter riktigt fint.

I morgon skall vi packa ihop, lasta bilen som Gunnel och Bosse kört ut till hamnen och sen åka hem till Fjärås. Det skall bli intressant att se huset igen. Men nu är det dags att knoppa in.

Jag och Kerstin vill bara tacka alla som följt vår resa via resedagbken och skrivit kommentarer, mailat och ringt oss. Nu skall vi själva läsa igenom dagboken och försöka smälta alla härliga upplevelser. Detta har varit en minnesvärd sommar. Vi hoppas ni har det lika bra som vi har. Hej och på återseende i andra sammanhang.  

Nyduschade och med rena kläder ringde vi till Birgitta och Lennart och sa att nu ville vi gärna komma och hälsa på.

 De kom naturligtvis och hämtade oss och visade vägen under en härlig promenaf till stugan.

 Vi har varit här förr men vi slås varje gång av hur trevlig denna sommarstuga är. Birgitta bjuder på kaffe och en god macka och sen naturligtvis en hel dag med trevligt umgänge med Birgitta och Lennart.

  Lite senare tar vi en trevlig promenad och passerar ett gäng som njuter av en en härlig sensommar eftermiddag - precis som vi. Notera sommarens innegrej i handen på damen. Den kallas för dräparen och är ett ett elektroniskt racket för att dräpa getingar och andra insekter. Vi har ett sådant verktyg i båten som Joel och Maggi skaffade och som hjälpt oss att försvara oss mot alla getingar.

  Tillbaka i stugan bjuds vi på goda drinkar och vi har en underbart avkopplad eftermiddag. Birgitta börjar förbereda vår middag på ett som vi ser sedvanligt avancerat sätt.

  Lennart kör igång grillen och lagar till köttet på ett sätt som tillvaratar alla smaker som Birgitta laddat in under förberedelserna.

Sen fortsätter eftermiddag och kväll på i deras sällskap sedvanligt mycket trevliga former. Strax före klockan elva när det blivit mörkt guidar de oss tillbaka till båten. Vilken underbar avslutning på vår sommar denna dag blivit. Nu skall vi bara ta oss tillbaka till Sandö Hamn de sista 30 Nm i morgon. När vi kommer till hamnen går fiskebåtarna ut, men vi väntar tills i morgon bitti.

Efter shoppingturen i Falkenberg beslöt vi att utnyttja de goda vindarna och gå till Träslövsläge. Märkligt dock att den förväntade kulingen försvann. Det är inte ofta prognosen slår fel åt detta håll. Men vi tackar och tar emot.

Vi fick en fin gång efter de två första waypointerna då sjön kom in från sidan.
 Då solen kom fram blev genast mysfaktorn högre. Kerstin bjöd på kaffe och en god macka. Sen unnade hon sig ett glas rött i solskenet. Och det tycker jag hon är väl värd. Själv nöjde jag mig med kaffet och mackan.

  Efter lite drygt två timmar ser vi pirarna till Träslövsläge välkomna oss. Det känns riktigt skönt att vara här. Nu har vi bara kvar en etapp hem till Sandö, även om den är ganska lång. Och i morgon är vi bjudna till Birgitta och Lennart. Också det gör att det känns fint att vara här i Träslövsläge. Vi hoppas nu att duscharna är öppna. Det känns som  om det är dags att byta kläder och fina upp sig lite innan vi går till Birgitta och Lennart. 

Vi lägger till långsides utanför restaurangen. Där pågår en bröllopsfest vilket vi upplever som trevligt. Kerstin konstaterar att detta sannolikt är den sista middagen i sommar som vi äter ensamma i båten innan vi kommer hem till Sandö.
 Så hon lagar en extra god middag på ryggbiff som hon köpt idag. Till det bjuder hon en härligt god sallad och ett sjörullat vin som hon sparat för detta tillfälle. Jag har sagt det förut - visst är hon något alldeles extra denna tjej. Nu tar vi det lugnt och njuter av tillvaron.

Söndag

I natt regnade det och nu på morgonen är det disigt men varmt och det regnar inte. Vi har fått en härlig dusch och klarat av frukosten som alltid är en trevlig del av dagsrutinerna. Jag tog en promenad med Hedda och Matilda och mötte då Lennart på cykel. Han bjöd oss välkomna när vi kände för en promenad till stugan. Detta blir säkert en mycket trevlig dag. 

Vi börjar segla i god vind och en hanterbar sjögång.

 Till och med rorsman njuter av det behagliga vädret. Det blir inte sämre när kanontjejen kommer och bjuder på kaffe och macka. Som Joel sa - så här skall livet vara när det är som sämst.

  Snart börjar det mörkna och vi får ännu en vaker solnedgång i havet. Men det är nästan kolmörkt när vi är framme i Falkenberg. Himmel vad många ljus det finns i hamninloppet. Det är skönt att vi har en plotter som hjälp. Det är inte lätt att hitta de väsentliga navigeringspunkterna som inte alltid är belysta.

Strömmen uppför Ätran till gästhamnen är påtaglig. Här gäller tt hitta en plats med gröna skyltar. Vi ser en tom plats på första bryggan med gästhamnsskylten och går in där.

 Vär styrbordsgranne är en Forgus 31 som är avmastad. När vi lagt till upptäcker vi i mörkret att platsen är rödmarkerad. Men alla andra har fast förtöjningsgods som satts fast med schacklar. På vår platrs fanns inget sånt så vi antar att vi kan ligga här. 
 Innan vi går och lägger oss har vi satt upp sittbrunnstältet för att hindra fukten att blöta ner sittbrunnen och jag sätter mig en stund för att uppdatera resedagboken.

Lördag förmiddag.

Under natten kome det mycket regn men det slutade unde morgonen. ingen kom och störde och sa att vi behövde flytta oss. Så vi låg kvar och latade oss och lyssnade på Ring så spelar vi. Vi gjorde frukost och lyssnade sen på melodikrysset och skickade in det. sen var det dags att ta en promenad.
 Gästhamnen ligger mitt emot varv och andra industrianläggningar och utsikten är inte så vacker. Men hamnen är väl skyddad och det är inte långt in till stan. Man har en vacker och skön promenad längs Ätran in till Tullbron och efter den är man inne i stan. Vi provianterade det vi behövde för den resternade resan till Sandö Hamn.

När vi kom tillbaka satt några killar på bryggan utanför klubbhuset. Jag snackade med dem och de berättade att den förväntade kulingen försvann och att det nu blåste ca 6 m/s ute på Kattegatt. Så Kerstin och jag beslöt att utnyttja situationen och segla upp till Träslövs Läge då vi är inbjudna till Birgitta och Lennart i morgon. Så vi drar vidare. 

Kerstin började räkna fönster på husen i Mölle. Ett klart tecken på att vi stannat för länge. Men det blåser fortfarande uppåt 10 m/s och enligt prognosen skall det blåsa mer norr om oss. Jag ringer till hamnkapten i Torekov som berättar att vinden mojnat där så det blåser inte mer därän i Mölle. Vi belutar att gå och vi sätter bara en del av genuan. Storseglet får stanna nere. Kerstin och voffsen hinner gå ner i ruffen innan vi går ut förbi hamnpiren. Sen rullar vi som attan ända till vi passerat Kullen då det blir klart bättre. Vi seglar med god fart och snart syns kyrkan i Torekov som ett välkomnande landmärke.

Efter knappt tvåoch en halv timme och 12 Nm har vi lagt till i ganska hård sidvind. Men det gick bra.

 Röda resp gröna skyltar talar om var gäster kan ligga. Med tanke på kerstins axel väljer vi i sidvind en plats med bommar.

 Vad skönt tycker vi alla, båten rullar inte för första gången sen vi lämnade Limhamn. Vi kollar väderprognosen och konstaterar att på den sträcka vi har ramför oss skall det blåsa kuling 16 m/s i morgon, igen!!!

 Hamnen är fin men ser ganska öppen ut om vindarna ställer sig på nordvöst. Man blir lite trött på gungandet.

 Torekov är ett trevligt samhälle värt flera besök. Där finns också ett varmbadhus alldeles nere vid havet.

 Ön man tittar västerut så ser man Hallands Väderö. Just nu ligger havet hyfsat lugnt. Men vädret just nu har ju visat sig ostabilt. Vi beslutar därför att fortsätta och gå till Falkenberg där vi har stan att utnyttja och där det kan blåsa hur mycket som helst och vi ligger ändå gott. Så Kerstin rustar snabbt en middag. Sen vi ätit rastar vi voffsen och säger hej till Torekov och ger oss ut i Kattegatt igen.

Vi ligger kvar i Mölle. Det blåser fortfarande 10 m/s i medelvind. Det är inte huvudproblemet utnan det är de höga vågor vi har utanför och att det blåser mer längre norrut. Det blir jobbigt och obekvämt för Kerstin och och voffsen och det blir jobbigt också för mig. Vi har haft det mycket jobbigt ända sen Ystad och väljer nu att ta det lungt för att inte förstöra helhetsintrycket av sommaren.

  Mölle är inget stort samhälle men det skiljer sig väsentligt från ett litet fiskarsamhälle på ostkusten. Detta samhälle ger intryck av att bebos av välbärgade människor som inte behöver bekymra sig för morgondagen. Men det är ändå ett vänligt samhääle.

 Husen är välskötta och har trädgårdar som inte vem som helst designar. Men visst är det vackert att titta på.

 Vi tar en promenad bort mot Kullens fyr och kan då se att detta inte är någon stor hamn. Enligt hamnkapten ligger de flesta långsides och när det blir mycket båt ligger man utanpå varandra. Som mest i sommar hade han 90 båtar i denna lilla hamn! Då vill det till att vädret inte är som nu med hårda vindar och fullt märkbar sjögång också i hamnen.

 Vi passerar en villa med en trevlig bänk ut mot gatan. Bänken är gjord av drivved. Snyggt. 

 Så småningom övergår den strandnära promenaden mot fyren till att mer bli av alpin karaktär.
 Till slut blir det så brant stigning att man behöver rep att hålla sig i. Och både jag och Kerstin tycker att det är så pass otäckt och riskfyllt att vi väljer att vända tillbaka. Vi vill inte ha fler axlar ur led. Men vi har haft solsken och behaglig temperatur under dagen Nu hoppas vi bara att vinden skall avta och framför allt att sjön lägger sig lite så skall vi fortsätta norrut.

Men vi har nu haft så pass tuffa segllingar att vi omplanerat och kommer att ta kortare rutter. Möjligen kommer vi att ta fler än en någon dag. Den öppna kusten har fler än en nackdel. det är inte så mycket att titta på och man har inget att gömma sig bakom för tt få sjölä. Nu ser den fortsatta planen ut som följer:

1. Mölle - Torekov                 ca 12 Nm
2. Torekov - Skallkroken        ca 18 Nm
3. Skallkroken - Falkenberg    ca 14 Nm
4. Falkenberg - Träslövs Läge ca 15 Nm
5. Träslövsläge - Skallahamn  ca 22 Nm
6. Skallahamn - Sandö Hamn  ca 14 Nm

Möjligen går vi direkt från Träslövsläge till Sandö Hamn vilket är 30 Nm. Vädret får bestämma.

Vi startade i sol och ca 8 m/s SV vind. kursen låg så att vi gick strax utanför Helsingör och fick en trevlig medström. Sjölä från Danmark gjorde gången mycket behaglig. Efter att ha ändrat kurs efter Kronborg fick vi halvvind och fortsatt smul sjö och medström. Det gick som smort. När vi närmade oss svenska fastlandet kom den motström jag väntat på. Men tyvärr vred vinden och kulingen kom.  Vi kom snart ur motströmmen men kulingen fortsatte ända tills vi kom fram och blåser ännu.  Sjön hann bli rejält grov innan vi gick in bakom pirarna.

 Även om detta är en liten hamn så får vi bättre sjölä här än vad vi fick i Kyrkbacken. Åtminstone i denna vind. Visst gungar det, men det är vi rätt vana vid nu. Och Kerstin denna prakttjej är glad som vanligt. men vi är bägge trötta och också Hedda och Matilda uppskattar lite vila.

Mölle är inget stort samhälle och ser trevligt ut från hamnen. Men först skall vi vila någon timme innan vi äter middag. Är det sen fortarande bra väder så går vi en promenad

 PS Kartfunktionen placerar både Mölle och Kullen fel så jag har angett Höganäs som ligger ca 8 Nm söder om Mölle.

I morse hade vi inte bråttom. Frukost och en lång promenad med Hedda och Matilda och sen satte vi oss att studera sjökorten och lyssnade till kustvädret på VHFen. Sol hela dagen men någon regnskur till kvällen. Vinden skulle öka på eftermiddagen så vi beslöt att sticka iväg omgående med Ven som mål.

Vi fick en fin slör med ca 8 m/s SV vind och ganska snäll sjö. Vi gick så rakt på som det bara var möjligt och upplevde det fantastiska att det var tunga moln över både svenska fastlandet och Danmark, men där vi seglade sken solen.

  När vi passerade Malmö syntes Turning Torso i diset. Den är säkert mer imponerande i sol och på närmare håll.

Efter 3,5 timmar och 22 Nm var vi framme, Det gick undan idag med.  Det känns välkomnande att se Kyrkbacken utan att vi behövt slåss med vädrets makter.

 Varför den västra hamnen kallas Kyrkbacken är rätt uppenbart när man tittar uppifrån hamnen. Hamnen är inte särskilt stor men där finns toaletter, dusch och el på bryggorna.  men betongkajen är hög och inte särkilt lätttillgänglig. Så här dagen efteråt kan vi konstatera att det är en dålig hamn i hårt väder. Vi har inte fått någon ostörd sömn i natt då båten hoppat som bara den av skvalpet i hamnen. Både vi och den danska båt som låg där konstaterade detta.

Vi lämnade ett blåsigt men soligt Ystad. Prognosen var SO 9-13 m/s. Vi satt en bottenrevad stor redan i hamnen och släppte ut en bit av rullen strax utanför piren. Det rullade ordentligt men jag sa till Kerstin att blir säkert bättre när vi kommer loss från strandens inverkan. Men så fel jag hade, sjön blev bara grövre och grövre. Men det gick undan, hela tiden seglade vi över 6 knop och betydligt mer i surfarna. En toppnotering jag såg på GPSen var 9,6 knop. Det rullade så våldsamt att Kerstin tog voffsen och gick ner i ruffen. Trots att vi sjöstuvat så flög det mesta omkring. Det såg ut som kriget nere i båten.

Strax innan vi närmade oss Trelleborg trodde jag vi skulle tappa dingen. Den tippade över i en surf och vattenfylldes nästan hela. Men i nästa surf krängde den till och slängde ut hälften av vattnet. Den är fortfarande med, fantastiskt.

Efter drygt 5 timmar kom vi till Falsterbo och gick in genom pirarna och fick äntligen lugnt vatten. En Hanse 40 fot med 6 mans besättning lämnade Ystad strax före oss och gick in bakom pirarna efter oss. När vi låg och snurrade för broöppning kände de igen oss och hejade imponerat på Kerstin. Vi fick vänta nästan en halv timme på broöppning och jag frågade Kerstin om hon ville att vi skulle stanna i gästhamnen. Men prognosen lovade regn närmare kvällen och Kerstin tyckte vi skulle fortsätta till Limhamn. Så ut igen och upp med seglen. Det blåste lika häftigt men på denna sida så var inte sjögången lika besvärlig men ändå ordentligt obekväm. Det var absolut inte möjligt att hantera kameran i detta väder. Jag hade fullt sjå med att hantera båten och mig själv.

Efter ganska precis 8 timmar (inklusive väntetiden för broöppning) och 48 Nm så gick vi in bakom pirarna i Limhamn.

Himmel så fantastiskt Kerstin hanterat sig själv och voffsen. Och dessutom när det rullade som värst kom hon med en smörgås till mig!! Och voffsen som inte protesterade, de bara låg med Kerstin och väntade. Är inte dessa tre tjejer hjältinnor så vet jag inte vad som skulle klassificera någon till det.

En lång promenad med voffsen direkt när vi hade lagt till var skön. Jag var nu rätt mörbultad men också hungrig. Hamnkrogen var öppen så när jag kom tillbaka till båten inviterade jag Kerstin på middag. Först lagade hon en god middag till Hedda och Matilda och sen klädde vi om och tog en drink för att varva ner.

  Det blev varsin planksteg och en god öl. Det tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av.

 Linhamn är en stor hamn och där finns ingen särskild plats för gäster. Här får man spana efter gröna skyltar och såna är det gott om. Här ligger man tryggt och lungt i alla väder.

  Hamnen ligger strax norr om Öresundsbrun som syns väl i hela sin längd från hamnen.

Vi lämnade Åhus klockan kvart i tio på kvällen och då var det rejält mörkt. Vi kom ut på öppet vatten utan problem och satte segel men fick också skjuta på lite med motorn. men mest fick den gå för att hålla laddning på batterierna. Nu hade vi alla postionsljus tända och alla instrument igång och det tar ju ganska hårt på batterierna. Och vi hade ju ca 10 timmar framför oss på detta sätt. 

 Natten var sällsynt stjärnklar, det var en fantastiskt känsla att segla i detta. Men kameran lyckades inte fånga stjärnhimlen på ettbra sätt. Sjön var behaglig och vi gjorde god fart, men det var ganska kylslaget, bara 13 grader. Vi roade oss med att identifiera fyrar och fartyg. På vissa sträckor som denna ser man faktiskt mer om natten  än om dagen. Vi passerade fyren Sandhammaren som är en ilsken rackare. den är så ljusstark att man blir bländad var gång den flashar. Den lyser dessutom 22 Nm så man ser den rätt länge. Efter att ha passerat Sandhammaren syntesinte längre några samhällen så vi fick gå på kompass. Men kvart över fem började i alla fall himlen att rodna. Innan dess hade kerstin servat med både varm korv och te och macka. Det behövs för hundtimmen är jobbig. Men både Joel och jag höll oss vakna. Maggi kämpade väl men kölden blev för svår så hon missade soluppgången.

 Den kom strax före klockan sex och gav som alltid ny energi till livsandarna. Dessutom kom Ystad inom synhåll - härligt.

 Vi la till strax efter klockan sju på morgonen efter att ha avverkat 52 Nm på ca 9,5 timmar. Joel och jag tog en promenad med voffsen och kunde konstatera att Götheborg hunnit till Ystad före oss.

  Efter vila, dusch och frukost tog vi en promenad genom stan. Det syns att detta en gång var danskt territorium. En mycket chrmig stad som är värd ett besök.

 Efter den ganska långa promenaden gick vi åter förbi Götheborg som verkade ha dragit till sig hela Ystad befolkning. Där kryllade det av besökare både på kajen och ombord.

 På väg tillbaka till båten passerade vi Ystads Segelsällskaps klubbstuga. Joel noterade att någon lindat förpackningstejp från Viking Yachting runt en lyktstolpe.

 Efter nattsegling och en lång promenad kurrade magen. Men idag slapp Kerstin laga middag. Den fanns en restaurang på bryggan där vi lät oss bli serverade en god middag.

 Sådan far sådan son. En middag skall avslutas med efterrätt och mjukglass i hembakade rån är inte det sämsta.

 Sen blev klockan snart fem och Joel och Maggi hoppade på Pågatåget till Malmö för att sen fotsätta till Göteborg. Några trevliga dagar är över men mycket trevligt återstår hoppas vi innan vi är hemma. Nu skall vi planera lite inför morgondagen så får vi se hur långt vi orkar då. Lev och må bra - det gör vi.

Vi har nu lagt till och skall vila några timmar innan nattseglingen. Det kommer mer text om denna etapp, men kanske inte förrän i morgon.  Vi har nu gjort ca 30 Nm och det tog knappt 5 timmar.

Nu fortsätter vi med lite mer text om Åhus.
 Åhus är en gullig stad men gör sig inte bäst från sjösidan. Här syns enbart trista industriområden.
 Passagebn upp genom Helge å är väl utprickad och det är iinte särskilt strömt så den biten var helt problemfri. Gästhamnen ligger prcis där industriområdet tar slut och stan börjar.
 Kerstin rustar som vanligt en god middag som intas i härligt solsken. Vi beslutar att följa planen och göra en nattsegling till Ystad vilket kommer att lägga till 52 Nm till de redan seglade 30. Men Joel och Maggi är på hugget och vill gärna att vi gör detta.
 Styrbords lanterna krånglar oc måste vara i ordning inför nattseglingen. Så Joel och Maggi tar itu med att fixa denna. Resultatet blev bra, men lamphållaren är korroderad så till vintern får vi byta till en ny.
  Jag tar itu med att programmera in rutten för nattseglingen. Sen är det dags att vila några timmar. kerstin tar en promenad med voffsen genom stan och träffar en massa trevliga människor.

Vi klev upp och äntligen sken solen igen och det blåste måttliga vindar. Härligt, frukosten klarades av och Vore gjordes klar för avgång. Tyskarna var uppe och tittade när jag tog ner "miniseglet" som vi tillverkade igår. Jag tittade på dem och gjorde tummen upp. De kunde inte med att fråga men log artigt.

Vi gav oss iväg och gick nu genom Karlskrona skärgård och fick begär broöppning. Det var Kustbevakningen som skötte denna bro. Vi fick ligga och snurra nästan tio minuter innan de öppnade bron och de släppte de först in en engelsman innan jag fick gå ut.

Dagens rutt hade jag lagt så mycket mycket inomskärs som bara var möjligt.

  Vi kunde konstatera att det är en grund skärgård, dvs det är inte många öar mellan fastlandet och öppet hav. Det är ibland också rätt glest mellan öarna och många grunda avsnitt. Genom detta stenröse skall vi igenom, och det gick bra.

 Vädret är gott och Joel myser.

 Det finns också många smultronställen i denna skärgård.

Efter nästan 5 timmer och 25 Nm kommer vi till Jernavik. Vi hade först tänkt lägga till på Tjärö men ändrade oss och gick in till Jernavik. Kerstin rustar en extra god middag idag.

 Vi har ju gäster och det är fredag kväll. De verkar upskatta det som serveras, eller hur?

 Under middagen kommer två husbilar och parkerar nere vid bryggorna. Den ena var norsk och "skepparen" satte genast igång att programera in morgondagens rutt på sin GPS.

 Trots en klar himmel så mörknar det snabbt. När vi tar promenaden är det mörkt. Men Hedda och Matilda är på bushumör och springer av sig det värsta innan vi går vidare. Vi passerar många fina platser men kameran fångar inte dessa i mörkret.

 Tillbaka i båten blir det kaffe och en mysstund och visst ser Maggi och Joel ut att trivas. Det blir en ganska tidig kväll och sänggående. I morgon går vi först till Åhus och sen blir det en nattsegling till Ystad.

Vi har det bra, hoppas att ni också har det bra.

Joel och Maggi kom igår kväll strax efter klockan sju. Då hade vi haft uppehållsväder hela dagen men då kom regnet tillbaka. Prognosen lovade i huvudsak uppehållsväder under torsdagen men också kulingvindar. Idag har vi konstaterat att prognosen stämt. Då Hanöbukten har rykte om sig att vara besvärlig som Biscayabukten så beslöt besättningen att vi skulle ligga stll ännu en dag. Det blev tredje natten på samma ställe så nu kryper det i mig att få komma loss från bryggan. Men regnvädret har gett mig tid att dubbelkolla uppgifter och jag måste rätta en sak. När man kommer öster ifrån kan man segla in i Karlskronaskärgården om man går norr om senoren. På mitt sjökort från 1996 står det att bron är fyra meter hög. Den byggdes om för 8 år sen och är nu 18 meter hög. Och när man fortsätter västerut så kan man passera en 4 m hög bro för den är öppningsbar. Så visst går det att segla igenom Karlskrona skärgård.

  Dagen har fördrivits med diverse aktiviteter. Först en promenad run stan och Joel och maggi konstaterar som jag och Kerstin att Karlskrona inte är den roligaste staden. Vi ser också flera blekingeekor och konstaterar att beteckningen står för modellen och att de finns i flera storlekar, till och med dubbelriggade.

Sen går jag på Dressmans och köper nya jeans på order av Kerstin. Tusan vad stolt jag blir över mig själv. det har varit ordning på kalorier in och ut i sommar. De nya jeansen blir 12,5 cm smalare i midjan än de gamla. Hoppas bara jag kommer i dem också efter jul.

 Vi går också förbi en skärgårdsbåt med namnet Gåsefjärden vilket väcker minnen. Var det inte här svenska marinen jagade minkar eller var det ryska U-båtar?

 Tillbaka till båten har vi skaffat lite tillbehör och sätter igång med produktutveckling. Vi har vinden i sidan där vi ligger och av och till wobblar masten och skapar ett otrevligt ljud i båten. Med information från Joel om en standardprodukt som vi inte fick tag i här i Karlskrona så tillverkar vi ett rektangulärt "minisegel".  Vi har provat att skicka upp en fender i masten men det fungerar dåligt och ofta slår fallet mot masten eller så dunsar fendern mot masten och skapar missljud.

  Efter diverse tester och ändringar blir det 8 cm som sticker ut från masten och går från masttoppen ner tillspridarna. Nu är det tyst och masten har slutat wobbla. Tyskarna runt ikring tittar förundrat och undrar vad vi håller på med. Så Joel och jag kör med måttband, mäter och antecknar och kalkyrerar hejvilt för att ge dem mer att fundera över. Nu skall vi bara lösa hur vi skall kunna sätta denna "vibrationseliminator" utan att ta ut sorseglets travare först. det löser vi nästa regndag.

I morgon skall det bli sol och måttliga vindar så då sticker vi västerut över Hanöbukten.

Det blev inget regn igår och inatt och inte dag heller som det ser ut. Vi vaknade i den lilla gästhamnen i fiskehamnen. Den var lite skvalpig och dessutom saknades dusch och toa. Men i gengäld tog ingen betalt. Hamnen ligger dessutom ganska långt från järnvägsstationen så vi byter hamn för att det skall bli närmre för Joel och Maggi när de kommer i morgon kväll.

Vi väntade till fiskhandlaren öppnade och då gick Kerstin och köpte färska flundror. Så snart blir det ännu en goemiddag. Men sen gick vi till hamnen på andra sidan stan. 

  Vi mötte då två bogserbåtar som höll på att ta in den U-båt vi såg igår. Så jag tror att Kerstin hade rätt, det var nog en ryss som stod på grund och som nu bogserats loss.

Nu ligger vi i alla fall i stans största gästhamn och vi har varit och handlat. Men eftersom Joel och Maggi inte kommer förrän i morgon kväll så handlade vi bara lite idag och tar resten i morgon.

Jag satt idag och gjorde en preliminär plan för resten av resan hem till Sandö och den fick följande utseende:

1. Karlskrona - Tjärö                  ca 25 Nm
2. Tjärö - Åhus                          ca 30 Nm
3. Åhus - Simrishamn                ca 25 Nm
4. Simrishamn - Ystad               ca 30 Nm
5. Ystad - Gislövsläge                ca 20 Nm
6. Gislövsläge -Linhamn             ca 26 Nm
7. Limhamn - Ven (Kyrkbacken)  ca 22 Nm
8. Ven - Mölle                           ca 24 Nm
9. Mölle - Falkenberg                 ca 40 Nm
10. Falkenberg -Träslövsläge        ca 16 Nm
11. Träslövsläge - Sandöhamn      ca 30 Nm   

Vi får se hur dessa planer håller, väder och vind gör lätt att vi ändrar dessa. En snabb summering visar att vi kommer att ha gjort nästan 2500 Nm i sommar. Det är mer än tre gånger så mycket som vi gjort någon sommar förut. Men vi är ju inte ute efter rekord utan upplevelser och det har vi fått gott om. 

En sak värd att kommentera om Karlskronas skärgård som ser så trevlig ut på sjökortet. Också idag när jag planerade den vidare resan så råkade jag ut för det som hände mig igår. Där man inte stängt av mellan öarna med undervattenshinder så går det broar mellan öarna med mycket låg seglingsfri höjd. Här skall man åka motorbåt eller segla inom vissa avsnitt. Segla igenom går inte, då måste man utanför skärgården. Det är en besvikelse.

Vi vaknade till en härligt solig morgon. Vi diskuterade under frukost var vi skulle gå idag och beslöt att gå till Utklippan. Dit hade vi ca 22 Nm och en lätt medvind som sen skulle vrida mer mot oss. Efter avklarad frukost och rastning av voffsen sa vi hej till den trevliga hamnkaptenen och satte segel.

  Solen gassade och en svag dyning vaggade båten behagligt. Jag sköt på litet med motorn för att vi skulle hålla 5 knop i alla fall. Hedda solade lakritsbiten och tyckte livet var behagligt.

 Det tyckte Kerstin med men dyningen fick hennes ögonlock att bli tunga.

  Vi har nu seglat förbi de flesta av våra svenska kärnkraftverk och efter Ölandsbron har vi passerat två vindkraftsparker. Just nu gav de inte mycket energi men se så spegelblankt vattnet ligger.

 Även Matilda lyfter nosen för att sola och kolla på vindkraftverken.

När vi närmar oss Utlängan och har en timme kvar till Utklippan rullar plötsligt tjock dimma in söderifrån. Den här sortens dimma har vi varit med om en gång när vi gick från Bornholm och vi har ingen strörre lust att få den över oss så vi ändrar kurs och går mot Karlskrona.

