När vi kom hit var vi lite rådvilliga för vi hade ju inte riktig koll på när lastbilen med hojarna skulle dyka upp och när det så småningom blev klargjort visade det sig att det skulle bli försent att försöka ta sig över gränsen.
Vi hade suttit ett tag på en liten matservering och käkat och nu skulle vi ha tag i ett hotell som passade. Vi ville ju kunna parkera hojarna på ett någorlunda säkert sätt. Vi kollade ett hotell som låg rätt över gatan men det visade sig bli helfel då det inte fanns plats för alla hojarna. Då kom Anders på att det fanns ett hotell en lite bit bort vilket visade sig vara perfekt. Där fanns plats för både avlastning från bilen och rejält med p-platser. Vi stegade in och fick rum till oss men det visade sig att det fanns lite fuktproblem eller rättare sagt mögelhärdar på flera rum och för de som hade lite känsliga luftvägar tog det inte länge innan resultat började visa sig. Jag frågade Oj om hon kunde bistå mig med att lösa problemet. Efter att hon tagit upp problemet med receptionen kom det efter 5 min upp en städerska med en sprayflaska med ”lukta gott”. Jösses, som om det löser andningsproblemen!
Efter att ha kollat på flera rum så fick jag förslaget att gå upp ett snäpp i kategori och så fick det bli. Det fanns tydligen luktfria rum ändå. Detta verkar vara ett vanligt problem på hotellen. Vi har råkat ut för lukt på flera hotell längs med vår resa och man kan nästan förstå varför. Det finns svartmögel och grönt mögel överallt och i den här fukten frodas allt sådant i expressfart.
När så lastbilen äntligen kom så blev det lite nyfikna åskådare som samlades för kolla på vad som hände på deras lilla gata. Hoj efter hoj rullades av och alla körde en runda runt hotellet som en kul grej och det lockade fram ännu fler nyfikna åskådare. Efter att ha lossat alla hojar så var det inte mycket mer man kunde göra för vi skulle upp tidigt dagen därpå.
Vi hade bestämt oss för att gå upp 0600 för vi skulle möta en pappershandläggare vid gränsstationen kl 0700 Thailändsk tid, 0800 Malaysisk tid. Ett problem var ju att restaurangen öppnade 0730 och det var ju bara till att hoppa över frukosten, ve o fasa. Det fanns ingen som mötte upp oss och ingen som svarade på telefon. Irritationen steg lite och det fanns ju också lite nervositet för hojarna som stod på flaket på pickupen.
Efter ett tag så började vi försöka nysta i det själva och det började röra på sig. Vi kom ut ur Thailand och Anders och Oj fixade även in oss i Malaysia och när allt var klart 1,5 timme senare så dök den där pappersnissen upp till slut men vi tackade för visat intresse och talade om för herrn att vi hade löst våra problem själva. Nu när vi äntligen var igenom var det klockan vi hade att jobba emot. Vi skulle vara i Kuala Lumpur i någorlunda tid för att kunna lasta hojarna. Nu var det så att Fågel och Göran hade råkat köra någon minut före och blev invinkade av polisen bara 2-300 meter in i efter gränsen och de frågade efter passet. När då Fågel visade upp passet tittade polisen fram och tillbaka på passet och Fågel innan han visslade till sig den andre polisen och fällde kommentaren: ” detta var den bästa uppgraderingen han någonsin hade sett”. och bad Fågel ta av sig handsken så han kunde trycka hans hand. Nu är det så att fotot i Fågels pass visar en kortklippt och smått korpulent direktörstyp iklädd kostym av suspekt modesnitt i sina bästa år. Poliserna drog ett par stora leenden och den bestämmande polisen tog Göran i hand och önskade dem lycklig resa.
Nu var vi på väg och den skippade frukosten började göra sig påmind, magen började låta. Vi hade väl kört ca 20 mil innan vi stannade till för att tanka och Oj fixade lite frukostsubstitut i form av diverse frukt och bakverk som gick att inhandla på macken. Värmen gjorde att vatten var en viktig bit att ta itu med. Det är viktigt att dricka mycket vatten, speciellt dagar som denna. Värmen steg och steg och snart log den på runt 40 grader.
Fartvinden gav skön svalka! Nu körde vi 20 milapass för att det skulle rulla på ordentligt. Trafiken tätnade mer och mer och snart hade vi bilar som skulle prompt in mellan hojarna och man fick vara mer och mer uppmärksam på hur bilarna zickzackade mellan hojarna. Värmen steg och allt klibbade fast emot kroppen. Nu fick vi ta en extra vattenpaus för att fylla på ordentligt med vätska. När vi började närma oss utkanterna av Kuala Lumpur blev det helt plötsligt tvärstopp på trafiken. Vi fick börja kryssa mellan köerna och efter en bra stund såg vi orsaken till det hela. Det var en lastbil med delar av en stor kran som hade missbedömt höjden på en bro och tryckt av sin last mot betongen. Vi kom fram till speditörsfirman och det kändes lite udda när vi svängde in där. Vår resa i Asien var över! Nu var det bara packningen av hojen kvar. Vi fick upp hojarna på alla pallställen och täckt över dem med överdragen. Nu var det hotellet nästa. Det var ju bara det att fixa fram taxibilar. Det tog nästan en timme för få fram en bil! Chaffisen i den bilen hade det inte lätt. Vi luktade inte rosor direkt och det märktes när han, i smyg, sprayade bilparfym för föröka utstå lukten. Det var först efteråt på hotellet man märkte hur man ”doftade”.
Vi lämnade in våra kläder till tvätt på hotellet och den personal som hanterade dessa plagg måste ha varit bra härdade. Nu hade vi ett par dagar på att vila och shoppa lite. Det var inga som helst problem att somna denna kväll, tro mig. Jag tror att de flesta av oss däckade tidigt.
Efter frukosten på lördagen lockade poolen med sitt svalkande vatten och där hamnade vi så småningom hela bunten. Vi låg där och slappade innan vi så småningom drog till stadens shoppingcentrum.
Senare på kvällen skulle vi inta den sista måltiden tillsammans uppe i staden högsta torn med det visade sig att för kunna göra det var man tvungen att boka 3 dagar i förväg så det blev Hard Rock Café istället.
Nu vaknade man upp till den sista dagen här och det kändes lite konstigt för vi hade ju varit här så länge och nu var det nedräkning. Dagen gick i mest till att slappa och på kvällen kom då våra minibussar som tog oss till flyget.
Då var det då det här med partyinställning på gubbarna. Efter att ha hamnat i en av transithallens små serveringar började Banjo och Göran att showa loss igen och snart var det cirkus ”hålligång” igen. Vi roade och kanske chockade de andra på flygplatsen. Detta var denna resans sista uppvisning av våra spelemän och kanske ekar tonerna av ”Gamle svarten” fortfarande på flygplatsen i Kuala Lumpur.
Med dessa ord vill jag tacka er för att ni följt oss på vår resa här i Thailand och Malaysia.
Hej alla som har foljt oss pa var resa har i denna del varlden.
Den sista dagsturen ner till KL kommer snart upp har. Jag har haft lite problem med att fa upp bilder och framforallt komma at en dator med internetuppkoppling som ar vard namnet. Att sitta vid en burk och forsoka ladda upp en text i timtal ar direkt deprimerande, kan jag lova. Dessa rader skriver jag ifran en dator pa flygplatsen. Den sista och avslutande dagstrippen kommer upp imorgon tillsammans med mangder av bilder tagna den sista veckan.
Idag är det Lucia, och inte har då någon gett mig lussa katter eller pepparkakor inte… skratt.
Försökte förklara för några sjuksköterskor om Lucia, men det kunde man ju fatta att det vad dödfött från början, men jag ville ju ändå försöka förklara då det är en stor dag i Sverige.
Visa dem en bild på nätet på en lucia med ljus i håret, och nu satt jag verkligen i skiten.
För det kom ett tio tals frågor om varför man gick omkring med levande ljus i håret med en vit klänning, och att killar hade strutar på huvudet, dom stog som fågelholkar och undra om jag hade feber eller om jag fortfarande va hög av mitt morfin intag… asg. Så jag insåg att jag får nog fick lägga ner detta och prata om något annat i stället… Skratt
Ja nu har jag legat här på Chiang mai ram hospital i 13 dagar och blivit opererad 5 gånger, efter den svåra infektion som jag fick efter olyckan, och för att det sjukhus som opererade mig första gången inte såg till att allt vad rent, plus att det vad tydligen klantigt gjort enligt den läkare jag har på detta sjukhus, sant eller inte? svårt att veta, det tycks vara väldigt lätt att skylla på andra när ingen vill ta ansvar…
Thailand är för mig ett andra hem, och för mig finns det inget bättre land att semestra i. Dom har faktiskt en sjukvård som är otroligt bra, och man skall inte va orolig om man skulle bli sjuk eller skadad i detta land…
När man som utlänning blir skadad eller sjuk så får man nästan till 100 % den bästa vården här i Thailand, lika bra som i Sverige och i vissa fall bättre…
Men ett sådant sår som jag har fått kan lätt bli infekterade, så och om man bara får det minsta sår så är det viktigt att man sköter det väldigt noga, om man vill fortsätta ha en trevlig semester. nog om min moral predikan… ler.
Johan, från klubben Hising Island Mc som jag också är medlem i och hans Hustru Ulrika, har ringt och legat på hos Sos i Danmark för att få hem mig, både Johan och Ulrika har talets förmåga, så dom fixade detta fort genom sina dagliga påringningar till sos, och till andra vänner som kunde hjälpa till att dra i lite trådar… Ett stort tack till alla er som bidragit till att jag kan komma hem så pass fort..
Så för två dagrar sedan kom den Dansk Över läkare från Köpenhamns lasarett vid namn Poul Crone, ned flygande för att hjälpa mig med transport hem och för att titta på mina skador… En mycket trevlig Herre som suttit ned med mig och svarat på alla mina konstiga frågor och förklarat för mig på lekmans språk hur det hela ligger till…
I går var vi nere på mottagningen och dem tog bort mer död vävnad och rengjorde efter lagens alla regler, när vi sedan träffades på mitt rum, så hade Poul stora förhoppningar att detta skulle till slut bli bra, och att om någon månad och lite där till skulle jag kunna träna mitt ben och gå igen…
Kan även gå fortare om jag har bra läkeskött, men jag kommer i alla fall att få ligga med öppet sår tills någon vecka efter nyår innan dom kan transplantera ny hud och täcka såret med…
Så i kväll lördagen den 13 dec skall jag få lämna Thailand och få flyga hem, och för första gången får jag ligga helt rakt med täcke och kudde på hela hemresan… blink.
Har fått frågan från väldigt många vems fel det vad och varför det hände…En olycka händer väldigt lätt, och det är inte meningen från någons sida att det händer, det som hände under denna resa, va även den bara otur som det är i de flesta fallen…
Det ösregna och det hade samlats enorma vatten samlingar över vägen och vi som låg först hade ingen chans till att undvika köra in i denna vattensamling i hög fart…
Vet att Manne är ledsen och besviken övar allt som hände, men det kunde gått värre om inte Manne i sista sekunden lyckades styra undan från att köra exakt rakt in i mig, vi blev skadade båda två, vi fick sy båda två, våra hojar står på ett flak igenom thailand, så ingen av oss har haft jätte stor glädje över resan som vi alla drömt om att få göra…
Manne är en god vän och vi är lika ledsna båda två över vad som hänt… Och det är INGENS fel över det som hände, olyckan vad oundviklig, så är det bara… Vi har redan bestämt att köra en ny resa tillsammans, vi och några till nästa år igen och då ”utan olyckor”… (tvi tvi tvi) Skratt.
Ja ni som inte varit inne på www.youtube.se (sök på bikerteamsweden)och kollat på alla dessa galna filmer som Derek har gjort under resans gång borde göra det nu, många skratt blir det vill jag lova, sen jag fick hoppa av resan så har Derek haft jätte svårt att kunna lägga in bilder på denna sida, då man behöver förminska alla bilder innan dom läggs in, plus att det är svårt att hitta Internet kafé som har denna funktion inlagd… Men jag vet att ni alla är nöjda med det vi skrivit och filmat hitintills…
Ja i kväll är det sista kväller för 10 av grabbarna, kan tänka mig att dom i kväll kommer att spela och sjunga och prata minnen tills dom stupar i säng… skratt.
Johnny är den som blir kvar, han kommer att åka med Boj i bilen till Hua Hin och lämna tillbaka bilen där vi hyrt den, sedan har han förhoppningsvis några soliga dagar på stranden innan det blir dags för honom att dra sig vidare hem den 20 dec…
Vi vill Tacka alla er som följt vårt äventyr under dessa veckor, alla era kommentarer och andra inlägg som har varit mycket betydelsefulla för oss alla, jag har sparat alla inlägg och det som blivit skrivet varje dag. Skall göra något roligt med allt som vi alla kan ha nytta av när vi vill minnas århundradets häftigaste hoj resa…
Ja det blir nog inte så mycket mer skrivet i denna dagbok, kanske om Derek har något att rapportera från Malaysia, det märker ni som är inne och tittar varje dag, för mig blir väl detta mina sista rader skulle jag gissa, med inte den sista resan det kan jag lova er
(om jag nu lyckas övertala min Marie om att få göra en ny resa vill säga)… blink
Nu har resan hemåt börjat på allvar! Vi klev upp 0600 för att kunna åka 0800.
Dagens etapp är en tråååååkig sådan då den är än rakare än gårdagens etapp.
Det hände inget direkt förrän vi var i utkanterna av Bangkok, denna enorma ansamling byggnader och människor. Strax utanför staden står Kling och Klangs båda kusiner, Ping och Pung ute på motortrafikleden när de traskar rätt ut i trafiken och började försöka stoppa fordon som kommer i 150-160 km/h. Vi blev eskorterade in till Power Station av dess ägare från en plats bar bit utanför stan. Den som tror att han kan hitta här i Bangkok kan inte vara vid sina sinnens alla bruk. Ett sånt GIGANTISKT gytter. Hur som helst så efter att ha lastat hojarna på transporten så avtackade vi Power Station med lite placketter och handskakningar. Sedan gjorde vi en liten kul grej som var riktad hemåt. För de som vill kan ni se detta på http://se.youtube.com/watch?v=0VkxtNjpDxA Sedan bar det av till flyget. För att få en kväll i Bangkok var vi tvungna att frakta hojarna ner till gränsen.
Hursomhelst så sitter vi här på gränsen till Malaysia och får vänta tills imorgon med att klarera hojarna. Nu ska jag avsluta denna kväll med ett par bira innan jag knoppar in.
Fy fasen vad trött man var när man vaknade till liv men man ska inte klaga. Oj gick upp 0300 för att börja med frukosten. Vi hade en tid att passa borta på skolan. Vi skulle ju ge fläktar till skolan och vi hade köpt en rejäl hög med godis till ungarna. Ni skulle se vilken ordning där var! När vi rullade in på skolgården så kommenderades ”rättning höger” och det innebär ordning och reda och raka led. När vi började ladda upp så började småkottarna skruva på sig.
Det var lite ovan sits vi hade men nu finns det en fläkt i varje klassrum. När vi sedan skulle dela ut allt godis Var det som om vissa av kottarna aldrig hade sett så mkt godis på en gång.
Jag inbillar mig att vi idag tillfogade en glädje i en liten skola på landsbygden som aldrig hade hänt om man ”bidrog med pengar” i någon annan organisation. Vi var bara tvungna, enligt byborna, att besöka byns lokala Buddhist tempel och väl där slutade det någon form av välsignelse. Vi satte oss ner på ett gäng stolar och blev sittandes en bra stund där i solen. Munken började nu mässa för oss och där blev vi sittande i solgasset. Efter ett tag började vi undra när det skulle ta slut. Munken slutade ju aldrig! När väl allt var avsluta t så rullade vi äntligen iväg. Vi skulle nu averka inget annat än en tråkig transportsträcka som mer liknade ett rakt sträck. Där fanns inte många böjar eller inte ens en krusning i asfalten.
Kaffe och te samt lite soppa till frukost fick en att vakna lite och snart var vi mobila igen.
Nu rullade vi äntligen söderut. Vi hade många mil att köra och det var bara att ånga på.
Timmarna rullade undan och vi kom underfund med att vi skulle inte komma fram allt för tidigt utan mer efter mörkrets inbrott. De sista 10 milen var inte roliga att köra! Det var potthål som dök upp från ingenstans och vi puttrade i 70-80 km/h för att hinna väja om de dök upp. Vi kom fram till slut till Nakhon Sawan och en efterlängtad binge. Det blev inget mer den här dagen, Vi tog en middag och sedan var det bara hopp i bingen. Vi var kronslut.
”God morgon! Det här Glenn Hysén…….” : ylade telefonen strax före 0600!
Huvva, vad det var jobbigt att stiga upp! Temperaturen hade inte varit allt för skön på natten. Detta var faktiskt den första gången som någon av oss hade frusit på den här trippen. Det var långärmad tröja och skinnpaj som gällde nu på morgonen.
