Matlagningskurs på Lanta...

Nu vet jag vad det innebär att SLÅ IHJÄL en grönsak. Eller att bara TORTERA den lite lätt. Jag har också insett att jag måste köpa mig en bredbladig slaktarkniv. Släng dig i väggen vitlökspress. Här skall det slaktas vitlökar. Igår var jag och Sofie på en mycket spännande och humoristisk matlagningskurs på Time For Lime. Vi var en hög människor från England, USA, Finland och Sverige som med stora öron och satt och lyssnade till Time for Limes ägarinna under den inledande teoridelen på matlagningskursen. Vi fick reda på att här i Thailand så skär man grönsakerna olika beroende på om de är till för att ätas eller enbart för smaksättning. Man silar inte bort det som inte skall ätas som man gör på svenska restauranger utan istället förväntas man veta att grönsaker skurna på ett visst sätt skall sorteras bort snarare än hamna i svaljet. Det var matnyttig information, dock några veckor för sent. Otaliga är de gånger jag suttit med en gudomligt god hot pan och så plötsligt fått någon hård, ganska illasmakande rot i munnen. Tuggat och tuggat och tillslut konstaterat att vissa bitar var oätliga. Men nu vet jag alltså bättre och skall nästa gång bete mig som en infödd thailändare och välja bort de grönsaker som är skurna enligt ”don’t eat me”-principen. Sedan måste jag erkänna att jag lagt löjligt mycket tid på att finhacka smålökar och vitlökar när det enda som krävs är ett enda dödande slag med slaktarkniven. ”Aaand…kill it!”, sa vår kära lärarinna gång på gång och drämde kniven i vitlöksklyftan som låg på skärbrädan med en kraft som om hon just skulle dräpa någon. Och vips var vitlöken lika finmalen som om den passerat pressen, med den skillnaden att inga bitar stannar kvar i påressen, allt kan ätas. Andra grönsaker, som chilin, behövde vi bara tortera lite lätt för att åstadkomma ”don’t eat me”-varianten. Ja, det var en mycket kul, bra och nyttig kväll och massor av god mat lagade vi och åt. Bland annat så gjorde vi crispy springrolls, karamelliserad white snapper med örtsås, het räksoppa och kyckling i paneng curry. Allting smakade fantastiskt gott, mycket bättre än på turistrestaurangerna på stranden. Den här maten var ju gjord med omsorg, kärlek och en stor portion humor. Dessutom fick vi dekorera tallrikarna eftersom thailändarna först äter med ögonen och sedan med munnen. Och under tiden som jag och Sofie roade oss i köket så fick stackars Marko, Sofies man, ta hand om tre vilda ungar som ju senare det blev, tenderade att bråka allt mer. Han såg lätt sliten ut när vi var färdiga och mätta och belåtna klockan halv elva på kvällen.

Nu är klockan tio över tre och vi har precis anlänt till paradisön Koh Hai...så underbart...men det skriver jag mer om på lördag....