Jorden runt på 30 dagar

HEJ!

För  Thailands resan som vi är på har vi en annan sida!

www.resedagbok.se/thai08

Vi ses där i fortsättningen!

Kram Clara

Hej,

Vår fantastiska resa är slut men kika gärna in igen om några dagar, det kan bli något mer! Nu finns det nya bilder i albumet New York!

Det blev ca 46 flygtimmar sammanlagt. Det är jobbigt att flyga långt, tycker Elsa. Värst av allt är de tidiga morgonflygen...

Hej, Nu har vi kommit hem och är lite trötta och sega. jag har inte så mycket att skriva men det är iaf hur skönt som helst att vara hemma. Tänk själv: du har varit borta en månad och fått dela säng med någon och så kommer du hem till ett helt eget rum  och har en stor säng för dig själv! Jag tyckte att det allra bästa på resan var New York och Thailand.

Vi kanske skriverv nästa gång vi åker på en resa men den här resan är juh slut så det blir inget mer från mig, men pappa sa att han kommer att skriva lite om New York sen.

Hej då

// Clara

PS. tack för att ni läst och alla trevliga kommentarer!

DS.

I Central Park simmade det vattensköldpaddor!!

Hej!

Det är Elsa igen. Nu är vi på flygplatsen och ska åka hem. Jag längtar efter allt hemma. Det var sämst i Kina för det var dåligt att hitta god mat på menyerna. Jag vet inte vad som var bäst på resan.

 Hejdå

 PS. Kinamaten i New York smakade mumsigt!

Hej igen!

I förr går var vi på National History Museum Of America – ett häftigt museum där det fanns bland annat dinoskelett och ädelstenar. Jag har hört att världens största diamant ska finnas där men den lyckades jag inte hitta, så stort var det! Efter det åkte vi till Chinatown och käkade god mat, den var godare än den kinamaten i Kina. Vi gick till Little Italy där vi hittade en affär där vi hoppade in. Vi allihop (förutom pappa) köpte en ”I (hjärta) NY” – tröja.

Tidigt igår morse åkte vi med tåget till Washington. När vi kom fram efter tre och en halv timmar blev vi mötta av våra amerikanska vänner Anton och Nastia. De visade oss runt i Washington och vi såg Vita huset, vilket inte var lika praktfullt som man kunde tro, men vad gör det? Vi såg också militärhögkvarteret Pentagon. De visade oss runt på ett museum där de hade rymdraketer och plan och sådant. Där kunde man också köpa rymdglass, som astronauterna kan mumsa på sina rymdfärd. Efter en trevlig åktur förde de oss hem till sig där vi spelade kubb, grillade och hade kul.

Idag åkte vi mycket stressade till hamnen för att kunna åka ut till frihetsgudinnan. På vägen ut dit (med båt) såg man Manhattan på ena sidan och på andra sidan var New Jersey. Redan på långt håll såg man en grön hand som stack upp från en staty, och medan vi närmade oss pratade en glad gubbe om New York. Vi kom fram till gudinnan och kamerorna var i högsta hugg.

//Clara

 Vi äter rymdglass

Sista dagen i Las Vegas så tog pappsen med Clara och Elsa till Circus Circus. Hotellet är numera ett av de äldre i Las Vegas och man har haft ett cirkus-tema som dragplåster. Kanske har det gått mer mot ett tivoli-tema på senare tid eftersom man lagt till ett stort inomhus nöjesfält.

Vi började med att kolla två cirkusnummer som utförs på en liten scen mitt i casinot. Numren håller på i kanske 5-10 minuter och man kör ett nytt varje halvtimme. Fanns även en konferencier men blev lite konstigt då han inte kunde gömma sig bakom draperiet utan stod och hängde en stund vid sidan av scenen innan strålkastarna sattes på. Vi såg två nummer, en akrobat från Lettland som stod på händer på ett par pinnar och en kvinna med ryskt namn som gjorde konster uppe i luften på ett rep som roterades från marken av en medhjälpare. Tjejens nummer var bäst tyckte vi.

Efter cirkusnumren prövade vi lite olika spel där man skulle kasta bollar av olika slag och få dem att landa i rätt hål eller i färgade koppar (nitlotterna var om man hamnade i vita koppar). Clara var skicklig och fick ihop fyra gosse-djur av hygglig storlek på kanske 10 försök (á 1 dollar) och delade systerligt fångsten med Elsa som inte hade samma tur. Vi bekymrade oss lite för vad mamma skulle säga eftersom väskorna redan är sprickfärdiga och mjukis-samlingen hemma redan är gedigen, även om vi lyckats skilja oss från en del i vissa utrensningar. Efter detta gick vi till nöjesfältet och åkte några av de ”snälla” attraktionerna. Fanns annars en läskig berg-och-dalbana, båtar som i hög fart kastades ned för vattenfall mm men tjejerna är inte så äventyrliga av sig ännu som tur är.

På sista hotellet det fanns det ett stort panoramafönster med en häftig utsikt. En natt såg vi, i fjärran, ett otroligt åskväder med blixtar typ de man ser i serietidningar. Tydligen hade det sedan regnat på natten och dagen efter var det mycket svalare och friskare i luften än tidigare under vistelsen. Panoramafönstret hade även ett automatiserat draperi som kunde dras fram och tillbaka genom att man tryckte på en knapp i väggen. Är man liten så gick det att stå mellan draperiet och fönstret och det var vansinnigt roligt att ha modevisningar på den scenen!

På kvällen blev tjejerna mutade med room-service och sedan blev det föräldrafritt ett tag. Mamma och pappa åt gott på Wynn’s japanska restaurang tillsammans med Christer Björin och Ken Lennáard med flickvän. Vi kom ihåg att hälsa till Christer från farmor och han kanske hälsar på oss i sommar på Gotland eftersom han skulle dit också.

Pühapäeva õhtul jõudsisme peale viietunnist lendu New Yorki, Newarki lennuväljale. Sõit hotelli Manhattanile võttis umbes tunni. Oli veel valge nii et läksime välja jalutama, et leida söögikoht mis sobiks kogu kambale (mis pole alati kerge). Peale mõningat avenüüdel ja streetidel (kõik korralikult nummerdatud mis teeb orienteerumise lihtsaks) kondamist leidsime hubase itaalia restorani, mille ukse kõrval raamis leidus menüü, kus tundus olevat söödavat kõigile neljale. Sisse astudes võeti meid soojalt vastu ja kõik road toodi kiirelt ja teenidnusvalmilt ette. Toit maitses imehästi ja tundus, et New York võttis meid soojalt vastu.

Üldse kõik kontaktid inimestega on siiani olnud positiivsed; ka hotellis oli vastuvõtt lahke ja soe. Elame seekord väikeses hotellis, mis on väga familiaarne võrreldes Las Vegase hiigelhotellidega (kus küll on teenindamine väga kõrgel tasemel). Ameeriklased on osavad jätma sellist muljet, nagu nad hooliksid oma kliendtidest. Ehk on see ka tõsi…. Igatahes pean ütlema, et mõned oma eelarvamused ameeriklaste suhtes (ja eriti New Yorgi elanike suhtes) pean maha matma. Inimesed on sõbralikud ja kõnetavad tihti teisi näiteks liftis sõites. Ja viisakus tundub neile olema väga tähtis, on kuulda kuidas vanemad oma lastele õpetavad viisakust juba maast madalast, kuidagi rohkem rõhutatakse viisakusele, kui ma harjunud olen.

Eile käisime Ameerika koduloo muuseumis (Natural History Museum), kus oli palju väga huvitavat, muuhulgas suur näitus inimese arengust ahvist, suur dinosauruste luude ja luukerede väljapanek, igasugu reptiilide topised alates konnadest ja lõpetades hiigelsuurte krokodilldega. Me jõudsime muidugi ainult murdosa muuseumist läbi käia. Clara teadis rääkida, et maailma suurim teemant on selles muuseumis, aga seda me ei leidnudki.

Peale muuseumi sõitsime metrooga Chinatowni, kus tänavad oli elu ja kauplemist täis. Mitte pealetükkivalt, nagu teatud vaestes maades, kus turism on suhtelist uus nähtus vaid lihtsalt kõike on pakkuda. Astusime peale teatud kõhklust sisse ühte lihtsasse hiina restorani, kus akna peale oli kleebitud ajaleheväljalõikeid, mille kohaselt seda restorani oli tunnustatud kui parimat uut hiina restorani aastal 2006. Sistustus oli kaootiline aga toit oli väga maitsev. Lapsed sõid valget riisi ja kana türgi pähklitega (?) Chicken cashewnut. See on nende lemmik hiina toit – hiinas seda ei olnud saadaval, või me lihtsalt ei osanud õigesti küsida…

Pärast sööki jalutasime läbi naaberlinnaosa, Little Italy, kus restoranid on võtnud kasutusele ka kõnniteed, mis on täis kohviku stiilis laudu ja toole, kus inimesed istusid ja sõid hõrgutavaid roogasid, jõid veini, rääkisid juttu ja silmnähtavalt nautisid elust. Meil oli natuke kahju, et meil kõhud juba hiina toitu täis olid… Ostsime paar klassikalist T-särki tekstiga I ”süda” NY. Tobias, kes meil koduvaht, tellis endale sellise ja ka tüdrukud tahtsid endale mälestuseks. Oleme muidu ostudest hoidunud, sest niigi on raske kõik asjad iga hotelli vahetusel kokku-lahti pakkida. Kotid nagu muutuksid väiksemaks…

Täna varahommikul astusime Washingtoni rongile. Meil elavad seal tuttavad, kellega tavaliselt Gotlandil suvel kokku saame, Gulja (Margareta tuttav) tütar Anastasia ja tema poeg Anton. Helistasime eile Anastasiale, kes meid külla kutsus, ja tüdrukud muidugi tahtsid minna Antonile külla, hoolimata pikast rongisõidust, mis kestab üle kolme tunni. Praegu istumegi rongis teel tagasi New Yorki. Möödume linnadest nagu Baltimore, Philadelphia ja New Yersey. Päev oli tore, käisime kõigepealt lennunduse ja kosmose muuseumis, mis oli väga huvitav.Seal olid väljapanekud kosmoselaevade osade ja koopiatega, kus võis ka näha kuidas elu kosmoselaevas välja näeb. Seal oli kirjeldatud ka kogu kosmoselendude ajalugu ning külma sõja periood ja selle lõpp. Külastuse lõpetasime kosmonaudi jäätisega, mis on tõesti ka jäätise maitsega, kuigi ta on kuivtoode.

Käisime Antoni kodus, mis asus Washingtoni sünnikoha läheduses kenas villarajoonis. Anastasia mees Peter tutvustas oma hubast kodu ja oma töötuba, kus ta nokitseb kahe tuletõrjeauto kallal, mõlemad aastast 1965!! Istusime aias ja grillisime ja lapsed mängisid Peteriga Gotlandil traditsioonlist mängu (kubb) kus visatakse puukaigastega vastaste klotse maha, mille nad suure vaegaga kuskilt hankisid.

Homme hommikul üritame jõuda vabadusekuningannat vaatama ja õhtupoole läheb lend Stockholmisse. Lapsed igatsevad nüüd kõvasti koju, mida lähemale kojusõit tuleb, seda suurem on igatsus. Clara, kes mu kõrgal rongiistmel magab, keeras end just toolis ja mõmises just midagi sellises stiilis et: miks nad need toolid nii ebamugavad on teinud, ma tahan NÜÜD kodus olla….

Minul koduigatsust kui sellist ei ole, need kelle järel oleks igatsus on ju siin, aga igatahes on mõnus jälle koju jõuda, kõik riided pesumasinasse pista ja  kodusööki süüa… Kõige rohkem olen põnevil eelseisva Eesti reisi eel, kus Loksa ehitus kõvasti on edenenud. Näeme seal!!

Tervitades Eha (Linda)

Igår kom vi framm till New York. Vi tog en prommenad på kvällen som var ganska trevlig.

Men idag ska vi till natur historiska muséet.

