På andra sidan jorden - bland spindlar och kurslitteratur

Dags att börja skriva här igen då. Mjä. 6000 spänn fattigare och med absolut inga som helst planer i bakfickan bär det snart av igen. Lämnar den svenska sommaren i sitt bästa skede, sitter still i ett dygn eller så, och poff, rakt in i vintern igen.  Fenomenalt, oerhört dålig tajming. Som det ska vara. Väntar otåligt på examen, nyckeln till friheten.

Hopp!

Då var man hemma igen, tillbaka till mörka Malmö med massor av julstämmning och trötta klasskompisar. Rakt in i juridikjungeln samma dag som planet landade. Hej hopp, kul å roligt. Livet är som vanligt här hemma, som om allt stått på paus. Väldigt skönt att komma hem. Väldigt mycket som har förändrats också, mest med en själv tror jag.

Cambodia solbrännan börjar redan flagna och snart är det julskinka för hela slanten (eller kanske inte?) Dricker kranvatten som en galning och har redan käkat pepparkakor och knäckebröd med kaviar i flera omgångar. ¤mums¤

Äventyret är slut för den här gången, men har en känsla av att det bär av bortåt igen senare. 12 månaders trainee program i Melbourne? Varför inte?

God jul och tjarå!

*dum dum dum dum* (hajenmusik)

Ska de fixa sa vi far komma hem?

Pa vag mot Cambodia, snart snart, imorron. Bara atta timmar med buss mot (?) vet inte hyur det stavas. Men iallafall ser reseplanen ut som foljande: Sihanouk Ville- kolla in national park och se magovre skog, Pnom Peng och ga pa rysk marknad, hyra moppe (?), kolla in tempel, njuta av mat, mat och utsikt, Angkor Wat och kolla in tempelstaden dar, garna stanna nagra dagar i nat tempel och finna den sjalsliga friden.

Bilderna kommer sen eller inte alls :-/

puss sverige

Njae, inte riktigt. Men nastan, om man jamfor med andra oar (speciellt i sodra thailand). Har kan man verkligen hitta lugnet och roet och morker klockan sex pa kvallen, och markligt tidvatten som ockuperar stranderna om natterna/morgonen och som gor det blott att ta sig till favvo restauranger och hak pa on. 

Antal--}

Lasta bocker:  3

Myggbett: 3

Sandflugebett: orakneliga

Pengar kvar: ingen aning (hjalp)

Dagar till hemkomst: ingen aning (far jag aka hem?)

Skrivna email: 14

Langtan: massor efter massor

Baj baj leverpaj

On the road, japp japp. Thailand skall upplevas (lite iallafall). Bangkok pa tre dagar, shopping, massage, godaste maten, nattmarknader, tuktuk, Coh San Road (japp jag vet, blaa). Turistigast av turister ar den ratta beskrivningen pa mig i Bangkok. Och visst sa trottnar man pa det efter bara tre dagar. Vill ut till stillheten, vagor, solsken och frisk luft!

Koh Mak har kommer jag!

Helgaventyr igen, denna gang till Murray floden vid Echuca, nagot som beskrivits som en genuint gammal australiensk stad med flodbatar och gamla hus och hela koret.

En och en halv timme med tag och hela 6 dollar for biljetten (30 spann) lite spannande tankte jag (varsta turisten japp japp)

Det som motte oss var 30 grader varme (humid) och en helt ny stad som byggt upp som en replikant av den gamla. Nagra saker var kanske kanske genuint gamla och bara restaurerade, men det mesta var nybyggt med en sandar gammal kansla.

Iallafall fick jag se Murray floden (som dock bara var en fjardedel av vad den varit) nagot uttorkad, men anda vacker. op-shoppade gamla biblioteksbocker och kakade glass... Bara en helt vanlig sondag.

Annie

Jahapp. Forsta kursen avklarad idag (health education). Haller tummarna for att min muntliga presentation var tillrackligt bra for att ge mig ett A for hela kursen, eller iallafall ett B.

Och for oroliga foraldrar och andra intresserade kan jag meddela att skolan gar skitbra (far A pa alla mina essays ;)

Tva veckor till forsta tentan, tre veckor till terminsslut och fyra veckor till semester i Thailand. Fran till dess kommer jag va skittrakig, bara skriva om mitt pluggande och antagligen inte ha mycket tid over for aventyr (utanfor Bendigo, som ju ar varldens ande, fast med de basta op-shopsen i varlden);

So long skokartong!

