chill out

 Idag sista natten här, sen har vi en kvar på ett nytt ställe som är underbart. se www. relaxbay.se

Känns faktiskt ok, är inställd på att åka. Även om alla andra stannar så toklänge... Diana ska ha långfärdskidor första dagen i skolan. Lite annorlunda! Idag tog jag och Diana masage tillsammans. Underbart men det gör så ont. Fast äntligen har någon hajat min rygg! Det är därför jag får ont när jag springer. Hon går på den och kör in sina armbågar på visa punkter..men resultatet är befriande. Jag har alltid tänkt att den som fixar min en axel får se en bit av min själ. Har lagt de senaste 10 åren där. Läste ut katedralen vid havet, så bra!

Detta blir nog mitt sista inlägg?

Jo, en yogakompis tillika teknisk projektledare tillika homeopat! har gett medicin att testa på Hampus onda öra. En halv gul lök samt små piller under tungan varannan timma..why not tänkte jag. Löken ska dra ut det onda..Så igår låg både han och jag med lök mot varsit öra. Lökan var instucken i ett par kalsonger=Hampus och underbyxor för mig. Det var hennes tips för att skapa en "mössa". och i morse, "mamma, jag kan sova på vänster öra". Hurra!! Inga spruckna trummhinnor på planet??!! Jag kommer garanterat att köra lök framöver..

mamma åker hem. Söt bild på henne. Tre generationer. Igår avskedsmiddag. Vi inte sett dem så mycket. Jag tror att dt var en bra kombo för mamma, först hos oss och sedan själv på hotell. 

 Hörde igår av Elsa att Jon gått bort. Förutom att han är ung och pappa så var han en ovanligt härlig person. Jag har alltid tyckt mycket om honom och tänker på honom och hans mamma. Livet är inte alltid autobahn...

Men glädjande var att Alex fått sina tjejer, så kul! 4 tjejer, det klarar hon. men behöver hjälp, ska tänka på det.

Liv och död..

Stora utmaningen är att bevara den underbara livskänsla som alla bär på här, att ta med den tillbaka in i vardagen. För det är ju vardagen som är livet, inte detta. Så det funderar jag en hel del på. Och det är absolut möjligt, kräver bara lite eftertanke. Att stanna upp, i nuet. Och inte bara låta veckorna rusa. och att inte se en njutning i det. För vem vet hur många veckor jag har kvar, kanske en evighets massor eller inte. Genetiskt sätt borde jag ha masor, ålder ska ärvas på mödenet och mormors mor blev 90+ och mor-mor 90+

I natt gick Hampus superont i örat..igen.. Han fick sova på mig och jag satt upprätt, då verkade det släppa lite. så idag lämnade jag Diana i skolan, sprang och sedan hemarbete med Hampus. Men det verkar ok med örat, hos doktorn sa de att det var ytterörat, inte innerörat. Hurra! Då är det nog bra tills vi flyger. Men inget mera bad!!!fast det verkar han klara ganska bra tror jag.

Var på utvecklingssamtal för båda barnen. Oj, vad noggrant de förberett och vad de känner barnen väl - fast det bara är 5 veckor! Stolt som en tupp gick jag hem med Diana till Hampus som väntade. Vi gick i vattnet och lyssnade på wakawaka..jag dansade lite brasilianskt..oj, vad jag var pinsam..men sa då att antingen kan jag vara en sån där tråkig mamma som inte dansar till bra musik eller så är jag mig själv och..
sen började vi båda vift på höfterna och sjöng lite för högt..underbart!

Lekte hopptävling med Diana på stranden, vid 17 var det så varmt att det nästan inte gick att vara i solen. Solen var sådär härlig, som blir så bra på kort. Kvällssol. Sedan kom mamma och Björn hit på middag som avslutades med biljard.

another day in paradise, som min fd chef alltid sa :-)

 Idag en skön "mellandag". Barnen ar studiedag och eg skulle vi ha snorklat men det blev avblåst. Bara hängt hemma med egen läsning, simning, högläsning, volleybollskola för barnen, massage för båda barnen..life is good. Hampus somnade efter 10 min massage. Måste ge dem det igen. Jag har flätat håret, ser ok ut. Bara en vecka kvar..hu, nu går det undan. Simmade länge och snabbt idag, det är som att tala svenska efter att ha bott utomlands ett tag. Min kropp minns och älskar det. Varför simmar jag inte mer hemma, jo, jag hatar badhus. Tycker det är supersnubbigt. Kom på att bästa presenten till mig är att bygga mig en pool. Och barnen crawlar nu riktigt bra. Har glömt att skriva att när jag och Hampus låg och talade i går tidig morse så trillade det ned en stor stor röd kackerlacka mellan oss på huvudkudden!!!!!!! Tänk om vi sovit och den krypt runt. BLÄ.

 Läser i min bok om Dostojekvski, att han engagerade sig mot tsaren och blev därmed satt i finkan och skulle sedan arkibuseras. När de stod ett antal män, tre och tre, med vakter framför som skulle skjuta dem och vakterna satt på dem deras bindlar för ögonen......så hände inget. De sa till slut att de bara skulle skrämmas och lära sig en läxa. D vän klarade inte psykiskt av påfrestningen och blev därefter galen och dog. D hamnade i Sibirien. Hur grym kan inte människan vara? Idag är det minnesdag över förintelsen, hur grym kan inte människan vara? vad är det som gör att vi inte kommer återupprepa all grymhet, hur kan vi alla bidra till en bättre värld? Läste även om de som amputerade kroppsdelar på barn för att de skulle bli bättre tiggare och att de dömts! Bra! Men det finns för många Tengils med hjärtan av sten.

Barnen lär sig lite om Buddism och jag klär mig att det inte är en religion, att det är ett sätt att leva. Det gillar jag. Jag vet inte om Buddister är mer fredliga av sig men det känns så. Eller? Läste att Buddismen har 5 regler att förhålla sig till, en bra summa som gör det lättare att komma ihåg. Fast det är ju som 10 Guds Bud, det är väl inte så svårt heller. PÅ nåt sätt tilltalar mig Buddismen mer, fast jag vet inte riktigt varför. Ska fundera igenom det. Jag tror på att ge barnen en andlig dimension också. Jag tror att jag fått det i mig någonstans - men barn idag - hur stöter de på religion i sin vardag egentligen? Ska börja läsa bön, sammanfatta dagen och tacka för den. Vi får börja i det lilla, bra att börja där.

