Resan till Yaru

Nu är vi äntligen hemma och det känns som om vi varit borta i minst två månader. Mats har gått och jobbat några timmar, Lillan sover middagsvila i våran säng och Anita ligger i spjälsängen. Själv försöker jag att hålla mig vaken för att hamna rätt i dygnet. Klockan fyra i morse var Yaru pigg och glad för att börja en ny dag, då var klockan tio för henne, dvs hög tid att gå upp och äta och leka. Det var bara att släpa sig upp.

Det är så vackert ute med alla höstlöv och solen som skiner, saknar inte värmen alls, hemma bäst!

Yaru kan nu säga sitt namn, mamma och nästan docka! Hon är en stjärna och vi tycker hon är världens underbaraste barn!!

TACK ALLA!!

Vi vill också tacka alla som varit med och tittat och följt med på vår resa till vår älskade Yaru och speciellt tack till alla som skrivit kommentarer till oss, allt kommer att sparas i hennes bok om hur hon kom till oss.  

Tusen varma tankar till er alla! Vi hörs på mejl och telefon!

Isabella & Mats

Sommarpalatset
Panda House
Teceremoni
Pekinganka
Packa
Tack Kina
HEM!

Mats skriver) Det är något vackert med möten under extrema omständigheter. Vi är fyra nyformerade familjer som delar skratt och tårar. Fyra par från norr till söder, i såväl Sverige som Kina. Vi hade aldrig träffats om det inte vore för synkronisiteten i våra barns liv. Men nu är vi här i vår gyllene bur på Xi Xi Friendship Hotel och delar glädje och oro, samt häpnad över att just dessa fantastiska barn kom till just våra lyckosamma familjer.

Idag turistar vi Big Time. Himmelska Fridens Torg och Forbidden City bränner vi av på ett par timmar. Vår söta guide Ameilia babblar (mer och mer uppgivet) alla fantastiska fakta, medan vi pratar bajs- och matvanor och filmar våra barn.

På eftermiddagen delar vi upp oss för första gången. Nils och jag tar en taxi till gamla Beijing för shopping, medan Isabella och Lillan sover lite, för att sedan åka till Silk Factory för … shopping. Nils och jag erfar att man inför OS slängt upp nytt tegel och gråmålat alla fasader i de gamla gränderna. Men efter någon timme har vi förirrat oss bland gränder som är så slitna och trånga att jag blir generad. Tillslut är vi i princip inne i köket hos någon och då vänder vi.

Dagens Yaru-grej är JAGA. Efter att ha vägrat lämna dubbelsängen i Lanzhou (det var nåt med golvet och överlämningen som satte spår), ruschar hon här skrikande över heltäckningsmattan och vill bli jagad. Vi får dock ta det varligt – vi har ju bara känt varandra i en vecka!

Nu sover vår nya kärlek, nöjd i sängen. Mamma står nöjd i duschen. Ge Ge Nils dricker nöjd en öl. Jag är bara nöjd. Om Henning vore här istället för i Azerbadjan, Katten Anita här istället för hemma på Söder, skulle familjen vara samlad och livet fullkomligt.

Alla hälsar, Mats

Tillbaka i Beijing

Lördag:
Efter en hel dags resa från Lanzhou med bil, flyg och buss är vi tillbaka i Beijing. Jag såg fram emot att åka tillbaka till hit, ett steg hem och roligt att träffa de andra tre familjerna och höra hur allt gått för dem. Och lillan gjorde sin första flygtur! Inga problem alls, bara hon fick sitta i favvo-Nisses knä. Det var 22 grader när vi anlände och snart insåg vi att även på vårt hotellrum var det väldigt varmt, närmare bestämt +26 C. Efter att tre olika personer tittat på varann och på vår aircondition beslöts det att vi skulle byta rum dagen efter. Vi svettades igenom en närmare tropisk het natt, med orolig bebis.

Idag söndag:
Sitter i vårt nya hotellrum och svettas, bara att konstatera att så här kan det vara i ett hett Peking. Det är verkligen sommarvärme här nu, idag har det varit 23-24 C+ i skuggan och det känns jättehärligt! Vi förundras över varje ny rörelse och varje ny sak som vår älskade lilla Yaru gör. Hon är otroligt glad och charmig samtidigt som hon är väldigt bestämd med vad hon vill och inte. Idag upptäckte vi dessutom att hon har en avancerad nudelteknik. Vi lyckades helt enkelt inte att skära itu nudlarna med pinnarna så det blev långa nudlar in i sötnosen lilla mun som hon helt självklart matade in metodiskt med munnen, utan minsta besvär! Ja, det är mycket vi ännu inte vet att hon kan. En annan sak, hon blir superglad när det är blöjbytardags och älskar att ta på och av kläder och skor.

Vi var på en otroligt stor antikmarknad idag och det var verkligen roligt. Otroligt mycket folk och massor av roliga saker såldes i alla prisklasser, självklart med hårdprutning som det stående inslaget. Jag tycker det var riktigt kul. Yaru åt förmodligen sin första pizzabit i livet som hon älskade och pizzan var verkligen gott tillagad.

Halv sex var det inofficiella viktiga korta mötet på vårt hotellrum med madame Liu och hennes man från CCAA, den myndighet i Kina som har accepterat oss som adoptivföräldrar åt Yaru. Hon var en gammal väldigt varm kvinna och lika fin make som hörde sig för om allt hade gått bra med Yaru. Jag log mest hela tiden, aningens speedad och sa att allt hade gått jättebra. Hon tog kort på oss och vi på dem och Yaru fick en jättesöt trumma som hon ratade, men efter att de hade gått tyckte var toppen. Vi lämnade vår aningens enkla Carl Larsson-bricka i plast som gåva till dem. Önskar verkligen vi hade köpt något finare. Som tur är packar ingen upp sin present.