Igår kväll var vi bjudna på en cocktail-party på en fin svit på Bellagio. Det var en del bråk om vem som skulle få ha den fina klänningen som Clara hittade i en affär men som var i Elsas storlek. Så vi köpte den åt Elsa men senare visade det sig att även Clara kunda ha den... Nu var det dock Claras tur så Elsa fick ta sin prinsess-klänning från Thailand. Även mamma hade rustat sig med en tuff klänning i bästa Las Vegas anda...

Väl framme på Bellagio visade det sig att festen var inställd av någon okänd anledning:(  Vilken besvikelse, vi som så gärna hade velat se den fina sviten som papsen hade beskrivit. Nåja, vi satte oss i Bellagios fina galleri och utrustade oss med kaffe, glass och crepe med vispgrädde och jordgubbar. Därefter gick vi bort till Paris-Paris och åkte upp i Eiffeltornet. Utsikten över Las Vegas i nattskrud var fantastiskt. Vi såg även vattenspelet från en ytteligare vinkel. I fjärran mot Grand Canyon bergen syntes ett häftigt åskväder. Den fortsatte även när vi kom hem och vi såg många häftiga blixtar genom vårt panoramavägg.

Idag var det mulet, så jag passade på och tog en långpromenad till min favoritaffär - Walgreens, som är en "pharmacy" där man säljer allt möjligt. Mittemot håller man på att bygga det nya citycentret som man gör mycket reklam för - ska bli spännande att se det avancerade bygget när det blir klart.

Nu ska jag och papsen gå och äta middag med några bekanta på hotellets japanska restaurang, medan barnen har fått mat (hamburgare och kycklingspett) från roomservice!

Hej hopp

HEJ!!!

I måndas var vi på Mystére - en jätte häftig show med musik, ljus, färger kläder och artister som såg ut att aldrig ha gjort något annat. Den Showen måste ALLA SE!!! Igår var vi på en annan show vid namn "O". Inte alls lika bra och till och med dyrare billjetter.

Idag var vi och shoppade, Elsa fick ett par skor och en klänning, mamma ville ha en klänning men hittade ingen fast än vi gick in i en affär fylld av kläningar. men nu är vi på vårt nya hotell Wynn (fast det ut talas vynn) och det är ännu bättre än Bellagio. I kväll ska vi gå på en prommenad.

Farmor vet du vad jag drömmde i natt? Att ert hus hade 78 våningar (säkert för att vi hade nr 78 på rummet på Bellagio) och ingen hiss men däremot en rutchkana så man kunde åka ner. Och bredvid rutchkanan var det en hundtvätt! jag längtar nog efter Casper och Zorro!

Vi har väldigt mycket att göra så jag hoppas att ni förstår om vi missar en dag eller två!

//Clara

Hej,

Tack för alla gratulationer! Det blev en födelsedag i pokerns tecken då jag spelade en större turnering här på Bellagio från klockan 12 till 02 på natten... VAr 235 startande och nu är vi 18 kvar som alla får prispengar, fast jag har nästan minst med marker så gäller att ha tur direkt när spelet fortsätter i eftermiddag.

Jag kommer inte att skriva så mycket om pokeräventyren här i resebloggen men den som vill läsa kan följa länken nedan där jag skriver en pokerblogg för 24hPoker.com.

// Per

http://www.24hpoker.com/sv/Poker/Landingpages/Blogs.aspx

Teatud kahetsusega jätsime hüvasti rohelise Hawaiiga ja hilja 4. juuli õhtul, USA rahvuspäeval, jõudsime peale viietunnist lendu Las Vegasesse. Hotellist pidi tulema meile limusiin vastu aga tüdrukute suureks pettumuseks polnud meil kedagi sildiga vastas. Midagi oli nö kahe tooli vahele kukkunud. Õnneks ootas seal üks must limusiin mis oli vaba ja nii muutusid meie väikeste preilide näod jälle rõõmsaks... Veel rõõmsamaks muutusime, kui saime oma tuppa ja nägime vaadet aknast! Tuba on 23.dal korrusel ja esimest korda on meil vaade Las Vegas avenüü poole, kus on kõik fantastilised hotellid reas ja ka Bellagio ees oleva kunstjärve poole, kus päeval igal poolel tunnil ja õhtul igal veerandtunnil toimuvad  fantastilised veeshowd.

Siin Las Vegases oleme kohanenud mängurite elurütmiga: magame hommikuti 11-ni ja enne südaööd lapsi voodisse ei saa. Siinne aeg on Hawaiist kolm tundi ees nii et elame ikka veel sama aja järgi. Mulle teeb ainult muret, et kuidas me New Yorgis (mis asub veel kolm tundi ida poole) hommikuti üles saame, kella kaheni päeval ikka ei tahaks magada. Meil on seal ainult paar päeva ja tegemist on palju.

Niisiis sööme hommikusööki enamasti peale keskpäeva, nii et see käib ka lõuna eest. Siis läheb veel paar tundi toas ära, lastel on alati tegemist ja iga poole tunni tagant on aknataga uus veeshow. Keskpäeva kuumusega ongi mõistlikum olla toas. Pärastlõunatel oleme jalutanud teistesse hotellidesse. Per on paarist turniirist osa võtnud ja meie oleme seda aega kasutanud käies mulle tuttavates kohtades.

Üks mu lemmikumaid on "Secret Garden" mis asub hotellis Mirage. Seal on mitu delfiinibasseini ja miniloomaaed valgete tiigrite ja valget lõvidega mis on suures väljasuremise ohus. Vanasti oli Mirages vägev mustkunsti show lõvide ja tiigritega, mida ka koos Periga vaatamas käisin, kusjuures me istusime päris lava ääres nii et loomad, keda pärast ära võluti, käisid meist paari meetri kauguselt mööda, täiesti vabalt.  Üks atistidest (Sigfried & Roy) sai õnnetult oma tiigri käest pureda ja jäi halvatuks, nii et show lõpetati ära aga valgete tiigrite ja lõvide aretus käib edasi. Kui lastega eile Mirage "salajases aias" käisime, oli seal ühes klaasseintega mängutoas kolm 9 nädalast tiigripoega, kaks neist valged ja üks kollane! Nad möllasid ja hullasid samamoodi nagu meie kassipojad, rünnates oma hoidja, kes neid kogu aja jälgis, varbaid ja  ronides ta kukile. Kohutavalt armsad küll, aga millised kiskjad nende vanemad, kes oma aedades ringi kõndisid, olid!

Täna, Peri sünnipäeval magasime jälle kaua ja jõudsime vaevalt hommikusöögi lõpetada, kui Peril algas kell 12 järjekordne turniir. Teistest oli ta välja langenud, nii et uuele katsele. Meie lastega olime paar tundi basseini ääres, lapsed kogu aja vees aga minul on põnev raamat käsil nii ett need paar tundi möödusid kiiresti. Siis pidime end valmis panema kuna saime Peri kontakti kaudu ühele etendusele samaks õhtuks piletid. Võtsime takso kuigi hotell Treasure Island, kus see etendus toimub, on meist kolmas hotell. Aga kuna need kompleksid on tohutud, võib ühest hotellist mööda kõndimine võtta 10 minutit. Peale selle on tänavatel palju rahvast ja körvetav päike nii et peale sellist jalutuskäiku oled tavaliselt higine ja omadega läbi.

Etendus, mida ka eelmine kord perega siin käies nägime "Mystere" oli fantastiline ja meeldis seekord lastele veelgi rohkem. See on moodne tsirkus, kus elav muusika (muu hulgas ooperilauljatega), valgustus, kostüümid ja esinejate oskused koostavad fantastilise terviku - istud vahel lausa suu ammuli...

Peale etendust jõusime just Peril turniiri pausiks nii et saime koos mõnusasti süüa ja selle kena päeva lõpetuseks klaasid kokku lüüa! Homme ei ole midagi erilist plaanis, eks näe mida see päev toob. Peril oli turniiril edu, homme jatkub mäng...

Tervitades Eha

Idag har papsen fyllt år. Vi tackar för alla gratulationer! Det är roligt när ni hör av er, dels för att då vet vi att någon läser vår blogg och dels för att vi saknar er alla!

Vi har haft en väldigt bra dag idag, trots att pappa har spelat en turnering och gör det fortfarande efter tolv timmar. Klockan är halv ett på natten (vi har Las Vegas vanor) och vi har just läst ett par kapitel i "Kalle och chokladfabriken".

Vi åt sen men fin frukost tillsammans i "Cafét" på Bellagio, därifrån pappa fick skynda sig iväg till turneringen som började kl 12. Vi andra gick ner till det fina poolområdet och badade/läste ett par timmar. Vattnet är varmt och skönt och man måste svalka sig ofta för luften är het och solen ännu värre. Av tjejerna syntes det mest fotsulor medan mamma satt med sin bok i skuggan.

Till kvällen hade vi biljetter till Mystere (en show med modern circus) om vi såg när vi var i LV hösten 2006. Pers kontakt på hotellet som förresten heter Boris Zaitsev hade bokat finfina platser åt oss, precis i mitten framför scenen. Pappa verkar vara en bra kund här...

Vi tog taxi till Treasure Island där Mystere går och hämtade ut biljetterna. Sedan hann vi klämma i oss några mackor av amerakansk modell (med obligatoriska pommes frittes samt mycket ketchup till - det serveras ketchup till nästan alla rätter, vid sidan som tur är) på ett café eftersom dessa gick snabbast att tillaga, enligt den vänliga servitrisen. Sedan var det dags att gå in. Showen var magnifik, en helhetsupplevelse bestående av levande musik, färger, ljus, fantastiska kostymer och skickliga artister.

Efter showen skyndade vi oss tillbaka till Bellagio för att hinna träffa pappa under middagspausen i turneringen. Vi bestämde oss för att gå, för med taxin vet man aldrig riktigt hur det blir. Det kan vara totalstopp  trafiken eller så kör de som om man satt på en groda. Man kan bli illamående av att åka 200 meter... Promenaden förbi Mirage och Ceasars Palace är fin och kantas av fontäner, statyer och fina parker. På kvällen är det fortfarande mycket varmt men det går att njuta av promenaden. På dagen gör den obarmhjärtiga solen promenaderna längs Strippen så gott som omöjliga och man måste snabbt rädda sig in i de luftkonditionerade kasinon.

Vi hann med en snabb middag då pappa åt huvudrätt, mamma åt en förrätt och barnen åt varsin mumsig dessert. Så fick vi en fin födelsedagsmiddag tillsammans innan papsen måste hasta sig tillbaka till pokerbordet. Vi andra gick upp till rummet och såg några ytterligare fantastiska vattenshower utanför. Man tröttnar nog aldrig riktigt på dem.

Hälsningar från Mystere-gänget! 

Hej igen!

Igår sent på kvällen kom vi in med flyget över det som bara såg ut som hotell, hotell, lampor och mera lampor (fast i själva verket är det värdens coolaste stad). Vi skulle ha blivit mötta av en limousin från hotellet men till vår stora besvikelse var det ingen där som väntade på oss. Jag och Elsa ville absolut åka (vi är ju ändå i Las Vegas!) så vi tog en limousin-taxi till vårt hotell Bellagio vilket vi blev väldigt nöjda med.  

Vi var trötta och hungriga när vi äntligen kom till vårt rum och klockan var 1:45 på natten när vi beställde mat från roomservice... Utsikten från fönstret på 23 våningen är fantastiskt, mot Las Vegas boulevard och Lake Bellagio (konstgjord sjö). Det lyser och blinkar och strålar överallt så långt ögat når av de många stora skärmar med reklam, neonskyltar, oändliga bilköer och alla hotellfönstren. Las Vegas är verkligen staden som aldrig sover.

På morgonen tog jag nytt sov-länge-rekord med att sova till 11.30 (L-V:s tid =8:30 Hawaii tid). Och klockan 12.00 möttes vi av en av hotellets häftigaste grejer – en vattenshow på sjön nedanför oss som är heeelt fantastisk. Vi låg i sängen och drog oss i en halvtimma och klockan 12.30 kom det ett ännu häftigare nummer – Viva Las Vegas med Elvis Presley.