Värdparet hade gått upp tidigt för fixa till lite frukost åt oss och det blev ju ett hyfsat spartanskt morgonmål då vi förmodligen hade ätit upp en del av deras lager. Det är ju lågsäsong här uppe just nu.
Anders hade lite att visa oss hade han sagt och visst blev det något riktigt extra när vi väl hade börjat rulla. Vägen var ju till en början lite sisådär och kunde väl inte bli värre, trodde vi. Snart var då dags att fylla på bensin igen och vi stannade till på en lokal bymack för att fylla på med både bensin och vatten. När vi står där och tvingar i oss vatten och läsk så kommer det in ett par gummor på macken och ville köpa bensin. Vad hade då tanterna för grejer att ta med sig bensinen i? Jo, här såldes det bensin på påse!! Kan ni fatta detta att de sålde bensin på plastpåse!!! Vad kan man säga mer än att de har hållbara plastpåsar i Thailand.
Nu var vi på väg uppåt i bergen och det med besked. Nu gick det brant uppåt och längs med stup och ibland var vägen halverad för att den helt enkelt var borta eller på väg ner över kanten. Ibland så kunde en sträcka på 4-5 meter bara ha sjunkit ner en halvmeter.
Här låg det överkörda ormar väldigt tätt och råttorna som låg i vägrenen var ju inte av en storlek man var van vid. Vid ett ställe där bambun stod tät vid vägkanten fick vi se något lite väl udda. Man förväntar sig inte att det dansar ut blodiglar på 2 dm på vägen och ringlar omkring fram och tillbaka. Vi skulle köra över en bro och den var ihoplappad med spångar över hjulspåren och när schweizaren skulle över vart det stopp. Jag stod med Pida och diskuterade om vem oss skulle köra över den för honom. Lotten föll på mig och det gick snabbt att få över den. Schweizaren är en relativt kortväxt gubbe som precis får ner tårna och är lite osäker pga hojen kanske är lite för tung för honom gjorde inte saken bättre. Nu började vägen bli riktigt, riktigt grusig. Vi körde ju på en skogsväg som mer liknade en bred stig. Det finns en filmsnutt på youtube som mer kan beskriva vad vi körde på. Nu var det för mycket spår och gropar för oss som hade låg markfrigång så Pida, Göran, Kent, Anders, Banjo och Johnny var de som fortsatte upp till utsiktspunkten. Holmqvist kände att åka upp med Ultran på 500 kg var att riskera lite väl mycket. Nu var vi på väg till Pong för att där hälsa på vår guide Oj’s föräldrahem ute på den Thailändska landsbygden. Vi kom fram på tidig em. och efter att ha lastat av skulle vi ner på byn och kolla hur livet där funkade. Vi kollade in lokala motorverkstaden och när jag kom in i verkstaden så höll en kille på och ekra upp en fälg med rundjärn som han svetsade fast på fälgen, OCC Thailand style.
Vi skulle även kolla in lokala marknaden och tro mig att där var det kackel på tanterna och värre blev det när vi började showa lite med dem. Där såldes det saker som skulle få vilken ICA-butik som helst att stängas ner av vissa myndigheter.
Nu var det dags att åka tillbaka för utfodring av Oj’s familj med vänner med hjälp av två små lokala restauranger.
Vi satte oss till bords och nu började maträtterna började ramla ut på borden. När vi väl fått i oss vad som bjöds så började det krypa i våra två spelemän. Nu började roligt komma som finnen sade. Glada rop och allsång lockade till sig fler och fler och snart var snart halva byn på plats och nu j-r ska ni få veta att mycket har man sett men att gäng gubbar på hjul ska kunna få en massa thailändare från en by långt ut i utmarkerna i norra Thailand att släppa loss trodde vi aldrig. Vi fick dem att börja sjunga för oss och Göran och Banjo gjorde vad de kunde för att kompa. Snart var hela gängen uppe och dansade. Vem tror ni började få stussa när vi alla sjöng: ”hoppa olle olle olle hoppa olle olle olle hoppa olle olle hoppapa” Vi tjöt av skratt! Så var det hela kvällen. Alla bjöd på sig! När det så var över för kvällen så försökte Göran att lägga sig i en hängmatta och somnade där men vaknade upp av att ha sjunkit ner med baken då ett antal maskor hade gått sönder och där fastnade han med knäna i pannan och röva i betongen och försökte ta sig loss. Det tog honom en bra stund innan han kom loss!
Jag önskar att jag kunde fått fota det! Pida tyckte att luften var lite väl pudrad i rummet där vi andra låg så han tog en madrass och lade sig bredvid sin älskling, road kingen! Vi hade även innan festen drog på ordentligt delat munktröjor till byborna som var där då de är lite mer frusna än vad vi är av oss. Dock ska ni veta att det blir lite kallt här på nätterna.
Ja, nu skulle vi vidare uppåt till gränsen till Burma! Jag åkte och hälsade på David tidigt på morgonen, det kändes att gå upp så tidigt, och han var väl vid hyfsad vigör med tanke på omständigheterna. Han fick posera lite för foto och en liten filmsnutt och jag fick lite instruktioner om hur dagboken fungerade. Sedan vart lite bråttom för att hinna tillbaka innan resten av ligan började vakna upp. Var fick vänta med vår avfärd pga att vi var tvungna att få med dokumentation från sjukhuset om varför vi inte var full trupp. Det kan ju säkert vara bra att visa upp att en gubbe ligger på sjukhus och därför har hans hoj på flaket.
Vi kom iväg så småningom och vägen var till en början lite rolig att köra men sedan rätade den upp sig lite mer och liknade snart ett rakt sträck. V i marschade på rätt bra och vi kom till slut upp till Mae Sai som är den mest nordligast punkten i Thailand. Vi var dock fortfarande lite sena och efter lite snabba överläggningar i sista minuten beslöt vi att hoppa över vårt besök i Burma. Det var väl iofs kanske det mest vettiga då landet är det mest korrumperade i världen. Vem vet vilka problem som den lille ”generalen” i gränsposteringen kunde ha hittat på när vi skulle ut. Vi tog oss en liten shoppingrunda bland den hysteriskt uppskruvade handelsplatsen och visst fanns det grejer att handla på sig. Banjo-Peter lyckades pruta ner ett ”bojsänke” av silver rätt rejält och springer nu omkring och klämmer ut sig ”yoooo man” med jämna mellanrum! Blingbling på ett halvkilo!
Efter någon timme så var det då dags att rulla igen och nu var målet Den Gyllene Triangeln. Vi fick väl ett par ”roliga” första mil i potthålsmeckat! Vi rullade på genom ett böljand landskap och snart tornade Mekong-floden upp sig. Det var rätt så häftig känsla att åka på en slingrig väg längs med denna jätte flod och på andra sidan kunde man se skillnaden på vägar och vägar. Där i Burma var det nästan bara grusväg och ko-stigar. Det var iaf det man kunde urskilja i soldiset. Vi stannade till vid en utsiktsplats för att begrunda vyerna och uträtta lite personliga behov. Vi hade väl inte er än att stanna förrän det helt plötsligt stannar en bil ed västerlänningar och nu fick schweizaren ny chans att kraxa lite för det visade sig vara folk från just Schweiz. Vi hade väl stått där i sisådär en kvart kunde inte Eg hålla sig längre utan drog igång hojen och rullade in på stengolvet på raststället och vred till på rullen och äntligen fick han känna lite röklukt avbränt gummi. När vi väl kom till Den Gyllene Triangeln, för staden heter faktiskt så, och skulle leta rätt på hotellet så visade det sig att det de facto log i Burma och vi skulle få parkera hojarna i Thailand och ta en över-prisatt longtailbåt till hotellet. Det var ju inget som direkt kittlade nyfikenhetsnerven och möjligheten att komma iväg tidigt på morgonen kunde man ju bara glömma. Så vi började leta efter ett hotell i landet där vi befann oss. Vår guide, Anders, och hans tjej snurrade runt ett tag och vips hade vi fått rum i något bungalowsliknande stugor. Perfekt, vi kunde parkera hojarna utanför och en liten familjedriven resturang fanns också på plats. Oj gick bort och skulle boka middag men fick till svar att de ,tyvärr, inte kunde laga någon ”falangat” och hänvisade oss först till den stora lyx-anläggningen längre bort i samhället. Det var ju fel svar, Oj styrde upp det där och visst fick de laga mat till oss. Är man på Thailands landsbygd är nog inte läge att försöka beställa in en kass kopia på schnitzel eller vad de nu kunde ha haft där borta. Vi lät oss väl smaka och någon Chang eller tvåsköljdes det ner också. Efter maten var det dags för vår godisråtta, Eg, att försöka beställa in efterrätt, en banana-split eller vad det nu blev. När vi sitter där, dävna och stinna av maten, börjar Banjo att plinka fram lite sköna toner. Då visade det sig att husets herre också var en speleman och innan vi hann blinka satt det en gitarr i handen på Göran och nu började det svänga rejält. Vi hade allsång så det dåna. Husbonden hade helt plötsligt trollat fram en filmkamera och hade börjat filma vår lilla trivselafton. Det hela rullade på någon timma och runt 21-tiden sade Anders ifrån att vi skulle upp tidigare än planerat för att det var lite han ville visa oss. Kvällen slutade med att värdshusparet fick var sin munkjacka med vårt märke på, som de tacksamt, tog emot. Vi skulle upp 0600 och åka 0700. Nu var det så att jag skulle få lite gjort vid datorn men var så seg att hakan letade sig neråt en men det blev en konstig situation där på kvällen med ett hundskrälle som med jämna mellanrum satt och yla och när kräket höll tyst var det fyllehundar på andra sidan gatan som började skräna. Man var för trött för det digitala men hölls vaken av ylande och skränande byrackor.
Så då var man då här på plats i Chiang Mai och Bikeweek, fast det bara är en helg egentligen.
Det är en helg som kolliderar med kungens födelsedag och det är en helig företeelse här i Thailand med allt som rör kungahuset. Det får inte säljas alkohol eller ha fest då och det märktes också på planeringen av det hela. Saker och ting här i Thailand är inte så som vi är vana vid att det är i samband med hojkalas osv. Det har tagit vissa saker till sig och givetvis tolkat på sitt egna lilla vis. TIT är ett begrepp som man har fått lära sig (This Is Thailand) och TIT-faktorn var väl rätt så hög. Här i norra Thailand har, de som har Harley’s, ett liv som är lite mer bekvämt än gemene ”medel-thai”.
Vi vaknade upp på fredsmorgonen och var nöjda med lite sovmorgon. Det blev lite rekreation vid poolen efter frukosten och det dröjde inte länge förrän det var dags dagens första påhitt när Fågel tyckte att jag skulle bada och helt sonika hiva i mig i spat utan att tänka på vad man hade i fickorna. Man flög upp ur bassängen som ett skott och började hiva fram tel och plånbok och det med höga svordomar. Det var ju bara till att pallra sig upp på rummet och byta. Gubbarna tog det lagom lugnt och en del av dem passade på och sova lite på dagen. När jag gick omkring och tittade lite bland hojarna såg jag att Peter Banjo och Göran stod ute vid vägen. När jag gick bort till dem så hann jag knappt fråga vad dem skulle göra förrän deras beställda tuktuk kom och helt plötsligt satt vi i detta förkrympta fordon på väg in till stan. Vi hamnade på en texmex-inspirerad bar och blev där sittandes ett antal timmar. Dagen rullade på och kvällen närmade sig. Vi gick bort till en hojbar där Jesters Mc hade en liten grillafton och tog ett par kalla och umgicks ett tag. Jesters, är en klubb med sköna gubbar från nio olika länder, som ska vara en av de få klubbar som ska hålla samma upplägg som vi är vana vid i Sverige och Europa. Hursomhelst så har de en STOR förkärlek till Heineken! De hade en stor islåda som hela tiden var full med Heineken. Efter et tag fick man tänka på refrängen och dra sig tillbaks till hotellet. Det var ju en dag imorgon också som hade ett program.
Lördag 6/12
Idag stod det välkomstparty på schemat enligt arrangören. De höll fortfarande på att rigga sina utställningsmontrar, för det är precis vad det var. Det visade sig vara en form av mc-mässa utomhus. Där var Yamaha och Honda och Harley-Davidson Bangkok som visade upp det senaste de hade i lager.
På dagens agenda stod ett besök uppe i ett stort buddisttempel. Det var beläget högt upp på ett berg med utsikt över hela stan, sades det. Göran skulle nu försöka passa på och fixa sin punka och rikta sin framfälg och började dagen med meka. En del av oss skulle även besöka David och kolla hur ha mådde. Vi som först åkte till templet fick där samtidigt dagens motion. Templet låg i slutet av en låååååång trappa! Väl där uppe fick vi ta av oss på fötterna för skor var förbjudna inne i Buddhas hus. Olle fick inte komma in med sina kortbyxor för de ansågs vara lite väl vågade så var tvungen att krypa i ett par lånebyxor typ en storlek för alla. Vi gick omkring där uppe och plåtade en massa som turister vanligtvis gör och tog liten lunch innan vi åkte tillbaks till hotellet. Nu hade Göran fått av sitt hjul och Boj, vår lokala mek och följebilschaffis, skulle nu dra iväg med hjulet till någon verkstad. Jag hängde med Boj och när han hoppade ut ur taxin sade han till chaffisen att han skulle släppa av mig mitt i gyttret av något marknadscentrum och jag lovar er att här var trottoarerna full-knökade med allehanda bröte.
Väl tillbaka på hotellet så vankades det middag och ikväll var det party på ort och ställe. Göran hade fått fixat sitt hjul och höll på att avsluta återmontaget. På scenen stod något lokalt folkmusiksorkester och spelade. Där var ett rejält oväsen som det brukar när de olika montrarna skall tävla med var sin PA-anläggning. Banjo-Peter och Göran, våra spelemän, hade nu vaknat till ordentligt och började spatsera mellan montrarna och triggade försäljarna till att både sjunga med och sänka priserna på diverse saker som de åtrådde. Vi träffade åter på gubbarna i Jesters och de har en riktig urgute med i klubben som är riktigt skön som hela tiden hade ett smittande gott humör. Vi hade med oss placketer som vi lämnade över till de ansvariga för arrangemanget och det blev givetvis lite skålande för markera detta och våra spelemän visade sig från sin bästa sida. Sedan så hade vi ju lokala ordningsmakten på plats. Där kan jag säga att det hade sätt ut om hela polisledningen i något distrikt hemma skulle gå omkring i uniform och dessutom i tjänst och dricka pilsner.
De är med och sponsrar kalaset och alla körde H-D!!! Dessutom kläcker högsta basen ur sig att om det någon gång skulle bli utsatta för någon av deras lägre kollegor så var det bara att hänvisa uppåt. Det var ju gentilt och trevligt att få ett sådant erbjudande. Vi träffade även på en nisse som var någon ansvarig utgivare för en hojtidning som visst skulle vara en av de största i den delen av Asien. Han visade oss lite intresse när han fick reda på vad som var på gång och det drogs fram en massa kameror och så skulle det plåtas igen. När så då kvällen närmade sig
22-tiden så var det som om någon tryckte på en knapp. Allt bara tvärdog och folket drog sig in till city för att där fortsätta partaja. Vi hängde på en det dröjde inte länge innan att man märkte av att en massa mil också sätter sina spår. Sängen lockade och det blev en tuktuk hem.
Vi i Bikerteamsweden skulle vilja tacka er som sponsrat oss med saker, och till er som hjälp oss på annat sätt, så att denna resa har kunnat genomföras på bästa sätt…
Inte för att den är slut än, men vi vill passa på nu när det är så många som möjligt inne och läser så alla förstår att det behövs många vänner och kamrater för att kunna genomföra en sådan här resa…
Dom som sponsrat oss är.
Harley shopen Göteborg
Mc Konsult Lidköping
Harley Davidson Power station Bangkok
Harley Davidson Malaysia
Akama t-shirt
Hog Malaysia
Hog Thailand
Och sedan skulle vi vilja tacka alla er som bidragit på andra sätt till vår resa, utan dessa personer hade det inte gått att genomföra denna resa, jag hoppas inte jag glömmer någon nu, i så fall vill jag redan nu be om ursäkt…
Min flickvän Marie
Leffe(Bältdjuret)
Tonia moja
Bosse Misfit mc
Carlos Misfit mc
Johnny RRM Mc
Hising Island Mc
Tobbe
Carlsen Hising Island Mc
Anders Widén och Oj
Boy
Min chef, Kent på J-trans
Frakt bolaget, AB P.J. Haegerstrand och Peter Ekman
Asian Tigers Transpo Movers i Malaysia, Lee Sin och Peter
Och dom tolv fördömda männen
Herrarna Pida, Johnny, Peter (Banjo), Göran, E-G, Kent, Olle, Lasse (fågel), Manne, Peter H, Derek och jag då, David… Utan er hade det inte blivit någon resa, tack mina vänner…
Och till sist men definitivt inte minst… Den kvinna som gjort det möjligt för oss att överhuvudtaget kunnat genomföra denna resa, och det är Beatrice Magnusson på motormännens riksförbund. Tack min vän du är en ängel…
Ja gott folk, om denna dags händelser skulle jag skriva om när vi kom fram hit till Chiang Mai men när jag satte mig ner för att göra detta så hjälpte whiskeyn, som Lasse hällde upp, till att låta hakan ramla ner i bröstet för att där fastna. Så nu sitter jag här efter frukosten och ska försöka plita ner några rader.