Nu sover vårt under sött efter att pappa nattat med välling och trollmor och hon har upplevt ännu en extremt innehållsrik dag. Bärselen vi köpte hemma är räddningen för våra ryggar och jättemysigt och hon kan känna sig trygg och vara nära oss. Vagnen har vi packat ihop igen, ingen poäng, hon vagnvägrar och det gör hon rätt i!

Imorrn upp tidigt igen. Visum ska ordnas och så Himmelska fridens torg och Förbjudna staden på schemat. Två dagar kvar, sen hem!!

Massor av varma sommarhälsningar från oss alla här i Beijing!
Isabella
Nisse och Mats

(Mats Skriver) Sista dagen i Lanzhou började med besök på Zoo. Vi kommer att besöka ett till om någon dag i Beijing också. Hur kommer det sig att guider världen över tycker att alla turister alltid ska besöka den lokala djurparken? – ”Wow, elefanterna är lika grå här  i Lanzhou som de var i Mogadishu!” – typ.

Hur som helst: Idag firades Buddhas mammas dag så det var massor med folk i rörelse. Folket här gillar oss, så vi gillar dem. Många kommer fram, skrattar, pillar Yaru på läppen och frågar oss på mandarin vad vi är för filurer och varför vi har en kinesisk unge med en opererad läpp. ”Vi ar fråm Sviden and vi häv adåpted hör.” svarar vi och sen skrattar alla. När vi säger hej då, vinkar Yaru och säger, med världens sötaste röst, sina första svenska ord: ”Bye bye”.

På djurparken tittade vi på jordens deppigaste tiger och världens sorgsnaste panda. Sen åt vi resans bästa lunch hittills: Riktigt goda dumplings, på ett coolt och slitet ställe. Vart vi än kommer, fixar Mary chambre separet, vilket är ganska mysigt när det är stojigt – vilket det ofta är, här på andra sidan jordklotet. Vi kommer definitivt beställa det på Restaturang Shanti i fortsättningen, samt kräva att vår bostadsrättsföreningen inför Room Service – begriper inte hur ni där hemma klarar er utan det.

Idag har jag förstått koden till Yarus utomordentligt fiffiga anknytningsmetod: Första dagen gick hon på säkerhet; när hon gråtit färdigt efter att nannyn gått, körde hon en försiktig överlevnadsstrategi, hon accepterade allt vi hittade på utan klagomål och höll stenhårt i allt vi gav henne. Dag två testade hon sitt första leende på Nils, det funkade. Hon började även med att slänga saker för hon hade märkt att hon fick tillbaka dem. Dag tre blev Isabella hennes första- (och enda) val – bara mamma dög, vilket var en jäkla tur, efter den otroligt tuffa utflykten till barnhemmet den fjärde dagen, när hon behövde en trygg famna att återhämta sig i. Igår lekte hon vilda lekar med Nils och idag ville hon ha sin storebror till allt, vilket var skönt för mamma. Nu kan hon även börjat lagra sina saker hos oss – när båda händerna är fulla lånar hon ut en grej, så hon kan ta en tredje i famnen – hon litar på oss.

Så nu är rollerna hyfsat fördelade: Mamma = trygghet, Nils = lekammrat, Pappa = food provider. I kväll insåg hon dessutom att kexen kommer tätare med av nöjd pappa, så jag fick natta henne. Tänk att vi har fått världens sötaste OCH världens intelligentaste dotter! Vad är oddsen på det?

Nu har Nils och Isabella lyckats packa ner den exklusiva paraplyvagnen (som aldrig använts) i kartongen för återfärd till Beijing. Vi har skålat i Gansu-vin (”Oh no, you will be drunk!” ropade Mary till Isabella, när hon hörde att vi tre tänkte dela på en flaska vin ikväll). Vår nya kärlek snusar så gott, mitt i dubbelsängen. I morgon lämnar vi Yarus vänliga födelseprovins. Det känns vemodigt, men vi kommer ju tillbaka …

Gonatt alla vänner där hemma och tack för era varma hälsningar, Isabella, Mats, Nils och Yaru.

Gårdagens resa till barnhemmet var otroligt viktig, till en början oväntat positiv sen fruktansvärt jobbig. Att veta vad som skulle hända och hur vi skulle göra med Yaru under vistelsen på barnhemmet var något som vi hade pratat mycket om. Ända sen möjligheten dök upp att kanske kunna besöka barnhemmet hade åtminstone jag tänkt att hon absolut inte skulle följa med in. När vi träffade George i Beijing som var chefen för organisationen kring guidningen och diverse så sa han att det var självklart inga problem att ta med barnen in på barnhemmen, barnet skulle vi det laget redan ha knutit tillräckligt starka band med oss och inte ens vilja lämna mammans famn (mamman står alltid i focus här när det gäller barn här).

Vi bestämde oss dock för att jag och Yaru skulle stanna utanför och fota exteriören på barnhemmet och Mats och Nils dokumentera inne på barnhemmet. När vi förklarade detta för Mary i bussen såg hon en aning bekymrad ut men sa att hon skulle försöka förklara detta för dem när vi kom fram. Okej sa vi, om det skulle ställa till problem skulle vi naturligtvis överväga saken.

