Australien & Nya Zeeland

Tre manader lang resa strax over

Sun, 08 Apr 2012 02:55:27 +0100

Da ar det dags efter att ha varit pa resande fot i tre manader bege sig hemat utan maorikrigare i slaptag. Vi skickade ett aprilskamt till vara mammor att vi rakat gatt och gift oss pa fyllan. Min mamma svarade "april april..hoppas jag". Idas mamma hade blivit hysterisk innan Lars paminde henne om att det var forsta april och da gratulerade hon sa mycket.

De senaste dagarna har det varit fint vader. Har val varigt soligt och fint de flesta dagarna i Nya Zeeland men hostkyla i luften. Har dock haft fler dagar pa sodra on som ar betydligt kallare. Har i Auckland har vi gravt fram shorts och linne som legat langst ner i vaskan en tid. Dammade till och med av bikinin igar.

Alla vi pratat med har sagt att vi inte ska ha allt for manga dagar i Auckland for ar en trist stad. De hade ratt! En stad som vilken som helst men hander inte ett skit. Dock inte lika trist som Christchurch (eller Kristichurch som Idas mamma trodde det hette). Vi har sett oss omkring, varit upp i sky tower samt shoppat.

Vi gjorde en liten utflykt till Waitomo caves torsdag till fredag. Tar cirka fyra timmar enkel resa fran Auckland. Manga aker dit for att ta en liten promenad in i grottan och se pa lysmaskar men kandes lite for lamt for oss. Efter att ha dragit pa oss vatdrakten bestaende av strumpor, byxdrakt och jacka samt tryckt ner en hjalm pa huvudet och klamt ner fotterna i ett par laga gummistovlar sa var vi redo att krypa ner i grottan. Hade jag bara gatt forbi det lilla halet vi krop in i hade jag aldrig kommit pa tanken att det kunde vara en stor grotta. Vi tande vara pannlampor , slangde upp gummiringen over axeln och borjade var vandring langs nagot som till en borjan var en liten back men som sedan visade sig vaxa till en flod med starka strommar och vattenfall. Underlaget vi gick pa var otroligt ojamt och eftersom det var djupt vatten och morkt fick man kanna sig fram.. Tyvarr hade jag lite brattom i en passage och vrickade foten och fick nagra blamarken pa smalbenet. Det var i slutet av vandringen da vattnet var sa djupt att vi inte kunde gora annat an att flyta fram pa vara ringar i alla fall. Ringarna anvande vi aven nar vi skulle ta oss nedfor vattenfall. Eftersom det ar lite oklart hur det ser ut under vattnet tva meter nedanfor vattenfallet sa stoppar man in rumpan i ringen och hoppar baklanges nedfor vattenfallet sa man landar sittandes/liggandes pa ringen. Sista biten paddlade vi fram pa vara ringar med slackt pannlampa da det gallde att folja lysmaskarna i taket for att hitta ut.

Nu har vi 1,5 dygns resa framfor oss. 11,5 timmes flyg till Hongkong, 13,5 timme till London och sen nagra timmar till Stockholm. Tyvarr maste jag antagligen sitta bredvid lusen Ida hela vagen hem. En kille vi delade rum med for nagra dagar sedan hade bed bugs, Vi tvattade alla vara klader for sakerhetsskull...en helvetes natt..suck..bland annat gick tvattmaskinen sonder sa vi var tvugna att stracka ner armarna i 60-gradigt vatten och plocka upp tvatten..allt var emot oss. Hur som helst verkar det som Ida har fatt dessa i alla fall sa hon har bett over hela sig. Jag har klarat mig denna gangen (peppar peppar..) men anatar att det ar kort for mig ocksa med tankte pa flygresan.

Pa vag hem strax alltsa, nagra handdukar, en plattang, ett nattlinne och nagra gamla paltor fattigare men nagra loppor, ett antal nya rena plagg, massor av erfarenheter och minnen rikare.
Ses snart!

pa Maorikvall och stank reningsverk efter lerbad pa spa

Mon, 02 Apr 2012 06:58:47 +0100

I torsdags lamnade vi Wellington och akte upp till mitten av norra on, till Taupo. Det tog hela dagen att aka i princip. Vi stannade till en kortis vid nagon liten fagelpark och sag antligen en kiwi, en vit. Det var dock nara att vi missade den da det var en handikappskylt ovanfor entren till kiwihuset. Jag och Ida tolkade den som handikapptoalett och inte en entre som var handikappsanpassad. Nar vi val kom fram till Taupo var hela stan stangd men vi gick runt lite for att ha sett nagot innan vi skulle ga hem, laga mat och sova. Vi sprang dock pa en van fran Kanada som overtalade oss att folja med ut och ata och ta nagon ol. Tva glas bestamde vi skulle bli varan grans med tanke pa att bussen dagen darpa gick klockan 7:15. Vi har samlat pa oss nagra hemska erfarenheter av olkvallar och tidiga bussresor, men slutade i alla fall med fem ol var.

I fredags formiddag kom vi fram till staden vi befinner oss i nu, Rotorua. Det ar ett omrade med mycket vulkaner och gejsrar. Detta betyder dock att det stinker reningsverk, i hela stan, ute och inne..omojligt att komma undan. Jag och Ida hade dessutom bokat in oss pa spa i lordags. Det innebar en liten rundtur kring omraden med bubblande lerpolar samt att man skulle bada i denna. Enligt maorikulturen sa ar denna lera bra for hudproblem och vark bland annat. Vi krop ner i lerbadet och gnuggade in oss i lera fran topp till ta. Efter en kall dusch var det dags for nagra specialpooler (vet ej vad det var for speciellt med vattnet, skulle vara bra i alla fall) varav den ena holl temperaturen 35 grader och den andra 39 grader.

Vara klader luktar inte allt for gott efter att ha legat i en vaska i snart tre manader. Ida tog upp en av hennes toppar har om veckan och konstaterade att den hade en odor av parfym, eld och garage. Aven om vi tvattar titt som tatt sa langtar man hem till att fa tvatta kladerna ordentligt och hanga upp dem i gareroben. Efter spat blev vi extra sugna pa att ha lite rena klader pa kroppen och beslot oss for att nar det bara var en vecka kvar tvatta ordentligt en sista gang. Det resulterade i att ALLT stinker reningsverk och vi langtar annu mer hem till att tvatta. Hoppas att den har stanken forsvinner ur haret och kladerna snart, i den har stan smalter vi val in, men visar sig val om nagra vill umgas med oss de sista dagarna i Auckland. Och stackars satar som sitter bredvid oss pa flyget. Jag stinker sa jag vill krypa ur min egen kropp.

Igar sag vi oss omkring lite mer i stan, gick i parken men blev inte langvarigt da hela Rotoruas fagelliv verkade vara emot oss. Forst blev vi attackerade av en skapligt stor fagel som ser lite ut som en kalkon..vet ej vad det ar for nagot faktiskt.. Den kom springandes i all varldens fart mot oss. Jag blev sa radd, skrek sa jag kunde spracka glas och till och med fageln blev nog chockad att jag fick till ett sadant skrik for han stannade upp och vi kunde springa darifran. En stund senare sket en mas ner hela ida och da bestamde vi oss for att ga hem.

Pa kvallen igar besokte vi en maoriby. Pa bussen dit var vi tvugna att lara oss deras sprak. Det ar klart att vi hor spraket hela tiden , manga stader, sjoar och bergs namn ar pa maori. Manga av guiderna mixar engelskan med maori men jag har val inte snappat upp mer an kia ora som betyder hej. VI utsedde Rob fran Sydney till var hovding. Val framme vid byn som ligger helt ute i ingenstans sa fick vi alla stalla oss langs sidorna av slagfaltet (uppbyggt som en liten arena). Vi fick veta tidigare att dar sa ler man inte, pratar inte eller ror sig inte. Ut fran maoribyns entren kom krigare dansandes och skrek, kladd i hoftskynken, utsmyckade med maoritatueringar over hela kroppen och bevapnade med spjut och knivar. Var ledare Rob fick ga fram till mitten av arenan (aldrig att jag hade vagat mig fram till de dar galningarna) och plocka upp silver fern och backa tillbaka for att visa att vi har kommit i fred. Da var vi helt plotsligt en i familjen och halsades valkomna in i byn. Vi fick se hur de tranade deras krigare, lara oss lite av deras krigsdanser, se olika spel de har, hur man tatuerade forr osv. De lagade mat till oss. Allt mat akte ner i stora halor i marken dar de angkokades med hjalp av varma stenar.. Gott var de! Vi blev underhallna med all mojlig musik fran gitarr och slagverk samt dans da man hoppar runt, visar sa mycket ogonvita som mojligt, stracker ut tungan och ser allmant galen ut.

I bussen hem fran maorikvallen skulle alla olika nationer sjunga en sang. Naturligtvis var jag och Ida de enda svenskarna. Alla borjade prata om ABBA varav da jag insag att jag kan sjunga med en ABBA-lat men nar jag ska sjunga den sjalv sa kan jag tre ord och sen vet jag inte riktigt hur texten gar. Hade det varit ett gang tyskar eller fransman hade jag kunnat hitta pa nagot ord som lat lite engelskt, men nu satt vi med amerikaner, engelsman och kanadensare och jag kande att det var inte riktigt lage for det. Folk borjade saga "ah har ni inte druckit tillrackligt ikvall". Faktum var att vi inte hade druckit en droppe, men jag grabbade tak i mikrofonen och forklarade att den har sangen vi kommer framfora sjunger vi nar vi firar midsommar och den handlar om "the small frogs". Det var typ den jag kom pa dar i paniken. Jag sjong den namligen och gjorde dansen till utanfor en bar for inte sa lange sedan.

Nar folk fragar vad man kommer ifran sa blir det ofta att man pratar om midsommar och jag vet inte hur manga som jag bjudit in till detta firande och som kommer ringa pa min dorr den 22:a juni i ar. Mamma och pappa ni kanske far besok i Norrbo ocksa. Jag har pratat mycket gott om den lilla byn jag ar uppvuxen i som inte ens hundra invanare. Folk har val anat till och fran att jag ar fran en mindre by, sarskilt vid tillgfallen nar kryp har varit in blandade. Till exempel nar en kille hade nagon marklig spindel pa sig och alla ryggade tillbaka, fram gick jag, knappte till spindeln sa den landade pa banken vi satt pa, upp med foten och mosade den..

Ikvall blir det en lugn ost, kex och vin kvall har i stanken. Imorgon aker vi vidare till Auckland, vart sista stopp.

Da ar vi pa norra on

Wed, 28 Mar 2012 08:07:51 +0100

Fredagen var var sista kvall i Queenstown och vi hade signat oss for "big night out", idiotiskt med tanke pa en tidig bussresa dagen efter. Men var en trevlig kvall. Vi gick till sex- sju olika barer, fick shots och drinkar pa varje stalle. Det kom in tekannor med shots och till och med en skida drack jag.. Besokte en isbar dar allt var gjort av is, bardisken, glasen, stolarna..allt. Super trevlig kvall men dagen efter var katastrof..

Vi ar nu i Wellington, men stannat till en natt i Dunedin och en vid Lake Tekapo samt Kaikora (for andra gangen, var tvugna att stanna for gick ingen mer buss).Vi tog nagra ol pa var gamla pub med nagra vanner. Annars sett oss omkring lite och fokuserade pa avkoppling. Vid Lake Tekapo har de hot pools utomhus. Vi borjade spendera kvallen i ett angrum, sedan bastu innan vi gick ut till de tre olika poolerna med temperaturer fran 35-39 grader. Dar satt vi och tittade pa stjarnorna med de stora snotackta bergen framfor oss, mys!

