Denna dag kan summeras väldigt snabbt. Jag tog en vietnamesisk buss till LA (jag var den enda vita personen, dock så var där en svart tjej med på bussen också, så jag var inte helt omringad av vietnameser). Bussen tog sex timmar. Jag tog taxi till hotellet. Jag sov från sex till nio ungefär. Köpte en hamburgare, kollade på en halv film. Sen sova.
Denna dag åkte vi dock upp till bergen. Jag och Henrik åkte till Pikes Peak, medan Mexi stannade hemma vid poolen då hon var tvungen att lämna ett par nycklar till andra. Det tog väl ca en timme att köra dit, det ligger lite utanför Colorado Springs. Helt sjukt att man köra upp till 4500 meters höjd, ända upp till toppen! Naturen och vädret var helt underbart. Dock var det alldeles för mycket folk på toppen för min smak. Om man ska man uppleva naturen så bör där inte vara mycket folk, fast det är väl vad man får räkna med när man kan köra ända fram till sitt mål... På toppen var det 5 grader ”varmt” och vinden blåste på. Ont i öronen fick man och man blev lätt andfått när man sprang knappt 20 meter. Utsikten var i alla fall vacker. Naturen skiftade en del när man åkte upp. Tänk er en grund på sten som liknar den i Grand Canyon och i början var det granskog, halvvägs upp precis innan snön var där mossa, sen kal röd stenmassa och sedan snö på den längre upp. En gång per år är där ett race ända upp till toppen. Man vill inte missa en kurva där kan jag säga... Senare på kvällen tog jag flyg till San Jose.
Vädret skulle inte vara något vidare denna dag, det skulle regna och en del risk för åska. Vi hade tänkt att åka upp i bergen men de stänger av vägen upp dit om det finns risk för åska. Så istället köpte vi biljetter till ett baseball game. Innan baseballen åkte vi till en outlet med affärer av en hel del kända märken. Vi gick till Tommy Hilfiger butiken först. Så billigt där var! Köpte jeans för 30 dollar, två pikétröjor för 20 dollar styck och ett par solglasögon för 20 dollar. Vi gick in i Ralph Lauren butiken också, men det var ganska rörigt där om man jämför med Tommy Hilfiger butiken. Jag hittade tyvärr inget intressant där. Allt var i princip i classic fitting, det vill säga utan passform över huvud taget. Det fanns en del pikétröjor i custom fitting men jag var ute efter en skjorta. Det fanns typ tre skjortor i custom fitting men färgerna var ganska hemska på dem.
Vi hade inte tid att gå i fler butiker eftersom vi var tvungna att åka in till Denver för att hämta ut biljetterna till baseball matchen. Vi hämtade ut biljettterna och går in i stadion. Där fanns en cocktail bar på arenan! Det hade aldrig fungerat i Sverige. Matchen blev försenad ca 40 minuter på grund av regn. Vad jag insåg under min första baseball match är att baseball är en ganska seg sport. De träffar bollen långt ifrån så ofta som man tror. När de väl har brännt ut tre slagmän så tar de alltid ca 3-4 minuters paus när de byter från inne- till utelag. Troligen mest för att trycka in så mycket reklam som möjligt. Mexi köpte popcorn, de smakade som kalaspuffar. De var typ kanderade med honung. Ganska skum smak, men det är väl så det är i USA – more fat, more sugar, bigger sizes. Jag fick tyvärr inte se några homeruns, jag såg väl kanske fyra skapliga slag... Vi stannade inte hela matchen utan gick efter 5 sets eller vad man nu ska kalla det av 9 som är en hel match. Vi åkte hem till deras lägenhet och satt lite vid Facebook och kollade mail. Jag hade inget wi-fi i Las Vegas så det var skönt att vara uppkopplad igen. Värdelöst Las Vegas!
