Fam Anderssons eskapader

Så har vi spenderat ett par dagar här i AoNang och på Aoanang Villa Resort. Vi har lyckats dela på en dubbelarsäng på alla fyra och det har funkat över förväntan. Det har krävts en viss inkörningsperiod men det har gått bättre för varje kväll.

Dagarna har spenderats såhär: Sovit länge, nästan missat frukosten, badat i poolen, solat, käkat lunch i skuggan,

Badat lite mer, turats om att gå på hotellets fitness, badat & solat mer, hem med ungarna när den obligatoriska eftermiddagsskuren kommer, badat av dem och bäddat ned dem i sängen för lite mys och film. Sedan fixat ordning oss själva och barnen för kvällen, pausat en stund på balkongen i den varma skymningen medans barnen leker/tittar på TV. Och sen ut på "stan" för att äta middag.

Vi har faktiskt siktat in oss på västerländsk mat eftersom vi kommer få tillräckligt med asiatiskt den närmaste tiden (passar på när det nu finns). Vinnie brukar krokna ganska snart och sedan är det dags att rulla hemåt. Natta barnen, och sedan kanske få en lite stund över för oss själva innan tröttheten slår till. Och så blir det midnatt igen och dags att sova. Dagarna rullar på utan problem med att hitta saker att fylla dem med.

Imorgon checkar vi ut och drar vidare till Koh Lanta. Vi har preliminärbokat ett boende på Lanta Pura Beach Resort som startpunkt att utgå ifrån. Ligger enl uppgift på Klong Dao Beach. Sedan får vi ta det som det kommer.

Så lämande vi Bangkok för södra Thailand. Närmare bestämt Krabi och Ao Nang. Flygresan ned gick snabbt och smidigt (1.30 tim) och det var ett soligt och varmt Krabi som välkomnade oss. Efter ca 30 min i minivan så nådde vi Ao Nang och havet. Checkade in på Ao Nang Villa Resort (ja, finns med i Fritidsresors katalog)  och man hörde direkt att här fanns många nordbor boende.

Vi fick rummet med utsikt över poolen. Långt ifrån samma kvadratmetrar som vårt boende i Bangkok. Här skall vi testa att sova alla i samma dubbelsäng (!). Få se om det fungerar med barnen. Annars blir det till att beställa en extra säng för att dela upp de små liven.

Det blev ett svalkande dopp i poolen tills solen började gå ned. Sedan att förbereda för mat på något ställe. När vi kom ut så öppnade himlen sig under en timme (som det brukar vara) så vi flyydde till ett ställe nästgårds.

En (lång) stund senare så var vi mätta. Men istället för att gå direkt hem så tittade vi lite snabbt på den lokala kommersen (det hade slutat regna). Inga storköp eller nått utan vi bestämde oss för att gå hem och utmana ödet - försöka få barnen att somna i samma säng. Mer bullentiner kommer.

Vi vaknade sent idag. Väldigt sent. Så sent att vi missade frukosten med god marginal. Vi skyller på jetlag samt att Vinnie och vi vuxna hade svårt att sova inatt. Dock hade vi inga problem med att sova på morgonen. Måste även nämna att sviten:s 165kvm, två sovrum, två jättebadkar känns ovant. Ungarna springer vilse.

Idag har det varit en hel del regn. Så vi beslöt oss att ta oss till MBK för "lite" shopping. taxi till Skytrain och sedan tåget till National Stadion och MBK. Efter en del shopping (fast ärligt talat så tog vi det mycket lugnt med det) så var det plötsligt kväll och dags att röra sig hemåt i rusningen (även kl 20:00). Nu har vi fyllt på magarna med lite mer mat och dryck och sedan väntar sängen. Vi får se hur det funkar att natta Vinnie och Vega nu. Imorgon kommer vår shuttle vid 10:45 för att ta oss till flygplatsen. Vi 14:00 flyger vi iväg och landar 1:30 timmar senare i Krabi. Transport sedan tiil Ao Nang och några dagar där.

Så har vi återvänt till Bangkok igen. Resan gick så himla snabbt och smidigt denna gång. Tycker vi bara lyfte, vi käkade lite mat, att det blev snabbt mörkt ute, man släckte ned i planet och "någon" timme senare serverade man frukost. Och sen landade vi. Var tog tiden vägen?

Aca sov lite, Vinne likaså. Jag kunde inte pga ryggen. Och Vega sov inte pga 1000 andra skäl (enl henne själv). Det skulle sedan resultera i en mycket trött och ledsen Vega. När vi satt i vår mini-van påväg till hotellet började Vegas ögon få stora problem att fixera på saker. Tillsist så somnade hon där vi for igenom ett nyvaknat Bangkok. Hon fick tyvärr bara sova i 15 min för sedan var vi framme.

Eftersom det var tidigt på morgonen så var vår "svit" inte färdig ännu. Så vi fick parkera oss i sofforna i lobbyn i väntan på att house keeping skulle göra underverk. Det var en mycket trött och ledsen Vega som nu fick känna av vad som händer om man struntar i att sova när man borde. På gränsen till ett sammanbrott fick vi henne att lägga sig i en utav sofforna och försöka vila. Räddningen kom inte långt senare när vår "svit" var klar.  Snabb transport av en sovande Vega upp i i sviten, sedan in i ett utav sovrummen, välta henne ned i sängen och sedan fick hon börja betala tillbaka till Banken Sova & Vila Finans AB. Vi andra passade på att justera våra skulder också så det blev några timmar i sängen.

När vi vaknade några timmar senare var vi mycket piggare (intalade vi oss). Några snabba duschar, och sedan ut på stan för att få i oss lite mat. Vi valde ett litet hak i närheten för lite klassisk västerländskt (eftersom det kommer bli thai nu under en lång tid) och sedan tillbaka till det som barnen hade tjatat efter hela tiden - poolen. Plask och lek i den några timmar medans den varma tropiska kvällen sakta sänkte sig över staden. Visst är det varmt och skönt men inte så stekande som jag minns Bangkok och Thailand i mars. Nu är vi tillbaka på rummet. Med varsin iskall Chang i glasen och roomservice (magen var tydligen inte nöjd). Barnen tittar på thailändsk Cartoon Networks och snart är det nannadags. Vi har fortfarande en skuld att reglera innan morgondagen för då blir det full fart hela dagen.

Ingen kräksjuka ännu (som förra gången), ryggen morrar lite men visa bra tecken så det verkar som allt är OK - just nu (ta i trä)

Vi flyger runt 14:00 och nu är det ful fart med de sista sakerna. Vi har känt oss coolare än inför någon annan resa någonsin. Kan bero på att vårat schema har varit fullbokat. Men nu i den elfte timmen så hinner verkligheten ifatt oss. Så nu är det full fart.

Men det skall gå bra. Vi har försökt att packa mycket lättare denna gång. Har en känsla att vi kommer att komma hem med aptunga väskor. Som vanligt. Nästa rapport från Bangkok.