Efter att ha blivit väckt av en galen tupp vid 0400 så var resterande sömn fram till 0630 lite si så där. Tuppskrället triggade ju bara fler tuppar till att börja yla. Det var flera av oss som gärna hade förpassat kräket till nå köket och någon form av tillredning som slutade på en tallrik eller två..
Vi fick lastat hojarna och kom iväg ca 0800! Vädret var dimmigt och tempen låg väl på ca: 15-20 grader. Så fort vi kom ut ur samhället så började dagens åkning längs med den, hitintills, mest kurviga väg på denna resa, tror jag? Vi tog några stopp lite här och där efter vägen för att kunna ta lite foton och beskåda den vidunderliga utsikten. Efter ett tag så närmade vi oss dagens utflyktsmål, nämligen någon form av grottsystem med droppstenar mm. Det var en lite betongväg som ledde in i djungeln på ca 8-9 km. Vägen dit var ju lite knagglig och hålig så det blev till att åka med tungan rätt i mun. Nåväl, när vi var framme och hade betalt in oss blev vi uppdelade på två och två med var sin guide. Normalt förfarande var att man minst skulle vara fyra men det hade visst något med storleken på oss att göra!
När vi gick in där hade vi hojkläderna på för vi tänkte: ”grottor = kallt och fuktigt”!
Ja, där gick man på en nit! Det var som i en bakugn! Svetten sprutade ur varje por. Underskriven fick ju tvinga i sig en liter vatten efteråt! Man fick åka bambupråm därinne i grottan och ju längre in vi kom desto mer påtaglig blev en lukt som snabbt gick över till en veritabel stank och riktigt jobbig att utstå. Det var en massa fladdermöss i taket där och jag lovar att det luktade INTE jordgubbe. Vi beslöt för att evakuera och det fort! Vi tog sedan en lunch på en av serveringarna utanför innan vi skulle åka vidare. När vi väl skulle ut till huvudvägen igen var det dags för schweizaren att göra nästa dykning. Denna gång tror jag att en håla i betongen hjälpte honom omkull.
Vi ångade på och klockan tickade på och vi fick tänka på att vi skulle ju gärna komma fram innan det blev mörkt. Så inga mer stopp! När vi ligger där på serpentinvägen och det flyter på ordentligt så kommer nästa grej som kunde ha ställt till det för oss. Göran hade ju kört ner in rejäl håla tidigare under resan och bucklat till framfälgen och det kan ju kanske h bidragit till den frampunka som han nu fick precis i en av de skarpa krökarna. Det slutade lyckligt med att han lyckades tvinga hojen till motsatta vägkanten. Tur var ju att han inte fick möte just då! Men efter tio minuter och lite punkaspray så var vi mobila igen. När vi väl kom fram till Chiang Mai så visste vi inte vart vi skulle. Vi stannade intill vägen och vår guides fruga kuta över vägen och ragga tag i en tuktuk och sedan bar det iväg. Vi var väl bland de första at anlända till hotellet för jag såg inga andra hojar. När vi väl hade fått våra rum och fått i oss lite mat och börjat att varva ner kände man att John Blund svävade ovanför. Jag gav ett försök att skriva lite men…..
Klockan var ställd på 0630 och jag lovar er att idag var det segt att komma upp ur bingen.
Det var bara till att sega sig upp och försöks hafsa sig ner och få i sig lite frukost. Vädret var molnigt och dimmigt men det såg ut att kunna klarna upp.
Nu skulle Davids och Mannes hojar lastas så de kunde komma iväg ner till Bangkok.
När vi väl kom iväg strax efter 0800 så märkte jag hur fel jag hade tolkat himlen. Temperaturen blev direkt rå och mindre skön, kan jag lova.
Jag började snabbt frysa och svor för mig själv hur korkat beslut jag hade gjort genom att strunta att ta på mig skinnjackan. Dimman kröp nästan in under skinnet på mig och sedan såg jag nästan ingenting genom brillorna. Efter lite knappt 3 mil stannade kolonnen in och man fick en chans att riva fram jackan. Sedan dröjde de inte länge innan solen började värma på ordentligt och det var nu som det verkligen började bli rolig hojåkning. Kommentarerna som kom från gubbarna var: ”världsklass”, ”som en lång orgasm” osv. Pida nämnde nåt om en Ducce och nya knäpuckar?! Jag är benägen att hålla med dem, för den vägen vi körde på idag kan få vem som helst att tycka att detta är grejen för dem.
Det var en absolut fantastisk väg där man kunde se genom flera kurvor och nästan ingen trafik!
Så höll det på mil efter mil! Det tog ju inte slut! Vi åkte med det löjligt flin från öra till öra. Det var bara att slappna av och njuta i kurvorna. Detta var hojåkning på hög nivå i dubbel bemärkelse.
Idag stod ett besök hos det långhalsade folket på schemat men innan dess så var en lunch planerad och vi svängde av mot en dal med solrosor. När vi kommer upp på krönet av en backe så blev vi hänförda över utsikten.
Det var mängder med ned allehanda blommor och gigantiska bambuväxter. Vi stannade till på någon form av skola där de också drev någon form av restaurangverksamhet. Efter att mumsat i oss maten så rullade vi vidare. Nu började det också dyka upp mer och mer kossor med sina kalvar. Detta var något som Göran fick uppleva vid flera fall. Det var nästan som om de sökte sig till honom.
Kalvarna ville gärna spring mot oss ibland. Efter ett tag så närmade vi oss dagens utflyktsmål, nämligen de långhalsade folket. Jag tror at kallar sig själva för Cayenne. Det är ett släkte som petar in en spiral av mässing under hakan på tjejerna vart femte år med start vid femårs ålder. Väl där fick vi väl se dessa damer med upp till 5,5 kg mässingstråd runt halsen, otroligt.
Det visade sig också att de inte får lämna sin by utan tillstånd av myndigheterna. Vad kan man säga??
Hursomhelst. På vägen in till dem fick vi köra igenom flera åar, som förövrigt var snorhala p.g.a. alger. Efteråt när vi skulle åka därifrån så tyckte väl schweizaren att det kanske var lite för varmt för han lade sig med sin hoj i ån och Fågel slängde ur sig kommentaren, när han körde upp bredvid, att det förvisso är varmt men inte SÅ varmt och bägge började garva. Väl på hotellet och direkt efter att ha packat upp så var det poolen som lockade på oss lite och vi var inte sena att doppa oss. Efter att ha suttit och snackat om dagen så var det dags för middag. Det är fantastiskt vad lite mat kan trötta ut en. Flera av gubbarna kröp ner i bingen tidigt och jag längtar själv dit. Det enda som kan störa de planerna är det kattkräk som sitter utanför och skriker högljutt!
Ja, gott folk! Det är med tung vånda som jag nu tar över skrivandet om vår resa här i Thailand. David har, tyvärr, fått sängordination av läkarna pga. en infektion i såret i hans fotled! Det är tråkigt men nödvändigt då en infektion här är en riktigt allvarlig historia.
Vi hoppas alla att han kryar på sig snarast!
Dagen började vi med att stiga upp i ottan, 0630, och käka frukost och packa hojarna.
Vi fick vänta lite innan avfart då hotelldirektören propsade på att få plåta oss till den lokala nyhetstidningen. Sedan bar det av ut ur Tak och uppåt bergen. Det dröjde inte länge innan vi var ute på bondvischan och då menar jag minst 50 år tillbaks i tiden! När vägen började ringla sig uppåt så gjorde den det med besked. Vi pratar inte om några fjuttiga procent här utan 30 grader och uppåt. Efter någon timme så började åkningen bli riktigt, riktigt njutbar! Det började bli mer och mer en hojåkares våta dröm om perfekta vägar och nästan INGEN trafik. Ni vet, långa goa, sköna och väl doserade kurvor och stundtals var det nästan som om man fick lite tårar i ena ögonvrån. Sedan, som om en blixt från klar himmel, örsvann vägen och började likna en gammal cykelbana med raserade kanter bara för att gå över till ett vägbygge med en påbörjad vägbana på minst 20-30 m. Det var bara det att det gick från sand till grus och stundtals till valsad jord. Ibland fick man nästan en känsla att köra på Mars då sanden är knallröd!
Vi rullade iaf på och ökade upp avståndet mellan hojarna för att inte det skulle hända mer tråkigheter. Det gick brant uppför hela tiden och snart var det dags och tanka. Här uppe i dessa trakter står ju inte tapparna direkt på rad och i en liten bergsby så hittade vi ett ställe som hällde upp soppa från oljefat med hjälp av en handpump. Det var ju bara till att rulla in och börja ”slanga” i bensin, vi måste ju vidare. Efter att ha fyllt upp tankarna så visade det sig att det fanns någon form av matservering några hundra meter bort som vi genast bestämde att åka till. Vi måste ju ha vätska och föda!!!! När vi hade mumsat i oss några lokala specialiteter så väntade vi på att Hasse Andersson på P4 Radio Göteborg skulle ringa upp för en lägesrapport. När den väl var gjord så styrde vi kosan ut på vägen igen. Vi hade inte kommit mer en någon mil eller två förrän det börjar dyka upp en massa kåkar på styltor eller rättare sagt hyddor på stolpar. Det var ett hopplock av pinnar och bananplantsblad och lera och diverse annat bröte. Det tornade upp sig en j-a massa kåkar och man kunde se taken sträcka sig långt in i djungeln. Det visade sig vara ett flyktingläger fyllt med folk från Burma. Vi stannade till för att ta oss en titt och det första som hände var att det vällde fram en massa ungar som nyfiket tittade på oss och våra hojar som om vi var något ufo som precis hade landat på Jorden. När vi står där och begrundar misären så kommer det en glassförsäljare på vägen på någon form av moped med sidovagn och parasoll. Vår guide, Anders, stoppade honom bryskt och sade att vi skulle bjuda ungarna på glass så länge lagret räckte. Försäljaren tittade förskämt på oss och var lite svårflörtad att ställa upp på detta innan han hade sett några pengar. Nåväl, pengar kom fram och glassen formligen sprutade ut ur islådan och jag kan ge mig fasen på att där fanns ungar som aldrig hade hållit i en glass ännu i sitt liv. Vi tömde glasslådan och det kostade oss 25 spänn per näsa för att känna att man hade gjort dagens goda gärning.
Vi rullade vidare och vägen blev smalare och smalare jag lovar er att snävare kurvor får man leta efter. När man gick in en kurva och kom ut ur den så var man på väg in i nästa och ingen var under 90 grader, faktum är att många var uppåt 180 grader och de kom i ett och iett.
När vi väl hade kört på ett tag till så stannade vi till vid en liten by och deras lokala lantbutik.
När man stegade in där så var det definitivt en resa tillbaka till flydda tidsepoker. Efter att ha fått i sig lite vätska och lite lokala frukter så rullade vi vidare och kom väl någon mil ner i backarna och i någon kurva där så lade Mannes laddning av och det var ju bara till att byta batteri med Kents hoj så vi kunde komma fram innan det blev svart ute. Under tiden som det mekades så kommer det fram någon form av statlig skogvaktare upp på vägen och lägger upp ett jätteflin som avslöjade avsaknaden av bissingar. Saken är det att karl’n var ju klart överförfriskad och han sökte sig till Fågel (Lasse) och började försöka inleda någon form av en dialog, han på sin lulliga Thai och Fågel på uppmuntrande svenska. Det blev ju pannkaka och garven ekade.
Under dagen så har vi fått en känsla av att åka genom Jurassic Park för det har varit ormar,jätteödlor, getter, kossor, hundar och t.o.m. ”Mowgli” ramlade ut ur djungeln på en stor elefant. Uppenbarelsen av elefanten förklarade de stora dynghögarna som man såg tidigare och man trodde att någon hade tappat lite av sin gödsellast. En av våra gubbar lyckades nämligen med att pricka en sån här hög klockrent så det bara skvätte till. Nåväl det är väl inget som inte en vattenslang inte kan råda bot på, eller! Vi kom fram tlll hotellet efter mörkrets inbrott och var lite frusna, för temperaturen hade sjunkt ett antal grader,
Nåväl, nu har vi käkat och sängen lockar mer och mer!
Så nu säger vi god natt för idag!
Må väl alla!
Derek
Idag är det den 5 december och vi alla är samlade i Chiang Mai och den thailändska kungens födelsedag som fyller 81 år, det har firats med raketer och ljus över hela Chiang Mai, jag har suttit och tittat på min balkong och det är fantastiskt vackert, att se alla dessa lampor som stiger mot skyn och raketer som är otroligt vackra…
Jag lämnade ju pojkarna den 1 december då jag drog till Chiang mai, men som ni ser på bilderna så har Anders och Oj sett till så att dom fått en kanon upplevelse att minnas resten av deras liv…
Många fick starka upplevelser när de fick se den flyktings förläggning som Anders tog dom till, kan själv tänka mig hur hemskt det måste vara att leva bakom taggtråd i ingenmansland antagligen resten av sitt liv, aldrig få uppleva något annat… Ja världen kan vara ond och grym på många sätt, men dom kanske har det bättre där, än vad skulle ha haft där de levde tidigare… I diktaturens Burma…
Jag har lagt in många bilder som helt enkelt får tala för sig själva, det finns goa åk bilder, och vackra vyer att se, och när Peter sitter men en gammal dam, när Anders hjälper en lokal kille med att fylla på bensin, när Oj skär upp nya frukter till pojkarna så dom får pröva på nya smaker, EG med sin ny hatt, ja det finns mycket att se på, bläddra bara ner bland bilderna och njut av vad vi får uppleva…
I morgon kommer dagboken att fortsätta sin resa via Derek, Grabbarna kommer hit till mig i morgon och så skall jag visa hur det fungerar med resedagboken…
Kan kanske bli jobbigt för honom att koppla upp massa bilder från varje dag, då dem måste förminskas kraftigt innan dom läggs ut på nätet, men hittar han bara en dator som har det programmet så löser han det utan några som helst problem…
Pratade precis med Johnny och för tillfället satt dom och åt lunch, sedan hade dom bara 6 mil kvar till hotellet, fast innan det skall dom ta en sväng förbi det långhalsade folket, som tydligen inte ligger så långt från hotellet, Derek har skrivit om de dagarna som dom nu varit borta, så när han kommer hit lägger vi in det, sedan kan han komma till mig varje dag så skall jag fixa bilderna i min dator, så glöm inte att fortsätta följa årets häftigaste hoj resa här på nätet…
Jag har det bra i alla fall där jag är, full service hela tiden, sover mest hela dagarna men, lyckades få tag på läkaren och bad att få vara vaken några timmar så jag kan fixa lite med mina saker och kanske få i mig en cigg… skratt. så jag passar på att skriva lite också innan syster kommer in och ger mig mina sprutor…
Morfin måste nog vara en drog som tar bort allt, jag får en spruta var fjärde timma och slocknar i tre och känner inget alls av mitt onda…
Mannes hoj har tydligen lagt av, så dem har lastat upp min och Mannes hoj på en lastbil som kommer att ta dem ner till Bangkok, Manne är också med i transporten ner dit, han ser till att allt kommer ner i samma skick och att dom ställs in på Power Station och sedan tar han sig upp till Chiang Mai igen, så Manne får åka följe bil resten av resan tråkigt nog…
Ja nu är det dags för mig att ta min sista cigg innan syster kommer och ger mig medicin…
Alla hälsade hem, vädret är kanon men det börjar nu bli lite kallare på kvällarna, så nu får dom nytta av sina mc kläder och varma tröjor…ler.
Nu kommer ingen att skriva här på några dagar… Jag är nu mer förlagd till Chiang mai sjukhus och kommer att bli kvar här i flera veckor tyvärr, dom har fått öppna upp mitt ben helt och hållet, fick besked idag att dom kommer att transplantera hud från andra ställen på min kropp, tidigast om två veckor…
Men jag hoppas att jag kan få komma hem till jul, jag har nästan en egen lägenhet här på sjukhuset, så jag har fått det bra i alla fall… ler
Ja nu skriver inte jag något mer här i denna dagbok, utan det blir nog Derek som sköter det eller om någon annan vill pröva på…
Jag har väldigt många bilder i min dator så jag kommer att kolla ut några bra och lägga ut så ni har något att titta på fram tills det att jag möter gubbarna igen, sedan gör jag som ni följer gubbarnas resa via dagboken…
På återseende kära vänner och familjer, tack för den tiden ni följt när jag skrivit och jag vet att fortsättningen kommer att bli lika spännande att läsa…
Klockan ringde kl. 08.00, och idag är det den 1 advent… Hade man varit hemma nu hade man fått vörtbröd med ost till frukost, och antagligen ett glass varm glögg… Ler.