Vi väcks klockan halv nio av att telefonen ringer, det var ett automatiskt telefonsamtal om ett erbjudande till en show. Inte okej. Vi somnar om och senare går och äter frukost. Jag blir avsläppt vid Las Vegas flygplats vilket inte är alls långt ifrån strippen. Bara ca 400-500 meter ifrån Luxor hotell. Löjligt nära. Jag tar flyget till Denver för att träffa Mexi och hennes pojkvän Henrik. Mexi bodde i min korridor under en termin. De jobbar denna sommaren i Denver på ett läkemedelsföretag som Henriks pappa jobbar på. Flyget tar ca 2 timmar och jag blir upphämtad i en Volvo XC70 med en svensk flagga på bakluckan. Jag fick lite hemkänsla av det. Vi åker till deras lägenhet där jag får mitt eget gästrum, vilket var betydligt mer än vad jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig att sova på typ soffa (vilket jag verkligen inte har något emot, det skulle ju inte vara första gången...). Vi går ner till Walmart som ligger precis utanför deras lägenhet för att köpa nacho chips som vi ska ha till tacos. Så gott det var med hemlagad mat! Det hade jag verkligen saknat. Klockan är rätt sent så vi går och lägger oss.
Vi går runt på strippen. Det är stekhett. Solen bränner och damm blåser mot en. Jag och Kim köpte ett par matchande väldigt sexiga hattar, eller rättare sagt Kim köpte en hatt innan vi gick ut och när vi kom ut insåg jag att det var en väldigt bra idé att också köpta en hatt. Jag vet intehur man ska förklara Las Vegas. Men en sak är säkert, det är väldigt kommersiellt. En del kasinon ser lite ut som Disneyland, ett har Eiffeltornet utanför, Frihetsgudinnan och så vidare. Vi går ner till kasinot Venitian. Innuti är taket målat som en himmel och butikerna ligger längs med vad som ska föreställa en gammal stadsgata. Där finns en liten artificiell flod där man kan åka gondol som kostar såklart, allting kostar i Las Vegas. Vi går vidare och hamnar i något annat kasino som sitter ihop med Venitian. Vi hittar en gigantisk enarmad bandit som vi känner lusten att vi måste spela på. Inga vinster men den var rolig att spela på ändå. Vi går ut ifrån kasinot och går mot Circus Circus. På andra våningen finns det fullt med spel där man kan vinna gosedjur, Ipod och så vidare. Kim vill att jag ska vinna ett gosedjur åt henne, en apa som håller i en banan. Spelet gick ut på att man skulle kasta en förstorad innebandyboll i vad som vad format som tre-i-rad. Jag lyckades såklart inte även fast jag försökte tre-fyra gånger. Vi går ut och tar en taxi till Luxor, eftersom Luxor ligger påandra änden av strippen. Vi äter stek till middag, vilket var bara serverad med en halv tomat och en grillad vitlöksklyfta. Potatis till steken kostade sex dollar! Maten var väl okej, men det är ganska tråkigt med enbart en grillad stek... Vi tar och spelar lite mer Black Jack och jag vinner väl runt 15-20 dollar, går till roulettebordet och satsar 25 dollar på svart. Vinner. Satsar 10 på svart. Vinner. Satsar 10 på rött. Vinner. Satsar 10 på rött. Vinner. Sen förlorade jag väl ett par gånger men gick 30 dollar plus på roulette. Går till ett annat roulettebord och plockar fram lappen från min Chinese fortune cookie eftersom jag hade redan varit generös under min andra dag i San Francisco så tänkte jag att det borde funka. Jag satsade 10 dollar på ett av nummerna som fanns på lappen. Jag vann inte. Inget av de nummerna som fanns på lappen var det rätta. Så ett tips från mig är att inte spela på nummer från Chinese fortune cookies. Jag tar och spelar lite enarmade banditer men vinner såklart inga miljoner, inga tusen heller för den delen. Vi tar och lägger oss eftersom vi är rätt trötta.