Känner mig lycklig och njuter av tillvaron här. Idag har vi varit 4 veckor här. Otroligt vad det gått snabbt. Idag hade vi en mellandag, den familj vi lekt med i några dagar intensivt, åkte vidare i morse. Jag fick tillbaka mina barn i famnen! På em åkte vi och tittade på mammas hotell, ett riktigt lyxhotell. Barnen badade och jag läste svenska tidningar!

 har under senaste året funderat en del på civilcurage, om inte vårt samhälle innehåller färre och färre med den egenskapen och vad ordet står för. Det finns få samtida förebilder, få i kalibern Raul Wallenberg. Men har nu hittat ett bra exempel på en svensk. Och kvinna så klart :-) Säger bara Inga Britt Ahlenius. Först var det hela Sverige och Göran Persson hon vågade mopsa emot och nu läste jag en debattartikel där hon ifrågasätter FNs generalsekreterare och sågar honom offentligt och internationellt vid fotknölarna. och även direkt Kina och USA för vad som låg bakom hans utnämning. kan man kaxa emot större makter???????Och hon gör det inte för egen vinnings skull, utan hon gör det med sin egen ev professionella karriär som insats, för att hon anser att världsfreden kan/har skadas. I min egen närhet känner jag att min bokklubbskompis/vän Karin har visat riktigt civilkurage när hon tog om hand och kämpade för en flyktingfamilj. Jag vill bli mer så!

 ok. innan jag åkte var det flera som frågad vad jag skulle göra här hela dagarna. Jag svarade att jag inte kommer att ha problem att sysselsätta mig, att jag skulle göra en omvänd James Bond film. Istället för att Halle Berry kommer upp ur havet så kommer jag att sitta på stranden och Sean Connery look a like kommer att stiga upp, med sina tighta badbyxor och med kniven i munnen. Well Erik, he came;-)

 ..barnens skola ut. Första bilden är vägen till skolan. Det är längs denna strand som vi går, vi bor i ena ändan och skolan är i den andra. Jag njuter av att gå här så intensivt, även om skolskjutsen hade gjort att vi kom i tid..att ha en sakletere med sig som ser alla olika snäckor och krabbor på stranden tar sin tid. De andra bilderna är skolbyggnaden, de har samlingar under detta öppna tak och sedan ligger klassrummen på övervåningen. Skolan har alltså ingen egen undervisning, förutom kultur och idrott, i övrigt är det värdskolan hemma som talar om vad barnen ska göra. Så himla bra tycker jag att det funkar, små klasser som ger barnen massa med tid och uppmärksamhet. De har fångat mina barn på pricken efter en vecka. Jag är impad!

 Åh, Diana har varit hemma i 5 dagar, mamma kände sig dålig och igår slog det till med storm för mig. En riktigt envis halsbakterie, att hämta Hampus i skolan var en bedrift. Idag kan jag svälja igen. Mamma ska flytta till eget hotell och vi tog några härliga bilder på stranden.

 mamma har kommit, hon trängs med oss i vår lilla bungalow. men det går bra! så från att ha tagit det oerhört lugnt åker vi nu runt och upptäcker. Vilka stränder vi varit på ! Oftast helt öde inträngda mellan höga berg. Helt genomskinligt vatten och vit sand. Se de nya bilderna. Där vi bor är det paradiset för barnfamiljer pga att det är så långgrunt, men det är söderöver som paradise lost finns. 

Så ni har jag världens tips för alla som vill åka på honeymoon, oavsett bröllop, ta en charter med ölmagarna och väl här, boka in på dessa sensuella span som ligger insprängda rätt på stranden. Igår var vi på ett, där en fransman byggt upp sitt eget rike. Han kvoterar in sina gäster, så att ingen nationalitet blir för dominant..alla får en lika andel förutom ryssarna ryktas det..

Vi badar, läser högt, samlar snäckor, dricker smoothies på färska frukter.

Hampus protesterar, han har ett helt killgäng som rör sig blixtsnabbt som en flock vildhundar och som bara sitter stilla när de ska utfodras. han vill inte flytta på sig. men jag vill ha honom med. Och när tårarna lagt sig så har vi det härligt. samtidigt som jag verkligen förstår honom.

en dag plockade vi med en annan familj, en sån härlig. Det visade sig att mannen själv jagat i vårt jaktlag på landet, att han pappa hyrde landställe av farfar i flera år och att hans bästis är kusin med adam k. och hans fru har en faster som är en av mammas bästa kompisar. det kom vi på i taxin till stranden. de är här med tre barn mellan 6 mån och 7 år. 

stranden var fantastisk, se bilderna nedan. Vi var nästan helt själva. Barnen snorklade och såg massa fiskar. Har jag skrivit att vattnet är mellan 29-31 grader? Vilka underbara människor vi mött! Mamma är förundrad över hur barnen orkar; de går i skolan, leker hela dagarna och går och lägger sig sent. Alla barn är fantastiska som hela tiden connectar med nya barn, då det är hög rotation. 

Diana har varit sjuk så vi har haft hemundervisning..herregud vilket tjat! men när vi väl fick upp ångan så har det blivit bra. Helt klart kan man klara sig utan skolan, fast skolan är ju så mycket mer än bara skola.Så mycket intryck de haft, kultur de får lära sig och nya barn hela tiden. De har en samling varje morgon med samarbetsövningar. Jag är imponerad!

 Har inte skrivit på några dagar. Jag var med på en vollebollträning, superkul, men kände mig dålig. Jag hatar att känna mig dålig i sport. Barnen är så gulliga, de såg bara de bra träffarna och var så stolta. Jag har lagt märke til det förut, att barn/mina? är så stolta just i sporter. De berättar för alla hur duktig jag var. Men det kanske för att det är så konkret, det är ju inte så direkt att de säger att mamma hjälpte en dam över gatan igår. ah, vad vet jag

Efter träningen talade jag med tränaren och han berättade att han sålt och sagt upp sig hemma, han ville testa tat lev ahär. Vad är det med denna ö? Är det något speciellt eller bara händelser? Funderar på om det är som när vi skidbummade, då tog man ju yearoff osv. I den jämförelsen blir det tydligt att de som jag möter är alla i min ålder, Inte skulle vi skidbumma. Nå, det är nåt annat som gör att folk som söker något/vill något mer söker sig hit. 

Talade med en annan granne, hon arbetar inom komunen i Göteborg. Det är hon som köpt en lägenhet här att pensioneras i när hon är 55. Hon berättar att hon har hand om hjärnskadade och att fixa deras vardag. Efter en stund säger hon att hon ofta får coacha anhöriga. och en del till att lämna. Att känna att det är ok att gå vidare då den partner man valt blivit så förändrad av hjärnskadan. det hade jag aldrig klarat sa jag, att lämna. Men alla har ansvar för sitt eget liv och att leva olycklig påverkar så många. Jag fick inte intrycket att hon menade att alla gör göra det men att det funnits tillfällen där det diskuterats. våra frågor. Hennes kompis, Gittan, som ser ut att vara 60 var med på vollebollträningen. Hon ser verkligen ut som en Gittan eller överlevande tjej från hippietiden. Ur hennes bikinitrosa syns en lång drake som slingrar sig in på framsidan mellan benen.. Så coolt att hon var med. Hon sa efteråt, när jag berömde henne, att den dagen jag inte vågar prova nytt då är jag död..

Vi har nu åkt till en strand här bredvid, barnen och jag, efter skolan. Där är det inte så långgrunt och vi har hittat en skön rutin. Vi badar och sen läser jag högt. Här där vi bor är lockelserna för många för barnen, vilket jag förstå. Vi har så mysigt! Igår åt vi en lång lunch, på fredagar slutar barnen 12, i en öppen hydda av bambu direkt på stranden. En liten, bara för oss. Därefter hängde vi kvar i den och jag läste säkert i två timmar. Barnen badade säkert i en timma. Livet är underbart!! Vi har det så enkelt och härligt. Rutinen är att gå längs den glittriga stranden till skolan, gå hem kl 14 och sedan bada. Thats it!