Jaha,

Det har gått ett par år sedan sist. Men nu bär det av igen. Inte lika länge denna gång. En månad får räcka. Men resan har hängt på gärsgården av flera orsaker. En utav dem har varit att jag drabbades av ett stort diskbråck i slutet av november/början av december som jag först nu börjar repa mig ifrån. Har inte kunnat sitta ned på ett par månader vilket inte gör en flygresa till Thailand vidare bekväm. Men efter en hel del behandlingar av bl.a min osteopat Anders Björklund så känns det faktisk OK nu. Dvs jag kan sitta kortare stunder så nu gör vi ett försök.

Ärligt talat så känns det lite overkligt och oförberett denna gång. Det är som om det har varit så mycket annat att man har glömt bort att vi skall resa. Men nu är det hög tid att sätta igång och fixa.

Denna gång så ser rutten ut såhär:

• 2 dagar i Bangkok
• Flyg ned till Krabi
• Några dagar i Ao Nang
• Några dagar på Koh Lanta
• Flyg tillbaka till Bangkok och minibuss ned till Ban Phe
• 2 veckor i gamla huset
• Hem

Utresa sker nu på tisdag den 1:a Mars. Vi får se vad ödet har väntande för oss. Förra gången var det vinterkräk

Oavsett så är jag ganska trött på vintern och kylan nu.

Så var det där med TBC-smittan. Såhär ligger det till.

En kvinna som jobbade på området hade känt sig sjuk en längre tid. Hon hade hosta som inte ville ge med sig. Hennes kollegor sa att hon borde kolla upp det. Hon sa att det nog berodde på rökningen. När hon hade haft feber en längre tid som inte ville ge med sig så uppsökte hon läkare. Han gav beskedet - TBC. Och hon hade varit smittsam under en tid.

Hennes kollegor blev naturligtvis oroliga för sin egna hälsa. Men alla var även oroliga för hennes barn. Hade de smittats av henne? Och de var dessutom oroliga för våra barn eftersom hon hade haft nära kontakt med Vinston några gånger.

Det blev ett samtal till sjukvårdsupplysningen i Sverige. De kunde inte ge några direkta svar om TBC om hur risken var att någon utav oss hade smittats. Inte heller vad vi skulle göra just nu. De kopplade mig vidare till Huddinge (KS) och deras infektionsvadelning. Där visste man lite mer men kunde inte ge några direkta rekommendationer eftersom dagläkaren inte var på plats. Jag antar att kunskapen om TBC är relativt låg i Sverige då det är en sjukdom som är ovanlig numera.

Det slutade med ett samtal til Smittskyddsinstitutet och deras smittskyddsenhet. Där fick vi lite mer kött på benen.

För att bli smittad måste man oftast utsättas för smitta under en längre tid. I regel kan detta ske ifall man t.ex bor tillsammans med någon. Smittbäraren måste vara "aktiv", dvs har börjat utveckla TBC och ha kommit in i ett stadie med hosta då man sprider smittan vidare. De flesta som har smittats har smittan vilande i kroppen i flera 10-tals år. På vissa bryter det aldrig ut. Det är bara 5-10% av de smittade som utvecklar sjukdomen. Vi vaccinerades mot TBC i Sverige fram till 1976. Så många har redan skydd. Jag vet att jag missade en vaccination. Om det var TBC vet jag inte.

När det gäller barn får man dock se upp lite. Det kan gå snabbare med sjukdomen hos barn. Och TBC behöver inte bara sätta sig i lungorna utan kan sätta sig i andra organ. Hos barn finns det en risk med hjärnhinneinflammation att se upp med. Barn kan däremot inte smitta varandra eller vuxna. De flesta som blir smittade har haft en nära kontakt med en aktiv smittbärare under en tid. Dessutom skall deras motståndskraft vara lägre (läs:barn i fattigare länder).

För oss innebar denna info att man rekommenderade oss att kolla upp Vinston och Vega för att vara på den säkra sidan. Så vi tog en tripp in till Rayong och Bangkok Rayong Hospital. Servicen var enorm fast det kanske beror på att allt där kostar pengar. Där gjorde vi lungröntgen på barnen och oss själva (när vi ändå var där) och barnen fick även ett hudtest  (PPD) som skulle visa en reaktion ifall de var smittade.

Tre dagar senare var vi tillbaka. Ingen reaktion hos någon utav barnen. Röntgen visade inget heller på någon utav oss. Självklart är det en kort tid sedan vi hade kontakt med henne men nu vet vi att vi klarar oss hem till Sverige. Där får den kära sjukvården bestämma vårt fortsatta öde. I Thailand ville man sätta barnen på 1års profylax bara för att vara på den säkra sidan. Hade däremot någon utav visat positivt på undersökningen så hade 6 månaders antibiotika väntat (4 sorter).

Vi klarar oss alltid. Det är värre för kvinnan som är ensamstående med 2 barn. Hon har förlorat sin försörjning under minst 6 månader. Det enda ljuset är att det verkar som om hennes barn har klarat sig. Vi skall försöka hjälpa henne ekonomiskt.

Slutkommentaren måste bli varför man inte har börjat vaccinera folk mot TBC nu när den börjar ta fart igen.

Vänt/Lekrummet på barnavdelningen.

Vinston & Vega röjer loss.

Full fart på röntgen

" - WTF?! - Hon stack mig i armen!"

Och så var vi framme på nästa ö - Koh Kood. Här valde vi att bo på Koh Kood Beach Resort. Här var känslan av isolering påtaglig fast på ett positivt sätt. Detta är ett ställe man åker till för att ta igen sig, eller för en romantisk getaway, eller som vi, för att umgås med familjen i lugn och ro utan någon typ av turism inpå knuten.

Stället ligger på en sluttning ned mot havet med djungeln runtomkring. Närmaste granne är några lokala fiskare och bybor. Mao, det finns inte mycket omkring. När du vill handla vatten eller något som inte resorten kan erbjuda så är du förpassad till den lokala lilla "butiken" ett stenkast bort. De har bara det allra nödvändigaste, dvs en promille av vad en normal butik här i Thailand har (och de har inte mycket ;) ). Men man klarar sig. Och det är väl just detta "enkla" som vi alla drömmer om.

Koh Kood är relativt kuperad vilket man upptäcker om man hyr en moppe och ser sig  omkring. En enkel väg slingrar sig runt ön. På vissa ställen blir den till en väg modell "villagrusgång". Men det funkar. Och det är otroligt vackert och orört fortfarande. Och stränderna... Här kan du hitta dom där stränderna man ser i resebroschyrer. Vit sand, kokospalmer och tomt på folk.

Jag fick besöka den lokala butiken på ön där allt finns. Mina gamla flipp-flopps gick hädan och det var det enda stället på ön som hade skor. Det hade dom. och paraplyer. Och dränkbara pumpar. Och ritblock. Och strumpor. Och fiskeredskap. Och foder till kor. Mao, de hade allt i denna lilla butik. Nyfikna ögon följde mig då jag köpte mig ett par nya flipp-flopps för det facila priset av 50:- Inga kopior här inte.  Det verkar som om besök från faranger tillhör ovanligheterna.

Vi fick ett par skurar även här. Och det obligatoriska strömavbrottet. Men med ficklampan redo så reder man sig alltid.

Boendet var jättefint. En bungalow med utsikt över havet, bukten och solnedgången. Den hade även en jacuzzi på altanen utanför. Jag är väl inte så pepp på att bada extra varmt när det redan var tillräckligt som det var.