Yaru sov i min famn när vi anlände och när dörren öppnades till minibussen stod ett helt gäng uppklädda utanför inklusive nannyn och barnhemsföreståndaren. Yaru vaknade till och nannys skrek ”Yaru!!!” Jaha, så blev det så att det inte fanns någon annan väg än att vi följde med in allihop. Yaru var helt till sig, så jättelycklig av att se sin nanny som lyfte upp henne resolut. När vi kom in på barnhemmet blev hon dessutom så glad att se sina kompisar och alla andra som jobbade där. Hon flög, hur glad som helst, från famn till famn och jag kände mig fruktansvärt kluven, hur bra var det här egentligen… och samtidigt så var hon ju så glad. Ju längre tiden gick blev det värre då nannyn fullkomligt la beslag på henne. I efterhand förstår jag att det förmodligen var så att nannyn verkligen hade knutit, om än hårdhänta, så dock starka band till Yaru och jag förmodligen blev hennes konkurrent i situationen, jag var på hennes mark och hon bara skrattade högt när Yaru inte vill gå till mig utan stanna i hennes famn. Hon var bara så fruktansvärt opsykologisk att det vände sig i magen på mig. Till slut ville jag bara därifrån. Yaru grät naturligtvis hjärtskärande när hon var tvungen att separeras från nannyn ännu en gång och jag svor inom mig när vi satte oss i bilen, nu för att köra till hotellet där Yaru hittades. Nannyn och föreståndaren körde före i en annan bil för att visa oss hotellet som låg väldigt långt bort i en annan stad i samma distrikt. Den här gången stannade jag stenhårt kvar i bilen med Yaru medan Mats fotade. Mats berättade att Nannyn börjat gråta när han och Nils sa adjö till dem. Jag förstod att hon verkligen tyckte mycket om Yaru och att det var svårt även för henne, så något inom mig förlät henne, även om det var skitsvårt med mitt förtvivlade barn i famnen som bara ville till nannyn. Hon lugnade sig dock ganska snabbt vilket var jätteskönt men och efter den upplevelsen var hon helt helt slut. Utmattad och svettig av gråt och hård i magen-ont somnade hon tätt tätt intill mig. Hon rörde sig inte ur fläcken de 40 milen tillbaka till Lanzhou.

Nu har det gått ett dygn och vår älskade Yaru röjer runt, hur glad som helst och tokskrattar åt det mesta tillsammans med Nils o Mats. Det är så helt underbart att se! Och även om det var väldigt mysigt att ha henne som klisterlapp så är det en lättnad att kunna gå på toa utan att behöva ha henne i knät och att få se henne så lycklig tillsammans med min älskade kloka Mats och allra superfinaste Nisse!

Nu vet vi dessutom att vi har fått enormt värdefulla bilder och videofilm som kommer att betyda mycket för henne i framtiden. Vårt enorma tack till Mary som genomförde detta!!

Tack igen alla fina vänner och släktingar som skriver till oss! Vi blir så himla glada!
PS. Krya på dig Leo stackare som gipsat armen! Vi tänker på dig. Tänk dock på att det är ganska coolt med gips.

Tusen varma Kinahälsningar från en lycklig familj!
Isabella
Och narurligtvis hälsar oxå Mats o Nils!

Denna dag ett liv. Efter en tolv timmar lång utflykt till Yarus barnhem är vi alla totalt urvridna. Vi har sett sängen som vårt barn delat med en annan bebis, sett soffan i lobbyn i hotellet där hon hittades. Jag har samtalat med en kinesisk jätte på en bensinmacksmugg. Nu kraschar vi i sängen efter en dag som ingen av oss nånsin glömmer. Mats
 
PS: Mer detaljer i morgon från min tappra hustru, Yarus underbara mamma. DS
PPS: Vi kommer hem natten mellan 22 o 23 okt DDS

(Mats skriver) Idag hände det som jag har tänkt borde hända enligt anknytningens ABC: Yaru och Isabella skapade en union. Det var underbart och se, om än lite jobbigt att min dotter skakar på huvudet när jag vill ta henne i min famn. När mamma får ryggskott av allt kånkande, kommer jag in från bänken – hungrig på att visa vad jag kan.

Hon har också hajat vad man ska ha syskon till; hon har lekt och skrattat med Nisse hela dagen. En dag som innehållit allt från en hissnande vattenhjulsutställning, via racerbåtstur på Gula Floden (tyckte Yaru det var toppen? Svar NEJ!), till kvällprommis med villt prutande på kvalitetswhiskyn ”Johnnie Worker – Red Labial”.

Stort är också att Lillan utökat sitt revir idag; från att igår hållit i sin giraff och sin nalle med vitnande knogar (vi antar att det är en naturlig barnhemsstrategi), har hon idag – mycket noggrant – ställt sina saker intill sig och till och med lånat ut dem i tio sekunder. Ögonen tåras när vi ser hur hon millimeter för millimeter mutar in ny trygghet och redan har full koll på att familjen är samlad. Hon gör allt rätt i min bok: Passar på att gråta ut när tillfälle ges, skrattar när hon känner sig trygg, men börjar gråta så fort det inte stämmer. Dessutom ropar hon ”Bye, bye” och vinkar bedårande till folk på stan – jag har fått en oerhört intelligent dotter!

Ikväll ringde Mary och sa att hon biffat resan till Jingchang! Vi älskar henne – hon har rejsat runt hela dagen och smörat för byråkraterna och imorgon bitti far vi. Nu lite skönhetssömn (nu tror jag att hotell-grannarna slutat supa, spela och gräla). /Mats

Varje rörelse, varje tugga och varje gång hon dricker något, allt är lycka!  Och allt lyckas hon också göra så otroligt bra.

Men allt är också så skört. Hon vaknade en gång vid tre i natt och fick lite varm mjölk. Hade mardrömmar och var ledsen när hon vaknade i morse. Jag sov inte så särskilt mycket, hon ålade sig runt i sängen nästan hela natten, men ändå bara så mysigt!  Hon har blivit ledsen så fort någon av oss försökt att göra något annat än att hålla henne, så nära hela tiden har varit grejen. Skrattar gör hon så fort vi reser oss alla tre för att göra något så det känns som om hon gillar omväxling till en ny miljö. Och när hon skrattar så känns lyckan total!