Igår på fm låg jag med Annas kompis och hennes vänner på stranden en stund och läste. Jag läser Owe Wiström, Långsamhetens lov. Läs den!! Ingen kommer att ångra. En filosofisk bok om de stora frågorna i livet skrivet på en lättläst sätt utan att för den delen ta bort djupet. Jag bläddrar och läser några sidor då och då, mellan alla deckare. Hur som haver, igår var jag inne på ett kapitel om döden. Så bra beskrivet. och med citat av kända filosofer från alla tider som försöker att förklara. Att döden och födseln är det ända som är säkert, men att vi ägnar så lite tid åt det i vårt samhälle. och att vissheten om att döden kan komma nästa sekund gör människan så osäker. Om man kan ta till sig det. och det gör vi inte, det är först när det drabbar oss. Att vissa människor bara går omkring och funderar på "tekniska" frågor som han kallar det, jobb osv. Att de aldrig stannar upp och reflekterar över det väsentliga. Och när de väl, pga en händelse, gör det så vågar de oftast inte in i känslorna. Att allt är meningslöst, för allt kan ryckas bort på en sekund. Jag berättade det för min granne, läste lite högt om en yuppie som träffat författaren, och hon började storgråta.. då visade set sig att hennes kusin, och mycket nära vän, just fått beskedet att hon bara har några månader kvar. Och hon har just fött sitt tredje barn. Min granne på stranden sa just att det är så läskigt och orättvist, hon funderade på sitt eget liv, att den som blir drabbad känner sig så ensam. För ingen kan rädda en om döden verkligen är där. då måste man faca den själv. Så skönt, vi kunde båda ägna en timma åt att tala om döden och vikten av att vara i nuet och njuta av sina nära. En sak vi båda vill ta med oss hem, det är den buddistiska synen. Båda våra äldsta barn har läst om buddismen och blivit påverkade. De hade köpt en liten budda till "mammas kusin" dvs hon med dödsdiagosen, och barnen fyller den med kärlek. Jag vill göra samma sak, så har vi en fysisk anledning hemma att tala om de stora frågorna i vardagen. Jo, jag glömde appropå döden, tjejen från Göteborgs komun med hjärnskadade, hon sa en sak, "jag fattar inte de som cyklar utan hjälm.." ska tjata på mamma..

Igår kväll mötet vi upp två familjer som jag leker med här och vi åt en lång god middag i byn. Ena mamman var så sugen på vin, så ett helt glas rött vin drack jag igår. Gott!

 PÅ bilden av Diana och Hampus, så är det stranden som är deras skolväg. Vi bor ungefär där de står och skolan ligger i slutet av stranden. Tar ca 15 min. Lågvattnet gör inte bilden så vacker, men det är så vackert!! Hand i hand går vi alla tre på mornarna dit. Life is goood!!!!

 Vi har blivit kära. Alla tre. I samma kille. Hur är det möjligt, hur man jag ha missat Kenny Starfighter?????? Bland det roligaste barnfilmer jag sett på länge. Har allt i ett, starwars för Hampus, kärlek för Diana och vuxenskämt till mig. Säger bara Boli-boli

 Igår hade vi skönt beachhäng, jag och Diana övade på bägerslag - visst heter det så? Den lilla tjejen får iväg rejäla slag. Jag njöt över hennes lycka och att få vara nära bara med henne. Därefter gick bara hon och jag och hon fick håret flätat. Även jag är sugen, its now or never! vi får la se. sen tuktuk in till byn, härlig känsla att åka bland alla thailändare som ska hem och se allt gatumyller och försäljning. Vi åt på en härlig europeisk inspirerad restaurang på pålar på vattnet. snygg och jag hade hört att de ska ha stans bästa hamburgare. Alla tre är vi lite trötta på den söta thaismaken. Vi spelade kort och bara mös. Barnen förstod att här prutar man, i alla gatustånd så gav de barnen ett pris och när vi gick gav de ett bättre. Så nu säger de båda "better prise".

Yogade i morse, hade tänkt hoppa över, men fick en massa energi. Häftigt att stå i en ställning och blicka ut över stranden och idag stod en liten thaikille och lekte nedanför. Så fantastiskt rogivande.

Efteråt talade jag med en svenska. Hon hade behov av att bli coachad. V har talats vid en gång förut. Så pang, rakt på sak. "jo, hur är det, får man tycka att det är ok att vara nöjd på jobbet, alltså är det ok att tycka att det är viktigt. Eller ska man se saker i cykler, att jag jobbar ihop pengar nu som möjliggör att jag an göra saker sen. men livet är ju så kort. och idag har jag en konsulttjänst som inköpschef på Åhlens och nu är jag erbjuden fast och ett bättre chefsjobb - men jag vill inte. hela kroppen säger det. men min man tycker det är lyxproblem. men jag säger att han ska tänka på samma sätt, om han inte trivs ska han säga upp sig på stubben, vi anpassar os om det kärvar, men det vill han inte. jag vill inte vara fast anställd, jag har så många olika möjligheter just nu. vid sidan av jobbetdriver jag två andra bolag inom bl a smyckesdesign. Jag vill kunna resa hit en gång om året. Och att jag ska bli ekonomichef, det är ju inte där jag vill vara, jag vill utveckla min kreativa sida. i kombination med ekonomi...." Klart kompetens tjej, annars ger jag en missvisande bild. Men det verkar som hon är inne på samma spår som alla här, får jag tänka tanken att jag vill styra mer själv över mitt liv. Får jag tänka tanken att det skulle kunna vara möjligt att te x ta ledigt 5 veckor varje år kring jul? Några andra grannar, de är båda marknadschefer på var sin TV-kanal, de är fast anställda och de har sagt till sina chefer att detta är ett villkor. de kommer att vara borta hela januari, varje år...

Jag mår inte illa längre. Har börjar att dricka igen..vatten. 

 En underlig sak är att jag varje natt drömmer mardrömmar. Varje natt. Och jag hör att Diana gör det också. Antagligen är det värmen, jag sover bäst svalt. Men när jag vaknar är jag helt slut och ont i käkarna a all anspänning.

Imorse sprang jag till Eurytmics och sen gick det på Evert Taube, E förljer E. I Roslagensfamn. Lite underligt att lyssna på honom just här. men strand som strand och hav som hav. Eller? Nää

Vi hade kanske lite tur igår, en pappa här på hotellet berättade att han blev biten i axeln förra året av apor. Han fick ta 5 rabiessprutor. Tur att jag inte visste om det före vår härliga utflykt.

Finns ett danskt par här, de är så där oförskämt snygga båda två. Han ser ut som tagen ur en James Bond film och hon likaså. Tjej som jag är försöker jag hitta nåt fel på henne, men igår upptäckte jag bara att hon hade kolsvarta ögonfransar och haspade ur mig " är de så där eller har du maskara" Ha! hon är nog inte så snygg egentligen. " jaaaa, de ärrr så här svarteeee, se på böörnen mine.." Så inte nog med att de två är natrual skit snygga, de föder upp tre till som kommer konkurrera ut alla våra bööörn. men det är ju insidan som räknas eller hur kungen?? I morse berättade den danske maannnen att hon har haft nån sjukdom, så de har tagit ledigt i 3 månader med sina tre barn, och bara rest. För att hon skulle få vila upp sig. Åh man kan bli avis för mindre. 