Efter ett par dagar här så bar det av hemåt till fastlandet och Ban Phe igen. Vi tog (ytterligare) en speedboat hela vägen tillbaka till fastlandet. Den resan tog ca 60 minuter och var väl inte den bästa för många. Det blåste lite och det gick lite vita gäss på havet. Det var tillräckligt för att båten skulle stampa och gunga hela vägen tillbaka. Det var många, inklusive Ann-Catherine, som blev sjösjuka. Hon klarade sig dock iland men några hängde som fendrar på utsidan av båten under resan.

Väl iland väntade Mr Pon med sin minibuss på oss för att ta oss dom 2 timmarna hem till Ban Phe. Vega blev överlycklig då hon kunde titta på Tom & Jerry på bussens videosystem under resan. När vi kom hem kändes det skönt att vara "hemma" igen. Men resan till öarna var väl värd allt åkande.

Lite senare på kvällen fick vi reda på nyheten att en uatv de som hade jobbat på området nu hade slutat och skulle vara borta pga. Hon hade fått bekräftat att hon hade utvecklat TBC i lungorna. Vinston hade haft en del nära kontakt med henne under tiden hon var här. Även Vega och till viss del vi. Så nu hade vi ett problem att lösa. Hade någon utav oss blivit smittad av henne? Mer om detta i nästa inlägg.

Vår bungalow inne i grönskan

Andra hus i form utav hyddor. Fast skenet bedrar. De är moderna med all bekvämlighet man kan önska sig.

En bild till på vår "Thai" bungalow/villa

Poolen med utsikt över havet

En del av stranden för den som föredrar den äkta varan.

Gaia med familj från Holland som Vega lekte med.

Toalett inne och ute samtidigt. Innanför en vägg runt den lilla "gården" och under tak. Men ute i det fria. Det är inte varje dag man kan sitta på avträdet och titta rakt upp på jungelden som far över natthimlen.

Samma sak med duschen. Och när det regnade. Det är inte ofta man blir mindre blöt i duschen än utanför den.

Vinston tyckte stränderna var OK.

Även Vega håller med.

Öde stränder, mjuk sand och ebb (igen)

Bra att rita på. Vega gav sitt bidrag.

Långgrunt och ebb var ordet. Därför är det perfekt för ett kvällsdopp innan solen går ned.

Även den lilla lokala stranden var poppis.

Tre av familjemedlemmarna filosoferar. Imorgon är det dags att åka hem igen. Hej då Koh Kood och tack för den här gången.

Ön Koh Maak är liten och en av de minst kuperade i detta område. Därför tar man sig snabbt runt ön om man vill. Och här är det en milsvidd skillnad mot Koh Chang när det gäller liv och rörelse. Där Koh Chang är hektiskt med turism, hotell och krogar så är Koh Maak stillheten själv. Det finns några få enkla små vägar på ön och fordonen som finns har nog sett sina bästa dagar. För den som söker stillheten och lugnet är detta ett bra val.

Det finns ett antal resorts på ön med olika standard . Dock så är de relativt få och naturen dominerar fortfarande i områdena mellan dessa. Vi valde att bo på Makathanee som var en mysigt litet ställe med famljekänsla. De som jobbade där var supertrevliga och tog sig tid att sitta och prata och umgås med en när de hade tid över.

Tyvärr så kommer nog detta ha nått sitt slut då de höll på att bygga en hotellbyggnad på 3-våningar som var minst sagt malplacerad på ön. Dessutom kommer det att bli den enda höga byggnaden på ön då all annan bebyggelse består av enkla husoch bungalows. Det verkar som om exploateringen tillsist börjar nå hit också.

Makathanee var just nu som det borde ha stannat vid. Små bungalows direkt vid havet. Stranden precis utanför naturen runt omkring. Vi hade blivit varnade för att Koh Maak skulle vara belägrat av bitande strandflugor. Jag kan säga att så upplevde vi inte det. Jag själv hade min normala kamp med myggorna och märkte inte av de omtalade sandflugorna.

Vi träffade en svensk barnfamilj som vi umgicks med lite. Vega hade jättekul tillsammans med deras 2 killar. Vi tog en promenad för att se oss omkring på andra sidan ön. Det kanske var en promenad på några kilometer. Men alla som har varit i Thailand vet vad värmen gör med en svensk efter bara några 100-tals meter i solen. Vi tog oss fram till målet men valde att åka öns lokala taxi tillbaka hem. Det blev lite bilder som kommer nedan.

Även här åskade det och det kom någon regnskur. Men det var sent på kvällen eller natten. Vi fick då även uppleva ett totalt strömavbrott då hela ön slocknade. Ön har ingen matning från fastlandet utan har ett eget dieseldrivet elverk på ön. Elen kom tillbaka efter en stund men det var en märklig upplevelse då allt omkring en tystnar och slutar fungera.

Det börjar närma sig sommaren nu så regnskurarna kommer bli mer vanliga framöver.

Vega vid poolen och vårt hus i bakgrunden. Vi bytte sedanrum  20 meter till en bungalow vid stranden.

Tor & Tina från Borlänge i poolen tillsammans med Ann-Catherine

Närmare än såhär kunde man inte bo. Skillnaden mellan flod och ebb var stor.

Utsikt från den lilla restaurangens trädäck. Soldnedgång över bukten

Vinston och Ann-Catherine i den tropiska kvällen.

Vägen över till den norra delen av ön.

Öde stränder och klarblått kristallklart vatten. Ebb denna gång också.

Längst ut på bryggan som tillhör Coco Cape Resort finns det solsängar. Det fläktar skönt därute.

Norra stranden påväg mot Koh Maak Resort. Inte mycket folk här inte. Och väldigt långgrunt.

Ebb var ordet. Men Vinston tycker det är perfekt. Okey, en bit ut är det djupare.

Drickapaus i skuggan under en palm.

Jakob, Vega och Sixten tar igen sig med en "drink" senare på kvällen.

Efter några dagar på ön med sol och bad är det dags att åka vidare till nästa ö - Koh Kood. Denna ö större än Koh Maak men fortfarande relativt orörd. Vi bokar en ny speedboat för de 30 minuterna resan tar.

Båtresor är tröttande. Nästa stopp - Koh Kood

Eftersom Åke (en utav ägarna till huset) skulle komma hit under 2 veckors tid så planerade vi att åka iväg någonstans. Det blev en hel del funderingar. Ta ett flyg till södra thailand? Åka norröver? Ta tåget?

Det blev österut till Koh Chang med mininbuss. Vi valde att bli körda hela vägen fram till hotellet eftersom vi inte var så sugna på att behöva lasta om till en lokal taxi där vi skulle sitta på flaket med all packning plus barnen och dessutom dela denna med en massa andra resenärer. Tilläggas bör att Koh Chang är oerhört kuperad och vägen slingrar sig brant upp längs bergskanterna.

Vi tog in på Cookies vid White Sands för första natten. Vi blev kvar där hela veckan. Hotellet hade ett antal svenska familjer och Vega var överlycklig över att få en massa kompisar att leka med. Det låg även så bra till vid stranden att vi kände att ett byte vore onödigt.

