Théo i Tokyo

Då var det dags då. Skriva ett sista inlägg och tacka för sig.

Fyra månader går extremt fort, men om det har varit roligt. Ska så klart både bli kul och tråkigt att åka imorn. Kommer sakna maten, utelivet, onsen och vattenpipan. Kommer sakna att skratta åt översättningar till engelska, klassiker som "Stair fried food", "Pizza & Nun" och "prohibeted to dancing from a circle" kommer man sent glömma.

Däremot kommer det vara skönt att inte bli utstirrad på stan, inte alltid behöva få frågan var man kommer ifrån vilken restaurang man än går in på. Och när svaret blir Sverige kommer alltid följdfrågan; free sex country? Till slut svarar man bara ja...

Hur mycket jag än trivs här i Japan, och även om jag absolut ska komma tillbaka så fort jag kan och många fler gånger, skulle jag aldrig tänka mig att bo här en längre period. Oavsett hur bra man skulle kunna japanska, och oavsett hur väl man skulle anpassa sig efter alla seder och bruk skulle man aldrig bli en av de. Så länge du ser annoslunda ut kommer du vara annorlunda, och då alltid få frågan var man kommer ifrån och få beröm för när man äter med pinnar. Men det är mer som att man berömmer ett litet barn när det säger "tåg"

Då var det dags att tacka för mig.

Ser fram emot att se er alla när jag kommer hem.

Ha det gott, tack och hej

P.S. Bilder kommer upp på facebook när jag kommit hem igen D.S.

Börjar närma oss slutet nu, resan alltså.

Lagom till sista veckan blev det såklart lagom roligt väder med regn hela dagarna, men det kanske är lika bra så jag ser fram emot Sverige och det härliga vädret...

Som sagt var Aaron här i en vecka. Fick bli lite springa runt och visa så mycket man kunde på en vecka men vi hann med en hel del. Åt bland annat fugu. Blåsfisk som är dödligt giftig om man inte skär upp den på rätt sätt. Trodde först det bara skulle vara en grej att man har ätit det men det var faktiskt riktigt gott. Man fick även speciel fugu saké till som de tände eld på när de serverade.

Så, nu har man en vecka kvar i Tokyo, och då är ju frågan vad man ska hinna göra? Måste säga att när man tänker efter har jag gjort det mesta jag velat göra, nu är det väl mest att njuta av tiden man har kvar. På lördag är det utgång till japans största klubb, som är mer ett komplex.

Ja, nåt mer skriver jag nog innan det är dags att åka. Men nu ska jag sova

Eftersom jag inte hade så mycket att göra den här helgen bestämmde jag mig för att åka ut till en av öarna som ligger söder om Tokyo. Valde ut en som hade ett par fina gratis onsen samt några stränder. Tre timmar ut med båt tog det.

Väl på plats verkade jag vara den enda som inte hade planerat det hela särkillt mycket då alla andra plockades upp av bilar vid hamnen. Inte en allt för stor ö så det var inte nåt problem att promenara in till "stan". Väl där irrade jag runt lite tills jag stötte på en gubbe och frågade honom om vägen och passade på att kolla om han visste nåt ställe där man kunde sova en natt. Tur nog gjorde han det så han tog med mig till en mataffär där ägaren visst hyrde ut ett rum på övervåningen. Gick ju smidigt.

Efter att jag lämnat av mig lite grejer var det dags att gå till de onsen som fanns på ön. Främst ett som heter jinata onsen. Jinata översatt blir typ jordyxa. Namnet kommer från att stället där onsenet finns ser ut som att nån skulle ha huggit ut en liten gång i berget ner till havet. Man fick nästan klättra ner för några trappor för att komma ner. Väl nere möts man av en massa sandsäckar och en skylt där det står Cuation Tsunami Hazard Area. Bra ställe att ha onsen på. Det här var alltså ett naturligt onsen, vattnet kom upp av sig själv i och samlades i små pooler precis på klipporna vid havet. Temperaturen berodde på tidvattnet och enligt infon var det visst 80 grader när det var high tide! Jag kom som tur var innan dess men det var fortfarande apvarmt. Men en kul upplevelse.

Efter det här var det dags att leta upp stranden. Eftersom det knappast är högsäsong nu hade jag hela stranden för mig själv. Vit sand, klart vatten and very nice. Inte varje dag man får en sån strand för sig själv, utan tjocka tyskar and what not.

Nästa dag var det dags att åka hem och han som ägde affären och som jag hyrde mitt rum av erbjöd sig att köra mig till hamnen. Han hade en minimal liten truck som man knappt fick plats och innan vi åkte till hamnen sa han nåt på japanska om att han skulle visa mig hans väg. Den här vägen gick typ genom skogen och den lilla leksaksbilen som vi åkte med kanske inte var den bästa för just det här. Men vi klarade oss och kom ut i nån form av trädgård där han stannade och vi gick ut ur bilen. Gubben visade mig runt och berättade vilka växter som är bra till vilken mat, var han hade byggt en trädkoja och vad som kan användas som viagra... the usual stuff. Lyckades förstå nåt om att männen på grannön visst hade potensproblem och behövde den här växten hela tiden. Lovar att de på grannön säger samma sak om honom.

När vi om till hamnen visade det sig attt hon som jag hade köpt min biljett av hade skrivit fel ö på biljetten, så det var även fel tid för avgång. Tur nog körde gubben mig till hamnen i god tid, annars hade jag missat båten och fått stanna en natt till. Men med tanke på var jag var kanske det inte skulle varit så hemskt.

Aja, men hem kom jag. Nu bara två veckor kvar. Vi har en ny lärare nu i skolan som är rolig, men lite halvwierd. På lektionen i fredags fick hon till exempel för sig att jag var jätterik och skulle köpa en bil åt henne. Det här släppte hon inte utan i varje exempel som kom var det nåt med att jag skulle köpa en bil. Och sen började hon säga att alla killar i klassen var gay. Helt plötsligt bara. jaja, men hon är rolig. Imorn kommer Aaron och stannar en vecka.

Har märkt att det är överdrivet segt att ladda upp bilder på den här sidan, och hälften av bilderna läggs inte ens upp. Så jag kommer lägga upp ett litet urval och sen kommer väl resten upp på facebook eller nåt. Eller så kan jag ha en liten slide show för alla mina vänner när jag kommer hem...

Man kan även gå in på Annies resedagbok och kolla på bilderna som finns där: http://www.resdagboken.se/?documentId=3&userId=251607&section=journey&journeyId=342976&utm_source=RdB&utm_medium=AutoMail&utm_term=TextLink&utm_content=Dagboksmail&utm_campaign=Trafik

Halloj där.

Första stunden sen sist då jag inte har nåt att göra, då får man väl passa på och skriva lite. Vet knappt var jag ska börja, men det är väl nån gång då jag och Annie åkte runt i Japan. Jo, men jag börjar där så får vi se hur det går.

And... here... we...go.

Då var det dags att ta sig ut ur Tokyo och se lite mer av Japan, tyckte inte riktigt att skolresan i spöregn till Kamakura var så lyckat. Första stoppet var Kyoto. Vi tog oss dit snabbt och smärtfritt med Shinkansen, som för övrigt inte är häftigare än nåt annat tåg att åka. På stället där vi bodde fanns det en lapp som satt på dörren till trappuppgången där det stod: You can use the shower, and taste resort feelings. Det här refererade till duschen som fanns på taket av stället vi bodde på. De som skrev det här hade uppenbarligen aldrig varit på en resort förut. Bild kommer sen så får ni se...

Målet med Kyoto var väl att se ett lite mer av gamla Japan. Staden har hela 17 st UNESCO World Heritage Sites, tror vi lyckades besöka 9 på fyra dagar. Ganska bra jobbat tycker jag. Det var intesivt turistande som gällde så tillslut fick man vara kräsen och tänka: "är det här templet med på listan, inte? äh då är det inte värt att fota" Men det var väldigt fint överallt på alla tempel och trädgårdar och slott. Precis sådär som man har föreställt sig att det ser ut. Allt är så otroligt fixat. Man tänker inte på hur mycket jobb som måste ligga bakom allt, men det märkte man lite av en gång när vi besökte ett tempel precis innan stängning. Då hade de börjat städa lite, alla gånger skulle såklart sopas, gruset skulle krattas i speciela former och det var till och med en man som endast stod och trampade på mossan för att den skulle vara lika platt överallt...