Tentaperioden narmar sig med stormsteg, 2 veckor kvar till forsta tentan. Vet inte alls hur man ska hantera detta... har alla tentor pa en gang juh. ??

Sen har min dator krashat, far inte alls igang den, och alla foton,musik och skolarbeten ligger dar och surar i morkret. *suck* Vad gora??

Har besokt Dr Chan tva ganger nu, for Liza (min mage) blir sa arg varje gang jag ater, inte ater, dricker (japp till och med vatten). Saa, besokte Dr Chan (Crazy doctor) ett par ganger, en av mina mest spannande avetyr har hittills... Vilken knapp manniska :-) Iallafall sa ska jag gora en magscan (ultraljud) skitknappt, men men... The Australian Way (man kollar allt och ar jattenojjig och sen kommer man fram till att det inte var sa farligt)

Jag har iallafall inget val, for min van: citat " me as a student nurse would really like you to do the scan". I utbildningssyfte kan det va bra att kolla in det australienska sjukvardssystemet (hemligt uppdrag?)

Retreat i helgen till Phillip island, strandpromenader, bad, sol och saklart for att kolla in pingvinerna (japp jag ar en turist) En knapp och anorlunda helg inkluderande overnattning i en bil, nattlig strandpicnic under tusentals stjarnor utan ficklampa, levande ljus eller nagot som helst hjalpmedel att se vad man ater, ackompanjerat av speciella sjofaglar som jag inte kommer ihag vad de heter, men det var hundratals av dem i buskarna. Och nej, jag har aldrig sett sa manga stjarnor i hela mitt liv.

uppnatt under helgen: fyllt pa d-vitaminreserven, sand i haret, solbrand (ojoj), fatt onda ogat av en minipingvin som tyckte jag var i vagen, annu en tagg i foten och saklart lite mer upplevelser av detta land.

So long skokartong!

En helt vanlig lördag i Bendigo, en varm, men vanlig lördag. Värsta planerna på att sitta i parken och ha picnic och njuta av värmen. Istället blir jag alltså kidnappad av min ack så Australienska vän, får sitta de varmaste timmarna av dygnet i en bil på väg till Melbourne (?), trodde jag. Tre timmar senare, efter massa gitarrspelande i bilen och en liten stund av Annie-bakom-ratten-i-vänstertrafik-utan-körkort (ja, det blev stulet) kom vi alltså fram till Portsea Beach. En av de vackraste platserna i Australien om man frågar Jon.

Vi lyckades fånga den vackraste solnedgången denna kväll...

Jag tog nog hundra bilder på den enorma solen. *suck*

Finaste vännen som tog med mig och visade Portsea Beach. Tack för vackraste solnedgången någonsin :)

Vågorna ser inte mycket ut på avstånd, men fasen va faligt det är att bada här. Njutningen ligger istället i att lyssna på havets dånande vågor och njuta av naturens oförstörda råhet.

Ojoj, det är allt jag kan säga om denna söndag i solen. Hela Bendigo luktar som vår, kärlek, blommor och frisk luft. Hundratals träd blommar rosa och vitt, solen värmer sådär lite lagom blygt bakom några få luftiga moln.

Promenad ner till stan och kaffe på El Baso som vi alltid (?) gör på söndagar. Vår lilla rutin. :) Och idag lyckades jag med något extra, beställa en kaffe av (normal) storlek (dvs. en halvliter eller bara lite mindre) till min finaste Anette. Ja hon va kaffesugen och den lilla mini pini kaffe som man brukar få va inte tillräcklig. (skönt att spår av det här med ingenting-med-mig-är-moderat finns att finna hos andra också)   

Största arbetet i skolan avklarad också. Sicken söndag. Och nästa helg ska det bli 20 grader varmt och vi ska på perukfest. Hur kul som helst juh.

Till och med vägskylten var vacker denna dag...

Många kramar till höstiga Sverige! (nu är det min tur)

Annie

Första dagen varje månad ska man alltså nypa och sparka någon man tycker om. (hmm?) Och 1 september var första vårdagen. :) Vår... mmm... Tydligen ska det vara den bästa årstiden här, soligt, varmt, grönt och i allra högsta grad levande. Precis innan sommaren kommer och dödar precis ALLT. Så just nu njuts det för fullt av uni. coffee i solen och promenader ner till stan fullsmäckade med d-vitamin.