Las Vegas kan summeras till följande: gambling, shower och prostituerade. Allting ganska eller totalt främmande för mig. Gambling och shower var rätt uppenbart för mig innan jag åkte dit, men att prostitution var så öppet och verkar så stort. Där fanns lådor (tänk lådor till Metrotidningen) till reklam och rabatt till shower och så fanns där lådor med små lappar med bilder på prostituerade. Las Vegas är inget för mig direkt märkte jag. Inget jag skulle rekomendera om man inte är spelgalen eller om där går någon bra show...
Vi kör mot Las Vegas med en liten detour vid Mono Lake. Inte lika vackert som May Lake men den har ett par häftiga stenar vid vattenkanten och den har en liten bakgrundshistoria. Sjön har tappat vad jag tror var ca 3 meter i vattenhöjd och forskare trodde att den skulle vara uttorkad i framtiden pga att kondensering och för att folk använder vattnet. Efter stoppet vid Mono Lake åkte vi genom Death Valley. Det var en lång biltur på 4 timmar dit. Det finns inte mycket som lever vid det området. Inget vatten, inget djurliv, bara buskar som klarar av extrem torrhet. Inne i Death Valley kan man se sanddynor men vi hade inte tid att stanna eftersom man måste vandra ca 30 minuter för att nå dem. Vi fortsatte mot Las Vegas, vilket var en 4 timmars bilfärd ifrån death valley. Mycket bilfärd. Vi når äntligen Las Vegas runt halv elva på kvällen. Jag och Kim checkar in på Luxor Hotel (se bild). Rummet är det inte den högsta standarden direkt. Tjock-tv dessutom, inte för att vi kollade på tv, men ändå... Inget Wi-Fi tillgängligt heller. Är ganska besviken på rummet. Jag och Kim går ner och spelar lite Black Jack. Jag förlorar 40 dollar men jag hade inte förväntat mig något annat utan tar det mer som en upplevelse. Vi är ganska trötta efter den långa bilfärden så vi går och lägger oss efter det.
(Bilder finns i Dag 7 albumet, de fyra första bilderna är i Yosemite, från bild fem till bilden före bilden av vägen är från Mono Lake, bilderna därefter är från vägen till-i-och-efter Death Valley)
Denna dag mådde Kim bättre. Vi åkte in till Yosemite National Park. Det är nog bland det mest vackaraste jag har sett! Där finns vattenfall, berg, sjöar och en helt underbar natur. Vi stannar vid en vattenfall och går runt lite där sedan går och äter en hamburgare. USA's nationalrätt, det är kanske därför de ser ut som de gör... Jag passade på att köpa en lite tjockare tröja eftersom min packning varken inkluderade en jacka eller tjockare tröja... Vi åkte upp till May Lake vilket tog kanske två timmar. Väl framme är det en vandring upp som tar ca 40 minuter. Vägen upp är väldigt vacker och slutdestinationen är helt underbart vacker. Där är snö och det är is på sjön. Dimma täcker en del av bergen. Helt otroligt. Jag klättrar upp till ett par klippor. Känner mig så fri att jag springer och hoppar på klipporna som en spider monkey. Vi går nerför igen och åker tillbaka till Mariposa och äter Chinese. Maten var väl sådär, men vad kan man förvänta sig från en kinesrestaurang i en löjligt liten stad? Vi får ett par Chinese fortune cookies och min sa ”Be generous, and the favor will be returned within the week.” och på baksidan av lappen står det ett antal nummer. Efter maten går Kim och jag går iväg för att köpa glass på en mack. Ben & Jerrys finns som glasspinne! Det borde vi ha i Sverige också! Om ni åker till Californien, åk till Yosemite säger jag bara! Jag önskar jag kunde spendera mer tid där. Man ska spendera ungefär sju dagar för att se det mesta, vilket jag önskar jag hade gjort.