Efter frukost var det dags att åka till Civil Affairs där alla papper skulle skrivas på så att adoptionen skulle bli lagligen godkänd. Nya papper att skrivas på och familjebilden som vi tog igår sattes in i ett fint dokument som vi troligtvis får imorgon. Vi fick dessutom sätta våra tumavtryck med röd färg på papper och Yaru avskydde att sätta sitt fotavtryck på pränt. Vi var där i hela två timmar och samtidigt genomfördes två andra adoptioner i samma rum. Enorma sedelbuntar räknades upp, det finns inga större sedlar än 100-lappar i Kina och vår guide Mary sprang runt hela tiden, en aning stressad och fixade med allt. Efter att hon varit iväg en lång stund i ett annat rum tillsammans med barnhemsföreståndaren och andra på Civil Affairs kom hon tillbaka och sa ”Im sorry but it´s not possible to go to the Social Welfare Institute in Jinchang”. Och så förklarade hon att i Kina måste man ansöka om ngt sådant lång tid innan. Vi hör och förstår att hon verkligen ansträngt sig men vi blir otroligt besvikna. Det som verkade vara så självklart igår är omöjligt idag. Vi undrar om vi då kan åka och hitta platsen där hon hittades i alla fall. Igen ser Mary bekymrad ut, hon tror inte det. Vi påtalar att vi har betalat för resan men hon säger att det inte handlar om pengar. Till slut säger hon att hon ska gå ett varv till och försöka. Innan vi går därifrån har hon fått besked att de ska försöka ngn slags snabbväg att ansöka men hon kan inte lova något. Hon ser på oss hur mycket det betyder att hon försöker igen.

Vi går iväg och äter en jättegod lunch och nu fixar Mary allt så det blir mycket grönsaker till Nils! En sådan här viktig dag ska vi äta lite kött, så vi kommer närmare gudarna, sa Mary. ALLA tittar på oss, överallt, på restauranger på gatan och i affärerna och alla vill komma fram och gulla med henne. Idag sprang en man med sin lilla flickbebis fram till henne och ville hälsa!

Hem och sova middag, sen middag på hotellet, kort shoppingrunda bland älskvärda Lanzhou-bor, hem, dusch/bad i handfatet för lillan som inte vill släppa taget mer än någon minut, välling i nappflaskan och sen sooova. Medan hon håller på att somna ovanpå min mage känner jag hur hon äntligen bajsar. Det var det vi väntade på. Sova, äta, kissa, bajsa, allt funkar och vi avslutar ännu en fantastisk dag i vårt nya liv där det händer hur mycket som helst på så kort tid!

God natt alla! Vi hörs imorgon! Då ska vi på en gastkramande vattenhjulsutställning och åka på Gula floden!

Massor av kärlek och bästa hälsningar
Isabella
och så naturligtvis Mats & Nils, som ju hälsar också!

Det är så magiskt!!! Nu ligger hon i vår säng och sover, detta vårt så söta underbara under! Hon är vår kinesmongoliska lilla prinsessa som har så stora ögon som tittar så allvarligt på oss. Nu ligger hon så nära med sin nalle som hon fått sänt till sig av oss och som hon verkar ha kramat hårt ända sen den dagen hon fick den. För om hon har råkat tappa den under dagen så har hon börjat gråta direkt.

Tillbaka till denna dags början. Marty ringde från receptionen och sa ”hello, we are here with your baby! Are you ready?” Då kom tårarna på mig, jag bara skrovlade fram ett ”Yes, yes of course!” några minuter senare knackar de på dörren, jag öppnar.. där är hon! Hon är i famnen på sin nanny och så kommer många fler människor in i rummet och jag ser bara Yaru som ser ut precis som på fotona.

Sen sker allt på en gång i en väldig blandning som jag inte direkt har ngn koll på ordningen i. Följande blandning: Nannyn ger Yaru till mig och Yaru börjar störtgråta, hjärtskärande. Det var jag beredd på (tacka alla som berättat hur det kan vara)  Nannyn försökte trösta med att ta fram fotot på oss och peka. Yaru tog fotot och hade nallen i andra handen och störtgrät likväl. Under tiden fick vi schemat på hennes tider och vad hon gillade att äta och sen fick Mats henne i knät efter att ha varit hos nannyn en stund och då var hon lugn. Den blev det pappersskrivning och störtgråt blandat och hon var hos oss alla tre, Mats mig och nannyn. Det var föreståndaren från barnhemmet som också var med samt en ung kille från hotellet som stod i sin vita kostym hela tiden och log. Efter att alla papper var påskrivna och all hade gått grät sig vår söta Yaru till sömns liggandes ovanpå mig på sängen, utmattad. Någon gång vaknade hon och tittade på mig, hon grät och sen inte igen. Somnade gjorde vi alla tre. Nils vilade på sitt rum efter att ha filmat allt i drygt en timme!

Efter denna enorma pers och straka upplevelse som förändrade allas våra liv var det dags för lunch med Mary , foto för pass och shopping babystuff. Så en hel del av det vi skulle ha gjort imorgon blev idag. Helt utpumpade efter shopping i ett enormt varuhus kom vi hem. Efter lite mat somnade hon lugnt. Hon har fått lite kinesiskt salva som nannyn hade med för det stora myggbettet hon fått på kinden som blivit ett sår. Tydligen inte ovanligt att barnen reagerar så.

Hon har skrattat och ätit hur bra som helst. Hon är så trött efter denna dag och helt, helt… underbar!!!!! Vi är så lyckliga!

Tack! Och Tack Barnens Vänner! Allt är fantastiskt och så overkligt verkligt på en och samma gång!
Mamma Isabella 
Mats & Nils hälsar till alla också!

Ligger nu i sängen med datorn i knät efter att Mats och jag har tränat på att säga MaMa, BaBa och GeGe (Storebror). Alla de andra otroligt svåra kinesiska meningarna och orden…det bara går inte, vi kan säga så här: Yaru kommer att  lära sig svenska innan vi lyckats uttala en enda mening utan att kineserna skrattar ihjäl sig!

