Pia och Sara i Australien

 Hej alla kära!

Nu är vi tillbaka i Sydney efter en härlig semester på Nya Zeeland. Man kan väl sammanfatta Nya Zeeland som ett vackert land och också fyllt av adrenalinfixarsaker (såsom Bungyjump, Skydive, Fallskärmshoppning och så vidare..). Vi kan kort och gott säga: Vi gillar’t!

En sjuk grej som hände bara någon dag efter att jag tagit modet till mig och hoppat Bungyjump var följande:

Jag och Sara åkte iväg på en gratisguidad tur i buss, i Auckland. Turen var sponsrad av ett företag som heter STRAY. Det första stoppet på denna tur blev vid Sky Tower. Lite kuriosa kring Sky Tower är att det är 220 meter högt och det högsta ”man-made” byggnaden på hela Nya Zeeland. Med utsikt åt alla håll, 80 km. Imponerande höjd, med andra ord. Då står vi där nedanför och tittar upp och tänker ”woow.. det är högt.” Så säger vår guide att vi ska leka en lek som heter ”Heads and tales”. Leken går ut på att alla lägger sina händer antingen på sitt huvud eller tar ett gött tag om gumpen. Sedan flippar vår guide coin (singlar slant kom jag i skrivande stund på att det heter, hoppas för guds skull inte att jag och Sara kommer hem och pratar svengelska). Om coinet (åh herregud, I did it again) MYNTET visar ”heads” får alla som valt heads stå kvar. Vice versa. Jag och en fransk tjej vann tävlingen.

Då säger vår guide ”grattis, ni har vunnit varsitt SkyJump!” Dessa SkyJumps fick vi sedan reda på att de kostade ca 250 nya zeeländska dollar att göra (motsvarande ca 1250 svenska kronor). Men i stunden var det inte detta jag tänkte på. Jag tänkte på stackars Fredrik som varit så orolig när jag hoppade Bungyjump och frågade dagen innan ”Behöver jag vara orolig över att du kommer göra något liknande under resten av resan?” och jag avfärdade denna oro och så kommer den här ”vinsten”.

Först när jag och den franska tjejen åkte upp för hissen förstod jag hur insane högt det var. Jag fick svindel halvvägs och tänkte ”vad har jag gett mig in på.. igen”. Bungyjumpet var 40 m. SkyJumpet 192. Det är nära på 5 gånger så högt. Jag höll på att flippa ur när jag väl stod där ute och tittade ut över havet av höga byggnader och ja.. hela staden Auckland i princip. Det var en sanslös utsikt. När jag hoppade kändes det som om jag flög. Det var fantastiskt och helt galet. Adrenalinet sprutade återigen och ja.. it was lovely. Helt underbart. Jag var verkligen i eufori. Av hela Nya Zeeland-resan var det här min absoluta favorit.

Taupo, som blev vårt nästa stopp, var en väldigt söt och död småstad. Den var vacker, låg nära en underbar sjö, men det fanns i princip ingenting att göra i själva staden. Däremot fanns det en jättefin walk som ledde oss ned till Huka Falls och varma källor. Det var en ganska lång walk så vi var helt slut när vi kom hem, men det var verkligen vackert och vi hade tur med vädret, det var soligt och fint, men inte alltför stekhett; alldeles lagom.

Sista stoppet för resan blev Wellington (vi undvek sydön pga jordbävningar). Wellington var en trevlig stad, med ett väldigt, väldigt bra museum. Varken Sara eller jag är megaförtjusta i museum i vanliga fall, men det här var väldigt bra upplagt. Det fanns 6 våningar fyllda med olika konstutställningar, mängder av olika avdelningar med t ex en enorm bläckfisk som låg i någon slags sprit (död alltså) och olika coola saker. Det är svårt att förklara om man inte var där, men ni får väl fråga Sara och mig om detaljer om det är något ni undrar. Museumet heter Te Papa.

