Snorkling bland varaner...

Så har det varit helg igen, dagarna rinner iväg, på måndag är vi halvvägs i vår Thailandsvistelse…men det skall vi inte tänka på nu, känns alldeles för kort… I fredags var det som vanligt hämtning av barnen en kvart tidigare eftersom det då är en klass som håller i ett litet uppförande. Jag kom lite sent så jag fick inte plats inne i Salan utan satte mig vid ett bord utanför, tillsammans med Agnetas man Lasse. Denna fredag var det förskoleklassen som spelade upp ett litet skådespel och som sedan körde ”rockbandsuppträdande”. Nästa vecka skall visst Leos klass ansvara för uppträdandet. Sedan avslutade vi som vanligt med att alla sjöng Thailändska nationalsången. Den kommer jag aldrig att lära mig, åtminstone inte under den här vistelsen…J

Och så började helgen, mysigt! Berättade för Leo att det fanns ett svenskt fik i närheten som serverade semlor så då ville han gå dit och ”fira att det var fredag”. Det gjorde vi men de hade slutat servera semlor sedan förra fredagen. Istället tog vi en kanelbulle och en chokladboll. Mums! Och så började vi traska hemåt. Gick förbi en tatueringssalong där en mamma satt med sina tre döttrar, hade sagt hej till henne på skolan idag så jag kände igen henne. Hennes yngsta dotter satt just nu i stolen och gjorde en hennatatuering och mamman själv hade gjort en riktig tatuering igår med någon form av bambunål, på magen för att dölja ett ärr från ett akut kejsarsnitt. Hon visade den och den var jättefin. Inte alls ett bandagerat sår som det brukar vara hemma. Måste säga att jag blev lite sugen. Leo också (lugn nära och kära som läser det här, vi nöjde oss med att vara lite sugna..J) Vi gick i alla fall in och snackade med dem i en timme och kollade olika motiv. De var jättetrevliga alla tre. Äldsta tjejerna gick i sista ring och en hade redan gått ut skolan. De hade kommit till Lanta fem dagar tidigare och bodde på Slow Down. Skulle visst stanna till sista maj.

Det är kul det här, att prata med så mycket nya människor. Och ofattbart vad många kvinnor som sticker själva med sina barn. Kan lugnt säga att jag hittills inte sett EN ENDA MAN som kommit ensam med barn. Förstår inte varför så många genom tiderna trott att det är mannen som är det starka könet, det är ju uppenbart vem som är modigast, tuffast och självständigast när man är här på Lanta..J Annars så konstaterade jag och Leo idag att vi börjar känna oss hemma här. Hälsar på folk i affären och på restaurangerna, går på små stigar och känner snart varenda död padda som ligger i krökarna, och suckar inte över värmen utan drar hemvant med handen över en svettig panna och konstaterar att det är lika varmt som vanligt…Ja, det här är bra.

 Nedan följer lite bilder från tiden här...