Koh Chang är väldigt exploaterat. Gamla besökare säger lite uppgivet att det gamla Chang var en idyll. Idag ligger ett stort antal hotell längs stranden och krogarna slåss om platserna där emellan. Den klassiska eldshowen på stranden och kvällen finns även här tillsammans med alla dukade bord i sanden på kvällen.

Men jag måste säga att det fortfarande är gemytligt. Och långt ifrån de exploatering man kan se på ställen som Pattaya och Phuket.

Vissa delar av stranden är folktomma. Delvis pga att de flesta håller sig till de mest populära sträckorna. Delvis för att lågkonjukturen visar sig även här.

Det finns fortfarande kvar ställen från den "gamla goda tiden". De kämpar för sin fortsatta existens då marken är eftertraktad.

Tidigt på morgonen går munkarna sin runda och får gåvor från krog och butiksägarna.

Så vad gjorde vi då på Koh Chang? Ja, vi badade och solade. Här kom det ofta kortare regnskurar vilket vi faktiskt uppskattade då vi har haft sol hela dagarna sedan vi kom till Thailand. Den tillfälliga svalkan var efterlängtad och välbehövlig fast de som var där på 2-veckors semester delade nog inte vår åsikt. Vega spenderade mesta tiden i poolen och den nyvunna kunskapen att kunna simma gav en bieffekt. Efter någon dag i poolen började hon klaga på ont i öronen. Det visade sig vara en klassiskt fenomen och det blev en tur till apoteket och en kur plus örondroppar samt öronpluggar. Det gav med sig efter några dagar. Vi hade tur att inflammationen var i örongången och inte inne i örat.

På kvällarna åt vi god mat och njöt av solnedgången. Det blev lite shopping också men mest blev det att relaxa. Vi hann med en tur i regnskogen på elefant som sig bör. Denna gång så insåg Vega att hon faktiskt red på en elefant (vilket hon inte gjorde när vi gjorde det i Khao Lak).

Efter en vecka var det dags att röra sig vidare till den andra öarna Koh Maak och Koh Kood. Normalt så brukar man ta speedboat dit från södra delen av ön (Bao Bang). Men den skulle gå så tidigt på morgonen att vi fixade en annan rutt som gick lite senare. Det blev från den östra sidan av ön. Där fick vi vänta ett bra tag på en öde pir innan speedbåten tillsist dök upp i fjärran. Och 30 minuter senare var vi vid piren på Koh Maak. Mer om detta i nästa inlägg.

Ann-Catherine och Vinston påväg genom regnskogen.

Far & dotter gör en fullgasväxling

Vega hann med massage också.

Isglass och röda tungor är kul.

Vinston övar inför kommande barhäng.

 Nyfunna vänner vid poolen

Mammor och barn i det långgrunda varma vattnet i solnedgången vid White Sands.

Vi lämnar Koh Chang för andra öar.

Vi var hos Ken på Tawan Inn och fick en kurs i thailändsk matlagning. En utav rätterna var färska vårrullar. Den andra var grön curry. Jag gjorde vårrullarna och Aca curryn. Vega var självklart med på båda rätterna.

Degplattorna fuktades först och var tunna som silkespapper. De fylldes sedan med kyckling, tofu, grönsaker och en speciell röra som via hade förberett tidigare . Sen var det dags att vika ihop dem.

Dags att rulla ihop dem. Och nej - de skall inte friteras. De ätes färska och "degen" påminner om vårt tunnbröd i konsistensen.

Och här är det färdiga resultatet. Lite kryddstarkt (torkad röd chili) men så mycket fräschare än vanliga vårrullar.

Aca får instruktioner av Ken hur hon skall göra sin gröna curry. 30 minuter senare stod curryn på bordet. Vi avnjöt rätterna tillsammans med varsin iskall Chang. Tack Ken för att vi fick komma in i ditt kök och belägra det under några timmar.

Vi har varit på resande fot ett tag med dålig internetkonnektivitet. Därav bristen på postningar. Men de kommer en stor uppdatering å det snaraste. För här har det hänt saker. Mer om det snart.

Morgon:

Det är tidig morgon i Ban Phe. Fiskarna kommer in med nattens fångst som snart kommer att säljas på den lokala fiskmarknaden eller längs vägen som sträcker sig längs havet. Här fångas bl.a havsaborre, bläckfisk, krabba och räkor. Det kanske är självklart att alla de små enkla matställen som finns här serverar kanongod mat.

De lokala hundarna tittar nyfiket på mig när jag går den korta biten från huset ned till havet. Tuppar gal och några hönor och deras kycklingar springer snabbt över vägen.

Klockan är runt 07:00. Det börjar bli lite rörelse längs vägen som går längs havet in mot Ban Phe. Snart kommer fiskefångsten från natten att finnas till försäljning i hyddorna till höger i bild eller i den lokala fiskmarknaden inne i stan. Jag väntar på "bussen" in till stan.

En och en annan thailändare är påväg in till jobbet. Det är fortfarande ganska svalt och lugnt. Man kan höra havet några meter bort. Men om någon timme eller så kommer det vara full fart här. Till höger kan man se de lokala butikerna som säljer allt som har med badliv att göra men har även några enkla matställen. Vägkanten kommer att befolkas av ambulerande matställen där många köper sin frukost. Min buss kommer och jag delar den med några nyvakna thailändare som tittar lite förstrött på mig. De undrar säkert varför jag är uppe såhär tidigt och att jag som "Farang" inte kostar på mig en taxi istället. Men 20 bath och 10 minuter senare är jag i stan.

Kväll:

Vi tar en kvällspromenad i området.

Vi passerar vår "kvartersbutik" som ägs utav "Ronaldo Ronaldino" som jag kallar honom. Han säljer allt från enklare livsmedel till öl men fungerar även som vår lokala besinmack (där han säljer moppesoppa i pepsiflaskor). Han verkar alltid ha öppet och sover bakom ett skynke inne i butiken.

Granne med butiken ligger ett hus där två systrar erbjuder massage. Denna massage är en gåva från gud och Aca har dessa som sin favorit. Hon fullkomligt spottar ur sig superlativer om dem. De är 2st som ger massage - samtidigt. 300 bath för 1,5 timme. Jag måste prova. 

Magic Sisters

Våra grannar har släppt ut sina kor på bete. Bonden bor i ett enklare hus en bit bort.. I skjulet bor gästarbetare. De är med största säkerhet från Myanmar och är de som bygger de sista husen på området. Marken har byggarn hyrt utav den lokala bonden som inte verkar har några problem med dela den med sina kor.

I bakgrunder syns ytterligare en tillfällig bostad. När arbetet är klart så drar dom vidare och bonden får tillbaka sin mark (plus en massa bråte) . Man kan lungt utgå ifrån att den lön dessa människor får för sitt arbete är ett skämt. Jag utgår från att Jennie Dielemans bok förklarar detta i detalj. Jag kan inte hjälpa att jag har dåligt samvete när jag ser detta. Jennie - vi får ta ett snack om detta vid tillfälle.

Uppdaterat:

Efter lite efterforskningar så har det visat sig att det är thailändska byggarbetare. De är anställda av en thailändsk byggherre. De som driver bygget är tydligen mycket noga med att byggarbetarna får betalt utav byggherren (vilket tydligen ofta inte sker). Bra där!