En av de trevligaste platserna vi besökte var en gata som var byggd för att se ut som ett gamalt kvarter, med traditionella restauranger och affärer (som idag såklart säljer mobilsmycket också, utan det skulle nog ingen affär i Japan klarar sig). När vi promenerade runt där, gick in och ut i affärer stötte vi på två män som stod på gatan, eftersom vi bara gick förbi de hörde vi inte hela konversationen, men det vi hörde var den ena mannen som sa till den andra: “So the point of this road is that it’s scenic, so you’re supposed to see things”

Man undrar ju lite hur det hela började, kände han bara att han var tvungen att förklara för den andra vad man skulle göra, eller kände den andre att han var tvungen att ha en point med stället. Sen är det ju lite underhållande att han förklarar att eftersom den är scenic så ska man see things... bra där.

Förutom att vara duktigt kulturella och se UNESCO sites så åt vi en massa god mat och gick ut en av kvällarna. Vi gick till en Izakaya som låg i nån gränd, upp för några trappor och ner för nån lån korridor. Men den var riktigt nice. Bara lokalt folk typ och vi var väl de enda utlänningarna, vilket noterades av de som satt brevid oss då de började prata om oss. De är inte direkt diskreta och sen förstår jag ju tillräckligt för att fatta vad det är de pratar om, men det är lite roligt. Man satt vid långa bord så man satt brevid en massa andra människor. I och med att kvällen gick bytes sällskapen lite, det började med ett par som satt mitt emot oss som konstant beställde mat som säkert skulle räckt för ett mindre folkmassa. Sen lite affärsmän och sånt. Tillslut var det ett gäng japanska studenter som vågade prata med oss, de var såklart ganska fulla, eller först bjöd de oss på mat och var impade av att vi åt japansk mat. Efter att ha kört lite dryckeslekar sa de att de skulle dra ut till en klubb och frågade om vi ville med. När vi sa ja blev de sjukt förvånade, men glada. De visste inte att varken jag eller Annie är den dom är den som bangar på fest... festlag 3 startar dansgolv eller hur var det nu. Men innan de skulle dra skulle de till en "girl's bar" och hämta tjejer. Vi trodde ju såklart att de aldrig skulle komma tillbaka, men de lovade att vara där en viss tid och var till och med beredda att lämna sin mobil i pant. Och så dök de ju upp såklart som utlovat, men utan tjejer. Så vi drog till en klubb med de och körde en allnighter. Finns ett fint litet bildspel från promenaden hem som kan visas på begäran sen...

Efter Kyoto var det dags att åka till Himeji, där Japans största slott finns. Häftigt att se, och nog var det stort. Samma dag åkte vi vidare till Takayama. Det är en ganska gammal stad som är känd för sina vår- och höstfestivaler där se bär runt på stora så kallade floats som är mycket fint dekorerade. Vi var tyvärr inte där för att se själva festivalen men man kunde gå och titta på de här floatsen. Under de här två helgerna om året kommer det visst så sjukt mycket folk att det är något runt 5 gånger av befolkningen i staden. Nu var staden istället ganska död, men det var fint. Vi bodde på ett tempel som fungerade som vandrarhem också. Det var intressant att uppleva. Men eftersom vi hade missat det här lite med att vädret inte är likadant i bergen som det är i tokyo så var det stört kallt att bo i ett litet rum med papperväggar. Ja, Arash. Nu har jag bott i ett pappershus och jag har bilder på det ;). Första morgonen när vi vaknade och såg att det snöade ute kände vi oss lite halvdumma med våra tygskor och vårjackor. Men det var bara att pälsa på sig så mycket det gick. Förutom festivalerna så är Takayam också kännt för sitt kött, eller staden ligger i Hida provinsen som visst är känd för sitt kött. Och inte undra på varför, extremt gott var det..

Efter Takayama var det dags att besöka Tsumago och Magome. Två små byar som är bevarade som gamla bergsbyar. De ligger båda på en gamal handelsväg mellan Tokyo och Kyoto. Det är visst väldigt strikt det här med just bevarandet av de båda byarna. De som äger hus där får varken, sälja, eller hyra ut husen. Så man är typ mer elle rmindre stuck där. Förutom att man får se två väldigt fina byar så finns det en hike man kan ta mellan de två byarna. Vilket vi då gjorde. 7.8 km var det. Extremt hurtigt av oss tycker jag (jaja 7.8 km är typ nothing, men den som känner mig något kan ju intyga att jag inte direkt är killen som gillar långa skogspromenader) så det här lite av en big deal för mig... hur som helst var det mycket fint landskap. Vi bodde på ett ryokan i Magome som var mycket trevligt. Det var vi, två tanter och en familj på tre som var de enda gästerna så det var ganska hemtrevligt när man åt middag på kvällen allihopa. Värden kom in under middan och sa en massa saker på japanska och sen vänder sig till oss och säger att kl åtta var det dags för "dancing". Vi had eju noll koll på vad han menade, skulle vi får se en dans, dansa själva. Kanske skulle det bli fest i lobbyn. Hur som gick vi ner lagom till kl åtta och satte oss runt en lite eld med de andra. Och vi fick lära oss en gamal samuraidans, med tillhörande sång. Fick certifikat och allt. Och han som lärde oss sa till och med att vi var bra haha. Om ni ber snällt på nån fest i sommar kan jag och Annie säkert visa, awesome stuff jag lovar.

Efter Magome var det dags för vårt sista stopp på rundresan och passande nog, efter allt springande på tempel och hike i skogen så var det till ett onsen uppe i bergen vi skulle till. Långt uppe i bergen var det, snö typ överallt. Flera utomhus pooler vid floden och sen snö och skog runt omkring. Väldigt fint och extremt skönt att bara koppla av. Eftersom det här är japan så badar man utan badbyxor på onsen, men eftersom det här var delat bad för både män och kvinnor fick kvinnor ha en handduk på sig i badet. Killar fick nöja sig med en liten, och den är verkligen lite, handduk för att dölja det som bör döljas. Men japaner ser inte det här som så viktigt så killarna var väl sådär duktiga på att använda de små handdukarna. Träffade lite japaner som pratade med oss, eller snarare med mig. Man märker efter ett tag här i Japan att killar pratar endast med killar, de vände sig till exempel aldrig till Annie och frågade henne nåt utan frågade mig om vad hon heter och om hon pluggar osv. Samma sak att om killen har en tjej så vänder inte hon sig till mig utan säger till killen att fråga mig nåt. Känns lite wierd men det är väl deras sätt att visa respekt på nåt sätt, men ett typiskt exempel på kulturkrock. Intressant var också att när vi skulle äta middag, som vi fick serverad på vårt rum, så vände sig kvinnan som kom med maten enbart till Annie. Vi hann med ett nattbad också. Det var extremt häftigt, att sitta i den varma poolen mitt i natten när det hade börjat snöa överallt. En av de coolaste upplevelserna på min hela vistelse än så länge.

Efter att ha relaxat var det dags att åka tillbaka till Tokyo. Där var det väl mest att packa om för resan till Korea några dagar senare. Dit åkte vi mest för att jag var tvungen att lämna Japan efter 90 dagar för att förnya mitt visum, men sen pluggade en av Annies kompisars pojkvän på universitet i Seoul så vi åkte för att träffa de också. Träffade hans koreanska kompisar också som var riktigt trevliga. De har hudratals dryckeslekar uppenbarligen, vilka vi lärde oss. Mycket underhållande, ska precis som samuraidansen läras ut på nästa fest.

Lagom till att vi kom tillbaka från Korea hade körsbärsträden slagit ut över hela staden. Japanerna blir som galna när det här händer. Först laddar de inför det hela i typ en månad när enstaka blommor kommer fram och står och fottar de, sen när träden slår ut i alla parker och det är rosa så långt ögat kan nå blir det typ folkfest. Parkerna fylls till bristningsgränsen med människor som äter och dricker och festar. Roligast blir det sen på natten när folk skapar små dansgolv lite överallt på gatan i och med att de sätter upp dj bås och förstärkare lite överallt. Blir typ som en festival mitt i stan.