Vi har annars mest akt runt pa buss de senaste dagarna, sett scener ur sagan om ringen filmerna, annu mer far och pastellbla floder som kommer fran glaciarerna. Vi ar inne i en "trott-period", enda gangen som vi piggnade till lite pa de senaste dagarna var nar vi gick in pa herrarnas toalett och fick lov att springa ut darifran. Kanske bara skulle borja springa pa mornarna utan att besoka pissoarerna.. Igar nar vi firade Idas fodelsedag blev det inte mer an en tre rattersmiddag och tva glas vin innan vi fnittrade hela vagen hem runt elva-snnaret skulle jag tro.

Idag var tanken att vi skulle upptacka Wellington for aker vidare norrut redan imorgon. Det som finns har ar museumet, mount Victoria och cafekulturen. Vi gick upp klockan tolv men eftersom Ida var sa trott sa att hon forst endast hade 1:an pa plattan istallet for 6:an sa borjade aggen aldrig koka, hon andrade till 6:an..men visade sig att hon hela tiden hade vridit pa vredet till fel platta. Kom nog inte ut pa stan foran strax innan tva. Vi strok Victoria fran var lista direkt, gick pa museumet men trottnade efter strax over en timme aven om det ar valdigt intressant med all information om jordbavningar och vulkaner. Fick ratt mycket info om jordbavningarna som varit i Chrischurch nar vi akte genom dar haromdagen (for andra gangen). Senaste stora skalvet var sa sent som i slutet av december. Forsta var i september 2010 och varit tusentals sedan dess. Den som var i februari forra aret var ytlig sa den storsta forodelsen skedde da. Ser verkligen hemskt ut i den stan. Efter museumet bestamde vi oss for att upptacka cafekulturen i stan nog var ett battre alternativ.

Canyon swing

Fri, 23 Mar 2012 06:56:48 +0100

Da ar det tva veckor kvar av var resa. Ungefar samma tid vad en normal manniska brukar aka ivag pa semester, men jag ar i princip redan hemma. PLanerat skola, jobb och traning. Langtar lite efter vardag och rutin igen, att inte bo i en kappsack aven om jag alskar den har resan. Kanner jag mig sjalv ratt drar jag val ut pa nagot nytt aventyr sa snart det finns mojlighet. Jag har sa manga galna planer, platser att se, saker att uppleva, manniskor att mota..

Sista dagen i Wanaka gick vi upp till toppen pa Mount Iron, gick ner igen till vattnet och at glass. Vi fick fina dagar i den stan, med mycket sol och en del varme. Vi akte vidare i onsdags till Queenstown, "Varldens basta aventyrsstad". Har kan man gora allt, fallskarmshopp, bungy jump overallt, allt fran bron dar man gjorde forsta hoppet (43 meter) till Nevis pa 134 meter. Massor av snabba batar, rafting och en slags board surfing i en fors. Man kan gora allt. Vi har inte sa mycket tid har sa hinner knappast med allt. Fallskarmshopp har vi redan gjort, bungy jump och rafting kan man gora pa sa manga andra stallen i varlden. Board surfing, att ligga pa den dar plattan nerfor vattnet valjer vi bort for ska gora en annan liknande aktivitet nar vi kommer till norra on som aven inkluderar en del klattring med tanke pa att floden liggen i en grotta, verkar mer spannande. Quuenstown har varldens hogsta cliff jump sa det bestamde vi oss for att prova. Ett canoyon swing. Man faller fritt 60 meter ner i en ravin pa 109 meter, sedan svingas man ivag 200 meter langs ravinen. Det finns flera alternativ hur man vill falla, man kan antingen bara satta sig i selen och bli slappt vilket vi gjorde forst. Eller sa kan man satta sig i en stol och falla baklanges ut for stupet, eller bli upphangd upp och ned vilket pa skrackbarometern hade fatt 5/5 sa den provade jag ocksa. Upp och ner var helt klart det basta.

Igar var vi naturligtvis tvugna att prova ferg burger, tydligen kant hamburgestalle har. Slangde i oss en hamburgare var som var lika stora som vart huvud sen ut och tog nagot glas. Vi traffade namligen pa Lesslie igen, en kvinna vi motte i Christchurch. Hon meddelade att det nya ganget som vi ska aka vidare med imorgon skulle ses pa world bar, stallet dar shotsen serveras i tekannor, och fragade om vi skulle med. Vi var med en stund.

Idag har vi promenerat upp for berget istallet for att ta linbanan, dumt! Var en helvetes promenad, sa gick hem och at och somnade. Klockan ar snart sju och ar val dags att borja tanka pa middag och gora ordning oss for ikvall. Vi har skrivit upp oss pa nagot som heter big night out, vilket innebar intrade och drinkar pa flera barer. Man tycker ju att vi skulle ha lart oss att inte haka pa nagot sadant dagen innan en tidig bussresa efter var tidiga bussresa efter Saint Patrick's day, men hmm, nu ar vi dar igen. Far se till att det blir lite somn inatt innan morgondagens bussresa, overlever inte en till sadan resa..

sky dive & glaciarklattring

Mon, 19 Mar 2012 09:12:21 +0100

I fredags vinkade vi av det fina huset vi bodde i i Nelson och akte mot Greymouth. Det var inget stalle vi ville stanna pa, men eftersom magicbussarna har i Nya Zeeland inte fungerar riktigt pa samma vis som greyhoundbussarna sa var vi tvugna att slosa bort en natt i den halan, vilket typ ska vara den storsta staden pa vastra sidan pa sodra on. Greyhound korde dig dit du ville. Ratt opersonligt. De har bussarna gar inte varje dag och stannar helt plotsligt i en hala och gar inte for en eller tva dagar senare igen. Det innebar i och for sig att man lar kanna busschaufforen och de andra manniskorna pa bussen. Vill man stanna lite langre pa nagon plats sa ar det det bara att hoppa pa nasta buss som kommer nagon dag senare. Man kan boka manga aktiviteter via det har bussbolaget och fa en liten rabatt. Plus att forarna ar mer som guider och pratar om allt man aker forbi och dessutom gor en hel del stopp pa vagen och tvingar ut en pa vandringar osv. Denna turen akte vi med foraren Morri, en akta kiwi med dreads och som var lite for over entusaiastisk samt garna pratade i mikrofonen och dar emellan spelade inhemsk musik lite for hogt. Vi har akt forbi farhagar och vinodlingar, sedan in bland bergen pa kringelkroksvagar i regnskogen sett tusen vattenfall och floder.

I greymouth akte vi ut for en backpackers storsta mardrom. Bed bugs! Jag lag i en enkelsang medan Ida och tva tyska tjejer lag i vaningssangarna. Jag var fortfararande sa sjuk att jag bara somnade som en stock pa direkten. Nar jag vaknade vid tolvtiden satt Ida pa en stol och sov och jag horde nagot om bed bugs. Nar jag vaknade fem pa morgonen (dags for ytterligare en halvitmmes snytning) sa var jag ensam i rummet. de andra trillade in vid 7 tiden och hade da forsokt slumra till pa soffor i korridoren. Ida hade bett over hela sig och jag har hittat nagra som kliar som bara den pa mina fotter och ben. Som tur var vi bara dar en natt och har forhoppnignsvis inte fatt med oss dem.

Efter greymouth akte vi vidare till frans josef. Det var mycket att klamma in dar for en sjukling som mig. Forst drog vi pa oss langkalsonger, dubbla raggsockor, kangor, linne och jumper och begav oss ut i regnskogen pa vandring. Inte optimal outfit for regnskogen men det var maste for klattring i glaciaren. Och for att komma till glaciaren var vi tvugna att passera regnskogen. Efter att vi kommit ut fran regnskogen var det dags att dra pa sig trojor, jacka, mossa och vantar samt crampons (typ en rattfalla med spikar som man satter pa kangorna for att kunna klattra pa is). Det var sa haftigt och kul! Vi var in i grottor, klattrade i sprickor, klattrade upp med rep for branta isvaggar. Ida var lite nervos till en borjan specieltl nar vi klattarde nerfor. Hon var installd pa att hon inte skulle fylla 26 ar eller att hon skulle bli tvungen att hamtas med helikopter, men gick fint. Bade nr 215 och nr 253 kom ner hela. Sa ingen behovde som tur var ringa till anhorig Anna-Carina Naucler och meddela att hon med nr 253 pa brickan runt halsen saknades.

Vi var nere fran glaciaren vid atta-tiden pa kvallen och slangde oss in i duschen. Det var dags att fira saint patrick's day. Nar det har varit ladys night runt om i Australien och alla tjejer med rosa outfit har fatt gratis drinkar fick jag alltid gratis drinkar. Rosa outfit har aldrig varit nagot problem med tanke pa att 80% av min packning bestar av rosa. Gront for saint patrick's day var det varre med. Jag hade en gron klanning langst ner i vaskan. For kallt for klanning sa forvandlade den till en topp och sa var det dags for party. Och party blev det. Jag och Ida var installda pa att ta tva ol och sen ga hem. Men hmm blev lite mer och vi kom hem sa vi precis hann duscha, byta klader, packa vaskan och hoppa pa bussen 7:30 pa morgonen efter. Inte en sekund somn! Bussresan var hemsk med Morri som standigt tjatade i mikrofonen och korde som en idiot pa de kringelkrokigavagarna. Och musiken var vi sa trotta pa vid det laget. Allt detta pa huvudvarken from hell. Vi fattade inte hur vi skulle overleva en bussresa pa nastan atta timmar.

Vi overlevde i alla fall och kom fram till Wanaka igar. Morri kramade om oss och gjorde ledsna miner. Vi tyckte det var ratt skont att bli av med honom och tror att han tycker detsamma egentligen. Vi checkade in pa vort hostel YHA har i wanaka. Supernojda med det. Kanske det basta vi bott pa hittills. Kanns skont att vi slipper bed bugs nar vi ska bo har i tre antter. Vi gick och la oss i princip direkt nar vi kom in till rummet vid fyra-tiden pa eftermiddagen och gick upp vid 8:30 idag pa morgonen. 16,5 timmes somn ar precis vad man behover efter ett sadant saint patrick's firande.

9:30 idag ringde vi till bolaget vi bokat fallskarmshoppnig med och skulle kolla vad de tyckte om vadret.. De sa "Det ar bra hopp-vader vi hamtar er om en kvart". Da kom nervositeten for oss bada. Det var bara att dra pa sig klader och ga ut till parkeringen. Nervositeten gick over for mig men for Ida eskalerade den bara. Vi fick se en kort liten informationsvideo, signa papper pa att vi forstatt att detta var farligt att det kunde leda till allvarliga skador och till och med doden och att vi aldrig skulle stamma dem oavsett vad som hande. Sedan var det dags att kla pa sig ovarallerna och ta sin mossa, handskar och brillor och vanta... Ida blev mer och mer nervos och jag var lugn. Jag vantade pa ett hysteriskt anfall eller atminstone lite nervositet, men nepp, kom aldrig. Killarna vi skulle hoppa med kom och presenterade sig och Ida berattade att det var hennes forsta hopp och att hon var nervos och henns snubbe sager da att han var nervos och att det var hans forsta hopp ocksa och att hon fick nog hjalpa honom att ta sig ner.. Han skamtade med oss under hela vagen upp i planet om att vi skulle halla i oss for att dorren gick inte att stanga..att vara selar var alldeles for stora och gjorde en orolig min. Men var nog precis vad Ida behovde, nagon som fick henne att skratta och sluta tanka. Vi flog langre och langre upp och jag trodde det var dags att hoppa, visade sig att v i bara var pa hojden 4000 ft och vi skulle upp till 12000 ft (3650 meter). Vi passerade molnen och lite till innan de borjade haka fast oss i deras selar och sedan rullade upp dorren och Ida flog ut. Hann inte tanka riktigt innan jag ocksa var ivag. Skrek nar jag flog ut planet, snurrade runt at alla mojliga hall i luften. Sedan ut med armarna och njot. Vill gora fler!

