Många svenskar...inte alltid så praktiskt...

Ibland uppstår en del konsekvenser av att vara i ett land där nästan alla turister talar svenska och med en hyfsat frispråkig son. I morse satt Leo och ”vaktade” frukostbordet medan jag hämtade en sak vi glömt i rummet.  När jag kommer tillbaka har han hunnit spana in våra grannar in i minsta detalj. De består av en far, en mor, en son på 1,5 år och ytterligare en son på 2 månader. Vi hade dagen innan diskuterat vad en dubbelhaka är. När jag kommer till Leo så viskar han (något ljudligt): ”Mamma, nu vet jag vad en dubbelhaka är. Titta på hon som sitter bredvid oss, hon har verkligen en dubbelhaka”. Tilläggas kan att avståndet mellan våra bord är ca 1 meter och Leo har ganska svårt för det här med viskandets konst. Jag ignorerar allt jag kan, tittar bort och börjar snabbt prata om det ritblock jag hämtat i rummet och som han skall rita sin födelsedagstårta på. Han vill dock inte lämna ämnet utan viskar (högre den här gången eftersom jag uppenbarligen inte hört vad han sagt): ”Titta då mamma, hon har en dubbelhaka”. Varvid jag börjar mer eller mindre ropa: ”Vad skall vi rita för tårta nu då Leo”. Han fyller år om 7 dagar och vi skall beställa en tårta på franska bageriet på huvudgatan. Äntligen släpper han dubbelhakan, men börjar nu istället prata om en av servitriserna ”Mamma, om du ser hennes hår och ansikte, visst ser hon ut som en prinsessa då”. Mycket bättre, det lät mycket bättre än dubbelhaka. ”Vad menar du då” frågar jag intresserat. ”Ja, men hon ser ju lite konstig ut, inte riktigt som man brukar, inte normal liksom”. Hmmm….det här börjar bli jobbigt. Hon pratar visserligen bara thailändska men de andra kan ju börja undra vad vi har för diskussioner. Sedan kommer tredje kommentaren ”De där gamla där borta, tror du verkligen att det kan vara deras barn, de är ju jättegamla”. Han syftar på ett äldre par med två småbarn i släptåg. Men nu äntligen börjar han även fästa uppmärksamheten på pappret han har framför sig och jag drar en lättnadens suck.

Vi har nu börjat förbereda födelsedagskalaset om en vecka. Vi har bjudit Lina, My, Filia och deras föräldrar på tårta, bullar och saft i trädgården på vårt hotell. Skall in till Saladan imorgon och försöka skaffa ballonger och lite annat att pynta bordet med.

Nej, dags att ta itu med skrivandet igen...på återhörande...