Sen var det tyvärr dags för Annie att åka. Så nu var man själv igen och det känns tråkigare såklart. Men Calle var i alla fall här i en vecka så det var roligt. Vi hängde lite på onsen, gick på ölprovning och lite parkfest. Nästa vecka kommer Aaron så nu är jag väl själv i några dagar bara. Skolan har börjat igen, kul att träffa folk igen, men inte så pepp på att vakna så tidigt igen. Men men, bara två veckor kvar av skola nu. Vilket även betyder bara två veckor kvar på min resa också. Ny månad och snart har de fyra månader gått. Det som i början kändes som en evighet är nu snart slut. Får väl njuta av de sista veckorna man har kvar. Än kommer det hände lite mer så några till inlägg ska man väl hinna med. Bilder kommer också, men eftersom det tar typ fem miljarder år att ladda upp bilderna får de komma några i taget.

Ha det gott så länge. Skriver igen snart

Jag lever än, inga problem. Har bara varit full rulle senaste veckan. Men jag passar på att skriva nu innan jag åker iväg i en vecka och reser runt lite.

Förra veckan kom äntligen Annie och hälsade på, ska stanna till början av april, så det är great.

Torsdag och fredag förra veckan var tentadagar. Grymt svåra prov var det, inte ens i närheten av den nivån vi har haft tidigare men jag tror det gick bra i alla fall. Så länge man inte behöver göra om så. Och nu är det lov i tre veckor. Ja, eller en vecka har ju snart gått.

Helgen gick åt till att fira ledigheten, ordentligt. Izakaya och karaoke. Izakayan kom vi på något mystiskt sätt undan med att inte betala nånting. Mycket prisvärt. På karaoken skulle alla såklart slåss om vilka låtar man vill sjunga, det folk inte förstår är att Hårdrock och japanska ballader inte gör sig så bra. Men när det blev dags för Backstreet Boys var så klart alla med på ett hörn...

I övrigt under veckan har jag och Annie varit väldigt turistiga och duktiga. I måndags var vi på en mycket fin japansk restaurang. Högt uppe i en byggnad så man såg ut över hela staden, eller ja så långt man kunde se i alla fall. När det gäller maten var det nåt out of this world. Jag kan helt seriöst säga att det här var bland de bästa, om inte den bästa, måltiden jag har ätit i mitt liv. Man fick en course menu, typ runt tio rätter. Allting var väldigt små portioner och såklart väldigt snyggt upplagt. Och verkligen allt, minsta lilla grej var gjord typ av 74 kinds of awesome. Sjukt gott.

Dagen efter bestämmde vi oss att vi skulle besöka den stora fiskmarknaden de har här i Tokyo, så då var man tvungen att gå upp tidigt. Det hela börjar varje morgon runt kl. 5 på morgonen då den dagliga tonfisk auktionen drar igång. Vi var inte riktigt så hurtiga att vi var där redan då, men vad jag har hört går de här auktionerna vilt till, det är visst inte alltför ovanligt att en enda tonfisk kan säljas för cirka 20 miljoner yen. 2246 ton fisk säljs på den här marknaden varje dag, för cirka 1.8 miljarder yen. Vi kom i alla fall dit strax efter sju på morgonen. Redan när man gick av tåget luktade det fisk, väl på marknaden däremot kände man ingen speciell lukt. Man får vara lite försiktig när man går omkring där de försäljarna har alla små typ truckar som de åker runt med överallt och är inte allt för noga med om det går nån i vägen. På marknaden fanns typ allt. Lever det i havet så säljs det nog där.

Efter att ha gått runt ett tag där var det dags att äta, och såklart finns det ett berömt sushiställe precis vid marknaden. Färskare sushi går nog inte att få tag på. Alla har ju såklart hört om det här stället så det är en lång lång kö, och stället är mycket litet så vi fick vänta typ en timme för att komma in. Men det var värt det minst sagt. Bästa sushin jag har ätit ever. Varje bit var helt perfekt. Efter att man fått elva utvalda bitar av kocken var det dags att välja en egen, antingen en som man tyckte extra mycket om eller nånting nytt. Själv kunde jag inte riktigt bestämma mig så jag frågade kocken om han rekomenderade något. Jag antar att de får den frågan ganska ofta då han log, tog fram menyn och pekade. Jag läste, och ångrade att jag frågade. "Shirako - sperm-filled reproductive gland of the cod fish" ... maybe not. Jag brukar vara av den inställningen att om jag inte har smakat nåt så är det alltid värt att prova. Men nånstans måste man ju dra en gräns, och jag kan utan att skämmas säga att min går ungefär där då man börjar äta saker som är sperm-filled. Tur nog räknade nog inte kocken med att jag skulle säga ja så han föreslog istället en sorts räka som var grymt god. Nån gång när man är i ett något mer berusat tillstånd kanske man tackar ja till det där, men jag ska nog försöka undvika den situationen...

Efter den fantastiska sushi-frukosten besökte vi ett antal trädgårdar, en där vi fick lära oss lite om teceremoni och sen även en del av den kejserliga trädgården som är öppen för allmänheten. I den senare kom vi precis i tid för en lunchkonsert. Extremt hurtigt band. En hel del turister så klart, både japanska och utländska. Här såg jag det än så länge bästa exemplet på japaner som inte har nån koll på vad de har för tryck på sina tröjor, väskor osv. Den var en grupp tanter som gick runt där i parken och en av de hade en rosa och svart ryggsäck men en liten fé på. I överlag nånting som man skulle kunna se en femåring ha på sig. Sen står det med ganska stora bokstäver på ryggsäcken "Alcoholic Extra". Kanske en variant till Alcoholics Anonymous, de här står för att de är lite Extra.

Annars har vi gått runt en massa och tittat på staden i stort, kollat i affärer and so on.

Imorn bär det av till Kyoto i några dagar, sedan vidare till Himeji, Takayama, Tsumago, Magome och sen Takaragawa Onsen. Ja ni hör ju själva hur spännande det låter bara på namnen...

Men jag lovar att berätta vad vi har för oss. Kanske dröjer en stund bara.  Nu är det dags för nya bilder.

Fan jag har slappat till lite med att skriva. Blir väl ett något längre inlägg även denna gång.

I torsdags gick jag faktiskt och klippte mig. Letade ett bra tag efter en frisör som pratade engelska, kan ju vara bra att de förstår vad man är ute efter så man inte sitter där men nån mysko japanfrilla. Tillslut hittade jag en snubbe som hade bott i London och Ney York i flera år så han både pratade och förstod engelska utan problem. Han var lite egen, sjukt trevlig, men lite wierd. Han berättade om hans kompis som hade bott i Norge, och sen började han förklara för mig var Norge ligger... "Do you know Scandinavia?"...

Själva klippningen var grym, inte nog med att han var duktig så fick man först massage, i typ en kvart. Sen bjöd de på kaffe, choklad, nötter och vin haha. Så där satt jag och drack vin medan den skumma japanen gick loss på mitt hår. Ska typ gå tillbaka innan jag åker bara för att det var så nice

I fredags åkte vi på klassresa till Kamakura. Som var huvudstad för några hundra år sen. Trevlig liten stad men tyvärr öste det regn hela dagen så man var inte så sugen på att gå runt och kolla på grejer. Men men. Själva bussresan dit var i alla fall intressant. När man åker buss genom Tokyo förstår man lite mer hur grymt stor den här staden är. Yokohama till exempel, so mär hamnområdet, är många gånger större än hela stockholm. Det tog runt 45 min på motorväg att åka igenom hela hamnen. Och det här är alltså bara Tokyos hamn. Stört

I helgen har det annras inte hänt så värst mycket. Party party som vanligt i fredags.

Idag, måndag, had evi ledigt från skolan så det blev onsen större delen av dagen. Asnice. Förresten, de har tv i bastun.

Annars den här veckan är det väl lite plugg som gäller. Har två tentor torsdag och fredag som avslutar terminen. Men sen är det lov i tre veckor. Gott

Det visade sig förresten att Gluggen var 34 år! Och hela bussresan satt han med sin jävla rubiks kub och visade för folk. Suck

Ny månad, tiden går fort.

Dags för lite uppdatering.

Glömde berätta om torsdags då det var en speach contest för de högre nivåerna på skolan men vi var där och lyssnade. En från varje klass skulle hålla ett litet kort tal på japanska om valfritt ämne. En svensk kille höll ett tal om skillnaden mellan McDonald's här och i Sverige och var grymt rolig. Grejen är att här i Japan vare sig man går in i en butik eller i en restaurang eller likanande så måste hela personalstyrkan ropa "irashimase"!, vilket i princip betyder kan jag hjälpa till, men det är inte förväntat att man ska svara på det, det är liksom bara nåt de säger. 3 miljoner gånger om dagen.