(Ni får ursäkta men för detta inlägg lägger jag inte in några bilder, men vissa kan ni gissa er till, där det är snö/is är vid May Lake, vattenfallen är längs vägen i Yosemite, vissa utsiktsbilder är från stopplatser längs vägen)
Denna dag var det planerat att vi skulle åka till Yosemite National Park. Tyvärr så mådde Kim lite illa, så vi kom iväg senare än planerat. Det tar ca tre timmar att åka till Yosemite. Kims pappa följde med på denna resan till Yosemite och Las Vegas. Om det beror på om han är rädd om sin dotter eller om han vill uppleva Yosemite ännu en gång, det vet jag inte. Vi anländer till Mariposa där vårt hotell befann sig. Tyvärr var allting fullt inne i nationalparken så vi bodde ca 50 minuter ifrån den. Vi lämnade väskorna på hotellet och åkte mot Mariposa Grove. I Maripose Grove finns det gigantiska träd, ett slags redwoodträd. Vi går runt och fotar lite men vi hade inte så mycket tid eftersom det var ganska sent på kvällen. Vi åkte sedan tillbaka och åt all you can eat pasta, men vad spelar det för roll när man bara äter en tallrik ändå...
Jag gjorde en juridisk tolkning här. "Hanging is not the same as climbing."
Även denna dag åkte jag in till San Francisco. Denna dag var mitt mål att ta mig till Haight-Ashbury, Golden Gate Park och sedan Golden Gate Bridge för att se om jag hade mer tid till mer efter Golden Gate Bridge. Även denna dag tog jag tåget in. Denna gång visste jag iaf åt vilket håll jag skulle ta mig från början och kartläsningen gick nästan felbart denna dag! Ibland imponerar jag mig själv. Jag går i riktningen mot Lower Haights i hopp av att hitta en buss som går dit, vilket jag inte gjorde men det var nog till det bättre. En stad utforskas bättre till fots och du har mer tillfällen att fota. I min vandring mot Lower-Haights så kom jag ganska snart in på en slumgata. Hemlösa, ”Adult movies”, man fick intrycket av misär och var en väldig kontrast mot resten av vad jag har sett av San Francisco. Jag plockade upp systemkameran för att foto graffiti i ett hörn (kanske inte det smartaste att göra). En hemlös som satt ner på gatan (ni vet en sån som skriker och gapar, som man antar inte har alla indianer i kanoten) började gapa åt mig efter jag plockat upp kameran, ”Hey you. Get here.”. Det var åt detta håll jag var på väg och jag försöker ignorera henne. Precis bredvid henne stannar ett par mig och ber mig att ta en bild av dem. De bad mig visa bilden och de var väldigt trevliga. Den hemlösa som är precis bredvid mig börjar skrika igen ”Where's my money at? I know you took my picture. Where's my money at?”. Paret som jag hade tagit en bild av sa att det var bara att ignorera henne. Så jag sa till henne ”Sorry, I didn't take your picture” och fortsatte min färd mot Lower Heights. Ett par gator senare kommer det fram en sleten dam och frågade om jag kunde ge henne en ”nickel” till metron. Jag tänkte vara lite generös och ge henne en dollarsedel, vilket jag trodde jag hade längst fram i plånboken. När sedeln var i min hand på väg mot hennes hand ser jag att det är en femdollarsedel. Då tänkte jag ”what the hell” hon behöver den säkert mer än vad jag gör. (En liten sidestory om detta senare, fast det blir om en senare dag). Hon tackar så hjärtligt och frågar vart jag kommer ifrån jag svarar ”I'm from Sweden” och hennes svar var ”Oh, I just watched Fantasia last night”. Jag blir förvånad och vet inte vad jag ska svara... Jag fortsätter min vandring mot Lower Haights. Ett par ”blocks” senare ser jag hur gay-flaggor fladdrar flaggstång efter flaggstång längs gatan. Ett par blocks till så hittar jag en staty och en pampig byggnad som påminner lite om vita huset. Jag ska försöka göra lite efterforskningar om vad det är för byggnad. Tyvärr var det avspärrat precis framför då det verkade vara någon slags festival som man var tvungen att betala för att komma in. Ett par gator till och jag råkar hamna vid FN-byggnaden. Det är därför det är bättre att utforska en stad på fots än buss/bil/taxi. Man hamnar på ställen man inte visste fanns och man upplever mer och känner av pulsen av staden.