Här kan det bli typ 50 grader eftersom det ligger mitt i öknen. Vi gick ner till poolen och var däri typ hela dagen. På kvällen gick vi till hotellet Mirage och åt god pizza på en restaurang. På vägen tillbaka såg vi en ny vattenshow, den här gången från gatan. Showerna går ganska ofta, varje halvtimme på dagen och varje kvart på kvällarna. Undra om vi kommer att tröttna på att springa fram till fönstret varje gång en ny show börjar utanför. Som tur är finns det tjocka draperier som åker igen när man trycker på knappen...

//Clara (och mamma)

Aloha!

Vi har kommit in i någon form av "tourist-mode" vilket innebär att vi inte gör så mycket mer än solar, badar, promenerar och äter. Inte så himla mycket att rapportera om alltså.

Hawaii (eller Oahu som huvudön heter som vi är på) är paradisiskt. Ön har ganska höga berg, vilket troligen gör att vattenomsättningen är god, och allting grönskar. Klimatet är lagom fuktigt och temperaturen behaglig (typ 25-30 grader) just nu. Vi är glada att vi delade upp våra 5 nätter här på två olika platser. Vi började på norra sidan av ön som inte förefaller så särskilt exploaterad (även om det överallt känns att man är i USA) i Turtle Bay (3 nätter) och nu har vi flyttat till den berömda Waikiki beach utanför Honolulu.

Turtle Bay var paradisiskt och utsikten från vårt hotellrum, som förvisso kändes litre slitet i jämförelse med lyxen i Kina/Japan, var nog den bästa vi någonsin haft från ett hotell. Skummande hav, vackra stränder, vajande palmer och grönskande berg kunde man se. Det enda som kändes lite onaturligt var tre stora vita globar som stod placerade på en kulle i fjärran. Vi funderade vad det var men såg på kartan att det var militärt område och då erinrade jag mig att jag sett liknande byggnationer på ett TV-program angående USAs missilförsvar som var utplacerade i Alaska. Troligen var jättekulorna alltså vaktposter som skulle skydda USA i händelse av "stjärnornas krig". Till hotellet - Turtle Bay Resort hörde även två mycket fina golfbanor. Får komma tillbaka när man tagit upp golfen igen för det verkade ganska avstressande bara att se det gröna och nästan inga spelare ute. Den ena banan är designad av Arnold Palmer och PGA-seniortouren bukar ha en årlig tävling där.

Igår lämnade vi North Shore - som nordöstliga delen av ön kallas och tog oss i vår hyrbil till Waikiki som är en känd beach utanför Honolulu. Det fanns ett stort "culture center" på vägen med parkeringar som påminde om sommarland. Tjejerna var dock inte upplagda för ett besök när vi insåg hur stort stället var och att olika tourer inkluderade lunch och annat. Man förväntades alltså inte bara poppa in en stund. Resan fortsatte efter den gränslöst vackra kustvägen söderut som ofta passerade bara någon meter från havet. Vi hade blivit rekommenderade att bo på Hilton Village i Waikiki och som vanligt hade jag bokat via Expedia.com. Där får man upp alla hotell som finns (nästan) och faktiskt var Hilton ett av de billigare bland de lyxigare alternativen. Hotellet visade sig vara ett jättekomplex med 4 olika torn. Säkert det största hotell vi bott på utanför Las Vegas - bara vårt torn "Rainbow Tower" innehåller 34 rum per våning och har ca 30 våningar = 1 000 rum. Området är mycket trevligt och hotellet ligger direkt vid stranden i ena änden av Waikiki beach.

Vi startade dagen med en bufféfrukost som inte var i klass med Turtle Bay som hade det lyxigaste utbudet av färsk frukt som skådats (banan, persika, plommon, körsbär, ananas, mango, papaya, jordgubbar samt några goda frukter vi inte kan namnen på). Sedan var det strand-dags och vi gjorde det efter konstens alla regler med ett par solsängar, parasoll och jättebadringar åt barnen. Var inte gratis utan kostade 80 dollar + några dollar i dricks till en trevlig kille från Brasilien (som läste engelska på Hawaii) som drog ut sängarna till lämplig plats på beachen och grävde ned parasollet. Vi utnyttjade i alla fall fasciliteterna till max till solnedgången och brassen fick komma tillbaka och gräva om en gång då man behöver rädda sig undan tidvattnet på eftermiddagen. Tjejerna hade kul i vågorna och mamma & pappa fick nog också skrumpna fingar och tår av badandet.

Idag tog vi (Per och Linda - barnen badade) även en promenad längs hela Waikiki och de flesta hotellen låg en bit från stranden som var ganska packad hela vägen. Vågorna gick höga och många surfade med små eller stora brädor eller med plastringar. Påminde förstås lite om Mallis eller liknande och vi konstaterade att det var ganska länge sedan vi var på en sådan semester. Fast inte så illa det heller i lagom dos. Stranden är ju kanonfin.

Enda skuffelsen med Hawaii är att någon troligen har gjort ett märke i hyrbilsdörren när vi stod parkerade på Turtle Bay. Är lätt hänt när bilarna står nära och dörrar öppnas och går i hög fart innan de bromsar in i ett visst läge (märkte vi själva också...). Troligen därför man i Vegas och på andra platser i USA har gigantiska parkeringsrutor. Nu blir det troligen en fight med Hertz på flygplatsen imorgon då vi far vidare till Las Vegas...

Såhär fint såg det ut när vi åt middag på en av hotellets restauranger.

Hibiskus finns i många olika utföranden, ena vackrare än andra

 30/6

 När vi kom till den lilla flygplatsen på Hawaii hyrde vi en bil. Det visade sig att det var väldigt svårt att hitta till hotellet som heter Turtle Bay Resort. Det tog oss en halvtimma extra att hitta vägen som skulle ta oss till norra kusten av Oahu. Till slut var vi framme vid vårat trevliga hotell. Vi skulle få ett rum som de skulle städa åt oss så undertiden åt vi en väldigt god frukost-lunch (brunch). Efter det så fick vi reda på att i det rummet som vi skulle få stod väskorna från de förra som bott där kvar (även om de redan hade checkat ut) och de kunde inte ta bort dem där ifrån så vi fick vänta ännu längre på ett nytt rum. På eftermiddagen badade vi (jag och Elsa) i den varma poolen medan mamma och pappa solade, och det gjorde vi ända till det började bli dags för en god middag.

Oleme Turtle Bay hotellis, Oahu põhjarannikul. Hotell on suur, siin on mitu restorani, mitu basseini, liumägi Elsa rõõmuks ja ka mitu randa läheduses. Merel – või ookeanil - on suured lained, surfajaid on kogu aja. Meie tuba on ülemisel, kuuendal, korrusel ja vaade rõdult on fantastiline! Panengi albumisse värskeid pilte vaatamiseks, üks pilt ütleb rohkem kui tuhat sõna! Meil on jäänud veel kolm ööd siin Hawaiil ja täna otsustame kas jääme siia hotelli või läheme kaheks viimaseks ööks Waikiki beach’ile, mis on Hawaii kuulsaim rand ja asula. Seal on rohkem elu, poode, restorane jne. Elsa ja Clara tahavad osta hawaii seelikuid ja kookospähklist rinnahoidjaid…

Toas olid kõik võimalikud mugavused, näiteks tohutult suur tv, dvd mängija, ekspressomasin, telefonid, faks jne. See mis mind üllatas oli kui hästi kõik oli läbi mõeldud ja kui lihtsalt kõik töötas. Kõik nupud sattusid olema just seal kus neid vaja oli. Kardinaid võis nupule vajutades avada kas voodi juures või kardina juures seistes. Samamoodi valgustusega, kõik oli väga ratsionaalselt planeeritud ja teostus oli lihtsalt imponeeriv.

Kõige erilisem oli vannituba, eriti klaasuksega eraldatud toalett. Vetsupott oli täisautomaatne, potile lähenedes avanes kaas iseenesest ja istudes tundus prill-laud mugavalt soe. Meenus Rakvere vets külmadel talvedel… Istudes hakkas vesi, ehk inspiratsiooni tekitamiseks, vaikselt solisema. Kui see mis vaja tehtud, püsti tõusid, lasti automaatselt vett peale. Soovi korral võis kasutada nuppe seinapaneelil, näiteks ”spray”, ”bidet” ja ”dryer”. Sellise teeninduse tasemega annab natuke harjuda aga üldiselt pole paha! Proovisime ikka ära ja tüdrukutel oli lõbu laialt.

Tuba oli nii mõnus ja hubane, et pidime end lausa sealt välja sundima… Hotelli läheduses oli mitmest osast koosnev kuninglik park, kus mitu tundi jaapani aedades ringi jalutasime. Lossi ümbritses lai vallikraav ja sinna külastajaid ei lastud. Vallikraavis ujusid luiged, kilpkonnad ja kalad. Nägime isegi madu vees ujumas. Kontrastina Hiina nikerdustega templitele paistis Tokyo loss puude varjus väga tagasihoidlikuna.

Käisime ka tehnika muuseumis, kus sai igasuguseid katseid sooritada ja effekte välja kutsuda. Kahjuks oli kogu info jaapani keeles ja meil jäi vaid üle vaadata mis teised teevad või siis umbkaudu nuppudele vajutada. Lastel oli sellest hoolimata huvitav.

Teisel päeval ladistas vihma, olime oma mugavas toas ja mõnulesime kui vihm akende vastu peksis. 29. juuni õhtul kell 21:00 läks lend Tokyost Honolulusse. Lend kestis seitse tundi ja möödus meil magades. Oahu saarele (kus asub ka Hawaii pealinn Honolulu) jõudsime 29. juuni hommikul kell 9:30. Kuupäevajoone ületamisel võitsime 24 tundi! Kohale jõudes üürisime auto ja sõitsime oma järgmisesse peatuspaika, Turtle Bay Resort Oahu saarel…

Oleme juba Hawaiis, aga Tokyo on mõtetes. Ehk seepärast, et meil seal nii vähe aega oli, või seepärast, et kontrast Hawaii suhtes on nii suur. Ma siin hiljuti kurtsin (vist Hiinas olles) et kõik maad muutuvad ühesuguseks. Tahan selle väite tagasi võtta; kergendusega kogen, et isegi teineteisele suht lähedal asuvad maad võivad üpris erinevad olla. Muidugi tulevad need erinevused esile mida kauem oled saanud kohaga tutvuda. Hiinast Jaapanisse sõites tundus erinevus väga suur juba taksosse istudes. Hiinas on inimesed küllalt ilmekad ja näitavad selgelt oma tundid. Jaapanlased hoiavad enamasti oma tunded endale aga on ääretult viisakad ja tähelepanelikud. Ma pole kunagi kuskil tundnud sellist auväärset kohtlemist kui jaapani hotellis.

Takso on uude riiki saabudes peale lennuvälja enamasti esimene kontakt selle maaga ja inimestega. Hiinas olid nii taksod kui ka juhid üpris näruse välimusega aga abivalmid. Kuhugi sõites pidi olema kaasa hiinakeelne teekirjeldus. Jaapani taksosse istudes kargas sealt välja mustas ülikonna, valge särgi ja lipsuga viisakas juht, kes enamasti valdas ka inglise keelt. Igas taksos, niipalju kui me neid kasutasime, olid toolidel valged pitist (!) istmekatted, mõnel ka väikesed pitskardinad. Kõik taksod olid ühte (tundmatut) marki, uunikumi meenutavad säravmustad sõidukid.

Läbi keerdukse, kust valgetes riietes piccolod külalised läbi juhatasid, hotelli sisenedes tundsin kohe, et see hotell on midagi erilist. Mitte et seal oleks olnud midagi eriliselt luksulikku või silmatorkavat. Lihtsalt valgus ning värvide ja materialide valik oli meelele ääretult mõnus ja maitsepärane.