Jag hade inte programmerat in denna kurs så nu blev det sjökort och de gamla grejorna som kom fram. Här är farleden trång och grund så jag glömde totalt bort att fotografera. Vi passerar sommarens andra linfärja. Den första var Sveriges minsta i Göta Kanal. Vi är nu inne i Karlskronas skärgård. Efter linfärjan ser jag att jag valt en väg som inte är framkomlig. Här går broar mellan väldigt många öar och den högsta seglingsfria höjden jag fann var 12 m. Så det var bara att ge sig söderut och då hamnade vi i dimman en stund. Men bara en halv timme sen när vi tog farleden in mot Karlskrona klarnade det upp igen. Men det känns lite tråkigt att vi missade Utklippan som ju är sydkustens motsvarighet till Väderöarna hemma på västkusten. 

 När vi närmar oss Karlskrona ser vi sommarens första U-båt.

  Kerstin tar upp kikaren och ser ingen nationsflagg och säger at då är den säkert rysk.

 Efter en omväg kommer vi till Karlskrona efter drygt 30 Nm. Vi lägger oss i fiskhamnen denna kväll. Efter middan tar vi en rejält lång promenad genom stan. Vi har hittat en bättre gästhamn dit vi flyttar i morgon. Vi har också hittat en ICA butik och järnvägsstationen dit Joel och Maggi kommer på onsdag. Välkomna, vi är på plats en dag tidigare än planerat.

Igår kväll avlsutade vi dagen med att koppla upp oss till internet och löste sen Melodikrysset. Vi hade en mysig timme och Hedda och Matilda visade intresse för att hjälpa oss lösa krysset.

I natt har det regnat och det gjorde det också i morse, så vi hade inte bråttom. Framåt 11 tiden började regnet att lätta och då tog jag en promenad till affären i Bergkvara och kompletterade matförrådet. Sen gav vi oss iväg ganska snabbt och blev avvinkade av det tyska par vi nu mött i tre hamnar. De har en aluminiumsegelbåt och kommer från Femarn.

Vi fick en häftig slör med vindar 6-8 m/s men som toppade nästan 11. Vi fick en besvärande sjö på babords låring så jag var glad att vi skulle bara ca 10 Nm idag. Kerstin som verkar tåla sjön hur bra som helst läste sin bok obesvärat. Hedda och Matilda var nöjda bara de fick vara nära Kerstin.

 Efter mindre än två timmar och nästan 11 Nm hade jag lagt till långsides i Kristianopel. Det var trevligt att återse samma hamnkapten som mötte oss förra gången på 90-talet. När han hörde vad som hänt Kerstin och att hon har ont i sin axel så fick jag ligga långsides.  Förra gången vi var har hade han en kristallkrona på sitt kontor. Men den bytte han mot ett lysrör för ca 2 år sen då han tyckte att han började se sämre. Han har en trevlig hund men också den var ny för oss.

 Efter maten tar vi en promenad. De senaste dagarnas regnande och val av hamn har gjort att Hedda och Matilda var springsugna. Så vi följde den gamla muren sen Kristianopel var gräns mellan Danmark och Sverige. Och Hedda och Matilda sprang av hjärtan lust- 

 När Gustav den II Adolf gjorde detta till en del av Sverige förstördes murarna. Dessförinnan hade han varit där och hämnats danskarnas massaker i Kalmar. Ca 1930 restaurerades de gamla murarna.

 Utanför murarna ligger en badstrand och där låg en liten öppen båt. Vi har ju inte tidvatten så jag antar någon med ork har roat sig med att dra upp båten så här långt.

 Danskarna byggde en liten kyrka som förstördes av svenskarna. Denna kyrka är mycket större och nyare.

 Man kan inte köra förbi Kristianopel. Hit kommer man bara om man vill och sen får man köra tillbaka. Men det är en ovanligt rar by med en blandning av riktigt gamla och lite nyare hus. Men allt smälter samman på ett fint sätt. Och inne på gårdarna kan man på många ställen se rester av den gamla stadsmuren som nu utgör tomtgräns.

 Där också finns rester från tider då man inte hade vatten och avlopp i husen. Men detta ställe verkar inte användas av lukten att döma när vi går förbi.

 Kristianopel är troligen en av de få hamnar som har betydligt fler gästplatser än fasta. Men inte ens här är det någon trängsel så här års.

 Hamnen har fått en ny serviceenhet med fina duschar och toaletter för ca två år sen. Kanonerna användes senast vid invigningen av dessa berättar hamnkapten. Då sköt han salut. Han berättar också att morgondagen blir den soligaste på länge och att vinden fram på dagen kommer att vrida mot väst och sen sydväst. Enligt honom finns risk att det blir riktigt blåsigt senare i veckan. Så troligen går vi direkt till Karlskrona i morgon. Möjligen chansar vi på att det inte kommer att blåsa så mycket och gå till Utklippan. Vi får se vilket humör vi är på i morgon

I morse var jag och Matilda ut och promenerade vid sextiden. Men vi beslöt gemensamt att vi inte hade någon anledning att jäkta så vi gjorde Kerstin och Hedda sällskap och kröp till kojs igen. Så småningom blev det ring så spelar vi och då gjorde jag frukost. Vi slappade och väntade på melodikrysset men det var bara OS. Vi noterade att idag hade vi vindarna med oss och beslöt att fortsätta resan söderut.

Det visade sig så nart vi rundat hamnpirarna att vi hade både vind, vågor och strömmar med oss. Härligt, men solen lyste med sin frånvaro. Det ösregnade inte men det föll hela tiden enstaka droppar. Men som sagt det gick fort. Efter ca 3,5 timmar och 21 Nm kom vi till Bergkvara. 

 Strax innan rundade vi fyren öster om. Där står ganska många hus och det såg trevligt ut till och med i detta väder.

 Vi har nu definitivt lämnat Småland och kommit till Blekinge. Det ser vi också i hamnen på alla dessa vackra möbler som också kallas Blekingeekor.

  Efter middagen blir det liv och stoj i klubbstugan trots vädret. Gästhamnsservicen är stängd men det hindrar inte klubbmedlemmar från att ha en trevlig fest. Vi hör champagnekorkar smälla och folk som hurrar. Det låter trevligt.

En otrevlig tjej rusar på oss och undrade om vi betalat hamnavgiften. Nej inte ännu blev vårt svar. Vi talade också om att vi läst oss till att hamnservicen var stängd. Men hon sa att dusch och toa var öppna. Sen gick hon och bankade på några tyska båtar som jag tagit emot och sett att de befann sig nere i sina båtar. Men inte öppnade de och betalade. Vi såg samma beteende av tyska båtar i Kalmar.

 Nu har vi ätit middag och nu skall vi höra och lösa melodikrysset på internet.

Vi lydde rådet från Sjöräddningen och startade tidigt i morse för att få en bekväm resa genom Kalmar sund. Halv fem rastades töserna samtidigt som Kerstin kokade gröt och ägg åt mig. Strax efter fem la vi ut och sen gick mina goa flickor och la sig. Vi hade ca 4 m/s när vi startade men efter en dryg timme ökade vinden. Under en stund hade vi drygt 11 m/s och då hade jag passerat waypointen för att gå till Borgholm. Så jag funderade en stund på att vända, men sjön hann aldrig bli besvärlig och la sig efter drygt en halv timme och blev sen ca 6 m/s hela resan.

När vi låg hos Nalle på Torrö såg vi öronmaneter för första gången i sommar och sen har vi sett dem varje dag. I morse konstaterade jag att loggen inte snurrade för första gången i sommar. Tydligen har vi kommit ner i vatten där beväxningen har börjat.

 Strax efter klockan sex började jag skymta Öland i en morgonrodnad. Ögat ser mer än kameran men Öland finns där i horisonten. De gånger solen orkar igenom molnen värmer den gott. Men det är nästan 20 gader även när solen inte når mig så jag mår gott i sittbrunnen.

 Strax efter klockan åtta skymtar jag Ölandsbron i diset. Tittar du noga under seglet så kan du se brons högdel. Hela tidiga morgonen har seglet hjälpt till att dra oss söderut, men nu har den börjat snurra så jag tar ner det efter att ha kämpat med att få det att stå vettigt under en halvtimme.

 Nästan två timmar senare  kommer vi till bron. Kalmar nyckel har vi ju hört talas om. Fyren norr om bron heter faktsikt Nyckeln.

 Samtidigt ser jag nu Kalmar om jag tittar över babordssidan. Det känns bra. Samtidigt kan jag se när jag passerar prickar att vi har en motström genom sundet. Men det spelar inte så stor roll, vi är ju snart framme. 

 På väg in i Kalmar väcker jag Kerstin och töserna som haft en bekväm resa. Det var ju också meningen så vi är glada att det fungerade som vi ville. Här är ingen större trängsel. En kille med en folkbåt som kommit från Stockholm för att leverera båten som han sålt. Till en tysk förståss. Det är bara vi och tyskar i hamnen. Kerstin undrar om jag navigerat fel och om vi ligger i någon tysk hamn.

  Kalmar har en sjöfartshögskola vilket vi kan se på några jollar. Det är här som Nalle från Torrö går sin utbildninge till sjökapten. Vi antar att de sysslar med annat än bara jollesegling. 

 En liten promenad runt hamnen visar några roligt klippta träd. Våra grannar Gunnel och Bosse har en björk klippt på detta sätt. Vilket träslag detta är vet vi inte men de är betydligt större än björken på Enevägen.

 Vi ser också slottet som ligger där så vackert ut mot sundet.

Vi har nu promenerat genom staden och sen ätit middag. Idag bjöd Kerstin på schnitsel med alla tillbehör. Vad hon kan den tjejen. Nu är det snart dags att börja avnjuta några nya böcker som Kerstin köpt in. Vi har också köpt en ny mobiltelefon, så nu kan ni nå oss igen.

Vi vaknade till en solig men blåsig dag. Sittbrunnstältet har inte varit uppe i natt och ändå är sittbrunnen torr - härligt. Vi rastar voffsen och avnjuter frukosten. Sen går Kerstin på en minishopping och kommer tillbaka med en dagstidning. Då det blåser bra antar vi att rodeobanan är aktiv och avvaktar men att vila frukost och lösa korsord. Sen tar vi en härlig promenad.

 Kerstin konstaterar snart att hon skulle haft shorts. Men vi går i alla fall ända till fyren i den ostliga spetsen av Oknö och fikar medhavd kaffe och macka. Matilda och Hedda vet att vi också tagit med köttbullar till dem. Så småningom går vi hem mot båten och börjar tro att det är läge att segla mot Kalmar. Vinden har vridit mot väst men vi är osäkra på hur sjön uppträder här då det fortfarande blåser friskt. Via VHF/Stockholm Radio får jag kontakt med Sjöräddningen i Mönsterås. De om några kan ju dessa vatten.

Jag får kontakt och berättar om Kerstins problem med axeln och att vi därför önskar en någorlunda bekväm resa till Kalmar. jag blir avrådd att gå i eftermiddag och får rådet att gå mycket tidigt i morgon bitti, så vi beslutar att följa rådet. Vi får veta att sjön är besvärlig ända fram till Kalmar men också att den blir betydligt bättre söder om Kalmar.

 Sjöräddningen ligger med sin båt i Lakhamn där vi ligger och där finns också en märklig skapelse med namnet Kan algen (uttalas kanaljen).   Killen från SSRS berättar att den används i badvikarna för att samla ihop alger vid algblomning. Detta skickas sedan till Uppsala och används i parfymindustrin.

  Då vi ikväll är ensam båt i gästhamnen och inga andra människor finns där så passar vi på att avnjuta årets första surströmming. Kors i all sin dar vad gott det var.  

 Precis när det är dags för kaffe ser vi att Mönsterås Båtklubb har sina kappseglingar på torsdagkvällar. Racet har startat med första länsen och fältet är väl samlat. På de avstånd jag har dom går det inte att gissa vilket LYS respektive båt har.

Nu är det dags för kaffe och sen en liten promenad. Sen en tidig kväll för vi provar nog att starta vid halvfem tiden med Kalmar som mål. Vi gör allt för att Kerstin och voffsen skall uppleva bekväma seglingar. När vi kommer till Kalmar måste vi gå till en telefonbutik. Nu har både min och Kerstin mobiltelefon lagt av. Så om ni ringer oss och inte får något svar vet ni orsaken.

Vi vaknade till en solig morgon i Oskarshamn och det var 20 grader varmt. Frukosten smakar extra bra i sittbrunnen. Vi beslöt att gå till Oknö eller Mönsterås och gav oss iväg efter frukost. Nyduschade och med rena kläder efter besöket i Oskarshamn mådde vi riktigt bra och vi kunde segla lättklädda.

  Kerstin har fortfarande värk i sin högeraxel men det blir allt bättre och leendet sitter där igen.

 Idag la jag en mer intressant rutt inomskärs så länge det var möjligt. Vilken härlig skärgård det finns söder om Oskarshamn. Här finns massor av ställen där de kunnat spelat in reklamfilmen för  Grumme såpa.  

 Många trånga passager och kursändringar så det fick bli motorgång. Det är rent otroligt spännande, man kan inte se att det finns vatten så det räcker på sjökortet men det antyds att det finns en farled så vi går med stor försiktighet. På bilden är det gott om vatten, där det är trångt hinner jag inte fotografera. Då får jag koncentrera mig på att komma emellan alla grynnor/böar.

  I en passage ser vi att det inte bara var i Bohuslän man högg sten. Här ligger ett stenhuggarmuséum.

Så här långt har vi haft en undebar glidare hela förmiddagen. Efter Vålörompen finns det ingen mer skärgård att krypa in i så nu är det Öland som är närmaste ö. Det blåser upp och vi får 11-13 m/s rätt emot oss med en mycket krabb sjö. Tusan så obekvämt, det är rena rodeoridningen. Som tur var behöver vi bara ligga på denna bog ca 1 timme och girar sen västerut och får sjön i sidan vilket blev bekvämare. Efter knappt 4 timmar och 20 Nm närmar vi oss Oknö.   

 Ännu en gång passerar vi en ö som skrakar lagt beslag på. Tydligen rätt nyligen. Alla träd är inte döda ännu. Men i de döda träden ser man skrakbon och där sitter em massa fåglar. 

 På sjökortet står det bara att det är en småbåtshamn på Oknö och i gästhamnsguiden finns ingen information. Men i kikaren ser vi en gästhamnsflagga så vi går in. Vi har kommit till Lakhamn på Oknö. Det är Mönsterås Båtklubbs hamn och som vanligt här på ostkusten har de också en klubbholme får vi veta. Vi är bara två gästbåtar i hamnen men innan kvällen kommer en tredje.

 Det är "Young boys" som är ute och seglar och har gått hela vägen från Borgholm (ca 9 Nm). Efter att ha lagt till blir de väldigt snart på mycket bra humör, men de är enbart trevliga.  Andra killen från vänster har ägt passagerarbåten Moa som vi mötte i Söderhamn.

 Vi har inte fått en droppe regn på hela dagen och tar efter middagen en lång promenad. Det är mycket trevligt här. Kerstin har tagit sandaler i stället för promenadskor och passar på att vila fötterna när det kommer en bänk. Men visst kan man sitta här och filosofera en stund.  

 Strax efter går vi förbi en Blekinge eka som ligger på svaj. hon är vacker som en möbel där hon blänker i kvällssolen.

 På väg hem får Kerstin en chans till att vila fötterna.

På onsdag nästa vecka kommer Joel och Maggi och mönstrar på i Karlskrona. Vi har bara ca 70 Nm dit så vi går kanske över till Öland en sväng. Vi har i alla fall tid att ligga still om vädret blir obekvämt. Nu avvaktar vi morgondagen och ser hur vädret blir. Klockan tio på kvällen är luften fortfarande torr och det är varmt och skönt. Vi sitter i T-shirts och tycker livet är underbart. Hoppas ni också har det lika bra.

Vi vaknade till en fin dag som hållit i sig. Vi har inte fått något regn på oss men idag hade vi lite mer otur med vindarna som vi haft rätt emot oss. Men det har aldrig blåst mer än 7 m/s så det har gått fin att köra motorbåt. Vi har gått en inre led som är alldeles för trång, har kan man bara segla i undanvind.

  Lenne, vår kompis som lånat oss sin dinge, tycker det är trevligt att vi nu kommer neråt bebodda trakter. Hmm - sen vi lämnade Klintemåla har vi inte sett många bebodda öar.

 Det vanliga i denna skärgård som jag tror är Oskarshamns skärgård, är låga öar och skär sparsamt bevuxna med träd. Men de ger i alla fall sjölä vilket är trevligt.

  Blå Jungfrun behagar gömma sig i dis och syns knappast. Tittar du noga så kan du skönja ön till vänster om den gröna pricken.

Efter nästan 5 timmar och 23 Nm kommer vi till Oskarshamn och på väg in passerar vi två båthamnar som också har gästplatser. men vi har valt gästhamnen mitt i stan då vi behöver handla.

   På väg in passerar vi Oskarhamnsvarvet och där ligger en  Waxholmsbåt för reparation.

  Kort efter att vi lagt till kommer Ölandsfärjan. Jag blir förvånad då jag inte trodde det fanns någon sådan sen bron kommit till. Men jag gissar att den trafikerar Bornholm. Men apropå bebodda trakter, vi är nästan ensamma i gästhamnen. Här är det i alla fall öppet och det är en mycket välordnad hamn.

Jag knallar iväg med en inköpslista som Kerstin gjort i ordning. men innan jag handlar mat måste jag först till Apoteket. Kerstin har en molande värk i axeln och de värktabletter vi har ombord hjälper inte mot denna.  Tillbaka i båten så har Kerstin middan klar.

  Efter middan tar vi en promenad och konstaterar att Oskarshamn är en gullig och kuperad stad. Gamla och nya hus blandas på ett trevligt sätt.

 Här finns också trevliga öppna torg, men så mycket till parker har vi inte funnit.

När vi kom tillbaka till båten passerade vi serviceanläggningen. Snabbt hämtade vi duschattiraljerna för här var det gott om varmvatten och man behöver inte trycka på knappar som ideligen stänger av vattnet eller slänga i 5 -kronor. Sen upptäckte vi att det fanns en fin tvättstuga och det ingick i hamnavgiften att få använda denna. Så vi passade på att köra två maskiner så nu finns bara rena fräscha kläder, handdukar mm ombord.

 Lite senare hörde vi ett muller och kunde snart konstatera att också Gotlandsförjan traikerar Oskarshamn.

Detta är ett trevligt ställe, men imorgon fortsätter vi troligen söderut.

Jösses vad det regnade igår, och det fortsatte hela natten. Jag vaknade i morse till ljudet av regn på rufftaket. Först klockan halv åtta slutade det. Då satte vi fart med frukost, rasta voffsen och göra klar båten. Det tog tid att ösa dingen då vattnet gick nästan upp till tofterna.

Efter regn kommer kulan säger många. Men idag hade vi tur. Det blev oftast 6-8 m och några gånger upp till 10 m/s. Det var utlovat S-SV men också här hade vi tur. Vinden stog så mycket på V att vi fick en sträckbog i över 4 timmar.

Vi har seglat genom hela Tjusts skärgård och kom så småningom in i Kintemåla skärgård. Den bjuder en lika trevlig natur men är mer obebodd. Vi har inte haft något regn sen vi lämnade Loftahammar men det har varit mulet. Sista timmen på seglingen så kom också solen – härligt. Temperaturen som i morse var 14 grader steg raskt till 23.

På en låg klippudde såg jag vad jag trodde var skrakar. Men i kikaren såg jag att de hade vita bröst och hälften stog upp, alla med vingarna utefter sidorna. De liknade små pingviner, men såna finns ju inte här vad jag vet. Undrar vad detta var för sorts fåglar.

Efter drygt 5 timmar och drygt 29 Nm kom vi till Klintemåla.  Vi var ensam båt vid gästbryggan och tillät oss lägga till långsides. Totalt finns 10 gästplatser med bojar som akterförtöjning. Kryssarklubben har också lagt ut en boj i viken.

 Vi tog en kort promenad upp till sommarbutiken och kunde konstatera att de stängt för sommaren.

  Vi åt sill och potatis till middag och önskade varandra glad midsommar.

I morse när jag klädde mig tog jag på superstället under kläderna och kunde konstatera att jag glömde tvätta detta i Arkösund, det stinker av svett. Så nu i kväll blev det handtvätt av detta och sen hängde jag upp det på skoten. Det märks att rötmånaden är över. Kläderna torkade på nolltid.

Precis när jag hänger upp kläderna på tork kom en stor motorbåt in med ett ungt par ombord.

 Vinden blåser dem från bryggan. Jag tar tampen och ger dem det spring de behöver för att komma in till kaj. De berättar att detta varit Sveriges största träkutter som gått i lotstjänst på Vinga till 1978. Nu har den hemmahamn i Stockholm.

Kerstins axel blir sakta bättre men idag har hon haft värk. För att få röra mer på kroppen tar vi en promenad efter maten. Klintemåla är inget stort samhälle men det är rart som det bara kan vara i Småland enligt Astrid Lindgren.

  Vi går förbi en ladugård där det står fyra fina hästar och tittar på oss. I morse när jag rastade voffsen stod de i samma ordning men på andra sidan ladugården och tittade på oss igen. En trevlig grusväg ringlar genom byn och det är små trevliga hus här. Men de flesta verkar stängda nu. Semestrarna är väl över.

 En bra dag avslutas med att solnedgången lyser vackert på trätopparna på andra sidan viken. Vi har det förskräckligt bra och i morgon fortsätter vi söderut.

Enligt väderprognosen som vi tittade på igår så skulle det vara lite sol och moln på förmiddagen men inget regn. Det skulle komma under eftermiddagen. Vi hade sett ut en plats att bjuda våra tjejer på frukost i det gröna och sen skulle vi gå till Västervik. Birgitta och Lennart ville varaa hemma senast måndag kväll och skulle ta en buss från Västervik.

Tidigt i morse vaknade jag med ljudet av regn på rufftaket. Så jag fick gå upp och sätta upp sittbrunnstältet för att vi skulle ha ett torst ställe att äta frukost på. Det var tur för det blev inen frukost i det gröna och det har regnat hela dagen. Lennart och Birgitta valde därför att ta en buss från Loftahammar till Västervik och därifrån till Göteborg. De skall om allt gått planenligt vara i Kungsbacka vid niotiden i kväll.

Vi tackar för några riktigt mysiga dagar med goda vänner. Vi har haft underbart väder förutom idag. Men man kan väl inte ha turen med sig varje dag.

Nu skall komma några dagar med bättre väder så vi kommer att fortsätta söderut. Vi hoppas att kunna återse Birgitta och Lennart när vi passerar Träslövsläge.  Nu är dagboken uppdaterad så nu skall vi ta fram sjökorten och planera resan de närmaste dagarna. 

Vi vaknar till en solig och varm morgon på Torrö. Efter frukost och sedvanliga morgonbestyr får vi tillfälle att tacka Nalle och ger oss iväg. Vårt slutmål är Västervik så vi beslutar att testa en ö i Gudingen som vi fått beskriven för oss. Åtvidabergs båtklubb har ordnat bryggor och som jag mindes anlagt bastu och dusch. 

 Efter drygt 3 timmar i underbara Tjusts skärgård kommer vi till Björkö och blir ensam båt vid bryggan. 

Vi vaknar till en härligt solig morgon i Harstena och vinden har lagt sig till behagliga 6-8 m/s. Vi har beslutat att gå till en naturhamn inom 3-4 timmars gång. Efter studie av sjökortet beslutar vi att försöka oss på en vik på norra sidan av Torrö som första alternativ. Vi lämnar Harstena i sol och får sol hela dagen, kan det bli bättre. Vi seglar genom sista delen av Sankt Annas skärgård, sen genom Gryts skärgård och in i början av Tjusts skärgård. Vi njuter i fulla drag av den härliga naturen som vi seglar genom och Kerstin sitter idag med oss i sittbrunnen.

Efter drygt tre timmar och nästan 17 Nm går vi in mellan ett gytter av grynnor och söker oss fram till den plats vi hade tänkt som natthamn. Men den är inte så trevlig så vi beslutar snabbt att fortsätta en bit till och kolla in fler alternativ. Ganska snart kommer Huvududden som är en rekommenderad natthamn, men inte heller den finner vi tilltalande. Jag ser några konstiga flaggor när jag tittar tillbaka norrut mot södra änden av Torrö. En koll i kikaren visar att det är GB glassgubben på flaggorna. Vi beslutar att gå dit och kolla vad det kan vara. 

 När vi kommer närmare ser vi att det är en hamn för en fiskare, men vi ser också ordet CAFÉ på en bod. Vi går in och tänker att vi kan alltid fråga. Jag snurrar två varv med båten så att Lennart och Birgitta hinner fixa fendrar och förtöjningsgods. Under tiden hinner Nalle (killen med orange jacka) ut på bryggan och talar om att vi gärna får ligga över natten. Innan jag hunnit just mer än lägga Vore mot bryggan har Nalle hunnit hoppa ombord och förtöja oss med sina linor och kommer sen som ett skott med en elkabel. Vilken service! Nalle själv berättar att han är en Stockholmare och ser sig som en övervintrad dräng till en av byns innevånare. Han är nu nästan klar sjökapten efter studier i Kalmar. Nalle bor själv i byn som han säger ligger 833 m från hamnen.

Efter att ha önskat oss välkomna till Torrö tar vi en macka och en öl och går sen ut på promenad.

 Nalle har berättat hur vi skall gå och stigen är lättvandrad över släta klippor. Vi kommer snart till byn som inte är stor. Där står några bilar. Vi får senare veta att det finns en bilväg dit men vem som helst kan inte köra dit. Ön ingår i ett naturreservat och grusväägen är avstängd med en låst bom. Bar byns innevånare har nyckel och kan köra ut.

 Efter byn kommer vi till ett vägskäl och måste välja mål för kvällspromenaden.

  Vi väljer att gå till den gamla lotsstugan. Den är renoverad och farstun är olåst och öppen för allmänheten. den inre delen med sovplatser är låst. man kan dock hyra den nere i byn öfr en kostnad av 50 kronor per person och natt och då ingår 5 liter färskvatten som man får med sig från byn.

 Jag och Lennart fortsätter ner mot stranden där en tysk segelbåt just passerar och seglar med en ovanligt ful spinnacker. När vi kommer ner ser vi att vi kommet till inloppet till den norra viken där vi tidigare var och sökte natthamn.

 Vi återvänder till byn och fortsätter till Nalles hamn. Ett par konsthantverkare håller på i en bod i hamnen och säljer sina alster. de sköter också den kiosk och café som Nalle har i ett par bodar. Lennart bjuder på glass efter promenaden och det blir så småningom dags för middag.

I kväll har vi gett Birgitta en ledig kväll och jag lagar en köttbullsgryta som blir uppskattad. Enkel att tillaga är den så jag lyckas tydligen få till det. Sen blir det kaffe och donoughts.

 Vi har det mycket trevligt under kvällen som till slut ger oss en ovanligt vacker röd solnedgång. det blir snart dags att koja in och invänta morgondagen.

Kartfunktionen hittar inte Torrö så jag har angett Stora Askö som ligger ca 0,5 Nm syd om Torrö. 

Vi vaknar till en solig och härlig dag och har beslutat att gå till Harstena. Det blåser en sydlig kuling med byar på över 18 m/s men vi ger oss iväg med Kerstin liggande i ruffen. Vi har lagt en rutt inomskärs och har för det mesta vinden rätt emot oss men vi får aldrig någon besvärande sjö och Kerstin har det ganska bekvämt låter hon oss veta när vi frågar.

  Vi passerar att sjömärke som krönts och fått namnet Kejsaren.

 Efter nästan 5 timmar och drygt 19 Nm kommer vi till Harstena. Vi har beslutat att försöka få plats i den lilla hamnen i samhället. Först lägger vi oss på nocken till det röda huset som är enkel restaurang. Vi hinner bara ta upp sittbrunnsbordet och önska oss välkomna till Harstena så blåser någon en uppmärksamhetssignal. In kommer ett museiföremål, en gammal torpedbåt från 1942, som bokat restaurangen och bryggnocken redan i april. Vi flyttar oss då de säger att detta är det enda stället där de kan lägga till.

 Vi få löfte att lägga oss på turbåtens plats och hamnkapten meddelar att den inte kommer förrän klockan 11 nästa dag. Så vi önskar oss välkomna en gång till och börjar må riktigt bra. Efter lite lunch beslutar vi gå på en promenad och efter att ha haft sol hela dagen kommer värdens störtskur, men den varar bara 15 minuter.

 Vi börjar med en promenad genom byn och det kommer en dam som gör Lennart sällskap en bit. Hon hinner berätta att det bodde ca 60 människor på ön året runt då det begav sig. Då fick inte barnen leka på gräsbevuxna ytor. Gräset skulle gå till de få kor man hade. Hon hinner också berätta att en gammal fiskare som vi mötte när vi gick ner med vår Puzzel36 för många år sen, dog tidigare i år. 

 Vi passerar näckrosdammen och kan konstatera att det inte bara är i Tiveden och på Ramsö som det finns röda näckrosor.

 Med lennart i täten knatar vi vidare på en trevlig stig och Kerstin klarar av att följa med.

 Vi kommer efter ett tag till den djupa viken i nordöstra änden av Harstena. Här ligger många båtar med ankaret ute och förtöjda vid berget. Här låg vi för natten när vi kom med Puzzle 36an, vår tidigare båt.

 Efter en underbar promenad med varmt och soligt väder kommer vi tillbaka efter ca 1,5 timme. Nu är vi alla hungriga och Birgitta lagar en Gorgonzolafylld lax och efter middagen får vi kaffe och wienrbröd. Livet är rätt skönt rätt ofta.

Jag och Birgitta diskar och Lennart och Kerstin har det trevligt i sittbrunnen dit vi ansluter efter disken. En skön dag är snart till ända och vi kojar.

Kartfunktionen ritar harstena på fel ställe så jag har angett Väggö ca 3 Nm rakt väster om Harstena.