Jag lyckas ta mig till Lower-Haights, där mitt första mål var att gå till klädesbutiken/galleri Upper Playground. Det är en butik med massor av häftiga t-shirts. Två stycken t-shirts inköptes (se bilder). Jag fortsätter min vandring mot Haight-Ashbury då där skulle vara en gatufestival vilket jag fick höra av den personen jag mötte på bussen dagen innan. Ett par gator innan Haight-Ashbury står det en lastbil och på flaket står det två personer som rappar. De var faktiskt ganska bra även om det inte är min typ av musiksmak. Jag står och kollar ett par minuter och fortsätter mot Haight-Ashbury. När jag väl kommer fram till gatufestivalen så möts jag av att där står en dj som står och spelar trance. Det står ett par stycken och dansar längst fram. Jag fortsätter längs gatan, det är en hel del braj-inspirerade gatustånd här, Haight-Ashbury är ju trots allt ett hippiekvarter... Där är stånd med t-shirts, billiga solglasögon, det klassiska som brukar finnas på festivaler. Men där fanns även ”Free virtual tea party” (se bilder för mer förståelse). Halvvägs längs gatan finns ännu ett mål på min google map: Amoeba Music. En gigantisk butik med begagnade och nya cd/lp-skivor. Det är ett riktigt bra besök om man är musiknörd! I slutet av gatufestivalen blir minneskortet i kameran fullt! Panik! Jag frågar en polis om där finns någon elektronik/kameraaffär i närheten, men alla sådana butiker har stängt under festivalen. Mer panik! Och jag som ska ta mig till Golden Gate Bridge och ta foton...
Jag fortsätter att gå mot Golden Gate Bridge, vilket ska vara vackert med japanska trädgårdar och dylikt, men med fullt minneskort och brist på tid så jag skippar det och bestämmer mig för att försöka hitta en buss som går upp mot bron. Tyvärr var det en bit till närmsta busslinje. På min väg dit är jag pissnödig så jag går in i en snabbaffär och köper vatten och frågar om jag kan låna toalett, men de har ingen kundtoa. Det finns inte mycket längs vägen jag går, i princip bara bostäder. Jag ser en affär med slitna skyltar som säger ”Electronics and TV-repair”, jag går mot den för att köpa minneskort och hoppas det inte är lika slitet som dess skyltar. Jag hade fel, det var värre! Affären var väldigt smal, avlång och väldigt dunkel. Där är två stycken asiater som står i affären. Jag frågar mannen om minneskort till kameror, han ber mig att prata med vad jag antar är hans dotter, jag vet inte om han gjorde det på grund av språkbrist eller kunskapsbrist... I alla fall så hade de inga minneskort (inte så förvånande). Jag fortsätter att gå mot bussen och ser en thai-restaurang och inser att jag är hungrig också. Currymarinerade kycklingspett med fried rice. Dock så fick jag bara en gaffel att äta med! Svensk som jag är måste jag ha en kniv, så jag ber kyparen om en kniv. De hade problem att hitta en kniv åt mig men till slut hittar de en. Maten var mycket god. Jag är ensam i restaurangen och kyparen kommer och fyller på vatten så fort glaset är halvfullt, det känns lite lustigt när man sitter ensam i en restaurang. Det är väl inget fel med ett halvfullt glas?
Jag kommer fram till busshållplatsen och tar bussen upp till Golden Gate Bridge. Jag rensar vad jag hoppas är onödiga foton och tar foton på bron. Tar bussen till till tågstationen och vid ett bussbyte ser jag faktiskt en svensk flagga som hänger utanför ett fönster! Kim har mobbat mig lite smått med att det finns amerikanska flaggor överallt (och jag menar verkligen överallt!), men nu har jag faktiskt sett en här. Sen tog jag den slutliga bussen till tågstationen och avslutade dagen.