Det har även inträtt en våg av kreativitet hos både mig och Anette. Låtskrivandet är i full gång och snart kommer väl Aussie-albumet ut med låtar om Orde-house och alla fantastiska människor vi träffat här. (min första är redan klar) :)

New Zealand resan börjar närma sig. Men först har vi många många essays att lämna in. Ingen helg den här helgen, bara pluggande.

Puss och kram, tavelram!

Nu har det alltså slagit in, känslan av att man absolut inte alls vill åka hem, att man mår superbra och tycker att livet är lätt att leva. Att man har allt man behöver för tillfället; spänning, kärlek, vänskap, vardag, äventyr, lycka...

Allt detta får sitt fysiska utlopp i oräkneliga kvällar under Aussies himmel, liggandes på rygg med stjärnorna långt där uppe. Gärna också lite musik, eller en Mariyaht som ligger bredvid och sjunger sånger från Maldiverna. Eller finaste Anette som ligger med sin filt bredvid och filosoferar över livet...

Det finns inte så mycket mer att säga. Vad som händer om dagarna är liksom inte så viktigt just nu. Bara jag, den svala nattluften och stjärnorna.

Romantisk weekend i Melbourne med Anette, platonisk romantik, kärlek till livet som vi delar här borta :)

Fick tips om att man kan boka 4 och 5 stjärniga hotell online dagen innan och få jättebilliga priser i Melbourne. Så fredagen var full med shopping och fikor och hitta-hotellet-åka-tram-fram-och-tillbaka. En liten sväng till St. Kilda för att kolla in alla schyssta cafeer och barer (som vi inte hittade) Sen en sväng till affären för att köpa vin, ost och kex.

Väl inne på hotellet insåg vi att detta kanske är vår enda chans att få basta medans vi är här, så vi tog en heleftermiddag med bad, bubbel och bastu, skratt och några kallsupar.

Sen var vi ju tvugna att prova sängen en stund, bara för att se om den va skön... och så man orkar va ute hela natten och skaka rumpan.

Vin-ost-kex och sen italiensk restaurang inne i stan, följd av en ganska lång stunds letande efter en nattklubb som heter Cookie. Det var värt väntan. Tre våningar; en ölbar, sen nattklubb och överst bar utomhus. Bäst av allt var musiktemat med funk och soul från 70 och 80-talet :) Vad mer kan man önska egentligen?

Lördagen fylldes med kaffe, promenader, mer kaffe, lunch och en mycket trött 2-timmars tågresa hem igen...

Okej syster. Här kommer något som är nästan men inte helt och hållet olikt en fullständig utläggning om alla de små tråkiga detaljer i vardagen som du så fint bad om att få veta.

Jag hör hur väckarklockan ringer, ställer om den på en kvart och snoozar medans värmefläkten sakta fyller mitt rum med härligt torr värme. Jag går upp och kollar mig i spegeln, inser att - ja, jag är nog uttorkad idag igen, helt enligt den kulturella normen i Aussie. Drar på mig en extra kofta, sockiplasten (japp på riktigt) och en sjal för att sedan släpa mig ut i köket där ofta Anette (även kallad Wifie) kommer instapplandes samtidigt. Sen äter jag weet-bix eller musli med banan och soyamjölk, släpar mig tillbaka till mitt rum, pudrar mig med torrschampoo eftersom jag inte orkar tvätta håret, klär på mig och sen drar till skolan. Där sitter man måndag till onsdag från nio till tre ungefär, har föreläsningar i stora runda salar med karaktäristiska föreläsare som drar oförståbara skämt om Tasmanien och rivaliteten mellan Aussie och New Zealand. Mellan lektionerna dricker vi kaffe för 15 kronor och undrar vad vi ska göra på torsdag (är ledig mellan torsdag eftermiddag och måndag morgon) På kvällarna hänger vi på gymet och går på pass och springer på löpband, och kollar på Grey´s Anatomy dvd vilken vi lånat av min granne Alli. På torsdag och fredag hänger vi på stan, dricker mer kaffe och vandrar den sköna vägen mellan campus och down-town de tre-fyra kilometerna eftersom bussen slutar gå/har precis gått/kommer inte förrän om en halvtimme. Vi går fel nästan varje gång eftersom vi babblar på som fanken och tar kort på de rosa fåglarna hela vägen (fåglarna är väl lika exotiska här som duvor är för oss). På lördagar går vi ut och dansar på stan, oftast på ett ställe som heter Pugg´s eftersom vi känner dj´n som spelar sådär-bra musik och bjuder oss på drinkar som han köper i baren för löjligt fjuttiga priser. Eller så går vi på black-swan och dansar loss till coverband som spelar svenska eagle-eye-sherry-hits eller "Surrender" hela natten, alltmedans klockan börjar närma sig tre och några ställen stänger; och vi missar att gå därifrån tidigt för att kunna snappa upp en taxi och slippa stå i kö i en timme. Får gå hem i mörkret fnittrandes och huttrandes och undrandes när det ska bli varmt (om 4 veckor säger alla). På söndagar gör vi inte så mycket, förrutom Anette som brukar hänga med Bolly på poker för att vinna 200 dollar för vilka hon ska bjuda mig på middag ute.