Flyget gick fem i elva i morse till Lanzhou. 1 timme in till stan med bil. Här är ca 20 C+ och det stinker avgaser. Lanzhou är en otroligt förorenad industristad där de fattiga bor i utkanten av stan i låga trasiga hus som klamrar sig fast längs Gula Floden och längs bergskammarna av lerjord och så strax, bara fem minuter därifrån, breder enorma skyskrapskvarter ut sig och sen är vi inne i en stad där det bor ca 3 milj människor. Bilen kör fram oss till Emerald hotell, typ stans flottaste hotell, med en enorm entré och glada, guldklädda, artiga kineser som tar hand om oss i varenda steg vi tar. Skillnaden är enorm.

Vår guide Mary Yan är en riktig stjärna på 23 år. Dessutom till vår (och till hennes) stora glädje kommer hon från just Jinchang! Så hon kommer att följa med oss dit, när vi på onsdag ska åka till Social Welfare Institute, dvs till barnhemmet där Yaru har varit och kanske hitta hotelltrappen där hon hittades.

Alla hennes saker är nu uppackade och framlagda i väntan. Klockan 10 imorgon bitti kommer de med henne till vårt hotellrum! Och hon har redan kommit till Lanzhou idag, så konstigt.. Vi har förberett videokameran (Nils ska filma) och den andra kameran, allt är laddat. Vi har fått både barnsäng och barnbadkar till rummet och badleksakerna ligger där och väntar.  
Jag känner mig laddad och helt lugn nu. Mats lugn och pirrig, skriver i Yarus gröna bok.  Vi ses och hörs snart igen, i det nya livet!

Och tack alla igen för era fina hälsningar! Dom gläder oss verkligen, det känns så roligt för oss att ni är med oss på resan! Ett fint tyg ska verkligen försöka ordnas Maria! , Yi – visste du att din pappas namn betyder grönsak på kinesiska? Och Leo, grattis till de tappade tänderna och massa pussar till Matilda och kramar och bästa hälsningar till er alla andra!

Hej! Det är Nils som skriver. Ny dag i Beijing. Klockan slog just 00.00. Imorse, planenlig och typisk (?) kinesisk frukost. Dessutom planenligt möte med guiden, och resten av gruppen från Barnens Vänner i samlad trupp för första gången.

På väg mot Kinesiska muren. ”Outside Beijing, one hour drive.” upplyste vår kära guide Amelia och måste ha glömt stadens rusningstrafik. Nåväl, man hinner se mer av Beijing i snigelfart. Till slut kom vi fram, till en Jade-exhibition. En jättelik utställning (läs affär) där vi fick se den fascinerande tillverkningen av smycken, statyer och mycket annat, allt gjort i Kinas klassiska Jade-sten. En ”family ball”, familjeboll, inhandlades. Ett vackert hantverk som symboliserar familjens band som aldrig kan slitas isär. Yaru kommer dessutom få en fantastiskt fin och trevligt liten boll med hennes kinesiska stjärntecken (gris) samt hennes namn målat, inifrån! (Det var först långt senare som vi kom på att Yaru inte alls är gris – hon är hund. För tusan. Men grisen var fin ändå.)

Så var det dags att fara vidare, närmare och närmare den beryktade muren. Inte ett moln på himlen men hundratals bilar, bussar, cyklar och mopeder på vägen. Muren var  lång (ingen nyhet) och den delen vårt besök blev en bestigning. Den del vi åkt till var en enda lång trappa men med fantastisk utsikt. Vi fick en timme och lite till för att ta oss upp.  Så med svettlinlagda tröjor och överkokta spaggetiben tog vi oss ned. Ännu ett monument avklarat, mycket surrealistiskt men utomordentligt häftigt.

In i bussen och mot lunchen! Tillräckligt hungriga stannade bussen vid en stor byggnad, skulle bli gott med mat. Men. Först en till ”utställning”, givetvis fascinerande. Krukor. Vi var hungriga, ingen handlade. Alla åt, gemensam lunch med de andra i gruppen. Efter väntade möte med organiserare och manager George. Vilken charmig och rar kille. Han gav oss en del information och plötsligt förstod man hur verkligt det är. Det är på riktigt och inte bara en tanke, något man fantiserat om är en flygresa och en dag ifrån att bli fullständigt på riktigt.
Efter mötet bar det av till hotellet. Och så satt vi mitt i Beijings Rush-hour igen medan eftermiddagssolen sänkte sig över oss och hela jättestaden. (Solens sista strålar silas genom stålstaketets stänger där skyskraporna skapar sina siluetter).

Givetvis gav vi oss ut på kvällen med. Ut i den kinesiska kvällen. Men nu får jag lov att avsluta, eller hur? Dessutom måste vi ha något att berätta om när vi kommer hem också :P

Nu är det natt som sagt, imorgon bitti vaknar vi till en ny dag. Resan till Lanzhou, Gobiöknen, och resan till Yaru, kan på riktigt ta sin början. Det är svindlande, resan liksom stegrar sig.
(Ps. Ser ni den där lilla pilen på kartan här till höger? Förstår ni att vi är där nere, för jag gör det inte. Så långt bort, och ändå här. Sinnes.)


Tusen kinesiska och varma hälsningar från mig till alla kära som läser detta just nu.
Mats och Isa hälsar såklart också tusen gånger. Vi är osäkra på internetuppkoppling  och dylikt i Lanzhou, men förhoppningsvis kan vi meddela oss även därifrån. Den som lever får se.
Krrrram.
Hej svejs! / Nils