Jag har inte slutat skriva men det har inte funnits tid under några dagar så jag får uppdatera så här i efterhand.

Sen ambulansen for med Kerstin i tisdagskväll hann jag göra färdig tvätten och packa undan den. Onsdag eftermiddag skulle Birgitta och Lennart komma och vi hade planerat att städa båten båte ut- och invändigt. Ett par som vi träffade i Motala innan vi gick kanalen kom och la sig på vår babordssida. Ett trevligt återseende även om jag måste erkänna att den jag kände igen först var Dolly, deras söta CockerPuh (osäker stavning). Som gamla idrottslärare hade de erfarenheter av leder som hoppat ur led och var mycket deltagande.

 I onsdags var det extra synd om Kerstin som hade ont i axeln och inte fått någon riktig vila. Töserna gjorde sitt bästa för att trösta henne. Själv hann jag städa båten invändigt. Det tog längre tid och blev inte lika bra som när Kerstin gör det. Men den blev i alla fall tillräckligt bra för att ta emot det besök vi sett fram emot. Med Kerstins hjälp fick jag också ihop en inköpslista och knatade upp på Arkösunds Livs och blev säkert den största kunden denna vecka.

Klockan tre ringde telefon och Birgittas glada röst förklarade att nu var de här. Jag knatade iväg över den mycket långa bryggan för att möta och visa var vi låg.

 Vi beslöt strax att ligga kvar i Arkösund och ägna resten åt dagen att umgås och planera de närmaste dagarna.  Birgitta hade med sig en lamgryrta som hon lagat hemma och bjöd på en riktig festmåltid. Viss ser vi ut att ha det bra? Kerstin glömmer för en stund sin värkande axel. Birgitta tar över både matlagning och disk. Jag och Lennart ägnar oss åt att planera hur vi skall spendera de kommande dagarna och det ser ut som om vi kommer att vara tillsammans i fyra dagar.  

 Senare på kvällen får Birgitta en välförtjänt vila och hon och Kerstin har det trevligt. Det har jag och Lennart med men jag glömmer att fotografera då.

Dagen började i sol och gav en fin segling. Vi gick den inre leden i Bråviken vilken är längre, men vi gick den yttre när vi gick norrut. Vi hade en fin segling alla 22 Nm till Arkösund. Vi tvättade kläder när vi kom fram. Vi får ju främmande i morgon av Birgitta och Lennart och i morgon förmiddag skall vi städa båten. Ni får ha överseende om jag inte är på humör att berätta så mycket idag. När jag skulle hämta tvätten började det att regna. Då jag gått utan paraply kom Kerstin efter med sådant. Med foppatofflor på fötterna skulle hon in på toa innan vi gick till båten. Städerskan hade precis varit där och golvet var blött. 

 Naturligtvis blev det vattenplaning på dessa eländes foppatofflor och Kerstin landade på höger axel som gick ur led. Det blev ambulanstransport till Norrköping. Kerstin ringde strax före klockan 10 och berättade att kirurgen dragit axeln rätt igen. Hon var groggy av bedövningen men skulle få ta en taxi till båten när hon vilat en timme. Jag, Hedda och Matilda är glada för detta och att det inte gick värre. Men foppatofflorna åker i närmaste sopmaja i morgon.  

PS nu är Kerstin tillbaka i båten och hon och töserna ligger nu. Nu skall hon gå med armen i mitella i 3 dagar innan hon får börja motionera den lite. Men inga ben var brutna. Så det skall nog gå bra i fortsättningen med men vi får skaffa nya skor snarast.

Vi lämnade Skravelviken på Landsort Öja i solsken och lite vind så vi gick för motor med storseglet upp. Då vi nu är söder om bulan på Sverige så hade vi i huvudsak en västlig kurs under dagen. Kanonbra för oss för vinden kom efter en halvtimme och stog på syd. Så vi fick en fin sträckbog med 6m/s sydlig vind och kunde segla så i drygt 3 timmar. Härligt. Himlen blev så småningom täckt av moln men vi hade 21 grader varmt och det kom inte en droppe regn.

 Vi passerade Sävsund, denna gång åt andra hållet och såg lotsstugan som är målad på samma vis som vi brukar se dem på Västkusten. Strax efteråt passerade vi Västra Stendörren som har en jättefin naturhamn. Men vi ville en bit längre. Nu hade vi kvar ideliga kursändringar så vi rullade in förseglet och behöll storseglet uppe. 

 Strax efter Stendörren mötte vi en liten råseglare som gick fint i undanvinden.

 Vi kom nu till norra sidan av Broken och blev tvungen att runda den för att kunna komma in till hamnen. Storseglet åkte ner men några tampar störde inte Matilda som fortsatte ha det gott på kudden.

 På sjökortet såg vi Broken med gästhamnsmärket men vi kunde inte finna några uppgifter i guiden. Vi beslöt ändå gå in där och titta. Kartfunktionen hittar inte Broken som ligger strax väster om Risö som jag angivit. En smal insegling omöjlig enligt sjökortet men det fanns en prickad farled inte mycket bredare än vår båt. Vi lägger till efter 22 Nm och nästan 4 timmar. När vi kom iland fann vi att detta är Nyköpings Segel Sällskaps klubbholme. Och som vanligt finns allt, el, toa, dusch och bastu men inget färskvatten förutom en bit upp på holmen vid en gammaldags handpump. Det är ingen större trängsel i hamnen som ni ser. Båten längst till vänster är Hoppetossa från Kullavik, vår grannhamn.

 En timme efter att vi lagt till började det att regna så sittbrunnstältet kom upp igen. Kerstin bjöd på stekt torsk, nypotatis och massor av grönsaker. Himmel så gott det smakar.

 Jag ser väl rätt lycklig ut trots att regnet strilar på tälttaket. Nu har vi inte långt kvar till Arkösund där vi skall hämta Birgitta och Lennart så vi beslutar att ligga stilla en dag. I morse vaknade vi som oftast med en strålande sol. Efter frukost promenerade jag runt ön och fann en plasteka med utombordare som låg sjunken. Som tur var stog den på botten med motorn ovanför vattenytan men akterspegeln låg under. Ett par båtgrannar hjälpte mig att dra upp den bit så att vi kunde ösa den och sen ta upp den på land. Dagens välgärning var nu gjord. Nu skall jag programmera in en rutt till Arkösund och då måste vi över den trista Bråviken. Men jag tar nog en liten trevligare väg än den raka. Vi skall ju inte så långt så om det blir några Nm mer spelar ingen större roll.

PS Det visade sig under eftermiddagens promenader att vi är tillbaka i fästingrika områden. Kerstin och jag plockade flera stycken på Hedda och Matilda.
  När solen sken som bäst beslöt Kerstin att klippa voffsen så jag fick arrangera en salong på bryggan. Grannarna var intresserade och en tyska kom och filmade Kerstin när hon höll på. Det är ju mycket enklare att observera fästingar när pälsen är kortklippt. Tyvärr fanns ingen möjlighet att få duscha töserna, men nu är de fina igen.

Vi vaknade på Utö i sol med en torr sittbrunn. Härligt. Frukost, dusch och besök hos bagaren klarades av innan vi lämnade Utö. Radiomottagningen var dålig så vi fick lämna Melodikrysset olöst. Nu gick vi kortaste väg och gick därför långt öster om Nynäshamn som vi bara såg i fjärran. Men en Gotlandsfärja gick ut och korsade vår kurs. Vi kunde segla i god vind men som prognosen lovade så vred vinden och vi fick den i näsan. Så vi startade motorn och fortsatte och snuddade 2 regnskurar. Efter ca 4 timmar och 22 Nm kom vi Skravelviken i solsken. I samhället på Landsort som också är lotsstation finns inga platser för gästbåtar. I stället har man inrättat en gästhamn i Skravelviken som ligger i norra änden av Landsort Öja. 

 Hamnen är inte utmärkt på sjökortet men syns väl när man kommer och en enslinje guidar in.   Det visar sig att detta är en gammal militär anläggning med två betongbryggor som kompletterats med en flytbrygga. Det är ingen bra hamn. Så fort det går en större båt utanför så går svallet rätt in och vi far omkring i båten.

  Man har anlagt toa och dusch och det finns också en kisok som serverar kaffe och våfflor. El finns på bryggorna men inget färskvatten, vi är ju på en ö. Hamnplan är full av militära prylar och är inte inbjudande.

 Det är ju lördag så Kerstin preparerar en middag med lite extra energi. Denna gång blev den Thai inspirerad.

 Helt nöjd blev inte Kerstin då vi saknade soya i båten. Hon ville ha lite mer färg på anrättningen.

 Vi planerade att ta en promenad till fyren efter maten men det började regna en s.k. ihållande skur. Den räckte hela kvällen. Fotogenlampan spred en mysig stämnning och ett kex till kaffet smakade bra. Sen blev det en kort nattakiss för töserna innan vi kojade.

  I morse klev jag upp och kokade ägg, laddade tekannan, fixade mackor och packade ryggsäcken. Solen sken och det var varmt och gott. Vi tog en tidig promenad till fyren på fastande mage. Vägen som fixats till av miltären är fin att gå på, men tyvärr finns många anläggningar kvar vilket gör att man möts av skyltar som säger "tillträde förbjudet" så snart man vill lämna vägen.

 Vi passerar en pestkyrkogård från början av 1700 talet. Pesten tros ha kommit med en rysk flykting och dödade nästan en fjärdedel av öns ca 300 innevånare.

 Strax efter passerar vi en K-märkt gammal labyrint. Kerstin läser att den, när det begav sig, användes i fruktbarhetsriter. För oss räcker det nu med barnbarn så vi skyndar vidare.

 Det tycks som om konstnärer gillar att vara på ön. Det finns både konstverk och installationer längs vägen. En del är vackra ....

 Så kommer vi äntligen fram till samhället och fyren. Magen knorrar och vi väljer att sätta oss på en knalle i norra änden av samhället för att se hela härligheten när vi intog vår frukost. Hedda och  Matilda fick medburna köttbullar och tyckte att livet var på topp.

En timme senare var vi tillbaka i Skravelviken och lämnade Landsort Öja i solsken och god vind. Men det berättar jag mer om i morgon.

Jag glömde berätta igår att när vi gick till Malma Kvarn så passerade vi Sjösala. Jag kunde inte se Everts hus från båten men jag lyfte på kepsen för den gamle mästaren.

Tro det om ni vill, men i morse vaknade jag igen till Kerstins väckarklocka. Det regnade så Kerstin sa att hon ställt fram den en halvtimme. Nu var jag ändå vaken så jag gick på toa för en stunds morgonmeditation.

 Nu hade det slutat regna men lilla Hedda sov gott och ville inte bli väckt. Kerstin fixade frukost idag igen och vi avnjöt den i sittbrunnen just när solen bröt fram efter den regniga natten.

  Nu var det dags att försöka ta sig ut bland alla dessa bojar och båtar. Dingen och 35 m tamp kom till pass. Efter att ha  lagt tampen i en boj längre ut kunde vi dra ut Vore mellan alla bojar. Sen hade vi tur för vinden hjälpte oss och vände henne med fören utåt. Så det var bara att starta motorn och gå ut. På väg ut fick vi ändra kurs många gången. Ungdomarnas seglarkurs var i full gång med dagens första race.

  Kerstin kom på att det är fredag idag och sätter igång att planera vad vi skall äta i kväll och de närmaste dagarna och skriver sen en inköpslista. Vi är på väg till Utö och där finns matbutik. På väg till Utö skall vi först gå södra delen av Nämdöfjärden, gå diagonalt över Jungfrufjärden och sen norra delen av Mysingen. Denna gång går vi utanför Dalarö och får en kortare väg.

 På vägen passerar vi åter några av dessa små öar med ett enda hus på.

 Vi möter också en fin restaurerad motorkryssare. En härlig syn.

Vinden blåste SV ca 5 m/s men det hade utlovats att den skulle gå på NV och öka. Just när vi skulle gå in på Mysingen så blev det inte så Mysigt. Vindskiftet kom och det var bra, nu seglade vi med god fart. Men direkt kom också en störtskur som gav minimal sikt så Kerstin gick ner och fortsatte på sin bok. Voffsen följde naturligtvis med. Men regnskurar går ju över och efter drygt 21 Nm och nästan 4 timmar la vi till i Utö Gästhamn som ligger innanför Gruvbryggan.

  Här ligger alla med ankare oavsett vad som står i gästhamnsguiden. El finns på bryggorna men precis som i Bohuslän är det ont om vatten på öarna. Så det finns en kran för att fylla en dunk men vill man fylla båten får man gå till sjömacken. På de yttersta platserna står det varningsskyltar för att turbåtar som lägger till vid andra sidan orsakar strömmar när de ligger och kör mot kajen. En vettig varning. Vi ser att alla som lägger sig där flyttar sig efter att en turbåt kommit in.

 Efter att ha handlat och ätit middagoch vilat mat så är det dags för en promenad. Väderkvarnen är ett fint sjömärke som syns långt utifrån. På Utö har det varit gruvdrift då här finns järnmalm. 

  Vi går igenom gruvbyn där några hus har höga roliga skorsstenar. Vi passerar också inhägnade gamla gruvhål men också en gruvlave i betong som vittnar om att det varit gruvdrift i modern tid på ön. 

 Vi går in i naturreservatet där det växer en välvårdad gran och tallskog. En öppen skog med höga och raka träd.

 Så småningom kommer vi till Sandviken på öns östra sida. Detta är en fin naturhamn som sköts av Skärgårdsstiftelssen. Men det finns inte mycket till brygga här. Precis som i Bohuslän kan man se små och stora grytor förmade av stenar som rullats runt av havet. 

 Det märks också att vi är längre söderut och i augusti. Det blir fortare mörkt. Men Matilda mår gott och vill inte gå hem ännu. 

 Det hinner bli mörkt innan vi kommer hem. Vi passerar Utö Värdshus där det pågår en stor fest i restaurangen som är fylld med gäster i smokingar och aftonklänningar. De ser ut att ha väldigt tevligt. Nu skall vi knoppa in. I morgon har de lovat NV vind så vi går en bit till söderut.

När vi seglade norrut och hade lagt till i Malma Kvarn gick en framtand sönder för Kerstin. Det gjorde att vi missade en god middag på Kryssarklubbens krog. Igår kväll sa Kerstin att hon ville tillbaka till Malma Kvarn och få den middag vi missade på vägen norrut. I morse ringde Kerstins väckarklocka 05.45!! Innan jag var klar på toaletten hade hon fixat både gröt, ägg, te och macka. Jo jag tackar, jag har äntligen kommit på vad som kan få Kerstin ur sängen tidigt en morgon.

Jag hade lagt en rutt inne bland öar. Kors vad Stockholms skärgård är skoj att navigera i. Massor av öar och grynnor. Men i morse var det nära att jag gick på en grynna. I sjökortet hade man tryckt ett namn över symbolen för grynnan vilket gjorde att jag inte observerade den på sjökortet. Som tur var visade sig grynnan ca 10 cm ovanför vattnet så jag upptäckte missen i tid.

  Som ni ser på bilden så småregnade det och det blåste upp till 10 m/s. Gissa var Kerstin och voffsen fanns. Hennes bok måste vara himla bra. Nå, för att komma till Malma kvarn utan alltför stora omvägar var jag till slut tvungen ut på de stora fjärdarna. jag kom ut i södra änden av Kanholmsfjärden och mötte en skuta som seglade gott i undanvind.  

  Kort därefter kom vi in i Nämdöfjärd och mötte en annan skuta som seglade halvvind. Nu var det inte långt kvar innan jag rundade södra udden på Malma och började inseglingen till Malma Kvarn efter ca 3,5 timmar och 17 Nm.

  Hit skall man inte gå om man är rädd för att samsas med andra båtar. Många lockas av Kryssarklubbens härliga utehamn.  Nu hade regnet slutat och solen titrtade fram och temperaturen var behaglig.

  Först hamnade vi på en plats som när jag trängt mig in visade sig vara en röd plats. Hamnvärden anvisade en ny plats. och det gick jättebra att lägga till. Kerstin fixade den 15:e bojen på raken utan problem. Hon är Gôrsäker på detta nu. Ta bara en sån sak.

 Men vår kära Forgus är bångstyrig på baken och skall bara åt styrbord. Och ligger vinden på fel är hon omöjlig att vända upp där det är trångt. Hur detta skall sluta när vi skall gå blir väl en historia för sig. Men varför oroa sig för detta nu? 

  Solen kom och vi tog en lång härlig promenad med voffsen. Vi gick bl.a förbi grannviken där navis (eller Navigationsklubben) har sin klubbholme. Hemmahamnen har de på Djurgården. Kul idé detta med klubbhamn. Vi får se om jag kan få någon med mig att undersöka vår möjlighet hemma i Sandö hamn.

 Hedda, vår egen trädgårdsmästare, passar på att ansa lite buskar här och där som hon tycker är för vildvuxna.

 När vi kommer tillbaka till hamnen på ett race ute på fjärden för Kryssarklubbens ungdomssatsning. Det är friska undomar. När vi är tillbaka till båten så konstaterar Kerstin att jag bär med mig en doft av sjöstället. Så det bär av in i duschen för jag har ju beställt bord på krogen. Ing-Marie och Leif ringde tidigare idag och var i Stoickholm med husvagnen. De funderade på att komma och hälsa på. Det hade varit himla roligt, men de dök aldrig upp.
 Så vi blev ensamma till middagen. ja det satt förståss många fler och åt. Vår meny i kväll var alldeles strålande och bestod av en melon och fetaostsallad, sen en åt Kerstin rödingfile med sparrisragu färkspotatis och grönsaker. Själv åt jag kryssarklubbens fiskgryta. Som pricken över i tod vi en efterrätt av rårörda lingon med citronsorbe och mouserande vin och röda vinbär och citronmeliss på toppen. Detta avrundades en mycket god kopp kaffe.
 Krogen har gott rykte har vi förstått och är fullsatt för jämnan. Här måste man boka bord. Lokalerna är mycket enkla. enkla bord på bryggan under ett plasttak. Men kockarna och och servitörerna är av högsta klass. Vi njuter i högan sky.  

Kerstin önskar nu att vi skall gå till Utö i morgon. Efter en kopp kaffe skall jag kolla vädret och om detta är vettigt lägga ut en rutt dit. Sov gott allihop, nu har mörkret lagt sig här men det är fortfarande en behaglig temperatur. 

Igår kväll innan vi skulle gå och lägga oss skulle jag nattrasta Hedda och Matilda. på grund av allt regn tidigare var kapellet blött och därför nerfällt. När jag kom upp på däck med töserna mötte mig en kvällshimmel av det mer fantastiska slaget.

 Sånt här brukar man få se på vykort från exotiska länder men vi befinner oss ju i Stockholms norra skärgård. vackert eller hur?

Vi åker iväg med storseglet upp och motorn som skjuter på då det blåser 1-2 m/s och rätt i näsan på oss. Då vi gick norrut tog vi de stora fjärdarna. Nu går vi längre in och vi har valt en rutt som går genom Blidösund (alldeles intill Furusund) och sen mellan små öar. Den ena vackrare än den andra.

  Men vi får också se ett resultat av kulingen med stormbyar. Sannolikt har inga människor gjort sig illa. Man kan se att en bojkula hänger i fören med sin förtöjningslina. Det ser ut som om bojen slitit sig och båten sen blåst upp på land.

 Det finns gott om obebodda öar men likaså små öar med ett enda hus på. På denna har ägaren inte nöjt sig med ett enkelt hus. det liknar mer ett litet slott.

 Visst måste vi erkänna att det inte bara är i Bohuslän som bergen majestätiskt rullar, för att travestera Evert Taube. Vi kan också se Svenska Högarna i öster men på för långt avstånd för att fotografera. Men kikaren lämnare också fina synintryck. Det blåser lika lite hela dagen så det blir motorgång med stoen uppe som få hjälpa till så gott det går.

 När vi närmar oss Ingmarsö får vi se ytterligare ett nytt sjömärke. Det är inte så märkvärdigt att förstå vad som avses.

 När vi girar in i hamnen möter oss ännu ett nytt sjömärke. Det är lite primitivare men också det kan inte missförstås.

 Vi lägger till efter 24 Nm och ca 4,5 timme i härligt väder men för lite vind. Denna gästhamn på Ingmarsö är markerad på öns norra sida på sjökortet. Men den hamnen har man lagt ner. Nytt för i år är en gästhamn på öns sydsida i viken rätt norr om Söderön. Här finns nya flytbryggor och man får lägga till långsides, eller i Y-bom eller med akterförtöjning i boj. Här finns dusch, bastu, toa och el på bryggorna. Men vatten får man bära i dunk. Vi är ju på en ö så tillgången är väl begränsad kan jag tro.

 I en båt rätt över bryggan sitter en kille i 12-13 års åldern med en Border collier. det råder inget tvivel om vem som är husse. När grabben åker i dingen så hoppar hunden i och följer med. När grabben kastar i en leksak från badbryggan hoppar hunden i först och grabben sen. Kul att se.

Vi har inte fått en regndroppe på hela dagen. Det såg hotande ut ett tag i eftermiddag sen vi lagt till, men inget regn kom. Och solen skiner fantastiskt grannt. Nu skall vi planera morgondagen.

Vi lämnade Raggarön tidigt i går morse och det var mulet men regnade inte. På väg ut passerade  jag ett unikt sjömärke.

 Det är första gången jag sett en kardinalprick placerad på en liten ö. Men det fungerar, jag begrep vilken sida som var framkomlig. Trots kuling och stormvarning så blåste det inget så jag gick för motor. Kerstin och voffsen vilade tills vi kom till Väddö kanal som Kerstin ville se en gång till. Naturligtvis började regnet precis när vi gick in i kanalen. Men innan dess hade jag hunnit rasta Hedda och Matilda i väntan på broöppningen.

Kerstin satt under sprayhooden och tittade på Väddö kanal som inte är lika betagande i regnväder som i solsken. Men visst är den trevlig ändå. När vi lämnade kanalen och gick ut på Björköfjärden kom kulingen som ett piskslag. Jag hissade et revat storsegel och med lite av genuan kunde vi segla med nästan 6 knop trots att vi hade motström. Efter en knapp timme i ruskvädret la vi till i Båthusviken på Lidöns västra sida. Idag har vi seglat knappt 35 Nm. Strax efter oss kom ca 10 båtar med en konvoj av kompisar som var ute och seglade. Det vart lite trassel med draggarna så jag tog dingen och rodde ut och hjälpte dem lägga om ankarna. Sen var det dags att sätta upp sittbrunnstältet för nu började det regna mer ordentligt. Kerstin rustar under tiden en mycket god middag.

Under seglingen hade jag mobiltelefonen i en av sjöställets fickor och jag hade glömt stänga locket på fickan. Det var ordentligt blött i den och mobiltelefonen hade slutat fungera. Jag plockade isär den och torkade den så gott jag kunde och la sen alltihihop under motorhuven där det fick torka. Vi gjorde en tidig kväll och njöt av våra böcker. Vinden har skakat om båten hela natten, men vi har legat tryggt.

I morse när jag vaknade plockade jag fram mobiltelefonen som  åter fungerar. Jag öste dingen igår då jag hjälpte båtgrannar lägga om sina ankare. Det måste ha regnat rekordmycket inatt. Dingen är halvfull i vatten! Regnet har fortsatt fram till eftermiddagen. Så morgonens rastning av Hedda och Matilda gick fort. Men i eftermiddag klädde vi oss i regnkläder och Hedda och Matilda fick ta flytvästarna som skydd mot det nu lätta regnet. På Lidön finns ingen biltrafik så de fick gå lösa.  Nära hamnen ligger ånbåtsbryggan och intill den ligger ett pensionat. Nere vid stranden ligger en väderkvarn.

 Pensionatet är stort och anordnar också konferenser. Eftersom Lidö saknar landförbindelse så måste väl alla komma med taxibåt. Det är väl därför det finns en så fin ångbåtsbrygga.

 På baksidan pensionatet finns en trevblig restaurang. Men denna gång utnyttjade vi inte deras erbjudanden. I ställlet fortsatte vi promenade rätt över ön till Österhamn som påstås vara en av skärgårdens vackraste naturhamnar. En kille vi mötte upplyste oss om att det kan löna sig att nalkas försikt sista biten. Det finns nämligen häckande havsörn där som brukar jaga i viken.

 Trots att vi närmade oss försiktigt och stog och spanade länge så fick vi tyvärr inte se någon havsörn. Men visst är det en fantastisk vi men en bra brygga att lägga till vid. Men i ostliga vindar är sjöhävningen ordentlig. Vi fortsatte promenaden bort mot ett vandrarhem som också finns på ön. det slutade nu att regna. Där kom en kille som kände igen Bedlingtonterrier och ville hälsa på Hedda och Matilda. Efter snart två dygn med lite rastning var de mycket leksugna när de fick springa fritt. Killen trodde att Hedda var en unghund och blev mycket förvånad när han hörde att hon är mer än 10 år.

Tillbaka till båten var det dags att fixa middag. Vad passade bättre en dag som denna än ärtsoppa?   Den, ett glas punsch och pannkakor efteråt intogs under vällustiga ljud  i en av fukt drypande sittbrunn. Vinden har lagt sig och det har inte regnat på flera timmar. Sittbrunnen är nu torr och fin. I morgon bitti öser jag dingen och fortsätter vi resan söder ut.

I natt regnade det ordentligt men i morse var vädret OK. Dock utlovades regnskurar så vi beslöt att bara gå en liten bit. Vi kompletterade matförråd och fyllde båtens vattentankar och bränsletank (dock inte med samma sak) och gick sen i lätt duggregn. Ja, då vet ni vid detta laget vad Kerstin och vovvarna gör. Jag blev alltså ensam i sittbrunnen men också det gick bra. Bra kläder gör att också regnväder kan upplevas lite småtrevligt. Det skulle blåsa 9-13 m/s ostlig vilket hade gett god fart men verkligheten gav SO vind på 1-3 m/s. Inte mycket att segla en Forgus i så det blev motorgång. Efter lite drygt två timmar och nästan 13 Nm la vi till i Raggarö hamn.

  Just när vi la till kom solen fram och lyste på oss i omgångar i några timmar. Jag undrar hur ön fått sitt namn. Det kan väl inte ha något att göra med 60-talets bilburen ungdom? Hur som helst så är denna lilla gästhamn välordnad med plats för 6 båtar med akterförtöjning i boj. Kerstin fångade den 13 bojen på raken utan problem, hon har finslipat sin teknik nu. Det är ingen trängsel i hamnen. Vi är bara tre båtar som ligger här. Här finns bastu och dusch och torrdass. Ena båtgrannen kommer från Östhammar och berättar att de har sin klubbö på Bergskär bara ca 5 Nm VSV från Raggarö. Där är man välkommen att ligga utan kostnad och det finns fina bryggor, toa, dusch och bastu. Vi, Sandö Hamn kanske skall fundera på att skaffa en klubbö. De vi besökt har varit mycket trevliga.

Efter maten tar vi en trevlig promenad men tyvärr glömmer jag kameran. Kanske det var bra för efter regnet har det kommit fram en massa mygg där vi går igenom skogen. Och mig ska de ju bita så jag hade fullt sjå att vifta med bägge händer. Men här i båten är det OK.

Vi har ägnat kvällen åt planering då Birgitta och Lennart lovat komma och följa med oss från Arkösund till Västervik. Det skall bli riktig roligt. Vi har planerat våra delsträckor men just nu är vädret en orosfaktor. Det verkar som vi går in i en ostadigare och blåsigare period. Men det blir säkert bra i alla fall. Nu är det tid att knoppa in och invänta morgondagens väder. 

Vi har haft en lat och skön dag. Vi sov länge och löste sen melodikrysset efter frukost. Ja innan dess hade jag förståss tagit en promenad med Hedda och Matilda. Soligt och fint väder och sydlig vind blåste med ca 7 m/s. När melodikrysset var löst och inskickat gick jag och bytte gasoltuben som varit tom länge.

 Nu kryllade det av folk i Öregrund. Jag förmodar det är Roslagsloppet och festandet ikring som drar.

 När jag kommer tillbaka har Kerstin och töserna bänkat sig på fördäck för att kika på folket. Och de får sitt lystmäte uppfyllt.

 Vi nås av informationen att tävlingsbåtarna gått genom Väddö kanal (fartbegränsat till 5 knop) och att det just skett start för sista delsträckan. Knappt hinner de säga detta så dundrar fartåken förbi. de tar en liten rund upp till Forsmark och tillbaka (en god dagssegling för oss) och kör sen några varv på en bana utanför Öregrund. Men dessa båtar låter inte så mycket som jag trodde. Då är en del av åskådarbåtarna klart värre.

 Det står fullt med åskådare överallt där det går att få en bra överblick. Jag funderar på att ta fram båtmansstolen och sälja en plats i masttoppen för ett par hundra. Man jag funderade för länge, loppet var fort över. 

 Båtarna kommer iland direkt efter målgång. Och det var mycket färre båtar än jag trott.

Gästbryggan i Öregrund är en vågbrytande flytbrygga som ligger längst ut i hamnen. Det ligger båtar både på ut- och insidan där vi ligger. Med tanke på Sandö Hamns planer att anlägga flytbryggor för att dämpa vågbildningen i hamnen så är jag nu säker på att detta kommer att fungera. Vi låg stilla på insidan men attan vad båtarna på utsidan skvalpade omkring.

 Kerstin har varit till fisdisken i ICA butiken och köpt färsk småströmming. Med inspiration från Axmar brygga, Bönhamn m.fl. fixar hon sitt eget hemliga recept. Vänner, ni har något att se fram emot. Godare än så här blir det inte. Nu tog också färskvattnet slut, men det finns en slang på bryggan. Så vi sköljer ur tankarna och fyller 180 nya liter.