Lite längre bort så har korna sin mark för sig själv. De är dock lite reserverade mot oss och rör sig oroligt iväg när vi kommer lite för nära. Runt omkring på fälten ligger små hus, hyddor och gårdar. Det enda som stör syrsornas sång är några hundar som skäller samt en förvirrad tupp.

Solen går ned som en stopplykta nere i stan. Några stannar vid ett gatustånd och köper med sig lite mat påväg hem. Snart lägger sig mörkret och det tar 12 timmar innan dagen återvänder.

Ja. Jag vet. Det har gått ett tag sedan sidan uppdaterades. My bad. Men dagarna rullar på och "det har inte blivit tid". Antar att det är ett sundhetstecken. Man har börjat koppla bort sig från det vanliga livet och kommit in i ett lugnt tempo där vardagliga enkla saker har tagit överhanden. Man gör det som faller en in. Med några få "måsten" som att man måste handla, tvätta och städa ibland. Här kommer dock en resume på vad som har skett de senaste veckorna.

Möten och avsked

Våra vägar har korsats utav ett antal andra famlijer och folk som är på resande fot. Jag var lite orolig att Vega skulle få det tråkigt utan kompisar. Men det har passerat kompisar i en jämn strid ström. Och även om de inte har pratat samma språk så har det kunnat leka med varandra i allafall. Magiskt. Tack för sällskapet allihop!

Nelly, Sussie, Micke, Anita och Odd

Vår första kontakt här. Trots att vi smittade dem med vinterkräk så var de alltid glada och hjälpsamma. Tack Odd för att du tog oss runt i Ban Phe för att handla det som saknades i huset.

Vega och Nelly

Familjen Tavlitzki

Leslie,Vega Viva, Aca, Anouk & Niko

Nous sommes tres heureux d'avoir vous rencontré et nous vous remercions pour tous vos recommendations et les jours qu'on a eu ensemble! Nous espérons que vous avez un séjour merveilleux au Koh Payam et qu'on se vois bientôt à Stockholm!

Familjen Ryding

Märta, Vega och Kasper

Irma och Andreas

Aca och Birgitta

Lycka till på er fortsatta resa i Asien. Hoppas att ni får det skönt i Malaysia och Indonesien.

Göran och Lee

Lee och Göran

Vår gamla jobbarkompis Göran kom förbi tillsammans med Lee och sov över hos oss ett par dagar. Tyvärr var vi tvugna att skiljas åt då Lee var påväg tillbaka till Sverige och Göran skulle vidare till Phi Phi. Vi kanske syns senare. Lee - vi träffas säkert i Stockholm framöver.

Lee och Vega

Hej då allihop!

** Breaking News**  - Vega har lärt sig simma!

Vega Alshammar

Tja. Det var väl inte så otippat. Simskolan hemma la grunden. Att hon sedan har spenderat mesta tiden i vattnet gjorde sitt till också. Första tecknet var att hon simmade som en fisk - under vattnet. Men när hon skulle göra samma sak med huvudet uppe så blev det knas. Ända tills en morgon. Då satt det bara där. Så nu simmar hon. Och det blir längre och längre sträckor för varje dag som går. Glöm alla tankar att få henne att vara i barnpoolen numera. Nu är det STORA poolen som gäller.

Stolt simmerska

Att ta sig runt

Vi har hyrt moppe och kört runt lite i omgivningarna. Det lokala Akvariet fick ett besök och där såg vi hajar, rockor och en massa andra fiskar. Vi passade även på att göra några ärenden i de lokala butikerna.

Möten och avsked på huvudgatan i Ban Phe

Vinston tar åkandet med viss ro. Oftast så somnar han i selen.

Biker Mum and a Hang Around/Prospect

Fikapaus i skuggan vid hamnen

Hemmavid

Mycket av tiden spenderas vid poolen om vi inte har tagit oss ned till beachen. Med 33C i skuggan och 98% luftfuktighet så blir det mycket bad under de varmaste timmarna på dagen. Man märker att vi går mot varmare tider för dagarna blir hetare och hetare.

Brat Pack

När eftermiddagsbrisen kommer in från havet så ger den en efterlängtad svalka.  Då passar det perfekt med en iskall Chang i skuggan.

Ahh...Svalka..

Ett kort möte med lokalbefolkningen. De är helt fashinerade av Vinston och hans ljusa drag. Speciellt hans hud. Vega har fått sin beskärda del av uppmärksamhet hon med. Vinston tar det med ro. Vega tycker det är lite jobbigt ibland när Thailändarna är lite för "på" för hennes smak. Men för det mesta tycker hon det bara är roligt.

Myanmar meets Sweden 

Ett nytt inlägg kommer strax. Stayed tuned.

Klockan är runt 7 på morgonen. Det är runt 25C i luften. Solen är påväg upp och snart kommer temperaturen att stiga upp mot den normala 33C. Vinston är den som vaknar först. Aca delar rum med honom så hon blir uppkörd före oss andra. Vega vaknar en stund senare och snart är hela familjen uppe för att äta frukost.

Det blir yoghurt och flingor till Vega. Vinston kör först välling och sedan gröt. Aca är nyttig och äter musli eller gröt och sedan en smörgås plus en kopp kaffe på verandan. Jag brukar nöja mig med en kaffe och macka. Sen är Vinston trött och vill sova en stund igen.

Vi andra tar dagens första dopp medans Vinston nannar. Vega har nog spenderat mesta tiden i vattnet här i Thailand. Aca passar på att läsa lite och sola. Sedan är det snart lunch. Antingen så fixar vi någon mat hemma eller så äter vi på den lokala restaurangen på området.

Om vi har valt att spendera dagen nere på stranden så brukar vi åka iväg ett par kilometer bort mot Mae Phim. Det vanligaste stället är Kims Beach som är en enkel restaurang direkt på stranden. De har stora "sängar" utställda på stranden där man kan ligga och sola/vila i skuggan. Vega och jag brukar tjuvbada på någon utav det 2 hotellen som finns i området om vi tröttnar på havet. Vinston spenderar en del tid i sanden och testar ofta smaken på densamma.

Solen brukar ta ut sin rätt och framåt eftermiddagen så slår tröttheten till. Det sövande ljudet från havet kan t.o.m få Vega att sova middag och har tydligen samma effekt på hundarna (bilden är från Koh Samet).

Framåt kvällen bär det hem igen. Kvällsmaten brukar intas hemma eller på någon restaurang i området. Ikväll blev middagen i solnedgången på Pelles krog vid havet. Där kan man njuta av den svalkande kvällsbrisen som kommer in från havet och se solen gå ned över bukten. Sedan blir det en kort promenad hem i den tropiska kvällen med ficklampa (ja, det är mörkt).

Väl hemma så blir det ett sista kvällsmål för Vinston och sedan lite lek tillsammans med Vega innan det är dags för den lille mannen att sova. Vega är uppe en stund till innan det är sagodags för henne och sedan sovdags. När barnen har somnat så har vi lite tid över för oss själva. Ofta så brukar tröttheten slå till och vi lägger oss tidigt. Men möjligheten finns alltid att sitta på verandan i den sena varma kvällen och dricka ett glas kallt vitt vin medans syrsorna fyller natten med ljud.