Meie tuba oli üle igasuguste ootuste. Kunagi pole ma olnud hotellitoas, kus iga väikese detaili peale on mõeldud, ja seda juba enne ehituse käiku. Samas ei tundunud miski üleliigse või ülepakutuna. Kohe esikusse sisenedes avanes vaade Tokyole läbi magamistoa suurte panoraamakende. Esikus oli kaks mati klaasiga ust, üks neist avanes suurde peegliga garderoobi, kus olid peale riidepuude kõik võimalikud vajaminevad tarbeasjad nagu vihmavarjud, neli eri suurustes hommikumantlit, neli paari eri suurustes susse, sahtlites muu hulgas riidehari, õmblemisvahendid, kingapuhastusvahendid ja kaks kimonot vöödega, juhuks kui on vaja minna traditsioonilisele õhtusöögile, kus kimono on kohustuslik riitetus. Seal oli ka väike diivan ja üldse nii hubane, et Elsa kohe Anki oma asjadega seal sisse seadis. Anki on Elsal seekord kaasas, kuna ta tahtis Ankile Hiinamaad näidata. Ankil on kaasas ka mõned hädavajalikud asjad nagu üks poolekskäiv (plast)viiner, samasugune mais, roheline salatipea ja veel mõned asjad, millega ta tegeleb siis kui Elsa ära on. Õnneks on ka Claral omatehtud uss Ormas kaasas, Ankile seltsiks.

Det var spännande att se Tokyo även om vi kanske inte orkade göra så himla mycket. Resandet gör att energin inte är på topp direkt när man kommer till ett nytt ställe och om hotellet är så mysigt och bekvämt som i Tokyo så söker man inte direkt information om var man hittar första bästa turistbuss. Dessutom regnade det sista dagen.

Tokyo är byggt runt en jättestor park som rymmer det kejserliga palatset. Själva palatset är stängt för besökare men man kan gå i vissa delar av parkerna runt om. Vi spenderade flera timmar på en lång promenad i parken och avslutade med ett besök på vetenskapsmuséet. I parken fanns många olika slags vackra blommor och växter och vi vilade bland annat på en parkbänk en stund bredvid tio olika sorters bambu.

Muséet visade sig vara ett eldorado för nyfikna barn och vuxna med en massa mojänger och mollijuxer som man själv kunde testa eller experimentera med. Problemet var att anvisningarna var på japanska så det var mest att testa sig fram genom att trycka på olika knappar för att se vad som hände... Fanns även ett par utställningar som t ex cykelns utveckling genom tiderna.

På kvällen åt vi middag i en restaurang som låg i lobbyn och som delades av entrén till hotellet. Ganska spännande att titta på alla människor som passerar genom hotellet. När man klär upp sig till större happenings, vi såg t ex ett bröllopsfölje, så är det många av kvinnorna som bär traditionella kimonos. Ett annat spännande inslag var när en flott bil stannade utanför svängdörren och en man och en kvinna av arabiskt ursprung snabbt tog sig ut ur bilen och stormade in i hotellet omgivna av sex livvakter. Ni vet såna där vältränade killar med hörsnäckor som ser sig om åt alla håll. Kanse någon oljeshejk, de borde ju kunna känna sig hotade med tanke på alla oljeprishöjningar...

Sista dagen då vi skulle åka vidare spöregnade det så det gick inte att göra så mycket. Jag (Per) tog i alla fall en promenad i regnet, fanns ju rejäla paraplyer på hotellet, till centralstationen för att köpa biljetter till snabbtåget och rekognosera lite. Tyvärr hade jag inte kameran med mig då det plötsligt dök upp ett 40-tal sumo-brottare (antar jag att det var) som troligen skulle med något tåg. Det roliga var att alla var traditionellt klädda i kimonos. En kimono är sällan färgglad, även om den kan vara i många olika färger (oftast enfärgad) men det finns många olika mönster. Kanske var inte de allra största fläskbergen med, och sumo-brottning utövas väl i många olika viktklasser, men fanns några 130-kilos gubbar med i alla fall. Hur som helst en mäktig syn i sina dräkter.

Nu har vi kommit till hotellet på Hawaii (eller för att vara mer bestämd på Oahu som är ön där Honolulu och internationella flygplatsen ligger på) och mer om dessa äventyr kommer imorgon.

Väl framme så finns det en stor parkering och vi kollar in alla, i jämförelse med vårt ekipage, snygga bilar som är parkerade. Våra ledsagare har förstås lite koll på läget och ser passande nog till att parkera på sista platsen åt skogen till. Det är annars en mindre by som tycks ha buggts upp runt möjligheten att tjäna lite pengar på de turister som strömmar förbi. Gula T-shirten följer med oss fram till entrén via en liten gata med en massa stånd med frukt och nötter, från ingången tar en linbana en vidare upp till muren som ofta är byggd på de högsta punkterna i landskapet. Alla försäljare skriker efter oss, det är väl lågsäsong så det finns inte så många kunder att jobba på. Antagligen skriker de lika högt vid lågsäsong men då är ju inte alla ljud riktade exakt mot en grupps trumhinnor. Vi köper biljetter som innefattar entré till muren + linbana upp och kälke ned, som Clara berättade om. Innan vi ska vidare vill vi ändå handla lite frukt i stånden närmast linbanan och försäljarna försöker få oss att testa en det ena och en det andra. Vi smakar på torkade jordgubbar men de är sådär så vi passar dem och köper lite annan frukt. Det visar sig vara en rip-off eftersom frukten kostar som hemma eller lite mer och antagligen betalar vi mer för fyra bananer, en stor persika och lite nötter än en arbetare på landsbygden tjänar på ett par dagar. Men, vi kan förstås stå ut med att bli lurade på några tior till såna som behöver de bättre men vi ogillar liksom principen.

Det är spännande att åka sitt-lift upp till muren och vi tar några kort på vägen. Muren är mäktig och spännande att se och gå på och det är inte heller så mycket turister som vi befarat. Vi går i ungefär en timme och det är ganska krävande eftersom det går mycket upp och ned i det kuperade landskapet så mest går man upp eller ned i svagt lutande trappor. Man tänker på de stackare som en gång gett sin kraft och sina liv för att bygga detta, kanske tillsammans med pyramiderna, mest spektakulära byggnadsverket i världshistorien.

Ned åker vi med små rodel-liknande farkoster som slingrar sig ned för berget på en bana av stål. Lite Gröna Lund stämning uppenbarar sig och Elsa, som först var lite rädd för att hoppa i vagnen, meddelar att hon gärna tar en tur till. Vi säger att det får bli nästa gång hon hälsar på muren. Sannolikt med hennes egna barn tillägger vi, då vi kommer på att hit kommer man nog inte så ofta. Det blir en snabb promenad för att komma ifrån gatan med fruktförsäljare som skriker och gapar (förstår de inte att de skrämmer bort oss "stackars" turister med sin taktik istället för att låta oss titta runt i lugn och ro och sedan shoppa...) och vi kommer fram till parkeringen. Vi blir glada åt att se vår limousine/skrothög stå kvar och ungdomarna väntar på oss. Som jag skrev tidigare så anpassar man sig ganska snabbt till det mesta och resan hem känns ganska familjär. Vi har bott in oss i rishögen och är dessutom utsjasade av den tidiga väckningen och promenaden på muren för att tycka något annat.

Vi tar oss ut ur staden där trafiken är tät och jobbig. Emellanåt slår drivern av motorn, antagligen för att det inte ska börja koka... Vi misstänker att både Clara och Elsa kommer att bli åksjuka på grund av trafiken, bensinlukten samt att killen kör som en biltjuv. Som tur var har de hörlurar och musik med sig och det räddar nog situationen omständigheterna till trots. Nåväl, människor anpassar sig till det mesta och vi har ju ett mål att ta oss mot. Efter några mil på motorvägen, som är avgiftsbelagd så vi får från baksätet hala fram 20 yuan för tullen, så kommer vi in på mindre vägar. Det är ganska spännande att se lite mer av landsbygden och förvånansvärt nog så förefaller landskapet och byarna inte direkt fattiga. Ofta har varje by några monument eller konstverk efter vägen och vi ser stora fält och fruktodlingar. I en mindre by ser vi även ganska flotta flerfamiljshus som byggs - troligen inte för de lokala eftersom det finns skyltar angående lägenheter som säljs a la Spanien, Thailand etc, men ändå.

Hej det är Elsa igen!

Idag var vi i kungliga parken. Det fans en stor vallgrav med många spennande djur i. vi såg sjöldpadda, en svan och fiskar. Och så såg vi okså en orm som simade i vatnet.

Hotellet var bra särskylt toan! ja det var alt för idag. Hej då!

Plötsligt försvinner bilen in på ett mindre område och stannar. "Guiden", som inte är någon guide eftersom hon inte berättar något utan bara hänger med, meddelar att nu ska vi gå in och kolla på hantverk. Vi förstår förstås att det är en provisionsbaserad historia där turister ska tas till någon form av fabriksförsäljning för att handla, och säger att "nä, vi har ingen lust - vi ska till muren - kör oss dit". Svaret blir "only 5 minutes" och vi finner oss i det hela och hoppar ut. Sedan dyker det upp en ny ledsagare som tar oss med in till en liten fabrik som tillverkar vaser, skålar, fat etc etc. Faktiskt är det riktigt intressant och vi blir visade till typ 4-5 olika små rum där det finns en eller några personer som jobbar med olika moment i tillverkningen. Arbetsförhållandena ser väl inte så himla roliga ut men inte heller några riktiga skräckexempel. Efter att ha fått den lilla turen blir det slussning in i deras showroom som är en stor butik med många snygga konsthantverksprylar. Priserna förefaller inte direkt låga även om det är svårt att säga vad samma saker kostar på andra ställen. Vi faller i alla fall för knepet men väljer budgetvarianten med varsitt litet armband till Clara och Elsa. Faktum är att vi hade nog handlat någon snygg vas eller fat om det inte varit så att vi skulle fortsätta resa ett tag framöver. Efter en halvtimme är vi på väg igen mot muren.

Konstigt nog lyckas vi inte lägga in Pers fortsättning på mur-resan, hur vi än försöker… Någon form av kinesisk censur kanske?!

Nu är vi faktiskt i Tokyo och ska vidare till Hawaii ikväll så vi glömmer Kina nu tycker jag. Och den korta vistelsen i Tokyo är faktiskt värd att skrivas om. Jag beklagade mig nyss att alla länder blir så lika iom att internationella kedjor förr eller senare etablerar sig i varje land. I Tokyo känns skillnaden mot Peking ganska stor förutom att det inte går avgöra om man möter en kines eller en japan på gatan. I Tokyo känns allting (gator, parker och hus) väldigt rent och lite sterilt jämfört med Kinas väldiga myller av nytt och gammalt i salig blandning. Samma är det med människor, japaner förefaller mycket mer reserverade och leenden är sällsynta i kontrast mot de glada och spontana kineserna. Nog finns det en och annan här som tittar på våra rara flickor men reaktionerna är inte alls samma.  Om det är staten som styr människornas friheter i Kina så är det definitivt mer samhällsnormer och oskrivna regler som bestämmer hur japaner ska bete sig i olika situationer. Och chefen. Igår kväll före middagen skulle vi till vid spa-avdelningen och bada i inomhuspoolen. Vi måste ”skriva in” barnen och underteckna med förälders signatur på båda ”tillstånd”.  Sedan visade det sig att barnen var välkomna bara mellan kl 10 och 18 och eftersom tiden hade passerat tillfrågades chefen. Vi fick dispens i 45 minuter… När tiden passerat simmade vi lugnt vidare men efter ett tag såg jag att poolvakten hade lapparna i näven och tittade lite besvärad på oss. Då var det bara att ge sig. De är förstås extremt artiga i alla lägen och ursäktar sig för minsta tänkbara obehag de kan orsakat gästen. ”Certainly” verkar vara den mest använda frasen – gästen har alltid rätt men bara man följer reglerna.