Men nu blev det ris soppa ägg och kaffe i stället, man kan ju inte få allt tyvärr, vi har ju värmen och semester så man kan ju klaga precis…
Ja idag skall vi vidare som sagt till Kanchanabri, vi har planerat om lite nu på morgonen så vi kommer att dra vid halv elva tiden, rummen på Felix River Kwai är inte färdiga fören vid två tiden…
Vi lasta upp min hoj och all packning på bilen, när allt va klart fanns det bara ett problem kvar rullstolen! den vad inte medräknad i packningen… skratt.
Så den fick vi ställa i framsätet, Jag och Boj skulle ju bara köra dit och lämna den och se över mina sår, så den gode samariten Peter.. smile. Körde mig på sin hoj, på den hojen hade jag lätt kunnat sitta resten av resan, har glömt hur skönt man sitter på en Elektra… Men turen vad ju inte längre än 600 meter sen vad det bara att snällt hoppa av och säga adjö till skinnfåtöljen…
Nu hade vi även fått sällskap av ytterliggare tre Harleys och vi är nu ett sällskap på 16 mc och en bil, många bikers runt om i Asien är på väg upp till Chiang Mai Bike Week, klubben där har 10 års jubileum detta år så det kommer med all säkerhet mycket mer bikers än vanligt…
Resan upp tillKanchanabri gick smidigt utan några mek. stopp… ler. Strax efter tre va vi framme och innan klockan hade slagit fyra va alla i polen och svalka av sig, klockan halv sex skulle vi träffas utan för och ta oss ner mot floden och gå på light and sound festivalen, som vi hade köpt supé biljetter till.
Denna helg varje år är en minnesdag från krigets dagar, då bron sprängdes och man minns alla som fick sätta livet till för att bygga bron. Det serverades mängder med mat, så det va bara att pröva på det man vågade, tyckte man inte om det va det bara att hämta något annat, ett bra sätt att pröva på sådant man i vanliga fall inte skulle köpa på en restaurang…
När klockan slagit 19.30 förflytta vi oss ut på en pråm som låg i anslutning till hotellet och vi hade en kanon utsikt över bron, några minuter senare släcktes allt ner och hela området mörklades, senare visade det sig att vi satt verkligen på det sämsta stället, när det gällde det skådespel som skulle återspegla kriget. De två scener som dem hade detta på, låg på varsin sida av bron och vi va skymda av andra pråmar som låg betydligt längre fram…
Men när ljus showen började hade vi de bästa platserna, det hela va över på ca en halvtimma.. Om man skall summera det hela så är det verkligen en riktig turist fälla, men nu har vi i alla fall fått upplevt det…
Denna kväll går nog till historien då nästan alla sov redan kl halt tio, fast och andra sidan så va det nog rätt behövligt, det hade varit en lång helg i Hua Hin…
I morgon drar vi vidare igen, då skall vi upp till Tak en tur på ca 47 mil, så nu håller vi tummarna att den sträckan också går utan mek. stopp. Fast med tanke på att min hoj står på bilen så blir det nog en bra körning utan några överraskande mek. stopp... Asg
På återseende våra kära och nära
David
Ps. skall försöka lägga in bilder så fort jag får en bättre uppkoppling på nätet.ds
En annan sak, jag har försökt komma in på vår sida på nätet för att lägga upp denna text, men det går inte att komma in, då det är för många besökare på denna sida… skratt. precis så vi vill ha det.. ler. tack för alla er som besöker oss, i ett sådant här läge väntar man ju mer än gärna…blink.
Idag vakna jag tidigt redan vid sex steg jag upp, det vad trevligt att se staden vakna till liv när man gick ut och satte sig på balkongen… Vid åtta tiden gick jag ner för att få i mig lite frukost, då satt redan några av gubbarna på plats och åt för glatta livet, kaffet tog vi på utsidan så man kunde få sitt morgon bloss samtidigt, klockan tio vad det samling hemma hos Anders och oj för en genomgång, själv stanna jag kvar på mitt rum…
Klockan hade nu blivit tolv och det va dags för ännu en dagstur på ca 20 mil, denna gång bar det av söderut för en lunch sedan till Big Buddha som låg mer in i landet… (Bilder finns på detta
Johnny och Pida stanna kvar i Hua Hin och drog ut för att se om det på något sett kunde finnas någon chans att reparera min hoj, även Mannes hoj behövde rivas efter smällen då den fått en kraftig smäll på utgående axel från motorn, Mannes hoj gick däremot inte att fixa utan har bestämde sig för att köra tills den rasar, så nu får vi hålla tummarna att den håller resan ut, Min ram kunde vi inte göra något åt, utan vi svetsa dit skärmstag och gjorde det bästa för att få in bakhjulet, när den va I-hopsatt så såg den inte så dum ut, bakhjulet lutar en aning, men Johnny tog en sväng och tyckte den gick bra att köra, bara man höll i mot lite så skulle det nog gå att köra utan några problem, nu när vi va klara med allt och även Fågel hade fått nytt bakdäck så va alla färdiga…
Nu kommer vi till en del av berättelsen då min älskade Marie inte blev glad på mig efter jag ringt hem och berättat hur det gått med min hoj… förlåt älskling.
Jag kunde inte hålla mig från att köra hojen själv, jag sa till Johnny och Pida jag kör den till hotellet, sagt och gjort rullstolen åkte upp på flaket på följebilen och jag fick äntligen gränsla min hoj igen, det gick inte så fort till hotellet då jag inte kunde använda fotbromsen, kunde ju liksom inte använda den foten…
Men ett leende på mina läppar vad det då vi kom till hotellet och jag kunde parkera den vid de andra hojarna… stort smile.
Klockan sex va det dags för avgång igen, dom som åk rundan hade precis kommit tillbaka så det va bara att göra ett kort stopp… Vi skulle köra ut till bang kwai till Peter och äta en taco buffé, vi missa ju den i torsdags då det vad som planerat en middag där ute…
Och då va man ju där igen, det där med att köra hoj, kunde ju inte låta bli att ta ännu en sväng ut till byn där jag och Marie brukar bo några månader om året, samma ställe som restaurangen…
Efter maten (som va kanon god som vanligt på Peters Restaurang) och vi tagit ett gäng kort så vad det dags för oss att dra vidare till Hua Hin, och den till fest som Headstone Riders hade fixat till, Nu hade även en god vän vid namn Akom anslutit till våran körning från Bang kwai där han även driver en bar…
Johnny tog täten och jag la mig sist, när vi anlände till festen vad det redan fullt med folk, och det va många man kände igen sen tidigare… Dom hade verkligen ställt till med en brak fest all mat va gratis och de tog inget i inträde, Herr Fågel träffa en kille ur polis styrka som finns i Hua Hin och dom hade tydligen ett stor gemensamt intresse, så han va fullt upptagen med att bevaka sina intresse och även förbättra dom på bästa sätt…
Efter några timmar drog vi in till stan och kolla lite live band, innan det va dags att dra sig hem och få sin natt sömn… I morgon drar vi vidare till Kanchanabri och bron över floden kwai en sträcka på ca 22 mil om vi lyckas hålla oss på rätt spår… ler.
Idag vad det dags för en liten åktur runt hua hin.. avgången blev halvtolv och det skulle bli en tur på ca 17 mil till en konstjord damm som ligger norr om Hua Hin, det anslut klubbar från lite varstans och även två amerikanare som hade kommit från Pattaya med sina Harleys, den ena av dom hade faktiskt amerikanska skyltar på sin hoj, han hade tagit in den också via Malaysia…
Dagens resa guidades av en kille som bor här nere största delen av året, han hade ordnat med bokning och planerat vägen till denna enorma damm som vi skulle stanna till på och inta en god lunch,
alla hade vid det här laget äntligen fått tvättat sina hojar, så nu va humöret på topp… Pida valde att åka ut till verkstaden och försöka kolla över min hoj och se hur stora skaderna vad och om det gick att reparera, efter att jag fått min stora dos av morfin och tvättat såret så anslöt även jag och Boj Pida för och se hur den såg ut, pida och tre Thailändare va i full fart med att göra i ordning hojen, men efter några timmar la vi ner det hela då vi såg att bak ramen flyttat sig nästan två centimeter…
Kvällen kom och klockan 19.00 vad det dags för att ansluta sig till The Viking spareribs barbeque party ute hos Headstone riders, det hade varit ett trevligt party och alla vad nöjda, fantastiskt kul att klubbar från Pattaya och Phuket anslöt till festen, grabbarna här nere backar inte för att dra iväg upp till 60-70 mil bara för att dra på en fest och sen hem igen, mycket beundransvärd…
Ja så mycket mer kan jag inte skriva denna dag, vet så lite av vad som har hänt, men alla har i alla fall haft trevligt och är jätte nöjda med allt hittills, skriver snart igen
I morse kom Anders och Oj och hälsa på mig på sjukhuset så jag fick hjälp med att få läkaren att första att jag skulle transporteras vidare till san Paulo sjukhus i Hua Hin i stället för att vara här i Chomphon, om jag lova att åka raka vägen och inte stanna för lunch så gick han med på det…
Sagt och gjort, klockan 09.30 skulle grabbarna åka från hotellet och Boy skulle komma förbi sjukhuset för att hämta upp mig när dem åkt, det dröjde ända tills klockan 12 innan dom släppte mig, jag fick en morfin spruta innan vi åkte så jag va inte mycket till sällskap för stackars boj, jag sov mest hela vägen till Hua Hin..
Inte långt efter att vi anlänt hörde jag hojarna, vi möte upp dom utanför hotellet och det va ett kärt ögonblick att återse alla igen… Min hoj va mer skadad än vad jag trodde när jag väl studerat den, bak bromsen vad avsliten och ramen har flyttat sig nästan två centimeter, bak skärmen är knäckt och pedalstället är även det avslitet, och min bak fälg är intryckt så min hoj semester är nog tyvärr över för min del…
Hur som, alla installera sig på hotellet och vi hamna även denna gång på samma plan, på så sätt kan man ju kolla i sitt lilla kikhål i dörren när folk kommer och går… skratt. Och som reseledare gäller det att se till att alla är hemma och i säng senast klockan 12 på kvällen… asg.
Alla gick senare ut på kvällen och käka mat på El Murphy’s, bästa stekhuset här i hua hin, och även den bästa live musiken, Göran förgyllde även denna kväll med sin musik, med att ansluta sig till bandet med sitt munspel och drog en Blues låt så det svängde bra inne på krogen.. kvällen blev tydligen tidig för gubbarna, det har ju varit långa dagar och mycket har hänt så alla va faktiskt hemma innan tolv denna kväll…ler.
Det är lite svårt att skriva just nu för mig då jag inte är med på något av alla aktiviteter som händer under dagarna och kvällarna, min Rullstol är inte anpassad för thailändska gator…ler.
Så det jag skriver nu och några dagar framåt blir från berättelser från dom andra, men det blir i alla fall lite för er att läsa, nu skall jag även försöka komma i kapp med bilder m.m.
Ja i morgon blir det första hoj runnet här ifrån hotellet med diverse lokala folk och så även på lördag…
Nu satt vi på våra hojar igen och klockan har precis slagit nio på morgonen, inget regn än så länge, nu vad första stoppet för dagen khao lak. ca en och en halv timmas körning vi valde att köra ut till befolkningen och titta på deras förödelse och se vad dem hade förlorat och vad dem hade att berätta om sunami, utan för deras hus stod stora fiskebåtar som hade blivit strandade en bra bit upp på land, det knyter sig i magen när man ser och hör Anders. Oj och Boy berätta om förödelsen…
En lokal pastor som faktiskt kom förbi och berätta för oss och vi alla ställde oss i en ring och E-G bad en bön för alla som hade blivit drabbade och sedan den thailändska pastor gjorde samma sak på thai, efter detta hade vi en tyst minut, många av lokal befolkningen kom ut ur sina hus och undra vad som stog på i deras lilla by, kan tänka mig att det inte händer så ofta att det kommer en gäng falanger (vita människor) kommer förbi på en massa Harleys, alla heja glatt när vi gled förbi deras hus och vi gav dom något att prata om ett tag framöver…ler.
Vi besökte även en begravningsplats där det fanns fullt med gravar utan namn, bara en massa nr… Vi kunde läsa på väggen att det va människor från 39 nationer som gick bort då sunami slog till mot Thailand, inget man kan föreställa sig, Anders försökte då vi stanna till vid vägkanten och visa vad lite av pengarna som samlades in hade gått till, en stor skola för Thaibarn, och hur han kom här bara ett tag efter sunamin och när han titta åt ena håller såg det fridfullt och fint ut med lugnt vatten och mängder med palmer, och på andra sidan vägen upp mot kullen fult med hus rester, bilar, mopeder och även lik som än inte hade blivit bärgade, måste verkligen varit en hemsk upplevelse att få uppleva…
Efter vi sett det vi kunde se drog vi vidare mot chompon och vårt hotell för natten, men innan dess va det dags att ta lunch, vi stanna till vid ett litet plåt skjul där OJ som i vanlig ordning såg till att fylla våra magar med underbar thai mat, hela familjen va inne i det lilla köket och lagade mat för fulla muggar och mängder med goda rätter kom in på bordet, det är det här som verkligen är något att minnas när resan är över, besöka sådana ställe som dem sällan ser en vit människa…
När vi lämnade stället så stod hela familjen och vika åt oss och tackade, det kändes som man lämnade goda vänner på något sätt…
Ja nu började regnet och vi hade 22 mil kvar att köra denna dag, jag och Anders bestämde att ändra färdväg och försöka komma bort ifrån bergskedjorna och regnet, efter lite över tio mil hände det som absolut inte skulle få hända, vi låg i ca 70 kilomete i timmen och regnet hade avtagit kraftigt, jag som låg först fick i sista minuten se en enorm vatten samlig på vägen, med allt jag hade hugg jag tag i mina bromsar och lyckades få ner farten, och passera vatten massorna med nöd och näppe kvar på hojen Johnny kom i full tutta om mig på insidan men även han lyckades hålla sin uppe, min hoj sten dog av alla vattenmassor som dränkte min motor jag fick stopp några meter efter, men Manne som låg bakom mig hade inte den turen att få stopp på sin hoj, olyckligt nog så han Manne inte väja, utan kom i full fart in i min hoj så både jag och hojen flög, jag han inte fatta riktigt vad som hände utan vakna till någon sekund senare och jag kunde inte ta mig upp, jag såg Manne ligga ca 100 meter ifrån mig på gatan, jag gjorde allt jag kunde för att ställa mig upp men mitt ena ben bar inte, Derek och någon mer vet inte vem av gubbarna, kom och hjälpte mig upp och bar iväg mig till en bänk som stog lite längre fram.. och rusa fram till Manne, som tur va klarade han hålla upp sin hoj efter smällen, att han låg på gatan va nog den chock som drabbade honom.. Thailändare kom springande från alla håll och kanter för att hjälpa till, min värk va verkligen på taglig och jag lyckades få upp mina byxor och då fick jag se varför jag inte kunde stå längre, jag hade ett skärsår som va tio centimeter, ända in till benet och en thailändsk tant ställde sig och skrek och nästan skämde ihjäl mig, Anders kom och sa åt mig att lägga mig ner, efter ca tionde gången så gjorde jag som han sa, synen va ju inte vacker precis…
Olle såg till att linda in både mig och Manne som också hade skärsår så att vi skulle klara att ta oss till sjukhuset som låg 8 mil därifrån
Hur som så efter en stund fick dom in mig och Manne in i en pickup och drog på för full, vi ville bara komma in och bli sydda så vi kunde ta oss till hotellet, för att sedan kolla upp alla skador på våra hojar…
Men tyvärr så hade jag för omfattande skador och fördes in på operation, det skulle gå fort sa läkaren och efter en halvtimma på operationsbordet, fick dom avbryta och vänta in en specialist, mina muskler och senor hade skurits av, så jag blev i stället sövd…
3 timmar senare va dom klara och jag minns bara att dom väckte mig och sa att det va över och att allt gått bra.. men huvudsaken är att vi lever allihop och kan fortsätta vår resa, min hoj är lastad på våran följebil och Mannes har dom fått fixat så han kunde fortsätta köra, fast det känns nog då Manne fick sy sitt Ben, sitta på hojen mindre än tolv timmar efteråt och köra 30 mil med ett antal stygn måste göra ont
Själv så sitter jag i rullstol och tar mig runt, dom ville hålla mig kvar på sjukhuset i mint 5 dagar, men jag fick förklarat för läkaren att det kunde han glömma, jag sa bara att jag har en bil som kör mig till san Paulo sjukhus i Hua Hin, och jag vill lägga mig in där i stället, ligga ensam 30 mil från alla andra ville jag inte.. men det är en annan historia som börjar i morgon…ler
På återseende mina vänner alla hälsar hem till sina fruar familjer m.m.
I promise you that the feeling that comes over you is far greater then anything.
Just the thought of driving my own bike here is giving me a spiritual hard on beyond belief! However, on the way to the border there was a little incident with David’s bike. The bolts to his handle bar snapped off while he was driving in 130 kph, app. 81 mph! That was actually a little bit exciting!