Det är det här vi gör hela veckorna, med lite inslag av Melbourneresor, Unimates utflykter (internationella studentföreningen) såsom bio, bowling m.m. Annars sitter jag ofta och funderar vad det och det betyder på engelska, vilket det och det ordet är på svenska nu igen, när det ska sluta regna (ja jag skiter i att det är värsta torkan på 200 år) blir matad av Ki och Sally med glass och olika variationer av asiatisk mat som "jag bara måsta smaka", pluggar lite förstrött eftersom jag har stenkoll på studierna, facebookar och msnar för fullt för att ingen ska kunna glömma bort mig.

Så är det... skönt, avslappnande, trevligt, skrattigt, lite hemlägtan efter knäckis, familjen, vänner och lax. Men annars mår jag fint.

Puss och kram på dig finaste systeryster!

En fredag i Melbourne. Efterlängtad, behövlig, fin. Att bo en timme och fyrtiofem minuter från Melbourne har på något sätt retat gallfeber på både mig och Anette sen vi kom hit. För långt att pendla därifrån till skolan. För nära för att ändå inte riktigt kunna släppa tanken på att överväga saken.

Igår var det iallafall dags att inleda någon slags relation med denna stad som jag aldrig varit i och Anette inte kommer ihåg nåt ifrån. Det var ett härligt första möte med lunch på ett japanskt ställe, lite vin, lite shopping, lite fika. Och inte en enda vilsegång. Stan är ju hur fyrkantigt uppbyggd som helst.

En smula lyckligare idag, efter alla skratt och konvensationer igår. Och lite för nya, fina sjalen.

Men hey, vi var inte på ett enda museum/utställning/kulturellt överhuvudtaget. Får bli nästa gång. Vi har ju dejt med Melbourne snart igen.

Tills vidare får vi greja på med skolan så vi hinner lämna in alla arbeten innan mitten-av-terminen-lovet. Inget plugg på New Zealand-semestern.

Hmm, lite frukost kanske? (beroende av soyamjölk och flingor)

Puss NORA och EBBA (och Jennie och Jimmy)

ps: ni har snyggaste huset!

Såo. Första skolveckan slut, imorron börjar det på allvar med lektioner och tutorials och arbeten. Och fikor. Hundratals fikor. Det blir så när latten kostar 15 kronor och är förvånansvärt nais, speciellt med soyamjölk. :) (favvocafét nedan) 

Gjorde ett nytt försök till lördagskväll på stan igår. Kvällen började med rödvin, drinkar för 6 dollar (35 kr) dans till eagle eye cherry, och slutade med Thriller (specialbeställd av mig, resulterande i hysteriskt runthoppande på dansgolvet) Kändes bra! :) Däremellan är värt att nämna en rolig, lite panikartad papper-i-örat-incident. I ett desperat försök att undvika tinitus hade en aningens för liten papperstuss letat sig in i mitt högra öra, vilken längre fram på kvällen vägrade komma ut igen. Situationen löstes till slut med hjälp av en snäll housie och en hårnål (aii?)

Ja, så glada var vi! :)

Regning söndag med (behöver jag säga det?) fika, framkallning av foton att fylla våra rums oändligt vita väggar med, promenad hem som tog nästan en timme. (vi måste sluta snacka så mycket och försöka använda våra ben mer?)

Har precis avslutat kvällen med en snyftig kärleksfilm ackompanjerad av värmefläktens bakgrundssurr (måste ha den på innan jag går och lägger mig för att undvika ihjälfrysningar under natten)

Kram och kärlek. En välkomnande kram till Jonas (om du hittat fram till sidan än?)