Men jag skulle skriva om något som jag är mycket imponerad av – den tekniska standarden och hur väl allting är genomtänkt. Omedelbart när vi steg in i hotellet kände jag att det var en av mina absoluta favoriter när det gäller stil och design. Rummet är det mest genomtänkta och väl fungerande hotellrum som jag någonsin har bott i! Dels är det material och färgval (glas, varmbrunt trä och varma gulvita väggar) som passar min smak perfekt, dels funktionaliteten när det gäller allt, både teknik och inredning. När man kommer in i hallen känns det luftigt och öppet (vanligtvis lite trångt och mörkt) och man ser vyn över höghusen genom de stora panoramafönstren i rummet. På ena sidan finns en väl tilltagen klädkammare med hyllor, lådor och avlastningsytor som rymmer det mesta man kan tänkas behöva inkl badrockar (4 olika storlekar), tofflor (2 storlekar), paraplyer, tom 2 snyggt vikta kimonos utifall man ska på något event som kräver kimono. På andra sidan en frostad glasdörr till badrummet....

I sov- och vardagsrummet finns espressomaskin, ishink som fylls på på eftermiddagarna, storbilds TV, flera telefoner, cd-spelare mm. All belysning, värme/kyla, TV, gardiner etc kontrolleras genom snygga paneler som är placerade på alla ställen i rummet där man kan tänkas behöva komma åt ”mood” eller ”night” belysning. Man frestas testa vad som händer om en trycker på knappen för att öppna gardiner och en försöker stänga samma gardin från en annan panel…. Men vi gör inte det!

Toaletten är ett kapitel för sig…. Toalettsitsen är uppvärmd, ovant att sätta sig i början men skönt när man väl vant sig. Tänker på toan i Rakvere där man kunde få frostskador på vintern under ett besök där. Har just tittat på bilder från bygget i Loksa – det kommer att ordna sig med toan i det nya huset, även om vi inte kommer att satsa på en helautomatiserad toastol som vi har här i Tokyo. Man styr det mesta genom en panel på väggen om man behöver åtgärda något. Toalocket öppnas iofs redan automatiskt när man rör vid locket eller närmar sig stolen. Sedan är det bara att slå sig bekvämt ner på den sköna varma sitsen. Då börjar det rinna lite vatten i toan – för att ge lite inspiration? – och när man har gjort sitt och reser sig sker en automatisk spolning. Vill man få ytterligare tjänster utförda finns panelen till hands med knappar som  SPRAY, SOFT, BIDET och DRYER. Dessutom går det reglera med WATER PRESSURE och NOZZLE POSITION i både REAR som FRONT. Vi, speciellt tjejerna har testat några och det tar nog lite tid att vänja sig vid den servicegraden men inte så tokigt i det stora hela! Några knappar är lite oklara som OSCILLATING, MASSAGE och vi misstänker att de är inte aktiverade. DEODORIZER visade sig vara fläkten helt enkelt, till min stora lättnad.

Tyvärr så måste vi packa ihop snart och lämna detta bekväma rum, så Elsa får ta över och skriva om vad vi sett utanför hotellet!

 Här nedan kommer några bilder från rummet:

Hej igen, nu har vi kommt på att vi ska sätta jordglobar på typ restauranger, hotell, flygplatser osv. Det bästa är 5 och det sämsta är ½ (man kan få EX 4½). Här kommer Thailand, Kina och Japans betygsättningar!

Thailand

Flyg: München-Phuket (LTU)= 2 st jordglobar

Flygplats: Phuket= 2 st jordglobar

Hotell: Sunwing= 3½ jordglobar

Restaurang: Taste= 5 jodglobar

Flyg: (Thai) Phuket-Bankok= 3½ jordglobar

Flygplats: Bankok= 2 st jordglobar

Kina

Flyg: (Thai) Bankok-Peking=3 jordglobar

Flygplats: Peking= 4½ st jordglobar

Hotell: The Peninsula Beijing= 3½ st jordglobar

Flyg: (Air China) Peking-Tokyo= 4 st jordglobar

Japan

Flygplats: Tokyo= 4 st jordglobar

Hotell: The Peninsula Tokyo= 5 st jordglobar

Tekniska museet: Tokyo= 2½ st jordglobar

Det var allt, om ni tyckte att mitt system var krongligt så säg det!

//Clara

Sista dagen i Peking och vi skulle äntligen ta oss till kinesiska muren eller "The Great Wall" som det heter på engelska. Vi hade förstås haft vår guidebok att ty oss till där det fanns en massa varianter på hur man tar sig dit osv. Bussar kors o tvärs etc och det föreföll lite krångligt så vi frågade på hotellet istället. Visst, det gick fina utfärder men priset var i standard med hotellet och det skulle kosta därefter, typ 700 pix per person med 25% i rabatt för barnen. Förvisso inklusive pick-nick men lät lite dyrt ändå för alla fyra. Det lät därför bra när vi fick syn på en stor annons på den karta som vi fått från hotellet. 500 Yuan (ca 450 kronor) per bil för en tour till muren och något ytterligare stopp - med guide föreföll det som. Man kunde få olika typer av storlekar på bilar och det fanns en rad resmål. Färden bokades in och Per förvissade sig om att bilden inte skulle vara för liten men engelskan i andra ändan var inte riktigt klockren. Hur som helst skulle vi hämtas klockan 08.00 på hotellet dagen efter.

Vi tog en tidig frukost och hastade tillbaka till hotellrummet till klockan 07.50 och mycket riktigt ringer det strax före åtta och en tjej meddelar att hon väntar oss utanför hotellet klädd i gul T-shirt. I all hast växlar vi lite mer pengar i receptionen och tar oss iväg. En ganska ung söt liten kinesiska i gul T-shirt finns på plats och hälsar på oss. Vi kollar var mini bussen (eller-vad-det-nu-kan-vara-för-lämpligt-fordon) finns men hon säger att vi behöver gå ned till gatan så att chauffören kan plocka upp oss, så vi hänger på. Gatan ligger bara 30 meter bort. Väl där drar hon sig sakta bortåt en bit till samtdigt som hon fipplar med mobiltelefonen och pratar med någon och vi hänger på. Hon berättar att vi behöver gå en liten bit och drar med oss över gatan och något kvarter bort. Man börjar undra lite vad problemet är men vi tänker inte så mycket på det, de kan ju ha sitt kontor i närheten... Till slut kommer vi in på en bakgata och hon visar oss fram till en vit bil med en yngre snubbe vid ratten. Dörrarna öppnas och det är "bara" att stiga in. Jag vet inte vad det är för bil men den påminner litegrann om någon gammal amerikanare (inte så fin som en "raggarbil" förstås) - en kombimodell med två baksäten. Tyvärr är ekipaget minst sagt risigt och det luktar bensin. Vi blir förstås tagna på sängen, men istället för att ställa till en scen över färdmedlets ståndsmässighet, renhet, lämplighet för barn (inget argument i Kina förvisso) eller möjlighet att ta sig fram i 20 mil utan att skära ihop, som en sydeuropé garanterat hade gjort, så hoppar vi in. Pappa och tjejerna i första baksätet (eftersom det visar sig att tjejen ska med och hoppar i fram) och mamma i bakre. Illa kvickt upptäcker pappa att det blir jäkligt trångt för benen där och säger till att vi måste byta. Viss oro sprider sig eftersom kineserna kanske tror att vi ska sticka, efter att ha fått grepp på situationen, men de stannar och vi lägger långben på tvären i bakre baksätet och mamma tillsammans med tjejerna. Problemet är att det även är lågt till tak i denna 70-tals-kombi men med ett helt säte kan man ju trots allt hasa nedåt och inta en mer vågrät position. De vuxna i familjen har ett litet meningsutbyte angående situationen och konstaterar att snålheten kanske bedrog visheten den här gången, men vi får väl leva med det eftersom vi inte skulle hinna fixa några alternativa resor eftersom Per har ett viktigt telefonstyrelsemöte inplanerat till 16.00 kinesisk tid. Paret förefaller i alla fall inte som några rövare men helt klart är det en gammal rostig, halvt ostädad, privatbil som används. Dessutom verkar killen och tjejen rätt "tajta" och är troligen ett par så man kan ju undra om detta är deras lilla extraknäck.

Fortsättning följer - verkar inte gå att klistra in text just nu och har skrivit i Word...

 På väg till muren med våra unga kinesiska vänner..

Pappa verkar ha det ganska skönt i baksätet

Idag åkte vi till kineska muren. Vi köpte biljetter och åkte upp med en typ skidlift eller något liknande. Vi gick på muren och det var fantastisk utsikt över bergen. Man såg muren slingra sig fram över bergen. Vi gick ganska långt på den gamla muren som byggdes cirka 200 år f kr. Vi satt och tog en paus och gick sedan tillbaka samma väg. Vi åkte ner på en typ pulka som åkte på räls och det var faktiskt kul. Att åka hem i den bilen i en och en halv timma var däremot inte kul, för bilen var risig och killen körde som en dåre.

På vägen stannade vi en fabrik där man gör traditionella kinesiska krukor, skålar mm. Vi fick se hur krukorna görs i olika steg. Man sätter fast tunna trådar på krukan som sedan kommer att bilda mönstret. Det är ett arbete som kräver mycket skicklighet.

Sedan målas ytorna mellan trådarna i olika färger, i minst två lager. Om målningen misslyckas kommer lön för arbetet inte utbetalas.

Till slut bränns krukorna i en ugn och sedan slipas de så att de blir släta och fina och mönstret av koppartråden kommer fram. Det tar flera dagar att göra en kruka och då kostar det också därefter. En stor kruka kan kosta många tusenlappar. De små kunde man få för ett par hundra.

Hej,

Eftersom Lindas långa rapport från dag 2 försvann då sajten timade ut så kommer här en ny version. För den som vill läsa Lindas nyskrivna inlägg så kommer det strax på estniska...

Jag sitter och väntar på dagens match i EM - Ryssland-Spanien - och behöver hålla mig vaken lite till... Klockan är 02.10 här just nu och matchen börjar om en halvtimme. Passar bra att vara vaken inatt då vi har transfer till flygplatsen, för vidare leverans till Tokyo, klockan 06.45. Dessutom är frukosten så bra på det här hotellet (Peninsula) så det ska hinnas med innan dess - lagom efter fotbollen alltså.

Vi hann med mycket andra dagen som inleddes med att vi lärde oss åka taxi. Vi tog en bil från hotellet till Temple of Heaven. När man åker taxi här så ser taxipiccolon (eller vad de heter - har sånadär mössor i alla fall) till att man kommer rätt. Han fixar en lapp med destinationen och ser till att chaffisen är med på noterna. Hotellet har även ett liten ihopvikbart papper i visitkortsformat med hotellet namn, adress + karta samt  alla de största sevärdheterna inskrivna på engelska och kinesiska, så att man bara behöver peka när man sedan ska kalra sig själva. Taxibilarna är små men som regel ganska fräscha och extremt billiga. Vår första resa som tog kanske en kvart kostade 13 Yuan, typ 11-12 kronor. Dessutom förväntas ingen dricks. Så åker man en halvtimme här så kostar det ungefär vad en taxi förväntar sig i dricks för en 5-minutersresa i Las Vegas.

Peking är stort och man kan åka rätt länge mellan turisternas "måsten". Stan är uppbyggd med några ringleder som har en massa filer och flyter rätt bra. På gatorna mellan dessa är det dock ganska tjockt med trafik. På gatorna känns det annars som vilken modern stad som helst. Många cyklar fortfarande och det finns en extra fil på motorvägen för cyklar och mopeder. Fotgängare däremot är lovligt byte för alla bilister och på övergångsställena tycks det vara bilarna som har förkörsrätt - i bästa fall tutar man innan man i hög fart svischar förbi de gående.

Temple of Heaven var fint och det blev en rejäl promenad eftersom parken runt om var stor. För första gången såg vi även vad som tycks vara en ny fluga här, två tjejer spelade fotbadminton. Man hade en fjäderboll som man sparkade till varandra - de var duktiga och briljerade emellanåt med klacksparkar bakom ryggen. Vi köpte sedan själva ett par "fjäderbollar" men vi behöver nog öva lite...

Efter templet bar det av till Zoo för att kolla in pandorna. Var en ganska lång resa på kanske 40 minuter. För första gången försökte taxigubbarna "rippa" oss och ville ha 100 Yuan fast pris för att det skulle bli billigare för oss (jo hejdu). Vi insisterade på taxameter och efter en stund hoppade en taxi fram och tog hand om oss - notan slutade på 54.