Nu är det måndag och alla barn som går i skolan är i skolan. Då tar paren och spelar volleyboll. Sån skön attityd. Tänk att vara ledig samtidigt som sin respektive, ha 5 timmar ensamma tillsammans varje dag, och en av dem så spelar man boll med andra vuxna på stranden. Det blir jag verkligen avis på 2! Hit med er alla par, umgås med barn och själva! En sån perfekt kombo. Och sen hinner man börja längta till barnen som kommer kl 14. Och eftersom de är så små klasser så har de oftast inga läxor, så det är bara att leka på!

I morse när jag joggade hem från skolan mötet jag Andreas Johnsson, Diana kommer att bli stolt. Inte för att jag hälsade. Annas kompis berättade att det är barn och medelålders tjejer ( jag?) som hälsar..så för att bevisa att jag inte är där så säger jag inget :-)

 I går åkte vi till en strand här bredvid. Bara jag och barnen! Så skönt att vara själva. En helt annan strand, inte sandkorn utan snäckskal malt med lite grövre sand. Och där är det djupt direkt från stranden till skillnad från där vi bor, här är det långgrunt. Vi lekte och barnen låg säkert i och surfade på sina gummimadrasser i 2 timmar. Jag mår så lätt illa nu för tiden så jag kan inte surfa på vågorna..Supertriskt!! Sedan blev det glass och högläsning. Vi njöt alla tre! På kvällen tuk-tuk till ett hål i väggen. Helt ok mat.

Idag hade vi en slowstart. Skönt med sovmorgon!

Det har bytts lite gäster, lördag igår,  och igår kom till alla barns glädje, Andreas Johnsson! Diana har örnkoll. Han är här med Annas kompis Clara. Så nu är det två här jag träffat sen tidigare, Clara och Lotta.

Efter lunch så åkte vi iväg för att se apor. Jag hade hyrt en guide och vi paddlade kajak. Jag och barnen i en, guiden i en. I ett träsk. Varmt men häftigt. En riktig upplevelse, tillskillnad från det fantastiska tillrättalagda livet här på vårt område och strand. Riktiga Thailand. Det var faktiskt ganska tungt att paddla, så svetten rann. Efter en stund var vi framme, då tog guiden fram ananas, och då rasslade det till. 30-40 apor kom fram ur djungeln. Och de började simma ut till vår kajak. Jag var lite lätt chockad över hur coola barnen var när flockens ledare hoppade upp och satte sig mellan barnen i vår lilala kajak och började äta. Jag tror det kommer att höras på filmen, jag filmade, "barnen, bort med fingrarna, bort med fingrarna, BORT MED ERA FINGRAR!!" jag trodde han skulle bita av dem i farten. Ett tag hade vi nästan tre apor samtidigt i kajaken. Guiden berättade att de åt ananas, bananer, fiskar! och krabbor!. Aporna hette "Ling". En var far och ledare över alla apor. Barnen sa förvånat hur lika de var oss. Riktigt bra. På vägen hem såg vi fiskar, som gick på land dvs vid strandkanten. Har aldrig set fiskar som både kryper på land och som simmar i vattnet. De hade en krypteknik.

Det är ju söndag i dag och därmed ingen skola för de thailändska barnen, tjejerna fnittrade förtjust och tittade på Hampus. Det var nästan det bästa, att barnen fick se hur de thailändska hängde och badade i träsket. Jag som sa att Hampus inte fick paddla för alla sina myggbett med var i, att de inte skulle få träskvattnet på sig, och så ser vi hur thaibarnen slänger sig i träskvattnet och badar! Fick lite distans...

Diana har matteläxa som vi gjorde under middagen på stranden, oändligt glad att inte jag är lärare åt mina barn!!

Jo, det bästa av allt idag - de ska ha beachvolleybollskola för barn och vuxna. Det bor tydligen några fd proffs här, det är därför de är så duktiga. Phu, inte undra på att jag kände mig lite bakom... Jag har anmält oss!! 

Båda barnen har fått kritvitt hår. Dianas är så långt och hon är så söt i sina lätta sommarklänningar. Jag tycker barnen är duktiga som hittar nya vänner varje dag och leker intensivt. Sen blir det ibland en klasch och det får de öva på att lösa. Det är en lärdom de får med sig, att socialisera med olika barn. Barnen vågar även beställa själva på engelska. lätta fraser men jag märker att de inte funderar på att det är engelska när de väl lärt sig " Can I have an orangejuice please" osv. 

Jag har mått lite illa de sista dagarna, som lite sjösjuk. Idag var det en mamma som sa att det kan bero på att jag dricker för lite vatten. Vilket jag verkligen gör även hemma! Mn att här, så svettas man så mycket fast man inte alltid tänker på det, så det är viktigt att fylla på hela tiden. Så nu övar jag.

 Dengumyggan har tydligen hittat hit. Och två där vi bor har insjuknat..känns sådär kul. Men jag tänker inte "gå in" i det. Tydligen reagerar man mycket olika, en del märks det knappt på och en del är mkt känsliga. Har bett om myggnät för barnen. Fast dengumyggan är tydligen en dagmygga. Så det gäller att ha myggmedel mellan alla bad = omöjligt.

Fick mail från skolan här och de undrar om vi vill signa upp för nästa år, det är redan 70 fam anmälda. Känns lite lockande. Kanske mest för att ha ett "familjemål". Att vi tillsammans ser fram emot något som bara är vårt. Vi får se, kanske jag gör en intresseanmälan. Likadant här är vi bor, de släpper tydligen nästa år i dagarna och det är redan folk i kö...Jag förstår att det bli så, en familj här förklarade att de medvetet flyttat från Stockholm till landet, för att minska sina omkostnader. Och ett av skälen var för att kunna leva på detta sätt, att vara bort 2 månader per år. Det är ju så härligt, att tänkt igenom sitt liv, hur man vill leva det och sedan lägga upp det efter sina drömmar. Ett sätt blir då att bo mindre, göra mindre saker men att kunna resa. För dem hade det blivit ett sätt att connecta familjen också, de reste mycket i sina jobb övriga året och de landade här tillsammans, fick en tidlös närhet. jag vet att det inte funkar med kvalitetstid, men i alla fall, jag gillar att de är herrar över sina egna liv. Och att allt går om man vill. De sålde huset i Bromma och flyttade till en by utan för Helsingborg. Och allt har säkert inte klaffat, men denna dröm har i alla fall möjliggjorts. Amen!

 igår kom en av kyparna fram och frågade när min man skulle komma..han är faktiskt ganska söt..men inte på det sättet, sweet menar jag. hursomhaver så svarade jag att jag inte har en man..han tittade kostigt på mig "Oh så att när kommer barnens pappa.".han kommer inte heller, vi är skilda..men min mamma kommer sa jag lite väl snabbt..dels för att han inte skulle få för sig att det var en invit och dels för att mamma är så mycket en del av familjen. men han har nog aldrig träffat en ensam mamma på resa, det sa hans förvånande ögon i alla fall:-)

om allt går väl kommer mamma om 10 dagar. Känns både och, inte för att det är mamma utan för att vi boat in oss..jag känner mig faktiskt som en del i eat, pray and..en udda fågel som yogar och talar härliga samtal. och ganska mycket själv vilket jag njuter av. Eller egentligen alltid själv, förutom samtal eller några middagar hit och dit. Och det ska bli superkul att ha någon annan vuxen att dela detta med, för kanske inte barnen minns. det är ju mammas sorg, att vi själva inte minns vår egen barndom, att det är hon ensam som bär på så många minnen.Och mamma kommer att älska detta, det är så varmt och enkelt. Hon frågade vad hon skulle ha med sig, alla går i bikini och sarong på dagarna och orkar man byta om så är det en tunn tunn klänning på bikinin.