Om vädret är anständigt i morgon går vi vidare söderut. Dags att byta sjökort igen. 

Jag vaknade lite för snabbt men det var ingen mening att ligga kvar när man ändå är vaken. Tjugo över nio lämnade vi Iggön. Jag ville komma ut på öppet vatten innan det blev för mörkt. Prognosen stämde och vi fick en fin halvvind från början. Vi gör över 6 knop men jag behåller motorn på tomgång då alla instrument och positionsljus och topplanterna är igång.

Det är varnt och vi har bara T-shirt på oss men framåt midnatt kommer fukten. det är fortfarande drygt 20 grader varmt, men vi tar på oss sjöställen som skydd mot fukten. Himmel så goa och sköna de är.

 Det har nu blivit riktigt mörkt och vi tvingas gå på kompass. Tyvärr upptäcker jag att belysningen i styrbords kompass inte fungerar. Slatvigt av mig att inte kontrollera detta. Jag har därför en LED-lampa på kepsen. jag byter sen till en LED med rött ljus vilket fungerar bättre för mitt mörkerseende. Efter en timme hittar jag en radiomast som jag kan ta sikte på vilket förenklar för mig som rorsman. 

 Vi räknade med att segla under 10 timmar och det är klart att man då bli trött. Men min fantastiska livskamrat var igång och fixade te och mackor och vad helst jag önskade när tröttheten föll på. Kerstin tog också rodret när jag behövde gå på toa. Jag har ju inte installerat någon autopilot.  Vi hade hela natten en stjärnklar himmel och en stabil vind. Efter fyren Björn i Gävlebuktens södra ände vred vinden som utlovat och samtidigt ändrade vi kurs. Resultatet blev en fortsatt halvvindssegling. Som Joel sa - så här skall man ha det när livet är som sämst. Himlen var undebart vacker men vårt öga fångar mer än vad kameran gör. Åtminstone när man står i en båt som gungar, om än på ett behagligt sätt. 

  Vi mötte två lastfartyg och det är alltid kul att utnyttja kunskaperna från förarbevis och kustskeppare. Vi såg också flera fyrar där Eggegrund och Örskär var två av dem. Också här identifierade vi dem på karaktären som var beskriven i sjökortet. Fast så länge plottern fungerar behöver man ju inte det, men det skadar inte att hålla gamla kunskaper vid liv. De är inte tunga att bära.

  Framåt hundtimmen, klockan 4 på morgonen, blev det jobbigt att hålla sig vaken. Min lilla härliga slumrade in en stund. Själv blev jag tvungen att ställa mig upp och kämpade mig igenom trötthetsdimmorna. Strax efter halv fem steg solen upp och livsandarna vaknade till liv för både Kerstin och mig. Våra underbara voffs, Hedda och Matilkda, kröp ihop med oss i sittbrunnen på sittbrunnskuddar och under en filt som Kerstin lade över dem. Men nu stack de fram nosarna och undrade om vi inte snart skulle vara framme.

Den utlovade vindökningen kom inte och vi lade till klockan halv sex. Gästhamnen i Öregrund var knökfull men vi letade och fann slack mellan två båtar på insidan gästbryggan. Vi kunde klämma oss in utan att väcka någon i båtarna. Kerstin upptäckte sen att det var just på denna plats vi låg när vi gick norrut. Jag tar en promenad med Hedda och Matilda som får uträtta behov och känna fast mark en stund. När jag kommer tillbaka till hamnen är en tjej igång och städar duscharna. Hon säger "grattis, ni har valt rätt helg att vara här". Sen får jag veta att Roslagslopper skall gå av stapel med målgång i Öregrund. Efter några timmars sömn betalar jag hamnavgiften och får koden till duscharna. Efter duschen när ögonen klarnat ser jag att gatan är full med marknadsknallar och där finns ett öltält och ett tivoli. Tillbaka till båten berättar jag för Kerstin och är beredd på att vi skall ge oss iväg igen. Men inte, denna härliga tjej konstaterar bara att det skall bli kul att titta på människor efter alla dessa dagar då vi legat nästan ensamma. Senare fyller vi på matförråden och i kväll har Kerstin bjudit på en furstlig middag  på ryggbiff med en härlig sallad kryddad med Irmas dressing. Till det bjöd hon på en Chatteau Beaulie 2004 som hon köpt på systembolaget i Öregrund, där de fortfarande har betjäningssystem.  Kaffe, wienerbröd och en liten whiskey som belöning för vår segling sätter pricken över i på denna härliga dag. Vi har nu gjort drygt 76 Nm sen vi startade i Ljusne enligt sjökortet. I morgon ligger vi kvar. Vattnet blir då fullt med båtar som gör mer än 60 knop och vädret kommer enligt prognosen att innehålla många regnskurar. Jag har ringt Bjarne för att se om vi kan träffas så att jag får lämna tillbaka sjökorten han lånat mig. Men tyvärr är vi för långt ifrån varandra så det får ordnas på annat sätt. Nu är det dags att knoppa in och invänta Da Capo, Ring så spelar vi och sen till en sen frukost Melodikrysset.  God natt på er, vi har det oförskämt bra.

Efter en fin natt vaknade vi till ännu en solig underbar morgon vid Ljusnans utlopp. Frukost och morgonpromenad har blivit en vana innan vi ger oss iväg. Kerstin försöker ta foton som jag inte fixade igår när vi kom.

 När man kommer in vid lotsstationen och tittar in så finns en bred och en smal väg. Så klart skall man ta den smala, det stod ju redan i bibeln.

 Tittar man tuill vänster så har SXK som vanligt gjort ett gott arbetet och markerat en led in till gästhamnen. Där man till sluts möts av denna välkomnande text som bekräftar att man hittat rätt i stenröset. Görspännande och när man väl kommer fram en ack så skyddad och trevlig hamn.

Vi beslöt igår kväll att vi skulle ha passerat Gävlebukten innan lördag då väderprognosen lovade sämre väder framåt veckoslutet.  Så efter frukost gav vi oss iväg med målet att komma så långt som möjligt. Både mat, vatten och diesel håller på att tryta. Vi startade i vind med en riktning som var trevlig men det blåste för lite, dvs det gick för sakta, så vi sköt på med motorn. Efter några timmar ökade vinden och jag kunde trimma seglen och hålla fart. Kerstin och voffsen gick ner i ruffen och hade det skönt. Efter en stund svartnade himlen in över land och jag såg blixtar och hörde muller. Även om det var på avstånd kändes det inte bra. Åskväder är oförutsägbara. I Kråköhamn träffade jag en en kille frå SXK Eggegrundskrets hamnkommitté och han sålde på mig en beskrivning som jag nu fick användning av. Jag lade kurs mot Iggön för att kunna ligga still om åskan kom över oss. På sjökortet finns inte mycket annat än en massa stenar, men på SXK beskrivningen finns två enslinjer och sen prickar.

 De syns inte långt då der är lika tjocka som min tumme, men de är röda och gröna.

 Så kommer man in till öppningen av en vik där barn springer ut i vattnet och möter en. Men håller man sig inom prickarna flyter man. Man behöver inte fendra av mot prickarna men nästan. Ibland gör visom Ingemar Stenmark och tacklar till pinnarna. Väl igenom möter vi ännu en pärla med en SXK boj men också en brygga vi kan lägga till mot. Vi får en härlig eftermiddag utan regn eller åska.  

 Det sprätter i vattnet bakom båten och jag ställer mig på badbryggan och kastar. De två första abborrarna slänger jag tillbaka då Kerstin inte vill ha abborre. Sen ändrar hon sig och jag drar upp fem till och tappar en. Det blir en festmåltid för Hedda och Matilda. Vi själva äter en underbar Janssons frestelse med tillbehör som Kerstin fixat.

Vi kollar sen väderleksprognosen. Det blir kanonvindar under natten och vi beslutar att utnyttja dessa och segla till Öregrunde under natten. Så nu knoppar jag in ett par timmar.

Det var en gång - eller - ni skulle aldrig tro det. Bägge skulle kunna vara rubrik för dagen avsnitt.

Vi vaknade till en morgon med strålande sol, vad skulle man annars vakna till. Dagens mål var Söderhamn för i eftermiddag skulle Joel ta tåget hem till Göteborg. Vi lämnade Skärså klockan 9 och gick för motor. Vinden blåste i utlovad riktning vilket dög men vindhastigeter på utlovade 5-8 m/s uteblev.

 Joel tar hand om rodret och Hedda hjälper honom hålla uppsikt. Det är nödvändigt att alla är skärpta. Som jag sagt tidigare kan man inte slösegla här. Joels kommentar är rätt ofta att "det här ser ju iinte klokt ut". Så sant. Utan prickade farleder och enslinjer skulle det vara lönlöst att ge sig in i detta. Inte ens med plottern skulle jag vilja försöka.

 Här skall vi igenom och då syns ändå inte alla stenrösen på kortet som vi ser med ögat. Det är otroligt vad istiden skräpade ner. Men samtidigt häpnar vi hela tiden över hur vacker Söderhamns skärgård är. Vilken otrolig skillnad mot då vi gick norrut och höll oss långt österut för att gå kortaste vägen.

 så här snällt ser det inte alltid ut, men när det är som värst och mest spännande hinner vi inte ta kort.

 Vackra sjömärken hjälper oss också att hitta vägen.

  Efter någon timme kommer vi till en pärla, Segelviks hamn.

 Så forrt vi närmar oss bryggan kommer en man ner och ställer sig att vänta på att Kerstin kastar tampen. Han välkomnar och berättar vänligt om var vi hittar allt som klubben har att bjuda på. Och det är inte lite. Vi börjar förstå att de segelklubbarna här är 100 år äldre än de flesta båtklubbar på västkusten. och gästvänligheten är mycket stor.

 Kerstin fixar en god lunch och Joel upptäcker att solen bränt honom i nacken. Salubrin, en blöt handduk och en öl hjälper honom att stå ut med obehaget. sen passar vi på att ringa och gratulera mamma som fyller 91 år idag. Efter ett par timmars behaglig paus är det dags att ta oss in till Söderhamn och Joels tåg. Också nu blåser det för lite så vi får skjuta på med motorn. Det är en rätt lång insegling men denna bjuder på trevliga vyer. Gästhamnen ligger så lång upp man kan komma innan en bro stoppar framfarten. Här skall finnas vatten men vi kommer inte in till kaj ordentlig utan fastnar i gyttjan. Jag får ta ett tigersprång och dra som attan i linan samtidigt som Joel kör för fullt. Det blir ändå en dryg meter till kajen. Nu har vispillt så mycket tid att Kerstin och voffsen får stanna i båten mens jag följer Joel till tåget. Det visar sig att tågstationen är flyttad och det finns ingen taxi som kan lova hinna skjutsa honom. Vi har 2 km att knalla och det går undan i värmen, och vi hínner med några minuter tillgodo.

Tillbaka i båten vinschar vi ut oss och lägger till vid en annan plats där vi inte får ligga, men vi flyter där. Vi beslutar att gå en bit till och bestämmer oss för den inre leden till Ljusne. Detta är spännande och det går bra. Men att segla här är lika svårt som att segla genom lilla ljunfruhålet ovanför Klädesholmen. Men ack så vaker skärgård vi åker igenom men vi vågar inte fotogafera utan koncentrerar oss på navigationen. Vi passerar Enskärsorens gästhamn.  

  Det är Söderhamns motorbåptsklubbs hamn och för grund för att vi skall våga oss in.

 Vi passerar den ena pärlan efter den andra med ett hus på en egen ö. Men det finns fortfarande massor av obebyggda öar. När vi närmar oss Ljusne tar navigationen all koncentration och jag glömmer kameran. I morgon när vi seglar ut skall Kerstin ta foton.  Man går in vid lotsstationen och därifrån finns en utstakad slalombana mellan stenarna. Ekolodet visar under 1,5 m flera gånger men vi fastnar inte. Det är gräs och senare får vi veta att det är minst 2,5 m djupt. Vi möter samma kille som vi träffade på Storjungfrun under resan norrut och som gav oss tips på värdefull litteratur för att hitta fina hamnar.

 Vi äter en sen middag i en fantastisk solnedgång. Kerstin har just varit ute med Hedda och Matilda och berättar att hon sett laxen leka i Ljusnan. Hon träffade ortsbefolkning som berättade att det var det hon såg. men de sa också att det är lönlöst att sportfiska efter dem när de leker. Då bryr de sig inte om att äta och hugger aldig på drag eller fluga.

Idag har vi gjort totalt nästan 35 Nm och nu är det dags att knoppa in. I morgon skall vi försöka oss på en ny hamn nära Gävlebukten.

Ännu en en solig frukost avnjöts i sittbrunnen. Vi lämnade Kråkö hamn i nästan bleke och gick för motor genom sundet mellan Kråkön och Innerstön med målet att visa Joel hur en naturhamn kan se ut härikring. Så vi hade kurs mot Storhamn på Agön. Joel reagerade ungefär som vi gjorde på resan norrut. Detta är sagolikt - västkusten har en del att lära om man vill fortsätta kalla sig Bästkusten.

Efter att vi tittat runt och sen inmundigat fikat som Kerstin ordnat så satte vi segel med kurs mot Skärså.  

 På väg ut från Storhamn på Agö mötte vi denna skuta på väg in. Vi fick aldrig syn på hennes namn, men vi såg henne genoom kikaren tidigare då hon låg under segel. En stilig syn.

 Vi fick en halvvind på 6 m/s och mysfaktorn var hög ombord. Så många sommöjligt trängdes kring Joel. Kerstin slängde ut dörjen och fick en lax på kroken. Efter diverse kämpande fick hon in den till båten och då styrede den ut mot dingen och slog sig frig mot den. Attan också - vi lyckas visst aldrig landa någon fisk på denna sida.

 Efter en stund möter vi en ovanligt riggad båt, den har dubbla Ljungströmsriggar. Vi undrar om det är denna båt som det står skrivet om i senaste numret av På Kryss? 

Vi kommer till vår waypoint för insegligentill Skärså.

  Där har vi en fyr på sjökortet som i verkligheten mer liknar ett älgtorn. Men vi får i alla fall bekräftat att vi är på rätt ställe. 

 Snart konstaterar Joel att detta ser ju inte klokt ut, precis som vi gjort så många gånger under denna resa. Utan hjälp av den prickade farleden skulle man aldrig våga sig in i det stenröse som ligger mellan oss och hamnen som vi nu kan se.

 Vi kommer lyckllig i hamn och får se att fiskrökeriet som står omnämnt i hamnbeskrivningen ligger på andra sida viken. Joel och jag ror iväg för att införskaffa en rökt sik.

  Fångsten är bärgad och vi ger oss iväg tillbaka till moderskeppet. När vi närmar oss kommer Kustbevakningens båt in, vänder och går ut. Vi ser då att ett sjödram just inletts. I alla fall om man skalll använda Sjöfartsverkets och DNs noomenklatur enligt senaste på Kryss. En Buster aluminiumbåt med utombordare har hittat en sten. För att inte kvadda propellern vågar de inte köra med motorn och ber om hjälp. Vi roro dit med dingen och bogserar bort dem från stenen. Sjödramat är över och tyvärr har kameran funnits i dingen med mig. Kerstin har tittat på och frustrerat sökt kameran.

Alldeles intill hamnen ligger ett museum och hantverksbod Albert och Herbert. Mitt emot ligger restaurangen Albertina. Efter en skön (och nödvändig?) dusch går vi dit och äter en härlig måltid. Det är en välrenommerad restaurang och det finns inte många lediga platser, dvs köket har fullt upp. Visst är maten god och servicen bra, men den är inte i klass med Bönhamns. Joel är nöjd och då är också vi glada. 

  På väg tillbaka till båten får vi bevis för att restaurangen är populär, Det är första gången vi ser en "dubbelparkering" norr om Stockholm. Matilda och Hedda möter oss med glada tjut när vi kommer tillbaka. Vi ringer till Irma och Kurre för att gratulera till den 64-åriga bröllopsdagen. Vilket härligt par. Grattis - vi ligger 25 år efter.

Efter frukost seglade vi söder ut i en god slör. Vid halv ett tiden vred vinden till halvvind och ökade något och vi gjorde god fart. Joel och jag njöt av god segling men Kerstin tyckte slören var mysigare. Vi hade kurs mot Kråkö hamn. Kråkön ligger strax väster om Agön som vi besökte på vägen norrut.   Återigen hittar inte kartfunktionen i reseddagboken rätt ö, så jag har angett Innerstön som ligger väster om Kråkö med bara ett smalt sund emellan.

Vi vaknade till en ovanligt solig morgon efter en tropisk natt. Vattentemperaturen är nu nästan 21 grader och vi har upplevt den varmaste natten hittills i ruffen. Klockan tre skall vi hämta upp Joel, ett efterlängtat besök. Frukost och övriga vanliga morgonrutiner gick som på räls. Vi låg med aktern ut mot den mycket trånga farleden och i den lilla hamnbassängen fanns en sten på djupet 1,7 m. Jag hade alltså inte plats att vända med hjälp av fram och back manövrar. Så med hjälp av två linor vände vi Vore för hand och de två andra båtarna konstaterade att " har man gått från västkusten så klarar man allt". Vi tackade för smickret, men det blåste ingenting så manövern var enkel.

Vi lämnade Käringön med kurs Hudiksvall.  

 Strax innan vi passerade denna söta fyr hade vi rekognoserat i Saltvik dit vi förmodligen går tillbaka för natten. Men nu skulle vi först till Hudiksvall för att hämta Joel som kommer på besök, och innan dess skall vi handla mat. Det är himla varmt så vi kommer överens om att Kerstin stannar med voffsen i båten så knallar jag ensam. Det var dock mycket att handla så jag passar på att köpa en "dramaten" vagn. Ett perfekt  hjälpmedel i båten. Joel ringer och säger att tåget kan vara några minuter försenat. Jag finns på stationen när den nya besättningsmedlemmen anländer.

 Joel kommer till Hudiksvall C enligt tidtabell. Vi tar den korta promenaden till gästhamnen och konstaterar att även om den ligger centralt så är den förbaskat skvalpig. Så vi går till Saltvik längst ut i fjärden där man ser Agön och mer öppet vatten. Vi lägger till långsides vid gästbryggan och här ligger vi nu tillsammans med en annan segelbåt från Hudiksvall. 

  Kerstin har förberett en liten välkomstare som legat på kyl. Vi har det trevlig som attan, mungiporna närmar sig örsnibbarna hela tiden. Men tiden går och magen börjar knorra.

 Nu har vi varit ute i två månader och inte grillat en enda gång. Så även om alla andra rutiner numer fungerar perfekt så känns detta lite ovant. Men vi får igång grillen och lyckas fixa det hela utan att förstöra maten.

  Hedda och Matilda strövar omkring under tiden Joel och jag grillar och är extrra lyckliga nu när "hussis" är med i flocken. Kerstin fixar potatis, sallad mm i båten. Middagen blir extra trevlig i kväll. 

Efter maten drar ett värmeåskväder in mot oss. Vi ser att vi kommer att drabbas av ett av sommarens få regnoväder. Vi sätter upp sittbrunnstältet i en hast och Kerstin tänder fotogenlampan.

 Det faller några regndroppar under 10 minuter och sen är det över. Jag blir nerkommenderad att skriva resedagboken för sen skall Joel sova där jag brukar sitta när jag skriver. Nu är jag klar men Kerstin och Joel sitter och surrar på ett trevligt sätt och verkar inte ha några planer på att gå och lägga sig ännu på ett tag.

Vi vaknade till ännu en solig dag. Men det har varit varmare än vanligt i båten i natt. Vi drar oss en stund och lyssnar på "Ring så spelar vi" innan vi äter en solig frukost. Kan det bli bättre än så här? Vi beslutar att röra på oss. Det finns en ö som heter Käringön bara 7 Nm bort från Hölick. HSSS - Hudiksvalls Sjö och Segel Sällskap - har sin utehamn där. En båtgranne med en Bavaria 37 tror inte att vi kan ta oss in där. Men vi ger oss iväg och har ett alternativt mål om det inte lyckas för oss.

 Det är redan 28 grader varmt och Kerstin och voffsen njuter på fördäck. Vi går för motor då det blåser mindre än 2 m/s.  Namnet Käringön står inte på sjökortet men det är en liten ö söder om Stavsön. Kartfunktionen hittar vare sig Käringön eller stavsön, så jag har angett Iggesund som ligger ca 3 Nm rakt västerut. Som vanligt ser sjökortet ut som ett grustag runt denna ö. När vi kommer närmare ser vi att HSSS prickat en farled som inte står utsatt på sjökortet. Farleden är så smal så får nästan fendra av för prickarna.

 När vi kommer lite närmare ser vi en skylt som talar om att detta verkligen är Käringön.  Vi följer farleden som går i en skarp vinkel och möter en förbluffande syn.  

 Där ligger HSSS utehamn helt tom, vi har en ö helt för oss själva. I alla fall en stund. Senare får vi sällskap av en mindre segelbåt och två motorbåtar.

  När vi lagt till möter oss en skylt som talar om att här får man inte pinka i vattnet från bryggan. Bäst att besöka toan då.

 Jag bränner fötterna på bryggan då jag hoppar iland barfota. Det var gott att sätta sig på badplattformen och svalka fötterna. Lite senare lagar jag middag på basen potatis och corned beef. Lite kryddor och annat som förstärkning gjorde att Kerstin sa att det smakade gott. Vilket också jag tyckte.

 Motorbåtsgrannar hoppar i och badar och får genast sällskap av en andmamma med ungar som är helt orädda för dom som ligger i vattnet.

  På kvällen sjunker temperaturen någon grad och Kerstin beslutar sig för att ha hundvård. När hon är klar med det var det daggs för gubbvård. 

 Jag hade blivit långhårig som attan efter två månader i båten. Men efter en klippning på bryggan blir jag presentabel igen enligt båtgrannarna som godkänner klippningen.

I morgon skall vi shoppa och sen hämta Joel i Hudiksvall. Några roliga dagar väntar. Nu knoppar vi in och det är fortfarande 21 grader varmt och i kväll är luften torr.

Vi vaknade till en underbar morgon och vädret har fortsatt ge oss en stor sol hela dagen. Kerstins kommentar blev "ska detta föreställa pissarveckun?". Fruntimmersveckan brukar den väl kallas på vanlig svenska, men också då förknippas den väl med regn. Så har det inte varit här där vi är. Vi ägnade dagen åt att tvätta kläder och städa båten.

  Torktumlarna hann inte torka allt så en del fick lufttorka på klädstreck uppsatta kring båten. Kerstin tyckte vi såg ut som en ganska ovårdad båt, men det blev bättre efter några timmar. Bredvid oss har vi haft en skärgårdskryssare som var byggd 1931 och nu har sin hemmahamn i Kåge (norr om Skellefteå). Besättningen och båt var nu på väg till Sandhamn för en regatta och senare 100-års jubileum.  Kerstin fick tala sin dialekt under några timmar och kände sig riktig hemma.

Vi fick ett samtal från kompisen och grannen Lennart (Brandt). Han berättade att han varit i Stockholm och seglat. Synd att vi inte var där då. Lennart berättade också att kompisen och grannen Bosse gjort en görsnygg stenmur ner mot vår tomt. Det skall bli spännande att komma hem och se den.

 Här fanns mycket att se på under dagen. En kille som just börjat segla tog upp sin båt på trailer och körde iväg. Det skulle vara intressant att veta hur långt han kom innan han fick masta av.

  Senare i eftermiddag fick jag höra ljudet av en tändkulemotor. Det var en fiskebåt som numer används som fritidsbåt och fortfarande använde den gamla tändkulemotorn. Finns det något motorljud som låter så gott?

Det har varit så varmt hela dagen att Hedda och Matilda helst ville vara nere i ruffen. Men i kväll när temperaturen sjunkit till behagliga 23 grader blev det full fart. Vi tog en promenad österut mot långa sanddyner och badstränder. Kestin tyckte att det såg ut som på Läsö och jag var tvungen hålla med. Kerstin vadade ut i vattnet och ropade att det var jättevarmt. Nu är vi tillbaka i båten och det är fortfarande ca 22 grader och mörkt ute. Kerstin sitter i sittbrunnen och skriver dagbok och ringer goda vänner. Sen säger hon att i natt går jag inte och lägger mig. Matilda snarkar redan i min säng så jag gör nog snart sällskap med henne så fårKerstin sitta och njuta av mörkret och värmen i lugn och ro.

I en sjöbod i gästhamnen i Stocka såldes diverse konsthantverk. I går kväll köpte Kerstin en Hälsingebock som hon skall ha utanför huset till jul. Hon tycker den ser ut som en julbock. Jag tycker den ser ut som f´n, men nu ligger den i alla fall i förpiken. Själv köpte jag ett paket tunnbröd från byns bagarstuga. Jättegott.

Vi vaknade till strålande sol och utvilade. Idag hade vi inte bråttom och kunde ha stannat i Stocka som är ett trevligt samhälle och hamn. Men där fanns ingen tvättstuga så Kerstin började läsa gästhamnsguiden och beslöt sen att vi skulle gå till Hölick. 30 minuter senare gled vi iväg med drygt 21 Nm framför oss.

 Platt vatten, nästan ingen vind och gassande sol. Idag var det inte tal om att gå ner och läsa någon bok. Vi gick nära land hela tiden så det fanns mycket att titta på. Vi passerar Kuggörens fyr i norra änden av Hornslandet och går därmed in i ett nytt rapporteringsområde för det lokala kustvädret. Det tar ca en timme att gå längs Hornslandet. Men Hornslandet är snällt idag och efter att ha girat västerut när vi passerat den södra udden så dyker Hölicks fyr upp och välkomnar oss.

  Efter att ha passerat den och girat norrut så blir också det gamla fiskarsamhället synligt. 

 Vi ser också en lotsutkik men om den är bemannad idag vet vi inte.

 Hölick är en väl skyddad, liten och trevlig gästhamn. Det finns en uppgrundning innanför den södra piren som inte är utmärkt och jag lyckas med nöd och näppe undvika den. När vi lägger till får vi hjälp av ett par som vi träffade i Malma Kvarn. Han har haft ryggskott och haft ont i ryggen i två vevkor. Jag visar på hans fru hur hon man på ett enkelt sätt brukar kunna rätta till ryggar. Han kände sig genast mycket bättre och gick och badade. I bland kommer det till nytta att jag själv har en sån usel rygg som gett mig många egna erfarenheter.

Joel ringer och gratulerar Kerstin som har namnsdag. Det firar vi med en saftkobbel och jordnötter innan middan. Sen blir det som vanligt en liten promenad.

 Utanför den gamla lotshamnen syns tydligt att vi är tillbaka i ett område där stenskravel är en vanlig syn nära land och ibland också rätt långt ut. Vi knallar vidare och en knapp kilometer från hamnen ligger en camping där det också finns en tvättstuga. Nu har vi bokat den i två timmar från klockan elva i morgon. Så i morgon ligger vi kvar och ägnar oss åt tvätt av kläder och att städa upp båten.

Igår kväll fick vi veta att Ostindienfararen Göteborg skulle komma till Sundsvall kl 10. För att slippa den långa inseglingen i Sundsvallsfjärden och ändå möta henne beslöt vi att starta tidigt. Så vi steg upp klockan fem - helt i onödan.

  Allt vi fick se var att hon låg uppankrad långt inne i fjärden. Lite sjögång gjorde att jag inte lyckades få en skarp bild med max zoom. Vi fick ändå en fantastisk morgon. Solen strålar och sittbrunnen är torr. Vi får en halvvind med frånlandsvind på 7-10 m. Under en knapp timme ökar den till drygt 11. Men jag behöver inte reva seglen, det räcker med att spilla lite vind. Vi ligger stadigt närmare 7 knop med kurs mot Brämön. När vi närmar oss gästhamnen får vi se att bryggan är avstängd på grund av rasrisk. Vi lägger snabbt en ny kurs till Galtström som ligger på fastlandet inte långt därifrån. Vi stannar där några timmar och tar bland annat en promenad till det gamla järnbruket. 

 Det anlades på andra halvan av 1600 talet och man anlitade vallonare att sköta driften. Ugnen till höger är rostugnen. Där hettades malmen upp utan att smältas så att man blev av med svavel, arsenik och andra icke önskvärda ämnen. Var dessa tog vägen kan vi gissa då jag antar att reningsmöjligheterna var små på den tiden. Till höger om rostugnen finns bås där man lagrade malmen från de olika gruvorna. De blandades i bestämda proportioner för att få bästa kvalitet på slutprodukten. Ugnen till vänster är masugnen. Slaggen återanvändes och gjordes block av som man murade upp bås mm av, 

 I lokstallet står fortfarande det lilla ångloket som transporterade gods mellan hamnen och bruket. Det var malm från båtarna till bruket och tackjärn och stångjärn ner till hamnen och båtarna.

 Lite senare anlades gjuteriet och verkstan och till vänster om dessa ligger den gamla smedjan.

 I gjuteriet finns fortfarande den gamla kranen som hanterade deglarna med smältan.

  I verkstan står ännu en gammal svarv.

  De flesta maskinerna drevs av vattenkraft som levererades av den uppdämda ån som flyter genom verket.  

 Redan på den tiden ställde landhöjningen till det. Den är nästan 1 cm per år i denna del av landet. Den första hamnen låg ca 800 m söder om den som står kvar, men övergavs då den blev för grund.  På kajen i hamnen stog tre ångdrivna lyftkranar. Idag finns bara en kvar och den står en bit in från kajen.