Pandorna var hur läckra som helst, och jag tror jag sett den coolaste middagssittningen hittills. 8 mindre pandor - riktiga sagonallar - hade en egen inhägnad och det kom en skötare och lekte lite med dem först och bar sedan in en hög med färsk bambu. Nallarna satte sig först nästan i ring och började plocka med bambun varefter de en efter en lade sig platt på rygg med en kvist i handen och käkade - alla 8 samtidigt. Såg rätt relaxed ut!  Vi kollade sedan inte så mycket mer djur förutom lite tapirer och skyndade oss hem innan värsta rusningstrafiken.

På kvällen var vi på akrobatshow. Tempofyllt och kul!

Nu börjar fotbollen strax. Ha det bra!

// Per

Hiina kolme päevaga

Nüüd on siis Hiinas käidud. Oleme selle kolme päeva jooksul jõudnud palju teha ja näha. Ma kirjutasin eile õhtu pikalt oma elamustest rootsi keeles, aga just enne viimase pildi importi kaudus side saidiga ja kõik mu töö ja vaev läks nahka…. Tüüpiline, sest tavaliselt kirjutan Wordis aga nüüd kirjutasin otse reisiraamatusse… Ja ei saagi need elamused jagatud sest vaim läks pealt ära. Proovin nüüd hoopis eesti keeles.

Võiks öelda ett Hiina ja hiinlased ei olegi nii väga meist erinevad kui võiks arvata. Vähemalt minule tundub tänavapilt, jälgides inimesi ja nende riietust enam-vähem euroopalik. Muidugi suur erinevus on see, et blonde inimesi on minimaalseim murdosa – rahvarohketel tänavatel ja uhketes shopping-tsentrumites kõigub mustade peade meri. Ehk just sellepärast on meie tüdrukut nii palju tähelepanu saanud. Vaatamisväärsuste juures käib palju hiina turiste, kes ei ole ehk varem pealinna näinudki, rääkimata heleda pea ja siniste juustega tüdrukutest! Muidugi on tore nendest pilt teha, et siin ka koduküla sõpradele näidata. Ja et asi ikka ehtne oleks, siis tehakse pilt nii emaga kui isaga ehk siis kaks sõbrannat teevad teineteisest. Meid tüdrukud olid tähelepanust meelitatud ja poseerisid meelsasti hiinlastega. Neid pilte sai tehtud (ka mina tegin enamasti pildi) vähemalt 20! Kõige naljakam oli ehk eilne juhus, kui templi pargis pingil jalgu puhkasime ja jäätist sõime ja üks hambutu  pikka kasvu vana onu tuli meie ette, jäi jalad harkis seisma ja uuris hoolikalt Clarat ja Elsat. Hakkas siis rõõmsalt hiina keeles vadistama, naeris ja osutas türukute suunas näpuga. Vahepeal läks oma naise juurde tagasi aga kogu aeg vahtis meie poole. Ära minnes lehvitas Per talle, mille peale ta väga rõõmustas ja hakkas vastu vehkima. Ei tea kas otsis minijat…

Jõudsime käia läbi kõik nö kohustuslikud vaatamisväärsused: ”Keelatud linn” kus elasid vanasti keisrid täielikult rahvast eraldatult, Taevaliku rahu väljak, Taevalik tempel, Suur Hiina müür. (Minu tõlked...) Peale selle käisime vaatamas ühte akrobaatika etendust, mis oli väga kõrgel tasemel aga väga nirus kulunud toolide ja vaipadega kino moodi teatris. Käisime ka loomaaias pandasid vaatamas. Pandad on tõesti väga nunnud ja neid oli loomaaias rohkesti. Vanemad enamasti põõnasid aga noored pandad, keda oli 8 samas aias möllasid ringi, turnisid ja tegid igasugu naljakusi. Just meie ette toodi suur pahmakas värskeid bambuvõsusid ja kõik pandad lõid end sinna istakile ja hakkasid hoolikalt mugima. Seejärel lasid nad end, ikka süües, seljali, kuni kõik kaheksa lamasid pooleldi bambuokste all ja lasid hea maista. Natuke nagu Kati-kutsu moodi…

Esimesel päeval olime vähe reisist väsinud, aga läksime pealt mõnetunnist puhkust linna jalutama. Teepeal kohtasime ühte meest kes meid kõnetas ja soovis teretulemat Pekingisse. Selgus et tal oli sealsamas läheduses väike kunstipood, kuhu ta meid muidugi siise meelitas. Seal tutvustas ta meile om kunsti, traditsioonilisi hiina pilte, aga ka kultuurirevolutsioonist inspireeritud tõid. Tüdrukutele rõõmuks kirjutas ta paberile nende nimed hiina tähtedega. Loomulikult sai need ka tüüpilise rullipildi peale tehtud nii et ei jäänud üle muud kui need ära osta. Tore suveniir aga me üritame pagasi nii miinimumis hoida kui võimalik kuna pikk reis on veel ees.

Need olid mõned mälestused Hiinast. Võiks arvata, et Peking, nagu Moskvagi, pole muudele osadele esinduslik, et kontrastid maa ja linna vahel on suured. Pekingis on väga palju suuri ja uhkeid hooneid ja inimesed paistavad haritud ja euroopalikud. Täna väljasõdul müürile nägime ka natuke maakohti, enamasti puuviljakasvatuskeskusi. Seal tundus küll elu päris jõugas olema. Pole ka ime, meie käest küsiti aprikooside ja ploomide eest umbes sama hinda kui kui Rootsis. Ka riidepoodides on kõik tuttavad poeketid esindatud ja hinna umbes samal tasemel. Nii et eksootika kaob maailmast ja rahakottidega turistidele järgnevad varsti rahvusvahelised ketid, kes turistide raha himustavad. Kahjuks!!!

 Homme hommikul lendame Tokyosse, järgmine raport tuleb sealt!

Tervitused Eestimaale!! Oi oleks peaaegu ära unustanud - Taevaliku templi muuseumis oli tahvel, mille peal Lennart Mere külastus oli ära jäädvusatud.

Hej det är Elsa!

Idag tänkte jag skriva några rader.Idag var vi på kinesiska muren. Vi gick på muren tils vi blev tröta i benen.Sen åkte vi på en kälke som åkte ner  på en bana. Det var roligt! När vi kom till hotelet gick vi och åt vi på en restaurang där dom hade äcklig mat. Nu är jag fnissi och trött.

Hej då!

Hej igen!

 Ledsen att jag inte skrev igår (Jag skriver nu). Mamma skulle göra det men när hon hade skrivit klart (Jätte långt) så försvann allt. Typiskt!! Aja, vi var i alla fall vid världens mest kända tempel. Tempel of heaven och sedan Beijing Zoo. Men jag orkar inte skriva så jag lägger in bilder och skriver till dem.

Temple of haeven

Trött panda

Plötsligt satt det åtta stycken Pandor och åt bambu mitt framföt oss

Hej! Nu har vi kommit framm till Kina och det är såååå mycket människor här! Jag hann inte skriva något igår men det hände inte så mycket förutom att det var värsta kaoset innan vi skulle cheka ut. Vi skulle cheka ut klockan 4 men klockan kvart i 4 så gick vi från lägenheten  och vi hade inte börjat att packa (på hotellet). Innan vi hade börjat så kom det någon och frågad om väskorna så vi har nog aldrig packat så fort förut. Men idag var vi i förbjudna staden (Ett enormt gammalt palats). Vi gick länge och tittade på alla de gamla kinesiska byggnaderna. Och under tiden så var det typ tusen stycken som ville fota oss bara för att Vi var blondiner. Och det är sant, jag såg faktiskt inte en enda blondin, alla, alla, alla hade samma hårfärg. Jag lägger upp ALLA bilderna så ni förstår! En gång var det totalt 6 stycken kameror på samma gång och precis då fick jag skräp i ögat men jag försökte att titta in i kamerorna ändå. I alla fall så var det jätte stort och jag läste om en myt att det finns 9999½ rum efter som att det hade varit för storslaget att ha 10 000 rum och att det bara skulle existera i himlen, och om det hade haft 10 000 rum eller fler så hade det då varit att förolämpa himlen. Vi gick mot Världens största torg, Himmelska fridens torg. Det var en bilväg med staket i vägen så vi kom aldrig dit. Vi irrade runt och kom till slut till vårt hotell. Vi badade lite i den kalla men lyxiga poolen och sen gick vi och lade oss. I morrn ska vi till kinesiska muren, hoppas att jag ser några blondiner där):

bye bye

Täna hommikul ärkasin enne teisi ja hiilisen vaikselt välja – hommikune tund rannal jalutamiseks on parim puhkus hingele! Meri on praegusel (vihma) hooajal rahutu– lained võivad olla mitme meetri körgused ja igal pool on punased lipud väljas – ujumiskeeld. Varahommikusel rannal on tore jalutada, ühel pool keeb meri nagu pada mis üle vahutab ja teisel pool kohisevad palmid. Inimesi on väga vähe, mõni üksik jalutaja või kõrvaklappidega jooksja. Täna hommikul kohtasin ka ühte vägevat pulli (!!) kel õnneks kaks tugevat saatjat kaasas oli. Kummaligi oli pihus tugev köis millega nad härga soovitud suunas juhtisid. Mul vedas, et härg üksi mulle vastu ei jalutanud…

Taevas oli selge ja päike tõusis kiiresti üle puulatvade. Pärastlõunal, kui oma katuseterrassil päevitasime, hakkas järsku sadama ja ilm läks järjest tormisemaks. Asi lõppes sellega, et pidime need mõnisada meetrit mis meid hotellist lahutas, paduvihma käes täiest väest liduma. Aga läbimärjaks saime jooksmisest hoolimata. Clara leidis, et see oli üks parimaid hetki siin Tais. Kõik ei pea alati nii mugav ja perfektne olema.

Homme õhtul lendame Bangkoki ja siis edasi Pekingisse. Põnev!!

Pilte vaadake rootsikeelse Hav, väder.. alt ja ka pildialbumist.

Nu har vi fått känna på vår nya lägenhet lite bättre – även om det fortfarande är ganska tomt och vi måste släpa runt på de fyra stolar vi har än upp till takterrassen, än ner till vardagsrummet eller balkongen. Det var kul att laga middag i köket tillsammans, allt nödvändigt finns! Lägenheten är mycket trivsam – och kommer att bli ännu bättre med möbler och gardiner. Utsikten från vardagsrummet är superfin med grönskande palmer och havet som man kan skymta mellan träden.

Dagen började soligt, jag hann med en timmes promenad längs stranden före frukosten, smög mig ut innan de andra vaknade… Tidiga morgnar är de bästa stunderna på stranden. Det var så gott som folktomt, mötte endast en joggare samt en tjur (!!) eskorterad av två handfasta följeslagare med var sitt spänt rep som höll fast djuret. En rymling troligen, tur för mig att den inte kom ensam…

Eftersom det är regnperiod är havet väldigt oroligt, vågorna kan vara flera meter höga och det är röda flaggor – badförbud – så gott som överallt. Man kan hitta en hel del intressant som spolats upp på stranden som havsdjur, snäckor, okända frukter och frön och massa skräp förstås. Det är anmärkningsvärt många skor. Min teori är att folk (bl a byggjobbare- det byggs väldigt mycket här) lämnar sina skor och bygghjälmar (har sett även sådana) på stranden för att ta sig ett dopp för att svalka sig. Men de har underskattat havet! Vågorna slickar sig högre och högre upp på stranden väldigt fort när tidvattnet är på väg in. Hur som, jag kan gå hur länge som helst längs stranden sådana morgnar när havet skummar över som en gryta på ena sidan och palmerna susar på andra sidan… Solen tar sig snabbt över trädtopparna och när jag går tillbaka börjar det dyka upp lite folk på stranden. Ett amerikanskt par behöver min hjälp att föreviga sig på stranden. Beautiful! De har faktiskt en gammal hederlig kamera där man hör hur filmen surrar vidare till nästa ruta.