Tog massage i morse, han känt nåt i kroppen. hon började massera min mage, det gjorde superont. jag tror att hon sa att alla som fött barn får en mage som trillar ned, så hon flyttade "upp" mina inälvor. men där sa jag stopp, det gjorde för ont. och vad vet jag om det stämmer, dont touch my  12fingertarm!! varför heter den det föresten? 

Idag blåser det och jag har just vågsurfat med Diana. men sen fick jag konkurrens, på 1 km avstånd spanade Diana in den 9åriga snyggingen från Bjärred och jag lommade sorgset obemärkt iväg..nejdå, men ganska strömt är det så jag titta på när de surfade.

har nu läst klart "the help", läs den!!!! saknar den redan. funderar på om det inte finns paralleller idag.

 Yogade i morse, skönt. läste lite och gick sedan och hämtade barnen. jag håller på att lära diana att crawla, hon är ett sånt vattendjur och lär sig snabbt. kl 17 samlades alla vuxna och barn, fotboll på stranden. och i vattnet. Plötsligt började det att ösregna. inte så ofta man kan spela 10 mål i ösregn utan att bry sig om regnet. 

Hampus har sett att man ger mat till sina gudar om man är buddist, så igår gick han iväg med sin tallrik till ett "litet hus". Vad ska du göra frågade jag, så guligt, han ville ge gudarna lite fisk och tomater:-)

De talar här om att vädret helt är ur spel, att det är moln och regnar ibland. I love it, barnen inte brända och det är inte stekhett hel tiden. skypade med mormor idag, tror det var ännu större upplevelse för henne än för oss. helt otroligt att det går från en iphone, vad kommer att hända med operatörernas intäkter..

 Yogan sätter igång alla sinnen, i kombination med att jag har ett lugn nu. Känns så härligt meditativt att gå längs stranden varje dag och lämna eller hämta barn. Fick just reda på att den är 3 km lång. I morse sprang jag efter jag lämnat Diana,  Pet Shop Boys ekade i öronen, jag flög fram, Tack Erik!  Hampus hemma men idag feberfri. Hoppas att det stannar så. Grannens sons trummhinna spräcktes i natt.  

Läser en bok, The Help, om södern i USA och deras svarta/vita vardag i mitten av seklet. Det är j så otroligt paradoxalt. De vita överlämnade till 100% det dyrbaraste de hade dvs sina barn, till en svart nanny. Det måste ju bygga på enormt förtroende. Och sen talade de samtidigt om hur överlägsna de själva var på alla sätt..Hur kan man ge förtroende att uppfostra ens barn med moral och värderingar som det innebär - och sen säga att de inte har något gemensamt alls.

Och hur många barn som plötsligt förlorade sina "mammor" dvs de svarta nannys som varit med dem hela deras barndom. Boken beskriver komplexiteten på ett mycket nära sätt. Read it!

Båda barnen vaknade med magont men det verkade gå över. Själv gick jag och yogade ett maratonpass. Och svetten rann, nu är det rejält varmt fast kl bara är 10..satt och talade med andra efteråt, har börjat lära känna en hel del här. Det är som ett community och ingen stanar kortare än oss, tvärt om, de flesta stannar 10 veckor. Och vi möts i skolan och på yogan. 

Väl hemma såg jag att Hampys rygga stod utanför dörren. Några barn hade sett honom kl 09 och nu var kl 12..jag började bli orolig. Sprang tillbaka till skolan - och där var han. Han hade gått tillbaka. Det ann passera några tankar under de tiden..

Han kändes varm och han hade 39..och ont i örat. Det visade sig att det är tre pojkar samtidigt men samma symptom och en var snäll och gav oss mirakeldroppar att droppa i öronen och hoppas att det vänder.

Diana har blivit förtjust i en kille. Hon undrar var han bor och om vi kan hälsa på i Sverige..sure, visst. hennes pappa talade med mig lite och han frågade varifrån vi kom. När jag ställde samma fråga sa han Skåne. jaha, var då. du har ingen aning, en liten by som heter Vikhög. Om jag vet sa jag! Den ligger på gården som vi ägde. Vadå, heter du Ridderstad???? Hmm, avsöjad.  Otroligt, denna lilla by med 40?. I allafall så verkar nu killen även fått upp ögonen för Diana. De hade vattenkrig som slutade med att de kastade i varandra i poolen, kl var sen men jag såg deras glädje i den ljumma natten. Så jag beslut att låta dem hållas lite men kl 2210 blev jag en "dum" mamma och diana somnade sen lycklig :-) 

 Idag hade jag bokat snorkling. Lite dyrare, men kände några som skulle ta just denna och kände att jag ville ha det som back-up, att känna någon ifall något händer. Jag längtade att få presentera världen i ytterligare en dimension. Diana kommer ihåg Afrika men Hampus var för liten då. Vi åkte till en ö med det mest turkosa vatten jag sett. Hampus höll på att floppa, vi testade säkert 4 gånger och maskerna började läcka. Han blev rädd och gillade inte och för mig var det svårt att simma med honom på ryggen. jag insåg att det bara måste vara att ge sig upp på den häst man blivit avkastad av. Då såg jag det. Flytväst!! Satte på honom den och då var saken biff. han flöt oavsett om masken läckte eller inte. Med min hand i hans så simmade vi ut. Vi såg mor-mor dvs rosa mun, blåa ögon och lite pastellig. Vi döpte fiskarna till massa olika namn. Fantastiskt. Diana är som alltid en delfin i vattnet, helt orädd, hon dyker tom ned. På ön fanns fria varaner, det var kul att se. Riktiga jättar. Sedan hade vi dyk mitt ute på havet, direkt från båten. Ännu mer fiskar. Och båda så entusiastiska. På vägen hem somnade båda efter att ha bråkat om vem som skulle ligga i mitt knä. Slutade med att båda gjorde det medan jag krampaktigt höll i mig och mumlade "tur att jag inte har tre"...

 ok, nu har jag suttit och tittat på alla coola som spelar beachvolleyboll. Ser så där amerikanskt snygga ut allihopa. Och urduktiga. Igår jag jag mig dän, jag måste våga fråga om jag får vara med. Så jag gjorde mig till en volleyballgroupie, satte på mig skjorts ( inte såna i trikåt som tejerna har med en snygg text på skinkorna och som hänger på höfetrna) men skjorts iallafall och bikinitopp. Satt sådär och blängde försiktigt, låtsades läsa min bok, kom ihåg hur det var när man var mindre, hängde bredvis de snygga killarna fast på behörigt avstånd. Till slut skulle nån byrta blöjor eller nåt "vill du vara med?" and I did it. Gjorde några generaltabbar typ "andra bollen och du står vi nät så är den alltid din.." hatar att vara dålig i sport - men I did it.  och det gick bättre. På kvällen in i byn på restaurang via hundvalparna...

på ön bor tre folkgrupper;muslimerna, thaikineserna och båtzigernarna. Thaikineserna styr och äger resortsen och vi bor granne med alla båtzigenare. Kul att se dem komma och åka med deras fiskebåtar.

idag kom en låång svart orm in bland alla husen.hmm

Min munkgranne och fru talar jag med rätt ofta, barnen leker jämt med deras barn. Super trevliga. Igår föll poletten ned, de är båda terapeuter och är även parterapeuter tillsammans! No wonder.. Hon sa en sak jag fnulat på sen dess " om rätt tillfälle ges, dv satt båda vill öppna sig, så kan man eg leva med alla människor" men attraktionen/kemin frågade jag lite väl snabbt. "vad är det för dig" fick jag till svar. Fundera på den du!