Vi bada snorar men ar pa battringsvagen. Forhoppningsvis ska jag inte behova ga upp i natt och snyta mig i en halvtimme utan kan vanta med det till imorgon. Jag la ner influensamedicinen som bara gjorde mig snurrig i huvudet och gjorde sa man madde illa. Satsar pa manuka honey istallet som tydligen ska vara som ett "naturligt antibiotika" som ratt manga backpackers tydligen tar i tet har. Kanske lite mer vila vore bra ocksa, sa satsar pa det ikvall!

Simmat med vilda delfiner

Thu, 15 Mar 2012 03:21:11 +0100

Var planering ar spikad och finns inte mycket utrymme for andringar i den. Nar man aker med greyhoundbussarna i Australien finns det flera att valja om dagen..medan har gar inte bussarna varje dag ens. Sa blir ganska tight att hinna runt pa fyra veckor. Tyvarr kan det bli sa att ar vadret daligt och nagon av vara aktiviteter blir installda sa missar vi de helt.

Vi har hunnit med en av sakerna pa "listan", men var nara att det inte blev av.Vi akte namligen upp till Kaioura fran Christchurch i mandags. Kaikoura ar en liten ort varifran man kan gora batutflykter for att se valar, delfiner och pingviner. VI hann inte med nagra valar, men bokade en battur for att simma me delfiner. Sa vi gick upp tidigt tisdag morgon. Jag snot mig i en halvtimme, drog pa mig langkalsongerna, dubbla trojor, regnponchon och gick ivag till arrangorerna i regnrusket. Val dar framme sa de att det var okej om man ville avboka och fa pengarna tillbaka for det var valdig stormigt. Vi hade ju inte tid att gora det har nagon annan gang sa vi beslutade oss for att haka pa. Vi drog pa oss vara tva-delade vatdrakter (tjocka sa kanndes som en outfit for motorcykel) och luva. Vagen ut till delfinerna var valdigt skumpig men jag tyckte anda inte att det var sa illa som nar jag och Ida akte fran Venedig till Kroatien och vi hoppade fram. Val ute pa det oppna havet sa drog vi pa oss cyklop och simfotter och forsokte oss ta oss till aktern pa baten dar vi skulle sitta och vanta pa kaptenens signal att det var ok at hoppa i. Nar jag satt dar och huttrade och snorade ner hela mitt cyklop kom jag att tanka pa att det var nog inte riktigt sa har jag hade tankt mig det skulle vara nar jag skulle simma med delfiner. Jag hade kanske mer sett en bild med mig i bikini en varm solig dag. Men da satt jag dar bak och tutan tjot (kaptenens signal) sa var bara att slanga sig i det 15 gradiga vattnet trots varldens dunderinfluensa. Det kryllade av vilda delfiner, hundratals. Stack man ner huvudet under vattnet sa sag man de overallt, jattenara. Eftersom de ar vilda sa ar de inte tranade pa nagot vis och det finns restriktioner hur manga simmare som far aka ut per dag osv, sa vi var ju inte manga..Vi var kanske tio. Men de gav oss nagra tips pa hur vi kunde fa delfinernas uppmarksamhet. Dels kunde vi simma som en delfin och gora ljud. Sa dar guppade vi runt, tio idioter och gjorde olika ljud..Sen kunde man titta delfinerna i ogonen och simma runt med dem vilket vi gjorde..var som en liten dans. Men de ar lite snabbare i vattnet an mig sa hann inte riktigt dansa klart. Ovanfor vattenytan sag man dem hoppa pch gora volter.

Vi hann inte mer an komma upp ur vattnet for an halften av baten lag och kraktes i hinkar bak iakten. Jag var en av dem. Tog en ingefarekaka och satte mig och tittade pa horisonten resten av resan. De serverade varmchoklad vilket var passande med tanke pa hur nerkylda vi var. Men vi fick inte i oss nagot. Ida skulle halla upp i en mugg men forsta muggen hallde hon over hela vaggen, den andra over ett bord.

Vi sag en och annan albatross och nagta salar ocksa. Men blev varnade om att inte ga for nara salarna, som ser valdigt lata ut men kan rora sig i 20 km/h pa land.

Igar lamnade vi Kaikoura och hoppade pa bussen till Nelson dar vi befinner oss nu. Sjalvklart sprack det upp och solen tittade fram nar det var dags for en lang bussresa. Var jattefint da i Kaikoura nar man antligen kunde se de snotackta bergen som omringar staden. \

Jag ar fortfarande sjuk. Kopte nagra dundertabletter i Kaikoura som man inte far blanda med alkohol eller kora bil pa sa antar de ar bra. Men har inte markt nagon storre skillnad annu. Jag vaknar fortfarande tva ganger per natt och ar tvungen att snyta mig i en halvtimme per gang samt hostar som en galning.

Nar vi kom till Nelson var det sol (ska ju anda vara den soligaste staden i Nya Zeeland). Folk vid vart hostel lag vid poolen och solade och nagra satt i bubbelpoolen (men sa varmt var det faktiskt inte). Jag drog dock av mig mina langkalsoner och bytte om till shorts och sa tog jag och Ida oss en titt pa stan. Jag passade pa att ta en dusch. ANtligen ett hostell med varme sa att man faktiskt kan kla av sig, samt fina badrum.

Ida ar nu ute pa hike. Jag ska krypa ner i sangen snart igen. Jag hoppas hoppas att jag blir frisk snart. Imorgon beger vi oss till greymouth dar vi stannar en natt. Sedan bar det av til Franz Joesf och jag vill ha sa pass mycket ork att jag kan klattra lite i glacciarerna i alla fall. Darefter aker vi till Wanaka och forhoppningsvis om vadret tillater, gor ett sky dive. Da galler det att jag inte far hostattacker hela tiden..

Christchurch - spokstaden

Sun, 11 Mar 2012 09:01:28 +0100

Efter att de kollat vart bagage ett antal ganger, stallt tusen fragor om vad vi ska gora i landet och om idas deklaration om krokodilkottet samt blivit genomsokta av hund har vi antligen kommit in i Nya Zeeland. Jag som tyckte att 25 grader i Melbourne var lite kyligt, da ar det ingen hojdare att komma mitt i natten till sodra on nar det ar 13 grader. Vi befinner oss i Christcurch och an sa lange har det inte hant nagot roligt eller speciellt mycket over huvudtaget. Vi hamnade de forsta tva natterna ute i New Brighton, vilket ar vid stranden och sakert trevligt sommartid, men det ar en riktigt hala. Och jag vet inte vad vi hade fatt tag pa for hostel heller. Luktade urin, demensboende och mogel. Jag och Ida hade tack och lov ett eget rum. SKumt stalle kandes det som sa korde med tre knackningar, paus, tva knackningar innan vi slappte in varandra. Visade sig senare att det var inte allt for laskiga manniskor som bodde dar, ratt trevliga fatiskt, men tog anda vart pick och pack och flyttade in till stan dar vi sover i natt. Skulle bli nyttiga och tillaga var egen mat. Tyvarr glomde vi maten (vilket var massor) aven den har gangen. Ingen orkade aka ut till Brighton och hamta den sa har atit ute dock inte allt for onyttigt.

Vi kikade runt lite pa stan igar, men det ar inte sa mycket att se. Det ar en spokstad efter jordbavningen i februari forra aret. Stora delar ar helt och hallet avstangda, nagra fa ar oppna men inte alls lika vackert och mysigt langre. Finns nagra fa butiker i stan men allt ar i tillfalliga baracker. Idag tog vi oss en promenad genom parken till ett kopcentrum utanfor city.

Ida ar pa battringsvagen nu efter att ha hunnit med bade halsfluss och bihaleinflamation under tva manader. Jag daermot har akt pa nagon influensa sa skont att vi inte gjort sa mycket de senaste dagarna.

Vi har kopt busspass for bada oarna och har lite ideer pa vad vi ska gora. Tid och pengar kommer avgora om vi maste ta bort nagot fran var planering. Sen kanske det dyker upp andra saker langs vagen som vi finner mer intressanta. Tanken ar att vi ska forst ta ett varv runt sydon for att sedan ta farjan over till Wellington och aka upp mot Auckland. Darifran flyger vi hem 7/4. Forhoppningsvis har vi blivit friska, fatt sett fantastiskt natur, hoppat falskarm, gjort ett bungy swing, sett glaciaren franz josef, vandrat i nationalparker, simmat med definer och sett en och annan val, pingvin och sal bland annat.

Lamnar Australien och aker till Nya Zeeland

Fri, 09 Mar 2012 02:45:53 +0100

Da har man spenderat tva manader i Australien och det ar dags att flyga over till Nya Zeeland ikvall. Jag och Ida kande darmed i mandags att nu ar det verkligen dags for skarpning, sotebrodsdagarna ar over. Nu maste vi trana, inte ata frukost, lunch och middag ute samt skippa allt onyttigt vi trycker i oss. Nog for att vi har semester, men har man semester i tre manader ar detta inte okej. Gick val sa dar. Middagen i mandags blev pa Mc Donalds dessutom en Mcflyrry. Vi gick hem till vart hostel i Adelaide och madde illa, fast beslutna att vart nya liv skulle borja pa tisdagen. Skrev nagra vykort, ni som far dessa..obs, vi var overtrotta..daliga rim och nagot mixat svenska och engelska.

Vi checkade ut tisdag formiddag och begav oss ut pa stan. Det skulle vara en french festival, men den markte vi inget av. Vi promenerade langs vattnet, gick tillbaka till stan och tog en cheescake och en chokladtarta till mellanmal och konstaterade att onsdagen skulle vara en bra dag for att borja det nya livet. Vi skulle ju anda spendera hela natten mellan tisdag och onsdag pa nattbussen som gar till Adelaide, vilket ar ratt trista 10,5 timme da man maste roa sig sjalv med att ata chips dar man sitter som en mask i sin sovsack.

Klockan 6 pa morgonen kom vi fram till Melbourne och mottes upp av tva tokar kladda i mossa, sjal och jacka. Det var Benjamin och Johan, vara franska vanner. Mycket sota tokar som tog vara vaskor och gav oss en varsin morgonkaffe. Vi gick till vart hostel och sov, for det var inte det lattaste pa bussen nar en gubbe sitter och sjunger falskt och en annan sitter och sparkar en i ryggen. Sedan bar det ut pa stan. Kallt! Endast 24 grader och vi ar inte vana vid det, fryser ihjal! Shoppade en jacka och tog ett glas langs vattnet. Igar och idag har vi inte heller gjort sa mycket. Vi var pa en roof bar igar, sedan ut pa en italiensk restaurang och hade en avskedsmiddag med grabbarna. Det blev bade varmratt, desert, vin och likor sa det nya nyttiga livet far borja i Nya Zeeland helt enkelt.

Ida har varit sjuk de sensate tva veckorna och snoret har varierat i alla mojliga nyanser fran gul/gront till orange/brunt sa hon ater antibiotika igen. Nu gar aven alla vi andra och snorvlar och hostar..