Efter frukosten på hotellet tar vi oss åter igen till lägenheten för att njuta av takterrassen där det är skönt att sola en stund. Vi testar att blanda lite drinkar i mixern som vi köpt och äter massor med frukt – det är säsong för mangostan (runda mörklila som passionsfrukt men med små hårda blad) som är en av favoriterna som kostar skjortan hemma men så gott som gratis här. Det verkar vara säsong för den nu. Överhuvudtaget känns det väldigt kul o spännande att handla mat här, lite annorlunda men ändå hanterbart.

På eftermiddagen mulnar det på mer och mer och till slut får vi ta oss hem i ösregnet… Vi springer ikapp genom pölarna och snubblar genomvåta och skrattande in i den iskalla (luftkonditionerade) receptionen. Nu får vi verkligen känna på regnperioden, hittills har vädret har varit strålande.

/Eha

Vi lagar middag i det nya köket

n

 Utsikt från takterrassen

Mysigt på balkongen när det spöregnar...

Hej kompisar släktingar och alla andra! 

Nu vill jag att ni blir flitigare på att berätta vad som händer hemma! jag kan ju inte veta Vad ni gör och vad ni har för väder och sådant! alla kompisar och släktingar! snälla snälla snälla ni kan skriva det  där man skriver kommentarer för jag måste få veta! Om ingen skriver nåt så fortsätter jag att tjata!!! (Och det vill ni väll inte) och dessutom så vet jag inte ens om det är någon som läser förutom Anna, Suzzi, Cari, Daniel och mina släktingar i Estland, och om ingen läser så är det lite tråkigt att skriva!

Hej då!!!!! ses                                                       

Av Clara

Jag och Elsa badade ganska länge och sen åt vi smörgåsar baren. Elsa fortsatte att bada medan jag läste. Plötsligt kom jag på mig själv med att ha två sidor kvar och nu har jag inget att läsa. Typiskt mig! Fast jag kan säkert ta mammas bok när hon är klar. Men jag fick precis veta att hon inte har läst så mycket så det dröjer nog innan hon är klar.  Plötsligt började det ösa ner och jag blev genomblöt! BLLÄÄÄ!!!!!!! Vi sprang in och satte oss ute på balkongen och då märkte vi att det inte fanns några moln men det regnade ändå! Märklgt!

När mamma och pappa kom hem åkte vi till lägenheten där vi var hela kvällen vi badade och åt ris och kyckling. Vi gick hem i mörkret och somnade direkt.

Av Clara

Hej!

Direkt efter frukosten åkte vi med Sar till den svenska skolan i Kamala. Jag hade nog lite fel uppfattning av skolan för jag trodde att det skulle vara lite större men att det var så litet trodde jag definitivt inte. Men lärarna och så verkade vara bra. Efter åkte vi till ett stort köpcenter och jag fick mina drömmars linne och Elsa sin bästa klänning någonsin. Det var ett stort köpcenter så vi hann köpa ganska mycket innan Sar körde hem oss. Jag och Elsa badade medan mamma och pappa gick på en promenad längs stranden. Vi åt gott på en restaurang rakt över gatan. Jag var som vanligt trött men jag somnade oväntat snabbt (kl. 23.30 lokal tid).

Detta var vad vi gjorde igår, idag har vi inte hunnit göra så mycket bara tagit en promenad och ätit frukost. Mamma och pappa ska in till Phuket Town och handla medan vi är kvar och badar och gör vad vi vill.

Clara

 På morgonpromenaden

Igår kväll på restaurangen

 mera morgonpromenad

Om ni kollar på bilderna i albumet - välj "stora bilder" så blir det bättre och det kommer även med en kommentar till några av bilderna!

Hej alla! (om det nu är någon som läser så kommentera!)

Efter den goda frukosten gick vi till lägenheten och badade i vår lilla pool. Vattnet i den är så varmt och skönt! Vi satt och softade lite med världens godaste frukt, pomelo.

Sar (vår chaufför) hämtade mig och mamma och vi åkte till en gardinbutik och det tog en timme att välja eftersom det ska vara gardiner/solskydd i alla rum. Jag fick bestämma tyget till gardiner i mitt och Elsas rum. Sedan åkte vi till en annan stor affär där vi köpte ton med porslin till lägenheten. Det blev tre lådor och en kasse, ganska mycket! Och i en annan affär köpte vi handdukar och städgrejer mm. Det var redan mörkt när vi återvände till lägenheten för att lämna alla inköpen.

Efter middagen på hotellets restaurang var vi ganska färdiga för sängen – vi börjar anpassa oss till tiden här mer och mer och vaknar vid 9-tiden på morgonen som man bör på semester!

Av Clara / Linda

PS. Vi kommer att ladda ner massa bilder när vi får tid!

Nu ska vi besöka den svenska skolan i Kamala där tjejerna ska gå på hösten. Rapport kommer senare!

Vi har haft en fin dag. Vi är fortfarande lite ovana vid tidsomställningen och höll nästan på att missa frukosten som stänger halv-11. Men även om man kommer sent så ser de till att ta hand om en när man har barn med sig. Efter frukosten badade tjejerna i några timmar och mamma och pappa tog en lång promenad efter Bangtao Beach på kanske 1½ timme. Vågorna är höga och man bör inte bada på grund av strömmarna så här års. Dessutom så sugs en hel del av den mjuka sanden ut till havs under monsunen för att sedan skjutsas tillbaka av havets kretslopp. En handfull personer trotsade de röda flaggorna men höll sig nära stranden. Några surfare fanns på plats och ett par hästar som reds på stranden. Just nu är det alltså "regnperiod" men vädret har varit fint och vi blev alla lite röda idag.

På eftermiddagen var vi på ett snickeri som sålde snygga teak-möbler. Vi slog till på lite trädgårdsmöbler och har även tänkt specialbeställa en sängram och kanske ett större matbord senare. Trevligt ställe!

Efter det bar det av till Surin Beach där vi åt en utsökt sen lunch som även blev tidig middag (för andra gången på resan) på restaurang Taste som drivs av en bekant från Sverige. Verkligt klassigt ställe och mangosmulpajen till dessert blir svår att förbigå framöver. Efter måltiden handlade vi lite på en supermarket som ligger ganska nära vår lägenhet. Välsorterat och bra.

Eftermiddagen avslutades med att vi "hälsade på" i lägenheten och bar upp de nyinköpta stolarna (de enda möbler vi fått levererade ännu så länge). Vi placerade dem på taket och satt en stund medan tjejerna hoppade i poolen igen. Från taket såg vi solnedgången bortom havet och åt andra hållet fanns månen gömd bakom några moln bortom bergen. Vi har det bra! 

Hej,

Clara har varit duktig och ägnat mycket tid åt att skriva i resedagboken. Nu var det förstås sagt att vi skulle hjälpas åt med rapporteringen från reseäventyret så det är hög tid att jag börjar dra mitt strå till stacken. Blir nog inte så många inlägg från mig men när jag väl skriver tenderar det att bli lite långt och nu tänkte jag berätta lite till bakgrunden varför vi är här. Det är ju inte alltid man har tid eller inspiration att skriva in något så då är det ju bra att vara flera. Clara är ivrig att lägga upp lite news så att inte hennes förväntansfulla läsare får vänta alltför länge. Själv har jag lite rutin från min pokerblogg och senast den mycket lästa bloggen från rättegången i Vänersborg. Rutin både på att skriva men också från det dåliga samvete som ibland kan komma över en om man inte uppdaterat på ett tag.

Den som inte är insatt kanske undrar vad det var de rara flickornas pappa varit inblandad i…? Tja, inget allvarligt i min värld men jag var medåtalad i ett mål rörande arrangemanget av en pokerturnering som det bolag (24hPoker) jag då var VD i sponsrade. Åklagaren menade att 24hPoker var medarrangörer av turneringen och att jag i kraft av VD borde ha ett ansvar oavsett att jag inte hade fattat några beslut om tävlingen eller på annat sätt haft med den att göra (förutom att jag visste att den ägde rum och att vårt dotterbolag på Malta sponsrade den). Tingsrätten frikände mig och vår dåvarande marknadschef helt men har nu överklagat till hovrätten – så det blir ännu en rond även om åklagarens ”häxjakt” mot mig har mikroskopiska möjligheter att vinna gehör. Tror det var något unikt i svensk rättshistoria att man kunde följa rättegången, som höll på under tre veckor, mer eller mindre live från dag till dag via bloggen. Nä, nu glömmer vi det och återgår till vår spännande resa.

Vad gör man i Thailand mitt i sommaren? Ja, givetvis är det (tycker jag…) mer kriminellt att lämna Sverige med familjen för att åka till Thailand mitt i sommaren än att sponsra pokertävlingar. Men det finns en förklaring, och anledningen att vi är här är att få 2½ år sedan så föreslog en god vän (Hannu) till mig att vi skulle köpa en lägenhet i Phuket tillsammans. Lägenheten, som är en i ett komplex på 40 lägenheter, fanns då bara på planeringsstadiet och efter att ha lagt en handpenning så var man i princip tvungen att slutbetala kalaset i samma veva som de tog första spadtaget. Låter förstås som en tänkbar ”blåsning” men vi hade andra bekanta som köpt lägenheter i ett annat komplex som uppfördes av samma byggherrar som bedömde dem som extremt kunniga och seriösa. Eller, som Hannu uttryckte det ”det är väl bara pokerspelare som är så galna att de betalar så mycket pengar i förskott innan man ens sett huset”. Ligger lite i det, men Linda – som älskar byggen och att få inreda - tände till på idén och vi hoppade på! Efter att vi bestämt oss så köpte ytterligare några vänner lägenheter i komplexet, bland annat de som rekommenderade oss projektet eftersom detta var ett strå vassare än de lägenheter man redan köpt. Dessutom har flera av oss köpt penthouse dvs översta våningen där man även får en takterass med en egen liten pool. Dyrare förstås men även läckrare och troligen en bättre investering eftersom lite lyx är uppskattat och det är lättare att sälja om man skulle tvingas till det av någon anledning. Priserna för lägenheterna steg förresten undan för undan som projektet fortgick, möjligen med en viss tillbakagång bank-krisens spår, men en bra investering så här långt även om det inte var huvudsyftet. Extra kul att det nu blir ett litet gäng på plats som vi redan känner och kan umgås med samt att man kan utbyta information om allt möjligt praktiskt. Varför göra egna misstag om någon annan redan gjord dem? Och vice versa… Vi kunde sedan följa projektets utveckling via work-updates på en mycket välskött webbsida. Gå gärna in och titta på www.casuarina-shores.com – vår lägenhet har nummer A 5-2 och har nog bästa läget tillsammans med D 5-1 som köptes av en av våra bekanta.

I april/maj blev lägenheten, som ligger nära Bangtao Beach, klar och därför ville vi nu åka hit på en kortare visit (7 dagar) för att ”kolla läget” och fixa med möblemang. Eftersom jag, liksom de senaste åren, tänkt spela VM i poker i Las Vegas i början på juli så bestämde vi oss för att ta andra vägen till Vegas och bestämde att det vore trevligt att göra lite stopp på vägen för att aldrig ha någon riktigt lång flygresa. Så vi blir borta en hel månad.

Varför Thailand? Vi har varit i Thailand några gånger och alltid trivts bra. Klimatet, människorna, servicen och maten är underbar här. Sen är det förstås en tillfällighet att det här bygget dök upp och vår vän frågade oss. Senast var vi här under tsunamin och det kanske skapade ytterligare ett band till Phuket och Thailand, speciellt som vi hade turen att klara oss helskinnade och inte heller kände någon av dem som drabbades. Vi stannade ju kvar i 10 dagar efter tsunamin och kände att thailändarna verkligen uppskattade de utlänningar som fanns kvar en tid efter katastrofen. När Clara skrev om tsunamin kom vi på att vi faktiskt aldrig skrivit ned riktigt vad som hände (och Clara var ju bara 6 år). Så om vi hinner kommer vi att lägga upp min och Lindas version av vad som hände oss här i resedagboken. Eftersom man kommer ihåg olika saker så tänkte vi försöka rekapitulera varsin version.