Såhär på slutet slänger jag in ytterligare några bilder från Ao Prao på Koh Samet.

Utsikten från vår bungalow

Solnedgången i havet

Eftermiddagspaus

Vinston utforskar omgivningen

Far & dotter tar ett dopp i solnedgången

Vi gjorde en trip över till ön Koh Samet som ligger någon mil utanför Ban Phe. man tar sig dit med färja från Ban Phe. Färja ja. Snarare en gammal fiskekutter som har gjorts om till persontransport. Man får gå på bräda ut till båten och när man kommer till ön så blir det till att klättra över andra båtar innan man kommer iland. Funkar bra om man bara har ryggsäck men med barn och tillbehör så blir det lite knepigare. Men för 20:- t.o.r så kan man inte förvänta sig Queen Mary II.

Resan tar ca 50 min och väl iland så tar man sig vidare på ön med taxi. Den är modell pickup där man sitter på bänkar på flaket. Första anhalten är strandsträckan där de flesta hotellen ligger. Tänk litet och trångt. Både när det gäller utrymme men även vägen. Den består av stenläggning de första 200 metrarna. Sedan blir det grusväg med stora gropar. mer om det senare. Den mest kända/populära stranden måste vara White Sands och längs denna sträcka ligger små hotell, bungalows, barer, restauranger mm tätt tätt. Här är det full kommers. Det känns som att komma til Phuket eller någon annan turistort med strandförsäljare och det vanliga utbudet fast på en mindre yta.

Vi valde att stanna och sola här under dagen tillsammans med vårt franska sällskap vi hade gjort sällskap med. Framåt sen eftermiddag var det dags att hitta boende för natten. Vårafranska vänner skulle tillbaka till fastlandet så vi skiljdes åt. Vi kände snabbt att White Sands och området omkring inte var ett ställe vi ville spendera kvällen och natten på. Så vi tog en taxi tvärs över ön till en strand som skulle vara lugnare. Visst, stället bestod utav 2st resorts men vi kände att det var valet för kvällen. Efter en kort resa på en väg som skulle platsa i Safarirallyts tuffaste sträcka så kom vi ned i viken Ao Phrao. Och vilket ställe. Men prislappen var därefter.

Efter att ha förhandlat med receptionen på Ao Prao Samet Resort så lyckades vi pruta ned priset till 7000 bath. Då fick vi en fantastisk bungalow på stranden med alla tänkbara bekvämligheter. Det var f.ö väldigt fullt på hotellet då det var det kinesiska nyåret denna kväll. Efter vi hade installerat oss så bjöds det på en specialbuffé pga nyåret med diverse skumma rätter. Men det mesta smakade. De körde även en show med kinesiskt tema (drag queens) och avslutade det hela med en skönhetstävling (!).

Vega hittade en killkompis vid namn Neo som hon spenderade den mesta tiden med. Neo å sin sida var överlycklig för att ha hittat en svensktalande kompis efter ett par månader i Thailand. Natten förflöt lugnt och hela följande dag spenderades i och runt poolen men några få dopp i havet.

Framåt eftermiddagen så var det dags att ge sig tillbaka till fastlandet igen. Transporten stod hotellet för då det ingick i boendet. Det blev deras egen speedboat tillbaka och 15 minuter senare var i iland igen. Påvägen hem till huset hann vi med lite shopping på Petras (mat). Hennes butik är ett smultronställe och vi fann en massa saker som vi bara  trodde fanns inne i Rayong.  

Idag har vi spenderat dagen på Kims Beach samt tjuvbadat som sig bör på hotellen bredvid. Ikväll bled det lite stödköp på Lotus (frukt och grönt mm). Vi lagade mat hemma och Vega tog igen det hon inte åt vid lunch. Vinston hann med att få en stöt när han vid ett obevakat ögonblick ville inspektera hur väl elinstallationerna är gjorda här. Hur han bar sig åt vet vi inte men han tjöt till och började grina. Som tur fanns det en jordfelsbrytare i huset (puh). 

Just det. Min strid med getingen ja. Efter att ha behandlat väggen med ett ämnde vars innehållsförteckning är längre än boken "Krig & Fred" så har han inte kommit tillbaka. Men ikväll upptäckte vi ett nytt bo. Denna gång på en annan pelare och uppe vid taket. Det blir till att prata med trädgårdsmästaren imorgon igen. Kampen fortsätter.

" - There can only be one! "

Imorse väckte Vega mig. Hon var lite dålig i magen. Troligtvis resultatet av alldeles för många kallsupar i poolen. Hon ville att jag skulle göra henne sällskap på toaletten eftersom det fortfarande var mörkt ute. När vi hade varit på toaletten ett tag så ropade Vega till och pekade på golvet i duschen.

Där kröp en tusenfoting omkring. Antar att det riktiga namnet är enkelfoting. Av erfarenhet från Australien så vet jag att dessa krabater i tropikerna inte är att leka med. Det har ett mycket smärtsamt bett som kan ge nästan outhärdliga plågor i flera dagar. För svaga, överkänsliga eller barn kan de vara direkt livsfarliga.

Efter en kortare kamp så förpassades den till de sälla jaktmarkerna. Nu gäller det bara att komma på hur den kom in. Duschen skall ha ett vattenlås som den inte borde kunna ta sig förbi. Men det finns ett avlopp i golvet för att man skall kunna spola av hela utrymmet.  Utredning pågår.

Gate crasher

På altanen har det även hänt en del saker. På en utav pelarna, nere i skydd under en avsats dök ett bo plötsligt upp. Det såg ut som ett rör utav lera med en öppning i ena änden. Hålet in var stort som en 50-öring. Vem som byggde det vet vi inte men Aca hade sett en stor geting snurra runt där ett tag. Trädgårdmästaren kom och tog bort det. Det  blev bara "lerskärvor" av boet. Inget fanns i och ingen geting syntes till.

Imorse var det dags igen. Ett nytt bo fanns på samma ställe. Denna gång fanns en extra kammare som verkade vara tillsluten. Denna gång gav jag mig på den själv. Och den här gången var det inte tomt. Inga getingar. Däremot mat.

Skafferiet

Ett antal hyffsat stora spindlar/fästingar föll ut. De flesta var döda men några rörde på sig lite. Efter att ha städat upp dom små gynnarna så har jag nu tagit till kemisk hjälp för att se om vi slipper ett nytt bo. Jag har gjort lite efterforskningar och det verkar vara denna lilla parvel som är skulden till det hela.

Smoking gun

Han har en 5-6 cm lång kropp och verkar vara flitig. Med Vega och Vinston omkring så kan man inte vara nog försiktig. Så nu är det ställningskrig.

Chemical Ali

Vi var och käkade hos Pelles krog ikväll. Mer om Pelle senare btw. På frågan om hur affärerna gick så sa han att det var ovanligt lugnt. Vanligtvis brukar det vara ruljans fram till mitten av mars men nu så har det stannat av redan i slutet av januari.

Samma sak kan man uppleva borta vid hotellen bort mot Mae Phim. Glest med folk och dom som är där bokade sin resa långt innan krisen satte fart på allvar. Thai sa på arlanda att i april och framåt så hade rekorddålig beläggning. En flight hade bara 14 bekräftade av 350 platser i deras 747:a.