Idag slog jetlagen in med full kraft, frukosten orkade vi dock inta och nu har vi lärt oss att det är varm mat, typ grönsaker, dimsung och sönderkokt ägg i soya som gäller. En och annan bulle med ngt sött i finns också på menyn.
Dagens planeringsmöte slutade i att vi bara måsta sova en stund. Klockan var typ halv två när vi släpade oss ut med ett ända mål i sikte: det stora barnvaruhuset på en enormt stor gågata ca 20 minuter i taxiavstånd. (22 yuan, sjukt billiga taxiresor, vi åker inget annat än taxi här) resan gick förbi Himmelska fridens torg på ena sidan och Förbjudna staden på den andra. Det blir overkligt omärkvärdigt att bara åka förbi dessa gigantiska platser så där lite nonchalant i taxi. Nåväl vi nådde vårt mål, barnaffären. En paraplyvagn med sitsen så att hon ska kunna se oss var tanken, en jacka samt lite leksaker och ett täcke. Lätt tänkte vi. Jo vagnen hittade vi relativt snabbt, inte ett dugg billig visade det sig. 900 yuan! Ja ja, vad gör man inte. Fattas bara att hon vägrar sitta i den! Sen den otroligt enkla saken att hitta en jacka för att stoppa ev vind. Vi var bestämda, inte en rosa. Det var inte lätt alls. Till slut hittade vi en jättetuff jeansjacka som tjejen som sålde den prutade ner direkt. De gör så även på varuhusen, tar fram miniräknaren och snabbt drar bort typ 40 yuan. Märkligt men kul. Det tog nog nästan en timme till innan vi kom ut därifrån med div barnböcker och leksaker som inte lät eller lyste åt alla håll. Men klart roligt minne! I bokaffären i fyra plan hittade vi en fin kinakarta och fina böcker.

Nu är klockan snart halv elva här och vi ska snart lägga oss. Skräddaren med nya människor i släptåg har varit här men en så snygg kostym som han har sytt upp sen igår, bara så imponerande! Så välskräddat! Mats verkar väldigt nöjd. En av de nya killarna i släptåg frågade om jag gillade Kung Fu? Ja eh jo eh… vad vill han tänkte jag och la upp en fiktiv spark…? Det visade sig att om vi inte hade åkt iväg så snart från Beijing så tänkte han att jag kanske ville ta en kurs!? Ja det gäller att vara på! Men nej, vi åker snart, sa jag. Lite besviken var han nog, (han till höger i skinnjackan.)

Imorn ska vi till Kinesiska muren!

Massor av varma smoggBeijing-hälsningar till er alla där hemma!
Vi är så glada över era hälsningar som vi kan läsa här från hotellrummet! Tack!
Isabella
Mats o Nils hälsar också som vanligt!

En fantastisk dag i Peking!

Peking som man faktiskt säger i Hong Kong. Här säger man dock Beijing som betyder norra huvudstaden. Vi har det så lyxigt bra här och idag som vi egentligen skulle ha klarat oss alldeles själva här så tyckte vår söta guide att om vi ville så kunde hon visa oss Himmelens tempel och Silk factory. Vi sa inte nej . Denna soliga och varma dag med 22 C+ var det ingen smogg alls eftersom det blåste lite, otrolig tur och runt templet som ligger i en jätteträdgård var det en massa människor som gjorde olika saker som att; sparka hackisack, en samling små plattor med fjädrar på som man sprakar till varann upp i luften, eller chi gong med svärd, sång eller helt enkelt en sydkinesisk dans med fri improvisation från alla möjliga som passerade. Jag kunde inte låta bli att köpa 2 st fjäderbollar för det facila priset av 5 yuan st, dvs 5 kr styck! Allt kändes återigen så otroligt exotiskt och alla är så glada hela tiden så vi ler mest hela tiden.
Silkesfabriken som var ett turistupplägg var fascinerande att se. Vi blev så tagna att vi kom ut med ett dubbelsängstäcke i silke för 700 yuan, så nu kommer vi att ha Kina över oss hela tiden!
Sen lunch i ett jättevaruhus visade sig bli en superhit. Nils som denna dag verkligen bestämde sig för att kunna säga ”jag är vegetarian” fick flickorna på stället att engagera sig ordentligt, Nils uttal skulle verkligen bli rätt, och så gällde det att att hitta rätt rätt också! Maten var bara så god, och allt, som hade räckt även för en middag med öl och ginsengthé för bara 74 yuan tillsammans.
Efter en tvåtimmarsvila på hotellet vaknade jag och fortsätter att fantisera om Yaru och vårt möte. De tankarna kommer hela tiden och det kryllar av söta kinatjejer och alla tankar kommer farande, hur ser hon ut nu? Har håret vuxit? Kommer hon att gråta förfärligt mkt? Kommer hon att ha med sig nallen vi köpte? Kommer hon att känna igen oss från fotona? Tankarna far runt hela tiden.
På kvällen blev det taxi till en bargata i Hohai distriktet. Inte direkt i vår smak men ändå. Mest kul blev att jag inte blev av med en kvinna som ville sälja en laserficklampa till mig (jag råkade fråga om priset) 180 yuan skulle hon ha och jag var sugen men nä tack, sa jag, Hon gav sig inte och vi skrattade som galningar och efter ca en kvart av förföljelse och dealande så, köpte jag den för 70 yuan. Vi ställer upp oss för kort för hon är bara så rolig och gullig!
Vi köper thé och hittar ett ställe med bara bakverk och eftersom det är Nils namnsdag så firar vi med bakelser och thé!
Nu är vi bara så trötta och nöjda och för två timmar sedan gick skräddarna som kom till vårt hotellrum för att prova ut en kostym till Mats. Fyra pers för detta! Jag det är ngt som är så slående att det är hur mkt personal som helst överallt. På ett ställe där det var ungefär 10 rader m kläder fanns det 16 (!) peronal som jobbade! Och på alla restauranger är det hur många som helst.
Klockan är tolv och nu ska vi soova, för här sover vi också riktigt bra i dessa jättehårda sängar!
PS. Nä det blev ingen Lo Pan kompass idag i all fall. Amelia hade genom ngn hittat två, mkt svårt att få tag i sa hon. Dessvärre visade sig båda vara sämre kopior, så tyvärr, trots att hon verkligen hade gjort sitt bästa för att hitta dem.
Hej alla o godnatt!
Isabella