Kommer sakna Australien. Varmen som vi upplede tidigare som inte alls kommer finnas pa Nya Zeeland, kommer sakna min branna, tim tams. Jag tar med mig massor av roliga minnen har ifran. Vi har sett massor. Vi har inte traffat nagra backpackers overhuvudtaget som gjort sa mycket som oss. Vi har sett nastan alla delstater, alla mojliga exotiska djur och fantastisk natur. Inga storre skandaler har vi astadkommit, i alla fall inte om man jamfor med till exempel Benjamin som lyckades mellan jul och nyar (da det ar fullbokat overallt) bli vrakt fran ett hotell efter att han har fortstort tre rum, i princip alla han och hans vanners klader samt hans kompis dator. De sma grejerna som sitter hogt upp pa vaggen ar inte till for att hanga klader pa, utan de sprutar vatten vid brand..och tydligen nar man hanger klader pa dem.. Svart vatten. ALlt i rummet hade varit svart, brandlarmet gick, polis och brandkar kom, hela hotellet utrymdes och dar star den lilla stackars fransmannen helt svart i ansiktet och ska forsoka forklara vad som hande. Han blev utkastad,uppskriven pa hotellets svarta lista samt behovde rakna med 3000 dollar extra i reskassan.

Usch, vill inte aka harifran. Vant mig vid att titta hoger vanster hoger och jag reagerar inte langre nar jag ser ett barn pa vanster sida i bilarna som aker forbi, vet direkt nu att det ar passageraren.. Gor numera tecken for cool och okej samtidigt som jag sager de orden. Tanker inte ens pa att kranvattnet smakar klor. Sager "good fun", "how are you" istallet for hej och "see you" istallet for hej da aven om jag aldrig kommer traffa manniskan igen. Det enda jag inte riktigt och aldrig nagonsin kommer vanja mig vid det ar val vegimate..

Antligen civilisation

Mon, 05 Mar 2012 12:44:49 +0100

Antligen civilisation. Vi befinner oss nu i Adelaide efter att ha tillbringat fem dagar i vildmarken. Vi firade detta genom att tvatta allt vi ager och har, samt tog en lang dusch, trots att vi befinner oss i den torraste delstaten pa den torraste kontinenten da man tydligen ska vara valdigt sparsam med vattnet. Imorgon ska jag kopa strumpor. Har haft samma strumpor (Idas strumpor) i tre dagar.

Klockan 5 i lordagsmorse ringde klockan. Det var dags att aka pa nasta busstur, denna gangen var det fran Alice Springs till Adelaide. Tanken var att vi skulle fa se lite mer av landet an om vi tog ett till inrikes flyg. Och nog fick vi se mer allt, oken oken oken. Denna bussturen var lite annorlunda. Det var endast jag, Ida och tva harliga tjejer fran Malaysia. Bada ar 31 ar, Angela arbetar som tv-producent och Gowri som veterinar. De hade en fantastisk humor och rejalt med skinn pa nasan, vilket behovdes med tanke pa var galna forare Pebbles. Aldrig traffat en sadan hemsk manniska. Hon var sa fruktansvart otrevlig, elak och behandlades oss som hennes slavar. Hon var skrammande sa vi sa faktiskt at henne att man inte kan bete sig sa dar och da fick vi en forelasning om hur hemsk hennes jobb var osv osv. Vi fyra tjejer hangde ihop och borjade ignorera Pebbles totalt och gjorde det basta av situationen.

Forsta dagen var det 80 mil i bussen och det enda som fanns utanfor rutan var oken sa langt ogat nadde. Det enda som fanns att gora var att ata godis och rakna pakorda kangurur. Pebbles sakta in en gang under den strackan for att visa det enda som faktiskt var att se..vilket visade sig vara varldens langsta staket..hmm..inte sa intressant..

Pa eftermiddagen kom vi fram till staden Coober Pedy, vilket ar en liten hala med 3000 invanare. Staden ar helt dod. Det enda man ser ar sma skjul, skrotbilar och sten/sandhogar. Det ar en gruvstad dar de flesta av varldens opaler kommer ifran. Man hittade opaler dar i slutet av 1800-talet. Man bodde da i talt dar medan man hackade fram stenarna, men eftersom det ar 50 grader varmt pa sommrarna och nagra minusgrader pa vintrarna sa behovde man en annan losning. Det finns inga trad att bygga hus av eftersom det ar oken, sa man gjorde sma hus i halrummen och det ar faktiskt sa de flesta i Coober Pedy bor idag. Vi var in i en gruva som stangdes av pa 70-talet da man kom pa att det inte var sa sakert att spranga mitt inne i staden. Idag spranger man enbart runt omkring, men de som bor dar har ratt att bygga ut sitt hus (grotta), vilket manga gor. Manga hushall som enbart bestar av tva personer har ofta tio sovrum for det lonar sig att standigt bygga ut da man hittar opaler. Vi var pa nagot opalmusem och fick se de tre olika sorters stenarna. De flesta ar vita, vilket gor att den svarta ar mest varldefull. Vi hittade aven opaler inne i grottan vi besokte, men helvit (ingen farg i) vilket 90% av de vita opalerna ar. Utan farg ar de tyvarr helt vardelosa. Pa kvallen at vi pizza pa en restaurang i stan som tre ar i rad har blivit utsedd till den basta pizzerian i Australien. Jag undrar av vilken idiot. Var den ackligaste pizza jag atit! Vi besokte ett galleri med abourginkonstverk. Manga malningar ar endast ett A4 helt nerkladdat med prickar och nagon rand. Jag foreslog att vi skulle gora liknande malningar pa rutorna i var buss for att prova Pebbles talamod lite. Hade namligen pennor i bilen som man kan mala pa bilrutor med, sa att alla kan skriva sina namn vid sin plats. Jag kopte en lyckosten i galleriet (kandes som det behovdes med var guide) med en orm pa. Egentligen ska man ha en sten med sitt totem pa, men jag har ju inte bilvit tilldelat nagot sadant. Men eftersom man inte ska ata sitt totem ville jag inte ha nagon med en fisk eller kanguru pa. Mannen som hade galleriet tog aven hand om kangurur vars mamma blivit pakord och dott. Han gav dem mjolk dygnet runt, tranade dem sa att de kunde hoppa och boxas ordentligt och sedan lamnas ute i det fria innan de hade vant sig allt for mycket med manniskor. Vi gav ett litet bidrag till honom och tackade for titten.

Efter att ha overnattat i en grotta sa akte vi vidare tidigt pa morgonen pa den laanga motorvagen med bara oken runt omkring. Langa utstrackta landskap och bakom dessa bodde visst folk, men man sag inget hus. De langa rakstrackorna anvands aven for landningsbana for flygande lakare. Darav akte vi med radio i bussen. Vi akte anda i en buss for 20 pers plus ett slap pa det med all mat och koksutrustning samt swags i sa vi var ett ganska langt ekipage. Skulle ett plan behova landa sa gor de ett utrop till oss om att stanga av vagen.

Ida holl pa att bli galen av allt bussakande, hon blir i och for sig latt aksjuk och kan inte lasa eller nagot. Jag tycker det ar harligt att aka fram i oknen och lyssna pa bra musik. Nagot magiskt och fridfullt. Onskade att jag hade nara och kara med da. Samma sak nar vi seglade till Whitsunday i solnedgangen.

Stoppet vi gjorde dag tva var vid en saltvattensjo sedan bar det ivag till var camp 55 mil fran Coober Pedy. Vi samlade pinnar och bark och gjorde upp en lagereld. Vi ar middag och drack vin. Hade tack och lov staket runt vart lilla omrade sa behovde inte oroa oss for att nagon kanguru skulle vacka oss nar vi lag och sov under stjarnorna. Men hellre att jag hade blivit vackt av en kanguru eller att en mus sprang runt i ansiktet an alla dessa ackliga langa svarta larver som kryllade pa stallet. Vi sov direkt par marken i sovsacken som ligger i en swag. Hade larver i swagen och sovsacken nar vi vaknade.

Idag passerade vi antligen den linjen som ritades ut pa kartan fran vast til ost pa 1800-talet. Under linjen ar det battre forhallande for odlingar. Pa 1800-talet bestamdes att de som ville pyssla med lantbruk norr om den linjen skulle inte fa nagot stod av regeringen for var man dum nog att gora det (med tankte pa sju ars torka osv) fick man skylla sig sjalv och det galler an idag. Dar av ar det lite mer att se pa under linjen (aven om det inte ar mycket mer).

Vi korde in i en liten stad som heter Laura vid 9:30 imorse. Vi skulle stanna pa nagot informationcenter dar som tydligen oppnade tio. Sa istallet for att vanta i bussen korde var idiotiska guide oss till en ode plats utanfor stan och dumpade av oss dar och sa att vi kunde ga in till stan sa hade vi nagot att gora i en halvtimme. Vi tyckte i och for sig att det var skont att slippa karringen, sa vi gick..sakta. Vi hade akrar pa bada sidorna om oss och helt plotsligt sag Angela balar med halm, ganska hoga sadana, och fick for sig att dar uppe ville hon sitta och ta kort. Vi gick over till bonderna och fragade om det var okej. De var sa snalla de gamla farbroderna. De korde fram sin bil sa att i kunde sta pa en pall pa bagageluckan och sedan klattra upp. Vi satt dar och tittade ut over faltet och de tog kort pa oss. De tog fram sina egna telefoner och tog kort ocksa. Vi klattrade ner, gick tillbaka till stan fnittrandes fulla med halm en timme senare. Pebbles var liiite sur. ANledningen till att vi skulle besoka Laura var tydligen for att glassfabriken Golden north ligger dar, men vi fick inte besoka fabriken. Vi fick sta och se en fyra minuter lang film om..tja var det staden..eller glassfabriken..eller vad det var..pa turistbyran. Sedan gick vi till ett cafe och fick smaka glassen som inte var sarskilt god. Vi gjorde aven ett stopp i Clare Vally och besokte tva vingardar och provade vin efter vin..blev lite snurrig dar innan lunchen. Den sista vingarden vi var pa var seven hills vilket var den basta. Vingardar tar ofta betalt av turister som kommer med bussturer for att de inte ska bli utnyttjade av de bolagen som kor turerna, men for andra ar det gratis. Sa vi bestamde oss, eftersom vi anda bara var fyra personer att vi skulle saga att vi hade kommit med bil och hittade pa en liten historia. Angela som normalt sett star for de mesta sattygen kunde inte ljuga sa hon (katolik) sa jag och Ida som inte tror pa gud skulle skota jobbet. Gowri kunde ocksa ljuga sa hon..vilket hon gjorde. Vi ljog som en hast travade om hur vi skulle kora och hur vi hade kort medan vi provade vin efter vin. Och allt blev sa overdrivet... De gillade oss och tog framkartor om hur vi kunde kora for att se andra vindistrikt och vi slog ihop handerna och se "ah, sa intressant, dit ska vi kora harnast". Fick nastan springa ut darifran sa att inte Pebbles skulle trottna pa allt vart vindrickande och komma in och avsloja vara logner.

Egentligen skulle var tur sluta vid klockan 18, men Pebbles ville val hem tidigare och sa att klockan16 tankte hon minsann slappa av oss i Adelaide. Angela kokade over och sa att nu var det sags att borja med vara abourginmalningar, sa vi satte igang, gjorde streck och prickar over vartenda fonster i hela bussen. Och bad Pebbles oss tvatta av detta sa skulle vi minsann saga nej. Pebbles har verkligen varit fruktansvard sa vi kommer alla fyra maila hennes chef. Flera punkter att ta upp. Tack och lov att jag och Ida hade dessa tjejer med. De gjorde verkligen var tripp kul!