Saras favorit och min klara nummer 2 efter SkyJumpet var sista dagen när vi var nere på Wellingtons strand (ja, de har en strand, jättefin). Jag ligger och läser när Sara helt plötsligt blir alldeles till sig. Hon är i extas och skriker ”Pia, pia, ååååh, vad häftig, kom kom kom!!” och jag följer såklart med när Sara springer ner till strandkanten (vi låg lite längre ifrån själva vattnet). Jag märker att det inte bara är Sara som är alldeles uppspelt, folk verkar vara som tokiga över hela stranden. Så ser jag också. Det är späckhuggare eller små valar eller någonting. Det är inte delfiner och inte hajar. Så antingen späckhuggare eller små valar. Och de är så otroligt nära stranden. Det står ett gäng ungdomar som har simmat ut till en brygga, valarna/späckhuggarna är precis runt om. Jag blir lite rädd att det är hungriga späckhuggare, för som jag har försökt förklara för Sara 1000 gånger, men hon vägrar acceptera det, så är Willy i ”Rädda Willy” inte så snäll i verkligheten. Späckhuggare är farligare för människor än hajar. Det var verkligen ett helt gäng av dem. Det var riktigt, riktigt coolt.

Nu är vi alltså tillbaka i Sydney och håller på att försöka hitta ett datum för hemfärd. Det lutar åt en sväng till Thailand i ungefär två veckor och sedan hemfärd den 6:e april. Vi återkommer när vi säkert vet!

Puss och kram på er alla godingar!

Living the dream/ Pisa

 Wooooahhh!!!

Det här är helt galet. Jag har bungyjumpat! Förlåt Fredrik, farmor, pappa och alla andra jag lovat att inte hålla på och ”leva on the edge” alltför mycket. Men det här var något jag bara MÅSTE testa någonstans och någon gång. Vart bättre än i Nya Zealand? Känslan är obeskrivlig, så det känns lite konstigt att sitta här och försöka förklara. Men ja: adreanalinet pumpar i abnorma mängder, man tänker ”jag kommer dö”, hjärtat bultar, hela magen kittlar och allt känns overkligt. När jag hoppade var det helt otroligt. Jag KAN faktiskt inte beskriva det. Det enda jag kan säga är: GÖR DET!!! Jag har aldrig känt mig så levande som när jag gick tillbaka över bron (hoppade från 40 meters höjd på en bro). Jag var lycklig och tacksam över att jag hade överlevt och jag kände en ofantlig eufori och allmän livslust. Det var fantastiskt. Om inte alla redan förstått vem ”jag” är så är det alltså Pia det handlar om. Sara fick följa med gratis upp på bron och gå med och stå bredvid när jag hoppade. Det sjuka var att jag var HUR nervös som helst innan, men på något sätt var Sara ännu nervösare (hon gillar inte höjder) så det blev som att jag fick tona ner min nervositet lite och det var nog exakt vad jag behövde för att verkligen våga ta steget. Vi är alltså på Nya Zeeland nu. Kan inte tänka klart då jag fortfarande är hög på adrenalinet så fort jag tänker tillbaka på dagens bravad. Crazy stuff. 

Puss på er alla!

Living the dream, Living on THE edge! 

 Då var det dags igen! Till alla er som, med all rätta, klagat på dålig uppdatering har jag goda nyheter: Jag ska ta mig tiden att skriva en REJÄL uppdatering.