I fredags var vi på Club Camelot (bra namn grabbar...) och festade. Om man bortser från det löjliga namnet så var det riktigt bra drag. Japanerna dansade ju så klart sin vanliga zombiedans men det var bättre än på det andra stället, även om en vakt kom fram till oss och sa att vi inte fick dansa i ring haha. Varje gång jag har varit ute än så länge bildas det alltid förr eller senare en klunga med japaner som härmar en när det gäller att dansa och typ tycker att man är on fire. Sjukt rolig.

På söndag var det fest hos min värdfamilj. Massa folk, inte bara från japan, och massa mat. Tappade ganska snabbt räkningen  hur många japanska tanter som kommenterade mina ögonfransar... ytterligare en sak jag kan börja fundera på om jag bangar på juridiken. Starta en one-man-show i japan där folk kan komma och titta på mina ögonfransar... lovar att jag skulle bli aprik.

Har kommit fram till mina två hatobjekt i klassen nu. Förutom fröken duktig så är det gluggen och grisen. Gluggen är en 30 årig fransman med mycket överdimensionerad glugg mellan framtänderna. Han är typ som fröken duktig jag berättade om förut, men värre. Och man stör sig så mycket mer på honom eftersom han är 30. När lektionerna ska börja ser man verkligen hur han sitter på nålar, redo att hans namn ska ropas upp så att han kan jätteivrig räcka upp handen och visa alla att han är där (han är alltid där), sen visar han typ läraren på rasterna att han gjort läxan jättefint och gjort små kort som han kan öva med. Orka... han sitter minst fem timmar varje dag när han kommer hem och pluggar (det här vet jag för att han typ skryter om det). Och när han inte pluggar går han runt med sin rubiks kub och visar alla att han kan lösa den. Get a life man.

Över till hatobjekt nummer två. Grisen. Grisen är en tjej från Taiwan som, whait for it... ser ut som en gris! Och inte nog med det, är sjukt irriterande. Sitter och pratar konstant under lektionen och tror att hon är bra. Det är ju nästan värre, folk som tror att de vet nåt när de egentligen bara är korkade. Hon sitter alltid bredvid pluggistjejen från Taiwan och frågar bara henne om svaret på allt. Men varje gång hon får en direkt fråga från läraren kan hon aldrig svaret. Hon har till och med börjat grymta som en gris, snart är transformationen fulländad.

Så då har man fått avreagera sig lite på folk.

Min mobilladdare gick sönder för nån dag sen och eftersom hela äventyret med att skaffa sig en mobil var så enkelt tänkte jag att jag skulle försöka få en ny från butiken...

Efter att de tre första butikerna lyckades förklara att den laddaren var slutsåld så kom jag fram till ett ställe där det faktiskt fanns engelsktalande personal, oh glorious day! Men eftersom det här hade med mobiler att göra var det så klart inte bara att komma in, visa att den är sönder och få en ny. Först var tjejen tvungen att läsa igenom alla hundra pappar jag hade skrivit på när jag köpte mobilen, sen ringa ett antal samtal och sen försvinna iväg i typ 10 min. Tillslut kom hon tillbaka med en ny laddare. Perfekt tänkte jag, men icke. Visst, hon sa att det gick bra att byta mot en ny. Men att jag skulle komma tillbaka om en halvtimme. What!? Hon står liksom framför mig med laddaren i handen, vid en kassa och säger att jag ska komma till baka om 30 min... sen när jag gör det så fyller hon i en lapp där det står vad jag behöver (hon har fortfarande laddaren) som jag ska ta med mig upp en våning till service avdelning. Väl där tar jag en nummerlapp och väntar. Efter en stund kommer jag till en ny tjej som ska hjälpa mig, och då har de en liten varuhiss som den första tjejen alltså använt för att skicka upp laddaren till den andra så hon kan ge den till mig... fantastic. Det enda som är kvar nu är att den nya tjejen ska läsa igenom samma papper igen och sen ska jag skriva på lite mer grejer, visa pass och bekräfta att jag har visum. Men det funkade tillslut.

Så enkelt är det att byta en mobilladdare i Japan

Har visst inte skrivit nåt här på typ en vecka.

Har väl varit lat, men har också varit pissigt väder och då orkar man liksom inte. Hur som helst. Nu ska jag strax ut och festa. Älskar det här landet, billigaste ölen är den med högst %, win win.

Har kommit fram till vad människorna här i japan dyrkar, oavsett vad ni hört om religion och stuff så är det den heliga kösekten som gäller här. Folk är verkligen besatta av att bilda kö så fort det går. Inte bara när det gäller tunnelbananen där alla står i perfekta köer för att komma in i vagnen eller restauranger osv. Så fort det är en folksamling ställer de sig i fin fina köer. Övergångsställen till exempel. Men det konstigaste är typ när det är rökrutor. De finns mycket sånt här då de inte vill att man ska röka överallt. Men i alla fall, en rökruta, så fort det blir lite folk där så ställer de sig i nån form av kö. De köar ju för fan inte nånstans, what's up with that? Jag lovar, så fort det är mer än två personer  på samma plats så bildas en kö- har de nåt genetiskt som tvingar de att stå i kö? Jag vet inte. men jag har flrea gånger stött på köer som inte leder nån vart, och japaner som jag träffat regerar helt klart på köer, så fort man är ute och ser en kö vill de dit...

Aja, wierd stuff. Nu ska jag ut

See ya

Idag när jag var på McDonald's (ja jag var där men bara för att de har cinnamon melts, som är awesome) så var det ett par brevid mig som typ höll på att göra slut. Eller jag tror det, killen sa nåt om att "it's about me, i've changed" och "it's not working out" osv. Vem fan gör slut på McDonald's?

Igår fick jag av någon anledning rollen som pimp. Eller snackade med Winnie och hon hade några koreanska tjejer i sin klass som visst behövde killar, så helt plötsligt ringde jag runt till killarna i min klass och hittade en kille för varje tjej att gå ut på nån form av blind date... Om det här med juridik skiter sig kan jag alltid börja en karriär som matchmaker. Great stuff.

Ikväll var jag på onsen med några från klassen. För er som inte vet vad onsen är så är det ett japanskt källbad och typ spa. Sjukt nice. Massa olika pooler, bubbelbad, varma stenar, kurbad osv. Bastu och hela köret. Och billigt som en bäver på loppmarknad. Runt 60 kr inträde och då får man hänga där hur länge man vill. Lätt att jag ska bli stammis där också. Vattenpipa och onsen.

Imorn är det dags att rock the party som det ju heter. Får se var man hamnar

Ok, nu får de fan ta och ge sig. Vem har typ 5000 olika sätt att räkna på... japaner uppenbarligen.

Inte nog med att det finns olika sätt att säga sifrorna på beroende på om man säger ett tal, en veckodag, ett datum osv så heter en, två, tre osv olika beroende på vad det är man ska säga hur många det är av. Visst, vi har en och ett och det är ju korkat bara det men japanska är ju ett skämt. Än så länge har vi lärt oss fem olika sätt att räkna på, små saker (ej klart var gränsen går för att saken ska räknas som liten), människor, platta saker (uppenbarligen räknas skjortor som platta), mekaniska grejer och sen fåglar. Och som sagt säger man siffrorna ytterligare olika när det handlar om datum t.ex. Och det här är bara en liten del av allt. Finns ytterligare andra sätt att räkna på när det gäller små djur, stora djur, stora saker, nya saker, gamla saker osv osv. Jag skulle gärna vilja veta vad det är för tomte som har hittat på det här. Måste ju ha varit nåt med att japanerna förlorade ett vad mot typ kineserna för jättelänge sen och kineserna bestämmde att för det första måste ni använda våra tecken och sen måste ni ha olika sätt att räkna på för varje ny kategori av sak... sucks to be you.

Idag träffade jag Mika, Anastacias kompis som vill lära sig engelska. Hon har varit tillsammans med en svensk, uppenbarligen Asienchef för Volvo. Men det roliga är att när hon pratar om honom kallar hon honom för "my metabolic, old ex" och med metabolic menar hon fet.