Det var här jag plockade upp kameran för att fota graffitin
Paret som jag tog foto av där (man kan se lite av kvinnan som skrek på mig i nedre vänstra hörnet)
FN-byggnaden
Fontän utanför FN-byggnaden
Okänd byggnad
Klädesbutiken Upper Playground
Precis innan där Haight-Ashbury festivalen började
Kim tyckte inte hennes graduation var något särskilt och tyckte jag skulle åka in till San Francisco istället då hon skulle vara upptagen i princip hela dagen.
Så jag tog tåget in till San Francisco, vilket tog ca 1½ timme. Väl där plockade jag upp en karta. Försökte klura ut åt vilket håll jag skulle, men mitt lokalsinne och kartläsning svek mig ganska rejält. Så jag frågade vägen mot union square, där jag antog att det skulle gå bussar ifrån. Efter att bara ha gått över en gata ser jag en buss som det stod fishermans wharf på (där Alcatraz och Pier 39 ligger). Väl på bussen så träffade jag en kille på bussen som var på väg till sitt jobb. Han jobbade som somalier eller liknande på en vinbar. Han sa att han jobbade en gång i veckan bara för skojs skull. Han frågade vart jag var på väg och frågade vart jag var ifrån. Han frågade mig vaad jag tyckte om San Francisco, jag sa att San Francisco var väldigt trevligt och ganska Europeiskt, på ett avslappnat sätt. Människor verkar mer öppna och vänliga och det är inte alls konstigt att starta konversationer med främmande folk- till skillnad mot trista och stela sverige. Jag hoppar av bussen ochh går mot pirerna. När jag kommer fram vid pirerna är det ett gäng som har någon sorts break dance uppvisning. Jag kom i slutet och såg bara enn person göra en bakåtvålt över två andra personer! Jag går ut på första bästa pir och tar foto på Golden Gate Bridge samt alcatraz. Till höger ligger Pier 39. Mellan den piren jag är på och Pier 39 så är det fullt med sälar eller ”walrusses” ni får ta och avgöra själva vad det är för något. Jag går över till piren bredvid och fotar dessa vad nu det är för något. Jag går in till Pier 39, men inser snabbt att det är den största turistfällan någonsin, och går ut igen... Jag drar mig bort mot piren där båten till Alcatraz. Jag har tur med biljett till färjan och behöver bara vänta 25 minuter till avgång. Jag vet inte om det var biljettförsäljaren som var schysst för där stod en skylt ”no tickets avaible until Monday”.
Lite över tre går förjan över till Alcatraz. Väl på ön så går jag ”audio-turen”. Man går omkring med en mp3spelare där ett par vakter och ett par fångar berättar om Alcatraz och särskilda händelser och kända personer som Al Capone och The Birdman. Som hur det var att bo på alctraz, både ur fångarnas synvinkel och fångväktarnas som också bodde på ön tillsammans med sina familjer. De berättade om allmän fakta, mer eller mindre lyckade rymningsförsök, om kända fångar och uppror, detta med härliga bakgrundsljud och ljudeffekter. Så man levde sig verkligen in i det. Bakgrundsljudet av fiskmåsar, grindar som stängdes och ljuden av slagsmål förhöjde verkligen upplevelssen. Rundan tar ca 40 minuter om man inte pausar den. Jag som var ute på mitt livs fotouppdrag kan inte bara följa runt sådär utan egen vilja! Paus trycktes det flitigt på, runt och fota, ut och fota! Man hade utsikt mot golden gate bron och in mot stan. Fångarna berättade att om vinden låg rätt på nyår kunde de höra festen från San Francisco.