Efter lite påfyllningen av energi seglade vi ut igen med mål Stocka gamla fiskehamn. Vinden blåste med 7-8 m/s och nu fick vi en slör. Då vi nu gick mycket närmare land fick vi en smul sjö och hade det riktigt bekvämt. Halvvägs seglade vi under moln och vinden vred till utlovade syd - nästan kontrakurs mot vår - men blåste fortfarande ca 7 m/s. Vi kom ihåg att vi fortfarande är medlemmar i klubben VVK - Våga Vägra Kryssa. Så jag tog in förseglet och justerade storseglet som stagsegel. Vi lockade igång järngenuan. Den hade ju inte fått jobba på ett par dagar och vi har inte fått landström så det var inte fel att få ladda batterierna. Efter dagens totalt 35 Nm lägger vi till i Stocka.

I viken liggen två öar, den ena heter Rönnskär. Mellan fastlandet och Rönnskär har man fyllt upp en förbindelse med två mindre genomsläpp av vattnet. Mellan Rönnskär och den andra ön finns pirar och likadant mellan den lilla ön och fastlandet. Men dessa syns inte på sjökortet.   

 Samhället är trevligt och hela det gamla fiskarsamhället ligger på Rönnskär. Med de två öarna och pirarna har man skapat en stor hamnbassäng med bland annat en trevlig gästhamn. På bryggan kommer Heinz och Marianne från Zürich som bilturistar men annars gärna seglar. Kerstin bjuder ner dem på kaffe och vi har en trevlig stund och säljer in Höga Kusten till dem som ett mål för en segelsemester.

Kvällen avslutas med att Kerstin duschar Hedda och Matilda och sen sig själv. Jag skall duscha i morgon bitti då varmvattnet tog slut.  Sen skall vi planera hur vi skall segla resten av veckan till dess vi skall plocka upp Joel på söndag kväll. Det ser vi fram emot.

I går kväll började det regna till kvällspromenaden i Härnösand som ändå ger en välkomnande känsla. Det regnade mest hela natten men i morse sken solen igen. Vi gick upp till badhuset, som ligger i direkt anslutning till gästhamnen vid Kanaludden, och fick en skön dusch där. Lagom till frukost knackade det i fören på båten. Det var turiscentrat i Härnösand som ville önska oss välkomna med en kasse med broschyrer, en morgontidning och två färska fransbröd. Trevligt, eller hur? Idag revade jag storseglet och kände snart att det räckte med bara en del av förseglet. Vi började med en slör och mycket växlande vindstyrkor men så snart vi kommit ut ur viken och på öppet vatten fick vi en halvvindssegling med vindar på 10-13 m/s och som toppade knappt 16 m/s under en stund. Det var frånlandsvind så sjön var smul. Jösses vad det gick undan idag, det blev aldrig tid för kaffe. Lite drygt 2 timmar och 15 Nm senare tittar jag in i Skeppshamn, som ligger på Åstöns sydöstra udde, och ser min farfarsfars stuga och sjöbod.

 Och flaggan viftar. Pappa berättade att hans farfar alltid sprang ut och hissade flaggan när de rundade udden och blev synliga för honom. Landhöjningen har dock gjort det alldeles för grunt vid hans sjöbod så vil lägger till vid en sjöbod tvärs över den smala viken.

 Det är knappt att vi flyter där med men vi kommer i alla fall iland. Jag måste erkänna att det är en mycket speciell känsla att lägga till här. En tremänning som jag aldrig mött tidigare kommer och hämtar oss.

 Karin tar med oss hem till sitt hus på Åstön och bjuder oss på en middag och berättar på ett faschinerande sätt om saker från sin släktforskning och sitt arbete i hembygdsföreningen. Vi kan intyga att Karin inte bara är en förstklassig kock, hon har också ett stort intresse för blommor.

 Denna vackra ros, de flesta är nu överblommade, heter Tynderörosen. Karin har många strängar på sin lyra och gör bland annat trevliga alster med kustmotiv.

 Men när Karin sätter denna skåli mina händer tappar jag nästan andan. Hon berättar att min farfarsfar Lars snickrade den vintern 1860 och sen använde den till att äta ur fram till sin död 1921. Strax efter kör Karin oss tillbaka till hamnen och börjar en fantastisk guidning.  

 Bland oerhört många saker visar Karin denna kommod med handfat, raktvål och rakkniv. Spegeln är Lars rakspegel och jag är tvungen att prova den och ser mig själv, ganska nyrakad. Karin visade och berättade så mycket att jag får återkomma med mera om detta.

 Bland det sista hon visade var ett jättefoto där fyra gubbar sitter vid Lars sjöbod. Lars själv är den andre från höger.

  Cirka hundra år senare sitter jag nu vid samma sjöbod.

 Och här på trappen till Lars stuga. Klockan är nu nästan tio på kvällen och det är fortfarande nästan 18 grader varmt. Det känns ändå varmare i hjärtat. Tack Karin för en fantastisk dag.

Jag vaknade till strålande sol och sittbrunnen var kruttorr. Efter lite morgonbestyr med båten tar jag och voffsen en morgonpromenad. Tillbaka i båten fixar jag frukost och sen är det dags att försiktigt väcka Kerstin, idag är hon strålande glad. Men det är hon ju för det mesta. Vi går för motor ut genom två trånga sund och sätter sen segel. Moln drar in över oss men vi får inget regn och det är nästan 22 grader varmt. Vinden växlar lite men för det mesta ligger den på 6-7 m/s och vi får nästan en sträckbog. En snäll bidevind i smult vatten ger ett härligt farväl till Höga Kusten. Vi får se Höga Kusten bron ännu en gång. 

 Denna gång är den inte skymd i dimma. Jösses vilket mäktigt spann.

Efter drygt 4 timmar och 22 Nm når vi Härnösand norra hamnen och passar på att tanka diesel. Det går inte i många liter men nästa chans blir Hudiksvall där vi skall hämta Joel på söndag. Så det känns bra att ha full tank.

 Här har vi lagt till intill Skeppsbron. I Härnösand finns tre hamnar och för att komma till den södra måste vi få två broöppningar. Vi beställer detta till halv sju och passar på att handla. Härifrån till torget mitt i stan är det 3-4 minuters promenad. Nu är kyl och övriga förråd fyllda så vi klarar oss till Hudiksvall. Mats som vi mött några gånger tidigare ligger akter om oss på andra sidan kanalen. Han skall gå till Kramfors nar han upptäcker oss så vi hinner inte träffas.

Efter en härlig middag vilar vi en stund innan det är dags att flytta Vore genom två öppnade broar till södra hamnen. Dit är det en fasligt trång farled men den är väl utmärkt. 

 Vi passerar an av stadens parker där ett gäng tränar kampsport.

 Strax intill på en prkbänk tränar ett par ungdomar en annan sport.

Den norra hamnen kan vara utsatt för nordvästen som trängs samman och sätter fart i sundet. Men i den södra liger man väl skyddad för alla vindar mellan Y-bommar av rejält format.

 Gästhamnen ligger alldeles intill badhuset som stänger klockan 19, si vi missar duschen i kväll. Men i morgon klockan åtta har de lovat släppa in oss, det skall bli skönt.

 Häruppe har vi inte störts av gummibåtar med aktersnurror i hamnarna. Men plötsligt kommer en gummibåt med vingar och flyger över oss. Där skulle vi inte vilja sitta säger både Kerstin och jag samtidigt.

Mens jag uppdaterar resedagboken passar Kerstin på att ringa Johanna och Kurt och Irma. 

 Själv läser jag mail och kommentarer i resdagboken. Tack alla som tar er tid med detta. Det är himla kul att höra av er.

Jag har programmerat in rutten för i morgon, vi skall bara gå 15 Nm och det blir en speciell dag. Men mer om det i morgon.

Vi vaknar till en underbar morgon i Bönhamn och upptäcker att vi har dåligt med bröd. Så vi kommer överens med Berit och Thomas att segla norrut tillbaka till Norrfällsviken där de har sin bil och köpa bröd och äta frukost där. Vi seglar halvvind upp men det blåser bara 3 m/s så det går inte så fort. Framme så får vi vår efterlängtade frukost varefter Thomas och Berit tar bilen och kör hem till Skellefteå. Vi har haft mycket trevligt tillsammans. Vi sätter segel igen med kurs söderut och Häggvik. Vi passer Högbonden efer ca en timme.

 Det är Sveriges näst högst belägna fyr, endast Kullens fyr ligger högre. Himlen blir allt klarare och vinden ökar så småningom till behagliga 5-6 m/s. Efter en lång insegling kommer vi så småningom till ett smalt gatt in till viken där gästhamnen skall ligga. På sjökortet står att det finns en gästhamn men den är inte markerad. 

 Vi går med höga berg runt om oss och inne i viken spanar vi men ser ingen gästhamn så vi går fram till en sjöbod och frågar en tjej som sitter och solar sig. Hon pekar på ett riktigt smalt sund och säger att vi måste in där för att komma till gästhamnen.

 Efter att ha gått igenom detta sund och girat 90 grader styrbord så kommer gästhamnen.

 Här kan inga vindar komma åt oss och solen gassar så det är 28 grader varmt. Här finns allt man kan önska men ingen butik. Det finns en ICA Maxi 3 km bort och de har ställt hit en cykel med dragkärra som man får låna för at handla. En välkomnande gest som också återfinns bland alla trevliga människor på bryggan. En knapp kilometer från hamnen ligger Mannaminne som skapats av Anders Åberg. Det är för varmt tycker Kerstin så jag knallar dit ensam.

 Jag vet inte riktigt vad man skall kalla Mannaminne men det är värd en ett heldagsbesök.

 Här finns teknikutställning med gamla maskiner, bilar, båtar och till och med flygplan.

 Där finns en speciell utställning med gamla tåg, rälsbussar och tillbehör. I en gammal kur för att bevaka järnvägsbommar och i den gamla skyltar. Den lilla längst till höger har texten " Hoppa ej - det kan kosta er livet". En sån skylt skulle man kanske ha på fördäck?

 Här finns konstutställningar, utställningar om kusten härikring, utställningar om jorden, om Norge och krigsåren mm. Och här finns ett hus med utställningar om Ådalens dragspelskungar. Och Mannanminne byggs ständigt ut.

Tillbaka till båten finner jag att Kerstin har middagen klar. Det smakar synnerligen bra. Vi sitter och tittar akter om oss på en pappa och son som metar aborre.

 Mamman sitter och läser i solen. Här finner man lugn och ro. Efter middagen kommer en båtgranne och ger oss tips inför vidare färd. Ännu en härlig dag kommer till sitt slut och Kerstin och voffsen har knoppat in, och nu är det min tur.

I går lördag vaknade vi till en fantastisk morgon, men natten var inget vidare. Norrfällsviken är klart överreklamerad och är numer ett ställe för campare. Pizzerian på bryggan hade partaj med karaoketävling långt in på småtimmarna. Berit och Thomas som hyrt en stuga på campingen sov lika illa då det var fullt ös där. När jag checkade ut kostade hamnavgiften 190 kr - Sveriges dyraste? Jag visade hamnguiden och priset där med påpekan om att de informerade fel. Bemötande och helhetsintryck gör att vi inte kan rekommendera denna hamn till någon.

 Jag ser på vår båt och andra båtar att vi befinner oss i foppatofflans hemland. Inte så vackra, men färggranna och praktiska.

Berit och Thomas följer med på en dagstur till Bönhamn, ett fantastisk litet fiskesamhälle ca 6 Nm söder om Norrfällsviken.

  Härifrån går en turbåt till Högbonden. Det finns en gästbrygga men också gästplatser vid piren. En väl skyddad hamn med fin sevrice. Enda nackdelen är att butiken inte längre är öppen i detta lilla samhälle. Men naturen är överväldigande vacker och vi tar snabbt en promenad längs en markerard stig över klipporna.    

 Lite högre upp får man ett annat perspektiv på hamnen. Längst in till vänster (utanför bild) ligger också gamla sjöbodar och hus som fortfarande  bebos. Där ligger också Arnes sjöbod som vi skall besöka senare på eftermiddagen.

 Jag går förbi en martall som till synes utan anledning vridit sig ett helt varv nere vid roten. Jag sltar aldrig att förundras över naturen.

 Snart når vi ännu ett klapperstensfält och Berit och Kerstin fortsätter sina geologistudier.

  Matilda upptäcker att solvarma flata stenar är jättesköna och somnar mens vi fikar.

 Vi fortsätter promenaden och jag  försöker utan att lyckas återge synintrycken på bild. Helt fantastiskt. Efter ett par timmars promenad är vi tillbaka i hamnen och duschar och snyggar till oss och går sen till Aners Sjöbod för att äta middag. Det blir den bästa hittils på resan.

 Krögarinnan ger en fantastisk service och berättar att deras strömming flera år utsetts som kusten bästa och tillagas efter hennes svärmors recept. Middagen inleds med deras heminlagda sillar. De bevakar oss under förätten och vi förstår senare att det är för att strömmingarna skall komma varma direkt ut stekpannan.

 Jag har bråttom att fotografera då vi alla känner snålvattnet rinna. Mums filibabba vill jag lova. En kunglig måltid intagen på altanen med utsikt över hela hamnen, kan det bli bättre?

På väg ner kommer den unga kocken som tillagat våra strömmingar.

 Hon får mycket beröm av oss. Vi får också veta att krögarinnans svärmor sitter i restaurangen och jag får träffa henne.

 Hon ler belåtet nar jag berättar att vi tycker att vi just ätit den godaste strömmingen på vår resa. Men 82 år gammal har hon slutat stå i köket, och hennes recept får jag inte, det är en familjehemlighet.

Här är så mysigt att vi beslutar att ändra dagsturen till att stanna över natten. Berit och Thomas sover med oss i båten. Så en underbar dag kommer till sitt slut och vi kojar och får en lugn skön natt.

Vi tillät oss sova lite extra denna morgon och möttes ännu en gång av en sol som strålade in i sittbrunnen. Vi undrar hur det skall kännas att äta frukost hemma i köket efter alla dessa underbara frukostar i sittbrunnen. Efter sedvanliga morgonbestyr börjar jag göra i ordning båten och hör en 2-taktsutombordare surra.

 En hemmabyggd husbåt som kom i går kväll ger sig iväg. Det verkar vara standard för dessa att man sitter i dörröppningen och kör.  Vi skall bara göra knappt 8 Nm idag till Norrfällsviken. Kerstins syster Berit med sambo Thomas kommer ner från Skellefteå och hälsar på. Norrfällsviken är djup och vinklar 90 grader mot norr där gästhamnen ligger i detta gamla fiskesamhälle. Här blir ingen inbäring i någon vind. Fina flytbryggor och bra ankarbotten gör tilläggningen enkel. Har man inte för bred båt kan man gå på insidan av bryggan och ligga mellan bommar. Båtplatserna på bryggans utsida är så väl tilltagna att alla ligger med en tom båtplats emellan sig. Hamnavgiften tas ut enligt någon principför campingplatser tror jag. Man checkar in och får nyckel till toa och duschar som man får deponera 100 kronor för. När man checkar ut får man igen denna avgift och betalar för de antal nätter man legat. Strax efter vi checkat in kommer Berit och Thomas.

  Två systrar har det genast mycket trevligt.

 Och två respektive har det inte sämre. Efter fika och trevligt tjöt ger vi oss av på en promenad.

  Berits geologiska intresse fyller snart min ryggsäck med prover för närmare analys. Eller är det trädgårdsintresset som lockar att samla vackra stenar? 

 Jag slutar aldrig att imponeras av naturens förmåga att skapa vackra saker. En underbart vacker vindpinad tall har säkert tagit många år på sig att växa till denna storlek. Jag tror att det var träd av denna sort som användes av Gävlefiskarna när de byggde kapellen av trä på 1600 talet och som ännu står i originalskick. 

  Efter den sköna promenaden bjuder Berit och Thomas på middag i fiskerestaurangen. Vi väljer nystekta små strömmingar som fiskats lokalt med hemgjort potatismos och rödlök och dill. En riktig kalasmiddag som avslutas i båten med kaffe. I slutet på en fantastiskt trevlig dag kollar vi väderleksutsikten för morgondagen. Det ser bra ut och vi kommer överens om att Berit och Thomas kommer och följer med till Bönhamns fiskeläger på en dagstur. Det skall bli trevligt. Berit och Thomas som hyrt en stuga har nu gått och knoppat in. Kerstin och voffsen har kojat så nu tänker också jag lägga mig och njuta av minnena från en kanondag.

I natt regnade det men i morse sken solen återigen. Vi skulle bara gå ca 5 Nm idag så vi sov längre idag. Trots det, eller kanske just därför, sa Kerstin i morse att hon avskydde mornar. Men efter en stund är hon sitt gamla glada goa jag. Vi passar på att tanka disel i Ulvöhamn och går sen ut genom det västra gattet. Det finns tre vägar in i Ulvöhamn, från öster, söder och väster. Vi är tvugna att kasta en blick tillbaka på detta mysiga samhälle.

I Göteborg har vi Röda sten. På väg ut får vi se Röda tallen på norra Ulvön.

 Eller är det möjligen Röda Ulven i förklädnad?

Det blåser ingenting så vi går för motor. Efter en timme lägger vi till i Baggviken, eller femöringen som den vanligtvis kallas, på Mjältön.

 En typisk naturhamn häruppe. Det finns flera bryggor. Det finns eldstäder och sågad ved, men man får själv klyva veden. Yxa och huggkubb finns. Naturligtvis finns också en vedeldad bastu. Också här får man klyva ved och elda själv, men det kostar inget. Hamnavgift tas inte upp men man ombeds lägga 20 kronor i en låda och skriva in sig i en gästbok.

Mjältön är Sveriges högsta ö, 236 m.  Då väderprognosen utlovat regnskurar och åska tar jag genast en tur till toppen. Kerstin vill inte följa med så jag går ensam. På väg upp möter jag Lasse som är på väg ner. Vi mötte Lasse för första gången på Agö. Han har övernattat här och skall nu gå till Häggvik. Vi skall dit sen vi varit i Norrfällsviken och Bönhamn.

Till toppen är det 2,2 km och en stigning på 236 m. Drygt halvvägs gör jag en avstickare till en grotta.  

 Den är inte så djup, men när man betänker att det är havet som skapat den och den nu på grund av landhöjningen befinner sig ca 180 m upp så förundras man över naturens gång. Fantastiskt men jag knallar vidare. På väg mot toppen ser jag flera gånger små vackra fjärilar knappt 2 cm vingspann.

 Jag lyckas inte fånga dem på bild stillasittande. Deras vingar är ljusblå och har en tunn vit rand runt. De är vackra.  

 Seden bjuder att man bär med sig en sten upp på toppen. Jag har två i ryggsäcken och lägger varsin för mig och Kerstin. Sen sätter jag mig en stund och mediterar över livets förträffligheter.  

 Utsikten är grandios, ja den tar andan ur en. Gud måste ha lett belåtet efter att ha skapat denna plats. Men till slut tar jag mig samman och börjar vandringen tillbaka. 

 Från toppen ser jag inte hamnen men en bit ner ser jag delar av hamnen. Här finns en tjärn som skapas av regnvattnet som rinner ner från berget. Det berättas att tjärnen växt och blivit tre gånger så stor de sista fem åren. Orsaken är att bävrar byggt en damm som torrlagt den lilla bäckfåran från tjärnen. men jag ser inte några bärar.

Det kom en regnskur på eftermiddagen men ingen åska. Och nu i kväll skiner solen igen. Viken är nu full och det ligger flera båtar på svaj. Här finns den australienska båten vi sett tidigare, en tysk och flera finska båtar och naturligtvis många svenska. Kerstin sitter vi elden och tjötar med en massa människor. de frågar varifrån vi kommer och när hon berättar säger de "men du är väl ingen sörlänning". Och då bekräftar hon på sin goa dialekt att det är hon inte men att vi bott därnere i många år och nu är uppe med båt första gången. Hon överöses av goda råd om alla platser vi inte får missa. Vi skulle behöva en månad till.  

Igår efter promenad och en kvällsfika så började det regna. Sittbrunnstältet kom upp illa kvickt och det behövdes för det har regnat mycket inatt. Men i morse sken solen igen som inledning på en fantastisk dag. Vi sov lite längre idag då vi inte skull gå mer än knappt 12 Nm. De har talat om för oss attt om det blir riktigt mycket båt så kan man lägga sig efter varandra, aldrig utanpå.

 I morse fick vi se prov på detta ovanliga. Två båtar bakom oss stängde in oss och några till låg bakom andra båtar. Men det var inga sura miner då vi skulle gå.

Solen sken och sjön var behaglig, så efter ca 2 timmar kom vi till Ulvöhamn. Och även idag var det mycket båt. Vi såg sju andra segelbåtar samtidigt. Några motorbåtar passerade oss men var bussiga nog att använda det öppna vattnet till att passera oss på sånt avstånd att svallet knappas märktes.

 Hamnen ligger på norra Ulvön i gattet mellan södra och norra Ulvön. Det är ett genuint fiskarsamhälle som med tiden också fått inslag av turism.

  Fisket lever än men det verkar vara av det småskaliga slaget. Häruppe har vi ännu iinte sett några trålare.

 Men man har ju begränsad tillgång till platser att bygga på, så turistinformationen får samsas med brandstationen.

Också här har Gävlefiskarna anlagt ett kapell.

 Det berättas att detta kapell är Ångermanlands äldsta dokumenterade trähus, det byggdes 1622. Inget skräpvirke användes där. Det var förbud att använda blixt inne i kapellet så mina kort blev inte så bra. men detta hade riktiga bänkar med ryggstöd och plats för psalmböcker. Ett välsnickrat altare och predikstol fanns också liksom vackra väggmålningar. Två snidade figurer var belagda med bladguld som fortfarande såg riktigt bra ut.

Vi gav oss iväg för att bunkra mat i Ulvöns handelsbod. 

 Man behöver inte akta sig för biltrafik i denna idyll. Kerstin trivs bra här då hon får höra de flesta tala den för henne så bekanta dialekten. En god vän kallade den en gång för "ärans och hjältarnas språk". Kanske en liten överdrift, men det låter rejält på något vis. Vi möter ett par från Varberg som har sin bil i Kramfors och tagit turbåten till ön. Också de trivs häruppe, eller som de säger "den andra sidan". Och vi är ju på Ulvön

 så här finns naturligtvis ett pittoreskt café med specialitet surströmming av en särskilt utvald kvalitet. Men vi stålsätter oss och går hem med den nyss inhandlade maten.

 Här finns flera ställen man kan lägga till vid och vi har lagt oss vid bryggan vid Ulvöns Skärgårdshotell. De har en jättepool intill kajen. Här råder rena medlehavsstämningen tycker några och rätt ofta är poolen full med folk. Båten på vår babordssida är en Maxi95 med ett par som växt upp i Mölndal och väl känner SandöHamn. De bor numer i Umeå men hyr ett sommarställe med egen brygga och el. det kostar dem 400 kronor - för hela sommaren! Vi börjar undra om vi bor på rätt ställe.

Den sydliga vinden göra att dingen vill slå mot badbryggan.

 Också idag blir båtgrannar imponerade av vår uppblåsbara fender. Den var inte bra jättebra vid slussningen. Den har varit bra när vi legat mot berg men också i hamnar när vi parkerat dingen mot badbryggan och den då hindrat dingen att slå i badbryggan.

I kväll fick jag äran att laga middag. Vad det blev får ni fråga Kerstin om, men hon sa det var gott. Vi blev i alla fall mätta. Nu skall vi ta en promenad och utforska ön utöver hamnen. Solen skiner så i kväll behöver vi säkert inte sätta upp sittbrunnskapellet.

Återigen en härligt solig morgon. Det var 21 grader redan klockan 7 och klockan 10 hade solen värmt upp luften till 28 grader. Vi hade en Örnsködsvksbo som båtgranne som sa att om vi skall bunkra mat eller annat så är Örnsköldsvik ett bra ställe. Om inte så är det inte mycket att se i den långa fjärden in. Så vi har beslutat att vända när vi kommer till Trysunda.

Sedvanliga morgonbestyr avslutades strax innan klockan 7 då vi gick. Vi skall till populära ställen och också här är det mycket båtar i farten. det är förståss jämfört med tidigare veckor. Jämfört med Västkusten är det glest med båtar. Men hamnarna är också mycket mindre. 

  Strax utanför norra Ulvön möter vi färjan Ulvön. Idag går vi förbi men kommer tillbaka för ett besök.

 Hamnen är scharmig och vi ligger uppe till höger i bild. Det är den kommunala hamnen rakt innanför inloppet och där dusch, bastu och toa finns. Tyvärr visar det sig att vinden till slut vänder och ställer sig på syd och då blir denna del av hamnen ganska skvalpig. Längst in till vänster finns privata bryggor där man också får ligga och där är det lugnare. Men här finns inga duschar eller annat.

 Ett populärt kvällsnöje är att hyra sig en Tvåkrona och kappsegla mot en kompis.

  Ön har förståss ett gammalt fiskarsamhälle och här finns gamla mysiga stugor med små gårdar och sjöboden alldeles intill huset.

 Av fiskaren som lagar garn kan man köpa hans egen insaltning av surströmming. Än har han bara fjolårets burkar så vi avvaktar.

De finns härliga promenadstigar runt ön så vi ger oss iväg.  Här som på många andra ställen passerar vi ställen med klappersten, men aldrig har vi sett sten med så stora variationer i färg.

 Bilden ger inte rättvisa åt verkligheten.

 Men när man går här förstår man skylten som finns i hamnen.

  Också på denna ö finns ett kapell. detta är från 1653 och byggdes av Gävlefiskarna.

 Men detta kapell är inte så spartanskt som det i Barsta. Bänkarna har ryggstöd och en plats att lägga upp psalmboken. Väggarna är täckta av vackra målningar och kapellet är fortfarande i bruk.  

 Runt kapellet finns en kyrkogård men som ett alternativ för de som så önskar finne en skogskyrkogård som kom till 1949.

En härlig ö, ett härligt samhälle och en en härlig dag. Nu väntar en härlig middag. Senare i veckan kommer vi att få besök av Kerstin syster Berit och sambo Thomas. Troligen blir det på fredag i Norrfällsviken. det ser vi fram emot.

Jag vaknade tidigt till en härlig och solig morgon. Båten var fort iordningställd och sen lagade jag min frukost och efter att jag ätit den väckte jag Kerstin och töserna. Hedda och Matilda rastades ordentligt och sen gav vi oss iväg i strålande sol och 22 grader varmt kl 7. Efter en stund ser vi Höga kusten bron.

 Vi ser inte hela bron, bara en pylon som sticker upp genom dimman som finns längre norrut.

 Snart nog är vi inne i dimman. Jag ärglad att det är lite trafik här och att jag investerat i en plotter.

 Efter knappt 20 Nm lägger vi till i Barsta hamn. Ute till havs ligger fortfarande tät dimma men i hamnen skiner solen och vid lunchtid är det 25 grader varmt. Härligt. Hamnen beskrivs som en gammal fiskehamn,

  men den enda fiskebåt jag ser används till att plantera blommor i. Under eftermiddagen fylls hamnen på och blir full med båtar (ca 25 st). Här ligger en dansk seglare från Köpenhamn och en seglare med namnet Big Bubble från Sydney.

  Här finns också båtar med dialektala namn. Snart blir hamnen så full att en finsk Nauticat lägger sig på svaj.

 Nu har solen äntligen fått dimman att lätta till havs. Ön som syns bakom Nauticaten är Högbonden och fyren kan anas uppe till höger på ön.

 Strax intill hamnen finns ett 1600 tals kapell. Bra kvalitet på virket tydligen. Det står kvar och har aldrig varit målat.  

 Kapellet används fortfarande och nu på söndag är det gudstjänst där. Men då är inte vi kvar. Prästen behöver nog inte anstränga sig för att hålla församlingen vaken. Bänkarna består av en planka att sitta på och det finns inga ryggstöd. För att komma in i bänkarna får man kliva över stockarna som planken vilar på. Altare och predikstol är välsnickrade och taket har fina målningar.

Vi fortsätter förbi kapellet på vår promenad och gårt till Rotsidan.

 Här finns nakna klippor som havet rullar in emot. Allt ramas in av en blå himmel med en blek kvällssol och tallskogen som vi gått igenom. Tjusigt men varför platsen fått detta namn förstår vi inte.

 Kan det möjligen vara stigen dit som gett namnet. Här kan man inte ta blicken från stigen för då snubblar man på rötter.

Kerstin och voffsen har knoppat in och nu skall också jag göra detsamma. I morgon blir det åter en tidig start. Vi är nu i ett populärt område med små hamnar. Det är bäst att komma i hamn tidigt om man vill ha plats.

Vi har haft ett par trevliga dagar med besök hos min mor och hos mina systrar. Rut-Marie bjöd på surströmming på fredag kväll. Mycket gott. Men idag var det dags att fortsätta norrut. En tidig morgon gjorde att vi seglade ut kl 7. Nyhetsuppläsaren lovade ett hemskt väder. Täta regnskurar med stora mängder regn och inslag av åska. Jag klädde mig därför för detta väder och Kerstin följde proceduren för tidig start. Jag fick äta frukost själv och när vi satt segel så gick hon och la sig med Hedda och Matilda. Målet var Härnösands segelsällskaps klubbö Lustholmen dit vi hade 32 Nm. Lustholmen ligger ca 3 Nm norr om Härnösand. Kartfunktionen hittar dock inte Lustholmen. Inte en droppe regn har kommit på hela dagen och framåt lunchtid kom solen. Vi lade till halv ett men jag glömde använda kameran under dagen när solen sken. Denna plats är entrén till Höga Kusten och redan här visas ett fantastiskt landskap.