Ett missförstånd som återkommer här när man träffar japaner är deras oförmåga att skillja på l och r. Idag t.ex. pratade Mika om nåt uteställe som ska vara bra och att hon skulle maila mig om det, så hon ska säga "I will mail you" men mail med japansk uttal blir meri. Så, det blir väldigt likt "I will marry you". Blev något förvånad där innan jag insåg vad hon faktiskt menade.

Oh well, prov på fredag. Kan bli kul

Förstår mig inte riktigt på det här språket.

De har två alfabet, varav ett är i princip helt och hållet dedikerat till låneord nästan enbart från engelskan. Och det märkliga är vad det är för typ av ord. Man kan ju förstå att ord som kaffe, kamera, dator osv är låneord, men när det är ord som dörr, kniv och mjölk så undrar man lite wtf? Hade de inte ord för de här grejerna innan engelskan kom till Japan. Det märkliga är ju att i många fall så har de egna ord för alla de här sakerna men man använder inte de. Visst, vi har ju också låneord som mail osv men när typ en tredjedel av språket består av låneord, som förövrigt uttalas sjukt roligt i de flesta fall, så undrar man ju lite vad grejen är. Ett fantastiskt exempel är "on the rocks", som finns på japanska men blir typ, oonzuurocku, suck...

Det som är bra däremot är att alla kineser i klassen sitter och tycker det är superlätt när vi ska hålla på med kinesiska tecken (varför man använder de i Japan är ju en annan bra fråga) men när det kommer till katakana (så heter alfabetet för låneord) så kan man alltid gissa sig till vad saker heter och hur de stavas. Bara att säga ordet på engelska och låta som att man är lite efterbliven.

Och en annan bonus är att lärarna här har en fin vana av att skratta åt oss när vi uttalar saker fel på japanska. Så när det är dags för katakana så sitter hela klassen och skrattar åt det sjuka uttalet.

I fredags fick jag förresten frågan av två koreanska tjejer (som inte kunde engelska så bra) om mitt hår var riktigt. Efter lite förvirring och då jag försäkrat de att det inte är en peruk kom vi fram till att de undrade om jag lockar mitt hår lite eller gör nåt för att få det lite vågigt... För det första är ju mitt hår relativt rakt och för det andra... kom igen. Men de tyckte i alla fall det var extremt häftigt att jag inte hade lika rakt hår som de.

Bakislördag och tvättdag.

Ja igår var det fest. Först izakaya (ställe dit japaner går för att förfesta typ) och sen karaoke. Måste säga att jag tycker om det här landet då de har konceptet nomihoudai som innebär att du betalar en summa pengar för säg två timmar och under den tiden får du dricka hur mycket du vill. Fantastic. Men inte nådigt dagen efter när man kör det både på izakayan och karaoken. Plus efterfest fram till kl 5 på morgonen.

Nu ska jag tvätta lite mer och gå och lägga mig

Jobbar hårt på det här med att bli stammis på vattenpipsstället.

Igår var jag där igen och träffade några riktiga stammisar. Tre killar från Saudiarabien som kunde det här med shisha riktigt bra. Lärde oss ett och annat knep och trix. Har i alla fall lärt mig cykelvägen dit så nu är det bara att sätta sig på hojen och åka iväg. Och inte behöver man tänka på sista tåget.

Well, imorn vankas stor night out. Kan bli kul. Vi får väl se

Tune in next week (eller ja, kanske nån gång i helgen)

Då har man flyttat till egen lya.

Flyttade i söndags. Så nu bor jag själv i ett inte allt för stort (men det räcker gott och väl) rum. Finns allt man behöver, säng, badrum, kyl, frys, "kök" (en gasplatta) och lite sånt. Och nu bor jag i stan så man kan äntligen åka runt lite utan att det ska ta en och en halv timme tills man börjar närma sig nåt.

Har skaffat mig en cykel faktiskt så jag trampar runt här i Tokyo på dagarna. Med varierande framgång när det gäller att komma dit man vill. Men förr eller senare kommer man ju fram. Riktigt nöjd är jag hur som helst, man får till och med frukost på sängen varje dag (ok, det är jag som lagar frukost till mig själv och jag äter på sängen eftersom jag inte har nåt bord...)

Har märkt att området jag bor i är möbelbutik området. Varannan butik på huvudgatan är en möbelbutik, oftast riktigt fancy grejer. Och resten av butikerna är typ snickerier. Så, för att inte tjata ut det här med frukost i sängen kanske jag ska springa ut och köpa mig ett bord. Det är ju grymt snygga i alla fall.

I övrigt går väl livet här i Tokyo frammåt, nästa plan är att köpa sig en ordentlig karta och börja cykla runt lite överallt så man hittar lite bättre. Jag hör av mig om hur det går med det.

Idag på lektionen fick vi förresten den bästa förklaringen jag någonsin fått på någon lektion i mitt liv. Vi har börjat lära oss kanji, kinesiska tecken, och läraren skulle förklara att ett tecken skulle uttalas annorlunda än vad det gör vid alla andra fall då det skrivs tillsammans med ett annat tecken. Förklaringen var i alla fall att hon började prata om McDonald's och rita på tavlan en ganska ordentlig bild av en bricka med en hamburgare, pommes och läsk. Sen började hon säga att här finns ju inga nuggets eller glass. Det som är på brickan är en meny. Eller "seto" som de säger här. Så hon pekade på bilden och sa seto seto, och sen på tecknet (som nu alla hade glömt efter allt snack om donken utan att nån fattar varför) och sa att det är ett seto på samma sätt som man får ett seto på donken... klockrent

Erkänn ni har saknat mig? Lite i alla fall...

Huh, måste gräva lite i minnet för att komma ihåg vad jag har haft för mig den senaste veckan. Men vi gör ett försök, megainlägg i dagboken here I come.

Börjar väl med torsdag förra veckan om jag inte minns fel nu. Vanlig skoldag, på kvällen bestämmde sig jag, Thomas och Camilla från klassen och Winnie från eftermiddagsgruppen att gå ut. Winne hade hittat ett ställe i Shimokitazawa (som är en riktigt skön statsdel, ligger bara två stationer från centrum och är riktigt laidback) som var en vattenpipsbar. Nice ställe, som att komma in i nåns vardagsrum liksom och sitta och röka vattenpipa, dricka öl och snacka med de lokala stammisarna. Bland annat en snubbe från England tror jag som sitter där med sin laptop typ varje kväll. Ägarna är ett gäng hippiejapaner som är en ganska trevlig omväxling till typ alla andra man ser som alltid verkar vara stressade och på väg nånstans. Här verkar de mest ta dagen som den kommer och bara softa. Mitt mål nu är utan tvekan att bli stammis, ska bara flytta in till stan nu på söndag sen kan jag börja hänga där. Inte alls dyrt heller, man kommer lätt undan med under en hundralapp på en helkväll.

Vad hände på fredag då? Hmm... jo jag och Anastacia var och åt lunch. Det regnade hundar och katter (som det heter på korrekt svenska...) den dagen tyvärr men vi gick till ett buffé ställe med huuuur mycket mat som helst. Och man hade en liten grill på bordet som man grillade allt man gick och hämtade på buffén. Apgott. Trevliga övriga gäster också, alla frågade var man var ifrån. Och alla gissade på Italien... måste vara the stavros look... hade jag haft en hajtand runt halsen skulle de gissat Grekland med en gång. Efter buffén var vi också förbi en japansk mataffär, praktiskt att gå dit med nån so mvet vad allt är. Själv känner jag igen typ en fjärdedel av varorna, och det är typ frukt och grönsaker... och alkohol. Men nu vet jag lite mer vad jag ska köpa och vad jag ska göra med det.