Det är förstås svårt att säga hur man kommer att trivas och hur mycket man kommer att utnyttja lägenheten. Vi känner oss ju inte helt ”lastgamla” och tycker egentligen om att se olika delar av världen och olika kulturer. Vi har haft förmånen att få resa till många spännande platser men det finns ju oändligt mycket mer att se. Men som vi ser det så kommer vi att försöka jobba lite mindre i framtiden och eftersom vi ändå jobbar vid datorn och man med Internets hjälp har allt ett musklick bort så kan man ju resa lite mer. Här finns även en svensk skola vilket gör att tjejerna kan gå en månad eller två i skolan här och inte tappa något i det avseendet. Dessutom så har både Clara och Elsa engagerade lärare hemma på Steningeskolan som de säkert kan hålla kontakten med via email. Så även om vi definitivt inte planerar att flytta hit permanent (om 20 år kanske…) så tycker vi att det ska bli spännande att ha lägenheten och i höst/vinter så har vi tänkt vara här i två månader från slutet av oktober. Vi ser även fram emot att kunna göra små utflykter till andra delar av asien som ju nu ligger på behagligt avstånd.

Spännande!!!

Per

Tänaseks olime planeerinud käia mööblipoodides ja osta võimalikult palju vajalikku uude korterisse, mis on täiesti tühi va köögikapid ja seintesse ehitatud garderoobid. Ettetellitud mugav takso, kõige mugavustega Toyota, ootas meid kl 12. Sar, tai naine, meie taksojuht ja assistent (sõprade soovitatud), saatis meid kuus tundi, sõidutades meid erinevatesse mööblipoodidesse. Tema abi oli väga vajalik, ta selgitas poodides, kuhu asjad vaja ära viia. Nii saime väga edukalt tegutsetud, ostes kööginõusid, potte-panne, söögilaua kuue tooliga, eritellimusega ühe väga suure madratsi, kuhu Per ja vajadusel ka terve pere magama mahub ja kaks üheinimese voodit, mõlemal lisavoodid all. Nii et korralikke magamiskohti on nüüd vähemalt kuus. Peale selle ostsime veek kuus korvtooli rõdule ja veel kõige tähtsama - diivani. Nüüd on jäänud veel osta suur söögilaud rõdule ja diivanilaud. Peale selle pisiasju nägu rätikuid, saunalinasid, riidepuid - ja asju võib ju osta lõputult...

Vahepeal käisime jaapani restoranis (ka see tuttavate soovitatud) lõunat söömas. Lapsed sõid vapralt pulkadega kana ja lõhet lõhet teriyaki kastmes. Nüüd on nad juba nii suured, et julgevad igasugust toitu maitsta. Halvimal juhul tuleb suust taldrikule tagasi poetada. Isegi küüslauk vöi sibul ei heiduta neid...

Sar sõidutas meid lõpuks läbiväsinutena uude korterisse, kuhu ostud ära panime. Seejärel jalutasime pimeduses hotelli tagasi, kus lapsed veel pool tundi jõudsid supelda enne kui neid sealt välja kamandati.

Homme on meil "vaba" päev, tahame teha pika jalutuskäigu rannas, mis on 7 kilomeetrit pikk. Ehk tuleb tuju ka treenida meie majaühistu mugavas jõusaalis. Viimasel ajal oleme liiga palju söönud ja liiga vähe end liigutanud, nüüd tuleb viimaste nädalate arvuti taga istumine tasa teha.

Tervitades Eha

Hej!

Jag och Elsa började dagen med att bada någon timma och sedan kom vår taxi som körde oss till en massa olika möbelaffärer. Vi köpte glas och kökssaker, en soffa, ett bord att ha inne, stolar att ha inne och stolar att ha ute på balkongen. Jag gillade soffan väldigt bra. Vi åkte till lägenheten och ställde dit sakerna vi köpt. När vi promenerade till hotellet var det helt mörkt. Jag och Elsa tog ett sista dopp för dagen och sen gick vi och åt. V åt bara lite lätt ( jag och Elsa åt två små pizzor, mamma åt Skampi (vad är det?!) och pappa åt gai pad (kyckling)). Sen gick vi och tittade på en show med svenska dansare och sångare och svensk musik.

Nu måste jag sova! Jag är jätte trött!

Hej då!

Lennureis tundus, nagu tavaliselt, lõpmatult pikk ja magada ei saanud ma üldse.  Clara heitis põrandale istmete vahele ja jäi magama. Minul ei olnud millegipärast und, kuulan tavaliselt muusikat ja jään siis magama aga nüüd pidin laenama muusika Elsale, kellel ka und ei tulnud. Õnneks näidati häid filme ja põnev raamat on ka käsil.

Seda mõnusam oli kohale jõuda. Elame hotellis mis asub meie uuest korterist ainult paarsada meetrit. Õhtupoolikul läksime oma korterit vaatama. Olime jälginud ehitust internetist ja näinud majast ja aiast pilte, aga tegelikkus oli veelgi parem! Kõik vastas ootustele. Nüüd läheme mõõblit jm ostma nii et jätkan kirjutamist hiljem!

Eha

 Siin oleme ühises baaris mille all on gym ja väljas trennibassein.

Vi gick till lägenheten som ligger jätte nära hotellet. Där fick vi våra nycklar. ”A 5 2” stod det på dem. Mamma och pappa fick information om något medan jag och Elsa gick runt och tittade på trädgården som var fantastisk och gymmet som var coolt och poolen som var… som var häftig och cool och vaaarm! Vi gick in i vår lägenhet och jag öppnade dörren och mamma filmade. Jag sa att hon skulle ta bilder så jag kunde lägga upp en bild här men hon filmade ändå. Det var super häftigt där inne men det kommer att bli ännu bättre med möbler (!) som vi ska handla imorgon. Det ända jag tyckte var konstigt var badkaret i ena toaletten, för att det var nedsänkt och så var det bara glas så man såg rakt in och vi såg rakt ut, in till de andras toaletter fast det var nog tänkt att man skulle se den stora poolen och trädgården. Vi gick upp på vår takterrass och det första vi (jag och Elsa) såg var poolen. Den var sååååå häftig och vattnet var väldigt varmt (vilket det är överallt). Vi badade jätte länge men mamma och pappa är så tråkiga mamma gick i och gick upp igen efter ett litet bad och pappa hade inga badbyxor på sig. Vi badade länge medan mamma och pappa mätte där nere. På kvällen gick vi till en restaurang där det jobbar en svensk som också har en lägenhet här , han gav oss några tipps. Jag åt en super god carbonara och Elsa åt Fish and chips. Vi  åkte hem trötta och mätta och lade oss.

Ses imorgon!

Av Clara

Här badar vi i poolen på taket, havet är bakom träden!

Hej igen!

Nu har vi kommit fram till Thailand och flygresan var jobbigare än väntat. Hela familjen försökte att sova men det gick inte för mamma, hon sa att hon har varit vaken hela natten. Elsa somnade också efter ett tag och pappa, han behöver jag nog inte prata om (han vinner på alla ”somna först” tävlingar). Jag hade större problem, jag är en sådan där som irriterar sig på mycket. Den här gången var det att jag inte kunde sova, att de inte släckte lamporna, att det var obekvämt och att alla pratade omkring oss. Mamma sa: Det var bättre när du var liten när du sov på en filt på golvet. Då tänkte jag att om jag kunde göra det när ja var liten kan jag väll göra det nu också så jag lade mig på golvet och somnade sen var allt frid och fröjd (förutom att det var lite trångt).

Jag hade nog inte förstått att vi faktiskt skulle till Thailand så när vi gick av såg jag säkert jätte löjlig ut för mina mungipor hade förvandlats till en banan!  Vi kom till vårat hotell och på vägen hit såg vi våra lägenheter (på håll). Snart ska jag och pappa dit, mamma stannar och sover med Elsa som blev väldigt åksjuk på taxifärden hit.

Jag skriver igen på kvällen och berättar om första dagen!

Av Clara

Nu sitter vi på Münchens flygplats och väntar på att få åka iväg till Phuket. Jag tyckte att det var långtråkigt att åka i 2 timmar (jag borde vara van med tanke på hur mycket vi reser!) så jag har nog inte riktigt fattat att vi måste åka i 10 timmar till (!). Åh, vad jobbigt! Just nu filmar mamma, Elsa berättar vad vi gör till kameran och pappa läser pokertidningar. Vi åker om en timme och det kommer att bli en plåga hela vägen fast det är bra att vi kommer att åka på natten så man kanske somnar…kanske, bara kanske. Det jobbigaste med att resa är nog att flyga eller att åka hem(om det är ett ställe som man har fäst sig vi).

När vi letade efter ett sälle som vi kunde äta på så kom det två amerikanskor som frågade om vi skulle vara i behov av matkuponger som de fått från Lufthansa men inte kunde utnyttja pga deras flyg. Mamma svarade ja eftersom att vi skulle vänta här i tre timmar och då fick vi matkuponger från dem som senare visade sig vara värda 90 euro (ca 900 kronor). Där sparade vi en tusenlapp till vår resa som vi kan göra annat med! Vilken tur!

På återseende!

Av Clara

Åh, gud vad spännande det är! Första flyget på vår "jorden runt resa" gå om Tre timmar! Vi åker till München först och sedan till Phuket. I Thailand har vi en lägenhet som vi ska inreda men vi kommer inte att kunna bo där(det finns ju inga möbler) så vi bor på ett hotell. Det ska bli väldigt spännande att få se lägenheten och Thailand igen! Hoppas att alla flyg är rät!

Hälsningar till familj och vänner från hela min familj!

Av: Clara

Att komma till Thailand kommer nog att bli väldigt kul och häftigt men det kommer nog också att väcka många känslor(i alla fall hos mig)eftersom vi var i Thailand år 2004 när tsunamin var där. Om jag plötsligt kommer att tänka på tsunamin så går det inte att sluta även om jag försöker.

"Historien"

Vi hade gått ner från vårat rum och skulle äta frukost. Men plötsligt stod vi i en massa smutsigt vatten. Vi fattade ingenting. Men flera omkring oss började ropa så vi förstod att det var någonting. Många började att dra sig undan så vi gjorde det samma. Vi sprang upp på vårt rum på 2:a våningen och såg från balkongen när en stor våg sköljde över hotellträdgården och allt rasade ihop där. Vi tog våra ryggsäckar med det viktigaste och gick upp på högsta (4)våningen. Vattnet forsade runt hela hotellet och drog ner massa bilar och träd med sig. Några började ta sig upp på taket! Det såg farligt ut! Så småningom började det lugna ner sig och det stora vattnet gick tillbaka. Min familj var en av de första att ta sig därifrån. Jag var bara 7 år och fattade inte lika mycket som nu när ja är 11. Vi såg en kvinna som grät och ropade på sitt barn. Vi gick ganska länge längs vägen uppför berget och hittade ett litet ställe där vi kunde få vatten och frukt. Pappa fortsatte att gå och han hittade ett pyttelitet hotel högt uppe där det kändes tryggt där vi bodde några dagar. Där kunde vi ser på TV vad som egentligen hade hänt. Vi flyttade sedan till ett hotell som låg inne i landet och stannade kvar i Thailand 10 dagar.

Jag vill hälsa alla klasskompisar som har hjälpt mig med att komma över det och framför allt min lärare Suzzi som har stöttat mig alla stunder jag behövt det. Och till min bästa konståknings-kompis Moa vil jag säga: krya på dig så vi ses på lägret i augusti!

Skriv gärna en komentar så vi vet vilka som är här!

 På bilden nedan finns vår lägenhet(högst upp i huset) i Thailand som den såg ut för några månader sedan, ska bli spännande att se den nu!

Vi ses snart igen!

Av: Clara

I övermorgon börjar vår resa. Först till Thailand där vi stannar en vecka, sedan Peking och Tokyo, därefter Hawaii. Efter några dagar på Hawaii bär det av till Las Vegas där vi stannar 9 dagar medan pappa spelar poker VM. Vårt sista stopp blir New York innan vi åker hem igen. Men nu måste vi sätta igång med packningen!

Hoppas att ni kommer att följa vår resa runt jorden!

Av: Clara, Elsa och Linda