 Ända här uppe finns öar med fågelskydd och död vegetation på grund av att skarvar invaderat och dödat växtligheten med sin avföring. Men bortsett från dessa tråkiga inslag är det vackert.

  Magen knorrar efter en lång segling och mycket tidig frukost. Desto bättre smakar den söndagsmiddag Kerstin bjuder på med hemlagade köttbullar, massor av grönsaker och ett glas rosévin. Sen var det dags för en promenad längs den lättillgängliga stranden.

 Kan man tro att Hedda är mer än 10 år? Hon och Matilda leker som när de var valpar. Senare under eftermiddagen kommer många båtar in i hamnen. En del tillhör en eskader som SXK Upplandskretsen ordnat till Höga kusten. De berättar att de har haft många trevliga upplevelser och är på väg hem nu. 

 Två killar i eskadern spelar med i ett storband och har med sig klarinetter ombord. Vi lirar lite ihop. De är ganska notbundna och då våra instrument är stämda i B resp C så får jag försöka transponera. Det går allt bätrre som kvällen går och vi avslutar med bravurnumret Misty. Kul, men ingen erbjöd något skivkontrakt.

Vår plan är att gå upp längst i norr på Höga Kusten så snabbt som möjligt och sen besöka alla pärlor på vägen ner. Vi har bestämt att vända efter Höga Kusten. Vi har sett så mycket och har mycket kvar att uppleva och distanserna norr om Örnsköldsvik är stora. Vi försöker oss på en tidig start i morgon igen, men kanske inte så tidig som i morse.

Solen sken i morse och har fortsatt hela dagen. Vinden låg på NV och blåste upp emot 10 m/s. Det hade gett oss en halvvind inledningsvis men sen ren motvind. Prognosen sa att vinden skulle vrida mot syd under förmiddagen så vi väntade på detta. Men det hände aldrig så vi gav oss iväg. Just när vi kom fram så kom också vindskiftet. Typiskt, jag har inte tålamod att vänta.

På vägen passerade vi ett charmigt fiskeläger som heter Löran. 

  Här sevreras också godsaker, men hamnen är garanterat max 1,7 m djup. Och då står vi på botten. Vi nöjer oss med att se detta på avstånd.  Efter drygt 3 timmar och knappt 18 Nm lägger vi till i Sundvall Njurundas båtklubbs hamn på Klampenborg.

  Hamnen ligger i Ljungans utlopp så allt bräckt vatten trycks undan. Vi har lagt till bland blommande gula näckrosor.

 Klubben har ingen gästhamn men man får ligga på lediga platser. De röda husen finns det gott om här. Alla är båtgarage där båtarna parkeras under vintern. Välordnat så det förslår.

 Efter middagen tar vi en promenad runt Klampenborg. På mitten av 1800 talet fanns det gott om sågar runt Sundsvall och här låg en av dem. Då bodde det 400 personer på ön men idag finns inga bostäder kvar. De försvann på 1960 talet. Sågverket lades ner i slutet av 1930 talet. Men de gamla vägarna finns kvar som stigar. 

 Där de gamla husen en gång stod finns idag stolpar med foton av respektive hus och en kort information om huset och de som bodde där.

 Det planterades hejvilt på ön. Skogen innehåller stora inslag av ädellövträd som Skogsalm, Hästkastanj, Parklind och många många fle trädslag.

 I skogen ser man också spår av de gamla trädgårdarna. Bland alla vilda blommor, smultron och hallon hittar man Kejsarkrona och liljor.

Här sprang jag som pojk då jag hade klasskamrater som bodde på ön. Mest metade vi abborre från den låga träbron ut till ön. Nu stannar vi ett par dagar för att hälsa på min mamma och mina systrar. Sen överväger vi att segla så snabbt vi orkar till Örnsköldsvik för att vända där och sen spendera gott om tid på Höga kusten på vägen ner.

När vi avnjuter den sista soltimmen så skyms plöstligt solen för oss. En Stridsbåt 90 med namet Helge kommer in och lägger sig på vår styrbordssida.

  Grabbarna är glassugna men har inte plats vid bryggan. Jag erbjuder dem att lägga en tamp till min akterknap. De ser lite tveksamma ut, men då glassbegäret finns där tackar de till slut ja.

 Med fören i bryggan och aktern till mig kan de tryggt gå och köpa glass. Vinden ligger ifrån mig så jag behöver inte slänga ut jättefendern. Men ankare med kätting hela vägen håller för oss båda. Tack Viking Yachting. g

Grabbarna ligger nästan en timme då ortsbefolkningen kommer ner och alla får gå ombord. Vilken grej, detta har vi inte varit med om förut.   

I morse vaknade vi i Lillubba till ett sakta strilande duggregn. Sittbrunnstältet var inte uppe så det blev frukost i ruffen. Vädret skulle förbli under förmiddagen men spricka upp efter lunch. Kerstin tycker att vi skall gå fast inte så långt. Lillubba är så öiten att det finns inget mer att utforska. Så vi beslutar att gå 5 Nm till Skatans fiskeläger som ligger i infarten till Björköfjärden. Jag kan se att det kommer några droppar på vattnet men känner inget regn. Dock är himlen mulen så Kerstin är i ruffen med Hedda och Matilda tills vi kommer fram.

 Infarten är stenig och smal men den utprickade leden är djup. Hamnen är liten och trevlig och här finns allt man kan önska sig för 40 kr dygnet.

 Här syns gästbryggan från dush och toaletterna. En segelbåt och två motorbåtar ligger långsides när vi kommer så jag får lägga ankaret och vi lägger oss mot bryggnocken, sen är bryggan full.  På efter middagen när solen kommit fram så kommer också min kusin Karin och hennes man Sonny. Karin och Sonny bjuder oss på krogen i denna lilla hamn, och vem kan tacka nej till ett så generöst erbjudande.

 I denna miljö syns inte att solen skiner, men jösses vilken god strömming de lagar där. I slutet på middagen kommer Karins dotter Tina med sin sambo och vi flyttar oss till båten för en kopp kaffe. Till det köper vi wienerbröd i rökeriet.

 Där har de massor av lokala läckerheter från havet, men också annat gott. När Karin och de andra åkt tar vi en promenad i detta underbara samhälle. Här skulle man kunna bo säger Kerstin, och jag håller med. Vi passerar en härligt orrörd gammaldags blomsteräng.

 Vackert, eller hur? När vi kom tillbaka till båten fotogaferar Kerstin ett svanpar som kom och stolt visade upp sina telningar. 

 I morgon går vi upp till Sundsvall och hälsar på min mamma och mina systrar. Det är ca 17 Nm och prognosen lovar att solen skiner i morgon. Ännu en härlig dag har blivit kväll och i morgon kommer nästa.

Idag vaknade vi till en solig men sval morgon. Kerstin har en begynnande förkylning tror vi, hon känner sig täppt och är trött, så hon får sova en stund. Jag rastar voffsen och går sen och handlar på Affären. Dyrt som attan, men de var ju de enda som fanns där. Tillbaka i båten fixar jag frukost och efter den känner sig Kerstin lite bättre, men inte mycket. Hon är hängig ännu i kväll. Vi passar på att tanka disel och får i 36 liter. Det är de senaste dagarnas motvind som gjort att vi gått med storsegel och motor rätt mycket. Vi fyller också vatten och går sen med kurs mot Lillubba.

Idag har vi gått när land hela vägen. Solen har lyst på oss och vi har stundvis varit lättklädda. Men ibland får vi kyliga, om än solen skiner, vindar på oss och då åker kläderna raskt på. Vi har haft halvvind utom alldeles i slutet då vinden gick på syd och gav en läns på 3 m/s. Dvs ingen fart så vi startade motorn, även om vi bara skulle 18 Nm idag. När man angör kusten med mål Lillubba får man gå in vid Galström, det gamla järnbruket. Detta sker stax söder om inloppet till Björköfjärden, rätt väster om Brämön.

  Också här är spåren efter istiden påtaglig. Men här finns gamla enslinjer som hjälp att hitta mellan alla stenar. Den gamla piren är egentligen nocken på kajen vid Galtström. Här kan man också ligga tryggt, men kajen är en gång i tiden gjord för stora bogserbåtar och fartyg som fraktade ut järnet från bruket. Så kajen är lite för hög för att vara trevlig. Vi fortsätter och girar styrbord två gånger runt en ö och kommer till ön Lillubba. Inne i denn vik samlade man hugget timmer i pråmar som pappa och andra sedan bogserade till Sundsvalls pappersmassefabriker  och sågverk. Hur i all sin dar man fick pråmarna genom detta trånga gatt utan att fastna på stenar är obegripligt. De drog ju för födan, dvs de drog också när vädret var mycket dåligt. Jag blir imponerad vid tanken. 

 Ön lillubba ägs av SCA men SXK krets häruppe får använda ön och har anlagt denna gästhamn. Här finns inget dricksvatten och ingen  sophantering men det finns grill, fiskrök, en mycket trevlig matplats och en bastu med en badtunna. Den som vill bada får klyva ved och elda igång bastun själv.

 När jag rodde förbi hade två tjejer bastat och hoppade i havet. Men ack vad fort de kom opp. Jag nöjde mig med att titta på och ta ett kort. Också på denna roddtur i dingen provade jag att fiska men inte ett hugg. Sen hoppar stora fiskar runt båten. Jag har nog glömt hur man gjorde. Här var jag ju som lillgrabb och fiskade med pappa så det skulle vara kul att få en nostalgifirre.

 Efter oss kommer en båt med fyra ungdomar som gått ned från Örnsköldsvik på två dagar, knappt 80 Nm. Men så fort kommer inte vi att gå. Vi har massor att kolla på vägen.

PS kartfunktionen hittar inte Lillubba så jag har angett Galtström. Det är bara 600 m emellan dessa platser. 

Kerstin tyckte vi skulle gå till Mellanfjärden idag måndag. Det är ca 33 Nm dit och vi ger oss efter frukost, rastning av voffs. Vi skall passera Hornslandet och vinden ligger på nord och det blåser varierande 7-9 m/s. Vi har fått rådet att hålla ut från denna ogästvänliga del av norrlandskusten.

 Sjön är krabb och vinden ligger mitt i näsan. Så vi går för storsegel och motor och Kerstin och Hedda går ner i ruffen. Det sprutar friskt i vågor och motvind och jag är glad för vindrutan och sprayhooden. Norr om Hornslandet faller vi av och jag kan sätta genuan och vi seglar med god fart. Men det är fortfarande himla obekvämt och inte mycket att se då vi är långt från land. Kerstin kommer upp och meddelar "nu mönstrar jag av". Jag förstår att vi gör på tok för långa seglingar i dåligt väder.

När vi går in i Mellanfjärden (som ligger söder om Söderfjärden och inte mellan den och Norrfjärden) känner jag att jag nu seglar i pappas gamla farvatten. Härifrån drog han ofta timmerlass med sin bogserare upp till fabrikerna och sågverken i Sundsvallsfjärden. 

 Hamnen ligger längst in i viken och skyddas av en ö som ligger mitt i viken. På andra sidan gästbryggan ligger en välkänd fiskerestaurang.

  Men den fanns nog inte här när pappa var här med sin bogserare.

  Här finns det mesta. Dusch och bastu. En affär, en teater och fiskerestaurangen inom 50 m från bryggan. 30 m bort ligger också en fiskeaffär. Men strömmingen där kommer från Stockholm och ser inte fräsch ut, så den hoppar vi över.

Vi har nu seglat två dagar med två killar som seglar ensamma och är på väg till Örnsköldsvik med sina båtar.  

 På kvällen går vi alla till fiskererstaurangen och äter grillad abborrfilé. Gott och portionerna var stora. Vi hade en mycket trevlig kväll. Mats är plastikkirurg och Lasse konsult men har tidigare suttit i SAS ledningsgrupp. Jag frågar hur långt det är till Örnsköldsvik då Lasse säger att han skall vara där på torsdag. Det är bara drygt 100 Nm kvar! Jösses - nu förstår jag att vi inte alls behöver segla långa sträckor på ett tag. Ännu en regnfri dag med en solig och varm kväll är över.

Söndag morgon. Enligt sjörapporten skulle det blåsa upp emot 13 m nordlig vind. Men när vi vaknar på Storjungfrun blåser det inte mycket och vi är bara tre båtar kvar i hamnen och de andra två är också på väg att gå. Vi beslutar att går till Agön efter frukost, det ärknappt 30 Nm dit. Vi gör i ordning och sätter seglen i hamnen, utanför piren ligger gammal sjö på. 

Vågorna bryter inte men är obekvämt korta. Så Kerstin tar Hedda och går ner och lägger sig och läser. Jag och Matilda kämpar på med storseglet och motor. Stundvis kan vi också ta focken till hjälp så vi håller god fart. Men det är obekvämt. Här uppe finns sälskyddsområden och genom dessa får man inte segla. Det kan bli förfärligt dyrt har jag fått veta. Så vi går runt två stycken. Det blir lite längre väg, men de andra svängen gav också lite sjölä och då kom Kerstin och Hedda upp. Nu var det bara 3 Nm kvar.

  Agön har en gästhamn i naturhamnsmiljö. Ön drabbades 1997 av en stor skogsbrand som nästan utplånade allt men den lilla byn klarade sig. Hudiksvallsfiskarena i mitten av 1700-talet bodde här under somrarna och inne i stan under vintrarna. Landhöjningen har nu gjort viken så grund att bara små motorbåtar kan gå in där. Hela ön ingår nu i ett forskningsprojekt om hur populationen återhämtar sig efter en skogsbrand.

Gästhamnen ligger i en djup vik på öns sydvästra sida. Här är välordnat.

 Men det finns en begränsad tillgång till färskvatten. 

  En fin toalett har byggts och syns knappt i skogen ovanför hamnen.

 Här finns ett urval av enkel och dubbelkupéer.

  Här finns också en övernattningsstuga. Bokningssystemet är först till kvarn. Om man utnyttjar stugan ombeds man lägga tjugo kronor i en burk. Mycket trevligt anordnat. Naturligtvis finns här grillplatser. Det finns också en telefonkiosk men den fungerar inte då Telia sagt upp abonnemanget på radiolänken.

Vi tar Hedda och Matilda och går på en fin promenad över ön. Här finns, som på många andra ställen längs vår östra kust, häckande havsörn. Men vi får inte syn på någon.  

  En dag som börjat med en jobbig segling slutar med en fin kväll. Inte en droppe regn på hela dagen. Här lyssnar jag på kvällsandakten och inväntar land- och sjörapport. Sen är det dags att knoppa in.

Efter en lugn natt beslutat vi att ligga stilla idag och utforska ön Storjungfrun. Frukost intas först efter "Ring så spelar vi" och sen blir det lite umgänge med båtgrannar. Vid halv tolv packas ryggsäck och vi tar Hedda och Matilda och promenerar ut.

Vi passerar först den vackra angöringsfyren.

 Den anlades redan 1853 och är tyvärr släckt nu. Vi fortsätter runt hamnen och kommer till ett litet rart kapell.

  Nyckeln hänger på en spik bredvid dörren så det är bara att låsa upp och gå in. Senast sjungna psalmen är "den blomstertid nu kommer" som förmodligen ackompanjerades på den lilla tramporgeln till höger om altaret. Prästerna i detta kapell får inte vara så långa för då slår de huvudet i taket när de går upp i predikstolen.

Vi fortsätter promenaden längs en markerad stig till en liten naturhamn på västra sidan av ön. Naturhamnen heter Toppartall och har två flytbryggor. Vi får veta att den södra har djup för segelbåtar och här ligger man gott när vindarna är de rätta. Här finns också en fin badstrand och flera bänkar och bord med grillplatser.  Kerstin fixar en trevlig picknick till oss och Hedda och Matilda. Vi avnjuter den och samtalar med några förbipasserande som också är ute på promenad. Sen vänder vi hem till båten. De har verkligen gjort sig för på denna ö. Vi passerar under promenaden många bänkar med bord. Det kan inte ha varit lätt att frakta ut detta i denna ganska otillgängliga terräng.

Väl hemma igen skall vi ut påpiren där båten ligger och konstaterar att det inte heller här är någon större trängsel.

  Detta trots att semesterperioden nu är i full gång. På väg ut på piren passerar vi ett litet bildäck.  

 En fiskmås har byggt bo i bildäcket som ny rymmer två bruna och svartspräckliga små ungar.

Nu skall jag laga middag. Idag blir det hemgjord pytt i panna. Det är jag grym på att göra.

Det blåste nu bara ca 6 m/s och sjön hade mojnat. Kvar fanns bara mjuka vågor som gav en ganska bekväm gång. Men fortfarande hade vi vinden i näsan så vi gick för motor.

Vägen ut bland slalompinnarna var lika knölig som då vi gick in, dvs det var lika svårt att se pinnarna. Men vi kom ut och gick sen rakt nordlig kurs till hamnen i nordöstra änden av Storjungfrun.

Klockan är nu nästan åtta på kvällen och det är fortfarande så varmt att vi är lättklädda. Efter lite drygt två timmar kommer vi nu till Storjungfrun.

Mer om denna vackra fyr och ö i morgon. Idag har vi gjort nästan 35 Nm och det mesta i grov sjö.  Men nu i kväll var det inte bara mitt fästingbitna knäveck som fick en whiskey. Nu knoppar vi in, det ska bli skönt.

Igår fredag hade vi ingen internetförbindelse. Texten nedan är från igår.

I morse blåste utlovade 7-11 m/s och vinden stod på nord. Vi övervägde att stanna kvar i den trevliga naturhamnen Gållsgrund. Det kändes inte lockande att gå ca 25 Nm till Storjungfrun som var vår plan. Efter en stund beslutar Kerstin att vi skall gå i alla fall, men vi väljer ett närmare mål och där vi får möjlighet att efter ca 10 Nm gå in bakom öar. Vi stack iväg tjugo över tio. När vi kom ut från Gållsgrund möttes vi av tämligen grov sjö rätt i näsan. Kerstin följer sin standardprocedur i detta läge. Hon går ner i ruffen med Hedda, tar en bok och lägger sig och läser. Matilda stannar med mig. Det tar lite längre tid än beräknat då jag väljer att inte gå fortare än 4,5 knop för att få en lite bekvämare gång. Vi leker  fiskebåt. Jag har bottenrevat storen som stagsegel och vi går för motor. Efter ett par timmar kan jag gira in bakom Kusön och vi får både sjö- och vindlä. Men här är vi inne bland lämningarna efter istiden.  Sten på sten, det förefaller vara rena ”grustaget”. Det finns en utprickad farled fast den är svår att se. Prickarna är inte större än de som används till slalomportar.

 Den skarpsynte kan till höger i bild ana en grön pinne. Vi kommer lyckligt fram till Axmar brygga och Kerstin informerar sig snabbt om vad som gäller i denna hamn.

 Villkoren är mycket trevliga. Den gamla hamnkranen verkar inte använd på många år och är av den gamla klassiska typen. Trängseln i hamnen är inte så stor här.

Det är vi och en Bavaria från Hudiksvall på väg söderut. Det är faktiskt den första Bavarian vi ser på mer än en vecka.

Byggnaden i änden på bryggan är det gamla bruket som numer tjänar som restaurang. Och tydligen en mycket populär sådan. Det kommer massor av bilar och en och annan buss med hungrande gäster. Men också vi får ett bord. Efter dusch och promenad med Hedda och Matilda går vi och äter hällstekt strömming. En riktig gourmetmiddag.

Vinden har nu lagt sig och solen gassar på. Kerstin föreslår att vi skall gå till Storjungfrun som var vår ursprungliga plan. Kerstin rastar Hedda och Matilda och jag fixar båten och brygger nytt kaffe. Sen går vi.

Igår låg vi i Gävle. Vi lämnade hamnen i Fliskär och seglade upp ill skeppsbron i Gavleån. Därifrån promenerade vi till Köpmangatan där tandläkaren fanns som skulle hjälpa Kerstin.

 Det hela gick bra, Jag och voffsen satt i väntrummet unde tiden Kerstins tand behandlades igen, Och nu skrattar hon igen. Sen tog vi bussen och hälsade på min moster Ingrid som bjöd på middag. Kerstin passade också på att klippa Hedda och Matilda, hon duschade dem igår kväll i hamnen. vid 7-tiden tog vi bussen tillbaka till stan och promenerade till båten och gick sen till Fliskär igen. Mitt högra benhar ju en nedsatt känsel efter diskbråcket. Kerstin fick se att det satt en fästing i knävecket. Hon fick inte bort allt då den hade bitit sig in ordentligt. Hon karvade ordentligt utan att lyckas. Det hade ockå blivit en ca 2 cm rodnad runt eländet. Vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att i detta läge behövde vi iinte göra mer än tvätta såret med sprit och sen kolla det vtå veckor framåt. Vi upptäckte att sjukvårdsförrådet iinte innehöll någon sårsprit så det fick bli whiskey. Attan vad det sved. Kerstin tvättade på nytt i morse och det sved lika illa, men i kväll är rodnaden runt såret nästan borta. Se där vad whiskey kan användas till. 

Idag hade vi inte särskilt bråttom iväg då viinte tänkte gå långt. Vi vill till Bönans fiskeläger och gå upp och äta strömming.  

 Längst ut i Bönaviken ligger en fyr och där är lotsstationen belägen. Längre in är viken grund. Vi gick ändå en bra bit in i viken men kunde inte hitta någon brygga vi kunde lägga till vid. Vid lotsstationen hade sjöfartsverket satt upp en skylt med texten "förbjuden tilläggning för fritidsbåtar". Så det blev ingen strömming i Bönans fiskeläger. En besvikelse. Senare fick vi höra att längst in i viken finns en krog med en liten brygga för gästbåtar. Men den var inte med på sjökortet och det finns inget textmaterial om den i Hamnguiden. Så vi får hoppas på vällagad strömming längre norrut.

Vi fortsatte då till en naturhamn i sydvästra änden av Gållsgrund. Här fick vi en glad överraskning. Två lokala båtklubbar har hjälpts och placerat ut bojar, anlagt en flytbrygga, byggt en grillplats och gjort i ordning toaletter. 

Tre enslinjer leder in till bryggan. Det behövs för här liksom längs hela Gästrikekusten syns spåren av att inlandsisen drog sig tillbaka just här och då tog med sig en massa sten.

 Här kan man inte slösegla för då går man på en grynna (som det heter här).

Två grabbar i en motorbåt försökte fiska från bryggan men det gick inte bra. Så jag erbjöd dem att låna dingen. De tackade ja, la ner fisket och övade rodd i stället. 

  Pappan till en av killarna lånade oss en bok med jättefina beskrivningar om hamnar som knappt är utmärkta på sjökortet från Gävle till norra änden av Höga kusten. Vi går förmodligen in i Söderhamn om någon bokhandlare där har boken. Vi ringer och kollar i morgon.

Solen har stått högt på en nästan molnfri himmel hela dagen. Semesterperioden har börjat och ändå delar vi bryggan med bara tre andra båtar (motorbåtar). Det märks att vi nu är en bra bit norr om Stockholm.

Efter middagen kom dragspelet på. En kille i en grannbåt berättade att också han spelar dragspel, men han hade det inte med sig. Dock lovade han att ta med det i morgon om vi ligger kvar. Vi får se hur det blir med det. Det skall vara fint väder men vinden blir nordlig 7-11 m/s. Vi har planerat att ta oss till Storjungfrungs fyr och ligga över i den hamnen. Men det blir ca 20 Nm med vinden rätt i näsan. Så vi beslutar i morgon hur vi skall göra.   Solen står fortfarande högt men det är inte längre så varmt så nu är det dags att promenera med hedda och Matilda.

Jag klev upp halv fem i morse, vi skulle ju gå en lång sträcka. Det var disigt men jag började med att göra båten klar. Strax efter fem när jag gick ner för att fixa frukost kom morgondimma som var så tät att vi inte hade 200 m sikt. Vi åt i alla fall frukost och Kerstin rastade voffsen. Halv sju lättade dimman något och strax efter gav vi oss iväg, men sikten var begränsad, Då det redan med bra sikt finns vädigt lite att titta på på denna sträcka så gick Kerstin ner och läste en bok. Voffsen kröp ihop med henne.

När jag rundade fyren Björn och gav mig in i Gävlebukten kom äntligen vinden och det gick att segla - ca 30 minuter. Sen dog den nästan ut och gick på väst, dvs nästan mitt i näsan igen. Så det var bara att starta motorn igen för att vi skulle komma fram någon gång. Nu började mina ögonlock bli tunga vilket Kerstin råde bot på genom att komma med kaffe och en smörgås.

Vi passerade Eggegrund på långt avstånd men det började äntligen bli högre i tak. Vi passerade både Skutskär och Karskärs fabriker men fann det inte värt att ta fram kameran.

Vi passerade också en ö med fågelskydd. Återigen en ö invadderad och dödad av skarvar.

 Skarvar i massor. Så här stora anhopningar har vi inte sett på västkusten. Träden blir märkligt silverskimrande i solljus när det dött (av skarvens skit gissar vi). 

I inloppet till till Gävle ligger den stora hamnen Fredrikskans.

 Den är idag utbyggd och det finns flera terminaler. Bilden visar containerterminalen. Mitt emot denna terminal ligger Fliskärs småbåtshamn som är märkt som gästhamn på sjökortet. Men det är näsan 5 km in till stan från denna hamn så vi fortsätter farleden ända upp dit Gavleån mynnar ut vid Skeppsbron. Där finns 6 bojar för gästbåtar och vi lägger oss där för att handla och att rekognosera var tandläkarmottagningen finns där Kerstin skall få hjälp i morgon.

Under promenaden kommer en omisskännlig doft av kaffe. Vi passerar Gevalias anläggning som har funnits på just denna plats sålänge jag minns. Vi klarar av dessa bägge ärenden och jag ger mig ut på ytterligare en shoppingtur då vi inte fann allt vi behövde. Under tiden pratar Kerstin med en kille som mer eller mindre fått en båt gratis. 

  Hans båt var yggd i Ellös och gick som fiskebåt att antal år på Orust. Sen hamnade den i Stockholm och var med i olika projekt, därifrån den märkliga färgen på skrovet. Den var tydligen i bra skick och skall upp på varv i morgon. Om två år skall den vara klar och bl.a ha en ny inredning.

Här inne i stans gästhamn finns inga toaletter och duschar så vi går tillbaka till Fliskär. Det visar sig att det inte finns någon gästhamn där längre. Men vänliga människor visar oss en tillfälligt ledig plats där vi får ligga, och vi får tillgång till toa och dusch i klubbstugan. Kerstin är just nu och duschar, sen är det min tur och sen knoppar vi in efter en lång dag.

I morse var det mulet och senare under dagen har det kommit några regnskurar. Vi har legat kvar i Ängskärsklubben och vi har haft det bra. Vi har myst under sittbrunnskapellet, läst, löst korsord och haft det lungt och skönt. Jag har lyckats avsluta en första bra bok inköpt hos Elona i Motala. Nu vänta en ny. Mellan regnskurarna tog jag dingen och gjorde ett försök att skaffa färsk fisk.

  Men det ville sig inte. Det var svart på himlen och såg ut att kunna bli åska. Då brukar ju inte fisken vilja hugga. Men jag hade kul en stund och någon åska blev det inte.

Efter middan klarnade det upp och solen kom fram. Det är nu en fin kväll och vi har tagit en promenad på skogsstigar.

  Efter promenaden så borstade kerstin Hedda och Matilda rena från skräp och kollade samtidigt efter fästingar. Men de hade inga i pälsen. Bärnstenshalsbanden tycks fungera i år också. Jag kanske skulle skaffa ett själv för jag hade en fästing som krälade på tröjan. Men detta problem blir allt mindre ju längre norrut vi kommer. Men myggen blir större. Men än så länge har de inte varit till något större besvär.

Nu gör vi en tidig kväll. I morgon skall vi börja segla senast klockan 06 med kurs mot Gävle. Då sover Hedda och Matilda bort några av de 6 timmar vi räknar med att det tar.

Igår vaknade vi till en fin morgon i Grisslehamn. Efter sedvanliga morgonbestyr satte vi segel och tog kurs mot Öregrund. Det blåste dock inte så mycket så vi fick skjuta på med motorn för att göra acceptabel fart. Planen för dagen innebär nästan 40 Nm.

Efter en stund blir Kerstin helt otippat trött och går ner och lägger sig. Jag och voffsen har en fin resa inomskärs med mycket att se på. Himlen är för det mesta täckt med moln men det kommer inte en droppe regn. Temperaturen är behaglig. Efter ca 2 timmar väcker jag Kerstin då vi är på väg in i Öregrund.

 Detta är ett pittoreskt samhälle. Vi rastade voffsen och lät dem äta. Sen passade vi på att fylla på matförrådet och att byta gasoltub. Solen har skingrat alla moln och kläder har bytts till T-shirt och shorts.

  Sen ger vi oss iväg igen och passerar fyrskeppet på land som markerar inloppet. Vi får bättre vind när vi ger oss ut på Öregrundsgrepen och får god fart och fin gång i nästan halvvind. Vattnen är nu betydligt större och efter en stund ser vi bara vatten mot horisonten i öster.

  Kerstin och voffsen kopplar av och mår bra. Men vattnet kyler så att jeans och tröja har kommit på igen. Vi passerar Forsmarks anläggning. Utifrån ser vi ingen större skillnad mot Ringhals och finner det inte värt att ta fram kameran.

Efter ca 3 timmar girar vi mot Ängskärsklubb och tar seglen. Det sticker ut två uddar i havet, Ängskär och Bondskäret, och i den yttre delen av den långa och smala viken ligger Djuphamnen. Trots namnet har vi inte stora marginaler under kölen.  