Lördag nästa. Dags för utgång. Jag, Thomas, Camilla och Winnie även denna gång. Gick till Club Atom i Shibuya. Tjejer får visst två grattisdrinkar för inträdespriset. Lite olika det där från klubb till klubb, en annan hade att tjejer och utlänningar får grattisdrink. Och en annan släppte inte in utlänningar. Hur som, det mesta var väl som en klubb i Sverige. Tre våningar med varsitt dansgolv. Det som gjorde det hela till en ganska annorlunda upplevelse om man jämför med andra klubbar jag varit på är sättet folk dansar på. Man är ju van vid att dansgolvet är ett vimmel av folk och att folk dansar med varandra. Den klassiska ringen som alltid billdas när man är ett kompisgäng är det inte prat om här. Det är till och med förbjudet, eller jag tror det i alla fall. Svårt att veta när deras engelska skills inte är på topp. Men om man läste reglerna som satt här och var stod det i alla fall, "prohibeted to dancing from a circle" jag är lite osäker på om det betyder att man inte får dansa i ring, eller om det betyder att när man väl startat en ring så får man vara väldigt noga med att inte bryta ringen... Så, här dansar ingen med varandra utan alla står vända mot dj:n, på led, som om det vore en konsert och dansar liksom mot honom. Lite zombiedans äver det hela. Roliga var att vi inte riktigt höll oss till de här leden så folk tyckte att det var väldigt spännande att se på när vi körde vår konstiga dans. Vi var i och för sig väldigt noga med att inte starta några ringar, surt om man är fast i en sån hela kvällen.

En annan sak var också att det vid dansgolvet fanns speciella sittplatser endast för tjejer. Där satt de och inte gjorde så mycket. Lady's Lounge hette det. Och på tal om killar och tjejer. De flesta har väl märkt att var man än är så är det en kö till tjejtoan medan det alltid verkar vara tomt på killtoan, men icke i Japan. Här är det lika lång kö till båda. Eller jag trodde i alla fall att det var en kö. Men efter att ha märkt att den inte rör på sig även fast folk går ut tänkte jag att det var nåt som inte stämde så jag frågade de andra om de stod i kö och det visade sig att det gjorde de inte. De hängde bara inne på toalleten. Speglade sig, fixade håret, kollade i sina väskor (ja killarna har handväskor) osv... började bli lite osäker om man gått in på rätt toalett.

På klubben träffade vi ett gäng amerikanska navykillar. Antar att de flesta har en bild av en stereotyp amerikansk grunt. De här killarna var exakt så, plus lite till. Hade det där iqbefriade sättet att prata på och pratade bara om vapen. Visst, det var väl intressant att höra till en början när killen säger att hans jobb är att bygga bomber, det är ju inte varje dag man träffar nån som gör det så det kan vara intressant att höra vad det innebär. Men efter två minuter har man hört det som kan vara kul att höra, när de fortsätter mata på med vapenkaliber och hur mycket som sprängs om man skjuter med nåt gevär och hur stor båten är osv. blir det lite tjatigt.

Söndag var det väl mest att sova. Och måndag och tisdag var det nog mest plugg. Vi hade ju prov igår som jag skrev på 6 kapitel i boken som vi har bränt igenom på två veckor. Så 60 sidor skulle man ha koll på. Plus en massa glosor. Men vi fick tillbaka provet idag och det gick finfint så nemas problemas.

Onsdag bestämmde vi, samma gäng som förut plus en kille Daniel från klassen, att vi skulle tillbaka till vattenpipsstället på kvällen. Eller ägarna ha två ställen ganska nära varandra så vi tänkte kolla upp det andra. Innan dess skulle jag och Thomas försöka hitta en affär som sålde begagnade cyklar. Jag hade hittat en vägbeskrivning på en hemsida, som inte var så lätt att förstå. Trodde inte vi skulle hitta men det gjorde vi faktist. Så klart var affären stängd på onsdagar men vi hittade i alla fall. Istället fortsatte vi att gå runt lite i Shinjuku och gick till distriktet med alla megaskyskrapor. Var man än vänder sig är det en ny enorm byggnad som sträcker sig så högt man kan se. Flera kan man åka upp i helst gratis och se ut över staden. Så det gjorde vi och staden tar verkligen aldrig slut. Var man än tittar är det bebyggelse. Vi fortsatte att traska runt i stan tills det var dags att möta de andra och röka vattenpipa.

Ja då var man väl framme vid idag. Inte en särskilt händelserik dag. Men jag ska väl lägga upp lite bilder också.

I'll be back

Halloj

Long time no see. Eller long time no write om man ska vara korrekt.

Har varit lite dålig på det här med att uppdatera de senaste dagarna. Fullt upp i helgen och sen prov imorn på hela sex kapitel som vi har hunnit med på bara två veckor. Mycket som man ska komma ihåg. Men det går säkert bra. Tänkte bara säga not to worry, snart är jag igång igen och blider kommer också.

Håll ut tills dess :)

Börjar störa mig på spanjorerna i klassen nu. Eller en av de är från Mexico. Probelmet är att de kan aldrig hålla käften. Sitter alltid längst bak i klassrummet och pratar på hela lektionen. Hehe, innan kursen är slut stör jag mig nog på alla i klassen...

Idag var en man som sov ståendes på tåget. Snarkade och allt. Ser jävligt konstigt ut men säkert en bra egenskap när man har över en timme till jobbet.

Har förresten inte riktigt vant mig vid det här att alla som är lite sjuka här bär ansiktsmask. Det är ju bra att de gör det för att inte smitta andra men det är lite olustigt att gå på ett fullt tåg där hälften av människorna bär ansiktsmasker. Man får ju lite epidemikänsla och börjar omedvetet hålla andan.

Sen är det fortfarande roligt att barn verkligen stirrar på mig. Här där jag bor finns det inte så mycket utlänningar men de stirrar verkligen, pekar och allt. Idag var det en unge som hela tågresan gick fram ochh tillbaka i vagnen och stannade och stirrade på mig varje gång. När han märkte att jag såg honom försökte han istället ställa sig bakom mig och stirra...

Aja, prov imorn igen. Pluggdags

Lite observationer så här långt...

Japanska tjejer suger spindelapa på att gå i högklackat, de allra flesta jag har sett i alla fall. Ser sjukt roligt ut när de försöker men det är bara fail över hela grejen. Ändå envisas de med att göra det.

Sen what's up med att skoluniformerna, även på vintern, är korta kjolar eller short shorts? Jag är ju inte den som är den, korta kjolar ftw (short shorts not so much), men det måste ju vara riktigt kallt.

Idag såg jag för övrigt den japanska Cristobal på stan; lång, svartklädd kille som går på stan och lyssnar på musik och sjunger högt för sig själv.

Fullt upp i helgen så det kommer en uppdatering nu när jag sitter hemma och inte gör så mycket istället.

I fredags var det först dags för middag med familjen, sushi blev det. Första gången sen jag kom till japan faktiskt. Och det blev ett sånt där ställe med rullband där man plockar det man vill ha. Massa sorter som man aldrig får här hemma i Sverige och kul att man bara kunde plocka allt man ville ha, sushi, dricka, efterrätt. Och eftersom det är japan var det så klart lite spel involverat i det hela. Man hade en liten datorskärm vid sitt bord där man kunde beställa om man ville ha nån speciell bit och lite då och då kunde man vinna typ en leksak eller en gratis bit eller whatever, skoj. Fanns en liten maskin, typ som en tugguminmaskin som man stoppar in pengar i och det kommer ut såna där stora runda, fast med leksaker som kom ut då och då utan anledning. Och ännu trevligare att det inte alls var dyrt. Vi var åtta personer som tog massa bitar var och det slutade på runt 700 kr totalt. Helt ok ju.

Sen efter det var det dags för utgång. Några från skolan kände ett par som har bott här sen ett halvår tillbaka så vi gick på förfest hos de. Trevligt nog är öl också billigt och man kan köpa vara som helst dyngnet runt, ett normalt land helt enkelt. Det var en blandning av svenskar och koreaner på den här festen och alla trängdes i en liten etta som inte kan ha varit större än 15 kvm eller liknande. Men det var riktigt kul. Koreanerna pratar som vanligt inte så bra engelska så mycket av kvällen handlade om att lära varandra ord på koreanska och svenska.

Efter förfest, till kl 2, var det dags för utgång. Och det blev så klart kareoke. Man är ju i Japan. Eftersom sista tåget hem gick 23.30 var vi fast i stan tills runt kl 6 då tågen börjar gå igen. Tur nog är det här inte stockholm där allt förutom nattklubbar dör vid kl åtta på kvällen, och nattklubbar stänger kl 3. Här kan man köra kareoke hur länge man vill. Så vi bokade till kl 6 på morgonen. 250 kr, och då får man dricka hur mycket man vill under de cirka fyra timmarna vi var där. Bra deal tycker jag, man blir lagom full när det ställs fram fem stycken pitcherns med öl och drinkar som fylls på så fort de är tomma (lite dammiddag 08 över det hela...)

