jjgoesasia

Dags att ta sig fran Mekongfloden, idylliska franska smavillorna, nattmarknader och oemotstandlig, laidback atmosfar i Luang Prabang vidare till Luang Nam Tha i Norra Laos. Beskrivningen i Southeastasia on a shoestring (ja, jag erkanner, ar lite latt beroende av den som en guide till vad som ar vad precis som resten av alla backpackers) verkligen kittlar mina hippie-gener, de forsta pionjarerna inom ekoturism i Laos startade sin verksamhet i Luang Nam Tha pa 90-talet och det kallas for "Trekkers Mekka", sa nu far aven rookie-aventyraren i mig naring. Det finns mangder av mojligheter till trekking, kajakpaddling, cykla mountainbike och gora sk homestays nar man overnattar hos en familj i en mer avlagsen by. Ser fram emot det sjukt mycket! Ska bara avsluta min sista kvall pa baren med basta atmosfaren i Luang Prabang, med lite folk som jag traffat har, sen ar jag off to Trekkers Mekka.  

Peace.

Efter en veckas kamp mot hog feber, brutal huvudvark och muskelvark, nagot magsjukeliknande, vita prickar i halsen, narapa svimningar, frossa och yrsel ar jag tillbaka pa benen igen. Det ar otroligt hur manga olika symptom ett och samma sjukdomsforlopp kan rymma, jag ar lite imponerad. Att vara sa sjuk, helt ensam i en stad utan nagon som talar engelska, boende pa ett smakallt och fuktigt hotellrum kommer inte toppa min lista pa basta reseminnen. Jag hade ocksa den mest psykadeliska upplevelsen nagonsin. Forsta sjukdagen vacklade jag ut i regnet pa gatan i Danang med skyhog feber, knappt medveten om vad jag gjorde eller vart jag var, for att fa tag pa vadsomhelst som sankte febern. Allt var som i en sjuk och obehaglig dromvarld, marken kandes som att den inte fanns och alla runtomkring mig var dar fast jag uppfattade dem knappt, motobiken som korde mig till ett apotek kandes som en rymdfarkost mer an som en vanlig moped, men pa nagot satt lyckades jag komma tillbaka med lite tabletter mot febern och varken. Nu nagra dagar senare ar jag till slut frisk.

Imorgon aker jag vidare till Luang Prabang, Laos. Forhoppningsvis far jag en chans att se mer an av Vietnam (typiskt med regn hela tiden i Dalat och sen sjukdom i Danang, men vad ska man gora..). Jag ar jattetaggad pa trekking, vattenfall och skog med vilda djur! Har hort mycket bra om Laos, sa nu ar det upp till bevis. Har fatt lite tips av en tysk pa vandrarhemmet dar jag stannar nu, sa ska kanske folja upp lite av det.

Puss och kram Jessica

Battre sent an aldrig har jag hort, sa pa folks begaran kommer har forsta inlagget i min resedagbok. Kommer skriva om min resa i Asien, mina upplevelser och reflektioner.

Tyvarr har jag ingen sladd till min kamera, sa kan inte ladda upp nagra bilder, vilket suger lite sa far tyvarr fylla ut med andras bilder. Ska se om det gar att fa tag i en kamerasladd nanstans pa vagen.

Angkor Wat, Kambodja.

Har nu rest omkring i ca tva veckor, men det kanns som mycket langre. Nar man kommit in i livet pa resande fot kanns vardagen hemma i Sverige frammande och otroligt langt borta, plus att man ar med om sa mycket nya saker pa kort tid. Den stamning och oppenhet infor att traffa och ta kontakt med nya manniskor som finns bland backpackers finns inte pa nagot satt hemma och jag alskar det. Jag har redan mott massa olika manniskor och varit med om massa saker, allt fran nara-doden-upplevelser i Phnom Penh och Ho Chi Minh City/Saigon nar man ska korsa gatan som ar overfull av bilar, tuktuks och mopeder (tva stader med till synes total avsaknad av trafikregler) till att fa ett lyckoband runt armen och en valsignelse pa Khmer av en buddhistisk uraldrig kvinna i ett tempel i Angkor Wat, Kambodja. Har upplevt sol, bad och festande i Sihanoukville och varit med om helt galna regnovader med blixtar, aska, elavbrott och stalskyltar som haller pa att valta omkull av blasten. Minivanen som skulle ta oss till var nattbuss mot Saigon fastnade i leran och fick punka, men vad som utgor ett hinder hemma i Sverige ar inte ett problem i Asien, sa trots punka korde var minibuss vidare uppfor lera och en trasig vag fullastad med 7 backpackers plus packning.

Jag har mott ett superskont gang som jag reser omkring med, det ar en hollandare, en svenska, en australienare och jag da forstas. Vi har lamnat Ho Chi Minh City, en lite latt hysterisk stad med over 6 miljoner manniskor och 4 miljoner mopeder (!) och gett oss av upp i bergen i Vietnam till en jamforelsevis oturistig bergsby som heter Dalat. Det ar hostvader har och har regnat i princip konstant sen vi kom hit i forrigar, sa vara planer med hiking i bergen och se vattenfall har fallit totalt. Men vad gor man, vi har kul anda, besoker marknader, testar vietnamesisk mat och umgas. Igar firade vi Halloween med utkladnad bara for skojs skull och satt pa gatan tillsammans med nagra vietnameser som inte kunde ett ord engelska men som garna delade med sig av deras mat och vad vi tror var risvodka samtidigt som vi sjong happy birthday to you, skrattade och sa "my name is..." och "happy halloween" om och om igen eftersom det var ungefar sa langt engelskakunskaperna strackte sig. 

En av alla tusentals marknader i VIetnam.

Vi har hort rykten fran flera hall om att vagen norrut mot Nha Trang och alla andra stallen norrut har rasat samman pa grund av det kraftiga regnet, vilket gor att vi just nu ar strandade i bergen i Dalat. Vi kanske far aka tillbaka genom Ho Chi Minh city och kora sodra Vietnam istallet, den vagen verkar fungera an sa lange.

Happy Halloween i efterskott, och kram pa alla!

/En strandad Jessica i bergen i Dalat, Vietnam.