Friendship hotel

Allt är så otroligt exotiskt med alla dessa kinesiska tecken som är obegriipliga och så vackra på en gång.  Vår guide Amelia (hennes engelska namn till för alla vi västerlänningar som inte klarar av att uttala hennes vackra kinesiska namn typ) mötte oss på den enorma flygplatsen och vi blev körda in till vårt stora lyxiga hotell mitt i Peking. Vi bor granne med Beihai park och Himmelska fridens torg. Efter att ha varit stelt ihopknycklade under flygturen hit på nästan 9 timmar så var vi rätt möra.  Så det blev vila och sen middag som vi just har intagit på en restaurang i närheten. En ung kineskille fick uppgiften att försöka prata med oss och tog fram den engelska menyn. Nils är vegetarian, no meet, sa vi. Hmmm okej, äter han fläsk då?...   När vi hade fått in Mats o mina kötträtter kom killen på; kanske vill ni ha nudlar till? Jo tack gärna!  Allt blev bra till slut men kinesiskan är verkligen inte lätt. Dock lyckats säga god dag ett flertal ggr, tack kan vi saga alla tre nu och godkväll fick jag till två ggr! 

Imorgon kommer jag ev få hjälp av Amelia att hitta de två Lo Pankompasserna som jag hoppas få tag i i Peking.
Kameran är kvar i Nils rum, ska se till att lägga in lite bilder imorgon!
Massor av hälsningar till er alla där hemma! Från glada men trötta
Isabella
och Mats o Nils

Tack för alla härliga hälsningar! Vi blir så otroligt glada och rörda när vi sitter här i sängen och läser era fina ord.

Nu efter en ganska sjuk dag från min sida åtminstone så känner vi oss verkligen helt OK med nästan allt. Ska packa in presenterna som jag köpt till de myndigheter vi ska besöka samt till barnhemsföreståndaren. Det blev små brickor med Carl Larssonmotiv, tänkte att de säkerligen hade en uppsjö av dalahästar redan! Ja men tänk er, hur ser deras hem eller kontor ut egentligen? Alla dessa säkerligen ganska lika gåvor från respektive land. ja ja, det finns ju annat som tur e att tänka och fantisera om. 

Mats ligger bredvid och skriver i Yarus bok, Anita ligger på Mats arm, spjälsängen står bäddad och fin och jag sitter här i sängen och skriver. Ja faktiskt allt känns bara så bra. Lugnt på ett så mysigt och tillitsfullt sätt.

Fast det är ju bara HELT overkligt att tänka att vi kommer att vara i Peking på tisdag!! Så typ halv åtta imorn kväll åker vi från södermalm, lyfter från Arlanda kl 22.10, iväg till vårt stora äventyr!

Massor av varma hälsningar till er alla! vi hörs i Peking! God natt!

Isabella

Jag har lagt fram hennes kläder på sängen i hennes rum. Det är en förunderlig känsla att om just precis en vecka idag så kommer hon förmodligen att befinna sig i några av dessa kläder. Oj oj, så overkligt och så mysiga tankar. Men inte ta med för mkt, vi ska ju handla kläder i Kina oxå!

Nästan allt är OK hemma nu, (förutom att jag fortfarande är väldigt förkyld.) Nu är det bara packning kvar för oss alla. Mats ska sätta ihop spjälsängen och krokar i hallen, så att även lillan når upp att hänga av sig! Höststormen kom till stan idag och regnet piskar mot rutan. Anita (vår älskade skogskatt) ligger på sängen och tvättar sig, anar inte att även hennes liv kommer att förändras en del, vi kommer att bli en till i sängen snart! 

snoriga hälsningar från blivande mamman

Isabella

Oj oj, nu närmar det sig verkligen. Idag ringde en av toppenkvinnorna på vår adoptionsorganisation Barnens Vänner för att kolla att vi hade koll på dokumentchecklistan och fått allt det vi behövde från alla myndigheter, vilket vi har. Jag känner att vi har bra koll på allt det där. Idag satte Mats och jag oss och gjorde våra helg-göra-lista. Den är inte kort om man säger så. Upp med grejer på vinden, måla vägg, sätta ihop spjälsängen, sätta upp krokar till lillan mm. (coh lägga i den fina lakanen och täcket som jag köpte häromdan!) Och så packa! Vi kollade vädret i Peking och Lanzou och det ser ut att vara runt 16-22 C, ngt kallare i Jinchang. 

Massor av varma hälsningar till er därute som är med oss på resan!

Isabella

Nu kan ni se bilden på vårt lilla underverk; Yaru! Fyra dagar kvar innan vi reser iväg och allt är fortfarande ett milt kaos hemma. Ja ja, det är bara att ta en sak i taget. Köpte välling och lite puréer in case of ont i magen. Annars äter hon nog det som vi äter förmodar vi. Nu måste jag fortsätta med allt fix. Vi hörs!

PS om jag inte har sagt det förut så går det bra att skicka hälsning/kommentar på denna sida som MAts och jag kan se.

Massa bästa hälsningar från stressIsa (men oxå gladBella)

Sex dagar kvar och just nu är allt kaos hemma! Jag har varit väldigt förkyld i flera dagar och projekten i hemmet har blivit lite försenade. Och jag har ju inte TID att vara sjuk o ligga i sängen och mysa, ta det lugnt och va sjuk. Nej! Släpade mig iväg till tandläkaren idag i allafall och är på bena. Jag vill klara av allt sånt innan sötnosen kommer så att vi kan vara med varann. Mats håller på att olja golvet i hennes rum, det bli såå fint! Nu ska jag fylla i ansökan om föräldrapenning, det har tagit såå lång tid att fylla i dessa papper med tusen olika regler som det känns. Tänk att man måste gå på kurs för att lära sig alla regler, helt sjukt! Nåväl, nu ska jag fixa med min gamla fina gunghäst som behöver renoveras lite. Som sagt, allt i sista stund men det blir nog bra ändå till slut. Glada hälsningar till alla ni vänner o släktingar som läser och kommenterar! Är så glad att ni finns allihop! 