Man var ju lagom sliten när man kom ut där runt halv sju på morgonen och mötes av solen som precis gått upp. Då skulle man alltså, ninja full, sätta sig på morgontåget med pigga människor. Tur nog var det tidigt så man kunde spela trött person på väg till jobbet snarare än full utlänning. Väl hemma efter nio nån gång var det bara att däcka.

Som ni kan tänka er var lördagen inte särskillt händelserik, sov större delen av dagen och inte så mycket mer än så.

Igår, på söndag, träffade jag Anastacia som skulle ta med mig på nån konstutställning som hennes kompis hade berättat om. Hon visste inte så mycket om den men efter en stunds letande när vi äntligen hittade den var det inte så mycket folk där. Ganska dött. Utställingen var av en grupp konstnärer som alla var halvjapaner halv nånting annat, det var liksom temat. Men eftersom det inte hände så mycket när vi kom bestämmde vi oss för att komma tillbaka. Så vi åkte istället till Asakusa, där det finns en marknad med massa traditionella saker. Mat, kläder, keramik och en jävla massa saker man kan hänga på mobilen. Det är fan sjukt hur mycket saker folk har som hänger på mobilen, ibland ser det mer ut som att mobieln är en extra grej till allt krimskrams som hänger och blinkar and whatnot. Och klistermärken som inte betyder nåt. Som en av koreanskorna som har ett stort gult hjärta på sin mobil där det står "I love drive!" Jag menar, that's just stupid...

Såg förövrigt en affär här om dan som sålde skjortor. Jag var inte inne i den då den var stängd, men det stod Shirts på skylten så jag använde min fantastiska förmåga att lista ut saker och kom fram till att det var en affär som sålde skjortor... hur som helst så stod det Shirts på skylten och under det stod det vilken sorts skjortor de hade: Business, Casual, Formal & Dance. Kunde inte låta bli att tänka vad är en dance shirt? Hur ser de ut? Är de extra spexiga eller extra bekväma att dansa i eller vad är grejen? Verkar seriöst om man i sin garderob har skjortor speciellt avsedda för dans.

Hur som helst så åkte vi till Akihabara efter Asakusa. Där åt vi kebab. Otippat med kebab i Japan men det är visst en stor grej just i Akihabara. Turkar som driver stället men kebaben är lite annorlunda från i Sverige, men den var god. Har inte lärt mig än hur man säger allting på på japanska än men de lär ju ha sagt det. Här fick man välja vilken sorts sås man ville ha. Eller ogriginal som den hette var utan sås. På skylten stodo det: Original, no extra sauce but still good. Bra att de förklarar det i all fall.

Väl efter det åkte vi tillbaka till utställningen då några av Anastacias kompisar skulle komme på kvällen. Då var det mycket mer folk på plats. Det fanns vin och öl att dricka och band som spelade och grejer. Roligt att träffa lite natives men eftersom temat var som det var kände man sig inte lost då det fanns mycket folk från alla möjliga länder där.

Nu ska jag försöka lägga upp lite blider, men det tar sån tid...

Kul att folk kommenterar inläggen, keep it coming

Så där. Hoppade lite men nu är man i fas i alla fall.

Första veckan avklarad och riktigt skönt med helg. Skönt att få sova ut och inte behöva gå upp innan sju på morgonen.

Första veckan har vi redan hunnit ha två små prov så de gäller att inte slappa till. Får se hur det går på första riktiga provet, när nu det blir.

Fredag idag så det kanske blir utgång. Snackade lite löst om det med folk från klassen så vi får se vad som händer.

Sjukt varmt var det idag förresten. Man kunde utan problem gå i t-shirt. Jobbigt med tanke på att man hade vinterkläder på sig på morgonen när det var regn. Men sån här vinter klagar jag inte på. Trevligt att det bara blir varmare också.

Well, nu ska man väl maila till folk att jag skriver här också...

Måndag, första riktiga skolveckan.

Dags att börja få lite rutin på dagarna och ta tag i det här med att lära sig japanska, typ.

De kör på fort här, högt tempo så det gäller att hänga med.

De flesta i klassen är trevliga, men jag kan inte hjälpa att störa mig på folk ganska snabbt. Finns till exempel en tjej från belgien som är den här typiska, jag-ska-visa-att-jag-har-pluggat-japanska-innan-och-kan-massa-glosor tjejen. Ska svara innan lärare pratat klart, räcker upp handen jätteivrigt osv. Hon är typ 18 år och har precis gått ut gymnasit och ska hävda sig hela tiden. Who gives a crap liksom? Och om hon nu är så duktig och har pluggat japanska i fem månder innan, eller vad det nu var hon sa, va fan gör hon i nybörjargruppen? Fail om ni frågar mig.

Sen finns det de här människorna som man undrar vad de gör där. Folk som är typ totalt obegåvade. Läraren har precis repeterat en mening som vi ska säga typ 10 gånger sen frågar han några elever som svarar som man ska och sen kommer han till de här mongobarnen som alltid säger:  "ehhh.... don't understand" oftast på väldigt ful engelska med svensk brytning. Ja, det är svenskar det handlar om. Sover de på lektionen eller är de bara korkade?

De är i alla fall en klar överrepresentation av koreaner och svenskar på skolan. Typ en tredjedel var och sen lite blandat från här och var. Men de flesta svenskarna är verkligen sämst.

Sen har vi en skön kille från Australien, Shawn. Han ser ut, och låter, att han precis har vaknat. När som helst under dagen när man ser honom. Och han bryter så sjukt mycket på engelska när han ska prata japanska att det är roligt. Det är till exempel helt omöjligt för honom att säga Australien på japanska. På japanska utalas det osutoraaria, som låter väldigt likt Österrike, vilket blir osutoria. Så japaner vet aldrig riktigt var folk från de länderna kommer ifrån. Men Shawn i alla fall kan inte säga Australien på ett annat sätt en Australia (med australiensisk engelska) så det låter väldigt kul när han ska presentera sig.

Söndag då.

Söndagen började med att vi följde med de korenska tjejerna till kyrkan på morgonen. De är visst kristna. Mässan var på japanska. Det var intressant att se men jag tyckte att allting verkade var lite hobby aktigt. Folk satt typ och skrev under tiden och kom och gick lite som de ville. Många kom bara för nattvarden och sen gick till exempel. Och själva nattvarden var intressant. Istället för att gå fram till altaret gick det två snubbar runt med en bricka och delade ut små cylindrar av bröd och sen fick man en liten vinshot. Det var ett jättellitet shotglas med nåt som skulle föreställa vin men smakade hallonsaft.

Efter en ganska laid back mässa skulle vi åka in till nöjesfältet som finns mitt i stan. Eller vårt mål var den enorma bergochdalbanan som finns där. Grymt. Det var i princip fritt fall och sen massa upp och ner och hej och hå. Eftersom det var söndag så var det massor med cosplay folk där också (folk som klär ut sig till animefigurer och liknande och sen tar foton på varandra) Väldigt underhållande att se vad de hittar på och vad de klär ut sig till. Och de är så seriösa i det hela. Har väldigt bestämda poser och har med sig värsta utrustningen för fotografering. Sen är de flesta relativt lättklädda. Måste ju vara lagom kul med tanke på att det ändå är vinter. Och har man en kjol som knappt kan kallas för en kjol måste det vara ganska kallt. Men de kör på.

Sen åkte vi till ginza och kollade i affärer. De koreanska tjejerna (som heter samma sak typ) tyckte att allt var som London. De har i och för sig inte varit i London men de tänkta att det var så. Det såg faktiskt ut som vilken fancy shoppinggata i vilket land som helst. En av de här koreanskorna pluggar film i Korea, men det är lite svårt att prata om det med henne för att hon kan inte säga movie, hon säger boobie istället. Hade lite svårt att fatta vad hon menade först när hon sa "I see boobie" hela tiden. Och sen "I study boobie"... låter ju som en mycket givande utbildning...

Hoppar fram till lördag.

Fredag spenderade jag med att skaffa mig ett så kallat alien registration card. Intressant att till och med där man skaffar sånt finns det ingen som pratar engelska och farmulären är på japanska. Grattis. De kanske borde söka efter folk som pratar engelska till ett jobb där du nästan enbart har kontakt med utlänningar. Eller det kanske bara är jag.