Jahapp. Då lämnar man Unit 4 med dess ölklibbiga golv och bakisstinkande inneboende. Vilken lycka! Jag och Anette var på bio igår kväll (Mama mia) för nån slags skratt-boost. Kom hem till ett totalt nersölat hus med massa fulla studenter som pratade under obscent hög volym och roade sig med att släcka och tända lampan hysteriskt många gånger. :) Jag å Anette bara flinade och halkade oss igenom folkmassan. Imorron flyttar vi till Orde House. :D

Har varit på alla lektioner nu, och den mest intressanta verkar vara public health nutrition. (Har nån Carlas mailadress?)

Så imorron har en vecka gått sen vi kom hit. En låång vecka. Skiftande. Aningen schitzofren. Men lärorik och inspirerande som fanken!

Snart blir det varmt å skönt här så man kan ha grillfester och ligga på gräset å plugga. Mjaaauuu!

En stor fet jäla kram till mamma och pappa (varför ringer ni inte? mitt nya nummer är : 0061437704424)

En dag med mycket innehåll och spännande äventyr. Bakslag och framslag(?)(steg ska det nog vara)

Inskrivning i skolan (lite sent kanske?) och sen första lektionen (human ecology and health). Duktig och rätt kul föreläsare gjorde dagens början glad och förhoppningsfull. En kurs vi kan hänga i julgranen skulle jag tro. Ganska mycket repetition, men vi får se hur den utvecklas framöver.

Var och pratade med residential services också för att se om vi kunde kanske, eventuellt, (snälla snälla) få byta boende och slippa ifrån våra faktiskt lite småäckliga housmates. De hade redan förstått vårt problem innan vi berättat det och kollat upp om det fanns några lediga platser på ett annat ställe. (vi får se på onsdag, men troligen var det två som skulle flytta ut från de mer "mature" boendena) Joppiedoo!

Sen var vi och kollade in gymet och testade även att gå på en yogaklass. Hiitleryoga som Anette så fint adresserade det efteråt. Denna småhysteriska kvinna med pipig röst som så totalt outhärdligt missförstått allt som yoga är och står för borde INTE få kalla sina klasser för nåt som ens börjar på Y. Men men... kanske finns det andra klasser att gå på...

Fortfarande superdeppig över min capoeiraförlust. Men om jag så ska bryta mig in i träningslokalen och lära mig själv, så svär jag att jag ska träna capoeira! :) Sådeså!

En extra kram tillägnas bästis poncis super Emma! *saknar*

Sunday, bloody sunday?

Sitter i min Unit och undrar vad alla människor här gör om dagarna? Springer runt mellan husen i flipflops (eller barfota) och vägrar vintern. Folk här har verkligen inget till övers för vintern, regnet och temperaturer under 20 grader. Alla går klädda som om det var sommar, fast med jeans istället för shorts. :)

Igår var vi ute på ett av studenternas favoritställe, Universal. En typisk universitetsklubb (skabbigt, högljutt, superfylla) Så vi gick därifrån. Vi kände oss som hundra år (äldre?mognare?) Fick lite tips om andra ställen som skulle passa oss bättre. :) Resan ner till stan utspelade sig i en väldigt varm bil, iklädd linne (eftersom de inte har garderober på uteställena och alla tar bilen hem efteråt). Iallafall slutade kvällen i världens märkligaste taxikö redan klockan ett. (fortfarande iklädd linne)

Så, imorron börjar skolan. Först ska vi skriva in oss på institutionen och få schema och grejer. Lektionerna börjar vid tio, sen ska det väl fixas med böcker och annat sånt. Och ojoojoj vad jag har letat efter ett ställe där jag kan träna capoeira. Alla jag har frågat vet inte ens vad det är (jag blev tillsagt att capoeira ju är jättestort i Australien) Men neeuuoo. Inte här iallafall. Letandet fortsätter imorron. Förhoppningarna är minimini men, med världens bamsetur kanske det ska gå.

Det finns mycket att se fram emot iallafall, trots vädret och ingen capoeira. På lördag drar vi in till Melbourne över dagen för att kolla in stan och vandra runt bland civilisationen. Ska bli skitmysigt. :)

Sen har vi bokat resa till Nya Zeeland runt den 25 september. En vecka ska vi bo hos Anettes kompis och hon får väl visa mig alla sevärdheter runt omkring. Himla nais, nåt att se fram emot!