He managed to take a grip of the tube sack that was strapped on to the front fork and somehow was able to bring the bike to the side of the road. My friends, I can tell you this much that he was so f-----g close to hit the fence in the middle of the road that you can not understand it! After he took his breath, we just throw it up on our pick-up and continued to the Thailand border. We had precise time to watch. There have been some small stops on the way, but nothing that we couldn't fix by our selves. I will end this report by telling you our status, all bikes are running fine, the temperature is 30 degrees during the night and the beer is only 0.40 euro.
Efter gårdags fest aktiviteter så vad vi hur pigga och glada som helst, jag va nere i lobbyn vid strax innan åtta för att hämta min tvätt, då va nästan alla samlade vid frukosten och satt och mindes dagen innan…
Vi skulle dra vid tio så jag hade lite tid över till att fixa och dona lite bland all min packning, vid tio satt vi alla på våra hojar, och solen döljer sig bakom molnen som brukligt, men inget regn i sikte så det va gott, sedan är vi glada att det är molnigt så länge vi kör, för när det ibland titta fram känner man hur det bränner, så varmt blir det då…
Efter ca 10 mil stanna vi till för att tanka. Anders hade i sin tur en god vän i Phuket som hade restaurang som skulle möta upp oss längs vägen och guida oss till en god lunch på hans restaurang… Anders sa till mig att det står några killar strax innan bron till Phuket och väntar på oss, så jag skulle stanna till där…
Anders som är en klippa på denna resa och kan thailand som en väl hårt sittande handske, har verkligen gjort så att vi skall kunna få nytta av allt på denna resa.. En Jäkel på att fixa och dona med allt runt omkring och när vi kör. Och Flikvännen Oj som vid varje tank stopp ser till så att grabbarna får pröva lokala frukter och kakor i alla dess former, och Boy som hela tiden fixar tankningarna och packar bilen efter varje hotell övernattning, och även ser till att vi trivs på absolut bästa sätt… Ni är guld värda skall ni veta, och det tycker vi alla från hela vårt hjärta…
Vi drog oss vidare och efter bara någon mil mötte vi ett helg gäng bikers som heja för fulla muggar, fan va kul tänkte jag, här i trakterna verkar det finnas mängder med bikers, någon minut senare glider det upp en långgaffel bredvid mig och vinkar att dra ner på takten, det visa sig vara det sällskap jag skulle stanna till hos strax innan för bron, det anslöt nästan 20 hojar och killen längs fram signalera för något att dricka…
Sagt och gjort så stanna vi någon mil längre fram och skaka hand med våra nya vänner, Per hette den kille som Anders kände. otroligt uppskattat att så många, kom och mötte upp oss,,, Efter lite iste och mängder med vatten och lite snack med grabbarna gled vi vidare mot Phuket, när vi kom till bron stanna vi alla mitt på och det vad dags för fotografering…
När alla hade tagit kort och filmat va det dags att dra vidare. Per ägaren till sunnee’s restaurang hade dagen innan fått ihop sin mycket välbyggda Harley, han tog täten och guida oss 30 hojar genom Phukets gator, det blev slalom körning mellan köerna, men alla hängde på så gott dom kunde, ingen ville ju liksom hamna på efterkälken, då ingen av oss visste vart vi va på väg… ler…
När vi väl kom fram dukades det upp en buffé med många godsaker, den lunchen tacka vi för Per. Efter att våra magar var nöjda drog vi oss vidare till Hepp Hepp Biker bar, en färd på ca 5 kilometer, då vad det dags igen att hälsa på lite mer folk som bodde stora delar av vinter här nere ner, samma veva vi stanna, kom regnet. Så detta stopp blev välplanerat av Per som ännu en gång guida oss vidare på Phukets gator…
Vi lämna Derek i våra nya vänner händer och drog vidare till hotellet en tur på ca 2 mil.. Derek skulle ut i direktsändning i svensk radio mellan 16.00 och 17.00 så han vänta på Hepp Hepp Bar för att kunna vara på ett bra ställe under sändningen…
Vi körde hela kust remsan förbi både Kata, Karon, och till slut till Patong Beach, där vi skulle kvartera oss in på Royal Paradise Hotell, det va många som peka på våra svensk skyltade hojar och man såg alla veck i pannan på dom, då dom antagligen började spekulera i hur i helsike vi hade kunnat ta oss dit med alla dessa Harleys, ja det kan dom fundera på…skratt.
Väl inne i Lobbyn kom en hotell värdinna och bjud oss på ett glas färskpressad ananas juice och hälsa oss välkomna, vi blev inkvarterade alla på samma våning och det va kanon för Oj hade lovat att väcka oss nästa dag så vi kom upp och iväg på … smile.
Nu vad det bara att se till at få en dusch och sedan ner till Nickes handlbar och käka en god middag tillsammans, i morgon drar vi vidare kl. 09.00 till Chompon en resa på ca 30 mil…
Klockan skulle ha ringt kl. 08.00 men Peter sparka på min dörr tio i, jag flög upp och trodde jag hade försovit mig igen, så man vakna väldigt fort denna dag må jag säga… Asg.
Tur man har goa gubbar som ser till att vi ungdomar kommer upp på morgonen så vi får lite frukost i oss…ler.
Frukosten serverades ute i trädgården, lite ovanligt helt klart, men trevligt. Är det över 30 plus så gör det ju inget.ler.
Ja i dag skall det bli en båttur till Phra nang, Chicken och Poda island med bad och snorkling. Jag beställde en speedboat till klockan nio, när vi va samlade så visa det sig att Johnny och Manne låg sjuka och fick hoppas över dagens lilla resa, även jag fick hoppas över då jag legat efter med resedagboken i några dagar, och ville försöka komma ikapp, men 11 tappra män drog iväg och besökte dessa fantastiska ställen, själv har jag gjord dessa öar väldigt många gånger, så det gjorde väl inte så mycket att jag missa det, men det är ju sällskapet man är ute efter, och minnena man hade fått…
Dagen flög på och jag gick ner vid lunch tid till en restaurang som låg längs gatan vid vårt hotell. Jag titta upp då jag kände igen röster på andra sidan gatan, fick jag se gubbarna komma tillbaka från båt turen, jag hade tyck jäkligt synd om dem, då vädret som vanligt hade varit dåligt, det hade regnat nästan hela dagen…
Men när jag som sagt väl fick se dessa röda, vita, bruna och FULLA gubbar komma gående, så visste man att det inte gått någon nöd på dom inte, dom hade lyckats tömma det mesta i rom väg ute på Poda island…skratt.
Ja gladare gubbar har man sällat skådat, när jag betalat min mat och vad på väg till hotellet, fick jag se att det stod folk och titta upp mot vårt hotell sedan hörde jag vad det vad dom stog och titta på.. eller rättare sagt lyssna på. Det vad Banjo som satt på balkongen, som är vänd utemot gatan och spela och sjöng för fulla muggar en härlig Johnny Cash låt, ja ni kan tänka er själva, folket jubel steg på gatan och applåder överallt, detta är bikerteamsweden, vi hade varit i Ao Nang i mindre ett dygn och alla visste vilka vi va... visst är det härligt…
Jag svängde förbi lobbyn och hörde andra röster jag kände igen väldigt väl, några av grabbarna hade hittat polen och hade fixat en spritbar vid sidan om och hoppade runt som galningar och skvätte vatten, levern jobbade på högtryck hos dom flesta… skratt.
Oj hade också varit hemma denna dag, så hon hade passat på att vila ut och varit iväg och shoppat lite. Vid fyra tiden hade hon gjort sig i ordning för kvällen, och som alltid är hon fint kläd, sminkad och i ordning gjort sitt hår efter en dag med hjälm på huvudet, och drog sig ner till polen för att titta vad alla hade för sig, det visa sig vara ett stort misstag,
Där fanns ju eliten på att festa och dom hade ingen förståelse för det där, utan skall man vara vid polen så skall man bada, så stackars Oj flög i polen med kläder och allt, så nu hade denna dag och fest, nått sin punkt. denna dag skulle bli en riktig fylle fest
Själv så ville jag upp och se hur det gick för Banjo och hans ständigt applåderade publik ute på gatan… Så jag svängde förbi mitt rum, lämna datorn och grabba tag i de flaskor jag hade i min kyl och skynda upp en våning, det vad inte svår att lokalisera rummet, för nu hade även Göran stämt in och jag hörde hur dom nu sjöng Pärleporten för E-G, ett stor leende uppenbara sig på mina läppar då jag närma mig deras dörr…
Nu gällde det att snabbt komma in i samma (Fylle) tillstånd som deras, om man skulle klara av att hänga med på dagens resa…
Efter några snabba öl kände man att man nu va på väg in i stämningen, jag stämde även in i musiken men att agera som trumslagare på balkongräcket, publiken ökade markant på utsidan ju mer tiden gick och folk klappa takten och sjöng med i våra visor och sånger… I allt vimmel fick vi se E-G korsa gatan, efter en minut kom han med en bongo trumma i högsta höjd springande över gatan som han hade fått låna, vi titta på varandra alla tre och bröt ut i skratt, finns bara en som kunde komma på denna ide och givetvis är det E-G…
Så efter någon minut till kom det en Bongo trumma ut igenom balkongdörren, och som vi tidigare bara döpt Göran Och Banjo till musikanterna bär nu namnet ”Trio med Bongo”… Asg.
Av någon anledning så stod Göran lite senare och rota i den kasse han hade haft med sig ut när dom va ute och bada, han tömde den på lite saker och i denna fanns en sol olje flaska och bandets första låt kom till världen ”Dark Tanning Blues number 2”
Nu va vi i bra form allihopa, och resten av badpojkarna hade gjort oss sällskap på balkongerna med att stämma in i vårt nya band, någon hade till och med fått ur alla våra grannar med att banka på deras dörrar och sagt åt dem att ansluta ut på deras balkonger för att stämma in, även hotellen på andra sidan gatan hade nu även fyllt sina balkonger, så stämningen va verkligen på topp… Regnet öste ner och folket på gatan stämde in när vi drog ”who will stop the rain”
Det började bli mörkt och vi va tvungna att sluta vår Concert då hotellet vi bodde i tyckte att vi skulle varva ner lite... ler. När jag återvände till Görans rum för att hämta trumman som E-G hade lånat, så va det låst, men efter några minuter stötte jag på alla grabbarna, då hade dom varit över på andra sidan gatan och köpt loss trumman…
Så nu har man en bongo trumma på ryggen när man kör hoj… skratt. Nu vad det bara att dra vidare ut på byn och visa upp det nya bandet… ler.
Efter en god middag som vår underbara vän Kent dessutom bjud på till dagens ära, gjorde att stämningen steg ytterligare ett snäpp… Vi svängde in på en tvärgata och stega in på en bar och vi i bandet tog över stället och spela upp vår spellista som nu innehöll hela 5 låtar…asg.
Ja jag skulle kunna sitta och skriva i timmar om denna dag, och då vad jag inte ens med på båt turen, så ni kan tänka er hur jäkla kul, vi har det tillsammans I morgon drar vi vidare till Phuket en tripp på ca 20 mil och avgången är lagt till kl. 10.00
På återseende mina vänner
David
Obs bilder kommer under tiden, har dålig internet uppkoppling
Efter middagen och den trevliga underhållningen som Banjo och Göran stog för i går kväll, så bestämde jag och Banjo för att vi va värda en timmes olje massage innan det va dags att dra sig tillbaka, och den satt precis som den skulle den kan jag lova… ler
Även denna natt blev sen för min del, så när det vad dags att åka på morgonen kl. 09.00 så hade jag precis tagit mig upp ur sängen, så vi kom i väg en halvtimma för sent den dagen…
När vi lämna Kuala Lumpur vakna Manne med feber och värk i kroppen, men han tugga värktabletter som om det vore små godis, varje gång vi stanna så va han genomblöt av svett, även denna dag när vi skulle styra våra hojar till Ao Nang så va han dålig, men inget gnyende från honom inte… Mycket stark av honom att sitta på hojen över 90 mil med feber… Veto fasiken, om man varit vid ett så pass bra humör som Manne va på efter våra 20 mila stopp…
Och nu när vi skulle köra så börja regnet igen, det är ju lite låg säsong just nu så man får liksom ta det som det är, men med tanke på att det är så varmt och gott så är det rätt så okey, fast inte så kul, men vi är ju på semester bara det väger ju över… ler.
Vi kom inte långt innan det va dags att stanna för och meka, givetvis så va det min hoj som strula, kopplingen la av inne i stan, efter ett litet meckande så konstatera vi att inte mycket att göra åt det, utan jag fick köra utan koppling, tills vi skulle stanna för lunch om jag inte ville lasta upp den på bilen, och det kunde dom glömma för nu skall jag köra hoj... Efter c:a 25 mil stanna vi för lunch och vi rev min kopplings sida, kopplingen hade skurit på grund av för lite olja i lådan… ja ja jag vet att man skall kolla allt sådant innan så bespara era kommentarer, speciellt dom från Thomas på Fjärås bil skratt skratt…
Men man har ju valt ut rätt personer till resan, så kunnig ”personal” fanns ju med, som såg till att tillverka lite nya delar så vi kunde fortsätta till Stranden och Ao Nang, vi kom dock bara någon mil, när Johnny kom och passera oss på utsidan och stanna oss, nu va det Dereks tur att få strul på sin hoj, han tappa bakre blinkers paketet, så det blev ett ytterligare stopp på en halvtimma, nu hade regnet slutat och det va skönt att köra dessa goa vägar som tog oss till nästa mål…
Det han bli mörkt innan vi kom fram, så nu gällde det att försöka hitta rätt ställe, när jag stanna för att fråga var hotellet låg, så peka killen rakt över gatan och där låg det… ler.
Tyvärr så hade det hotell jag bokat inga parkerings platser så det blev lite strulligt att försöka hitta parkering på gatan, efter att vi fått flyttat lite skotrar så fick vi till slut plats och vi kunde få våra rum och en kall öl, plus en vatten till E-G…smile
Ja nu vad vi äntligen på plats och efter en god dusch var man kung igen och vi satte oss på utsidan och dela några kalla till, sedan försvann några iväg på Massage och fot massage, är verkligen behövligt efter så många mil på asiatiska vägar.
Några av oss drog ner mot stranden för att hitta oss en bra restaurang, efter en god middag och några kalla vad det dags för att dra till dom lokala krogarna för lite förfriskningar, för det tyckte vi att vi var värda… smile.
Ja i morgon är det att gå upp kl. 08.00 för att åka iväg på en båt tur, så ingen sov morgon i morgon inte, så det är väl bara att slita sig upp och ta sig ner till frukosten och se glad ut även om man nu skulle va lite bakis… skratt.
Det är då konstigt att när man nu äntligen är på semester så skall man behöva sätta klockan varje morgon på helt orimliga tider, min klocka ringer varje dag kl. 07.00 och man går och lägger sig runt 03.00 varje natt, så nu är man verkligen helt slut i kroppen… men snart så kan man ju i alla fall sova lite längre, för dagarna i Hua Hin är inte planerat fören vid 11 på förmiddagen, så då får man väl passa på att sova lite längre… ler.