  Detta är hela hamnen. I området fanns en gång i tiden många kolmilor och hamnen var en utskeppningshamn för kolet. Av detta ser man inget idag. Hamnen bjuder på ett eluttag men inget dricksvatten. Det finns en toalett i det servicehus som håller på att byggas. Huset har fått namnet Kolhuset och det är det enda spår vi ser av tidigare verksamhet. Längst in i viken ligger Järnbohamnen som var en utlastningshamn för järngruvor i området. Vilka båtar man använde för detta vet jag inte, men vi flyter då inte i denna hamn.

Kerstin bjuder idag på gorgonzolafylld lax med en god sallad.

  Men hon vill inte skratta på bild förrän hon fått framtanden lagad.

Nu är det dags att utforska närområdet. Det finns en promenadstig runt udden.

 Doften av gran och tall, blåbärsris och lingonris är behaglig och vovvarna trivs. 

 Och när man kommer ur den tätaste skogen kommer också ljuset. Det är riktigt sent nu, det märks att vi kommit en bra bit norrut.

Vi beslutar att stanna här i morgon. Vi har seglat ihärdigt ett tag nu och lite avkoppling skall bli skönt. Kerstin avslutar som vanligt dagen med att skriva i siin dagbok. 

  Själv går jag ner och lägger mig med ambitionen att läsa ett kapitel. Men så här dagen efter vet jag ett det bara blev 2 sidor.

PS på kartan har vi markerat Öregrund då kartfunktionen inte hittar Ängskär på rätt ställe. Ängskär ligger knappt 20 Nm norr om Öregrund.

I morse vaknade vi med mulet väder och enstaka små regndroppar som föll. Vilken överraskning, men temperaturen är behaglig. Morgonrutinerna håller i sig, frukost och rasta voffsen. Mitt i "Ring så spelar vi" är vi klara att gå och våra båtgrannar på bägge sidor tackar för musiken och sången igårkväll och önskar oss lycka till på resan. Idag blir det inget seglande då vi skall gå ca 28 Nm vara 26 i kanaler. Vi går innanför Vätö i Vätö kanal och kommer till Björköfjärden som följs av Baggens fjärden där Väddö kanal börjar.

Vi hara bara hunnit in en liten bit så står en häger i kanalkanten och tittar på oss.

 Den var nog van vid båtar och flög inte iväg.

Väddö kanal påminner oss om känslan att gå i Göta kanal.

 Här behöver man inte slussa men det finns två broar som man måste begära öppning av.

  Vid den första bron fick vi vänta 20 minuter på öppning. Men det passade bra för då fick Hedda och Matilda en kissepaus. Efter denna bro höll vi kanalens fartbegränsning 5 knop vilket gjorde att nästa bro öppnades precis när vi kom dit.

När vi kommer till Grisslehamn lägger vi till bredvid tyska segelbåten Spika. De gick från Norttäle en dag innan vi gick och också de är på väg till Höga kusten.

  En svanmamma kommer simmande med två ungar på ryggen och en som simmar bredvid. Vi har varit klädda för att klara regnskurar men det har inte kommit någon på hela dagen. Och i kväll kommer solen fram. Kerstin bjuder på baconbiffar med ugnsbakade rotsaker. Nog lever och äter vi gott alltid. Efter middagen tar vi en promenad i detta förtjusande samhälle. Vi ligger i den västra hamnen och promenerar till den östra. Det är därifrån Eckerölinjens färjor går till Åland. På vägen passera vi ett monument för postrodden mellan Grisslehamn och Åland.

 Monumentet är rest av Roslagens Sjöfartsminnesförening till minne av de som rodde post, varor och människor mellan Grisslehamn och Åland. Det var friska tag i dessa människor.

Den östra hamnen har också en gästhamn men är framför allt en fiskehamn och hamnen för färjorna. Hamnen är trevlig men dyningarna från Ålands hav kommer in i hamnen. I den västra där vi ligger är det inga dyningar, här ligger vi skönt.

Solnedgången ger en vacker kvällshimmel.

  Himlen lovar fint väder i morgon vilket känns skönt då vi skall göra ytterligare 35 Nm på väg till Gävle och tandläkaren som skall hjälpa Kerstin. Gonatt, nu knoppar jag in.

Ännu en dag då vi vaknar med solen strålande in i sittbrunnen. Någon däruppe tycks gilla oss. Vi börjar direkt ringa och försöka ordna hjälp för Kerstin hos någon tandläkare. I lilla Norrtälje finns bara en och där får vi inte tid förrän på måndag. Då Kertin inte har ont så vill vi inte ligga och vänta och söker vidare efter tandläkare norrut längs kusten. Först i Gävle får vi tag på en tandläkare som kan ge Kerstin en tid på onsdag kl 14 kommande vecka. Det bör inte vara några större problem, vi har bara ca 130 Nm dit.

Dagen spenderades sen åt tvätt av sänglinnen och pyjamaser, inköp av matvaror mm. Men först gick jag upp till duschen för att snygga till mig. I detta ingick att klippa och raka skägget. Efter att ha klippt det skulle jag raka mig och tvålade in skägget. När jag vände på rakhyveln stod det Nokia på den. Jag fick med mig Kerstins mobiltelefon i stället för rakhyven. Jag vill utfärda en varning för Nokia, den kan inte användas som rakapparat.

Sen gick vi på vår inköpspromenad och Hedda och Matilda följde med. Vi passerade en affär som sålde hundprylar. På väg tillbaka till båten köpte Kerstin två grisöron och Hedda och Matilda fick var sitt att bära. Så fint har de aldrig gått i koppel tidigare. De brydde sig inte om någon av de hundar vi mötte och de drog inte i kopplet någon gång.

Under eftermiddagen kom det in många båtar och jag tog emot de flesta av dem.  

  Ett par kom från Island, fast de förvarar sin motorbåt i Sverige under vintrarna. Mycket trevliga människor som vi umgicks med en hel del under kvällen.

Lite senare på eftermiddagen bjöd Kerstin på middag på restaurangen i gästhamnen.

  Det blev gös med blomkålspure med chauterad dill och primörer. Gott så det förslår, det kan jag intyga. Efter denna måltid gick vi till båten och där bjöd Kerstin på en efterätt med ost, kex och ett glas vin.

 Kerstin ler men vill inte skratta på bild med den tillfälliga gluggen. Men visst lever vi lyxigt! Inte helt otippat hamnade dragspelet i knät. Solen sken och det var fortfarande varmt.

  En sångfågel dök upp i båten, en S30, på babordssidan. Hon fick snart ett texthäfte och hjälpte Kerstin att sjunga.

 De var vänliga nog att inte skjuta på oss. Vi fick många applåder och ombads spela vidare. Som syns av flaggen var det engelsmän. Också de förvarar sin båt i Sverige unde vintrarna och kommer sen hit och spenderar sommarsemestern här. Som ni kan se var detta inga tråkiga människor att umgås med.

En skitkul dag är till ända. Nu skall vi koppa in och i morgon går vi till Grisslehamn.

Jag glömde berätta igår att vi under kvällspromenaden träffade Kattis Ahlström. Hon hjälpte oss tolka en dålig karta vi fått av hamnkapten. Kattis är lika trevlig i verkligheten som på TV.

Vi smög oss ut från hamnen i Malma kvarn kl 6 och gav oss iväg mot Norrtälje för att om möjligt få tag i en tandläkare åt Kerstin. Ut på blåa Nämdöfjärden och in på Kanholmsfjärden och flera andra fjärdar. I går i Malma Kvarn berättade hamnkapten att det fanns en badsjö vid kryssarklubbens klubbstuga och att vattnet där var 18 grader. Det var det ju i havet när vi lämnade SandöHamn. Trots en strålande sol hela dagen var det väldigt kyligt när vi seglade. När vi kom in på Ålands hav kollade jag vattentemperaturen med hjälp av logginstrumentet. Det var bara 13 grader (ca 1 m ner under vattenytan), det märks att vi kommit längre norrut.

Idag fick vi se sommarens första sälkoloni. De verkade inte bekymrade över vattentemperaturen och låg och solade på några låga klipphällar i vattnet. En stund efteråt kom vi till Rödlöga. 

  Kerstin spanade förgäves, där fanns inte ett spår av farbror Melker. Men vilken molnformation som visade sig öster om!

Det där med farbror Melker fick vi en förklaring till senare. Det var inte på Rödlöga som "Vi på Saltkråkan" spelades in. Det var på Norröra, och den ön missade vi helt och hållet. Vi får ta det på nervägen.

Norr om Kapellskär, efter drygt 8 timmars segling girade vi in i den långa viken mot Norrtälje. I den östra änden lägger Gräddö gästhamn. 

  Äntligen kunde Hedda och Matilda få rasta och sen få lite mat. Då vi såg i gästhamnsboken att det inte finns någon sjömack i Norrtälje så passade vi också på att tanka i Gräddö. Det gick i hela 17 liter. Det går inte mycket mycket bränsle på resan, inte än i alla fall.

Detta stopp blev inte långt innan vi fortsatte de sista ca 10 Nm in mot Norrtälje. Sol och goda vindar höll i sig. Detta trots att kustvädret lovade vindar över 10 m på eftermiddagen. Men på väg mot Kapellskär dog vinden ut en stund och gick sen från västlig till ostlig. Det passade ju oss bra som skulle västerut mot Norrtälje. 2 timmar senare lade vi till i gästhamnen.

Vi har tagit en promenad upp i stan, den är ju inte så stor. I alla fall inte de centrala delarna.

  Där ligger en gammal vaxhomlsbåt men den ser ut att ligga fast vid kaj nuförtiden. Strax efter kommer societetsbron med gamla anor.

 Man väntar sig nästan få se en gondol komma glidande. Men när man kommer upp till bron får man i stället se detta montage, eller konstverk. Eller är det samma sak??

  Vi vet inte vad det heter. Det kan ju inte heta "Skjortor på tork" för många låg ju nere i vattnet.

Nu knoppar vi in efter en lång dag. I morgon bitti skall vi försöka ordna en tandläkare till Kerstin.

Vi startade ganska tidigt från Nynäshamn med kurs mot Dalarö. I södra änden av Mysingen (en av de stora fjärdarna) passerade vi Muskö och skymtade Horsfjärden. Namn som väcker obehagliga minnen. Kerstin spanade febrilt men fick inget periskop i sikte. Bara en del förbudsskyltar där vi kunde se att det fanns militära anläggningar. På en ö nordost om Muskö fanns ett sjömärke, en stång, som var lite ovanlig. 

  Stången var krönt ned ett stockankare. Tjusigt värre. Strax därefter mötte vi för första gången i sommar en skuta.

 Den seglade lika gott som vi. Vi hade stadigt 6-8 m/s och halvvind. Det gick som tåget. Men vi kämpar fortfarande med att komma runt bulan på Sverigen En typisk kurs idag var 60 grader.

   Det gick så bra idag att Kerstin tog en törn vid rodret. Jag fick en kopp fika och hann göra ett toabesök under tiden. Besättningen funkar allt bättre tillsammans.

Vi anlände till Dalarö snabbar än vad vi beräknat men stannade för att rasta Hedda och Matilda och låta dem äta. Det var ganska skvalpigt i den yttre gästhamnen men vi fick se både Vaxholmsbåtar och andra skärgårdsbåtar. Hur som helst beslöt vi att gå vidare till Bullandsö. Men på vägen fick vi se att Kryssarklubbens uthamn Malma Kvarn inte låg långt från vår rutt. Så i denna lilla pärla ligger vi nu.

 Här finns toaletter, dusch, bastu, el, vatten och en restaurang. Sicken pärla, lungt och fint. På vägen hit har vi förutom Mysingen också seglat över Jungfrufjärden och Nämndöfjärden.

Under en sedvanlig delikat middag rasar en tand för Kerstin. EFter diverse sökande hittar vi att det finns en tandläkarbåt, Plomben, som far runt i skärden. Men vi får inte veta var den befinner sig förrän kl 8 i morgon bitti. Det finns andra tandläkarmottagningar men det kostar oss minst en dag från vår rutt, så vi beslutar att gå till Norrtälje och hoppas att de tar emot Kerstin där. Det blir mer än 10 timmars segling så vi startar tidigt. Vi ringer och kollar om det finns bättre alernativ under vägen.

Hedda och Matilda sover efter en lång och skön promenad. Kerstin har duschat och nu skall jag duscha och sen  knoppa in. I morgon blir en lång dag.

Vi följde vår plan att vänta framåt lunch innan vi lämnade Trosa. Det blåste fortfarande bra och vinden låg nu på nordväst och tryckte oss in i bryggan. Skepparen i båten framför oss var bussig och hjälpte till att putta ut oss så jag gick fri från hans båt.

Med många kursändringar kunde vi förutse många gippar och valde därför att gå enbart med förseglet. Det räckte bra och vi gjorde bra fart och gången var anständigt bekväm. Men sista kursändringen innan Landsort gjorde att vi fick hög sjö på babords låring. Och det var definitivt inte bekvämt. Jag beslöt därför att gå en annan väg som innebär lite finnavigerng mellan böar. När jag närmade mig stenskrövlet skulle jag ta in förseglet för att bättre kunna reglera fart om jag blev osäker på läget. Oturligt nog brallade vinden i ordentligt och skotet slets ur fingrarna på mig. Förseglet levde en hel rövare och skotet trasslade in sig, men med vinschens hjälp fick jag in nästan hela seglet. Tyvärr blev Kerstin skrämd av denna malör och det var ju dumt, rent av onödigt. Men inget hände och efter att vi passerat alla böar kunde jag fixa skotet och sätta förseglet igen. Den här inomskärsleden till Nynäshamn går via en kort kanal, Dragets kanal, som är 2m djup och kanske 2 m bredare än båten. Den svänger så man får tuta innan man går in för att undvika möte med annan båt. Jag och Kerstin blåste allt vad vi var värda i var sin tuta. Då vi inte fick någor svar så gick vi in och allt gick bra. Bortsett från sjön på låringen och misstaget då jag tappade skotet så gick allt bra och vi ligger nu i Nynäshamn. Man får söka sig långt in i gästhamnen för annars blir det skvalpigt då Gotlandsfärjorna och en massa andra skärgårdsbåtar går in och ut i Nynäshamn.

Idag var vi lite småfrusna så Kerstin bjöd på ärtsoppa och pannkakor. Till det kom en punsch. Lyxigt värre tycker jag. Efter middagen kom en kranbil och lyfte upp en tysk båt som haft otur. 

 När jag liksom många andra nyfikna kollade närmare så kan jag inte förstå annat än att han måste haft oturen att backa in en sten  eller annat och fläkt sönder hela rodret.   Han hade ju en stabil bogpropeller så möjligen tog han sig till Nynäshamn för egen maskin.

I morgon skall vädret vara bättre och då går vi till Dalarö. Där finns 4 hamnar och vi väljer troligen Dalarö Skans. Där finns en fästning med anor sen 1656 och det var här som regalskeppet Riksäpplet sjönk 1676. Men troligen gör vi bara ett kortare stopp. Mer dåligt väder spås närmare helgen så vi vill passa på att komma en bit. Var vi ligger i morgon kväll får vi se då.

Internet är himla trögt i kväll, men nu skall vi i alla fall göra ett försök att se allsången på Skansen.

Idag sov vi länge och det var skönt. Efter frukost gick jag för att komplettera matförrådet och sjökortslagret. Det tog tid att köpa rätt sjökort, men nu är det fixat. Vi har haft en gemensam planering under sittbrunnstältet då det blåser så hårt att man inte kan hantera stora sjökort i vinden. Sjövädret säger 9 m/s till kuling 14 och det stämmer bra enligt vindmätaren trots att vi ligger inne i Trosa. Kerstin vill att vi ligger stilla idag och då gör vi det. Men vår närmaste planering är följande:

·         Trosa – Nynäshamn                      ca 22 Nm

·         Nynäshamn – Dalarö                    ca 21 Nm

·         Dalarö – Bullandö                        ca 17 Nm

·         Bullandö – Möja                          ca 11 Nm

·         Möja – Rådmansö                        ca 20 Nm

·         Rådmansö – Arholma                  ca 10 Nm om vi inte fortsätter längre norrut. 

Det är långt att komma förbi Stockholm, det är en stor bula på Sverige just här. Vilken dag vi kommer iväg beror på vädret och när Kerstin meddelar seglingstillstånd. Men jag har inget emot att vi tar det lugnt, vi deltar inte i någon kappsegling och långa distanser blir vi nog tvingade till när vi kommer längre norrut. 

  I övrigt använder vi dagen till klädtvätt, duscha oss själva, promenera och gå och mysa så där lite lagom. Vi fortsätter att läsa böcker inhandlade hos Elona i Motala.

Idag vaknade jag tidigt, ca halv sex, med att solen sken in genom ruffluckan. Härligt. Efter lite morgonbestyr fixade jag frukost och väckte Kerstin. Vi beslöt att följa planen att gå till Trosa. Då vi räknade med 4-5 timmars segling fick jag rasta voffsen ordentligt. Efter att ha kollat väderprognosen klädde vi oss för svalt väder med regnskurar. 

  Men solen fortsatte envist att skina på oss och vindarna var behagligt varma. Så efter en stund seglade vi mer lättklädda.

  Inte så vackert kanske men mycket skönt. Det hela förstärktes av att vi seglade i en underbart trevlig skärgård med den ena pärlan efter den andra placerade på små och större öar.

  De goda vindarna höll i sig och efter 4 timmar lade vi till i Trosa. En mycket trevlig hamn. Under en promenad för att handla mat upptäckte vi att Trosa måste vara landets hundtätaste stad. Många hade inte bara en utan två eller tre hundar. Men det var bara vi som har bedlisar.

  En annan sak som slår en i denna pittoreska stad är att de flesta husen måste vara K-märkta. Det finns inte många asfalterade gator men gott om gränder som är grusbelagda eller stenlagda. Tjusigt!

Tillbaka till båten så kurrar magen både på vovvarna och oss. Vovvarna fick makaroner och ryggbiff, då blev det vänsterkrok på svansen. Vi var saltsugna så Kerstin fixar en Janssons frestelse. Efter en stund ropar Kerstin "nu puttrar det". En stund senare kommer hon med dagens läckerhet.

 Mums filibabba vill jag lova. Det skall bli spännande se vad slutvikten blir efter sommarens segling med läckra middagar.

Under middagen blir vi påminda om Göta kanal. Juno kommer in på ett kort besök.

Nu har vi seglat igenom ännu ett sjökort. En noggrannare koll visar att jag har en lucka där jag saknar sjökort på papper. Så i morgon får jag besöka bokhandeln vid torget och komplettera. Torget förresten är gulligt och litet. Man måste kolla på gatuskyltarna för att se att detta är torget.

Regnet som var på västkusten i morse har nu nått hit. Men nu är det kväll, sittbrunnstältet är uppe och det är dags att knoppa in efter ett kapitel i en av böckerna som vi köpte hos Elona i Motala. Mysigt har vi. Det tycker Hedda och Matilda också och kryper intill. 

Efter frukost gjorde vi i ordning båten. Våra båtgrannar tackade för en trevlig samvaro under midsommarafton. Vi hade mycket trevligt tillsammans med dom. Efter en sista koll på väderprognosen och vi beslöt att hålla fast vid gårdagens planer att gå till Oxelösunds fiskehamn. Jag revade storseglet för att lättare ordna en bekväm gång med förseglet. När vi kom ut ur Slätbaken fick vi ändra kurs med resultat att vi fick en plattläns. Just den vind som både Kerstin och jag avskyr mest. Båten vaggar som en anka.

Det tornade upp sig kolsvarta moln både väster och söder om oss och det stod inte länge på förrän regnet var över oss. Som tur var hade jag klätt mig i våra nya sjöställ så jag förblev både torr och varm. En åskknall gav mig en otrevlig känsla men det blev bara en. Vindarna har varierat från 3 till 11 m/s och stora vindkantringar skedde när regmolnen passerade. Kerstin och voffsen gjorde som de brukar när vädret blir bökigt. De gick ner i ruffen och la sig.

Solen kom tillbaka och jag seglade genom en vacker skärgård. Kerstin kom dock inte upp, hon hade somnat. När hon väl kom hade vi bara den tråkiga passagen över Bråviken kvar. Efter 26 Nm är det skönt att komma i hamn, men här är inte så mysigt. Vi har malmlagrets utskeppningshamn som granne. Vi beslutar därför att gå till Trosa i morgon. Vi behöver handla och samtidigt är vi nyfikna på världens ände - Trosa. Det blir en lika lång segling i morgon.

Nu skall jag ta ut voffsen på en nattakiss och sen är det dags att koja. I morgon startar vi tidigt. Vädret tenderar att vara bättre på morgon och förmiddag.

Vi sov ut, jag vaknade halv sju och smög mig upp och duschade. Sen gick jag ut med Hedda och Matilda och sen var det dags att fixa frukost och sen väcka Kerstin. En mysig solig frukost i sittbrunnen och fortfarande 3 m kvar till havsnivån, dvs vi var fortfarande i Göta kanal. Efter frukost duschade Kerstin och jag fixade båten. Vi slussade ut i Slätbaken kl 9.30 och satte segel med målet Slottsholmen som också är känt för sin gamla borgsruin Stegborg. En gång i tiden byggdes den som försvar för Söderköping. Mot vad vet jag inte. Vi fick en fin segling med allt från brant slör till halvvind p.g.a kursändringar mellan öarna.

Här beslöt vi fira midsommar. Efter en lätt lunch följde Hedda och Matilda med oss när vi tog linfärjan till Vikbolandet. Där startade midsommarfirandet vid tretiden med att klä midosmmarstången. 

 Klockan fyra var det sen dags för små grodor, enebärabuske med flera kända ringlekar.

 Kul som bara den. Den sötaste lilla midsommarbruden vi såg var inte så gammal, men söt som en karamell.

 Efter dans kring stången var det dags att ta en promenad och sen linfärja tillbaka till Slottsholmen för att komma till båten. Dags för nypotatis, sill och jordgubbar och alla tillbehör. Inget saknades denna midsommarafton.

 Efter

middagen hamnade dragspelet på min mage. Grannbåtens besättning sjöng med av hjärtans lust. Båten Spirit som stog från Slite hade en skeppare som var uppväxt i Jämtland.

 Skepparen, längst till vänster, var mycket tonsäker och hade en härlig röst. Jösse vad många Taube-låtar han kunde. Fler än jag kan. Vi hade mycket trevligt.

Nu sitter Kerstin i sittbrunnen med fotogenlampa och skriver sin dagbok.    Men hon måste ju också ringa och berätta hur vi har det.

Jag har just planerat en segling 15-20 Nm, troligen till Oxelösunds fiskeläger. Det kommer att blåsa mer än 10 m/s men vi får medvind. Så troligen räcker förseglet för att hålla fart. Nu är det dags att koja efter en mycket fin midsommarafton.

Efter att ha tankat 24 l disel (det går inte åt stora mängder) och köpt 2 nybakade wienerbröd lämnade vi Norsholm för att gå till Söderköping. Ut på sjön Asplången fick vi återigen använda seglen och hade det gott under 1 timme. Asplången är betydligt kortare än Roxen. Under denna timme fixade Kerstin kaffe och vi avnjöt de nybakade wienerbröden. 

  Efter Klämma kom vi till Söderköping och möttes av en varningsskylt med texten Rabbit Crossing. Strax efter kom denna lilla trevliga staty. På den norra kanalstranden fanns en liknande med kaniner som dök i. Söderköping är en näpen stad men gästhamnen är alldeles förskräcklig där den ligger på den södra kanalstranden inklämd mellan stadens (enda?) höghus och på andra sidan kanalen ett högt berg. På den södra sidan stojigt och stökigt. På den norra sprang småkillar med påsar med vitt pulver upp i skogen. Strax intill satt A-lagarna och söp och drog sen ner brallorna för att ogenerat stå och pissa i kanalen. Här kunde vi inte stanna. Jag förstår inte att Söderköping inte gör något åt detta. Inte kan man väl önska att visa alla besökare via Göta kanal denna bild av staden?

Vi slussade vidare och åkte till Mem som är den sista hamnen innan vi kommer ut i Östersjön/Slätbaken. Bara 3 m återstår så är vi nere på havsnivå igen. Bara i Göta kanal har vi gjort 58 slussar  och som högst varit nästan 89 m över havet. Till vintern blir det att reparera några smårepor i skrovet. Men äktenskapet har klarat sig utan repor.  Jag är fortfarande gift med denna härliga tjej. Här bjuder Kerstin på dagens läckerhet.

Vi har haft varmt och sol större delen av dagen, men i kväll duggregnar det men är fortfarande varmt. Vi har promenerat runt samhället och här pågår förberedelser för midsommarfirandet. Nere i hamnen står en gigantisk ek.

Nu skall vi koja och invänta midsommaraftonens väder. Fortsätter duggregnet stannar vi, annars söker vi upp någon trevlig liten hamn i Slätbaken eller längre ut. Men först måste jag byta sjökort.

Tilla alla som läser vår resedagbok vill Kerstin, jag och Hedda och Matilda önska en riktigt fin midsommar. Vi har laddat med nypotatis, sill och jordgubbar och några tillbehör. Dragspelet fungerar så också vi skall fira midsommar.

Vi steg upp halv 6 och tänkte komma iväg tidigt då vi ville ända till Söderköping. Som vanligt har jag läst "bruksanvisningen" dåligt. Slussarna öppnar inte förrän kl 9. Men då låg vi och snurrade föratt få komma in i slussen. Då kom slussvakten och sa att de skulle ta upp en stor båt nerifrån varför vi inte skulle få slussa förrän halv elva. det var fyra båtar till som låg och ville slussa ner och de övertygade slussvakten om att det var bättre att en båt fick vänta 1 timme än att fem båtar skulle få vänta 1½ timme (det gå fortare att slussa ner än upp). Så vi fick börja slussa ca kvart i tio.

I Berg är det 15 slussar totalt och 8 av dessa gjorde vi igår. Heda, Brunnby, Bergs och Oscars slussar, alla dubbelslussar. Carl Johans slussar är 7 kopplade slussar med nästan 19 m nivåskillnad. Det är denna man brukar se i broschyrer om Göta kanal.

 Konstverket till vänster på piren kallas Dubbelgångaren. En lustig sak med två gubbar som går åt olika håll beroende på vilken vinkel man ser dem från.

Efter slussarna var vi ute i sjön Roxen och fick en brant slör med vind som varierade från 6 till 11 m. Vi åkte på bara förseglet och det gick lika fort som att köra med motorn. Roxen är lång, det tog nästan 3 timmar över innan vi kom till Norsholm. Här väntade en järnvägsbro som behövde öppnas för att vi skulle komma in i slussen. 

 Det stog en skylt att vi skulle vara beredda att passera bron fort vid grönt ljus. Här passerar ett tåg ca var 15 minut så vi stog på in i slussen. Vi var ju ensamma och behövde inte ta hänsyn till andra båtar. En annorlunda sluss och bara 80 cm nivåskillnad. Här hängde fasta linor på slussväggarna. Smidigt.

Men på grund av morgonens försening i Berg och det faktum att det är ca 15 Nm till Söderköping med 15 slussar på vägen, och slussarna stänger kl 18 (nu har jag läst "bruksanvisningen") så valde vi att stanna över natten i Norsholm. Och det ångrar vi inte, här är mysigt.

Oavsett väderleksrapporter så har solen följt oss. Jag passade på att njuta lite after sail i det soliga och varma vädret.

 Efter middagen kom dragspelet fram och Kerstin sjöng till. Det samlades intresserade åhörare på kajen.  Senare fick vi se ett märkligt flytetyg.

 Kanalen är ju inte så stort vatten så där kan det väl gå med en sån här farkost. En tuff gissning är att det är ett hembygge.

I  morgon går vi till Söderköping och sen få vi fundera var vi skall fira midsommar.

Nu är Göta kanal öppen så man behöver inte gå i konvoj. Vi försökte komma iväg kl 09 men vi fick vänta till 9.30 då vi inte rymdes i den första slussomgången. Det är märkbart många fler båtar ute i kanalen än då vi gick från Sjötorp till Motala.

Vi kädde oss så att vi snabbt skulle kunna fixa klädseln och hålla oss torr i regnskurar, men solen har följt oss hela dagen och det har blivit varmare igen. Kanonskönt. Hedda är lite piggare nu när hon får antibiotika. Hon, Matilda och Kerstin har suttit mycket på fördäck. I slussarna försökte vi först att följa föreslagen metod på Göta kanals hemsida. Men man når inte förtöjningspunkterna från båtdäcket så jag fick hoppa av och på båten. Vi bytte sen till samma teknik som i uppförsslussarna. Kerstin gick bedvid och kopplade linorna som jag sen skötte själv. Det gick mycket bättre.

 Vi har mött både stora och små båtar på kanalen. För andra gången har jag fått söka mig så långt ut i kanalkanten att jag känt botten.

 Bland fritidsbåtarna är det fortfarande ett stort internationellt inslag. Öster om Motala är passagerarbåtar för kanalturer och dagsturer vanligt. De har företräde i slussarna vilket ger lite trist väntetid ganska ofta.  Men nu är alla slussar neråt. Vi har just passerat Bergs slussar och ligger i denna gästhamn. I morgon bitti väntar 200 m bort Carl Johans slussar.

 Det är 7 kopplade slussar och höjdskillnaden är mer än 18 m.  Sen är vi ute på sjön Roxen. Vi hoppas komma till Söderköping i morgon.

Vi steg upp halv sex och jag åt som vanligt min grötfrukost. För tidigt för Kerstin som förberedde sin frukost för att äta den senare under gång till Motala. Det blåser inte mycket så det blir motorgång igen. Himlen ser kolsvart ut så vi överväger ett tag att gå till Aspa båtklubbs hamn. Men det ser nästan svartare ut åt det hållet.