Vad har då hänt sedan året slog över från 2010 till 2011? Sara har blivit 23 år och jag har blivit 24 år. That is mental. Seriöst. Det är störda siffror. Vad hände med att vara 19 eller högst 21? Time really does fly. Båda har vi lite åldersnoja, men det är ingenting vi inte kan hantera, dock råder jag ingen människa, som vill behålla samtliga lemmar på sin kropp, till att sjunga ”Forever young” i vårt sällskap. Skämt åsido, Sara blev väldigt nöjd med sina födelsedagspresenter och jag hade en fantastisk födelsedag som infirades i Melbourne med Fredrik och Nazanin. (Sara behövde tyvärr jobba, så hon kunde inte följa med). (Stort tack till familjen Strand som skickat med presenter med Fredrik. Jag blev rörd. Saknar er.) Jag måste, angående min födelsedag, berätta en hilarious anekdot. Here goes:

Dagen innan min födelsedag delar jag och Fredrik upp oss ett tag för att han vill köpa födelsedagspresenter till mig. Mig behöver man inte fråga två gånger gällande en sådan sak, off I was. Vi möts upp lite senare och går tillbaka till hostelet. Jag ska duscha och Fredrik ber mig ”duscha superlänge” så att han hinner slå in mina presenter. Så jag duschar suuuperlääänge (alla som någonsin spelat i samma fotbollslag som mig vet huur långsam jag är i vanliga fall och nu var jag alltså ännu långsammare).

När jag återvänder till vårt rum och knackar på dörren för att få komma in utbrister Fredrik förargat: ”Är du redan tillbaka?! Jag sa ju en superlång dusch!” Jag (förvånad över att han inte hunnit ringa polisen och anmäla mig försvunnen, så länge som jag varit borta) svarar häpet: ”Men jag har ju verkligen tagit en superlång dusch..” Fredrik, irriterat: ”Vänta lite då, jag ska bara plocka undan allt.” Han öppnar dörren. Jag hinner knappt in i rummet innan jag stannar, riktigt förvånad. På golvet står nämligen ett par skor jag spanat in. Beige’a. Ser ut att vara storlek 37. Jag tittar på dem. Tittar upp på Fredrik. Tittar tillbaka på skorna. Fredrik följer min blick och stönar ett uppgivet: ”Men va faan..” Jag förstår att han glömt ta undan dem och att de är till mig. Jag har svårt att hålla mig för skratt, eftersom han har plockat undan allting utom det som låg mest synligt. Men jag ser hur upprörd han är och säger bara lugnt ”Men älskling, det gör verkligen ingenting..” Fredrik svarar, frustrerat och uppgivet: ”Grattis då. Jag går och duschar.” Så går han och duschar.

Helt plötsligt (2 minuter senare) knackar det på dörren. Det är Fredrik. Jag säger ”Gud, vilken snabb dusch.” (Det ser ut som han tänker ”Men duurååå!” tänk Björn Gustavsson). Han är sammanbiten och säger: ”Det är inte dig jag är arg på, jag är bara så besviken på mig själv, hur fan kunde jag glömma skorna framme?!” Jag försäkrar honom om att det är lugnt. Han är fortfarande sammanbiten och jag förstår att han är stressad och upprörd. Han säger: ”Jag går upp till köket och slår in resten av sakerna” medan han drar en hand genom håret. Hans ansiktsuttryck förändras till förvåning: ”Men.. vad i.. nääee.. säg inte att det är sant!” Jag följer hans hand och klarar inte mer. Jag brister ut i ett tjutande skratt: Fredrik har schamponerat hela håret, men glömt att skölja ur det! Till slut kan Fredrik inte heller hålla sig. Vi skrattar så vi gråter och kippar efter andan. Need I to say att det blev en alldeles, alldeles underbar födelsedag? I love you, Fredrik. You are truly amazing.

