Jardefalk USA

 Dagen började bra, sedan blev det brant och trångt och alla började sätta sig riktigt illa. Jag tog helt slut, kunde inte tänka klart. Man sliter ibland av sig hjälm, glasögon och halsduk för att försöka få luft. Det känns som om man har en plastpåse över huvudet. Efter att man har "gått in i väggen" är det svårt att återhämta sig. 

När det är som roligast tänker man kanske inte på att ta fram kameran, men idag har vi plåtat en del. Tyvärr sitter en del av korten på ett kort som inte verkar funka på min dator. På några av korten är det så jäkla brant så att det inte går att gå, och ändå ser det ut att vara plåtat på IKEA parkeringen.. 

Imorgon är det sista dagen, för den här gången...

 Händelserik dag, den började med kanonkörning på de högsta höjderna hitintills, jäkligt kul. Snön är bra men inte den där riktiga nysnön som här kommer som puder. Men i natt ska en snöstorm dra in så vi får hoppas på det bästa. Fast det kan förstås bli problem för oss när vi ska åka till Denver på fredag, för återigen har vi lyckats hyra en framhjulsdriven bil utan vinterhjul.

Mitt på dagen blev vi tagna av polisen, vi hade gått ned i lättare lägre terräng men ändå mitt ute i Klippigabergen för att samla lite krafter då tre skoterpoliser kommer farande. Första tanken är naturligtvis hur dom har hittat oss här? För dom har garanterat inte följt våra spår, där tar dom sig inte fram. Det visade sig att dom följt oss med ett litet flygplan och på det sättet lyckats genskjuta oss. Ibland läggs det krut på att få bukt på den grova brottsligheten. Vi hade lyckats förirra oss in på förbjudet område, vilket Chris och hans team vist för ofta gjorde. Men vist är det så, "snön ÄR vitare på andra sidan". Vad påföljderna blir vet vi inte riktigt men jag tror att rättegången blir vecka 7 nästa år.

Blev inte mycket kort tagna idag, jag ska bättra mig tills i morgon.

 Om första dagen är en aklimatiseringsdag så är andra dagen en riktig kördag. Jag har gjort klättringar som är helt sjuka, man ska veta att vi kör med två av världens bästa, Chris Burandt och Skinner så det är bara till att hänga på. (Krachdealen är enkel, kan mekarna laga det som körs sönder under natten så betalar vi bara delarna som byts ut, inga repor eller andra skitfel behöver vi ersätta). Inne i skogen där blåsten inte kommit åt är det helt bottenlöst med snö, så en del fastkörningar blir rätt dryga. Det går bara inte att ta sig fram gåendes, man rullar eller ålar sig fram, att förflytta sig 5 meter kan ta en kvart. Skinner var helt slut efter dagens bärgningar, han somnade på golvet i ett av våra allrum när vi kommit hem. Vi har sett lite Bison och en vit hare, stackare som behöver vara ute dygnet runt. 

Emils kepa har nästan färdats ett helt varv runt jorden från Thailand via Sverige och nu hit till Collorado för att bli signad av Chris. Chris svärmor kommer upp hit på mornarna och lagar frulle, sedan kommer hon igen på kvällen för att laga middag. Vi får så mycket mat så åt vi allt hon bullade upp skulle vi aldrig komma ut för att köra. Alla är faktiskt otroligt trevliga och hjälpsamma.

I morgon väntar en ny dag då det bara går ut på en sak, att bli bättre.

//Jimmy 

 Första dagen avklarad, på 2500-3000 meter räcker inte syret riktigt till. Fastkörningar och lite branta klättringar tar på krafterna.

Imorgon väntar högre höjder för att hitta riktigt torr pudersnö.

Kul att dom har med en filmkille, dom håller på med en film som handlar om hur man lär sig köra på Burandts sätt.

 Efter lite shopping och lunch i Aspen har vi med tre timmar i bilen tagit oss till Kremmling. Vi har träffat honom, Chris Burandt och sedan tagit skotrarna ut till en liten jaktkojja, på 300m2. 

 Nu är vi på plats och försöker komma iordning med tidsomställningen.

Skidåkning i världsklass när det gäller snön.

 Testar lite inför avresa på fredag.

//Jimmy