En extra stor puss skickar jag till alla ni finaste i Sverige! *smack*

Nuuuuså. Efter 24 timmars resande, massa flygmat och somnade ben och 700 säkerhetskontroller för att komma in i Australien, är jag framme i Bendigo.  Puh!

Hur är det då? Det är väl det alla vill veta. I korta drag: en liten liten stad, med inte mycket att erbjuda i restaurang/fika/party-väg. Det är också rätt kallt, men soligt. Runt tio grader. *brrrrrrr¤ Rummen är skabbiga som fanken (jo, jag tar allt negativt på en gång) heltäckningsmatta och utomhusväggar inomhus. Skitskumt! Och för detta härliga kalajs betalas det ca 4700 i månaden. Oojmajgadd!

Men vi har två saker här som, var lite oväntade, och mycket trevliga. Det första är alla sjukt trevliga människor som bara pratar och skrattar och är sååå sociala. Det andra är: 

just de! Kängrur utanför fönstret. Och massa av dem! Hihi!

På måndag börjar skolan. Men innan dess ska vi på nån middagsgrej med massa andra internationella studenter. Kanske en trip ner på stan för att utforska nattlivet. Vem vet?

Så var alla hejdån sagda. Massa dagar i småland med familjen med lek, skratt, dåligt väder och massa massa kärlek och kramar. Extra snälla är alla då man ska iväg så de slipper (?) se en på ett tag. Andningspaus. :)

Sen en massa hektiska dagar i Malmö med ytterligare tusen hejdån till alla vännerna. Avskedskväll på Debaser och bjuden på en massa dyra drinkar med jordgubbar i. Finfint :)

 En liten fundering slog mig i ett svagt ögonblick av aningens litegrann separationsångest med mitt malmöliv. Det jobbiga låg däri att jag har för många fina människor i mitt liv som inspirerar mig, får mig att skratta, gör mig lycklig, som står bakom mig i allt och gör mitt liv till en enda lång kärlekshistoria.

Så... Jag har alltså för många människor i mitt liv som jag älskar. Fatta lyxproblem! Härligt :)

Ett stort godnatt (och jag kommer sakna dig) till alla inblandade (familjen, Lotta, Jonas, Frida, Emilia, Jelena, Fia åh Fia, Riku, Emma bästis poncas, Toni)

Vi hörs när jag kommer fram.

So long, skokartong!

Den här sommaren är punkt-underbar! Som gårkvällen med capoeira i solsken och bad i regnet. En helt klart förlivetminnesvärd eftermiddag och kväll med en fin vän. Det är så här jag ska komma ihåg Malmö, sköna sommarmalmö med 25 grader varmt och sprudlande frihetskänslor. Fikor,grill,sol,bad,runtcyklande till fransk viskmusik och oändliga vad-är-livet-egentligen-samtal. Och den kortaste sommaren i mitt liv. Endast 6 veckor lång. (ungefär) Förhoppningsvis fortsätter kärleksrelationen mellan oss när jag kommer hem, om jag kan hålla dessa minnen vid liv. :)

Helt ofrivilligt (fast mye bra är det allt) börjar jag undermedvetet att förbereda mig mentalt på hela den här va-borta-i-fem-månader-på-andra-sidan-jordklotet-grejen. Känner mig liksom snart klar med Malmö för den här gången. Klar, färdig, mer-kär-i-tanken-på-Australien-än-Malmö-känsla. Bra och som det ska va!

Med ett fullspäckat kompis- och familjeschema som sträcker sig ääända fram till avresa, träffa den å den å den. Säga hejdå och puss jag älskar dig till alla. Det är en mycket trevlig sysselsättning, mycket kärlek och omtankar som bara schvishar förbi och gör min vardag så otroligt mysig. Nu är tiden för att ladda kärleksbatterierna.

För alla er som tror det är spännande och inspirerande att jobba på en flygplats? I´ts not! Varje dag ser man människor på väg till Bangkok och Paris som är helt glada och upprymda, medans jag inte kommer någon stans. Som när man drömmer att man inte kan röra sig, liksom fastnat-i-siraps-känslan. Usch! Och det blir bara mer och mer outhärdligt ju närmre jag kommer min egen resa.

Sen verkar det som att jag och Anette kommer spendera närmsta fem månaderna boendes bredvid 18åriga, småfulla, australiensiska ungdomar. Eller ett hus med mycket interpersonal contact and pretty filled social calendar som det stod i beskrivningen. Kan bli i(rriterande)ntressant. Vi mature students skulle nog passa bättre i nån större villa med eget kök å sånt, eller?