Klockan började närma sig sex, så jag tar färjan tillbaka. Så en 40 minuters rundgång blir 3 timmar med pausningar för fotning samt för lite utvidning av turen! Väl tillbaka går jag in mot stan. Mitt mål är Coit Tower, ett utkikstorn utöver San Francisco. På vägen dit träffar jag någonting som påminner om C-3PO från Star Wars fast i silver eller roboten i Trollkarlen från Oz. Jag är i närheten av Coit Tower men inser att jag är fruktansvärt hungrig. Så jag går ner mot det italienska distriktet Telegraph Hill.Jag gick in på första bästa restaurang, vilket råkade just vara en italiensk. Jag beställde Fish 'n Chips som serverades med koshlowMaten var väl halvskapligt, inte direkt det bästa jag har ätit men koshlowenvar riktigt god! Sen kostade det ca 200 kronor... Inte mitt bästa val men vad gör man när man håller på att svälta. Jag går uppför backarna mot Coit Tower. Tyvärr var tornet var stängt men där var ändå fin utsikt och jag fick ett par bra bilder när solen höll på att gå ner. När jag var klar med fotningen lyckades jag hitta en buss som gick ner till tågstationen som stannade utanför restaurangen där jag hade ätit.
Denna dag gjordes det inget speciellt. Vi åkte till ett köpcentrum och gick runt där. Vi gick in i Applebutiken och tittade runt där. Jag köpte ett par nya sneakers (välbehövligt) samt ett ny klocka vars märke kommer ca en timmes bilfärd ifrån Ystad, dvs utanför Köpenhamn. Det danska urmärket är Skagen, vilket jag aldrig har hört talas om förut. Vi gick in i en sportbutik vars namn jag icke må minnas, men iaf så fanns där godis (!) som hade ett ganska lustigt namn ”Swedish Fish”. Sen ansåg vi att det fick vara nog med att hjälpa till i kampen mot den amerikanska ekonomiska krisen.
Jag fick spendera lite tid med Kims föräldrar, de är mycket trevliga. De uppskattade även mina gåvor, Ysta färsköl och praliner från Chokladbiten i Ystad. Hennes mamma pratar väldigt mycket asiatisk engelska. Hennes pappa pratar lite grann asiatisk engelska men inte alls fullt så farligt som hennes mamma. Jag träffade även hennes äldre bror. Sisådär 10 sekunder har jag träffat honom. Ett handslag sen försvann han. Verkar lite skygg...
Vi åkte och åt vietnamesisk mat. Fresh Springrolls till förrätt (observera: ej friterade vårrullar). Väldigt gott. Sedan till huvudrätt Pho Bo, en nudelsoppa med fläsk. Serveras med lime, myntablad och någon sorts böngroddar som man kan ha i efter behag och till soppan har man hoisin sauce. Mycket god rätt som jag lyckades äta hela med ”chopsticks”! Tillbaka till Kims hus för en jetlag-tupplur.
Sen var det dags att äta igen, något som vi verkligen borde skaffa i Sverige! En gigantisk crepe fylld med glass och toppad med bananer, jordgubbar, kiwi och chokladsås. Sjukt gott och sjukt mättande! Detta var i den koreanska delen av Santa Clara/San Jose, det finns ingen riktigt avgränsning mellan städerna, utan den är högst flytande...
Mer bilder kommer en senare dag, klockan är halv ett och jag har önskan om att få lite sömn...
Här är Pontus tips till ett smidigare långflyg: Det första du ska göra är att sova så mycket som möjligt! Vakna sedan till när maten har precis blivit serverad till dina grannar. Ät! och drick helst bara vatten när du blir serverad. H20 > allt. Efter du har sovit så mycket du kan är det dags att lyssna på musik ca två timmar. Efter det bör du ha ca 4 timmar kvar av ditt långflyg, det är nu din amerikanska granne (förhoppningsvis) börjar föra en diskussion med dig. Helst ska det vara en protestantisk präst med humor och öppet sinne, hälsosamma syner på hur man bör leva samt hur religion bör vara ett val och inte påtvingas. Nu kan ni diskutera allt över himmel och jord! Här är ett par topics vi diskuterade:
Alla gillar mat (dock i olika former)! Matkultur i olika länder, det du har upplevt i olika länder. Hur klassiska maträtter tar andra former i USA. Han berättade när hans mamma hade gjort gulaschsoppa med nudlar i (!) och vilken skillnad det var mot den autentiska han åt i Ungern. Hans favoritmat, den ”American-Mexican” maten inte var den samma som den i Mexiko. Slutsatsen var att amerikanarna gör om det mesta (gäller inte enbart mat, utan det mesta). Och flygplansmaten blev jag riktigt positivt överraskad av! Hur god som helst. Bättre än en del restaurangmat man har ätit.