Efter en timmes gång får vi denna resas första regnskur på oss. Vi är förberedda och har tagit på oss de nya sjöställen. De är görsköna och håller mig både varm och torr. Kerstin tar vovvarna och går under däck när skitvädret kommer. Lite senare kommer en hagelskur och det blir alldeles vitt i sittbrunnen.

På väg in mot Motala passerar vi Baltzar von Platens punkt.  

 Monumentet skall symbolisera en passare och där det står sägs vara den punkt på kartan där von Platen satte ner passaren när han planerade Motala. En gång i tiden skall man ha sett samtliga stadens gator från denna punkt.

Kvart i tolv lade vi till vid gästbryggan i Motala. 

Jag ser väl ut att må bra trots vädret? Det nog så sannt som sagts att det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Inom en halvtimme börjar det också att åska och känns då extra skönt att vi är i hamn.

Tyvärr mår inte vår Hedda så bra, det visar sig att hon har fått urinvägsinfektion. Med hjälp av en veterinär i Motala får vi antibiotika till henne. Men det blir nog en jobbig natt då Hedda vill kissa väldigt ofta.

Vi har också haft besök av Elona och Janne

  och fått möjlighet att fylla på båtbiblioteket vid ett besök i Elonas antikvariat.

Nu skall vi göra i ordning båten för att slussa igen. I morgon börjar vi slussningen mot Söderköping. Men nu är det bara enkla slussningar neråt kvar, så vi är säkert gifta när midsommar kommer. Men var vi firar den vet vi inte ännu.

Idag söndag blev vi bjudna på middag av Sören och Gunbritt. Vi seglade därför från Motala till Åmmeberg (ca 1 timme). Joel och Maggi tog bilen och hämtade oss i hamnen. 

 Joel tog emot tampen från Kerstin. Det är alltid lättare när man slipper hoppa iland. Ingen av mig och Kerstin är ju viga som apekatter längre.

 Uppe i den tjusiga gården Klämma blev vi alla välkomnade och bjudna på en kanongod middag. Sören var grillmästare och alla fantastiska tillbehör fixades av Gunbritt. Efter middagen följde efterrätt, kaffe med en kaka som Gunbritt bakat och senare lite nattamat.

 Efter den andliga spisen (men före nattamaten) följde jag med Sören då han hade ett generalrep inför midsommar med Norra Vätterbygdens Spelemän. 

 Så nu fick jag lyssna till en annan musikstil än vad som gällt under helgen. Efter lite repetition med enbart musikanter så anlända Norra Vätterbygdens Folkdanslag. Också de hade ett generalrep inför alla uppträdanden under midsommar. Så nu fick jag höra nya låtar och samtidigt se ett duktigt folkdanslag dansa till.

I morgon kommer vi att starta tidigt för att ta oss ner till  Motala.

Vilken härlig dag vi haft. Solsken och en behaglig temperatur. Lite regn har kommit,men då har vi suttit inomhus och lyssnat på någon konsert.

Båten har har varit full av besökare i omgångar. Ett alltid trevligt besök är Sören och Gunbritt,

 I morgon är vi bjudna på middag hem till dem.

Vi har lyssnat på trevlig jazzmusik hela dagen. Största intrycket har gjorts av en orkester från Melbourne, Australien. De heter Red Hot Rhythmakers och är på en Europaturne. 6 killar och 3 tjejer som är otroligt fint samspelta och har underbara arrangemang 

 Dvs de spelar inte enbart efter tonarter och i övrigt mer eller mindre fria improvisationer. Detta var ett mycket proffesionellt uppförande. Vi köpte en skiva för att kunna lyssna mer hemma.

Nu har jag diskat efter middagen och nattat Hedda och Matilda. Kerstin, Joel, Maggi, Sören och Gunbritt är på Hamnmagasinet och lyssnar på jamsession. Jag hör dem lika bra från båten, men jag ser dem förståss inte.

Nu börjar jag och Kerstin att längta efter kanalen för att komma vidare. Men vi blir här också i morgon. På måndag har vi en dagssegling, ca 30 Nm (ca 6 timmar), ner till Motala.

Joel och Maggi har kommit och tradjazzen har startat.

 Vädret håller i sig och temperaturen är behaglig. För en stund när alla människor samlats på torget i Askersund för att se alla orkestrar som paraderande in från alla håll och kanter, så steg temperaturen till 32 grader enligt termotern på väggen hos ICA. Men eljest ligger den på behagliga ca 20 grader. Var har också träffat Sören (Kerstins bror) och GunBritt.

Maggi är en tuffing, hon har badat i sjön Alsen fast temperaturen bara var 15 grader. Brrr, inget för mig. Jag och Kerstin nöjer oss med musiken. Här musiseras i alla hörn och nu på morgonen startade de redan kl 10. Det blir till att springa och lyssna på flera föreställningar. Hedda och Matilda protesterar inte, det finns ju massor att titta och lukta på och många människor vill prata med dem.

Vädret har blivit svalare, idag har det varit 17 sköna grader. perfekt för promenad. Vi gick en tur ner mot Stjärnsunds slott. En jättefin promenadväg som slingrar genom åkrarna. 

 Här kommer inga bilar så Hedda och Matilda får gå lösa. Det trivs de med.

I kväll får vi besök av Joel och Maggi som stannar med oss över tradjazzen. Kerstin har städat upp båten så nu syns det knappt att vi varit ute i snart 3 veckor. Jag lagar middag idag. I det svala vädret blir det bruna bönor med fläsk. Mums - det har vi längtat efter.

Gästhamnen är nu full med båtar och hamnplanen är full av husbilar. Det märks att tradjazzen startat i morgon eftermiddag. Det ser vi fram emot.

Jag sov lite oroligt på grund av brandröken som vi såg i går kväll. Jag vaknade kl halv fem i morse av ljudet från regn på rufftaket. Hurrah vad jag blev glad. Gladare ändå blev säkert alla brandmän som bekämpar skogsbränderna i Tiveden. Framåt 9 tiden klarnade det upp och vi åt frukost i sittbrunnen. Idag gick det bättre än igår. Då blåste osten bort från min smörgås.

Efter frukost beslutar vi att gå upp till Askersund och invänta tradjazz festivalen. Vi får en fin tur i ca 6 m/s och halvvind för det mesta. Vi passerade en liten fågelskyddad ö som visade sig bebos av en kolloni skarvar. Vi fick nu se på riktigt nära håll hur det ljusfenom skapats som vi såg på Erkerna väster om Motala. Spillningen dödar träd som får en siverlyster i solskenet.

 I toppen på det döda trädet syns en svart prick, det är en skarv ser vi i kikaren.

Vi passerade Stjärnsunds slott på inseglingen till Askersund i sjön Alsen. Ett praktfullt bygge, men så stora gräsmattor orkar då inte jag sköta. Vi kommer som andra båt till gästhamnen men innan kvällningen är inte många platser kvar. Alla kommer för tradjazzen.

Sören (Kerstins bror) och Gun-Britt kommer och bjuder på räkmackor. Gott som bara den, vi har ju inte ätit middag och nu slipper vi laga den. När vi sitter och äter kommer gamla Elida inglidande. Nu heter hon Shalom och som vanligt bjuder hon på predikan och religösa sånger. Också det är trevligt, men nu inväntar vi en annan sorts musik.

I morse vaknade vi med tjut i riggen och när vi öppnade ruffluckan såg vi ingen sol, ett molntäcke var allt vi såg. På däcket såg vi också några få regnstänk. Det var så länge sen så vi tyckte det var nästan vackert att se på. Tjutet i riggen kommer av att det blåser 9-13 m/s trots att vi ligger med skog runt om oss.

Vi beslutar att ta en liggedag och ta en promenad längs Munkastigen i stället. Efter frukost packar vi ryggsäcken och ger oss iväg genom Tivedskogarna. Det är vackert också detta. Idag är temperaturen behaglig och det fläktar skönt i skogen. Vovvarna är på bra humör och följer fint. Vi går till Södra Asplången där vi rastar innan vi vänder tillbaka. Det blev en 6 km promenad totalt. På Södra Asplången går det vita gäss i den ganska hårda vinden.

Att det finns ett rikt djurliv i Tiveden såg vi många spår av. Vi passerade flera gryt och på ett ställe fanns en restaurang för hackspettar.

Hemma i båten igen smakar middagen mycket bra (det är ju Kerstin som lagat den). Efter middagen vilar vi en stund med radion på där de rapporterar om alla skogsbränder. Plötsligt känner vi lukten av brandrök.

 Inte så långt från oss har det börjat ryka. Det är extra otrevligt då vinden från detta ställe ligger emot oss. Vi får hålla ögonen på detta och ev flytta oss om röken blir värre.

I går kväll blev vi bjudna till Kristina och Ove vilket gav oss en fin promenad från gästhamnen i Motala längs Göta kanal. På vägen passerade vi Baltzar von Platens grav, som ligger alldeles intill kanalen, ett av hans verk.

 En minst sagt handlingskraftig man. Men projekten var redan då behäftade med samma problem som dagens. Det tog mer än dubbelt så lång tid och kostade mer än 6 gånger så mycket som ursprungligen beräknats.

Hos Kristina och Over fick vi en trevlig stund och Ove lånade mig sjökort över norra Vättern och berättade om fina ställen som är värda ett besök. Nu på morgonen hade vi en del shoping att göra men vid lunchtid beslöt vi att gå tillbaka över till nordvästra Vättern och dess skärgård med fler än 100 öar. Vinden hade stått på SV hela morgonen och blåst 3-5 m/s. När vi skulle gå ökade den till 7-8 m med byar upp till 10. Ove hade berättat att Motalaviken kan vara tjurig i denna vind och det fick vi uppleva. En mycket hoppig resa. Men efter att ha rundat udden lilla Hals kunde vi ändra kurs och sjön blev inte alls så besvärlig när vi lämnade Motalaviken bakom oss. Vi satte seglen och fick en härlig sträckbog hela vägen över. Väderleksrapporten talar om omslag och molnformationerna tyder också på detta.

 Men vädret är fortfarande vackert och idag är temperaturen mycket behaglig.

Framme i Olshammar lägger vi till i Aspa båtklubbs gästhamn. Den är inte officiellt öpnad än men vi är välkomna. Efter middagen tar vi en promenad i omgivningen och kan konstatera att här finns också kulturminnen.

 I det gula huset föddes Verner von Heidenstam. Kyrkan intill är Birgittakykan som han hade som "lekstuga". Bakom huset strax innan kyrkogården har planterats 12 träd i en ring, de 12 apostlarna. De utgör idag en mäktig syn.

Dags att koja, det skall bli spännande att se hur vädret blir i morgon.

Vi gick upp till Motala nu på söndagen. Trots att Vätternrundan går nästa helg så är det fullt av cyklister med nummerlappar som försöker köra livet ur varandra (jag minns ju hur det var). Lite tjatigt kanske, men vädret är fotfarande lika soligt. Segla gick inte. I en läns på ca 1 m/s händer ju inte så mycket. Visserligen gjorde vi mindre än 10 Nm idag men man vill ju komma fram någon gång. Gästhamnen ligger lång inne i stan, strax innan bron och slussen ut i Göta kanal. Den mest välordnade hamnen hittils.

När vi närmade oss hamnen trodde vi att det brann i hamnen då svart rök vällde upp. det visade sig vara Motala Express (Vätterns fånge) som eldade på under pannan. 

Det var ovanligt mycket flugor kring båten igår kväll. Så idag är det dusch och klädtvätt. Som tur är blåser vinden bort röken från Motala Express.

Resten av kläderna snurrar i hamnens torktumlare.

Vi fick en lugn segling över Vättern. Segling och segling, det blåste 1-3 m och vi hade ca 20Nm att göra så vi fick skjuta på med motorn. När vi var nästan framme ökade vinden plötsligt till 6-8 m. Kan det ha varit sjöbrisen som kom? Men nu var det bara någon minut till vi skulle lägga till så det blev inte någon längre segling i denna vind som annars var trevlig.

På vägen satsade vi på att få en fiskmiddag så Kerstin hade dörjen ute. Flera fina hugg men inget som vi lyckades landa. Vi får prova med andra drag.

Det gick inte att lägga till i gästhamnen i vallgraven vid slottet. Det fanns gott om plats men luften stog helt still och det var smällhett. Så vi lade oss ute vid piren och njöt av den fälktande vinden. Mina ben och fötter har fått för mycket sol och började svullna upp. Så det fick bli heltäckande brallor.

Men innan promenaden hann jag med ett svalkande fotbad från badplattformen. Ljuvligt skönt, men resten av kroppen väntar ett tag.

Vadstena är en charmerande stad och lättillgänglig. Där kan man bo bra, äta gott och hitta intressanta saker att göra i flera dagar.

Förutom roliga och intressanta byggnader så ser vi att det inte verkar finnas några maskrosor i Vadstena. Däremot är gräsmattorna fulla av prästkragar och smörblommor.

 Tänk om vi kunde få det så hemma.

Nationaldagen startar med samma underbara väder som vi haft sen vi startade. det är lite väl varmt i den inre hamnen så vi passar på att flytta oss vid en broöppning till gästhamnen som ligger i Vättern. Här båser sköna vindar som svalkar oss.

Göta kanal är en fantasisk internationelll mötesplats. Till alla andra natinaliteter har vi idag mötte en Schweizare, en Canadensare och en skotsk båt. Alla gjorde ett besök i fästningen för att se på firandet av nationaldagen. Vi mötte dessutom en båt på väg hem till Åsa (där Kerstin jobbar). Den killen hade hämtat sin nya båt norr om Härnösand.

Vi firar nationaldagen genom att ligga still och ta det lugnt och titta på en regatta som gick alldeles utanför hamnen där vi låg.

I morgon funderar vi på att segla till Vadstena.

Konvojen skall starta kl 9 så vi kliver upp kl 6. Dusch och en stabil frukost, promenad med vovvarna och toalettbesök sen är vi klara för avgång. Idag blir det en lätt dag. Först en sluss uppåt med 29 cm nivåskillnad. Detta är den enda manuella slussen, dvs precis som de var från början. Kul att få prova.

Nästa sluss är också en enkelsluss men med 3 m nivåskillnad. Oj så lungt och fint det gick, vår första sluss nedåt är nu också avklarad. Flera broar och 3 sjöar senare kommer vi fram till Karlsborg. Vi har nu också mött 3 kanalbåtar. Vi slapp dock möta dem på kanalen, mötet skedde på sjön Viken.

Klockan tolv stannar vi till i våra tankar då en kär vän begravs efter en svår sjukdom. Det är som om blommorna längs kanalen prunkar extra vackert idag för just henne.

Efter denna fantastiskt fina och ganska lata dag blir det middag. När kaffet kommer på bordet börjar en concertina att ge ifrån sig musik. Mike står på kajen och spelar. Både han och Sue kommer ombord och det hinner blir nationaldag innan vi säger god natt. Innan dess har vi hunnit sjunga och spela låtar förvarandra av de mest skilda slag och härkomst.

 Här sjunger Mike en holländsk sång adresserad till en holländare som gått i en annan konvojgrupp och nu ligger framför oss i hamn.

I morgon skall vi bara passera en bro och lägga oss i en gästhamn i Karlsborg som ligger ute i Vättern. Sen får vi se vad vi skall hitta på att fira nationaldagen med.

Med lite fjärilar i magen blev det ändå en lugn start på dagen. Vid klareringskontoret visar det sig att vår konvoj blir riktigt internationell. En amerikansk båt 50 fot lång med en skicklig skeppare, en tysk med en liten båt som han inte kan hantera, en norskt par med erfarenhet av slussning och så var det vi, ny börjare. Vi har 19 slussar som skall avverkas under dagen. Slussvakterna kallar in oss i den ordning de vill ha oss. Den stora amerikanksa båten tas in först och vi får ligga efter honom. Den tyska båten kommer längst fram på babordssidan och norrmannen efter bredvid mig.

Den amerikanska båten visas sig för tung att hålla i de ganska kraftiga strömvirvlarna vid slussning uppåt. Mike klarar det men har det jobbigt. Tysken klarar det sämre trots en lätt båt, han flyger omkring och dunsar ömsom i slussväggen ömson in i Farida (Mikes båt). men jag och norrmannen får en lugn slussning. Den enkla tekniken innebär att Kerstin och de andra fruarna går på land och lägger fast  våra tampar. Sen klarar jag och de andra gubbarna tamparna med hjälp av båtens winshar. 

Efter två slussar ber slussvakterna att jag och norrmannen skall ligga först. Det fungerar bra för oss och mycket bättre för amerikanen och tysken. Sen eftermiddag kommer vi görtrötta och ganska hungriga till Töreboda och får nu nattvila. Men trots mycket jobb (och mycket promenerande för Kerstin och vovvarna) har vi hunnit uppskatta naturen kring kanalen. En härlig upplevelse. Efter dusch och middag blir det lite dragspelande. Mike kommer över och berättar att han också spelar. I morgon skall vi försöka spela tillsammans.

Äntligen fick vi segla på väg till Sjötorp. Men även med smult vatten och fin vind på 4-8 m/s så visar Vänern att man inte får slösegla. På samma kurs ändrade vinden sin riktning relativt båten från ca 25 till 60 grader flera gånger. Skota och parera blev dagens motto. Men det var kul efter all motorgång att få segla.

I Sjötorp gör vi allt för att vara förberedda inför slussningen. Vår konvoj skall passera 19 slussar i morgon!! Vores sidor kläs in med fendrar, dingen tippas upp på badplattformen, kastblock monteras i fören och förtöjningstamparna kommer på plats.

I morgon kl 08 skall vi samlas vid klareringskontoret för betalning och information och information.

En god middag och en promenad avslutar kvällen. Denna kväll har vi ställt väckarklockan. Vi skall ju hinna äta frukost, duscha och promenera med vovvarna innan vi går till klareringskontoret.

Idag första juni kom Monika, min tidigare arbetskamrat, och hälsade på. Vå åt en lunch tillsammans i Vore och pratade om allt möjligt så jag glömde använda kameran. Synd, men sånt händer tydligen när man har riktigt trevligt. Monika tog med oss och visade sin motorbåt Mön. Enn 11,5 m lång och 4,5 m bred sak som erbjuder allt man kan önska sig. Mön är stor nog för att Monika skall kunna starta att köra charter.

Nu har vi gått 3 Nm norrut till Mariestads Segel Klubb anläggning Skeberga. Vi haft det jättefint men just nu blåste det upp och vi hoppar som attan. Jag får sluta nu och göra något år detta om vi inte skall bli sjösjuka innan morgonen.

Senare på kvällen i Dalbergsån kom två killar och metade siklöja som agn till kommande gösfiske.

De rekommenderade oss att slänga ut en krok direkt när vi lämnade Dalbergsån nästa morgon. Vi hade inget annat än det vi dörjar makrill med så Kerstin slängde ut detta. En grann gös högg, men vi lyckades inte få in den i båten.

Vi går över den del av Vänern som heter Dalbosjön med kurs mot Navens fyr. Därifrån tar en tjusig inomskärsled oss till fiskesamhället Spiken. en trevlig kille tar emot förtampen och informerar sig om varifrån vi kommer. Sen kommer han tillbaka och ställer två öl på fördäck och önskar oss välkommen. Spiken är ett mysigt ställe med servingar för turister och båtfolk som vill ha delikata fiskrätter. Vi möter åter Naticat 33 som är på väg hem till Mariestad från Medelhavet. På slipen står en ombyggd bogserbåt vars skrov är 100 år.

Här är skyddat för alla vindar, men fågelljuden är andra än de vi är vana med från Västkusten. Inga trutar och måsar men lommen väsnas.

Nästa morgon gör vi ett besök på Läckö slott, ett par distansminuter från Spiken,

Säkert mysigt, men stora renoveringsjobb pågår. Vär tidigt ute, det märks. Vi väljer att gå tillbaka mot Spiken och gira norrut mot Lurö och kommer så småningom till Stenstaka går på Lurö. Att såna pärlor finns!!

Här finns en mycket liten gästbrygga som rymmer några få båtar. Men här finns härliga promenadstråk (och mycket fästing), ett vandrarhem i en segelskuta, bastuflotte med badtunna mm.

Bastuflotten bogseras till olika strategiska ställen berående på väder. Det finns några få bofasta.

Kerstin bjuder på honumgsnarinerad rökt lax med hjortronsås. allt inköpt i Spiken. Mums filibabba efter en dag på sjön.

Här är så gott att man kan stanna flera dagar. Men vi är nyfikna och vill hinna se mer så på lördag morgon går vi till Djurö skärgård och och lägger oss i Djuråns norra vik där kryssarklubben har en boj. det är en riktigt het dag, men ute på vattnet har vi sittbrunnskapellets tak uppe för att få lite skugga, det fläktar behagligt svala vindar så vi mår prima. Djurön är ett naturreservat och i viken finns en liten brygga för tillsyningsmannen. Man får ligga vid bryggan bara man lämnar hans plats fri.  

Här finns härliga men lite trånga promenadstigar och här får våra vovvar inga fästingar på sig. Skönt.

Kerstin bjuder på ännu en god middag. Sen kommer dragspelet fram och de andra båtarna signalerar tummen upp.

På söndag morgon tar vi en kort promenad efter frukost, men det är för varmt och det ryker av pollen när vi rör i ljungen. Vovvarna hostar hela tiden så vi vänder. Ut på vattnet igen. Plat och inga vindar så vi går återigen för motor. Men vatnet svalkar vinden och det blir skönt. Åter får vi känna att Vänern är en stor sjö. Vi går till Mariestad men det tar några timmar. Framme lägger vi till bakom en båt från San Fransico. De skall gå Göta kanal i samma konvoj som vi. Det är ett trevligt par, detta har börjat bra. Gästhamnen ligger längst in nästan mitt i stan. Mycket folk i rörelse vilket är trevligt. Men det är alldeles vindstilla så det blir kvavt.

I morgon skall vi träffa min arbetskamrat Monika, det ser vi fram emot.

Vi är nog i himlen, vilken härlig dag. Nu har vil lagt till i en liten fin hamn som heter Dalbergså. En bit från hamnen finns hällristningar på en plats med sagolik utsikt över Vänern.

De tvära kasten mellan gassande solvärme och småkyliga vindar som kommer från vattnet har gjort att Kerstin känner av bihålorna. Men det skall nog repa sig. För att hålla min axel trim så kör jag ett pass med gummibandet. Kerstin gapskrattar och tar fram kameran. Jag ser ut som en albyl säger hon. Men det är OK om det hjälper henne med febern.

 Nu börjar vi längta efter fisk, men det är långt till en affär. I morgon så får väl albylen prova fiska.

Vi lämnade Trollhätan vid 10-tiden. 1 sluss och 3 broöppningar senare var vi i Vänersborgs utkant och gick ut i Vänern i den del som kallas Dalsbosjön. Vi siktade på en gästhamn en bit norrut för att komma i bra läge inför en översegling mot Kollandsö skärgård. Det var dock rätt långt och på vägen fanns en i sjökortet markerad ankarplats ungefär mitt emellan Vänersborg och Mellerud. Vi kollade i kikaren och tyckte att det sågt ut som en hamn med en segelbåt i. Vi gick in men blev tveksamma då det såg ut som privata bryggor. Vi fortsatte dock då vi såg en person i segelbåten och tänkte att vi kan väl fråga om vi får stanna en natt.

 Där stod Rune på bryggan och hälsade os välkomna till Vänersborgs Segelsällskaps klubbstuga. Rune är en 82 år ung ensamseglare som hållit på att segla sen han var 13 år. En fantastisk kille som tipsar oss om många sevärdheter i Vänern.

Under en promenad hittar jag ett renoveringsobjekt.

Det är den gamla huvudbyggnaden i Sikhalls. Kerstin tycker dock det ser ut att vara för mycket jobb och föreslår ett annat objekt.

Detta var den gamla godsägaranes bostad på sin ålderdom. Men detta får inte renoveras till bostad nu. Det är i rullorna upptaget som en ladugård! Men vilken härlig utsikt över Vänern han och eventuella kossor måste ha haft.

Vattnet i denna vik i Vänern är 18 grader. Det lockar unga pojkar till bad, men det blir mest att spänna sig inför kameran. 

Flickorna vågar dock hoppa i. Och de påstår att det är skönt. Brrrr.

Solen går enligt Rune ner 1 timme tidigare (i skogen) på den västra sidan av Vänern jämfört med den östra sidan. Det har återigen varit en underbar dag. Vi njuter och hoppas att ni har det lika bra.

Återigen en kanondag, lika strålande sol som igår men i dag var det nästan vindstilla. Motströmmen var dock besvärligare än igår. Som mest hade vi 2,2 knop mot oss. När vi väl kommit fram för att börja slussa fick vil lägga oss vid väntbryggan. Och där fick vi ligga nästan 4 timmar p.g.a en reparation som pågick.

När vi väl fick börja slussa gick det riktigt bra. Både jag och Kerstin var nervösa i den första slussen men det släppte sen. Väl igenom den 4.e slussen tänkte vi fortsätta ca 1 Nm till en gästhamn mitt inne i Trollhättan. Men vi fick order att ligga och vänta på en stor tanker som var på väg. Det tog sån tid så vi beslöt att stanna i den lilla gästhamnen alldeles efter slussarna.

Kompensation för allt detta fick vi då kanalverket bjöd på slussningen. Vi sparade nästan 800 kronor. Det blir säkert en god middag på Läckö slott eller annat trevligt ställe.

Nu har vi tagit en 1,5 timme lång promenad med Hedda och Matilda. Vi har säkert mött halva Trolhättans befolkning. Alla joggade!!

Efter lite pyssel med förberedelser för att känna oss trygga inför det nya äventyret lämnade vi lilla Bommen i Gbg vid 11-tiden i strålande sol. Solen har följt oss hela dagen men också idag har det blåst 6-10 m rätt emot. Strömmen var inte så stark som vi befarat. Som bäst hade vi bara 0,8 knop och som mest 1,5 knop. Men det är en ganska långt sträcka.

Slussar och broar bevakas på kanal 9 på VHF, enkelt och bra. Vi har mött en stor tankbåt och 7-8 fritidsbåtar. Alla gick med strömmen mot Gbg.

Väntetiden vid broarna var försumbar. De öppnade i stort sett direkt när vi anropade. Efter sista klaffbron i Lilla Edet väntade första slussen.

Här steg pulsen en aning, det var ju vår första slussning. Men allt gick bra och vi blev inte osams. Efter slussen väntade gästhamnen. Ut ur slussportarna och en höger och vänstersväng så var det bara att lägga till. Klockan var då ca 18. Nu smakade morsdagsmiddagen bra sa Kerstin. Den var förberedd så det tog inte lång tid för mig att fixa den. En lång promenad med vovvarna runt ett trevligt samhälle avslutar dagen.

I fredags lämnade vi med ett viss vemod vår fina hemmahamn - Sandö Hamn. Vi gick till Rörö och hade lite otur, vi fick 8-10 m vind rätt i näsan och en motström på drygt 1 knop, men solen gassade. Detta var mest en mjukstart för att se att allt fungerar som det ska.

I går gick vi till Lilla Bommen i Göteborg. En märklig känsla att ligga med båten mitt inne i stan, i detta fall vid Operan.

Goda vänner kom till båten för att önska oss lycka till på resan. Det blev sill och färskpotatis i sommarsol. Innan alla varit förbi hade det hunnit bli en sen kväll och vi har alldeles glömt Melodifestivalen. Hur gick det?

Nu efter frukost skall vi säga hej till Pelle som följt med oss i sin båt. Sen ger vi oss av uppför Göta älv. Idag väntar 3 broöppningar och en slussning för att komma till Lilla Edet. det blir spännande.

Lennart

Idag har vi provseglat till Vrångö i strålande solsken, laber vind påspädd med lite sjöbris. En underbar start på seglingssäsongen. Pelle, pojkarna och Tord gjorde sällskap med Nirvana. På Vrångö testade pojkarna sitt nya kastspö som de fick i julklapp. Bägge fick var sin torsk (som höll minimimått). Gissa om det blev tjo och tjim i hamnen. 

Allt har fungerat utom GPSen som av någon anledning inte startar. troligtvis har en säkring gått. Jag få kolla detta till veckan, men i övrigt är Vore i topptrim och seglar bra. Jag hade väl satt i en latta slarvigt för den blåste i sjön och sjönk. Också det får fixas till veckan.

En härlig morgon med solsken ger en vacker sjörök över hamnen. Vattnet är ännu kallt. Nu är också Finess (dingen) sjösatt och vi har börjat lasta Vore med allt som skall med för att göra resan bekväm.

Vi har räknat baklänges och kommit fram till att senaste avresedatum måste bli 27 maj. Vi skall hinna till Askersund och besöka Trad Jazz festivalen helgen före midsommar. Och vi vill ha extra tid för att klara ev. motström i Göta älv och ha tid att segla lite på Vänern.

Våra grannar som vill göras oss sällskap med sin båt på första sträckan kan inte resa förrän 24 maj. Så verkligt datum blir mellan 24-27 maj. Det lär väl betyda att midsommar kommer att firas i närheten av Stockholm. 

Lennart

hej, välkommen att följa min och Kerstins resa genom Göta Kanal, upp till norrlandskusten och sen hem till SandöHamn runt vår kust. Med på seglatsen blir också våra två beddlisar Hedda och Matilda.

Fina arbetskamrater tipsade om denna sida som ger dem och goda vänner möjlighet att följa vår resa.

Det var inte länge sen det såg ut så här. 

Vi är därför extra glad att Vore (vår segelbåt) nu är sjösatt, riggad och klar för avfärd. Och hon är i toppskick inför resan.

080504/Lennart