 Idag ingen skola, men vaknar tidigt då Diana vill gå till valparna och ge mat. suck. men det är gulligt med dessa känslor så det går inte att opponera sig. Hampus stack iväg till sin kompis så nu är kl 8 30 och jag är själv. Känner mig lycklig, just nu bara angenäma problem. Ska strax äta frukost under palmtaket, några meter från vattnet :-)

I skokan berättade de för oss föräldrar om vilka faror som finns. 1) maneterna. Finns men de dödliga är extremt ovanliga. Bada inte i grumligt vatten, så att du inte ser. 2) Ormar. Finns dödliga men extremt ovanligt. Lär barnen att inte hämta fotbollar i höga gräs 3) dengufebern. Finns, se till att smörja in barnen med mygga. Over and done!

 gick på stranden med barnen till skolan, så härligt! Väl där hade de en samling om "världen i veckan". Härligt och pedagogiskt. Alla elever var samlade. Jag såg en lapp på anslagstavlan "kan man älska utan att bli älskad". Spännande rubrik tänkte jag. Tog en broschyr och där stod det, välkommen till svenska kyrkan och frälsarkransen. är det väckelserörelsen? ska googla. kanske det är mitt nya mission, att väcka alla vänner hemma. Joggade sedan en studn och det blev tydligt det jag funderat på, bikramyoga är inget för mig. Jag klarar inte av att motionera i värme, jag får dödsångets..jobbade lite och hängde en stund vid poolen, barnen kom tillbaka kl 12. Jag och Diana hade tjejdate med varandra i närmaste byn. Där fick Diana ett par haremsbyxor, trodde jag aldrig att jag skulle köpa till min dotter. men de var riktigt tuffa faktiskt och ALLA har det maaamma. Väl hemma tog jag en massage, jäklar i min lilla låda vad massage utan olja gör ont. hon gick omkring på min kropp... Hampus kom upp ett tag och la sig hos mig, det var gulligt. Diana gick med en vän och kom hem i enorma snyftningar. De hade sett hur två personer sparkat på två hundvalpar. sen var hela historien igång, att vi måste rädda valparna och ta med oss en hem . Den andra tjejen grät lika mycket och hon sa samma till hennes mamma. Inte kan man bli arg för att ens barn är djurvänner och det är svårt att försvara, mer än att de ser djur på ett annat sett här än hemma. Barnen reagerar otroligt starkt på det. samma sak med en katt som en servetör daskade till, Hampus blev så upprörd..

 Jag avbokade skolskjutsen, vi ska nu gå längs stranden tillsammans varje morgon. Det tar en kvart, jag mätte igår. Vi åt en fantastisk frukost, särskilt god med tanke på hur den smakade på förra stället. Här finns yoghurt, bröd, pålägg samt..pannkakor!

Därefter gick vi alla tre hand i hand längs stranden upp till skolan. Kändes så häftigt, jag sa att tänk att hemma skulle vi nu gå igenom Tessinparken, har dödsbråttom och pulsa i snö. Har gick vi i den ljumam morgontimman. Barnen skulle inleda dagen med gympa på stranden och sen bad!! Jag hade bestämt date med några mammor jag träffade igår, jag skulle hänga med dem på deras yoga. Men först tittade vi på barnens mprgonsamling. Dt är barn frå alla kandinaviska länder och varje dag inleds med gruppövningar. Idag var det charader i små grupper, så härligt att se dem. Jag småpratade det mammorns på väg till yogan. Alal har sin orsak till att vara här, för många har det blivit en livsstil. De flesta har gjort en timeout flera gånger just här förrut. Jag är novisen. Och snacken är rakt på, alal är väldigt ärliga och öppna. Inget snack om jobb direkt. 

Yogan är uppe i ett öppet bambuhus med utsikt över havet. Hon som ledde den skojade om att hon kallades yoga from hell av någon bloggare. Jag var förvarnad att det skulle vara tufft. Vi var säkert 20 personer som trängdes på golvet och det var mycket härligt. Efter 1,5 h kunde man stanna på en halvtimmas meditation. Vilket jag gjorde. Lite svårt då nåt grannhus plötsligt satte på thailändskt disco. men jag försökte se det som en utmaning..Sen var vi några som stannade på en yogatreat, tre olika juicer. Kände mig som en amerikansk lyxhemma mamma:-)

Barnen gick hem själva idag längs stranden efter skolan. så häftigt! och sen var det pingisturnering som en familj ordnat. Mina barn undrade om jag skulle ställa upp i vuxenklassen och såklart, de fick sin jumbodeltagare. och så blev det! men det var bra också, jag kunde tala om hur modiga vi var alla tre som ställde upp fast vi inte kunde och kom sist alla tre. Det hade Hampus svårt att ta. Fast han lär nog få möjlighet till revansch flera gånger, i övermorgon ska det vara friidrottstälvling på stranden. 

I morse när jag gick för att äta frukost mötet jag en lång munk som höll ett par croissanter i en påse. En sån märklig kombination tänkte jag. Det visade sig att det var en granne som åker till ett tempel och mediterar med munkarna varje morgon mellan 5-7. I morgonbitti åker de flera stycken dit. De undrade om jag vieel följa med. Men känner att jag måste jobba lite också. 

En av mammornajag yogade med har en dotter som är riktigt duktig simmerska. Hon saknade en längre pool för sin träning. Jag bjöd henne att simma hos oss - för att hon i gengäld skulle ge mig lite tekniktips. Så vi låg i och tränade en stund. Så himla kul! Nina, vi får snart befinna oss på samma plats igen och ta upp detta. Vi gjorde ett försök med Lars som tränare i Lund. Har funderat ett tag på triatlon och de har en simträning på kvällar i Lidingö som jag varit nyfiken på i mina tankar. Kommer jag igång här kanske jag ska göra verklighet av det.

Vi åt middag med yogakompisen, hennes simmardotter och deras övriga familj. Diana var först skeptisk för hon förstår inte ett ord, de är norrmän, men kortspel och lek på stranden är språklöst.

 Barnen ville inte lämna sitt nya hem, de hade blivit kompisar med kyparna och detta var nu deras hem, skönt att de inte går igång på lyx. Kvällen innan hittade de kompisar vid bordet bredvid och det var krabbjakt med ficklampor som gällde. "mamma, har du tänkt på att kraborna är svarta och vita, precis som jordens befolkning". Thats my Hampus!