Tre dagars vandring, bland annat Kings Canyon

Fri, 02 Mar 2012 21:46:06 +0100

I fredags var vi ute i Kings cross i Sydney pa "teparty". Eller en klubb som serverar shots i tekannor. Vi var dar lite for tidigt, just inget drag. Hade ingen storre lust att ga till en annnan klubb efter att knappt kommit in pa den forsta, jag maste verkligen fixa nytt korkort, holl pa att aka dit for falsk leg. Ida madde dessutom inte hundra sa akte hem redan efter nagon drink och nagra kannor. Resten av tiden i Sydney tog vi det ganska lugnt. Det var en vinfestival i Hyde park i sondags som vi besokte annars har vi mest varit pa stranden, bronte i mandags och bondi i tisdags. Haft filmkvallar och jag har somnat varje gangn innan filmen borjat. Tisdagskvallen var det avskedsmiddag (igen) med Benjamin och Johan, som stannade kvar i Sydney. Denna gangen blev det ingen skaldjursplata utan piizzabuffe. Sa klara med Sydney for den har gangen. Hade garna klattrat upp pa Harbour bridge, men varken jag eller Ida ville lagga 2500 kronor pa det nu nar var reseplaner andrats och blivit betydligt dyrare. Fran borjan hade vi tankt fortsatta aka pa vara busspass ner till Canberra och sedan melbourne. Men det ar inte sa mycket att gora langs den vagen och vi hade anda tio dagar kvar innan vi skulle aka till Nya Zeeland. Var dessutom fullbokat pa alla hostel i Canberra. Jag hade garna sett Perth pa vastkusten, men far bli en annan gang.

Vi tog ett flyg in mitt i landet till Ayers rock i onsdagsmorse for att gora en tre dagar lang busstur fran Ayers rock till ALice springs. Onsdagen var dock inte riktigt var dag. VI tyckte vi hade god tid pa oss till flyget sa att vi skulle hinna ata frukost pa flygplatsen, det hann vi inte. Vi skulle aka fran flygplatsen till ett hostel som var motesplats for oss 20 pers som skulle aka tilsammans under dessa dagar. Till och borja med var vart plan forsenat ivag och nar vi ar over Ayers rock och skulle landa var det forst oklart om vi ens kunde landa pa den flygplatsen pga det daliga vadret. Till slut gick vi ner for landning nagon timme forsenade. VI ringde bolaget vi skulle gora turen med. Vi var radda att de redan dragit ivag till ALice, men var lugnt, de svangde forbi flygplatsen och hamtade oss. Vi passerade otroligt vackert landskap och fick massor av information om abourginer, deras kultur och om sjalva klipporna Uluru, Katja Tjuta och Kings canyon som vi skulle vandra pa i tre dagar samt massor av information om omradet runt omkring dessa. Exempelvis att i denna oknen regnar det en gang var tioende ar..typiskt att vi prickade in just den dagen. Jag som panikkopte ett par solglasogon kvallen innan eftersom jag hade lyckats haft sonder de enda jag hade med mig. Var guide Dylan sa innan vi hoppade ur bussen som han sakert alltid sager " glom ej solkram och solglasogon"..eller hur..hade behovt skoteroveral och gummistovlar. Vi var kalla och dyngsura fran forsta minuten. Men gjorde det basta av situationen. Dag tva och tre var inte vadret allt for illa sa kunde gora langa vandringar i flera timmar. Vi gick in i grottor (var dock tvugnen att ga genom vattenfall som tackte ingangen..), och klattrade hogt upp pa bergen. Var ingen latt vandring, det var valdigt brant och manga ganger var det mer klattring faktiskt. Klipporna var dessutom hala efter regnet. Pa ett stalle var det sa mycket vatten att jag var tvungen ta av mig skorna och vada fram. Hade garna haft en sakerhetslina pa vissa branta stallen. Antar att det var battre att gora vandringar i det vadret an i 40 graders hetta. Natterna var daremot inte alls roliga. Vi sov utomhus, tankten var under barhimmel. Men vi stannade till vid en camp dar det fanns bord med tak over. Jag krop ner i de enda torra kladerna jag hade kvar och ner i min sovsack och swag. Sov jattedaligt forsta natten, horde ljud hela tiden, dingos som ylade, regnet som oste ner och stormen som tjot. Dessutom hoppade nagot upp pa bordet precis vid mitt ansikte tva ganger under natten, jag var livradd. Lag sa langt ner i min sovsack sommojligt sa sag aldrig var det var. Kan ha varit en dingo eller kanguru. Natt tva sov jag sittandes i bilen, vilket inte var specielt mycket battre,med alla stinkande strumpor och annat blott som hangde pa gardinstangerna, trangt och kallt. Men ville helst inte sova ute efter min forstsa skracknatt och nar folk dessutom pratade om alla moss som hade sprungit i deras ansikte och nar Rachel toppar det med att beratta hur hon blev biten i nasan av en kanguru senast hon hade sovit ute.

Igar kvall gick vi ut och at kanguruburgare och tog nagrqa glas med ganget innan vi sa hej da. Nu ar det tidig morgon har i ALice Springs och jag och Ida ska snart slanga oss pa nasta busstur, tre dagar, 2 natter for att aka ner till Adelaide. Billigare att ta en busstur, da man far se mer och mat ingar an att ta flyget. Vi siktar pa att stanna en natt i Adelaide. Kanske gor vi en utflykt eller sa aterhamtar vi oss bara. Tvatta behovs! Jag har endast 2,5 par strumpor kvar i min ryggsack vilket har ateranvants ett par ganger om sa infor denna turen ska jag rota bland Idas strumpor tankte jag. Vi tar sedan en nattbuss over till Melbourne, stannar dar nagra dagar innan vi flyger over till Nya Zeeland.

Sydney

Sat, 25 Feb 2012 07:01:39 +0100

Forra torsdagen var var sista natt i Byron, sa var naturligtvis tvungna att ga ut. Vi var pa vag till Cocomangas nar vi gick forbi Mokha och sag att alla satt med jordgubbs- och mangodrinkar sa var bara ett maste att svanga in och ta ett glas. Sedan kom det deserter fran hoger och vanster som sag fantastiska ut, vi kunde inte motsta att bestalla in det heller. Blev en vit choklad cheescake och en chokladmousse tarta (eller nara att Mia bestallde en mouse-tarta..laste lite fel..) Jattemysigt stalle med borden ute pa gatan och med tva musiker som spelar (trummor och gitarr) och sjunger. Sedan fnittrade vi vidare till Cocomangas.

Vi ville garna stanna langre i Byron men det var fullbokat i hela stan. Manga australiensare som aker dit pa helgerna. Vi checkade ut pa fredagen, lag pa stranden hela dagen. Efterat gick vi till vart gamla hostel och duschade samt hamtade vara gigantiska backpackersvaskor, de sma vaskorna, matpase osv.. Vi skulle lamna all packning i Benjamin och Johans rum medan vi at middag. Grabbarna bodde i ett hostel runt hornet till vart men hade nagra vakter vid entrén. Vi smugglade in oss och vart bagage via ett hal i staketet pa baksidan av omradet. Var inte det lattaste att komma genom med alla grejorna. Vi lamnade grejorna och gick till Mokha igen, denna gangen med killana, och at baked pumpkin risotto (mycket pumpa i det har landet), gott. Sa hej da till grabbarna, som skulle vara kvar nagra dagar till, och gick till bussen. Den gick tolv pa natten och tanken var att forsoka sova sa mycket som mojligt innan klockan sex pa morgonen da vi skulle vara framme. Det kunde man glomma. Det brukar normalt vara kallt pa bussarna..full AC, men den har gangen var det fruktansvart kallt: Typiskt att mina handukar var blota sa kunde inte lagga dem over mig och min sovsack var i lastutrymmet. Drog pa mig byxor och en troja, men hjalpte inte. Ida virrade desperat ett par tights om halsen och jag la ett par minimala shorts, som jag hittade i vaskan, over mig..hjalpte val sa dar. Lite trotta maste vi ha varit..varfor bad vi inte bara chaufforen att stanga av ac:n? Hur som helst maste vi ha slumrat till for val i Port Macquire sa vaknade vi av att chaufforen fragade om det var vi som skulle av dar och da hade han vackt alla pa bussen innan han kom till oss som satt langst bak.

Vi letade oss fram till vart hostel som inte var oppet. Det var ett stort hus med en stor veranda och tygsoffor och fatolj lampligt nog pa den. Jag krop ner i sovsacken och valte omkull mig i en av fatoljerna. Var nog en snygg syn nar agaren slog upp dorren nagra timmar senare och hans veranda var belamrad med tre slitna och trotta tjejer samt 60 kg bagage.

Vi stannade bara en natt dar, for att slippa tolv timmar buss i ett svep till Sydney. Det var en liten och ganska trakig stad. Vi lag vid stranden, at lunch, laste vid poolen och gick ut pa en promenad nar det hade blivit svalare. Det ska finnas ett strak dar man kan se vilda koalor, men det enda vi sag var fladdermoss. De ar gigantiska och man ser dem overallt i Australien. Later hemskt gor de ocksa. Vi at middag pa donken, det enda stallet man slipper rodbetor pa hamburgaren i det har landet, och begav oss mot hamnen for delfinspaning. Ida sag en direkt, vilket visade sig vara en kajak..kande da att det har kunde bli en lang kvall. Vi gick och kopte gigantiska kaffemuggar, men hann inte mer an ta en sipp innan vi faktiskt sag tre delfiner.

Mandag morgon gick vi upp klockan fem och begav oss till bussen som skulle ta oss till Sydney. Den har gangen hade jag bade med torra handdukar och sovsack i handbagaget. Vi ar nu i Sydney och kanns som vi spenderat den mesta tiden i korsningar for att vanta pa gron gubbe. Vi bor mitt i stan pa Pitt street, precis runt hornet fran centralstationen. Det forsta vi gjorde nar vi kom hit var att springa pa en norsk kille som vi surfat med, samt fyra franska vanner (blivit expert pa kindpussar).

Forsta dagen i Sydney gick vi pa stan, till botaniska tradgarden ( dar jag holl pa att falla en hel palm..long story) och operahuset samt shoppade. Pa kvallen var vi pa Side bar som ar en liten klubb som tillhor vart hostel.

Dag tva tankte vi sola, men var ratt kallt. Det ar stor skillnad pa luftfuktigheten och temperaturen soder mott norr. I Cairns var det 40 grader och vi holl pa att svettas ihjal mitt i natterna. Medan har om dagen gick jag fakiskt i jeans for forsta gangen pa fem veckor. Tisdag eftermiddag spenderade vi i Manly, en annan stadsedel, 20 min bort med farjan. Vi at en sen lunch pa en restaurang vid vattnet och lade oss en kortis pa stranden. Sedan var det dags for mer shopping. Kopt kjol, ring, vaska etc.. sa lite lagom till att jag beslutat mig for att nu fick det vara nog med shoppandet; hittade jag en bikini for 150 dollar..kunde inte motsta.. Pa kvallen var jag trott. Ida och Mia akte till Kings cross ock gick pa nagra haftiga klubbar, bland annat tyst disco dar alla har horlurar och valjer sjalv vilken musik man vill lyssna pa. Jag var kvar i vart omrade ock gick pa nagon klubb med de fyra fransmannen.