Lördag var det i alla fall en liten kimonofestival här i Saitama där jag bor. Så jag åkte dit med familjen. Det var skoj. Man fick prova kimono och träffa massa trevligt folk. Om man nu får säga det själv tycker jag att jag såg ganska bra ut i en sån, men ni får avgöra själva på bilderna sen.  Alla japanska tanter som var där tyckte i alla fall jag var väldigt stilig och ville ta bilder, så det är ju alltid nåt... Mycket att sätta på sig, många lager och knyta rätt till höger och vänster men när man väl fått på sig den är det faktiskt bekvämt. Skorna kanske inte, med tanke på att hälen sticker ut. Så lite svårt att gå i de.

Träffade en man från Italien där, som hade bott typ lite överallt i världen, som är gift med en japanska och har nu flyttat till Japan. Han gav mig ganska många bra råd om platser att besöka osv.

Första riktiga skoldagen.

Vi fick lära oss att presentera oss själva osv. Det hela kändes vädligt mycket osm ett AA möte. Alla fick ställa sig upp och säga vad de heter och var de kommer ifrån och sen klappade alla.

Efter lektionen träffade jag Anastacia, en kompis till Rebecca som bor här i Tokyo. När man inte har mobil förresten känner man sig riktigt handikappad när man ska träffa nån, man kan liksom inte höra av sig om man blir sen, eller ringa om den andra inte är där i tid osv. Förr i tiden måste folk ha varit mycket mer punktliga helt enkelt. Men Anastacia visade runt mig lite på stan. Vi gick till ett crepeställe, crepes är stort här i Japan, där man kunde beställa typ vad som helst på. Sjukt gott, garanterat bland de bästa, om inte de bästa jag har ätit.

Sen hjälpte hon mig att skaffa en mobil. Vilket var väldigt bra för att det är ungefär lika komplicerat som att starta ett företag i Sverige. Egentligen får man inte köpa en mobil om man har turistvisum, vilket jag har, utan måste ha studentvisum. Men det kan man bara ha om man ska plugga i minst ett år. Så de kollar pass, tar kopia på passet, man måste skriva under en massa papper och sen vänta i cirka en halvtimme på bekräftelse and what not. Seriöst, det är typ lättare att få uppehållstillstånd i Svergie än att köpa mobil i Japan. Funkar liksom inte som hemma där man bara går och köper vilken mobil man vill och sen ett kontantkort. Här måste man köpa en viss bestämmd mobil osv.

Hur som helst, efter en lååång stund har jag en mobil. Och det fina med mobilerna i Japan är att alla automatiskt har en mailaddress. Så om nån vill maila mig spontant nån gång så är det theo.jaekel@softbank.ne.jp som gäller. Just so you know. Registrera en mailadress var ett äventyr på i sig det med. Om inte Anastacia som kan japanska skulle hjälpt mig skulle det vara game over redan innan man gick in i affären.

Roligt är ju också att de sämsta mobilerna här är ju utan tvekan minst på samma nivå som de nyaste som finns hemma i Sverige. Det finns inte mobiler utan kamera, internet, IR och allt du kan komma på

Måste hinna ikap med datumet lite.

Efter att ha vaknat för tidigt på grund av att jag var lika jet laggad som ett marsvin på påskafton var det dags att ge sig av till skolan och göra ett placeringstest. Men först var det dags att bekanta sig med det inte lite komplicerade (till en början) tunnelbanesystemet. Och såklart uppleva den fantastiska morgontrafiken. Precis som man har hört så står det folk på perrongen redo att mosa in folk i de redan överfulla vagnarna, kul jobb. Undrar vad man säger att man jobbar som då? Passagerarinmosare? Om det dkulle vara Sverige skulle det säkert finnas nån PK term för det hela, typ utrymmesåtgärdare eller nåt. Nåt åt lokalvårdare hållet i alla fall. But anyway. Det är bara att följa strömmen och inte tänka på så mycket annat. Man behöver i alla fall inte oroa sig om att hålla i sig, omöjligt att ramla omkull. Ganska praktiskt om man vill ta en liten tupplur på vägen till skolan. När det är dags att gå av är det bara att trycka i rätt riktining och hoppas på det bästa. Förresten förbjudet att prata i telefon, eller ens ha på ljud på tunnelbanan. Ganska skönt med tanke på att alla lever genom sin telefon här så lagom kul med en smockfull vagn där alla pratar. Och man slipper människor som blottar sina liv på tunnelbanan genom mobilen, eller störiga fjortisar som ska testa alla ringsignaler på högsta volym fem tusen gånger. Nu säger ingen ett ord istället och bara stirrar ner på sina telfoner. Ganska facinerande hur väl allting funkar. Finns speciella platser man ska stå på och vänta på tåget, och alla står i fina led, och sen är det ingen som knuffas när man ska nånstans utan allt flyter på. Hemma i Sverige är man ju van vid att alla ställer sig som mongon frammför dörren på perrongen och tränger sig in så fort det går. Och folk som går in i en till höger och vänster. Här i Tokyo är det ju oändligt många fler människor men allt bara funkar liksom, måste vara japaner som är som de är.

Väl framme vid skolan var det dags för testet. Som gick ut på att man fick genomgå en liten intervju och visa hur mycket man kan. Jag som ju inte kan mer än att läsa deras alfabet hamnade såklart i nybörjargruppen. Men det var ju bra, jobbigt om det skulle vara så att de tyckte att man var bättre än man egentligen är.

Efter skolan åkte jag, Simone en kompis till henne som hon träffade på flyget, Tina från Tyskland. Och en kille som heter Stefan från Schweiz som har varit här i fem månader så han var lite vår guide. Vi åkte till Harajuku där det dels finns ett stort tempel som vi besökte. Och dels shoppinggata. Intressant att se båda sidorna av Tokyo. De är helt galana i H&M här förresten.

Nä nu måste jag sova, fortsättnig följer

Ok...

Är väl lite sen med det här men på allmän begäran ska jag väl göra mitt bästa och berätta för folk vad jag gör. (Vill ni inte veta så är det bara att strunta i att läsa...)

Hur som helst. Nu är det egentligen en vecka senare än vad datumet säger, men hey. Lika bra att börja från början och göra det rätt. Själva flygresan är ju inte så mycket att berätta om förutom att jag satt bredvid en japansk gubbe som hostade hela vägen och den kändes ju lagom skoj, plus att halva planet hade på sig ansiktsmasker. Lite oslustigt minst sagt. Men annars var det bara bra. God mat, bra med benutrymme, egen tv med flera filmer man kunde se och ganska bekvämt att sova.

När jag landade i Tokyo cirka kl 10 på morgonen, påklädd till max för en svensk vinter kunde jag inte få ett bättre första intryck av det nya landet än skinande sol och säkert uppåt 10 plus grader. Not bad för vinter måste jag säga. Funkar för mig om det här är det värsta. Mötes av en man med mitt namn på en skylt, alltid kul så känner man sig lite viktig, och sen var det dags att åka till min värdfamilj som jag ska bo hos första månaden. Ni vet när man åker från Alranda så är det typ skog och öde hela vägen fram till centralen. Icke här inte, bebyggelse typ med en gång och sen tar det fan inte slut. Vilket håll man än tittar åt är det hus hus hus överallt. Det är liksom inte som Stockholm som man kan promenera igenom på nån timme. It just keeps on going. Nu bor jag egentligen inte i själva Tokyo utan ett ställe som heter Saitama, men allting sitter ihop så det är ju same same.

Efter en ganska lång färd med bil var jag framme och skulle träffa familjen, som består av 70 åriga Sayoko, hennes son Kazuaki 38 år, hans fru Minae 39 år och deras dotter Kaya 10 månader. Alla var väldigt trevliga och bjöd genast på mat och allt. Det visade sig också att det bor en tjej från danmark, Simone som pluggar med mig, hos familjen. Och en tjej från Korea, Yonchan, som pluggar på Universitet. Hennes kompis från Korea, Yunchan, var också på besök. Inte det lättaste det där med namnen, hoppas jag skrev rätt nu men kommer aldrig ihåg vem som heter vad. Anyways, de pratar i pricip ingen engelska så det är lite svårt att komunicera. Men pekar man lite och nickar så fattar ju alla.

Well, det var typ dag ett