Fiskspa....

Under 4 dagar har det varit i princip omöjligt att komma åt Internet härifrån (undras om någon försöker säga mig något), nu passar jag på när det under någon minut verkar vara uppe...:-)

Igår provade vi på något intressant - Fiskspa. Det innebär att man sätter ner fötterna i något slags stort akvarium med en massa fiskar som tydligen gillar döda hudrester från mer eller mindre fräscha människofötter. Leo provade häromkvällen och blev såld och nu ville han att vi båda skulle testa. Vad säger man? Mitt måtto är ju att "gör du en sak varje dag som du är rädd för så finns det snart inget du är rädd för längre", så det är bara att ge sig på det. Jag är tvungen att blunda när jag stoppar ner fötterna bland hundratals småfiskar som jag vet snart kommer att kasta sig på mina fötter och tår som om de vore lördagsgodis. Och så kommer de. Iiiiih…skriker jag. Det kittlar och jag känner mig lite smått svimnings-matt av tanken på alla fiskarna. Men det går över på två minuter. Sedan kan jag faktiskt börja njuta av det. Och så småningom även titta ner och se, det kryllar av småfiskar över hela foten och vaden. Vilket intressant fenomen.  Sitter där i 15 minuter och har det riktigt behagligt. Leo verkar också älska det. Med mjuka fötter kliver vi upp och får en avtvättning och inoljning med aloe vera av den rara ägarinnan innan vi nöjda går hemåt för att sova.

Igår provade vi också att köra vespa, en kort sträcka, mycket långsamt och försiktigt, till en strand längre söderut där det knappt är någon trafik alls, så det var en bra tur där vi tuffade på mellan 20 och 30 km/h i gassande sol. Ett litet missöde hände dock:-) Vi hade kört den lilla sträckan till Klong Nin som vi hört så mycket och parkerat. Gick mot vattnet. Och där låg det, Paradiset. En fantastisk liten strand, kritvit sand, höga vågor och lummiga små hak längs stranden. Vi stannade precis nedanför ett reagge-cafe (Rasta House). Badade i fantastiska vågor (om än något läskiga ibland) och åt glass. Låg i vattnet mer eller mindre i 2 timmar. Sedan gav vi oss av hemåt igen. Nu skall jag lägga till att hela tiden sedan vi körde hade visaren stått på det nedre röda fältet där det står ett stort E (i andra änden står det FJ). Jag var så säker på att man hyrde cykeln med full tank att min hjärna helt enkelt omvandlat det där röda och E:et till betydelsen av full tank och blev förvånad över att visaren aldrig flyttade sig (den här hojen drar ingen bensin alls Leo…). Ett slag efter Nin Beach började dock motorn hosta betänkligt och jag började inse att den har ont om bensin. Min första tanke var att bensinmätaren var felaktig och att den dragit en hel tank redan utan att visaren flyttat sig (var fortfarande fullt förvissad om att man hyr med full tank) men sen slår det mig plötsligt: E och rött fält…jäklar, det är ju tom tank. Vi har ingen besin kvar. Och så ser jag, just när motorn drar sin sista suck, en gammal bensinstation på vänster sida som vi lyckas rulla fram till eftersom det är lite nerförslut. Macken ser dock helt övergiven ut och jag inser snabbt att det jag trodde var vår tur inte är det. Jäklar! Vad gör vi nu! Står och känner mig liten i världen. Ropar dock på en kille som står på sin motorcykel på andra sidan vägen och ber honom komma. Han rullar över mot oss och jag försöker på stapplande engelska förklara att bensinen är slut, ja helt slut. Han gör ett försök att starta men det går naturliugtvis inte. Då säger han de magiska orden. 7-eleven där borta (ca 50 meter) har bensin. Jag tackar honom och jublar och börjar rulla vespan längs vägkanten bort mot 7-eleven. Där står ett gäng thailändare och skrattar gott.  Jag förklarar att jag kört helt slut på bensin, de tror väl inte att jag är klok. Jag frågar om de har bensin, och de svarar jag. Problemet är att jag inte ser tillstymmelsen till tankstation. Ser smått förvirrad ut och frågar ”Where?”. Då skrattar de på nytt och pekar mot en låda med glasflaskor fyllda med en gyllene vätska. Here is bensin säger de. Halleluja. Jag hade kunnat kyssa honom. ”You are my luck today” säger jag. Han skrattar på nytt och skruvar av korken. En hel flaska för 40 Bath. Ta två säger jag. Nej förresten, ta tre för säkerhets skull. Det gör han, sedan gör de ett försök att starta och det går bra. Känslan i bröstet när vi åker därifrån kan inte med ord beskrivas. Och lika lyckliga är vi när vi lämnar tillbaka vespan efter en försiktig men härlig tur.

Idag skulle vi på heldags båt- och snortkelutfärd till Koh Rock men Leo hade ont i magen när han vaknade så vi får ta det nästa helg. Skall istället sitta och slappa på mitt favoritfik med en hög böcker medan Leo kurerar magen med Nintendo. Ibland är de bra att ha de där spelen...