I onsdags var vadret bra igen. Vi gick pa en marknad i narheten. Jag kopte bland annar tva kapsyloppnare varav handtaget pa den ena ar en kangurutass och pa den andra en kangurupung. Pa eftermiddagen hangde vi pa bondibeach. Vi at middag med Benjamin och Johan den kvallen. Kom pa mig sjalv nar vi alla slanger oss over varandras mat utan att fraga om vi far provsmaka..borjar visst lara kanna de har killarna.. Ida stannade hemma och jag foljde med killarna till bondi och festade for dar ska man visst festa onsdagar och sondagar.

I torsdags hade vi en akta icke-turistdag. Vi sov lange, gick upp, la oss i skuggan i en park, gick hem och hade filmkvall i kuddhavet pa vart hostel.

Igar, fredag, var en supervarm dag da man borde varit pa stranden, men vi passade pa att turista i stan innan helgen da det kommer var fullproppat overallt. Vi gick in pa Sydney aquarium och sag massor av fina fiskar, koraller, skoldpaddor, hajar, sjohastar och till och med klappade sjostjarnor. Benjamin hittade middagen i ett akvarium, gigantiska krabbor och hummrar, vilket hade varit mat for en manad. Vi tog en lunch vid darling harbour och gick in pa wildlife och tittade pa kangurur, koalor och den storsta krokodilen jag nagonsin sett. Sedan akte vi upp i Sydney tower och tittade ut over utsikten. Var aven pa en 4D bio i tornet, da vi fick folja med en papegoja pa flygtur genom stan. Fick vatten over oss nar vi flog forbi en segelbat, sen vinden pa det (holl pa att frysa ihjal), kom sapbubblor fran taket nar vi akte ner i vattnet. Fick nastan en hostattack nar vi flog forbi eld och det kom rok upp vid mina fotter. Pa kvallen akte vi till Bonid igen, men inget drag, som sagt varken onsdag eller fredag.

Idag har jag inte gjort mycket och klockan ar fem pa eftermiddagen. Varit hos frissan och latat mig.. Ska forsoka hitta nagonstans att ata innan vi beger oss till Kings cross och festar.

Surfning i Byron Bay - bara alskar det

Fri, 17 Feb 2012 10:12:28 +0100

Vi stannade hos Anna och Blake i Brisbane till sondagen. Vi gick pa bio och var lite i solen och badade i poolen, tog det mest lugnt med tanke pa Idas halsfluss. VI stannade en natt i Surfers Paradise, for att pa mandag eftermiddag aka vidare till Byron Bay dar vi nu ar. Ida ater inte langre penicillin och mar bra forutom hennes flugbett som ar stora som skotthal. Jag hade garna stannat lite langre i Surfers men foredrog att aka vidare till Byron och overaska var franske van Johan pa fodelsedagen. Vi at pa killarnas hostel och gick sedan ut pa cheeky monkey's och dansade pa bordet. Det ar vad man gor dar, de har inget dansgolv. Efterat fick grabbarna for sig att bada nakna i havet, vilket vi tjejer inte hakade pa. Kallt! Vi tog deras klader istallet och sprang ivag.

Pa tisdagen hangde vi en stund pa stranden och tog sedan en promenad till fyren, som ar Australiens ostligaste punkt. 1,5 timmes promenad i brant lutning uppat och nastan 1,5 timme tillbaka ner. Det skulle vara en bra utsiktspunkt for delfiner, men vi sag inga. Pa kvallen gick vi ut pa Cocomangas. Vi onskade laten "big bad wolf" som alla dansade till i Cairnes, men har i stan slutade det med att vi blev ensamma pa dansgolvet. Tanken var att vi skulle ga vidare till ett stalle som heter Woodies. Men utanfor Woodies hittade vi en liten 19-arig norsk tjej som blivit alldeles for full pa goon och spytt ner sig totalt. Ida ska ju alltid hjalpa folk som spytt sa vi kom aldrig in pa woodies. Vi hittade en telefon i tjejens vaska och ringde Line, hennes kompis. Men vi fick inte tag pa henne. Istallet fick vi tag pa en cykeltaxi och begav oss mot tjejens hostel med henne (vi sag att hon hade en nyckel i vaskan). Vi hoppade upp alla fyra i den lilla soffan (som var gjord for tva) bak pa cykeln, som dessutom var kladd i massa rosa ballonger pga alla hjartans dag. Killen som korde oss fran USA och hittade inte alls i Byron. Vi virrade runt pa cykel, hittade ett gang som forklarade vagen, men strax efter det fick vi punktering. Lampligt nog var det precis utanfor en polisstation, men de ville inte hjalpa oss. De kom ut och tittade pa den stackars tjejen, skrattade nagot om goon och bad oss kora henne till sjukhuset. Jag och Mia fick springa efter den punkterade cykeln och putta pa. Vi var med henne narmare en timme pa sjukhuset och fick da antligen tag pa hennes vann. Vi var hemma tva pa natten efter att ha spenderat halva valentines day-kvallen med en okand stupfull tjej och en mycket trevlig cykel-taxichauffor. Vi ser honom emellanat och han ler sa glatt och halsar att han kor oss gratis vart vi an ska. Han tackar sa mycket for alla pengarna. Vi hittade pengar i den stackars fulla tjejens vaska och gav honom...hon hade spytt ner cykeln ocksa och punkteringen pa det..tyckte han fortjanade en del...

Onsdagskvallen blev en lugn kaffekvall pa stranden med vara franska killkompisar, tva franska tjejer och en italienare.Torsdagen var vi ut en kortis.Det var Mias fodelsedag, sa vi tjejer tog med en flaska vin och gick ut kakade. Forsta gangen vi utnyttjade "bring your own". At naturligtvis glass pa Cold Rock ocksa dar vi ar stammisar. Det ar en glasskedja da man mixar ihop sin egen glass. Man valjer vilka glassorter man vill ha och sa blandar man i bar och godis.Sedan motte vi upp nagra vanner, men blev ingen supersen kvall, vi var trotta efter all surfing. VI har tagit tva surflektioner och ar faktiskt ratt duktiga. Vi fangar vagen sa dar, men hoppar upp riktigt bra och kan svanga snyggt! Anvander oss fortfarande av langa brador dock. Alskar att surfa, superkul. Den snygga surfbrannan efter surftrojan ar kanske inte lika rolig.. Forsta lektionen foll jag av bradan nar det kom en stor vag, rullade runt i vagen med bradan och fick fenan rakt pa benet vilket resulterade i en stor larkaka pa mitt vanstra ben. Och har fruktansvard traningsvark, men hindrar mig inte fran att fortsatta surfa. Funderar allvarligt pa att flytta hit.

Australia zoo bland annat

Sat, 11 Feb 2012 02:33:11 +0100

Mandagen blev en tidig kvall. VI skulle upp 6:15 dagen darpa for att hinna med bussen till Noosa, en liten stad dar manga kandisar och manga australiensare overhuvudtaget har sina semesterhus. Otroligt skont att fa sova i en sang och slippa vakna av att man hostar for att man svalt en insekt.

VI hann inte mer an kliva pa bussen som skulle ta oss till vart hostel Noosa backpackers resort innan vi motte ett irlandskt par som var med pa segelturen till Whitsunday och nar vi skulle checka in traffade vi tva amerikanska killar som var med i vart fraser island.gang. Killarna hakade pa en stund till stranden och sedan var det dags for pizza pa hostellet med ganget.

Vi klev upp tidigt aven pa onsdagen och begav oss till Steve Irwins Australian zoo. Man fick se upp for vilda odlor och en och annan orm som kryllade pa stallet, bade utomhus och inne pa restaurangen. Att se dingos, koalor och kangurur pa zoo var val inget nar man levt mitt bland dem bade nar vi bodde i var bungalow (utan riktiga vaggar) pa magnetic island och nar vi bodde i talt pa fraser. Vi klappade koalorna (blivit lite av en expert pa hur man hanterar koalor ocksa) och matade kangururna som vissa var lite giriga och krafsade sonder min hand. Matade en elefant. Vi sag en fagelshow, faglar som gjorde massa konster till musik. Bade riktigt stora faglar och mindre som rainbow lorikeet och red tailed black cockatoo som vi tidigare under var resa levt bland de vilda..och matat.. Darefter var det en krokodilshow som ocksa var bra. Vi sag ju aldrig nagon fullvuxen krokodil i det vilda pa safarit sa.. Darefter var det en tigershow som var sa dar. Bland det basta var nar jag antligen fick se en cassowerie, en stor fagel som var guide Willy standigt varnade oss for i vart forsta besok i regnskogen uppe i cape tribulation. Han sa att den var ratt aggresiv sa motte vi nagon skulle vi se till att vi hade nagot mellan oss och fagel..stalla oss bakom ett stort trad for att undvika att fageln borrar in sina tummar (som ar som knivar) i en. Sag varningsskyltar om fageln pa hela bilresan upp till cape trib sa trodde jag skulle fa se nagon, men icke..

An en gang blev det en tidig kvall. Efter en kvallspromenad langs vattnet i Noosa och handlat pa vart alskade woolworths sa gick vi hem, packade och sov. Ida madde inte hundra, febrig och ont i halsen. Hon har aven nagra fruktansvarda bett som ar helt oppna och variga, efter flugorna pa fraser. Fraser island ar en otroligt lugn och rogivande plats, med helt knapptysta forsar (inga klippor, endast sand, dar av tystnaden). Men det kryllar av giggantiska flugor dagtid som forstor friden. Pga dessa flugor hoppar man standigt runt och slar sig sjalv- fraser island dansen. Alla ackliga djur dras till Ida, flugor, grashoppor..i AIrlie beach nar vi satt med ett gang och tog en drink hoppade Ida skrikandes fran bordet..en odla klattrade pa hennes ben..

Nu ar vi i Brisbane hos Mias kompis Anna och hennes kille Blake. VI kom i torsdags, lag vid poolen och grillade. Igar var de andra inne i stan och firade Blakes kusins 21-arsdag (vilket ar riktigt stor har) medan jag var kvar hos Ida. VI hade en lakare har natten mellan torsdag och fredag som konstaterade det vi misstankte, halsfluss. Vi far se nar vi kommer har ifran. Vi har aldrig haft nagon spikad plan for den har resan mer an att vi maste vara i Sidney 22/2 da Mia aker tillbaka till Sverige och jag och Ida maste vara i Melbourne 3/9 da vi aker vidare till Nya Zeeland. VI har val tankar pa vad vi vill gora. Hittills har vi bockat av snorklat vid stora barriarrevet och sett haj, hoga skoldpaddor (de blir lite drogade nar de ater Jelly fish), stingrockor och massor av olika fina fiskar. Man borjar kanna igen de olika fiskarna, de som lever i par hela livet, de som har stora tander och gor ett knastrande ljud i vattnet med dem, de som lever i stim med en hane som ledare och nar han dor byter en hona farg och kon och blir den nya ledaren.. Vi har varit i regnskogen, seglat, atit kanguru och akt runt fraser. Det som jag bara maste pricka av harnast ar ata krokodil och bli surfprofs!

