8 år!!

Så har han fyllt 8 år den lilla rackaren, han som för inte alls länge sedan låg i magen. Tårtan var dock en historia för sig. Vi har i ett par veckros tid gått och sneglat på franska bageriet som utlovar födelsedagstårtor, och för ca två veckor sedan gick vi in och pratade med dem om pris och olika sorter. Vid det tillfället var den franska ägarens fru där och hennes engelska var bra så vi pratade om lite alternativ, men eftersom det var lång tid kvar sa jag att vi skulle återkomma. På väg därifrån och utan att egentligen ha tagit reda på hur det låg till så sa jag till Leo att han kunde välja själv utformning på tårtan vilket han direkt tog till sig för. Gick hem och skissade på en en tårta som skulle vara klädd i helt röd marsipan med svenska flaggor och så texten ”Leo 8 years” (det var viktigt med engelskan, vi är ju i Thailand nu…J) i skrivstil…observera skrivstil alltså… Sedan tog vi med bilden till bageriet för ungefär en vecka sedan för att kolla om de kunde göra en sådan. Jag hade då ytterst dålig koll på vad marsipan och skrivstil heter på engelska, men tänkte att det löser sig nog, de som är bagare kan säkert förstå ändå. Så kommer vi dit och då är ingen i ägarparet där utan enbart deras två anställda tjejer som är jätterara men i princip inte kan någon engelska. Jag försökte fråga om vi kunde beställa en specialutformning men de förstod inte vad jag sa. Istället blev vi hänvisade till ”produktblad” med ca 15 olika utformningar, dock inte någon som ens var i närheten av Leos design. Så vi gav upp och gick hem igen, jag lovade att vi skulle försöka dagen därpå när ägarna kanske var inne. Nästa dag gick vi dit igen, men samma sak hände igen. Tjejerna var där och de förstod inte alls vad vi frågade om. Nu började jag ge upp och sa till Leo att han kanske kunde tänka sig att ta någon av tårtorna på bilden, men det ville han absolut inte. Han hade ju målat den här tårtan och berättat för alla klasskamraterna om den, inte kunde han komma med något annat. Så vi gick dit ytterligare dagar i rad…men med negativt resultat… Tillslut, i lördags, efter snorkelturen, när deadline var inne för beställningar som skulle levereras idag…och jag var omåttligt trött på hela tårthistorien…så sken ena tjejen plötsligt upp när jag ställde samma obegripliga frågor som vanligt. ”I can ask my boss”, sa hon. Varvid jag log brett och nästan var beredd att krama henne. Han var dock inte där utan hon fick ringa och så bestämde vi att vi skulle komma klockan fem. Vilket vi gjorde och fick träffa franska herr bageriägaren som pratade utmärkt engelska. Drog upp Leos, vid det här laget ganska skrynkliga och solkiga teckning, och frågade om det var möjligt att ha röd grädde som lager, vi frångick nu marsipan eftersom jag överhuvudtaget inte kom på vad det hette. Svenska flaggor kunde vi göra själva sa jag. Och skrivstil glömde vi helt bort också. Och visst, röd grädde var inga problem. Jag drog en djup suck av lättnad. Äntligen var den här tidskrävande och intill omöjliga beställningen lagd. Så idag hämtade vi vår tårta. Och den var fantastisk…inte ett dugg röd, men helt rosa med massa fina blommor. Liknade mer en bröllopstårta än en födelsedagstårta kanske, men Leo var lyrisk…bar hem den i 37 graders värme utan att texten smälte ut. Och vid halv tre kom våra gäster. Fyra barn och fyra vuxna. Sedan visade det sig att inget av barnen, inklusive Leo, gillade tårtan, så kökspersonalen på vårt trevliga hotell fick istället njuta av vår rosa och dyrköpta uppenbarelse…

Och födelsedagen fortsatte med bad i poolen, bad i havet, lekar på stranden, gemensam middag på Easy Bar och sedan, till sist, avslutade vi kvällen med att skicka upp en rislampa. De är så fantastiskt fina! Och så på vägen hem så fick Leo en mycket trevlig överraskning när Pirre hade ordnat så att alla klasskamraterna i Sverige ringde och sjöng för honom!

Det är ett härligt och ganska slappt liv vi lever här. Igår kväll hängde vi med Sofie och hennes familj på den mysiga restaurangen Time for Lime där vi avnjöt en fantastisk sexrätters avsmakningsmeny medan barnen lekte på stranden. Detta efter att jag för andra gången i mitt liv åkt vespa, denna gång dock utan att ta med den dyrbara lasten Leo. Svenskarna från snorkelturen föreslog att jag skulle hänga med dem till en strand längre söderut och eftersom jag gärna ville förbättra mitt vespakörande så tackade jag glatt ja. Och efter ytterligare en halvdag så känner jag mig nu som en kung på hojen. Och vilka härliga stränder där nere i sydspetsen…nästan orörda, minimalt med människor, någopn enstaka sömnig restaurang här och där…skulle kunna tillbringa ett dygn där med en hög böcker och några kilo god frukt…nej, dags att kojsa, på återhörande…