För Sara går det väldigt bra på jobbfronten. Hon har fått ett jobb på Bondi Fresh, vilket är ett matställe som har jättegoda sallader, frukt, olika juicer, ja massa gott helt enkelt. Hennes arbetsuppgifter är att ta emot beställningar, fixa sallader och ta betalt. Hon trivs bra där och har roliga arbetskollegor, bland annat en snubbe som heter Oswaldo och brukar kalla henne ”darling, sweetie” och annat sött. Dock funderar han över vad hans flickvän skulle säga om hon visste att han sa detta till Sara… Nåväl, medan Sara blir rik går inte jobbfronten bra för mig. Dock går kärleksfronten desto bättre. Fredrik kom hit den 17e januari och åkte hem igår (den 26e februari). Det har varit helt fantastiskt att ha honom här och vi har haft superkul och mysigt och ja, han är gudomlig helt enkelt. I och med Fredriks ankomst och Saras nya jobb har matvanorna blivit godare. Fredrik införde havregrynsgröt till frukost och ja, gott folk, man får ha delade meningar om detta. Själva tycker vi alla tre att det är gott och mättande och vi uppskattar våra frukostar. Vi beställer ofta sallader av Sara som hon tar med sig när hon slutat jobba. Hon får dem billigare och de är goda, minst sagt.

Saras skola har börjat igen, så det var bra timing med att Fredrik kom ner nu. Sara har pluggat och jobbat mycket, men vi har ändå hunnit med en hel del kul, varav Zoo’t var en rejäl höjdpunkt. Vi köpte även en fotboll och spelade match mot 3 engelsmän. De var bra, men Sara, Fredrik och jag var bättre, så vi vann. (Applåder mottages med glädje). På Zoo’t såg vi mängder av häftiga och goa djur. Jag och Fredrik blev helt betagna av lemurerna (eller vad de nu heter). Hur sköna som helst! En av dem hade gjort sig en egen kudde av sand och låg och chillade och det stod i beskrivningen om dem att det var exakt det de gillade att göra: CHILLA! Hur sköna som helst.

Andra favoriter vi alla gillade var girafferna (ståtliga, lite kaxiga), zebrorna (vackra), aporna (gorillebråk!), kängururna (vi fick klappa!), pingvinerna (självklart.) och koalerna (såå söta). Det blev en heldag på Zoo’t och vi var alla väldigt nöjda med dagen.

En personlig favoritdag som tyvärr Sara inte var med på (hon jobbade och orkade inte åka in till stan efter jobbet) var när jag och Fredrik snubblade in på en Open Air Cinema. Vi hade varit nere på stan och shoppat och suttit och fikat vid operahuset. Sedan såg Fredrik en massa människor och det såg ut som något slags event på andra sidan ån. Vi började gå ditåt för att kolla vad det var. På vägen dit hittade vi ett ställe där det fanns massa kakaduvefåglar. Några snälla killar erbjöd oss fågelfrön från en påse så vi kunde mata fåglarna. De satte sig på armen på oss och åt ur våra händer. Sedan fortsatte vi mot ”the happening”. När vi kom fram frågade vi vad som var på gång och de började förklara hur det fungerade och att det var Open Air Cinema. Vi hade läst om det i tidningen, men det hade varit slutsålt på internet, men nu hade de biljetter i dörren. Filmen hette 127 hours och var en förhandsvisning. Den är verklighetsbaserad och var väldigt bra. Men det coolaste var allt runt omkring. Skärmen var jättestor och i bakgrunden var operahuset och harbour bridge och ja, det var så vackert så det går inte ens att beskriva.

Vi har varit på två INSANE poolpartys. Båda var Fredriks australiensiska vänner, som han träffade under sin eurotrip i somras. Allvarligt, det är svårt att förklara hur SJUKA hus det finns här. Det är pool. Det är båtar. Det är flera, flera våningar på husen. Det är biljardbord. Det är pingisbord. Det är g.a.l.e.t. Vi har haft KUL på dessa ställen, kan man väl lite lugnt sammanfatta det. Jag skulle inte ha NÅGOT emot att bo i dessa hus är ett annat sätt att säga det på.

Just ja, pappa, en favorit till dig: Det stod en kille mitt på stan, något slags mästare på blixtschack, med några schackbord utplacerade bredvid varandra. Jag satte mig ner och spelade mot honom. Han var riktigt bra. Men jag gav honom en tuff match (dock vann han till slut). Men jag tror du hade varit stolt. Tydligen (enligt Fredrik, som kanske visserligen är partisk, men jag tycker vi ska välja att tro honom) stannade schack-killen upp längre vid mitt bord, när han skulle dra mot mig och han nickade som i ett ”mm.. mycket bra drag.. mycket bra..” (När jag skriver det här ser jag att det låter som att Fredrik är VÄLDIGT partisk.. but still.. let’s just believe him.)