Fraser Island

Mon, 06 Feb 2012 11:59:37 +0100

Vi lamnade Airlie beach torsdags kvall. Sa kul var inte den staden. Visst, nagra riktigt bra surfbutiker som jag alskade och jag vann ett crepes-marathon. Vart hostel YHA Airlie beach anordnade det, skrev sjalvfallet upp mig for visste att att det har kommer jag ta! Mycket riktigt, vann overlagset med 13 stycken, fyllda med skinka, ost, tomat, spenat, svamp mm. Dock var det hogstas rekordet nagonsin 18 stycken. Kandes lite surt att vi skulle ivag och traffa ganget fran segelturen for annars hade jag slagit det rekordet ocksa. Folk tyckte det var kul att den minsta personen i sallskapet kunde ata mest.. Trevligt Hostel, bodde tillsamans med en engelsk dam runt 70 ar som hade varit en manad pa Bali, sen luffat i Australien och nu skulle tillbaka till Bali. Samt tva andra tjejer i var egen alder. Plus fyra kakaduor som bodde pa var balkong. Holl pa att skramma livet ur mig nar jag stack ut huvudet och fick en vinge rakt i ansiktet.

Vi har precis kommit tillbaka fran tre dagars jeepsafari pa Fraser Island, varldens storsta sando. Vi packade in 15 personer och massor av mat i tva bilar och begav oss till Fraser. En riktigt skumpig fard in till mitten av on dar vi stannade for att promenera till en sjo med skoldpaddor och cat fish. Efter att ha vandrat i 45 minuter i sand och i stekande varme kom vi fram till en liten sjo. Helt udda, nere i en dal med skog pa ena sidan och bara massa sand pa den andra. Sen begav vi oss till vart camp. Var bodde med aboriginer pa deras land och fick darmed tva regler: vissla inte efter solnedgangen och spotta inte i elden..det skulle tydligen tillkalla onda andar. Vi fick en genomgang hur vi skulle bemota alla dingos som sprang runt campen. Naturligtvis fick man inte lamna mat framme, sopor skulle lasas in och absolut inget i matvag i talten vi bodde i! Om nagon hade med sig foundation sa fick man lamna sminket i bilen, pga att dingos kanner lukten av animaliska fetterna i det.. Vi fick inte ga ensamma nagonstan pa kvallarna utan man skulle alltid vara en grupp, och jag (som inte ar sa stor) fick egentligen inte lamnas utan uppsyn fick jag veta.. Om vi motte nagon dingo sa skulle vi korsa armarna over brostet, brosta upp oss och eventuellt ta ett bestamt steg mot dem, inga hastiga rorelser. Kryllade av dessa dingos, valdigt nara. Forsta dagen var man radd sen vande man sig med allt, dingos, kackerlackorna, de gigantiska spindlarna och ormarna.

Dag tva var det upp relativt tidigt, ata frukost och packa in oss i bilarna. Tog motorvagen, alltsa stranden, norrut. Pa Fraser gar man ingenstan, man aker jeep overallt. Antingen studsar man fram inne i skogen eller sa tar man stranden. Men massor att se upp for aven pa en lang oppen strandremsa, alla haligheter vattnet gor i sanden, att ingen vag kommer upp mot bilen och tar med sig sanden under en ut sa att man sjunker.. Vi begav oss som sagt till norra delen av fraser, vilken ar den enda delen med klippor. Vi klattrade upp for dem och beskadade utsikten, jatte vackert! Sag en stingrocka dar uppifran. Man kan inte bada i havet kring Fraser. Mest pga av de starka strommarna, men finns aven riktigt farliga hajar och dodliga jelly fish och stingrockor. Det finns en mojlighet att bada bland klipporna, vagorna slar over klipporna och dar pa andra sidan bildas som en liten pool utan ofarliga hajar och annat, endast vassa klippor att passa sig for. Vi begav oss vidare och hittade en gigantisk skoldpadda uppskold pa stranden. Ena benet var borta, antagligen har en haj varit framme. Vi akte forbi samma plats igen och da var skoldpaddan forsvunnen. Antagligen har den akt ut med tidvattnet. Den kan ha klarat sig, finns en del skoldpaddor som har ett halvt ben.. Vi parkerade pa stranden for att vandra upp i en liten flod. Iskallt vatten och ganska stromt, men otroligt vackert med trad som hangde over oss pa bada sidorna. Nar vi hade kommit hogst upp la vi oss och flot och lat strommen skolja ner oss till bilen igen. Vi hann aven med en liten sjo pa vagen hem innan det var dags att aka tillbaka till campen. En kolsvart laskig liten sjo som bildats i en dal enbart av regnvatten. Eftersom det inte finns nagot utlopp far man inte bada med solkram i denna. Skumpig fard, men vart det. Vi simmade over hela sjon, stannade och vilade pa en stock, simmade tillbaka. Tydligen ska sjon vara bra for har och hud, tycker inte det blev nagon skillnad. Daremot massa smafiskar som at upp huden pa ens fotter sa hade garna setat dar langre och dinglat med benen ner i vattnet. Helst utan Ida. Alla fiskarna samlades runt hennes skavsar...Tillbaka pa campen var det matlagning som gallde. Tva amerikanska killar tog pa sig det, sa vi andra spelade kort och drack goon, vilket ar ett billigt australiensiskt ladvin. Eller vin och vin...det ser ut som det och smakar som det..men star pa forpackningen "made with the aid of milk, fish, eggs and nuts"..

Dag tre packade vi ihop, tog en tva timmars skumpresa inat on mot en jattevacker sjo som var helt kristallklar, innan vi begav oss tillbaka till Harvey bay. Ska umgas lite med "jeep-ganget" innan det ar dags for sangen. 7:40 imorgon gar bussen till Noosa.

Obs, kommer nog nagra bilder pa facebook i veckan. Fingret behover inte amputeras, kan fortfarande inte riktigt boja det, men pa battringsvagen.

whitsunday segling

Wed, 01 Feb 2012 04:57:01 +0100

Pa lordagskvallen gick vi ut med de franska grabbarna och at en avskedsmiddag pa en restauranbg vid stranden horseshoe bay pa magnetic island. Notan slutande pa 375 dollar for oss fem. Det var killarnas skaldjursplata som drog upp summan en aning..mangder av ostron och med tankte pa att jag och Ida aldrig hade provat det var vi naturligtvis tvugna att gora det samtidigt som det skulle tas bilder.. Benjamin aker vidare till Perth och Johan till Melbourne. De har varit ute i fyra mander, otroligt bruna. Mia kallar Benjamin for pepparkaka och bade borjade samtidigt sjunga gingerbread gingerbread innan vi paminde dem om att laten heter jingle bells..Vi tjejer lamnade gladeligen Magnetic Island. Vi hade varit pa full moon party, kramat koala och andra djur. Vi sag inte resten av on som vi hade tankt med fick nog av dessa insekter, sepciellt de som ville gora en sallskap i sangen.

Sondag eftermiddag tog vi farjan over till Townsville. Tre mycket snygga brudar..mitt solexem kom tillbaka pa halsen (dock inte lika illa som det var i Turkiet i hostas), Ida hade flagnat pa ryggen och fatt en giraffbranna medan Mia hade fatt en morkare branna pa overlappen som sag ut som en mustach. Dessutom var jag och Ida skadade. Vi akte jet ski med Benjamin och Johan sista dagen pa on. Ida slog i kaken i Johans axel plus gjorde illa knat. Johan korde som en galning. Hon var livradd. En kvall i Cairns nar vi var pa vag hem, med havet pa den enaa sidan om oss och en stor oppen yta pa den andra, slog blixten ner i vattnet precis bredvid oss. Vi blev livradda, slangde oss ner pa marken (Ida skrapade till och med upp knat) och skrek samt holl for oronen (varsta smallen jag nagonsin hort) Jag har aldrig varit sa radd som da men Ida sa att hennes jet ski-fard var tio ganger varre. Jag har skrapat upp en knoge efter jet ski-turen, fatt blasor pa en annan knoge coh de ovriga har fatt en lilarod farg. Som om mina hander inte sag tillrackligt illa ut efter att jag matat faglar ur dem..hade rainbow lorikeets (jatte fina faglar, men hogljudda!!) pa huvudet, axlarna, armarna och handerna. Mina handleder ser ut att ha blivit utsatta for ett sjalvmordsforsok. Det enda jag hade att halla mig i pa jetskin vat ett litet band som satt fast pa sittsen mellan Benjamin och mig. Jag forsokte knipa at med laren, men ju mer vi akte ju mer akte trosorna in mellan skinkorna och ju mer vatten det kom upp ju mer halkade jag runt. Dessutom snittade jag upp insidan av laren med mina naglar nar jag satt dar och akte fram och tillbaka. Jag kramholl i bandet, sa nar Benjamin fragade om jag ville kora var jag tvungen saga nej..jag kunde inte rora handerna, de var helt bortdomnade.. Vid lunchen nagra timmar senare hade jag fortfarande svart att rora armarna. Jag kunde inte lyfta mitt vattenglas sa fick dricka ur sugror. Skakade nar jag forsokte fora gaffeln till munnen sa folk runt om kring maste trott att ajg hade parkinson. Jag hade traningsvark i dagar. Var tvungen att vila pa stranden efter det. Kokande hett pa on och nastan samma temperatur i vattnet (ca 32 grader) sa svalkade inte. Gick knappt att simma i det..som Benjamin sa "it's to hot, I'm not pasta"

Sondagkvall hittade jag antligen en "lamna en bok och ta en annan-hylla" sa bytte ut min "hypnotisoren" (las den!) Sedan tog vi hastigt farval till pojkarna, sprang pa farjan sa att mina flipflop gick sonder och ryggsacken som redan var trasig sprack upp annu mer.. och sa tog vi bussen till Airlie beach. Vakande med istappar pa oss..fick aldrig av AC:n och Mia den stackaren fick knappt sova nagot alls eftersom jag tydligen har gjort fagellaten i somen..Hon kunde dessutom inte sova pa bussen och i bungalow bay (magnetic island) hade ida vackt henne for hon ville ha hjalp med att fa bort en gigantisk grashoppa fran benet.

Mandag morgon blev det brattom. Vi skulle starta var tredagars segeltur med en katamaran och eftersom tva minuters regeln galler for dusch pa bat sa gallde det att ta en ordentlig dusch innan, kopa nya flip flop och vaska samt vin. Det var en liten katamaran med 24 gaster och 3 som arbetade pa baten. Dylan var var kapten, Jaz tog hand om maten och Fiona var dykinstruktor. Vi sov 12 pers pa varje sida om baten. Jag delade en minimal sang med Mia som inte fick sova dar heller. Forsta natten vackte jag henne tva ganger, fl;rst for att tydligen meddela att det vara en orm i sangen sedan for att fraga var hon var fast hon lag klistrad mot mig. Vi seglade till Whitsunday, en otroligt vakcer plats. White heaven beach ar sagolikt vackert. aldrig sett vackrarae strand eller vatten. Inte som en avlang strand utan pa flera stallen stracker sig stranden langt ut i vettnet. Var inga andra manniskor dar. Sanden ar sa otroligt fin att de varnade oss for att ta med kamera om man inte ar forsiktig..sanden forstor latt linsen. Det var tydligen darifran NASA tog sanden nar de skulle gora sin storsta lins.. Jaz fran baten tog massor av roliga bilder, ja de kommer pa facebook.. Jag hjalte inte till sa mycket med seglinge, blev lite sjosjuk sa fick sta uppe vid rodret, stracka upp huvudet bland seglena. Den minst gungiga platsen pa baten och hjalper mot sjosjukan att fa sta dar med vind i ansiktet och titta ut over horisonten. Annars solade vi och snorklade. SImmade med en ratt stor skoldpadda. Tydligen har folk sett en stor stingrocka tva ganger under mig men har lyckats missa den tyvarr. Sag dock en liten fran stranden pa white heaven beach. Har varit supermysigt. Alskar att ligga pa soldack, sarskilt i morgonsolen och kvallssolen och lyssna pa bra musik..livet pa en pinne.. Hade velat sova utomhus i natet fram pa baten..fan att det regnade och blaste sa mycket om natterna..