Idag anlände den ovärderliga reseinbjudan från Kina med rekommenderat brev genom Barnens Vänner. Dessa otroligt snygga officiella kinesiska dokument! med snygg röd stjärna (rött är lyckans färg i Kina) och vackra stämplade mönster som bakgrund mot den ännu underbarare texten där det står ungefär att Vi, våra namn, är välkomna till kina för att adoptera Jin, YaRu! Ja tack! Vi kommer! För att fira detta så köpte jag idag en så snygg röd mapp där alla dokument nu är stiligt förpackade och kopierade i 4 ex, som det ska vara. Och jag lovar, det är en bunt! Var idag och hämtade cykelbarnstol, en fin toaring med stege för barn och en tripp trapp-stol som mina älskade gudbarn Myriel och Leo har suttit i och på! Imorgon ska vi hämta min gamla gunghäst på lagret, den älskade jag att gunga på, kanske gillar Yaru den oxå. Allt som jag sparat på kommer Äntligen att komma till användning! Det är så helt magiskt roligt! Och en hel massa barnkläder som jag har fått efter söta vilda Matilda! Och spjälsäng och potta och ja, vi har nog nästan allt snart!

Bästa glada hälsningar från Isabella som hälsar till alla fina vänner som finns runt omkring oss! Vi har sån tur att ni finns och glädjer er med oss och stöttar och är så alldeles,.. alldeles....underbara!

Att ringa till migrationsverket och få reda på per telefon att IDAG blev allt klart och att hon nu har svenskt uppehållstillstånd, det kändes väldigt speciellt! Och så otroligt skönt!! Nu är alla papper på plats! Dvs vi väntar på att resetillståndet ska komma i brevlådan från Barnens Vänner och papperet från Migrationsverket! Och så samla allt i en fin mapp. Det blir en bunt faktiskt!

Tjo från superglada Isabella

Var i morse och hämtade visumen, en otroligt rolig känsla! Gick och log och pirrfnittrade när jag gick genom konsulatets trädgård. Hennes tropikundersökning beställd och nu har jag just varit på Apoteket och inhandlat en barntandborste, barntandkräm, febernedsättande, nezeril och lite annat i barnapoteket. Annars är det mkt som vi tänker köpa i Kina. Vi har fått info om att det är väldigt vanligt att barnen lätt blir sjuka när de lämnar barnhemmets miljö för första ggn som det blir för henne. Längtar otroligt mycket. För varje dag blir allt verkligare.

i kväll ska vi tjejer träffas och fira in mig som mamma! Röka cigarr och skåla!

Tjo!!

Det är så fantastiskt att läsa direkt och få se bilderna på den söta lilla tjej som Kicki och hennes familj nu äntligen förenats med! Det är år av väntan och längtan som får sitt utlopp! Hon ser så otroligt söt och glad ut dessutom. Alla tankar går sedan direkt till vår resa och vår längtan till Yaru. Snart, om två veckor åker vi, om tre veckor har vi varandra. det är så förunderligt och så fantastiskt.

Glädjebeskedet kom häromdan: Vi kommer att få resa till staden Jinchang där hon hittades och har bott sedan hon föddes den 3 jan 2007! Vi är så otroligt glada att vi kommer att kunna ta foto på platsen där hon hittades och kanske utsidan på barnhemmet åtminstone! Det känns som en seger! Varje liten tråd är viktig, så viktig.

Gått igenom alla papper som vi ska ha med till Kina, det blir en bunt! Nu väntar vi på godkännande från migrationsverket samt visumen som jag ska hämta på Kinesiska ambassaden på tisdag.  

Lämnade in visumansökningarna igår på kinesiska ambassaden. Det var hur mkt folk som helst inne i det lilla rummet och väntan var nästa en timme. men det spelade ingen roll alls. Igår målade jag klart det sista i hennes rum, dvs fönsterbrädan. Bar upp den nymålade bokhyllan, rullade(!) in hennes byrå från vårt sovrum (kunde ju bara inte vänta tills vi var två om att bära) och sen upp med alla leksakerna och in med de fina kläderna som vi köpt och fått ärva. Vips! Nästan färdigt, och nu känns det som hennes rum! Blåste upp den stora jordgloben med stor möda och letade på kartan, fann Langzou, provinshuvudstaden och Peking, fantiserade. Nu har vi oxå fått den fina bärselen som man kan bära större bebisar i, upp till 20 kg! Vi provade på Mats, jo, efter lite trixande kunde vi konstatera att det nog kommer att funka! En liten Yaru i selen. 

Så i morse kom reseinbjudan till Kina, det som man MÅSTE ha med sig när man anländer till Kina. Så nu har jag ringt till resebyrån och "bokat fast" vår resa! Den 6 oktober åker vi, Mats, Nils och jag och kommer hem den 22 oktober, Mats, Nils, jag OCH YARU!!

Har beställt tid idag för hennes tropikundersökning som det heter. Den måste ske inom två veckor när vi kommit hem. Allt blir bara tydligare för varje dag som går! Och det som är så fantastiskt är att alla jag pratar med är så otroligt gulliga! Det är som om hela världen vill oss väl! Tjejen i telefonväxeln och alla andra önskar lycka till! Tittade på rubriken "Packlista till barnet" som vi fått i brev från Barnens Vänner och som jag snart ska ta tag i och börjar gråta av rörelse. Jo jag gråter nog minst en gång om dan. Ni ska jag ner i källaren och måla hennes blivande bokhylla!

Vi har nu fått nästan alla papper utom reseinbjudan till Kina! Jag går runt och sjunger och ler mest hela dagarna. Tittar på bilderna av Yaru och fantiserar. Tvättar kläder som vi fått av vänner och målar om och gör fint i hennes rum. Det är helt klart lite kvar att fixa med. Det är en underbar väntan!