UNT meddelar idag att Ving ställer in all charter till Thailand i sommar. Solresor har dragit ned sina resor till Thailand med 50% och ställer in den kommande vintersäsongen.

Kommande syn mellan Sverige och Thailand?

Rykten här gör gällande att den nya regeringen kommer göra ett antal insatser för att få fart på turismen igen. Ett rykte säger slopade visumavgifter. Ett annat nämner en devalvering av bathen på 20-30%. Det skulle kanske kunna täcka upp de 20% som svenska kronan har förlorat mot bathen det senaste året. Ytterligare ett rykte säger att Thai kommer sänka priset på sina flighter. Det är väl endast kungen som vet vad som kommer att hända.

En sak är säkert och det är att man känner av krisen här i Ban Phe. Området är normalt inte så besökt av turister. Nu är det ännu glesare. Skönt tycker vissa. Men det är tufft för de som lever på turismen.

Här kommer lite tips om vad man kan hitta i Ban Phe för alla som vill ha saker som kan behövas i hemmet ifall man skall stanna en längre tid eller har självhushåll med hemlängtan.

• Apotek - det finns några stycken men längs huvudgatan finns ett med moderata priser. Är lite svårt att hitta eftersom det saknar skylt men titta efter texten "Drugstore". Delar lokal med en mobiltelefonnasare.
• 7-Eleven -  Om suget efter en grillad korv blir förs svår är detta ditt mål. De har ett hyffsat utbud av dagligvaror men är som vanligt dyra. Här kan du även hitta mackor mm.
• Petras - En cornershop som är ett litet mecka för västerlänningar. Vid första anblicken ser det inget ut för världen. Men damen "In Charge" kan trolla fram det mesta för våra tungor om thaimaten skulle bli tjatig. Allt från grönmögelost från Danmark till Bag-In-Box vin (och vanliga förstås). Hon tar även in barnmatsburkar (Heinz) från Pattaya. Inte billig men allt har ett pris. Btw, hon säljer även en hyffsad köttfärs som hon tar hem på någon dag.
• Lotus/Tesco - Ligger vid infarten till Ban Phe. Den stora livsmedelsaffären som har ett bra utbud men saknar en del. Det är här Petras kommer in och nischar. På Lotus hittar du allt från dagligvaror till blöjor.

Det finns även en motsvarighet till "ÖB" som säljer att från himmel till jord. Dvs husgeråd mm utom livsmedel. Leta dock inte efter en byggnad eftersom de kör sin affärsverksamhet utomhus.

I Rayong finns det ett gigantiskt Lotus och konkurrerande Big C som båda påminner om COOP Stormarknad. För alla småbarnsföräldrar som hoppas på barnmatsburkar modell Sverige göre sig icke besvär. Om det är någon i denna del av Thailand att hoppas på så är det Petras. Vi lär veta på måndag då de kommer en leveras från Pattaya.

Signing off

Hur många är det inte som tänker att när de ger sig iväg på en semesterresa så skall de även passa på att vara nyttiga. Kanske springa en stund på morgonen eller testa någon annan motion. Ofta slutar det precis som i första Sällskapsresan. Dvs ambitiöst i början för att sedan bli totalt manfall.

Själv tänkte jag att jag skulle uppehålla min löpning hemma även här. Självklart kan det inte bli tal om samma distanser som i ett kallt Stockholm men kanske några kilometer per dag sådär. Summa någon mil eller så i veckan. Jag har gjort en del research innan. Man kan springa längsmed havet. Är absolut inget fan av att springa i sand så det måste bli längs vägen. Detta är scenariot och hur jag skall tackla det.

• Värmen - om man springer tidigt på morgonen så är det som en sommardag i Sverige. Vätska måste naturligtvis tas med. Dessutom är sträckan längs havet en lång skogsallé som ger en riktig bra skugga
• Trafik - det är naturligtvis en sak att tänka på men det finns bra vägrenar samt möjlighet att springa längs ett gångstråk på de mest utsatta ställena.
• Sträcka - om man klämmer allén t.o.r så blir den runt 5-6 km vilket räcker väl.

Mao, det bör funka och med en viss klimatisering så är jag redo. Men jag missade en faktor som jag inte ens hade en tanke på. Och den stavas Canis Lupus Familiaris. Eller som vi till vardags säger - Hund.

I Thailand finns det ofta en massa herrelösa hundar som stryker omkring. Vissa områden har rensats på dessa för turisternas skull. Här i Ban Phe är inte fallet så. De drar ofta runt i gäng eller ensamma. Vissa utav hundarna skulle få Cujo att se ut som en såndär valp liggande på rosa tyll man fick på vykort av någon faster i Flen. Jag är inte så sugen på att agera "hare" åt ett antal K9:s från trakten. Så nu blir det till att försöka hitta en lösning. Marknaden i Ban Phe säljer visserligen elpistoler. Men ändå.

Nu vet jag varför Thailand aldrig har utmärkt sig inom löpargenren.

Nu har vi sakta men säkert kommit in i lunket. Och vi har hunnit att se oss omkring lite. Vi har bunkrat mat i vår lokala livsmedelsbutik i Ban Phe - Lotus. Dock är det svårt att få med sig allt om man kör 2st moppar plus har barn med. Så vi hyrde en Sareng vilket är en trehjulig moppe med plats för både personer och last. Okey, det är inget dollargrin eller Hayabusa utan gör sina modiga 30km/h. Å andra sidan vill jag nog inte åka fortare med den då den drar åt olika håll som en vårsprittig ardenner. 

Pimp My Ride

Vi hyrde en minibuss/taxi för att ta oss in till provinshuvudstaden Rayong. Vi ville se ifall ryktet var sant att de stora stormarknaderna  hade barnmat. Så föraren körde oss från ställe still ställe - Big C, Lotus - men ryktet var falskt. Det fanns det mesta i dessa thailändska versioner av COOP Stormarknad men inte det vi hade hoppats på. Det hade ju varit praktiskt med ett par burkar men man kan ju inte få allt. Trippen slutade på en stor galleria där vi strosade runt tills det stängde. Vi hann med ett besök på McDonalds till Vegas glädje innan vår förare körde oss hem igen runt 9-tiden.

Kväll i Phailin Village

Idag lagade vi mat på förmiddagen. Aca var flitig och gjorde hemmalagad barnmat till Vinston. Anledningen till att vi hade velat hitta några burkar är att de är så praktiska att ta med när man skall iväg någonstans. Vinston har inte riktigt fått kläm på att äta bitar ännu. Annars hade det varit en smal sak.  Hemmalagat är kanon men måste hållas kallt vilket inte är det lättaste här. Aca gjorde även ett par lass äppelmos så nu klarar vi oss ett tag.

Vid lunch kom en liten krog och hämtade oss. Transport dit ingår om man äter där. Stället ägs av en Janne & Tjorven och det blev köttbullar med kokt potatis till Vegas glädje (igen). Dom säljer även snus för de som är desperata och är villig att betala 400 bath/dosa. Sedan skjutsade de oss ned till stranden där vi spenderade hela eftermiddagen på Kim Beach. Det blev både bad, glass och en frostig iskall öl i skuggan för mamma och pappa.