Nu ar vi tillbaka pa land. Mitt solexem forsvann, daremot maste jag nog amputera mitt langfinger som skadades under jetski-farden.

Vi kommer stanna en kort stund har i Airlie beach innan vi beger oss till Hervey bay pa tre dagars jeepsafari.

gosat med koala, kanguru, orm, krokodil och faglar.

Sat, 28 Jan 2012 10:39:14 +0100

I torsdags var det Australia day. Vi borjade med att ta det lugnt vid lagunen, solade, badade och kikade runt pa den lilla marknaden de hade dar. Kopte inget, men besokte Cairns zoo's lilla plats och gosade med en krokodilbebis. Sedan var dert dags att shoppa klader infor kvallen. Vi gick pa stan tillsammans med fransmannen Benjamin och Johan. Vi alla kopte Australien shorts, vita overdelar och mangder av gnuggisar som forestallde Australiens flagga. Pa vagen hem kom en skur igen, sa stannade till under en av grillarna och agnade oss at manikyr infor kvallen. Allas naglar, aven killarnas, fick en fruktansvard bla farg. Forfesten var hos killarna som bodde i huset mitt emot, sedan bar det av mot stan i vara Australien klader och tatueringar overallt.

I fredags morse, efter tre timmar somn tog vi bussen till Townville och darifran till Magnetic Island dar vi befinner oss nu. Vi bor pa norra on vid den enda stranden med jelly fish net sa att vi kan bada utan sting suit. Vi bor i en bungalow mitt i en regnskog/park. Vart lilla hus har en mysig liten veranda och vaggar som endast ar en meter hoga, resten ar spaljeer med myggnat for, sa nar jag vaknade i morse lag jag oga mot oga med en odla. Som tur var han pa andra sidan natet. Sov inte sa gott, nar papegojorna val hade slutat skrika borjade kanguruna hoppa runt i loven precis bredvid min sang. Somnade vid poolomradet i en hangmatta. Nar tjejerna val fick liv i mig var det dags att ga in med guide i vart hostels egna lilla inhangnad med djur. Traffade forst pa en atta ar gammal saltvattens krokodil som jag holl i. Nagot storre an den i Cairns..borjar snart bli provs pa krokodiler.. Jag hade en gigantisk fagel pa min arm som at fron fran min mun. Vi myste med odlor och en kangurubebis. Posade pa bild med en orm. Och naturligvis holl i koalan Mathilda.

Snart ar det dags for middag pa en restaurang vid havet innan vi ska hem och krypa ner i sangen med spindlar, gigantiska vandrande pinnar och allt vad det ar. Imorgon aker vi vidare.

snorklat med hajar, atit kanguru och varit pa krokodilsafari

Thu, 26 Jan 2012 01:56:01 +0100

Vi har bara varit i Australien i en vecka, men hunnit med massor, snorklat med hajar, atit kanguru, krokodilsafari.. Skriver en del har, hinner inte fa med allt. Vi har det superbra!

Ida och Mia skulle avsluta dykkursen pa en tva dagars battur over stora barriarrevet som jag hangde med pa, men jag snorklade. Forsta snorklingen gjorde jag i grupp tillsammans med guide. Det var otroligt fint, sag massor av fina fiskar, sjogurkor, koraller och en liten skoldpadda. Aven en hel del jelly fish tyvarr, den sasongen nu, sa vi var tvugna att anvanda en sting suit, men blev anda stucken pa halsen och pannan dar drakten inte tackte..sveeeed! Pa vissa stallen var det sa lagt att man inte kunde gora annat an att flyta for att inte sla i revet. Lag pa soldack resten av dagen och sag delfiner och hajar. Klockan 5:30 dagen dar pa var forsta vackningen. Forsta dyket var redan klockan 6. Jag skippade det, Klockan 7 knackade det pa dorren, dags att signa papper igen om att jag var kvar pa baten och vid liv. Gick upp och at frukost och drog pa mig min sting suit-drakt och 8 var jag nere i vattnet. Sag en baracuda det forsta jag gjorde. Jag snorklade med tva fransman som var riktigt skickliga. De tog min undervattenskamera eftersom de ar betydkligt battre pa duck dives an vad jag ar. Tror de fick ratt bra bilder. Ska hamta ut dem idag. Min andra snorkling gjorde jag vid 11 och gick ut med ett helt gang, men lyckades komma ifran gruppen. Helt plotsligt har jag precis under mig en haj nagra meter ner.. Ingen liten mini haj utan den var val nastan lika stor som mig. Jag stelnade till och lag bara och flot. Nar hajen hade simmat undan simmade jag tillbaka till baten medan resten av gruppen simmade dit dar jag hade sett hajen.

Igar gjorde vi en dagstur till regnskogen. Vi blev varnade av var guide for stora faglar som kunde attackera oss och berattade hur vi skulle gora isf. Han pratade om ormar, spindlar och vilka vaxter vi skulle akta oss for. En spindel sag vi... Han borde varnat mer for sig sjalv. Han korde som en galning att Mia trodde hon satt pa ett ryskt flygplan.. Sedan var det dags for krokodilsafari. Kanns som nagon kunde klackt ur sig innan att det ar helt fel sasong for det nu. Vattnet ar sa varmt att krokodilerna inte behover ga upp och varma sig i solen. Dessutom ar vattnet sa hogt att det inte finns sa mycket plats for dem pa land. Vi lyckades endast se en liten baby krokodil pa ett ar. Trist.

Ikvall ar det Australian day! Egentligen hade vi tankt aka vidare igarkvall, men denna dag ville vi fira med alla vi lart kanna har. Gillar den har staden! Liten, sa alla kanner alla, man gar overallt men finns anda massor att gora. Kan gora allt forutom surfa (pga krokodilerna). Jag antar att vi gar till woolshed som vanligt och dansar pa borden. Alla backpackers samlas dar pa kvallarna. Manga hostels har samarbete med dem vilket innebar gratis middag. Ingen hojdar mat, sa blev glada nar vi har om kvallen blev inbjudna till kanguru-grillkvall av ett gang. Langs hela strandpromenaden finns flera stora grillplatsen, sa vi samlades vid en av dem, vid lagunen. Dock blev det ingen sen kvall, var tvugna att smita fran polis. De ser visst valdigt allvarligt pa att dricka pa allman plats. Men Woolshed ikvall alltsa. De brukar ha olika teman varje dag. Har om kvallen var det ladies night vilket innebar gratis champagne (som serverades av man i bar overkropp) till alla tjejer och sedan kom en manlig strippa..

Btw, kommer overleva natterna. Vi har kommit pa hur flakten fungerar...

Cairns

Thu, 19 Jan 2012 07:39:05 +0100

Da har vi landat i Cairns 34,5 timme efter att vi lamnat arlanda. Nar vi kom till Cairns igar tidigt pa morgonen sa var det otroligt varm men regnade. Lite sura blev vi nar solen aldrig ville titta fram men vi gjorde det basta av situationen. Lamnade vara grejer och gick langs Esplanaden in till Cairns och kikade runt pa stan och inskaffade ett paraply. Efter nagra timmar tittade solen fram, men holl sig mest bakom malnen.. Men eftersom ingen av oss hade smorjt in oss med solkram ser vi inte kloka ut. Det ser ut som jag tillhor nagon konstig manniskoart som ar knallrod..kladd i vitt linne och vita shorts. Forhoppningsvis ska det val ratta till sig under resans gang. Vet inga temperaturer idag, men sag igar att klockan 17:00 nar det var lite svalare var det 31 grader.

Pa eftermiddagen igar la vi oss vid lagunen, en pool som fran en av sidorna har en sandstrand. Man badar namligen inte i havet i Cairns med tanke pa krokodilerna.. Otroligt fint har. Jattefin strandpromenad..dock nagra meter upp, tradack. Langs hela esdplanaden finns en park med utegym, lekparker med vattenland, tennisbana, beachevolley plan, skateboardpark och lagunen.

Vart hostel ar val inte det tjusigaste. Trevlig personal och vi har ett rum for oss sjalva, men ingen ac..takflakten ar fran 1800-talet och fungerar just inte alls. Vi har dubbeldorrar till terrassen, i glas. Det ar dock ingen terrass utanfor dem utan mer en platt med vattenslang, stenar, pinnar..riktigt ormbo..sa vagar inte oppna upp och vadra ordentligt.. Dorrarna gick dessutom inte att lasa men det har jag lost med hjalp av Mias skarvsladd som jag gjorde en riktigt bra knop av..

Imorgon aker Ida och Mia ivag pa dykkurs. De kommer vara borta dagtid i fyra dagar. Jag kommer folja med dem ut pa baten en dag och snorkla lite, men annars sa ska jag forsoka utforska Cairns pa egen hand samt jobba pa brannan. Borjar kanna mig hemma har redan. Har lart mig titta hoger-vanster-hoger nar jag gar over gatan istallet for tvartom som hemma. Inte klokt vad den vanan sitter stenhart. Kommer sakert fatt in reflexmassigt att jag ska borja med hoger lagom tills jag kommer hem och bilarna kor pa hoger sida igen.. Jag hade garna ocksa tagit ett dykcertifikat, men med tanke pa mina oronproblem sa far jag skippa det. Skulle inte funka.

bilder pa fb sa smaningom.

Ha det gott!

Tv� veckor kvar

Mon, 02 Jan 2012 10:22:39 +0100

Då var det dags igen. Jag och Ida ska ut och luffa. Denna gången blir det dock Australien och Nya Zeeland och vi har med oss Mia under de första fem veckorna på vår tre månader långa resa. Det börjar bli lite stressigt. Vi flyger från Arlanda om exakt två veckor idag och jag har massor kvar att ordna med lägenheten innan den ska hyras ut, lite försäkringspapper, packning etc. Men vad är två veckors panik när man ska ha tre månaders semester? Inget på resan är direkt planerat mer än att vi flyger från Arlanda till Cairns via Doha & Melbourne och att vi under fem veckors tid ska ta oss ner till Melbourne igen då Mia flyger hem. Jag och Ida fortsätter sedan ner till Sidney och flyger därifrån till Nya Zeeland 9 mars (ska hinna med båda öarna) och beger oss tillbaka till Sverige 7:e april via Hongkong och London. Förhoppningsvis har vi tagit ett dykcertifikat, lärt oss surfa, blivit en aning brunare och upplevt en rad galna upptåg. Just något mer på vår att-göra-lista har vi inte skrivit upp ännu. Listan på saker att undvika är däremot lång efter min och Idas senaste luff. Ska verkligen försöka att undivka besök hos polisen varannan vecka. Eller bli av med kameran (min nuvarande har ju redan varit på egen hand till Tyskland T&R). Och sitta på fel station i 12 timmar och inse det i sista sekunden när det är brådis hem så att man är tvungen att gråta till sig en gratis taxiresa (vi hade köpt godis för våra sista Euro och han tog ej kort) och i princip tvinga den stackars föraren att bryta mot alla trafikregler. Ska även försöka att inte ordna översvämmning så att det är vatten över hela hotellet igen. Och ska inte dricka whiskey på tom mage..blir sådant gnäll från övriga gäster på hotellet efter en sådan kväll. Listan är lång, allt kan inte skrivas ut med tanke på att min stackars mamma läser detta...

Jag kommer med jämna mellanrum lägga upp bilder från resan, men antagligen mest på facebook och inte så många här.

Kommer sakna er alla! Men vi ses efter påsk!