Skillnader mellanolika ting mellan Sverige-USA/Romänien/Ungern (där han hade varit i ett par veckor och arbetat). Det mesta kan jämföras. Han berättade om Californiens natur och geografi.Det han berättade påminde lite om Sverige. Det är avlångt, skog och en delberg i norr. Jordbruk söderut, dock så har Californien öken i söder.
Länder och städer man vill besöka. Saker som ska besökas och göras, det är då man försöker få lite tips om lite udda saker som inte står i reseguider som bör göras. Tyvärr lyckades inte jag med detta, men jag har en lokal guide, så jag har ett antal guldklimpar ändå.
Familjen. En liten fördom jag har. Amerikanare gillar att prata om sin familj, men vilket är rätt intressant.
Det slutliga ämnet: religion (om du nu hamnar bredvid en trevlig präst med öppen och accepterande syn på livet). Hans synsätt kan sammanfattas med ett citat av vad han sa (på ett ungefär) ”If you have found the truth, then you shouldn't be afraid of different views and believes. If you are afraid of different views and believes then you don't believe fully hearted in your truth.”.
Ni har kanske också tänkt så: om man flyger till usa finns chansen att man hamnar bredvid en sådan där öppen och trevlig amerikanare som kan prata om allt. I mitt fall så stämde det väldigt bra och det är jag glad över. Jag blev erbjuden att äta middag med hans familj, men tyvärr så bor han så långt norrut (80 miles from the Oregon border).
Vid det här laget har din långflygsresa gått väldigt snabbt och smidigt (du har inte ens tittat på filmerna som du hade i din bärbara!). När de här punkterna är gjorda så bör du ha en trettio minuter kvar tills det är dags för landning. Dra upp fönsterluckan och njut av den vackra synen av bergen, kusten och San Francisco!
Vad har jag då upplevt under min första dag i San Francisco?
Det första jag upplevde var att här finns en hel del asiater. Det andra var den amerikanska motorvägen.
Vi var och åt sushi. Mycket gott, dock gigantiska rullar! Sushi är ju tänkt att vara lagom stora att stoppa i munnen, dessa var precis så man fick in de i munnen! Inte särskilt vackert att kolla på när man äter då! Till efterrätt åt vi Mochiglass.Det är vanlig glass med typ något degaktigt runt kulan. Smakar ganska gott, dock ganska konstig konstistens. (Tyvärr inga foton på varken sushin eller glassen. Det är lite svårt utan kamera.)
Sen åkte vi Blockbusters och hyrde en film. Det blev en japansk film som jag inte kommer ihåg vad den heter just nu. Kim fick sina naglar fixade och gjorde så att de matchade med min t-shirt. Vi åkte sedan till någon sorts Koreansk restaurang och köpte en Boba, vilket är en mjölktédrink med korta stavformade litchifrukter och smaklösa svarta gelebollar gjorda av vete och stärkelse. Själva drycken var helt okej, litchifrukterna var goda men de där svarta gelebollarna var väl sådär... Till vilken nytta kan man undra? Kvällen avslutades med att titta på hyrfilmen. Jag sitter och nickar till ordentligt efter bara en halvtimme. Jag tippar på att jetlagget slog till, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig.
2009-07-03
San Jose 
Inga kommentarer