Som några av er kanske vet har vi inbokade resor till Nya Zealand den 2 till 14 mars. Vilket är om några dagar bara. Jordbävningen och efterskalven är skrämmande.. vi ska kolla upp att det är lugnt att åka innan vi beger oss, men vi hoppas båda två att det ska gå bra. Vad är det med naturkatastroferna att förfölja oss på vår resa?

Living the dream and on the edge! Puss och kram från Pia och Sara!

Heeeey dudes!

Nu ar vi i Brisbane dar vi tillbringat natten pa ett gott Hostel som hette "Somewhere to stay". Resan fortsatter idag vidare uppat norr mot Airlie beach, varifran vi ska aka ut pa en bat i 2 dagar och 2 natter och snorkla och ha det nice on Whitsundays! Tydligen ett av varldens finaste stallen :)

Eftersom vi ska ut pa en san har resa sa kommer det vara svart for oss att hora av oss. Pias abbonemang kan man inte na, for den ar frusen tills i maj, sa ni far na henne via mejl. Saras mobil komnmer ligga pa vila under resan sa hon kan njuta fullt ut utan elektroniska interruptions :) 

Sara sager: Hej alla mina vanner! Vet att ni har comviq, vilket betyder att ni kan smsa mig gratis. Skriv dock inga fragetecken, for ni far inga svar :) (det kostar for mig att svara) Kalla mig snal, kalla mig ekonomisk, kalla mig Sara ;)

Vi skriver mer nar vi har tid och ar tillbaka fran vart aventyr! Nu ska vi njuuuta :)

puss och kram pa er allihop!

Hallllåååå Alla våra två läsare ( shaho och okänd, tack )

Vi har haft det så underbart de senaste dagarna, vår frukost har bestått av pannkakor varje dag, så man längtar alltid till morgonen igen 

Vi befinner oss just nu 20 min från Byron bay, litet och mysigt ställe, bor gratis så vi ska inte klaga. Stället heter Brunswick och består mest av gamla, trevliga människor, campare och hippies (hur sköna som helst). Living the dream håller i sig, dock har det även vänts en aning mot Living on the edge… Vi var nämligen ute och skulle surfa (så gott vi kan) så vi tog med oss brädorna och gick i glad håg till beachen. Väl vid beachen såg vi helt plötsligt fullt med massa blåa konstiga saker som nästan såg ut som plast. Vi frågade en man vad det var och han svarade att det var brännmaneter och att dom inte var farliga om man inte var allergisk (vem vet om man är det!?) men att det ”stings like hell”.. vi blev inte så pepp på mer bad.. Sen när vi började gå hemåt tänkte vi att ”jamen det var dagens kvot av läskiga djur” men icke! Sara kom på den fantastiska idén att göra en remake av ”Free Willy” (det finns några klippor vid beachen som ser EXAKT ut som i Free Willy när Willy hoppar över muren.) And so ACTION!.. Trodde vi.. för när jag skulle springa ut längs med klipporna och ropa ”Come on, Willy, come on” så kommer ett pensionärpar fram till mig och säger ”You shouldn’t go out there, we just came from there and there are snakes there” (många there, men det var så dom sa..) Filmningen fick därför avbrytas.. Det är sjukt obehagligt vad många creepy djur det finns, speciellt uppåt norr, därför beger vi oss snart söderut igen, men först ska vi hitta på lite fler äventyr här norrut (och hoppas att vi slipper ormarna och maneterna i framtiden..)