Jag packade i ordning och kunde nu inte vänta en sekund. Drog iväg med allt bagage till vägen för att leta tuktuk. Hyresärdinnans apa skrek när jag närmade mig dess bur. Så otroligt bra att denna apa satt i bur, för barnen har talat ycket om hur synd det var om apan. Och äntligen fick jag min touché, att det var just så jag känt med deras kaniner. Får se om det bet, men tysta blev de i alla fall. Barnen är sådana otroliga djurvänner, största utmaningen har främst varit att de inte får klappa alla herrelösa hundar som springer omkring. de vill så gääääärna. "Dumma rabierna" sa de i morse, jag har berättat att de kan ha rabies så man ska inte klappa. "Sa rektorn faktiskt", sa ja, för att få lite hjälp.

ok, hittade min tuktuk och höll tummarna för att det skulle vara så bra som jag inbillat mig efter bilderna. 

och det var det!! som att komma till paradiset. Några snygga hus kring en pool, beläget direkt på stranden. Snyggt inrett. Säng med resår!! kuddar som var lite mjuka. Ett badrum som inte påminde om Rumänien ( mina fördomar). Och det var rent!! Hurra.

Sprang nästan till barnen i skolan och berättade. hade inte velat ge dem falska förhoppningar, men nu kom mina superlativ. och bäst av allt " de har pannkakor till frukost". Det är deras bästa minne från akfrika som de kan tala om i timmar. En sekund efter de sett vårt rumm så var de orta. Det kryllar av barn i deras ålder. De låg säkert i 2 timmar i poolen. Restaurangen som ligger direkt på stranden är som ur en skiva av stan gets, sån skön feeling..nästan för bra, som ur en reklamfilm känns hela området. Allt snyggt, snygga människor som alla är trevliga och har en stark gemenskap. och att alla spelar volleyball på stranden före middagen är ju inte fel. och att hyresvärdinnan sa "jag glömde berätta, huset bredvid er, det har vi just gjort om till ett spa. En av de bästa på ön faktiskt..

Inget kortspel, barnen slängde i sig maten och sprang iväg på äventyr. Underbart, men får inte blir som i falsterbo, att barnen försvinner iväg i en klunga av barn hela dagarna..Vill hålla koll på det, jag vill UMGÅS med mina barn när de inte är i skolan.. ett angenämt problem :)

 Vi har blivit inbjudna till ett infomöte så jag följer med barnens skolskjuts. De talar med alla och det verkar som de bott här länge redan:-) På infomötet berättar en svensk resebyrå om ön och aktiviteter. De börjar med att berätta hur de kom hit. Att de bara sålde allt, utan att veta till vad. Hur de senare startade detta reseföretag samt en privatlärare som sedan blev en skola.. Hur de sedan skiljde sig och frun satte ut en kontaktannons. På 6e dejten i Sverige ( hon var väl hemma en period) frågade hon mannen som nu satt framför oss om han inte skulle följa med. Så han tog chansen, sålde allt och åkte med denna relativt okända kvinna till hennes rike. Och idag driver hon och exmannen samt nya mannen detta tillsammans. Så modiga de är.

Men de stannade mycket vid frustration. Inte för barnen menade de, de brukar älskar detta, men för oss vuxna. De som är par får plötsligt dagtid tillsammans utan barn och för alla så infinner sig lugnet och man måste fundera på vad man ska göra där nere. och andra tankar tränger på. De talade om att det finns så många möjligheter, att vi ska ta tillvara på dem. Vad vill vi göra här, vilak gömda drömmar hade vi? De hade startat ett rockband. De berättade att alla var så sportiga och att det fanns massa möjligheter både för vuxna och barn. Olika sportinitiativ kryllade det av. Det gav mig en tankeställare, det är ju precis så som jag känner, att få tid till att röra på sig ännu mer. Men inte att alla kände så här. Trodde de flesta ville sitta med en bok på stranden. Det var bara att anmäla sig. Så kul!

Väl hemma sprang jag igen och kastade mig i det varma havet efteråt. Paradiset.

 kl 07 45 blir barnen upphämtade. Diana vill såklart att jag ska åka med, kanske är jag lite dumm, men att få en hel dag själv lockar. Och killen i grannhuset/rummet som är 16 ska åka med. Så jag visste att de skulle klara det. Jag sätter på mig gympaskorna och springer ut längs stranden. kl är 8 och det är inte en kotte förutom några joggare. Havet stiltje och den milslånga kritvita stranden. Jag njuter så det gör ont. Sedan solstol, i skuggan, med en bok jag tog på skolan. "dig vill jag sjunga milda sånger". Så bra. Om kärlek igen, att våga ha tillit och vikten av mänskliga relationer. Men även om mörker. Jag känner igen mig. Och jag gråter floder i vissa berättelser. Skyddar mig bakom mina solglasögon. Sträckläser den och slumrar till. Sover läänge, äter en god lunch på stranden och börjar längta... tittar mig runt, och konstaterar att alla är tatuerade, oavsett kön, nationalitet och ålder. När blev det så??

Så plötsligt, "mamma" och där kommer mina gullungar. Skolskjutsen tog dem hem. Bad, mat och kortspel.

 Det kändes som att vi gick upp mitt i natten, kl 8 30 skulel vi samlas i skolan. En kort genomgång. Alla lärare presenterades och de utstrålade en positivism, detta var ju ett äventyr även för dem. De berättade att grunden bygger på RÅR, Respekt för andra, Å? och Respekt för sig själv. Tydligen Dalai Lamas. Och det var viktigt just här då barn kommer och går och det gäller att skapa en bra sammanhållning givet detta. Jag fastnade för Respekt för sig själv. De menade att barnen skulle få göra övningar där det gällde att våga vara sig själv, att framföra sina tankar och preferenser utan att snegla på alla andra. Bra för Diana som kan tveka inför beslut tänkte jag...

Barnen gik direkt till en gruppövning och vi föräldrar fick lite info. Tror det är 70 barns som mest från 3 år och hela vägen uppåt- Skolan är öppen på undervåningen och på övervåningen finns det klassrum. Det kändes mycket positivt. Därefetr hade vi några timmar tilsl barnen hade personliga inskrivningssamtal med sina lärare. Skolan ligger 3 min från stranden så vi gick ned dit och njöt. Som alltid är poolen lika kul som havet för barnen. Alla verkar vara skandinavier..läste någonstans att 400 000 svenskar åker till Thailand i år!!! och de verkar vara alla här. det är inte krimskramsigt och dunkadunka. mest barnfamiljer, så det känns ok faktsikt. Vad som är tänkvärt är att nästan alla är tjocka. de vuxna alltså.

Barnens lärare kändes superbra. De har med sig planeringen från Carlssons så de ska mest agera coacher. Sen lägger skolan till "kultur" på tis em då de får rida elefant, besöka kloster, lära sig thai mm. 8-14 varje dag förutom fredagar som slutar 12. Hampus har just nu ingen i sin klass så han delar med en 1-3. Diana har 7 i sin. Så bra kändes det!!!

Sedan hem med första bästa tuk-tuk. Kommer aldrig ha ångest när någon frågar om det är OK att Hampus trängs in i en bil utan bälte till tennisen, här känns trafiken en fara för livet..vilket rektorn bekräftade, bilen är farligas för barnen..

Barnen lottar om vem av dem som ska sova på den supersköna??extrasängen med 1 fjäder..Drömmer enorma mardrömmar och vaknar genomsvettig..det är pga hettan i rummet. Drömmer alltid mardrömmar när jag blir för varm, undrar om andra gör det också? Jo, det gjorde Diana faktiskt, två första nätterna. 

Vi äter middag på stranden efter oändliga bad, spela kort och har det underbart!!