Vi tog en taxi hem och käkade hemmalagad köttfärssås och spagetti til Vegas stora glädje (igen igen). Nu har barnen somnat. Jag känner att solen har tagit idag. Huden spänner och stramar. Det är snart dags att krypa till kojs.

Signing off.

Vegas incident på morgonen vi skulle resa var tydligen något mer. Hon visade inga mer tecken men några dagar senare här började Vinston kräkas och bli dålig i magen. Som barn ofta är så verkade det inte gå någon större nöd på honom. Vi trodde det var poolvattnet eller något han lyckats stoppa i sig. Sedan hade Vega en plötslig kräkning vid poolen. Hon var dock OK efteråt. Aptiten hos båda var dock sådär. Sen satte det igång.

Jag fick först ryggskott. Kunde röra mig hjälpligt men inte mycket mer. På kvällen sa Aca at hon mådde illa. Mycket illa. Såpass mycket att hon var tvungen att gå och lägga sig. Sen fick hon en jobbig natt med kräkningar, dålig mage, frossa och ont i lederna. Några timmar senarevar det min tur. Det akuta gick som tur var över på en dag och sedan har det bara varit matthet och dålig aptit. Men vi har repat oss nu.

Vega har dock haft en släng till. En morgon började med tvätt av alla sängkläder. Igår kväll så var det dags igen fast i köket. Idag har det varit lugnt (ta i trä) med hon har varit mycket trött. Vi har fått i henne vätskeersättning och "snälla bakterier" från apoteket så nu håller vi tummarna. Alla som har barn vet hur de kan växla från lätt apatiska till energikippen på några minuter. Dagen har spenderats inne.i sängen med film. Men nu leker hon i poolen med sin kompis Nelly.

Hennes kompis ja. Hon har också blivit sjuk. Plus de flesta i hennes familj. Men de har repat sig. Man får anta att det är Vinterkräket eller någon form av maginfluensa som är skulden till det hela. Dock så är det inte 100 att det är vi som har tagit med oss det då det är andra som har blivit sjuka och som inte har varit i kontakt med oss.

Summa summarum:

Det är lite Ying & Yang. Det är otur att vi blev sjuka. Men vi har haft en otrolig tur att det inte hände på planet. Btw, så är mitt ryggskott på bättringsvägen. Går som ett S fortfarande fast det kunde ha varit värre ;)

Vår kredit hos sömnbanken har varit övertrasserad och nu så justerade sömnbanken in detta. Vi somnade runt 23:00 och vaknade inte förrän 13:00 dagen därpå. Vinston klämde 18 timmars sömn på raken vilket torde vara en våt dröm för flertalet småbarnsföräldrar.

Jag vaknade sömndrucken av att Aca påminde mig om att solen skulle gå ned om ett par timmar. Lätt groggy gick jag upp. Dock extremt mycket piggare än dagen innan då jag fick sova 30 minuter på eftermiddagen innan Ingo som är maestro här skjutsade mig till den lokala livsmedelsbutiken för att grundshoppa. Det var f.ö. en intressant upplevelse då det mesta på förpackningarna stod på Thai vilket inte är min starka sida. Kom dock hem med det mesta vi var ute efter och höll antalet propplösare på ett minimum.

Så idag har vi haft tid att bara ta det lugn och aklimatisera oss. Grannarna har en dotter som är snudd på samma ålder som Vega så de två har hållit sig sysselsatta på egen hand. Vinston hann med att ta en tur i poolen tillsammans med syrran och Aca. Hans intresse av saker på marken sträckte sig även till poolvattnet vilket resulterade i en upprörd mage. Det lugnade sig till kvällen så han har fått behålla kvällsmålet.

Själv så tog de långa sömnen i sängen ut sin rätt och jag fick därför en släng av ryggskott. Förhoppningsvis är det bättre imorgon. Kommer då även att få massage till det facila priset av 70:-  Går dock som en dålig imitation av en fällkniv just nu. Vi håller tummarna att det är bättre imorgon.

Signing off

Det var en bra resa. Det enda missödet var taxiföraren som skulle köra oss till Arlanda. han skulle prompt försöka pressa in alldeles för mycket bagage i alldeles för lite Mercedes. Resultatet blev en minikombi med trasig bakruta.

Vi kom iväg tillsist med en annan droska. Flygresan gick som på räls. Vi kom fram efter 9,45 timmar. Båda barnen hade fått lite sömn men det var värre för oss vuxna. I Bangkok var det tidig morgon och solen gick upp över ett svalt Thailand. Det var det "kallaste" Thailand jag har upplevt och den där klibbiga fuktigheten var som bortblåst. Det påminde snarare om en varm svensk sommarnatt.

En stund senare satt vi i vår skjuts ned till Ban Phe. Då tog tröttheten ut sin rätt och alla sov - utom jag som hade kommit in i andra andningen. Ca 2 timmar senare var i framme och det var dags att väcka alla

Huset var precis vad vi hade hoppats på och lite till. Efter att ha gjort en grundshopping i den lokala supermarketen så sitter vi här nu på verandan. Lätt snurriga av jetlag eller av den iskalla Changölen. Vega simmar i poolen precis bredvid och verkar stortrivas. Vinston har drygat ut sin kost med diverse saker han har hittat på marken.

Det här lovar gott. Och det lär väl bli en tidig kväll.

Väktes 06:00 utav Vega. Hon stod vid min säng och sa: - Pappa? Skall vi gå upp nu? Sedan kräktes hon.

Jaha. Snyggt att få vinterkräksjukan eller nått liknande just nu. Just idag. Just när vi skall åka.

Men ta i trä. Det har ännu bara varit den händelsen. Nu är klockan 10:30 och hon visar inget tecken på att vara sjuk ännu. Så vi håller tummarna.

Ett moln har dykt upp på himlen de senaste dagarna. Det har visat sig att Thailand det senaste året har haft en del problem med Denguefeber. Och speciellt i det område vi skall till men man har haft flera fall i populära ställen som Phuket. Visserligen är utbrotten betydligt högre under regnperioden men det finns skäl till att vara försiktig.

Myggan som sprider det virus som orsakar sjukdomen är tydligen mest aktiv precis i gryningen och i skymningen men även till viss del under dagen. Det blir till att skydda sig med myggmedel, kläder samt myggnät i hemmet.

Nu är det bara 3 dagar kvar. Sedan bär det iväg.

Det känns lite overkligt att vi skall lämna Sverige under ca 3 månader för Thailand. Speciellt då vi reser med småbarn (4år resp 10 mån). Vi har ingen aning om hur Ban Phe kommer att vara. Det vi vet är hur huset vi skall hyra ser ut samt det närliggande området. Resten får vi upptäcka när vi är där.

Stället heter Phailin Safir Village och är ett "svenskområde" med hus ägda av svenskar.

 (Phailin Safir Village)

 Men vi är inte där ännu. Det skall packas, fixas, ringas en massa samtal samt handlas en hel del innan söndagen. Det är mycket att tänka på när man skall vara borta en längre tid. Och vi kommer säkert att glömma hälften ändå.

Nu skall jag iväg och hämta solskyddskläder åt barnen.

Signing off