Huvudsaken är att vi slipper tälta, det är min ståndpunkt!

---> 11 dagar kvar

Världens bästa på att manipulera CSN? Jo jag tror det. 4 samtal senare å en massa cash rikare på kontot. ¤Kasching¤

Nu håller jag inte alls på att gå sönder längre. Trevlig känsla.

-->13 dagar kvar

Som sagt, har passerat två-veckors gränsen och är nu nere på exakt 14 dagar till avfärd. :)

Jag ställer här en öppen fråga (som är VÄLDIGT riktad till CSN) Får jag några kosing eller? Kan va ganska jättebra att veta det innan man drar jö! Men det löser sig väl...

En annan sak som väl löser sig är det här med boendet. Min reskompis Anette surrade om nåt temporärt som man kan slå sig till ro i innan man hittat nåt permanent. Kan det va så att hon gått och köpt ett tvåmannatält kanske? Spännande, spännande.

Till alla vänner och familj som börjar bli ängsliga och få separationsångest (speciellt mamma som ringer varje dag nu) Jag älskar er alla! Och skaffa skype så kan vi prata där när jag är borta.

Förberedelserna (de mentala) har hittills begränsats till förtärandet av olika Australiensiska viner (räknas det?) Kanske borde köpa en bok eller nåt, lära sig lite nödvändiga överlevnadsfakta. Vilka spindlar man inte ska klappa o.s.v. Det enda jag vet hittills är att en au-dollar är ca. 5 spänn och att det skulle krävas en rätt ingående kurs i praktisk överlevnad för att klara av alla ormar, spindlar och dylikt. (Eller så köper man spindelspray som man badar i varje morgon?)

En speciell hälsnng till Nora (om hon läser det här) Jag kommer snart å hälsar på å säger hejdå! Då ska vi leka (kan du göra ett pärlhalsband till mig?)

Alla mina kramar!

Annie

--> 14 dagar kvar!

Två veckor kvar till *snyftsnyft* och ciao Malmö. Två veckor kvar till HELLO fem månader i Australien, Bendigo.

Jejh, det är där ni kan hitta mig mellan den 17 juli och 22 november, 2008. Lite långt bort för alle er kom-över-på-te-och-scones-fina vänner och La Familia som befinner sig 20 mil ÄNNU längre ifrån mina varma kramar. (det är häri *snyftsnyft* ligger)

Mycket fix o grejs innan dess dock. Skulle kunna skriva en hel uppsats om de förberedelser som helt klart tråkar ut även den mest administrationskåta lilla individ. Smällar man får ta (om och om igen, när det börjar krångla). Ger en snabbversion av händelseförloppet ändå, för att understryka den lilla gnutta humor som man nu i efterhand faktiskt kan urskilja.

Börja med att skriva en ansökan (var,hur,när och-isåfall-varför) och bli nominerad för din alldeles excellenta motivering. Sen ska du göra om denna process igen, för att vara riktigt säker på att du gjort rätt (val av kurser, tidsperiod blah blah) Efter det ska skolan kontakta den andra skolan som ska tycka att du är lika excellent, för att sedan kontakta den första skolan tillbaka och tala om detta. När detta väl är gjort måste man fylla i en alldeles speciell blankett som (den andra) skolan skickar för att vara alldeles, alldeles säker på att du gjort rätt (kurser, tidsperiod blah blah). När du sen tror att du (puh) nu äntligen lyckats få alla att förstå att du vet (var,hur,när och-isåfall-varför) kommer en sista, sista liten blankett som du ska fylla i och bekräfta att du verkligen-till-hundra-procent-alldeles-säkert har gjort rätt och fortfarande vill åka. Det vill du!

Som en parantes till detta kommer olika andra administrativa trevligheter som att söka CSN-lån (och tilläggslån), visum, hyra ut lägenhet, boka resa, fixa nånstans att bo i Australien, få din internetleverantör att benåda din tvivelaktiga framförhållning och frysa kontot, med mera, et cetra.

Jag vill bara ännu en gång påpeka min helt klart ognälliga underton i beskrivningen av förberedelserna (shit pommes vad man lärt sig mycket genom dem).

Känslomässiga kollapser och snyfthistorier angående farväl och liknande följer…

à 17 dagar kvar