 Varför glömmer jag alltid det där med vätskor genom tullen, jag står alltid där och inser hur dumstruten åker på när jag frenetiskt försöker halsa det jag har i handen..Vi hade brådis och inhandlade take-away på Mc D..så barnen var ledsna över sina color..Resan gick bra, flyget tog ca 2 tim. 2 färgor senare var vi framme. Jag visste att våra första nätter skulle bli ruffa och så var det. Har nog aldrig upplevt sängar utan resår, som att sova på golvet. Hel underligt. och ett spartanskt badrum. hoa. vi kastade oss i havet, badkarsvarmt! Så vackert, en milslång strand rakt utan för kompenserade raskt det sunkiga rummet. Åh, vi var framme. Alla med och allt bagage med. Åt en god thai middag i värmen i den kolsvarta kvällen direkt på stranden. Mest backpackers och mycket svenskar. 

 Tänk att det blev av! Flera har frågat mig, väl på plats, hur jag ko på det hela. Huvudsaken var ju att jag upptäckte att jag hade 45 mammadagar kvar som brinner inne den första juni. och jag insåg att jag aldrig kunde ta ut dem om jag jobbade som vanligt. Därmed föddes iden att åka under en längre period. Började med att tänka att jag ville visa barnen något helt nytt, få dem att se nya saker, få nya insikter och perspektiv. Men framförallt en ny kultur och förståelse för att vi bara en en liten grupp i en oändligt stor värld.  Shanghai kändes lockande men föll på att det inte finns en skola som tar emot på 6 veckor. inte lätt i alla fall. när jag väl var i Asien i tanken blev det naturligt att söka på svenska skolan i Thailand och så blev det. trodde aldrig att det fanns plats men skickade in en ansökan. allt bestämdes ganska sent, i början av november. och alla tre sa ja om än lite motvilligt;skolan, jobbet och Fred.

Den kalla och vita vintern kom som en skänk från ovan, vi skulle få det bästa av två världar och utnyttjade vintern för fulla muggar med pulkor, skidor och skridskor, att åka till värmen har inget att fly från vintern att göra, tvärt om, jag som älskar vintern och alla dess möjligheter hade svårt att lämna denna fantastiska tid. För inte kommer vi har en sån tur att vi får en vit vinter nästa år också.

en viss del av resan kan nog även tillskrivas en form av 40års kris. inte den vi vanligt vis menar, att gravitationskraften pekar nedåt är än så länge ok med mig. snarare känns det som att 40 är en bra anledning att se om det fungerar att själv påverka riktning på livet; att ge barnen komprimerad tid av närvaro och förhoppningsvis lycka, att ge mig själv möjlighet att stanna upp och se vad som händer i min kropp. det är jag nog mest nyfiken på. Min och barnens vardag har snurrat så snabbt, länge nu. Och vi har hanterat så stora frågor som många slipper på en livstid. Så det är verkligen dags med ett gemensamt positivt äventyr. 

tvekade jag någonsinn? faktiskt inte. vad som förvånade mig var att så många sa att jag var modig, som gjorde det själv. Först trodde jag de menade av rädsla för att något skulle hända men sedan insåg jag att de menade bekvämlighet och ensamhet. Att flera skulle tänkt tanken men inte orkat genomföra det som ensamstående. Jag blev förvånad och fick då inse att jag verkligen vant mig vid att vara ensamstående, att jag inte ens reflekterat över deras anledningar. 

Så efter denna strålande vita jul bar det iväg. mamma var orolig för att det var oplanerat, i hennes värld så är det så,och det kan jag förstå. men klart att jag har koll på allt, jag måste ju ha råkoll på allt, alltid. Det finns ju ingen där som påminner mig eller hjälper till att lösa situationen. däremot har jag blivit tvungen att prioritera, så detaljer föll bort och visst var allt lite vagt. men två adresser hade jag med mig.. 

flygresan gick mycket bra, jag var helt slut - men kunde inte somna av alla myror som kröp i benen. men det gjorde inget, jag visste ju att jag skulle få sova sen. jag såg "eat , pray and love" och den kändes riktad till mig. handlingen är ju en som släpper allt, åker långt bort, upplever ensamhet och frustration, lär sig lita på sin intuition, för att sedan möta kärleken och sedan öva på att ha tillit fast man tvivlat förr. gav mig inspiration, "världen, here we come!!!

Första stoppet var Singapore. Erik och Bisa hade generöst bjudit in oss, eller bjöd jag in mig själv? de sa iallafall inte nej:-) att landa i Singapore var en stor skillnad för barnen än när vi för två år tidigare landade i Afrika efter en lång resa. En av fördelarna med diktatur, om än demokratisk sådan, är att allt är rent, inga otrevliga lukter och inga köer. Tjoff, tjoff så var vi igenom. Senaste åren känns flygplatserna i Europa som u-länder, det är enorma köer hos alla. när blev det så, och måste det vara så?Måste erkänna att lite tysk är jag nog ändå, jag bytte passkö och placerade ut barnen i olika vilket resulterade i att vi kom absolut sist...när ska jag ge mig, står där och tänker att "det är detta man dör av" för det har jag läst. påfrestningarna för hjärtat över den irritation man känner i köer. istället ska man bejaka det och tänka att det är ett tillfälle för kontemplation! nästa gång..

Vilka underbara dagar vi hade! Mest för värdparets kärlek till varandra och busighet som smittar av sig och ger hela familjen och tillvaron en enkelhet. Jag tror de kan ha 3 barn till och bara utstråla att allt är härligt. Jag betraktade med glädje och avundsjuka. Skulle jag gjort ett annat val där i träslöjden i tvåan? är osäker på om jag svarade ja eller nej..om jag hållit i den killen hårt hela livet, hade jag varit så där lycklig som de verkar vara? Nop, tror inte det, bisa hade kommit i vägen ändå. de känns verkligen ment to be :-)

och alla barnen fann varandra direkt. Första dagen var jag så nyfiken på att se om kroppen mindes Singapore, det var 15 år sedan sist. Jag ställde mig på Orchid Road för att se om det högg till någonstans. men inte alls. jag och barnen åkte ned till Raffles, ville visa. men inget särskilt högg. Förutom att jag mindes pappa, att han beställde Singapore Sling och var så nöjd när mamma och pappa hälsade på 94a. Typiskt pappa. men så kom det, hemma hos erik och bisa. fukten som trängde sig in genom fönsterna. och tvättmedlet. jag måste ha haft samma...dofter minns verkligen det ögat inte förmår. och jag fick så snyggt hår, inte korkskruvar som bisa men aldrig har jag haft ett så snyggt fall. fukten gör underverk.

Nyårsafton på 28e våningen på en! av värdparets terasser med 10 av deras vänner var perfekt. Inget hade kunnat vara bättre. Barnen jetlaggade, så inga sura miner, och alla hade det bra. Jag hade mycket spännande samtal och mycket bubbel i kroppen. Det var med ett leende på läpparna som jag lämnde värden sent på natten som ensam njöt på dansgolvet av sin egenmixade musik. Mycket pet-shop, fantastiskt att en del inte förändrar sig..Lund och en middag med dans på bordet gjorde sig påmind.

Tack snälla hela familjen för att vi fick mjuklanda hos er, vi njöt alla tre av er generösitet och er värme gentemot oss!