Ja idag va det dags att packa hojarna och dra oss upp mot thailändska gränsen, en körning på närmare 50 mil, och på råga på allt så har vi extremt bråttom upp…
För i går kväll fick vi reda på att vi va tvungna att ha en engelsk översättning på våra regbevis…
Melvin och Larry från Hog satt i telefon i två timmar för att lösa detta problemet, till slut fick vi tag på Dato en kille som jag träffa i vintras på en fest i Pattaya, han jobbar som ambassadör på thailändska konsulatet i Langkawi Malaysia, han skulle ta sig till gränsen för att sätta en stämpel på pappren som intygar att dessa är 100% korrekta och översatta av en myndighet, om vi kunde se till att fixa någon som kunde göra en korrekt översättning på alla regbevis åt oss i Kuala Lumpur…
Sagt och gjort, Melvin som har ett eget företag ringde en av sina sekreterare som fick ta sig till Hard rock café och skriva ut alla dokument på engelska… så vid tolv på kvällen va alla papper klara och utskrivna, nu va det bara att hoppas den thailändska gränsövergången går på våran bluff…
När jag kom ner till frukosten så hade redan road captain Johnny från Hog kommit för att guida oss på bästa sätt ut ur huvudstaden, som tur va det ju lördag vilket innebar lite trafik, så det gick som en dans att komma ut ur stan… Han följde oss ända ut till den motorväg som skulle ta oss hela vägen till gränsen, vi stanna till på en mack och fyllde upp alla hojar och tog farväl av en mycket hjälpsam och trevlig kille.. Dessa hog killar har verkligen ställt upp till tusen för oss här i Malaysia, allt vi har gjort tillsammans med dom, har dom bjudit oss på.. så vi är verkligen enormt tacksamma för all hjälp…
Klockan hade nu redan blivit strax innan tio och vi satte kurs mot Thailand. Vädret va på våran sida idag, en kanon väder vad det verkligen och vi alla satt med ett leende på läpparna, vi körde 17 mil innan vi stanna till för att tanka…
Problemet med att tanka i detta land är att du måste betala innan du tankar, och det kan bli lite problematiskt att räkna ut hur mycket som kommer att gå i hojarna, men snart så fick man ju sväng på hur det som smidigast kunde gå till, bara att visa kreditkortet så öppna de pumparna för oss…
Vi hade tiden med oss och det såg ut som vi hade minst en timma till godo till gränsen. Vi körde ytterligare 20 mil innan nästa tankning... Det roliga är att när vi kommer in på bensin stationen så blir det en enorm samlig med folk runt oss, tro vad man vill om muslimer, men dem i Malaysia är verkligen mycket revliga…
Dom kommer fram med fruar, barn, mormor och andra släktingar vill ta kort med oss, och männen ställer sig bakom kameran och fotar för glatta livet… Likadant är det när vi ligger på vägarna och kör, det kommer fram filmkameror och det tass kort med mobiler och kameror hela tiden, så det är ett ständigt vinkade, men visst är det trevligt, vi trivs som fiskarna i vattnet verkligen…
Efter andra tankningen hände det mig en sak som jag hoppas jag aldrig mer behöver uppleva…
Vi låg och körde i 130 när vi passera en liten bro, tydligen va det lite gupp i väggen både innan och efter som jag inte reagera över(kostigt nog då jag kör stelbent och långgaffel) men när vi passerat bron gick minna bultar till styret av, och jag satt med en hoj som körde i 130 och utan styre… Vet inte hur jag bar mig åt, men när jag såg att jag va på väg rakt in i mitten räcket, så fatta jag tag i kronan och lyckades i sista sekund få min hoj att gå rakt fram…
Jag tog i allt vad jag orka för att hålla mig från räcket, jag fick kastat en blick över min axel och såg Johnny komma upp på min vänstra sida, han såg nog paniken i mina ögon då han fort slog till bromsen, för hade jag slagit runt hade jag dragit med mig några på köpet…
Då farten minska relativt fort blev det ännu svårare att styra då jag inte kunde växla ner, men jag lyckades på något sätt, få tag i kopplingshandtaget, och på så sätt få stopp på min motorcykel utan att lägga den ner…Ja jag är i alla fall enormt glad att jag sitter här nu och är kvar i livet och skriver i vår resedagbok…
Efter en stund fick vi upp min hoj på följebilen och vår färd kunde fortsätta mot gränsen. Min mobil börja ringa och nu vad det bråttom till gränsen, en från konsulatet satt sju kilometer innan gränsen och va redo att fixa våra papper och hjälpa oss igenom båda gränserna…
Kvart över tre kom vi fram till Mr Katali som Mr Dato hade skickat då han själv fått förhinder.. han fixa våra pass och försäkringar till våra hojar så att vi slapp stå vid gränsövergångarna och fixa med detta…
Det tog över en och en halv timma vid gränsen, då det va problem med våra carnet, tullen i port klang hade inte stämplat den översta lappen i carnet de passage, men efter en stund så släppte dom igenom pappren tack vare Mr Katali och en av cheferna på tullen…
Tullen och immigration kom ut för att beskåda våra mc och förklara att, vi kan i gentligen inte göra på detta sätt, men dom tyckte det va synd att vi inte skulle kunna få fortsätta vår resa, så dom va snälla och släppte igenom oss i alla fall…
Den chef som gav oss ett ja på att åka in, skulle se till att vara på jobbet när vi kom tillbaka så det inte skulle bli problem när vi kom tillbaka till Malaysia.. som sagt så är det ett fantastiskt trevligt folk dessa malajer…
Nu va det dags för gränsövergång två den till Thailand, där blev det tvärstopp på våra carnet de passage, dom gäller inte i thailand så in via dessa gick inte pga. av att Thailand inte stog med på handlingarna, och inte då häller va skrivet på thai…
I samma veva som jag hade pratat med Mr Dato, hade han i sin tur på eget bevåg kontaktat några lokala bikers och en tjej som jobbade med handel över gränserna, som va vid gränsen för att hjälpa till om det behövdes... Tyvärr fick jag inte reda på detta att han kontaktat dom fören jag satt i bilen och Boj berätta att så va fallet, så jag fick aldrig chansen att tacka tillräckligt för den hjälp dom gjorde för oss..
Hur som, så tog denna tjej våra regbevis, pass och den engelska översättning vi hade fixat och gick iväg till tullen.. efter c:a 30 minuter hade hon fixat så att vi kunde ta in dom på ett annat sätt som bara Asien länderna kan göra enligt henne, dom öppnade ett nytt bås där vi fick lämna in alla papper och en tullare satt och skrev en översättning som intygade att hojarna bara skulle stanna i Thailand en månad, sedan blev det uppropning och vi fick hämta våra papper och sedan vidare till bås nr två där dokumenten skulle godkännas av en annan tullare.. När han väl satt sig och kollat och vridit pappren hundra gånger satte han sin stämpel på och den första hojen va klar för att rulla in i thailand.. efter nästan fyra timmar va vi nu äntligen igenom och vår resa kunde fortsätta in i det underbara landet Thailand..
Nu hade vi bara 5 mil kvar till Hat Yai och vårt efterlängtade hotell, vi stanna till hos en lokal biker firma där vi lasta av min hoj för reparation, och som tur va hade han även en liten bar vid sidan om verkstaden, så de flesta fick sig något att dricka.. Efter c:a en halvtimma drog alla utom jag, Pida, Boj och Johnny till hotellet. Vi blev kvar och skulle försöka få ordning på min hoj.. Efter några timmar hade vi till slut fått till det och min hoj va färdig för att fortsätta sin resa genom Thailand…
Vi tacka för all hjälp och började köra mot hotellet som bara låg 3 kilometer från verkstaden… Då passa himlen på att tömma allt som fanns över oss, vi blev totalt genomblöta på bara någon minut, utan glasögon och ingen framskärm, hade jag ett helsike att se vart jag körde. Men till slut hitta vi hotellet genom att höra en jäkla massa gap från gubbarna som satt uppe på restaurangen och hade fixat maten.. Efter en snabb dusch gick vi ner och fick oss en kall öl och en gudomlig middag, och när Banjo och Göran plocka fram sina instrument och vi alla stämde in i sången, va alla problem som bortblåsta ur våra hjärtan…
Alla hälsar till er som skriver till oss, och till sina käraste. Det är samlig varje dag framför datorerna sen vi kom till Thailand, då gubbarna vill läsa om vad jag skrivit och vad ni skriver till oss, det är en av våra höjd punkter varje dag. Så tack för allt ni skrivet till oss…
De thailändska nr som alla har lämnat hemma till er, dom finns inte tyvärr. Utan alla har fått nya nr, vill ni ha tag på någon så skicka ett sms eller ring till mitt nr så skall jag se till den personen ni söker kontaktar er.. +66899149818
Det va samling i lobbyn kl. halv nio på morgonen för avfärd med taxi ut till grabbarnas efterlängtade hojar, som stog så fint parkerade på lagret…
Vi hittade till slut tre mini bussar som tog oss ut till firman. Själv hoppas jag av vid Harley butiken på vägen dit, för att hämta upp min hoj som jag lämna där dagen innan..
Så snart jag kom ut till firman så hade alla redan fixat ut sina hojar och va mycket nöjda med att äntligen få köra en liten sväng…
När vi alla vad klara vad det dags för fotografering av oss alla med personalen, så det va bara att snällt ställa upp alla hojar och låta alla få sitta och bli fotograferade.
Det tog sin lila tid, men vem hade bråttom? Vi vad ju på semester och njut ju av varenda minut…
Vi hade bestämt möte på utsidan firman med hog Malaysia, då dom skulle vara värdar för oss under dagen, och ta oss till några fina guldklimparen som dom tyckte va värda att besöka…
Vi börja med att åka ut till Harley butiken och käka lite god mat och fylla på vårat behov av vatten, när det va dags att betala så va det redan avklarat av ägaren Chris, otroligt tacksamt vill jag säga…
Det kom folk från lite varstans och hälsa på oss, sedan som vi nu fattat att det skall ske vart man än kom. Vad det dags för grupp foto. Ler
Det blev många kort och när alla vad nöjda, togs det några till för säkerhets skull… asg. Klockan halv ett vad det dags att dra i väg på en tur, fyra stycken ur Hog tog oss upp igenom bergen.
När vi nästa va uppe stanna vi till och tog en paus, några minuter senare öppna sig himlen och det va dags att ta på sig regnställen… Fast nu va det ju så att. När man åker i väg på semester så är ju inte det man tänker först på att packa ner, och sedan vill man ju inte packa ner ett regnställ, för vi är ju på semester och då skall det ju liksom inte regna… smile.
Hur som så hade vår lilla herr Fågel ett väldigt dåligt bakdäck, så han bestämde sig för att stanna kvar och vänta in oss andra på vägen ner. Då de andra drog upp till templet på toppen. Jag va inte sen med att hålla honom sällskap, vad gör man inte för en god vän.. När de andra drog iväg stanna en av killarna i hog( Johnny) kvar och han visade oss till en liten restaurang, där vi kunde dela på några öl tillsammans och på så sätt komma undan regnet.
Johnny fråga om vi inte va lite hungriga, visst kurra det lite i magen, så Johnny beställde in lite olika rätter som vi dela på, efter att maten kommit in och vi alla började hugga in, så säger herr Fågel… Fan David den va jävligt god denna kyckling, jag luta tillbaka i stolen och titta på när Herr Fågel glufsa i sig sin(Kyckling)… När det gott en liten stund sa jag.. ha du sett en kyckling som har ben som är två cm långa och då inklusive en led, han titta lite förundrande och sa, nej det är ju klart, då sa jag: jo du förstår det vi sitter och äter är grodlår, i samma ögonblick gick herr fågel över till grönsakerna.. skratt.
Nästan en timma senare kom de andra tillbaka från toppen, och de va riktigt blöta, för regnet hade bara ökat när de va på väg ner.. I det ögonblicket va det riktigt trevligt att sitta på restaurangen och se hur det bara rann av dem när de steg in för att komma undan regnet…ler.
Stackars lilla trubadur Göran, vad helt genom dränkt, så pass så han satt och frös, till och med, med en jacka på sig. Tur va så hade jag en extra t-shirt med mig, finns ju inget värre än att behöva sitta och vara dyngsur och sedan frysa på det… För er som vet. så vill man ju liksom inte att den gamle mannen skall gå och bli förkyld, för då blir det synd om Peter(Banjo) som får spela live musik själv på kvällarna… smile.
När vi alla va mätta och belåtna, drog vi oss ner mot Kuala Lumpur igen, nu hade det även slutat regna, så det blev en kanon tur ner till stan.. Efter att vi duschat och gjort oss i ordning va det dags att köra ner till Hard rock kafé för ta oss en öl och träffa lite mer folk vi lovat möta upp för att sällskapa med…
Det va verkligen kul att ställa sin hoj utan för Hard Rock, på parkerings skyltarna utanför stog det… ”only for Big bikes” efter vi parkerat alla våra hojar så va det fullt, man kände sig lite som en film stjärna när man steg av hojen, alla möjliga folk va framme och ville ta fota.. Det tog en stund innan vi fick ha kommit oss in, för att få den där efterlängtade ölen, men kul va det… ler
Ja för de flesta av er som läser på vår sida varje dag, så ligger jag en dag efter. Skall rätta till detta i morgon, jag kom nämligen inte ut på nätet igår, så jag passa på att sova någon timma i stället, då jag brukar skriver detta mitt i natten, men i morgon skall ni få veta om vår resa från Malaysia till Thailand..
I dag är en stor dag, idag är första dagen vi träffas alla tillsammans, och vi gjorde det på hotellet i down town Kuala Lumpur…
Vi vakna upp tidigt idag, vi skulle checka ut från det hotell vi varit de senaste dagarna, jag hade bokat ett hotell i centrum i stället, det blir ju närmare till alla mat och party ställen, och lite roligare än där vi nu bor, som ligger någon mil utanför …
Vi lämna vårt hotell när klockan vad tio på morgonen, och tog våra hojar och följebilen ut till lagret där resten av hojarna var. Där samla vi ihop alla verktyg och gjorde inordning allt för morgon dagen.. När vi va klara så skulle vi vidare till vårt nya hotell, men det va köer hela vägen in och Johnnys hoj gick varm på vägen in, vi hade ingen chans att dra på mellan bilarna då vi hade vår följe bil bakom oss, så vi bestämde att svänga av och köra till Haley butiken och kyla ner våra hojar…
Där blev vi någon timme och tiden rann iväg för oss, så vi fick dela upp oss då vi märkte att jag inte skulle hinna till hotellet och fixa transporten från flygplatsen, så Johnny, Anders, Oj och Boy drog till hotellet...
Jag ställde min hoj i butiken och fick hjälp av Hog att ta mig till flygplatsen och möta upp grabbarna, så underbart det vad att se när dem kom ut från tullen, ett riktigt kärt ögonblick, nu våra vänner… nu börjar resan på allvar…
Alvin killen från Hog, fixa så att en mini buss körde en del av oss direkt till hotellet medan några åkte med i Hog bilen som skulle köra vägen om Butiken för att hämta min hoj...
Men på vägen in kom ett helvetiskt oväder flera vägar blev totalt översvämmade och jag fick lämna min hoj på Harley butiken, men vi han med att ta en fika i butiken innan vi drog in till stan…
Väl framme vid hotellet stod alla och vänta på oss, som vanligt va det fel på bokningen, jag hade bokat bara tre dagar innan, så det hade ännu inte registrerats i deras datorer, men efter lite snack så fick vi alla rum till slut..
Anders och Johnny hade gjort grov pratet långt innan vi kom, tur det. Annars så hade vi väl fortfarande suttit nere i lobbyn och väntat på rum…
Sedan hade dom även fixat privat och bevakad parkering på 4 våningen, enbart för våra hojar... Tackar för det mina vänner.
När vi alla installerat oss på hotellet, så mötes vi upp i lobbyn för att gå någonstans att äta och dricka… Vi hitta en perfekt restaurang rakt över gatan, så det fixades till ett långbord, så den riktiga festen kunde börja..
Alltså det är jätte svårt att beskriva, men om ni bara visste hur mycket detta betyder för mig, att se alla sitta på en liten lummig restaurang i centrala Kuala Lumpur, och veta att vi har 25 dagar framför oss på hoj genom hela thailand och över 100 mil i Malaysia… utan dessa gubbar...(Blink) och underbara vänner hade denna dröm resa aldrig blivit av.
Är evigt tacksam för detta skall ni veta.. Nog om det.
Vi gick igenom lite om morgon dagen, då vi redan kommer att dra vid 8 tiden ut till garaget för att hämta upp allas cyklar, där kommer även Hog att möta upp oss vid halt tio tiden..
När vi va mätta och belåtna drog vi upp till mitt rum och där dela vi ut alla märke och tröjor, sedan dröjde det inte många minuter innan Banjo(Peter.L) kom in med sin banjo och drog en Johnny Cash låt. Han hade väl knappt börjat för än Göran kom inspringande med sin gitarr i högsta höjd, och stämde in i både musik och stämma, och festen va igång på allvar…
Ja det är precis så här vi skall ha det varje dag framöver, hoppas ni förstår hur bra vi har det tillsammans..
Nu är klockan snart ett på natten, och jag tror några av grabbarna sitter där nere och delar på några öl i lobbyn, det är en lång dag i morgon så det gäller att sova lite för min del…
Skall få några av gubbarna att skiva lite då och då i resedagboken, så ni får lite variation på läsningen.
Kan ju lätt bli lite tjatigt och enformigt när det bara kommer från en och samma person varje dag.
Alla hälsar även till sina käraste att flygresan gick jätte bra, halv fullt plan från Holland.
Så det fanns mycket plats att bre ut sig på för att få några timmar sömn…
Idag blev det sov morgon så vi missa frukosten idag… skratt.
Idag hade vi även tänkt dra in till staden med hojarna, och kolla läget, men när vi vakna ös regna det...
Så vi väntade någon timma för och se om det sluta, men det vad ingen risk att det gjorde det inte, så det blev taxi in vid två tiden…
Vi drog direkt in till Hard rock kafé och tog oss en kall öl och beställde lite mat, vi blev kvar några öl längre… ler.
Sedan drog vi ut på stan och kolla läget.. det blev en promenad bort till Twin Tower, det va mäktigt att se denna enorma byggnad, när vi kom fram till byggnaden så hade vi i tanken att åka upp och kolla hur det såg ut, från bryggan…
Men tyvärr så gick det inget bra, det vad begränsat på hur många som fick besöka under en dag och den kvoten vad tydligen fylld för länge sedan… Man va tvungen att vara där på morgonen och snällt ställa sig i kö och hoppas på det bästa…
Så vi får väl ”hoppas” vi kan göra det när vi kommer tillbaka till Kuala Lumpur i mitten på december i stället... För nu när man äntligen är här vill man ju upp och kolla läget…
Men några kort fick vi alla fall på byggnaden... Sedan blev det några vatten hål till innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet...
