Intressant fenomen i Emeraldgrottan...

Om någon undrar vad ni ser på bilden ovan så är det ett gäng turister (troligtvis av japanskt eller kinesiskt ursprung) som just, under stor vånda tar sig ner från båten för att i lämmeltåg simma igenom Emeraldgrottan. Jag var tvungen att ta bilden eftersom det var ett intressant fenomen under gårdagens heldags båt- och snorkelutflykt till de fyra öarna. Detta inträffade under andra stoppet vid Koh Mok där Emeraldgrottan finns. Det är en grotta som man simmar igenom, på flera ställen mycket lågt i tak vilket innebär att det är några decimeter mellan huvudet och grottans tak. Dessutom är det kolsvart och i vårt fall hade endast guiderna ficklampa vilket innebar att man ibland inte hade någon aning om var närmsta granne eller grottvägg fanns. Men simturen är inte lång och den är väl värd att göra eftersom vid grottans andra öppning så finns en liten ”hemlig lagun” som man endast kan nå via grottan. Jättehäftigt! Hursom, tillbaka till de japanska (eller möjligtvis kinesiska turisterna). När vi ankrade med vår båt så låg där några andra longtailbåtar där också men inte jättemycket folk. Vi simmade igenom, slog i varandras ben då och då, men i övrigt inga skador, och kom ut på den lilla fantastiska stranden. Stannar där en stund, badar, plåtar pliktskyldigt och så börjar vi simma tillbaka. Ut ur grottan kommer då ett långt tåg med människor kramaktiskt hållande i varandras axlar. Längst fram simmar den thailändska guiden och, som det ser ut, drar mer eller mindre ut tåget av människor ur grottan. När vi simmat igenom ligger fyra stora, tvåvåningsbåtar på andra sidan med hundratals (japanska eller kinesiska…J) turister och samtliga har antingen kommit i vattnet eller kliver under skräckblandade rop ner i vattnet. Jag blev nyfiken på varför de höll så krampaktigt i varandra och fick då reda på av en berest kille i sällskapet att japaner och kineser inte får lära sig att simma som vi. Vet inte om det stämmer men det kan i så fall förklara den ganska intressanta transporten genom grottan.

Hade annars en helt underbar dag (igen). Inga barn med den här gången vilket Leo tyckte var trist, men jag träffade några jättetrevliga svenskar som reste runt i Thailand och nu skulle vara några dagar på Lanta. Snorklade en hel del, matade fiskar som mer eller mindre överföll Leo (till hans stora förtjusning), badade massor, och hade en härlig dag! När vi kom hem igen gick jag och Leo till det franska bageriet och beställde en (hutlöst dyr) tårta till hans kalas på tisdag. 300 svenska kronor gick den på vilket här nere är en fantasisumma. Men, men, fyller man 8 år så gör man. Sedan gick vi ner till Esay Bar och käkade och tog en Chang med svenskarna. Gjorde också ett högst misslyckat försök att sända iväg en rislampa. Lyckades visserligen få den att bli tillräckligt uppvärmd för att segla uppåt…en liten bit…sedan seglade den långsamt ner igen…i havet…och släcktes omedelbums. Men ett riktigt gott skratt fick vi oss i alla fall. Idag skall jag och Leo hyra vespa igen och åka till en strand längre söderut. Sedan tror jag att vi äter med snorkel-svenskarna ikväll igen. På återhörande...