På utgångsfronten har det varit kolugnt, vi bestämde oss därför för att äntligen gå ut och roa oss lite, så vi drog in till Byron till ett ställe som heter Cheeky Monkeys, inträdet var att betala för en måltid ;) gott och bra. Det enda tråkiga var att det just nu är skolavslutningar för alla som gått ut high school, så det var massa ”barn” överallt. Dock var dom flesta väldigt trevliga, bland annat några som satte sig vid vårt bord. Alla var från Melbourne och pratade gott om denna stad, så vi får se om vi belönar det med en visit.. (dock tänker vi att dom flesta förmodligen pratar gott om sin hemstad på samma sätt som man i Sverige pratar gott om t ex Stockholm om man är därifrån osv..)

Träningsfronten har också legat lite för mycket i lä så vi tog vårt första rätt rejäla träningspass igår. Intervaller i högsta fart, upphopp, styrka på det = skakig i benen + beach 2011 here we come ;) Det kändes riktigt bra efteråt. Duktiga är vi 

Living the dream, (but also on the edge ;)

Pussar och kramar/ Pia & Sahara hotnight ;)

Hej godingar!

Det har varit omtumlande och har hänt mycket den första veckan.

Efter Bondi tog vi tåget norrut och åkte till ett ställe som heter Newcastle (fråga inte varför). Det enda vi hade bestämt oss för innan resan var att inte hänga för mycket med svenskar, för att vi vil öva upp vår engelska. Därför är det pinamt att erkänna att vi nu reser ihop med 2 svenskar som heter Kristoffer och Anton, dom är från Jönköping och är snälla.

I Newcastle visade det sig att alla hostels (dvs 2) var fullbokade, pga att det var någon slags marknad i staden. Vi träffade 2 sköna Australiensare som erbjöd oss tak över huvudet och efter mycket om och men bestämde vi oss för att tacka ja till detta vänliga erbjudande. Dom var supersjyssta, och försökte lära oss att surfa dagen efter. Det var riktigt kul, men också väldigt svårt. Efter 2 nätter i Newcastle bestämde vi oss för att åka vidare norrut. Vi tog oss till Byron bay där Kristoffer och Anton har 2 vänner. Vi bor nu hos dom och det är soft. Vi får nu tid att fundera ut vart vi ska härnäst. Det är skönt att prata med folk som bor här eller varit här förut och få tips och sånt, så vi är jättetacksamma för allt sånt!

shaho, vi säger nej tack till ditt ebjudande (sunshine coast) pga regnperiod och för mycket farliga djur :)

Vi såg förresten våra första kängurus från tåget igår, dom var superfina :)

Vi ber om ursäkt för att vi inte skriver så ofta, men ingen av oss är bloggare och vi har bättre saker för oss på andra sidan jorden ;)

Ta hand om er, puss och kram!

Living the dream! / Pia och Sara

Hej alla sota, underbara, fina :)

Nu ar det dags for oss att fortsatta var resa, vi aker snart norrut, billigare dar. Vart vet vi inte an, blir nog bra vart vi an hamnar hoppas vi.

Vi var pa stan igar, hade planer pa att shoppa upp alla pengar och komma hem lite tidigare, eller ganska mycket tidigare. men duktiga som vi ar sa holl vi oss.

Vi bara avsluta med att saga att vi mar bra, ska uppdatera med bilder sa fort vi kan!! Hoppas ni mar bra!!

PUUUUSSSSS

Living the dream

Hej allihopa!

Antligen ar vi i Australien! Allt gick bra pa resan hit, forutom att Sara blev stoppad i tullen for att hon var svart (eller sa var det nagon annan anledning...)

Vart forsta stopp blev Bondi Beach, dar vi nu sovit en natt. Beachen ar golden och det ar vackert har. Men detta har aven sitt pris sa darfor ger vi oss av ganska snart. Vart det bar blir en overraskning for samtliga (inklusive oss sjalva) :)

Skont med sol och varme, living the dream :)

Hoppas ni har det bra hemma!

Puss och kram/ Pia och Sara