Har fått lite sms från gubbarna idag, nu är dom på väg, och det skall verkligen bli kul att träffa dom i morgon… Men innan dess så skall vi ut och hämta grejer vid lagret och byta hotell,. Så kvällen blir ung idag, just nu är Johnny och Boy på väg ner till mac Donalds för att fixa natta mat.
Sedan blir det att fixa packningen så vi kan dra hyfsat tidigt i morgon.
Vi skall flytta ner till ett hotell i centrum, kan ta mig en stund att hitta dit även med gps, inte lätt att veta när den säger håll höger och tre filer går åt höger, men samtidigt en åt vänster en rakt fram efter 20 meter, och man håller höger fast man skulle ha hållit vänster efter 20 meter, den hinner liksom inte med, lite svårt att förklara, man måste upp leva det…
Så det blir nog att jag kör lite fel då är det bra att vara ute i god tid
På fredag får vi ju hjälp med att hitta, då vi kommer att åka hela dagen med Hog Chapter Kuala Lumpur, det skall bli en sväng upp i bergen för lunch, och innan det frukost ute på Harley butiken. Sedan blir det stor fest på Hard rock café på kvällen, och det kan ju bli hur kul som helst..
Ja nu kom kvällsmaten ha de gott och på återseende
Denna dag har varit en mycket kul dag för mig och Johnny, vi drog ut till firman vid halv tolv för att hämta ut våra hojar, efter lite mek. Så gick vi upp till Lee sin och hämta våra papper så vi kunde köra på Malaysisk mark…
Sedan va det bara att sätta sig på hojen och dra iväg.. så fort vi kom ut satt man med ett leende på läpparna.. Vi drog först till en Shell station och tanka.. sedan ställde vi in gps’en på Harley butiken. Efter c:a 20 min vad vi framme, där mötte några killar från hog upp oss och bjöd oss på lunch…
Dom hade verkligen sett fram emot att träffa oss och dom hade stora planer för fredagen, så grabbar se fram emot att köra en heldag på fredagen…
Då jag inte fått ordning riktigt på min hoj, så fick jag låna deras verkstad för att försöka fixa problemet… Tyvärr va det inte mycket som kunde göras för att fixa problemet, verkstaden va kanon fin, men inga verktyg som jag ville ha, så det blev inte mycket till hjälp där tyvärr…
När vi va färdiga med vårat besök öppna sig himlen och vi fick bråttom hem till hotellet, så vi sa adjö till våra nyfunna vänner, vi skulle höras senare i veckan och ta en fika om det fanns möjlighet till det…
Ja nu är vi som sagt tillbaka på hotellet och ligger och kollar tv.. Gäller ju att vila upp sig tills de andra kommer, då blir det fullt ös i en månad…
I går kväll satt vi i mitt, Johnnys och Boi rum, med Oj och Anders och drack några groggar. Vi diskutera resan och annat trevligt vi varit med om de senaste dagarna, och det talar man ju bäst om när man har en god drink i handen… asg
Finns inte så mycket göra här i Kuala Lumpur, om man nu inte är Ture turist, för då finns det väldigt mycket att se.
Men för tillfället så vill man ju bara se till att allt blir i ordning till resten av ligan kommer ner, så vi kan börja den resa som alla av oss drömt om att göra tillsammans.
Anders gick och la sig vid halv ett, jag och Johnny som vanligt satt uppe och tog oss några drinkar till och slappa framför tv’n… När klockan slagit halv fyra gick vi och la oss.
Sedan ringde klockan min vid nio första gången, men det blev till klockan blev till halv tio innan jag kom upp, då hade Johnny redan gjort i ordning sig och vi drog ner till frukosten.
Efter några minuter kom så även Anders och Oj och sällskapa oss, Boi såg vi inte röken av, han stog i duschen när vi gick ner föra att äta, vi hitta honom dock senare på rummet. Då satt han och åt medtagen mat (som vi hade med oss från Thailand) på rummet.
Dessa Thailändare dom bara älskar sin egen mat… skratt. Och jag förstår honom verkligen, maten i Malaysia är lite speciell…
Vid halv tolv tiden ringde jag ut till firman som lagra våra motorcyklar, miss Lee Sin Wong blev glad över att vi ringde, då hon väntat hela morgonen på att vi skulle höra av oss.
Tänkte i mitt stilla sinne att, inte bra att säga att vi satt och festa tills halv fyra där av mitt sena samtal… asg.
Hade ju lovat att höra av mig på morgonen den 17 november.
Hur som, vi bestämde att vi skulle träffas ute på firman vid två tiden, hon va mer ivrig till att visa oss till hojarna än va vi vad. Halva lagret gick på led bakom oss, och ville ge oss assistans när vi skulle lasta av hojarna från de raks de stog i..
Det vad en så jävla vacker syn då de drog upp garageporten, och äntligen få se alla våra hojar stå där i väntan på ett otroligt fräckt äventyr. vi började med att ta av alla kapell, sedan lasta av dem, och koppla alla batterier…
Den första hojen som startades och som jag körde runt området va min kära vän Pidas hoj, (den gick som en dröm broder…) ler stort.
Vi hade lite mer än tre timmar på oss att fixa till alla hojar, allt gick kanon bra tills det vad dags för min hoj, då kom problemen.
Jag lyckades ju med att förstöra en länk till min springer innan vi skeppa iväg dem, så jag hade två nya med mig som Carlsen i klubben fixa till mig väldigt fort, sedan såg Dennis i klubben såg till så att dessa blev kromade... Tack för det mina vänner…
Spelet mellan Axeln och länken va för tajta, så det blev att sitta och skära med kniv i kromet, samtidigt att slipa lite med en Leatherman på hjulaxeln...
Hur som, för att göra en historia kort så fick vi nästan till den till klockan sex på kvällen, då de stängde, så jag skall köra till Harley butiken och se till att få låna lite bättre verktyg att jobba med i morgon…
Jag fick kört nästa alla hojar, de enda som inte gick igång va min och Dereks... Mitt batteri va slut, så verka även Dereks att vara, vi har i alla fall ställt dessa på laddning, så i morgon vet vi resten på denna historia… Men alla andra starta kanon fint och gick kanon bra, och de blänker lika mycket som när vi lasta dem… ler.
I morgon skall Anders serva sin hoj på den nya Harley butiken här i stan, medan jag och Johnny drar ut till firman och se få i ordning på alla papper som krävs till hojarna och se till att köra en sväng med Dereks hoj och se till att få i ordning på min…
Och sedan till det bästa, när vi lämnar stället så gör vi det på våra hojar… stort leende.
Vi skall möta upp Anders på Harley butiken, sedan åker vi en sväng ner till centrala Kuala Lumpur och kolla läget… om det nu inte regnar för mycket... hmmm. (Som sagt, regn säsong)
Ja nu har redan klockan redan blivit lite över 02 på natten, och vi skall ju hinna med ett glas vin också innan sängen kallar… skratt
Så på återseende mina vänner vi hörs i morgon…
David
Ps. Nej tyvärr så fungerar inte de thailändska korten här, så ta gärna med de svenska, kostar nästan tre kronor per sms att skicka till varandra här i Malaysia, väldigt bra om vi skulle komma ifrån varandra, glöm inte att stänga av röstbrevlådan innan ni lämnar sverige..Ds.
Idag kom vi i väg från Hat Yai strax efter åtta på morgonen, kom ut direkt på väg 4 som tog oss hela vägen ner till gränsen, det tog oss c:a 1,5 timmar att komma dit…
Inga större problem uppstod vid gränsen, bara en massa olika ställe att besöka när det gäller försäkring på bilen och på hojen.
Givetvis så hade jag fel papper men dom släppte igenom mig ändå, och de va även på Anders om att han inte hade original papper med sig, men som sagt så gick det bra tills slut, tog väl bara någon timma så va vi igenom.
Vi kom inte långt innan vi åkte in i en poliskontroll, men den gick väldigt smidigt… Dom vad på Johnny och fråga efter passet, och fråga var våra hojar var någonstans.
(efter att de sett klistermärket på bilen där det står BIKERTEAMSWEDEN)…
Johnnys svar va enkelt, och kom med ett leende på läpparna… Dom står i Kuala Lumpur och väntar på oss, vi har skeppat dit dom och är nu på väg ner för att hämta upp dom…
Polisens svar va bara, ”ha en bra resa och kör försiktigt”...
Nu hade vi 48 mil framför oss, ju längre ner vi kom desto varmare blev det, ni kan ju se på bilden med Anders hur det rinner av honom när han steg av hojen, och då skall ni veta att han kör i t-shirt i 150 knyck.
Det är stekande hett varje gång vi stannar, vi kör 20 mil i stöten innan vi tankar och tar oss en cigg… Men när det va 20 mil kvar, fick vi stanna till och täcka över all vår packning som vi hade på flaket, det såg väldigt svart ut över de berg vi skulle köra över, och mycket riktigt så kom regnet precis efter vi hade börjat köra.
Mina damer och herrar, som jag sagt tidigare… När det regnar här i Asien, då regnar det.
Vi försökte ta några bilder för att visa er hur jävligt det kan vara,
Jag kan lova er att jag tyckte väldigt synd om Anders och Oj där dom satt på sin hoj, när man själv satt där i bilen och lyssna på Mustasch, och käka torkade bananer… asg.
Strax innan vi körde in i Kuala Lumpur så blixtra det på bra. Men regnet ute blev de sista milen som tur vad…
Vi hade inte bokat hotell denna dag, utan körde lite på vinst och förlust. Jag slog in på gps’en, den adress som vära hojarna står på, och sedan kolla upp vilka hotell som låg i närheten.
Vi bestämde oss för Cititel, det visa sig vara ett bra val, hojen och bilen ställde vi i garaget under hotellet, så de står säkert under vår vistelse.
Nu ligger vi sju timmar före Sverige så nu när jag sitter och skriver är klockan halv två på natten. I morgon skall vi äta frukost vid nio, sedan tar vi en taxi ut till lagret och grejar med hojarna.
Vi hoppas på att kunna få till så de blir klara redan i morgon.
Så att vi bara kan hämta ut dem på fredag och köra en runda i ett av världens svåraste stad att hitta i… Skratt.
Förhoppningsvis kommer Hog capter Malaysia att guida oss runt stan, för jag vill inte vara den som ligger först och leker Road capten i denna stad...ler
Ja det är väl dags att krypa till kojs nu för min del.
Klockan 04 gick vi och la oss i morse jag och Johnny, vi liksom fastna i mitt rum med en Sang som(Thailändsk rom) Cola och prata gamla minnen, då rusar lätt tiden iväg.
När klockan ringde kl. 07.30, då vad det bara att bita i det sura och ta sig upp
Men en hyfsad frukost fick vi i oss innan Boj kom och hämta upp oss en bit från hotellet, sedan en snabb sväng in till en skohandlare som fick sy på våra märke på västarna, innan det bar i väg ner mot Hat yai som ligger c:a 80 mil från Hua hin.
Anders och Oj mötte upp oss c:a 20 mil söder om Hua Hin i Chompon, då de hade lite ärende innan de kunde åka från Hua Hin. Där vi stoppa fick vi en guidning av boj runt Banan stånden, helt otroligt vad dom kan göra med denna frukt, den fanns torkad, färsk, friterad, rostad, doppad i choklad, bara för att nämna några sorter.. riktigt kul att gå runt och pröva och titta..
Efter c:a 50 min kom så Andres och Oj och vi fortsatte in i Chompon, där vi boka hotellet för vår resa norr över senare..
Efter vi ätit lunch så snitta vi 150 km i timmen, vi ville komma fram innan mörkrets inbrott, efter c:a 10 mil såg det svart ut på Himlen så vi med bilen fick svänga av, medan Anders fortsatte… Vi hade all packning på flaket så vi fick svänga av mot en by och leta efter en presenning som vi kunde spänna över flaket, så inte allt vi hade blev genom surt av regnet…
Efter att detta blev fixat visa det sig att det bara kom några droppar regn, men man ville ju hellre vara på den säkra sidan när det gäller skurar i Asien, för när det regnar, så regnar det, kan jämföras med som att ställa dig i duschen.
Vi stötte på varandra 9 mil innan hat Yai igen då det blivit mörkt, sedan följdes vi varandra in till Hotellet.. Så nu sitter vi här och skall ta oss en dusch innan vi går ut och äter en bit tillsammans.. vi passera genom centrum på vägen in och det va verkligen livat i stan.. så någon trevlig restaurang skall vi nog kunna hitta..
Ja det blev inte så mycket skrivit idag, men det blir med all säkerhet mer dom dagarna som följer..
Ps. igår natt fick jag även bekräftat att alla hojar är lossade och verkar må bra, fick lite bilder på lossningen som jag även lägger in i albumet då jag vet att många av grabbarna hemma vill stilla sina nerver, lägger även in lite bilder från dagens bil och hoj tur
Idag va det dags att gå upp tidigt, och iväg och fixa Internet till min dator. så att jag kan skriva och skicka iväg från min egen dator, i stället för att sitta på Internet kaféer..
När detta va avklarat vad det dags att dra iväg till budget, och hämta hyr bilen som vi beställt som följe bil. Det blev en Hilix pick-up-truck 2007 års modell.
Killen bakom disken visste inte var han skulle ta vägen när vi sa att vi skulle ha den till Malaysia, blev det tvärstop..
Men som brukligt i detta land, så gick det till slut, efter ett antal telefon samtal, så vad det problem löst och med en stor hjälp ifrån Thomas och hans fru...
Anders fick dock åka i väg till att kontor som kunde översätta alla papper på bilen till engelska.. ett måste vid gränsövergången.. en sak som vi inte har till våra hojar, men det blir ett senare problem att lösa…
När allt vad klart lämna jag Anders och drog till hotellet och hämta upp Johnny som hade sovmorgon till kl. 12.30..hmmmm. Som ni förstår så ha vissa det väldigt bra.
Hur som så åkte vi ut till Bang Kwai till Peter och fick en god middag och en kall öl, hit skall vi hela gänget och äta middag torsdagen den 27 november.
Kan redan nu avslöja för er alla, att det kommer att bli en taco buffé med tillhörande dryck… stort leende.
För er som inte vet, är detta min favorit rätt. Skönt när man kan bestämma över alla som skall med, om vad vi skall äta… skratt.
Idag är alla barer stängda pga. av att drottningens syster som gått bort skall kremeras i morgon. Så från och med i dag är alla barer stängda i tre dagar, så vi lämnar Hua Hin i rätt ögonblick.
I morgon fortsätter vi resan i bilen ner till Malaysia, en tripp på c:a 130 mil. Fast i morgon kör vi bara 80 mil, vi kommer att stanna till en natt i Hat Yai, där skall även en del av vår packning lämnas på ett hotell, då man inte får föra över vad man vill mellan gränserna…
Ja nu är klockan snart tio på kvällen och jag och Johnny skall i väg hem till vårat, vi lämnar bilen här hos Anders, och hämtar upp den i morgon. Parkeringar har dom inte gott om inne i stan, speciellt inte på vårat hotell, finns precis plats så vi kan parkera vår scooter.
Och med tanke på att Johnny sitter och hinkar i sig öl så är det väl jag som får köra… ler. Vad gör man inte för sina vänner, sedan har ju även Helen (Johnnys syster) skrivit i resedagboken att jag skall ta hand om honom… så ja jag får väl köra runt den gamle i kväll helt enkelt… asg.
Tur att Johnny inte själv läser detta just nu, då kan ni själva tänka på vad han skulle ha att säga om detta… nu är vi där igen, gott att kunna bestämma vad det skall stå i resedagboken… hahaha.
Från och med idag lägger jag in bilder…
Thai killen på en av bilderna heter Boi, och det är han som skall köra följebilen, och är även hoj mekaniker…
Han kommer här ifrån Hua Hin, men jobbar på en mc butik i Bangkok, 22 mil en väg, det kallar jag en lagom resväg till jobbet…
Tjejen på Bilden är den bättre hälften till Anders hon heter Mrs Thanyarat men hon kallas för Oj.
Kan tänka mig att, detta vad det första hon sa, när hon för första gången träffa Anders,(OJ) och på den vägen blev det ett smeknamn… Skratt.
Denna bedårande kvinna kommer att se till oss under resans gång, en stor pusselbit på resan… Hon fixar allt från små sår när gubbarna ramlar på fyllan, till att charma poliserna när T.ex. gubbar som Göran åker dit för, för högt ljud på hojen… asg
Nej nu är det dags att dra vidare i mörkret och hitta något litet ställe ut med vägen som kan servera en god mål mat och kanske en öl under bordet
I dag vad det dags att lämna Bangkok och ta oss ner till Hua hin, en taxi färd på c:a tre timmar…
Efter att, även idag.. missa hotell frukosten, så leta jag mig ut på khao san road för att få i mig lite mat, Johnny hade redan ätit och var på väg till MBK för att låsa upp sin mobil när jag vakna, så äntligen fick man lite frihet…skratt.
Vid halv ett kom Johnny tillbaka och vi fick bråttom med att checka ut från hotellet, jag hade redan bestämt träff med Mr Wichai (en taxi chaufför som jag använt tidigare under mina resor från Bangkok). Att komma upp till Hotellet vid tolv och köra oss ner till Hua Hin…
Den färden gick fort, känns spännande att sitta bak i en taxi utan säkerhetsbälte i 140-150 kilometer i timmen.. men vi kom fort ner…ler.
När vi kom fram till vårt hotell fanns det inte dom rum jag beställt, men det är som vanligt när man beställer hotell via Internet, men vi fick rum till slut fast utan air condition och med toa och dusch i hallen, men vi har blivit lovade nytt rum i morgon…hmmmm.
Vi kom till hotellet vid tre tiden, där mötte Akom och hans fru upp oss, en kille som har restaurang i Bang kwai där jag och Marie brukar bo några månader om året, det va ett kärt återseende..
Och inte långt efter kom Anders och Oj till hotellet och hämta upp oss för att åka ut till deras hus där vi gick igenom resan och blev bjudna på en mycket god middag(inte sista gången vi käka där… hahaha)
Nu skall vi ut och ta oss en liten stänkare, men tyvärr blir det en tidig kväll, vi skall upp tidigt för att hämta följebilen och sedan iväg och se till att jag får Internet kopplat till min dator..
Vet att många av er vill se bilder, men vi har inte tagit några än, skall se till att det blir bilder från och med i morgon..
Nej mina vänner nu måste jag iväg vi hörs i morgon
När vi vakna i morse så va klockan redan halv elva, bara att ta sig upp snabbt och iväg och äta frukost, för den på hotellet missa man som brukligt…
Efter en stadig frukost va det dags att inhandla lite förnödenheter. själv så köpte jag ett par sandaler och för Johnny blev det både sandaler, strumpor och badbyxor…
När detta vad avklarat satte vi oss i en taxi ut till Harley Davidson Power Station, för att presentera oss för Ross…
Ett mycket trevligt sammanträffande, vi satt och prata nästa en timma och dela på några kalla öl, vi såg fram emot att träffa varandra i Chiang Mai på träffen och dela några fler…
I dag är det stor festival i hela Thailand, (kan inte namnet på den tyvärr) men i huvudsak är det att man träffas vid floder och sjöar och tänder ett ljus som man senare skickar ut i vattnet för att hedra bl.a. din käraste…
Ja ni blev nog inte så mycket klokare efter denna förklaring,
jag har försökt få några att berätta för mig vad Festivalen handlar om, men man får liksom olika svar hela tiden, med procentuellt sett(av alla dem jag fråga) så vad det den enda förklaringen jag förstod…
Hur som så blir det mängder med fyrverkerier, dans och mat i vartenda gathörn så vi får väl ta på oss fin kläderna och ge oss ut bland lokal befolkningen, och dansa med helt enkelt… skratt.
Nu sitter vi i alla fall och tar oss en drink för att komma i stämning, eller rättare sagt i samma form som de flesta ute på khao san road…
I morgon drar vi vidare till Hua hin där vi skall träffa Anders och se hur vår följebil ser ut och planera vår färd ner till Kuala Lumpur..
Flygresan ner gick bra, vi fick i oss några goda finska öl på flygplatsen i Helsinki sedan va det bara att kliva ombord och ta en sömntablett, ett sätt att få flyg tiden till att försvinna och vakna upp hyfsat utsövd…
Vi landa kl 14.30 på dagen, sedan snabbt in i en taxi som körde oss till khao san road där vi checka in på D&D Inn..
Nu va det hög tid att få avnjuta en god åkta thailänk middag och några Singa, i samband med 29 grader värme gör inte ont det kan jag lova er..
Sedan blev det en runda för att pröva dom lokala drinkarna som gjorde att sömntabletten slog in så det snurra till i huvudet…asg.
Nu sitter vi på hotellet och skall ta oss en drink, hur kvällen senare ser ut är svårt att säga men det lär nog bli en mycket trevlig sådan..
Ja i morgon skall vi ut och handla och fixa lite in för resan bl.a. skall vi till Power station som är en av våra sponsorer…
Är det när du får en idé till en resa? Eller när du börjar planera själva resan?
Är det när du först börjar packa, och dina tankar flyger och far för du inte skall glömma något viktigt? Eller är det först när du sitter på planet på väg mot dit mål?
För mig starta den för länge sedan. Redan då jag fick idén till resan, och då hade jag gett mig f-n på, att detta skulle jag göra…
Det känns som jag gjort resan i mitt huvud många gånger, det är väl så man måste göra kanske för att få med så mycket som möjligt i planeringen…
Jag har gjort många resor i mitt liv, med denna blir den absolut häftigaste, bara känslan att veta om en vecka kommer många av mina goda vänner att möta upp mig och Johnny i Malaysia, och där kommer vi att packa ur våra egna svensk reggade hojar, och köra runt i Malaysia och Thailand över 500 mil, ja det ta mig fan obeskrivligt…
Men idag är den dagen då jag tog mig till Landvetter flygplats för att möta upp min goda vän Johnny från Falköping, som är snäll nog att följa med mig ner 10 dagar innan resans start, och hjälpa till att få i ordning på hojarna och tull pappren…
Vi träffades nere i cafeterian där Johnny satt med en kall öl och njöt som bäst. Efter att fått våra boardingcard och klarat av tullen, så satt vi då äntligen uppe i baren med en stor stark,
Och här fick vi en mycket trevlig avskedshälsning av Kirre som kom och vinka av oss, och det är vi otroligt glada över, hon hade gärna stannat en stund längre, men vår gode vän Arne, kirres andra hälft... va hungrig så Kirre stanna bara en stund, men vi är som sagt mycket glada över att du kom hjärtat…
Nu kändes livet rättvist, efter all den planering och tid jag lagt ner på resan så sitter man nu här, och ser hur ens dröm kommer i uppfyllelse, det är en underbar känsla…
Ja nu sitter vi i Helsingfors och avnjuter en stark drink(enbart för att lugna nerverna),
14.35i morgon eftermiddag landar vi i Bangkok, som är min absoluta favorit stad.
Här finns allt man kan tänka sig, och i morgon skall det bli underbart att få återse denna gudomliga stor stad…
Vi hörs i morgon vänner nu är det dags att ta en sista drink innan boarding…
Ja igår träffades vi och käka lite god mat och gick igenom resan, vi passa även på att se hur mycket sprit vi kunde få i oss under en kväll, liksom ett litet träningspass för vad som komma skall… skratt.
Och som jag trodde, inga problem med dessa gubbar… skratt.
Ja nu är det bara två dagar kvar sedan går mitt och Johnnys plan ner, så på tisdag sitter vi i Bangkok med en kall öl…
Hojarna är framme på lagret, så nu är det bara att ta sig ner med bilen från Hua Hin och sätta igång att inordning ställa dom. Sedan ta en sväng innan dom andra kommer ner, känns ju lite som ett måste att ut och köra, ta en lite kort och lägga in på sidan så gubbarna ser hur gott det är. Ler
Idag skall enligt speditören hojarna anlända till Kuala Lumpur.
Om vi nu har tur så kommer hojarna att ta tre till fem dagar att få ut ur tullen, sedan skall dom lossas på ett lager, där jag, Johnny, och Anders skall fixa så att dom blir körklara tills den 21 november..
Så jag hoppas allt är klart nu på fredag.
Skriver mer så fort jag fått ett mail från speditören i Malaysia
Den 10 nov flyger jag (David) och Johnny ner för att förbereda resan, då smyg startar vi resan, så jag börjar skriva från detta datum dagligen…
Dag 1 den 19 nov Sverige
Avgång med flyg från Stockholm och Göteborg, alla möts upp i Amsterdam där dem tar ett gemensamt flyg ner till Kuala Lumpur Malaysia
Dag 2 den 20 nov Kuala Lumpur
Gemensam middag och genomgång av resan.
Dag 3 den 21 nov Kuala Lumpur
Hämtning av våra motorcyklar i hamnen och gemensam körning med lokala bikers och hog chapter Kuala Lumpur Malaysia till festen på Hard Rock Café.
Dag 4 den 22 nov Kuala Lumpur - Hat yai54 mil
Ett stopp hos en lokal biker verkstad strax utanför Hat Yai (om tid finns).
Dag 5 den 23 nov Hat Yai – Ao nang35 mil,
På kvällen gemensam middag och några Singa (Thailändska öl).
Dag 6 den 24 nov Ao nang
Speed Boat till Chicken & Poda island där snorkling och bad förgyller vår dag. Sedan en sväng till kho Lanta och Phi Phi Island…
Vi avslutar dagen med en solnedgångs öl och middag ute på Railey beach.
Dag 7 den 25 nov Ao nang – Phuket 15 mil
Vi kommer att köra en rundtur runt Phuket innan vi kommer till hotellet, besöka några utkiksställen m.m. På kvällen middag och några öl på Nicke handlbar.
Dag 8 den 26 nov Phuket – Chomphon 38 mil
Ett stopp i khao lak för att ta en titt på minnet av sunami katastrofen, som t.ex. militär båten som blev strandad 100 meter upp på land, och den minnes sten som sattes upp på ett års dagen av katastrofen
Dag 9 den 27 nov Chomphon – Hua Hin 26 mil
Efter ankomst till hotellet så har vi avgång från hotellet kl 17.30 en körning på 16 kilometer ut till Bang Kwai, för gemensam middag på Bacchus & Lucullus stek house, och en drink i baren på Bar of life…
Senare på kvällen (och gångavstånd från hotellet) går vi till EL Murphy’s för en drink och live musik.
Dag 10 den 28 nov Hua Hin
Dagen fri för egna utflykter, (det anordnas även utflykter för dem som vill) På kvällen fest ute hos Headstone Riders Mc, sedan fortsätter den på bar gatan som ligger i anslutning av hotellet.
Dag 11 den 29 nov Hua Hin
Gemensam körning, en tur på någon timma i samband med träffen Start kl 15.00. (Även här kommer det att anordnas turer för den som vill under dagen)
Festen börjar sedan igen kl 18.00 utställning och fest till 24.00 Sedan fortsätter festen inne på bar gatan. Träffen är några kilometer utanför centrum.
Dag 12 den 30 nov Hua Hin – Kanchanabri 22 mil
Besök på bron över floden kwai. Plus en stor supé på hotellet inför ljud och ljus show som är till minne av kriget då bron sprängdes
Dag 13 den 1 dec Kanchanabri – Tak 38 mil
På vägen till Tak gör vi ett stopp på Tiger templet i Kanchanabri, den som vågar mest får gå in och besöka tigrarna med några munkar
Dag 14 den 2 dec Tak - Mae Sariang 28 mil
Ett stopp för att se den stora flyktingförläggningen som gränsar till Burma. Denna väg är mycket kurvig, vilket innebär en njutning för hoj åkning.
Dag 15 den 3 dec Mae Sariang - Mae Hong Son 17 mil
Ett besök hos det långhalsade folket, som bor i ett reservat mellan Burma och Thailand. Här fortsätter även denna fint kurviga och sevärda väg som så småningom kommer att ta oss till Chiang Mai.
Dag 16 den 4 dec Mae Hong Son - Chiang Mai 22 mil
Ett besök i enormt stor grotta, och eventuell elefant ridning om så önskas.
Dag 17 den 5 dec Chiang Mai
Dagen fri för egna utflykter för dem som önskar ta det lugn och utforska staden på egen hand. Rund tur kommer att anordnas denna dag för dem som vill se mer av Chiang mai och dess omgivning.
Denna dag är också kungens födelsedag vilket innebär att alla barer är stängda och sprit försäljning är förbjuden.
Dag 18 den 6 dec Chiang Mai
Börjar kl 18.00 med hoj utställning, vill du ställa ut? Då skall detta anmälas innan på nätet. Här kommer ett bord att bokas i vårt namn som är BIKER TEAM SWEDEN .
Så det är samling här på festen kl 18.30 för gemensam middag. Inträddes biljetten på festen kostar 500 bath=100kr då ingår mat och en öl.
Dag 19 den 7 dec Chiang Mai – Golden Triangle 28 mil
En tur in i Burma fast då utan hoj, som vi kommer att lämna på hotellet. En tripp på c:a 2 timmar.
Dag 20 den 8 dec Golden Triangle – Pong 30 mil
Ett stopp vid berget doi phu chifi. Sedan kommer vi att köra ut till den by där vi kommer att övernatta hos en thailänk familj i deras hem, vår guide OJ’s familj
Dag 21 den 9 dec Pong - Nakhon Sawan 50 mil
Detta är en lång dag så det blir en god middag på en lokal restaurang och pusta ut för dagen
Dag 22 den 10 dec Nakhon Sawan – Bangkok 20 mil
Här kommer hog chapter Bangkok Thailand att möta upp oss c:a 4-5 mil innan centrala Bangkok och guida in oss till Harley Davidson butiken power station.
Här kommer det att serveras en lunch och det kommer att finnas mekaniker på plats som gör service på våra hojar om så behövs…
Power Station är stängt denna dag, men öppnar endast för oss denna dag. det är Buddha day och en helgdag…(Spritförbud)
15.00 är det lastning av motorcyklar och följebil på biltransport, för vidare transport till Hat Yai.
Sedan åker vi vidare med taxi till hotellet som ligger på kho san road…
Dag 23 den 11 dec Bangkok - Bangkok flygplats vidare till Hat Yai
Här i Hat Yai kommer vi att möta upp biltransporten som kommer med våra hojar till flygplatsen.
Vidare färd in i Malaysia och c:a 25 mil till Penang där vi kommer att stanna över natten.
Dag 24 den 12 dec Penang - Kuala Lumpur 30 mil
Klockan 14.00 lastning av motorcyklarna i container för vidare transport vidare hem till Sverige.
Dag 25 den 13 dec Kuala Lumpur
Fixa alla papper hos speditören och tullen om detta behövs även denna dag.Senare på Dagen kommer vi att besöka down town Kuala Lumpur, där vi kommer att avnjuta en sista middag tillsammans, innan vi skiljs åt efter en förhoppningsvis mycket trevlig och tillfredställd resa tillsammans.
Med många trevliga minnen och nyfunna vänner…
Dag 26 den 14 dec Kuala Lumpur- Sverige
Utcheckning från hotellet för vidare transport till flygplatsen och flyget hem till Sverige.
Ankomst Sverige på måndag morgon den 15 december
Jag och Johnny stannar kvar tills den 20 dec och ser till att alla cyklar kommer i väg så fort som möjligt hem till Sverige
Hej Mina vänner ja nu är det bara två veckor kvar sedan anländer hojarna Port Klang i Kuala Lumpur, alltså den tredje november på morgonen.
Fick info från fraktbolaget att tids schema håller, sedan räknar dem med att det kommer att ta 3-5 dagar att få dom till lagret där dom skall lossas…
Själv så anländer jag och Johnny Kuala Lumpur den 15 nov alltså fem dagar innan alla andra, vi kommer till Bangkok den 11 men det tar oss några dagar att fixa följebilen och ta oss dom c.a 200 milen det är ifrån Bangkok till Kuala Lumpur, plus att vi måste ju passa på att ta några öl på vägen ner… vilket gör att resan tar några dagar extra.
Lägger i dagarna upp hela vår resplan, så ni alla kan se hur resan skall går dag för dag.
Tänk vad lite det behövs för att man skall få fjärilar i magen och en stor lust att vara på plats nere i Malaysia, för i helgen då fick vi äntligen lite res feber...
Det vad nämligen dags att packa våra hojar på alla underrede och sedan in i Containern, Olle kom med en lull truck strax efter fyra, sedan vad det bara att börja lasta in dem i containern…
I morgon lämnar fartyget Göteborg för färd till Rotterdam, där den kommer att omlastas på ett nytt fartyg som tar hojarna ner till Kuala Lumpur…
Beräknad ankomst i Malaysia är det 3 nov, så nu håller vi alla tummarna för att allt går vägen när det gäller transport och tullen i Malaysia… bilder från helgen finns i albumet
Det började för snart två år sedan då jag fick en iden till denna resa, jag ville helt enkelt köra med min hoj i Malaysia och Thailand en vinter, något som få personer lyckats med, och jag blev fast besluten om att genomföra den.
Inte långt efter, va det fler som ville hänga på denna mycket speciella resa, så c.a sex månader senare hade jag lyckats få ihop ett bra gäng bikers som ville hänga med.
Vi kommer sammanlagt att köra 500 mil genom Malaysia och Thailand men våra svensk reggade hojar
Resan startar med att två av oss åker ner till Kuala Lumpur den 10 november, och ser till att alla hojar som kommer med båt, lossas och fixas iordning innan alla andra flyger ner den 19 nov..
Vi som åker kommer från olika delar av sverige. Vissa av oss är klubb anslutna och andra är friåkare, sammanlagt är vi tolv äventyrliga bikers..
Detta blir ett äventyr, en mc resa utan dess likelse. som du kan följa från och med den 10 nov till den 20 dec här på webben
2009-04-03
Göteborg 
Inga kommentarer
